RIO af mettrelanbet om att man ide år hare 6f iver fituationett. Zf fi en tå- Dan Djup 2rob af Prnetring har fåtebef eweeige• buftrubftab fommit, att bet nu år Obeln, tom heftåttimer broat tom Orai eller unterlåtas! Sått wacf. Tarte blab f mår hiftoria nxiga tvf frie it meanligt fått Lita hbgtiblighåna, utfå( att tvi harma fega och frhpante muntighter. SED feg ed, fruvanbe år ben, jam Will (Lilla fig tvål på alla hån. den pnel, fon på 1' fått blir inuti jat heatet man wifar en Praftlig untfallenbet, tet wct nog eeffå fin tråg nåfta gång, och ingen fan flatibra ben t erf6r. St (haft dh lffgiltiabct fiSr all page etuina måtte bet framfaun, att !e en fturelfe utan !raft. et Rulle en g ång (Sart XV:e befanta parante: "Nog går tet bra bir mig c Ceear, men bur Det går met Sjecare barn, år jtvårt att fåga', bliftva en jorglig :redlighet, få b NUM mer ån (ttra bibragit be per• er, font tonungen Minh fin tillit ort motimarat bikten på ett fegt fått. em r 9Itoolation. 3 brer från hufwub. haten till 91orrt. Z. tåld: tLn revolutionår fomitC arbetar inom sfwubftaben odh ha: till mål att totalt iabergraftra beftåente Prhåll4nten. Den bar jtvurit titt bbbliga hat mot ben tefretifm, bwarunter tvi Surfa, sch Will fOr fin ftråftuatt tvinna hela tvåa ictf, ena åtminftone båtben . . . Den torDe fnatt tomma att weda tätaste af unterromiteer, och en tunder Dag Rall måhånta heta lanbet :vara in. jurgeratt, från liftat till .etparanta. in f ner tapeterna, net meD beipo- tiåmen! — Mcfpoterna åro några fitipfluga tamRråttare i l)arie ech ber» tednare, ttipoliamen ben antyd-tante mol:naira- flapen, fyrtiett i fruntintairrAtcaletttr. atlet få ort, åtffilliga tåg :inte tama ba beflutit att gira front mot «le mode de Paris, od? att feta en återgång till be gammalnortiRa bnigterna, befanta t. er. genom Ttaltuftrimie taft«. 3 jpetien Kr tema titelfe kårer flå fruarna Ctgreit cebt tgrell, fåren ed. Nr* nia @jaet tu. R. evmpatierna anbringen ;im bi fina bitl rått flora och jemtusil berpct på en lndlig utgång. Cfn uppmaning till fammanfonut for 8f werLiggning ont åtgårter i och f8; rolutionene genomferante Liar Inart tomma att utgå till en flor tel af buf. routftatne nuett framftåente barna, och jå tr4er tet tvål ide långe innan frå- gan tommer allwatligt på tagorbitingen. Ren nog tratta tatnren jtvår, tet år att (brutit. intrångt i De (udra motett' ba dia mitt tante jamballelager, att Det' Iverfligen inoas ritt tvågatt att upptråta emot tent, men man tomater, lom be- fant. mhdet långt meb got, ruilja och en falt bfwertugelle. en theflig omftåntighet år att be bråg- ter, fem be reuolutiottåra Damerna åtnita tjuta fina inbar, ån fårtelet madra ah i alla affeenten uppw,iga bett juni testa erhålla från 'Parie, men man ryt att gamla tranor åro jtvåra att utrota, ccb nog fortrae tet många och buga (rempel cm faten Rall gå igenom. an b ttbregbagörtlft. 3 tibti. Up. Sala lake (in aftitingervårD fru bår i ftaben babe en lånare till libit af ljut. lom hållit benne fångstab nit fången. %brgåfwee tiOtallatee be Rid- ligafte tårna. ålfasan hombopatien an- hutta, men utan framgång. kom få 2olt3iue till Cheffe, erb rtgtet om hane unbetfurer furithe aftren till Upjata. Tett Sittra Krjabe ånuo boprat; gen Rulle bon bår tunna finna bjetp. Det bePte att bon Rulle ula till ekflr. «en huta funna fårtae ben lågt, gett — bon babe ide ene want i Rant, att lemna Pitt ptågotåger. 5örjUct °jur. Det emellertib; bon rbrbca neb till jan. tvågen, nebhåbhabell ontjorgifullt i en odh antsinte thdligt till 64M:rttet, teorten .D tir mittet hon af ben tr8ft- ltSfa unterråttcliett, att untergharen ide faute thiffae; ban babe teban temat Betfe. annan bon återivånte till ben:- befl4 bon (niellera att belbfa :låga fåra tvånner — babe bort tunnat reta till mu., tånfie bog, horbo bon nål «flå funna fårbaa några (tenta(' gatorna. Tet beten henne ide illa, och !vit återfomften till Upfala war ben wie- ferligeit triqt, men på bet hela taget fnatt ån fent. senats nårntafte trän och Pljeflagare utber rejan förntåtbe benne nu att bwarje tag gira en fort broning) i tvaga, och bet tuff abc fig blont fort att henna helfet ntårfbart fhtåttratte. för fort tib jetan tråf- fatt henne en brant på torget, fhefel - fatt mcb brutit uppfur Or behållet; bon war bå aattga tutant ech wit glatt Dm nu bena fruntimmer (amman- tråffat rutt Voli,siue och untergått ben uranliga hcbantlingett 'tub oljrini8risting 0. j. W. babe hon naturtigtwie i trots huf hlifwit återftålb; Då babe nieller. tib 23. haft ett untetwerf till på fin meritlifta, °ch beråtteljet term, Driebb nuet en mångt) tronyårtiga intug, babe blifwit katt Oliver tant och ritt, tillber tet att nu tet bett natuytiga återftållan. Det ide åtragit fig Umnalig uvuniårf- fatukst. Matt får emetiertit bårignom en anitta om, burit bet råtteligen bått- ger ihop meD en bel bet bcrittcljer om 2)ölt3ii unberfurer. Stoclzhofin. Presidenten grefve Arvid Posse förljudes skola komma att utbyta pre- sidentskapet i kammarratten mot ge- neraldirektorsbefattningen i jernvågs- trafikestyreleen. Ilur mycken grund detta rykte har, våga vi ej nu utgö- ra, men vi ha dock angett ose böra Atergilva det samma, då det under de senaste &game som en löpeld berAttats jernviigskretsar emellan, för- modligen emanerande fr. Stockholm. Den elektriska belysningen vin- ner ',Miner insteg. Såsom bevis hm- på kan nainnas, att »Elektriska byrån., hrr Luth & Rosan i Stockholm, hvil- ken i Sverige innehar agenturen för S. Schunerts i NIIrnberg dynamo- maskiner, utfört eller förbundit nig att utföra elektrisk belysning å föl- jande platser; Statens telegrafstation i Stockholm, kungliga slottet, Sand- vikens jert.verk, hoa firmorna D. Fors- sell, Stockhohn, P. C. Rettig dt. c:o, Gefle och Åbo, Söderbloms gjuteri, Eskilstuna. C. Anderssons inek. ved- huggeri och nya Lodhuset, Stockholm, allt med Edieons glödlampor; vidare å norra esplanaden i Stockholm, Bro- din', vart i Gefle, Gustafebergs perm- linsfabrik o. ekridekoklubben i Stock- holm med Pileen-båglampor, hvar- jemte under uppsamling aro 300 glöd- och 6 båg-lampor i det nya Lund- bergeka huset vid Kungsbron, 26glöd- och 2 båg-lumpor vid Mo 'tågverk glunt 6 båg-lampor vid Ludvigsbergs verkstad. 172 De strångar han anslagit i Edvards Nerta, ljuda finnu hinge efteråt; hans far hade ju också redan berört dessa strangar, hvilka, latta klang Edvard borde, tå ofta Emma dröjde i hans närhet. Men aldrig hade de ljudit starkare An dagen förut, då hans far sade till honom, att nian nu apart måste fatta ett beslut om huruvida man ville blifva qvar i Europa eller återvända till Amerika. Edvard hade ovilkorligt vid denna fråga sett på Emma; den beetörtning, som afepeglade sig i hennes bleknade ansigte. förrådde för honom, att denna fråga ernArtsaint berörde jettvål henne. Men denna beetörtning hade blott varat ett kort ögonblick; strax derpå hade Emma åter blifvit lugn och glad, Sjelfva frågan hade blifvit oafgjord. Den gamle herrn ytt- rade blott önskan, att hans son måtte bestamma sig för Arne- lika; han kunde ej mer finna sig i de europeiska förhållandena, han hade med lit och sjal blifvit republikan i sitt nya fader- nesland. Derpå tlnkte Edvard då Emma intrådde strax efter ban- kirens bortgång. Hon trodde sig finna Agnes hos brodern och ville draga sig tillbaka igen, då Edvard sade henne, att hans syster gått ut med ledren. lian bad henne blifva qvar, satta sig bredvid honom och prata med honom. Han tog hennes hand och såg med en in- nerlig blick in i hennes glödande ansigte. «Ni har hört hvilken fråga min far i går malde till mig,» sade han sakta, och hans båtvande röst måste förrldt för flic- kan, att detta ögonblick skulle algöra öfver hennes lefnadelycka. divilket evar skulle ni gitva honom i mitt malle?. silur kan jag rida er,. svarade Emma förvirrad. sEr herr far långfar tillbaka till Amerika —» Och han kan fordra af barnet, att det fogar sig efter hans önskningar,» återtog den unge mannen. Han skall bringa mig offret att stanna qvar i Europa, om jag uttalade denna önskan, tun jag vet, att mycket då skulle fattas honom i hans lycka. Pnbsorttit. Blott 3 månaders kredit ha Sveri- ges allmAnna handelsförenings i Gö- teborg bosatta medlemmar beslutit lemna från och med :låsta år. Utanför frilJBningsarrnöns ark i Upsala förekomma ofta oordningar I lördags A. d. på aftonen lossades ett skott bland folkskaran utanför. I Visby har «ven skott lossats mot arken. Ett ridhus hoppas Helsingbor- garn', att med det snaraste få. Vattenledningsarbetet i II clsing- borg tiaminr sig min fullbordan. Nöden i blekingska skogsbyg- den År så stor, att tidningen Kade- tt:1nm utfårdat ett upprop till allmän- heten oro hjelp. En fruntimmerskjukhjelpsföre- ning Ar under bildning i Up.ala In- tråde i föreningen medgilves en hvar i Upaala stad eller dess net-mete omnejd boende vAlfrAjdad qvinna, som fyk 18 år, mot en afgift af 3 kr. Drottningen har lohat 300 kr. till föreningens grundfond. Af kärlek till en predikant blef en 21-årig flicka i Silbodul, Vem- land, svagsint då predikanten ej kom tillbaka. Hon sprang den 31 Okt. åt ett kur och driliikte sig. Han- nes syster sprang efter för att hindra, men tuppade i mörkret spåren och måste vånda .on, för att skuffa ljus, men då var det för sent. Efterspel. I går å. d. hölls i Ny- köping auktion A en del af det guds som fans ombord å ångaren «Söder- manland» vid dess kantring. Godset bestod uf (ursprungligen) 36 halar kaffe, 50 skål!). cikoria, 51) ekalp. tack- vadd och 115 skAlp. lån. Kaffet ut- ropades i 8 partier och inbragte till- samman 61 kr. 5 öre. Ett parti, hvar- för betaltes 10 kr., var så stort att det vid hemforslingen utgjorde icke mindre An 3 lass. Cikoria', bortaloge för — 5 öre, som erlades kontant vid klubbslaget. TAckvadden tingade 5 kr. 25 öre för hela partiet och lim- met jeent 5 kr. Hela auktionen in- brngte 71 kr. 35 öre. För bekampande af driokspen- ningeoseden l år en turening vara }Antikt i Orebro. Inga sammantrå- den skulle hålla., inga burades- eller års-afgifter upptagas och stadgarna inskrånkas till denna enda §. «Enhvnr, som gillar föreningens syfte och vill vinna hårade i den- 6imma, förbinder fig att, då han be- söker allmanna stAllen, der dricks- pengar plAga förekomma, bara före- ningens mArke, en förnilfrad nolla, i knapphålet å rockuppslaget samt att aldrig gifvit drickepenningar, hvilka »gubbar» herrar kypare an behaga gorr.. (?) Hrr kållarmAstares moraliska un- derstöd torde kunna påråkmis. En tyst begrafning. Den 9 d:s begrufs i Sköfde stoftet at handlan- den Per Anderson, den olycklige bro- dern till ceneionänten Jolian Ander- son, till följd af livars konkurs den atlidne berötvade sig bryet Utztler för handen varande förhållanden voro de kyrkliga ceremonierna inskrAnkta till ett minimuta, men talrika skaror uf den dödes vinner och belcantit hade samlats på kyrkogården. Kistan var behångd med en mångd kransar, att taga saken för djupt. ,1 arier och o ruvexlade i hans (e ritleilp lif, och den tysta begrafniagen i skym- ilIkisa ningsntunden gjorde ett djupt intryck fröjder på de nårvarande. • Innan gudvet, som dystra och glada landskajp Det temaaga intet efter igenskottades, nedkastades kransar stret. hvarandra vid en blick ur spår kuptilön- deri, och verser, författade för till- sig eller ock ett mycket litet . . . Den senaste olyckan hade varit fallet, upplåstes. hans hustrus död. Hon var figurant- ska vid en provinsteater, på hvilken han upptrAdt under en konatresa. 1 fi An tåfe — det var hennes artistnamn — hade. då hon dog, efterlemnat åt Bedrägeri och förfalskning. honom ett barn på sex månader. Föreståndaren for «De danske Sprit- Han hette Riri för fadren — Henri fabriker i Roekildes, Chr. Jensen, ' för andra. har bedragit bolaget på ett belopp Det omedelbara resultatet af hu- af omkring 23,000 kr. earntit)igt med struns död var det första armod. att han planmeesigt törtalekat konto. Lyckligtvis hade en kamrat, en be- kuranter och böcker efter dessas re- kant tidningssk eifvare, den ryktbare videring. Saken har öfverlemnats till Cazenave, till förmån för honom och polisen. hans eon 'inordnat en vAlgörenhets- representation, n ki t som borde in- bruiga åtminstone 1'2,000 francs. Just denna afton skulle beneficeförestall- Lingen ega ruin. Serbien har förklarat krig. Nisch • • • den 14 Nov. (officiell). Utrikesmini- Bl ist hade knappast intrådt i sin stern Garaschdanin beordrade ',Ande- bostad, förrått amman, en dåligt da- budet Rhangabe i Sofia, att meddela nad vinna, som hade åtagit sig Riris dervarande regering, att Serbien be- fysiska och morali•ka uppfostrat?, svarat Bulgarien. utfordring med en sprang fram till skadespelaren. krigsh3rkluring. Konungen har i natt — Herrn! Hel ro! — sade hon and- rest till I'irot for att öfvertaga öfver- truten. kommandot öfeer båren. — livad Ar det? raunlanbeit. Alltid brildtoiii. Af Jean learneau. Ur Sin. t':n. (.Elitudige!» — utropade grefvinnun till grefven med den mest tragiska grimas på sitt sminkade ansigte. »I lagens namn arresteror jag hördes poliskommissariens hogtidliga atAt n Och två polisagenter narwade sig greken med tuktmessiga steg. Pang. Ett pistolskott höides. Grefveu hade skjutit sig for pan- nan. Och ridån föll. • • Då Juice Blaiso.t, som spelade gref- veus roll i den melodram, byars upp- lösning vi nu beskrifvit, hade skjutit sig för pqnnan, reste hantorkade dammet från sitta klåder, orednade sitt falska hår samt gick att helea åskå- (lugne och mottaga de applåder, som en godhjartad publik alltid består de personer h% ilka i deras åsyn skjuta sig för pannan. Sedan han deretter hastigt klådt om sig, gick han ut. Det 'var en söndag under somma- ren. Melodramen «Grefvens brott» hade gifvits soul matinne. Klockan kunde vara omkring 5 på eftermid- dagen. Jutes Blaisot gick hastigt hem till sig. • • • En lustig person denne skådespe- lare. Stor, brun, mager, alltid brad- sirande som de fleste mun nu tör ti- den, han hade aldrig haft tid att stanna fem minuter med hufvudet tankfullt drataratinde lutadt i handerna och "att smaka denna ljulva glädje att endast tanka på obetydliga saker eUer att icke tanka alle. Hans lif erbjöd för ölrigt ingenting mArkvardigl; (Uråldrar och vänner döda här och der, någon stor olycka livar .sjette månad, någon förtret af diverse slag livar sjette dag. Det var en mycket alldaglig hi- storia. Hur hade för öfrigt icke tid 169 gjorde hans tilfri.knande raska framsteg; snart kunde han lemna sin huld igen och i lAnstolen vid det öppna fönstret i fulla drag inandas den varma sommarluften. Kort efter den dag, på hvilken lAkaren tillåtit honom att göra sin första promenad, oesöktc herr Hemlån Windlicim den tillfrisknade, för att tacka honom för den energiska hjelpen vid kassörens biktande. Ett glatt leende lekte kring Edvards Up- per, då han lade sin hand i den lille herrns. «Jag hur återvunnit er vAnskap,» svarade han på bankirens tack. «En skönare lön skulle jag ej kunnat vante. Det var min pligt att understödja Rudolf vid denna förföljelse; ni kan- ske vet, att Horn —» aJag vet allt, min vAn,» föll herr Bertram Windbeim honom i talet. «Nå må skall ni vAl också gifva mig rått, om jag anser mitt sår sota ett försoningsoffer, som en rattvis och naturlig följd af mitt förbund med denne man. Det hade varit min pligt att varna er för honom, ty jag visste ju, att han ej fortjenade ert förtroende, att han ej kunde vara er någon trogen tjenare. Men låt oss lemna detta; vilja vi blåddra i det förflutnas bok, hvirf- lar månget dammoln upp — lit den derföre vara. Fann man stor del af den bortsnillade summan boy den häktade?» «bier an ferntiotusen thaler i vårdepapper och sedlar,. sva- rade den lille herra, lifligt nickande. «Ateretod ett deficit af niotusen thaler — begriper ej, att Horn kunnat hålla det hem- ligt så långe..' «Ert förtroende —» «Ja det år sant, jag bar sjelf skulden derför. Nå, många- handa har vid undersökningen yppats, som gjorde mig i hög grad öfverraskad och bestört. De intyg Bon förelade mig in- nan jag engagerade honom voro förfalskade; de penningar, han öfverlerunade mig som borgen voro stulna. Den bofven har varit falskmyntare, innan han kom till vår stad och intradde i min tjenst, begriper ni det?» sHvarför icke'« sade Edvard med en axelryckning. slag anser dessa genompiikade gynnare i stånd till allt.. Geoldarreenon. 48 - Riri Ja, r . det . något med honom? -- ropade Blaisot, eon, fruktade nå- got farligt. — Han eåger pappa. — Alt! — Jo, han kan såga pappa. Kom och hör sjelf! Ehuru Jutes Blaisot hade onds om tid. gick han med. Det gjoide honom icke litet glad, att hans son kunde saga puppa. Denna nyhet gjorde honom helt varm om 11jertat. Pappa! Han sade pappa. Ah, den in aktige pojken!. Han såg på klockan. Half 6. Re- presentationen började kl. 8. Innan dess skulle han åta middag, lana, ekrifva, aflaggit besök hos tre af de vigtigare rollinneltafvarne, köpa blom- mor för de fyra ingenuerna m. m. Riri sätt på golfset. Han hade en stor trAsked i hunden samt slog med den mot gulfplankan. Då han fick fadren, mottog lian honom med ett högljudt: 11:1!• Och han upp- lyfte sina små armar för att omfamna honom. — .1a, jag har tid. Tio minuter — sade Bluisot, i det han skyndade fram till gossen. Han tog sin eon i famnen, satte honom på sina klått och kyssande honom dugtigt, förtunnade han: — Låt- höra nu! SAg pappa atlant nu, medan jag hur tid. • • Det var hans riktiga afbild den pojken. Hans portrAtt från topp till tål Portvakten, som bråkade gå upp till honom, hade genast sagt det samma. Nå, sitg pappa nu! — Ta . . . ta — svarade barnet. — Pap . . . pal — Ta . . . ta . . . ta. Allt under det Blaisot betraktade honom, ljusnade hans aneigte. — Såga livad man vill — sade han för sig sjelf nå år det hArlIgt, att halva en pojke. Det Ar mien ware man kapitalist. Ah, om jag inte blide så mycket att göra. Så såg pappa nu. — Bit . . . ba. Han gjorde icke stora framsteg by- t in g en . P lötsligt strålog Blaisot. Gossen hade med sina små hånder fattat ho- nom i kinden. —r Så rar han år — mumlude Och .dessa små händer påminde ho- nom om andra små hander. Men det var ju sant; han hade ju knapt haft tid att begråta modern! — Ynp . pa — försökte han tarm en gång. Barnet teg. 131aisot gjorde en modfåld årbard. • • — Så mycket varre — sade han. — Jag stannar qvar litet längre. • Och i det hatt stoppade in sitt ur i fickan, började han tanka på gamla saker. Han hade till och med, tid au gråta en smula. — .1a, Angelle 1. Hon iilskade mig. fven jag al-trade henne, då jag inte hade alltför mycket att göra. Hon hade så qvicka ögon! Och en så- dan melodisk röst sedan. Så såg pappa nu. — Ba . . ba . — Det år ändå ledsamt, mycket ledsamt att tanka sig att man har en son, som har sagt pappa, och att man icke varit der för att höra det. Illaieot lago sig på ryggen, med sitt barn på bröstet, lekte med honom som h en frenetiska an gyhe i !hi koint soomm med ge're e l iölt.f•Tkenriln'ögla r, v elat etsåtta altlett från varo. för l orad os o:n ien oat:1 a' n u analdil O et alltiallo, gått l; ruOk bb h.anfogri lade noh smekte sitt dbratrn ban att lira honom ordat Minh
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.