armen åt betitta art af builig lonflf14t. Slumera fan man bår och ber i hemmen hånter mit tnuppelbynan, få le ben ut- cburu ännu ide på långt når hicini n g, lom more iStinlig i betrattante o f te etonomina f6rbelnr, lom Rutit tunn , betslas få roat familjer lom lan. ut, om bet fik Damernas toaletter er- t et palip behofrott af lpetagarniturer tante tillgoboftå genom ittbentft «Utred, :t ing i ftatlet Pr att, fålen% nu år far. b311 anut, famla flora !timmer i utlån- binamne heter. att flotafrt fartin fruån. 3n att [tjata måttlig hiftotia om ett tbr bi f6ljante ett itpcnftt fartya berät fått af banna titmingett eccial-Temo- tu ten Pr i ibrtbagi: '3 Hrjan af fift. Hy t te bgt nytt ett «bed i etedbolm en no Renett, fem mor beftantt att fåra en taft °leptit; till 3uenoe bed i Ge- °menta. Neteriet inte en tapten, och efter annonjering anntatte fig en bann ficppare, f om femmil lift etcnolm från emetita. Utifrån ban feglat met ett fartyg, jom, efter bmab han terattate, gått 16rloratt på magen. 'Dan mar en malburgen mon, och, enligt btvob bet fa. te t uppgid bana ft5rmisenbet till 200,000 fr., lom mott) inlatta på en bant i etoch holm. dan antoga af retcriet att isåra fartyget till beftammelleorten rob ten 20 ejtouc gitt ban titt fj8a. etågra bogar lenare fict reteriet ett telegram tran fau- te:ten, Datetabt Raknar, met unbtrat- telle att fartyget gått Prloratt. enan Hel naturtigilvia netflagen tiver ten flora fhtuftett -- fartyg ed, toft «pre- friterat( ett måtte af 70,000 tr. —, men bet mar intet mit ben faten att gista. Cn ung man, agtak fbi reterieti ten- tor, bylte emellertit mibtante om tete- grameta fanufartigbet cdu ntettelate åt chefen fin mifilante, bmitten benne bod ej i Hrjan tyllfe bola. Men unge man- nen upvmanate finaler:it (betett att iit- minftone telegrafera till Siarletrotta for ott få meta ont fartyget paajerat Prbi ter.2.9ore fetta banteljett tante man mara tyd; på att biftoriett mar upptif- tat. Zelegratnet aljantea, ceb fivaret Het att fartyget myrtet rittigt paafernt Startitrona. Man millo bod till en Hr- jan ej itiblanta tunntigbeterna i faten, utan banbly ijelf, cit ten unge mannen, fem tviiat fig få fitarråbig och tom myttet noga tante fartyget, lid i upptrag att feta fånga ben oartige taptenen. att ban flutit tunna uppträta meD hi.;rlig muntigbet, mar tet natmantigt att ban rid lita rang :ud taptenen, bar- lir åttien narigaticnatvålentet (?) etecnolm bytena fullmatt utfårtatea åt honom. Tleb Unna på Matt, rittigt grfett meD penningar orb meD en gam, mat fj8ntan till rea -brutal refte ban till itapenbamn. ihrtyget Rulle i nalm8 taga om bort några tunnor mallen, lom wort) beftåtta ter, ccb man OU fig till 'en badan futitomligt medlem far att fe om taptenen Rulle mara bjerf nog att bunta Uni, bwittet wort ett ytterligare betvii på att ban tvertligen bete i finhet att ftjala fartyget. '.tår ettgagerate ben unge mannen några finare far att paila på når far- tyget Rulle ut ut Guntet. Gjetf foe- late ban met fina fiiljeflagare broarje natt i en båt, men ten ftarta biminan, km fåne juft takt mittet, tunte lått gynna taptenen6 flytt, om ban Rulle fata utittommn. tunb fom emetlertit bitrog tal ett tudli3t &hittat mar ten noggranna tåttnetoin lom ten unge mannen babe om fartyget, få att han till ecb met tante igen lanternorna ccb raiftlurena 1 . ut 1 • "Glutligett farm natten, tå båten låg på watt mitt i !ttte: mellan eantafronn och Sehenbantn, Rumtabe i timnian en fartygatanterna fram, och lamtitigt tei från mifituren matningen Kr mitra {ilfart. Ten unge anföraren i båten babe gennit natt far fig att bon babe att gåta meb ben Ork. Me anropats fartuget och fartlarate att be woro i broarpå be togoe ombett. 'Men ungt mannen prefenterabefig genalt får taptenen, forn, tå ban Såg fig upptadt, gjorte min af att trav fram fin revolver. nen ban uppmanatei bed att ide Orn Detta, metan i få fall 3 fiarplabbabe revolvrar g enalt Rulle prbf• m as på honom. .an - fann fig tå i filt 6te ccb måtte lemna belåtet ifrån fig, bwarefter fartyget i 6rbed in till 2ante- trona, ter faten i fine blef uppgjort låttutta, att bottnen måtte rika fartyg ceb taft f6r 80,000 fr., btvaraf 10,000 tr. utajotbe Mer fbr tet fula fireciet. Gebit saten ortnata, jeglate ban tribut, nu Rr fin egen nitning. Clt ytterligare betvii att ban metat behaga reberiet år, att ban retat' borttagit fartygets namn från atterjpegeltt. Netaren war nattirligilvie mudd tad. fant mot ten unge mannen Kr bane rattbet ed; bet i olle utmartta fått btvarrå ban utf8rt filt marf. 'Gå lytte hiftorien. Ztrolig, Rall man idgu, men ben år bed fulltoniligt fann fåfont tvi bar franiftålt ten." Si babyn, ftrifwer M. aset., f&frågat c§ be en of ;:-.tedbolme brfta Repris-- mattare, hoa EjtSmatiabutlentbutomanttett innit p.i tutlfantmarett, om man babe fig någonting befallt, Sent fullo giftvy ht åt Denna måttliga biffaria. Reppamåttarefolitoret marfte faten blott Ror ft3rivaning, men man tante alle in' tet term, på jjhualtabuitt babe lutter Muta immar ej annuilte !tåget Up af en Nitare, btuittet ted fbrfattitingeen- lip bort ffc, em fåtant ft:p egt rum, pa tutlfammaren flutligen fana ej an- terittatt att thigot fartyg 'vit tittut når. maft fire ben 20 aDtteber utflartrata till 2ucitea 2yrea teet taft af ajcptin. Stochhofm. "Likfett" på Stockholms kyr- kogårdar. 1 industritidningen «N or- dens» senaste nummer låses blund annat: Det vAckte ett obehagligt uppse- ende, när man år 1849 gjorde den upptAckten att en stor elel af liken på en vattensjuk kyrkogård i StIrich ej förmultnat utan afvergått till ett vaxliknande Atnne, s. k. likfett hyll- ket ej vidare undergick förvandling, Snart gjordes liknande erfarenheter ifrån andra trakter och man vainjdes vid tanken att de aflidne kropparne skulle i denna form ånyo framdragas i ljuset, för att kanske törsaljus såsom skommörja eller någon annan förbruk- ningsmuteriel; en tanke, hvilken år så mycket mer bertittigad, som det visat sig att en annan dödgräfvare verkligen börjat en liten kommers med sådana i grafvurne gjorda fynd. I Sverige bar man hittills endast i spridda fall funnit sådena i likfett omvandlade lik. Detta har h&ndt en gång i Falu grufva (den beryktade Fet Mata) samt i nåsnt kyrkogårdar, som den i Upsala, Uddevalla, Björk- vika församling i Nyköping, lån och en församling nåra Alingsås; men ifrån Stockholme kyrkogårdar hur något sådant full Annu ej varit allmänt kunds, I dessa dagar har den e. k. kole- rnkyrkogården invid Stadshagen Ktingslinlinenpåbörjats jordat- brie', fAr frnindragandet af en ny gata och dervid påtrAffats en mångd Anm: ej förmult u ntlo lemninger af lik och ki- stor, ehuru någon begrafning der-tå- des ej egt rum sedan år 1866. Un- gefår 50 af dc hittills uppgrafdrx li- ken harva till någon mindre del of- vergått i liklett och med 6 har detta intrAffat till en större del. Då vi i torsdags middag besökte stallet huds ytterligare 2 till en större del fett- förvandlade lik nyligen uppgrifts. Det ena af dem var ett barnlik, på h vilket endast de häda benen under- gått denna sailipocir»- process, det an- dra var en fullvax: perao,:, pi hvilken (tets:Imma intritffat med sjelfva kroppen. Liken bade upptagits från den del af kyrkogården, som nnvändts till begrafning af is. k. fattiglik från Kungsholmens församling, och hade do antagligen legat i jorden sedan åren 1858-62. «Norden» slutar med att varmt för- orda för det likbegångeleeeltt, sota allena katt förebygga dylika ohygg- ligheter — likurAnningen. trikes. Svartsjuka vid grafven. Från Paris skrifves: Den 8 dennes infann sig på kyr- kogården Montinartre ett djupt sorg- klädt fruntimmer för att smycka en ung mans gott med Iriska blommor. Denne handling var så mycket vack- rare som den aflidne under lif•tiden ofin varit sin tro otroget', så att denna t. 0. rn. beslutit att söka akteriskaps- skilnud. Plotsligt verseblef den sörjande ett andra fruntimmer, i hvilket hon igen- kånde en ungdommvaninnit, som lika- ledes nedlade ett par präktiga kran- sar p:i drafven. Med ropet: «Såå, åfven i döden vill du het (-dyn mig niin make,. kastade sig enkan Öfver sin rival och bet henne likt ett vild- djur i ansigtet. Öfversköljd af blod och betuckt med sår blef (len stac- kars rivalen förd till dödgrafrarens bostad. Det nyaste Parisermodet för herrar år roterande briljantonevcken. De utgöras nt halsduks:målar, ;om ha två briljuntrosetter, uf livilka den ena vrider sig från veraster till höger och den andra från höger till venster, så att itårigenom en verkligt blåndatitia strålbrytning uppst4r. Nlekanismen består i ett litet urverk, som år doldt i halsduken. Urverket går i 6 ä 8 thinner. Korset. Det var förskrackligu dagar. En morgon satt nente Dunach och låste vid fönstret, begvAmt tillbaka- lutad i en gungstol. Plötsligt låt hon tidningen tulla- och ropade: Louis år särtid! Louis var hennes ende !lön, infttn- teriknpten vid marinen, som hade 'est till Torkin för tjugu månader sedan. Hittills hade ban blifvit skonad, liksom genom en osynlig hand. För kort tid sedan made han sjuk åter- våndt från flockin-kina, men penning- brist linde tvnngit honom att resa ut igen till detta lund, der döden ligger i luften. Han tycktes ha fått nya krafter vid betrådandet af donna olyck- saliga jord; ty kvarken feber eller kolera licide ntigripit honom. Sjelf tapper blund de tnppre hade han icke blott gjort sin rligt, utan Arven vinit heiois ditindrtstig. men eitgon kula hade Annu icke traffnt honom. Slutligen vande sig dock lyckan. Tidningen underrAttade neme Dunach ',Arom i all korthet: så och så många dödade officerare, hårdt sirade: Louise Dunach etc. Il varför kom detta med- delande så plötsligt? !barrat hade icke familjen förr blifvit underrättad ',arom? Den stackars tnodien satt der blek med den grymma tidningen i de dar- runda handernn, och hennes ögon kunde ej lösslita sig från dessa ord: hårdt sårade: Louis Dunach etc. Men då henne!' dotter skyndade till vid hennes utrop, slog n minne kring hennes hals och ontfanitutde henne, kornmo Andtligen tårarne. De båda qvinnorna grått) tillsammans, det bruna hutvtidet bredvid det hylla. Jag gråt också. Jag håller af mhne Dunach, ty hon Ar min hustrus mo- der. livad Louis angår, min barn- dontskainrat, Alskude jag honom rede!' som min bror, innan han biet. 111111 slågting. Jag skyndade till marinministeriet, ja g tog noga reda på ile mottagna nudel råttelserna, jag yttrade förebrå- eL er. titt god:göra en ofilrlitt- lig försumlighet etlogjoide man ut- förligt för alla detaljer. Louis linde blifvit sårad då han skulle intagn eu liten fåstning. En kula i venstra axeln, något längre ned, och lian skulle Ila varit död. För öfrigt var det en tapper gernink. Dunach hade fått order att eröfra en farlig befåstning, der kineserne, dolde bakoin polver- ket, lått, kulor regna ned öfver våra soldater. Knptenen hule beordrat sitt folk att storma ',ah:seden, ned- i ifvn den och nedsabla kineserna. Ilan sjelf gick i spetsen för sina sol- dater, men fick strax ett skott i axeln. Då befåstningen var tagen, Ilade man funnit honom. Han skulle få hederslegionens kors. Hane arm måste sannolikt amputeras. Jag gick bedrötvad hem. Ampu- tering, flaket förskräckligt ord! Och om den lyckades . . . . Jag plåga- des af en tanke och måste ovilkor- ligt återkalla ett stycke ur en roman, som jag en gång hade låst, så ly- dande: .Dagen före en duell frågur en person en uf inotstAndarne: ((A m - mir du döda honom? Den andre sva- rar: Döda? Att dö står icke långe på. Nej, jag skall gifva honom en kula i nyckelbenet. ett sådant sår, 1, 0111 varar lika långe som lifvet sjeltt. lian skall då komma att bära med sig en ständigt blödande och mar- tande kalla i axeln.. Det vor dåraktigt, men detta svar ljöd otillåtligt for mig. Stundom sade jag till mig sjelf, att Louis icke skulle ötverletva sitt förskråckligu sår. Stac- kars bror, jag skulle upprigtigt be- gråta dig! Emellertid måste jag undertrycka min månn och spela en rot, spela den förhoppnit.gsfulle inför den stac- kars modern, hon, hvilkens son man hade lemlästat, som såg honom fram- fe sig hvarje minut på dagen och om natten i drömmen, lidande och 'dödande, långt borta från. henne. Och tidningarna sedan, som vi icke kunde neka henne och som betuttade henne, att våra soldater der ute sak. 173 Nåväl, jag har beslutet grunda ett nytt hem derborta, om jag kon taga med mig livad som langelnr mig hår. Emma, i et n händer ligger min lefnadslycka — vill ni följa med mig? Se på mig, låt mig skåda in i dessa sköna ögon, som ej kunna ljuga och bedragit; i dem skull jag låsa svaret.» Och då hon nu slog upp ögonlocken och såg på honom med sina stora, fuktiga ögon, så visste han, att den klam tår, hvilken blixtrade i dem som en diumant, var en lyckuns tår, att det öfverströmmande hjertat skickat denna tår tör att for- kunna honom hvilken omutlig skutt af kärlek det dolde. Jag har våntnt denna fråga — Agnes och er gode far beredde mig på den,» sade Emma med darrande röst. »Jag har allvarsamt pröfvat mig, om min kårlek skulle göra er lyck• tig, denna kårlek, sotn jag alltsedan vårt första sammanträffande burit i hjertat, som slagit rot och drifvit blommor under svåra sorger och heta tårar. Så stiger jag er då, att jag vill följa er — det fins ju för mig intet offer, som jag ej glads skulle kunna bringa ert Men har öfverseende med mig jag Ar Annu ett barn eblin engel år du!e jublade Edvard. «Mitt lifa goda en- Ser du, då jag betrådt den bann, som du ju kånner, gel. den bana, på hvilken jag hoppades finna gyllene skatter, så slamdes jag för dig — når jag såg in i dina sköna ögon, me- nade jag mig i dem låsa min dom. För glansen i dina strå- lande ögon måste guldets glana blekna, kårleken hade besegrat damonent. Han slog armen om henne, och Emma lade sitt lilla itufvud vid hans hjerta. Så auto de långe, försjunkna i ljufra drömmar, och deras blickar avirvade långt, långt bort på framtidens hårliga tålt, hvilka lågo för dem i strålande De vaknade först ur sina drömmar, då Agnes och hennes far intrådde. Den gamle herrn lado vAleignende sina hinder pi deras hufvuden och leende under tårar, slöt Agnes den nya systern 1 sina armar. 44 asiilditiatata, Ilade allt, Alven det nödvindigaete. Det var visst förbi, hon skulle aldrig mera få omfationn honom, han var död! Det var förskrickliga . dagar! • • • Hanoi d. 9 Mars 1885. Min ålskade tnoder! Jag har ej velat, att man skulle amputera mitt arm, och jag skull ej dö. Gud hor haft medlidande med dig, han bar raddet mig. Jag lång- tar efter att åter omfamna dig! Man har förbjudit mig att slcrifva. Vi återse ',varandra snart! . Louis. Jag kan icke beskrifra vår glädje vid lastningen af dessa rader från den kåre sjukes hand. Och duck, hvad bevisade denne biljett? Intet! Den var dagtecknad fyra dagar efter den, då han blifvit sårad. Bedrog honom icke hans energi? Vi återse hvuran- dea snart, sade lian. Hvilken ironi! Når skulle han blitvu stark nog för att knuta sjukhuset i Hanoi? Och resan tog trettiofem dagar. " Men andra bref följde det första, och alla förde de hopp med sig. Hans vittne- skrefro Arven till den stackars modern och blinde om den sårades tillfrisknande och hemresa. Slutligen korn ett bref, hvari stod: «Moder, jag letnnar Hanoi; femton dagar ef- ter detta brele ankomst skall jag vara hos dig». Ni kunde vår glädje inga gränser. livad vi skulle vara lyckliga, hur vi skulle klenin 'ned Vår kåre _kapten, då han kom hem: Vi talade otu ho- nom morgon och afton. Tjugonio år,. kapten och dekorerad! H vilken ly- sande framtid öppnade sig ej för ho- limit! Hatt- syster och jag skyndade till Palais Royal. magasiner för titt köpa ett kors. Till vår förvåning ting° vi höra. att denna dekoration icke tillåt någon prydnad och knuta kostnde mer an några och tjugo fr. Detta vore ej något hederskors. Vi talde då ett annat litet, kokett kors med hriljar.ter. Alla våta sparpen- gar gingo åt härtill. Timmarne smögo sig långsamt fram, men slutligen nårtnade sig den stora dagen. • • — Oni vi skulle möta honom i Toulon! föreslog en af oss en dag vid frukosten. Hvilken utmark( idé! Den var dock icke lått att utföra, ty det var en dyr resa, men på ett eller annat sått låt vål saken ordna sig. Vi voro till yitt.rlighet glada och mest af oss alla vår lilla dottet vår lilla Pauline, ehuru hon icke förstod livad det gålde. Hon var tre år gam- mal, trippade efter oss och fratnstålde tusen frågor. — Ilar onkel Louis en stor sabel, mamma? — Ja, mitt barn. Är den skarp? — Ja! — Skall han låna mig sin eubel?' — Det eka!' han nog, Andtligen kommo vi åstad, och ehuru mesmin aldrig tycktes vilja taga slut anlAnde vi omsider till Toni». Lyckan gör meeniskorna meddel- stumma, på vågen berättade vi för alla åndamålet med vår resa, ehuru det knyt kunde intressera någon. N i too iu på ett hotell nere vid kajen. Två eller tre gånger om da- gen infami jag mig på hamnkontoret för att erhålla ',varje underrAttelse` om skeppet -Shumrock... Ändtligen fingo vi höra. att fal tyget hade lem- mat Port Said, och några dagar der- efter: «Sliamrock» Veur passerat Kor- sika. Ändtligen var det der! Nu letnnade vi icke mera kajen, och dt det stora fartyget kom i sigte, dröjde det icke binge, innan vi Ilade hop- pat ned i en båt för att låta ro oss till fartyget. Det var en vacker syn att se det stora skeppet komma seglande, lika- som stolt i könslam af sin :ilagt. Men vi hade ej öga för något, blott en enda sak upptylde vår luft', vårt hjer- ta och vårt Itufvud: der kommer han andtligen, Annu några minuter. några sekuuder, och vi skola omfamna ho. Vi klättrade nu uppför trappan på det jettelika fartyget, soldater och sjö- enen kolumn och gingo, officerare si- ande sig med sitt bagage i hunden. 1 vår egoism märkte vi hverken de titrda ansigtena, ermarne i band eller de stackare, som släpade sig fram på kryckor. Våra ögon sökte blott ett enda ansigte, vår officers, men vi kunde ej upptacks honom. livarför var han då icke hår? Jag hejdade en matros: Känner ni kapten Dunach? — Nej, min herre, men vind er till denne adjutant, han kan utan trä- vel gifves, er underråttelee. Jag upprepade min fråga till en underofficer, en liten mager man med blott ett bens Känner ni kapten Dunach? — Ja, min herre, Ing keine: ho- nota. Han kounner sannolikt med ~a fartyg. VI blefvo mycket bleka. 31:tne Dunach sjönk ned på en bank. — Men huru kommer det sig? Vi vinit& honom 1 dag,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.