om, så vida det ena uppetode neloront ty de eom i framta rummet finge alldt och kunde betinga sig huga pris vore de som hade stora mingder att afettra, och sedan finge de ems nåja a rt med hvad man ville bjuda dem. Dessutom ar det gifvet att tul- len skall verks olika efter egendo- men:1ra Ungt° eller kortare afitånd från större afeattningeort. Men, det som mer ån mycket an- nat trycker osa jordbrukare år den °jon na jordbeskattningen. Jag har sett huru i norra Kalmar lin en e- gendom af 10,000 kronor. taxering.- varde hade en grundskatt 5 å 6 kr., medan en lika högt taxerad egendom på Oland erlade åk er 50 kr. De eom ha rimliga skatter klaga natur- ligtvis icke, men flertalet innehar hogt onererad jura och de se ofta framför sig att de malma gå tran den fliderneårtda garden, ty kronoskatten miste ut, om man kan gilja eld eller icke. Så ha vi afiöningen till pre- aterskapet. Ilar rider också en stor olikhet, i det att på tumliga stallen har preaten en lån af 6 å 7 tusen kr. för aaruma eller mindre arbete eom på andra stallen betala. med 3 å 4 tusen kronor. PÅ Oland år det kyr- ka vid kyrka, och utskylderna till presterna tro i förhållande derefter. På andra stallen ar det långt mellan kyrkorna och då år det bittre, sk vida tursamlingarna aro någorlunda befolkade. Jag kan aldrig fatta hvar- får det på somliga orter skall finnas en pre« kr 300 fåreamlingsbor, då andra preater kunna sköta tio gånger el många får nästan annons lön. Om alla hade lika och dragliga skatter, ej så mycken modlöshet råda, fast det ser mörkt ut i alla fan. Något som åts en i håg grad tryc- ker ou jordbrtikare år den tidspillan, som kronofogdar och lansman med flere uuitta ost får. Vanligen har träffa sådan nue jag talar å allas vagnar — jag sån- får alltilgjort som vinskapliga vi kippa., medtaflare i »trevan- der en brotlerlig hetsning öfeer fall till tinne att kultje folken. lycka. Och, och sjöar till Sveriges folk. (Liftigt ..kupleller 131' vi atrejkai" "ER at truts,» och 404,tee. Föredragna vid en repreitentation lt Göte- borus Mindre teater. vagelns/lems ra ..iern rigriAn : Mungo, at fröken Magnason ) min van. ill freds dig ge, Tida nog får du vaka. Göteborg tår du nog se Och hans •analt•p emak• — Och, ona inte da ar snålt, Jag våp till Warberg rio 1 grell Skicka dig tillbaka. fanströms fond man tog från dej Med en realt manöver. Men den asken ar sel ej Vårdi att gråta Mary; 8tadafulltiaiktig' svurit på Att du af dem skilt t► Allt halad du behof Ter. . . [Herr Borgström tager ejernvåglungen och sjunger]): Ona du begynner kackla, som skalan uti baggen, så tar jag dej, din byting. och smiter dej våggen, Din tusan tullen, lullan, lillan, tuttan, tullen, tuttan lej.an. Ja, grina, du, men akta, att ej till skrik det stiger, de' dn som Når dn' å' jag som sjunger, så tiger, Din tusan tullen. Innan, lullan, tullen tullen, lallat lej.an. Tror du, att hår det duger, att lava som en fåne, Fait far din bor i Halland gel, mor din ner i Skåne, Din tusan lullan, tullen, lullan, tullen, lullan, tullen Ja, jag förstår vit sjukan, b varför du böjer tonen, Du vill vål liren ha i dej den bettla mil- lionen, Din tusan lull«, tullen, lullan, tullen, lullan, lullan lej... Och nu, så sta' du ligga ook ej föniGka bråka, man långa yrkar att fara16r att Men år det dn som vill det, så nog sim' Ju herre. Man reser hemifrån ea tå åka, Man på natten för att kunna söka Dln tunn lullan, lullan, lollan, !allan, lull«, tullat. leen. honom t god tid. Då man si kom- mer fram, ar dörren till hans embete- rum utlagd och der står en inskrift att tjenstemannen träffas i embetei- renden då och då på middagen eller e. m. Emellertid får nian veta att han går ute och promenerar i sin trädgård, och efter soul nian har sina papper kla- ra, så att han blott behölver teck- na sitt namn, tycker man sig kunna anmoda honom om den lilla tjensten. .Nej, jag träffas endast i mitt em- beterutn, se hvad som står på dörrens, svarade han tt art, och det hjelper inga böner.- Sa far man vante hellre dagen och litet till och kommer ej hem fårran sent följande natten. Det år en dag och tvi ~ter förlorade för jordbrukaren, som nog behölver 'Invanda bådadera om han skall rått sköta vitt arbete. Deretnot om en fint klådd herre etiker tjenstemannen, så har denne nog tid att ta emot når som helst. Hyacint ha vi landehöf- dingar med höga löner, om de ej vilja hålla efter k runofogdar och lins- man, dessa icke ha anseende till personen och icke spilla en dyr- bar tid för jordbrukare som behöfva Böka deist? Ja, denna tidspillan, som vår nu- varande embetswanuarutiti vållar laudttninnen, år må binda en af de esåraste (31h:enheterna för det sven- ska så att jordbruket. (Da capo.) 1 tysthet kan jag namna hur saken hångel. 111•2•3•11. Att jag ger t—n i pojken, blott jag tår teg i amman, Den tusan lullan, lullan, tullen, lullan, tullen, lullan lej.an. Nog år jag bra belåten med att publiken klappar, Men medan jag nu sjunger, så kanske am• . man schappar - Den tusan lullan, la.lan, lull«, :ull«, !allan leFan, (01weleiJ i livning, en virdigare rival kunna vi icke önska cies i iiroftall tuffing! kamp om atora fosterlandska syften, (Bravo). Jag vet intet högre Inford åt det svenska folket in det att det alltid har statt i jeninhöjd med tidernas vexlande förhållanden och uppgifter. F rimmande lirrravålde hotade att qvarva dess' fritt nationella lif; foster- landskt sinnade min reste sig och afkastade oket. Nya verldshistoriska tankar atodo kampande om tillvarons rått; — i tninnesrika slag stred Sverige kr dc nya idt4rnas seger. Det tidens mål var uppnådt då de menekliga tankarnes makt skulle er- öfra nya riken it vårt vetande; — svenske; mein etodo i trauma ledet. Och slutligen i vår tid, då folkens begår i att skapa de ba- största sta vilkor för en vidsträckt och frukt- bringande utveckling af alla mani- skor. anlag och krafter, möta vi åter Sverige bland de första i freden. strafeamma arbete. Allt det basta i den svenska natio- nen kånner tidens puls och sedan erkånt att en fri demokratiek utveckling på ajelIstyrelsena grundval hör till samtidens största uppgifter - i synnerhet för de små folken. (Bra- vo). Derfår har det frihetsarbete, får hvilket denna vår fest år ett uttryck, ingenstådes mött den samförståndets sympati, som i Sverige. Det svenska folket söker nu molnet att genom fredens arbete kakla sin rang bland nationerna, och liksom det ejelf såsom grundval härför varnar om sin egen sjelfstandiga, nationella utveckling, crkånner det också andras ritt och pligt att arbeta på samma grundval. områden i frukt- PI bart samarbete; — ty Ovan vi se vår framtids uppgift i att sjelfståndigt arbete i den jetnna, °utbrutna utveck- lingens tjenet. (Bravo). M. h.! Med önskan att vi i det svenska folket må harva en sidan trofast medarbetare i det demokrati- ske sainhålloth betet, utbringar jag ett terve får Sverige. I en skål för norge vidrörde :Uren stateininistern Sverdrup förhållandet till Sverige, nemligen i följande or- dalag: I vårt författningslif år förhållandet till broderriket ett betydelsefullt mo- ment. Beggc rikenas, Nordens, ara det ar vår lösen! Det ar och en stor och det norska folket vanlig uppgift att med kraft och broderligt sinne verka för upprätthållandet och befästandet af det på likstitllighet byggda förbundet (starkt bifall), och arbetet skall icke blifra förgafves. Det högsinnade evenska folket skall a.tkerligen komma oss till mötes i ~ja och Illvilja. Folken skola finna hear andra. (Ihållande bifall). Ilar återigen en verkan af var sista stora reform; tv livarje framsteg af betydelse inom de båda landen innebar ett :lar- mande. (Bravo!) De finnas, som saga sig hysa fruktan för att vår politik skall framkalla en fiendtlig *Mutning i Sverige mot unionen. I verklighe- ten frukta de för att svenskar och norrman skola blifra allt för goda vånner (bravo och handklappningar), att de skola sarnmansmålta till ett folk. och jag vet att åra dessa mötas vi för • En skål Sverige tömde, viii föreuttågets t Kristiania teetiniddag 30 januari lur minist&en Sver- drup. Den utbragtes af fabrikeegaren Diger i följande ordalag: Samlade till feet år det norrmans sed att ihågkomma det svenska fol- ket. Svenskar och norrman tåro uteprung- na ur öltunna rot, men vår utveckling genom skiftande tiderna har varit olika, likasom grannskapet» och van- ekapens vilkor varit vt:ilande. k lydda tiders maktlystna politik har vid enstaka tidpunkter tillåtit fiendt- liga etamningar och afundajuka kans- lor att skilja de bida folken. En lycklig vindning i ett historiskt ö gunblick bar andra' ',inlånande' och, dc Ovädersmoln. Fru,: frågar sin man: «Skall du nu ut igen? (lur långe blir du bortal. Mannen (fårargad): långe jag ville! «Men icke hingre gubben lilla , kont ihåg det!» 'Så gttifics. England. Enligt senaste underruttelser har drottningen etntlfaet följande utnäm- ningar: Glndetone förste skattkam- marlord. Herechelllordkaneler,Spen- cer konseljpresident, Childers inrikes- minister, Roseberry utrikesminister, Grangille kolonialtninister, Kimberley minister för Indien, Bannerman krigs- minister, Ifitreourt finansminister, Ri- pon murinininieter, Chamberlain chef för kommunalförvaltningen,Trevelvan minister för Skotlend, Nlundella Kan- deleminister, John Morley minister för Irland, Charles Russel generalfi- skal. Fem bvggnutler vid Hollowav-road, hvilka titan börjat rifvn, instörtade i lördags afton. Fern personer (tro quinnor och tvenne gosear) begrofvos under ruinerna. Deras stympade lik framdrogos några timmar senare. har långe lycka, 6ranntanbei. bifall.) YA*1 2.7,tuaricipubn. Spanien. Tagen på orden. — Hur i all sin dag kan du komma hem först sa har på morgonen, livasa? — Inga förebråelser, gumman ruin! Du sa' ju att jag skulle komma heta tidigt och det gör jag lörbaeka mej också. omstsidig öfverraskning HUS.. bonden (som kommit öfver sin be:jent, medan han drack tians vin): Jag finner mig storligen Gfverraskad, Johan. — Jag med, herre, trodde inte, ni var hemma. Känslofullt ooh grannlaga. En resande soul på hotellet fått en åfver- måttan dryg rakning, omfamnar med den innerligaste hjertlighet den för- bluffade vården. Sotn skal angaf den resande «att de båda troligen aldrig fine se den». hvarandra mer i denna red- Benrik af Bourbon, hertig af Se- villa hade den 25 Januari ett svara för sitt otillbörliga beteende emot drottningen regentinnan. Ritten var Creffilba. eatnniansett af eex brigudgeneraler a.isyna vittnen.» 9/aftn nunnan! under ordförandeskap af general Reine. Hertigen bestred nfgjort, att haft för alsigt att brista i den aktning han var skyldig drottningen, och linne försvarare, förre ministern Carvajal, aelyreari. påstod, att de vittnesmål, Bilagte af k till et 96; tag. de vid tillfället närvarande officerare, tr. 70 ila 0: 7», raft G: 50 bi; tom, tuaurcaraain- alldeles icke hans klients feruat z:rate G. 80 till u: 90, 6:rab u: uff skuld, hvarför han ansåg, att om ett ll bo; agn 0: 79 bu 0: 83; branivin 120 tr . disciplinårstraff ntisåge oundvikligt, for 100 liter rea too gattets altobolfuhla, min matte som sådant anse och be- leserttabt tsib Itewereaohn. rakna den långa tid, hertigen eutit i Ofittborge böra ben 2 ebrnati. ransakningsfangeleet. Som vi förut tj.aire, troit tub "in ttIl 0. 72, etaa It 72, meddelat dömdes\ hertigen att utstry- Inatat 0: b(.; tag, ftatnfl kan 0: 78 till begtc kas ur armens listor. ana, bl; bing tpanmal utan tång era- låttning; trantata 116 It. fat DM liter, luu• Turkiet och Bulgarien. proc. I 'tisdags offentliggjordes en kej- eerlig skrtfvelse, livarigenom det mel- ttspettiotert ben i åtar. karofiaariattefocietttene fenartiatttiaa. lan Porten och Bulgarien träffade af- 1:9a notam 95-104. görandet till biläggande af de mellan zon „ 50-90. egge parterna uppkomna svårighe- 3:01t „ 70-78. terna nedlåstes. Aktstyckena i saken the „ 60—Gli. 5:tt „ 45-80. undertecknade af kiamil pascha otit pr 100 banRa finta. och Zanoff. Porten har genom ett '1 b1ilbelstniberriittelscr. - 2.1torfljolaa6 bord ben 2 linte 0: te storni; berionde mil b äro rundekrifvelse underrättat makterna om förlikningen» afslutande. Enligt «Timer*. innehåller öfverens- komnieleen mellan Turkiet och Ilul- garien följande punkter: Begge par- terna erkiinna Berlinertraktåten så- som varande i kraft med undantag af de förindringar, rom denna nytt öl- verenskonunelse medför. Det orga- niska egenhet revideras. Vissa tur- kiska byar 1 östrumilien förblifva un- der Turkiets herretelåme. ander utnåtnnes till guvernör i °sun- milien för en tid af 5 År; denna ut- namning kan efter sultanens förgodt- finnande förnyas, utan att det år nöd- ,. andigt, att makterna ytterligare råd- 1" ursten forpligtor sig att frågas. försvara Turkiet. Samtidigt med meddelandet om af- slutande af den turkisk-bulgariska Ofverenskommelsen har Porten före- slagit en konferens ut makterna för tut ratificera öfterenskominelsen. Furst,Alex• Jag sånder — Vexelkurs hos Hallands Enskilda Bank, vid försåljning d. . . London ( „iita ( 14 d. ( 14 d. d. Hamburg ( ( 14 d. d., ( it viste . ( 14 d. tl. . Paris ( a vitta . ( .14 el. d. . Brfiasel ( å viste . ( 14 d. d. . vi., Amsterdam ( Berlin it viste Newyork 18,22 . .:• 8 19 89, 2 : t 2 0 ( ) 4 89,20 ▪ 72,15 • 72,25 • 72,15 • 15 7 80 29250 9 35 • 151,15 3,80 (Sea inkomna annonser.) Hallands Allehanda, linets vackrits't utstyrda och inne- hållsrikaste tidning, kostar endast 2;50 2.5, riva:lel 75 för helt år, haltar öre, en månad 25 öre. (90) Försök på on månad! Nästa Torsdag den 11 denna —40--- Om tre år — då kan du såväl säga att det al- drig blifver något utaf», sade han modfälld. «Hon kunde då mycket hellre hafva förbjudit osa att gifta ess med hvarandra>. «Sådant prat, din tok)! svarade hon ifrigt. «Man säger om tre år, men till näta år kommer jag hem och säger att jag icke kan hålla ut längre och så gifta vi oss. «Vill du då taga bort?, utbrast den unge mannen, eom icke rigtigt tycktes förstå denna förklaring. — «Ja, jag tager ut och tjenar, mor säger, att du ocKså »kulle taga plats, så att vi kunde hafva några pengar, nar vi bli gifta>. Marin såg på med en vild blick. «Bryr du dig så mycket om pengar?) sade han. «Äh, så ledsamt att jag icke är rik). «Det är icke jag, år mor>, sade Monique något stött. «Och det ar lörresten sant nog, att det icke går väl när hunger och törst slå slig tillsamman.» Hon' talade lugnt och sagta, bom om hon talade af egen erfarenhet. 'Tror du icke?" sade Marin och såg på henne mod on varm, ärlig blick. "Jag hade tänkt mig det helt annorlunda. Jag hade tänkt mig att vi ess af de för- sta dagar-no, nar vi blifvit gifta, skulle flytta hem i mitt lilla i den andra ändan af byn. Det är icke IP något rikt hus, men det är bra och solidt byggdt; don gamle Bonami, som byggdt det, har icke sparat bvar- kou arbete eller utgifter, oeh uteman() äro bådana att henne det hus lavarkeu köld eller fukt geeetuträuga dela. Bordnu försittas laga bouppteckning tnAnad efter aflidne lienunansegaren Nils — 37 — aVi få fråga oss för hos Mairen> sade Clemenee, «frun har eliigt i staden». dala det är sant», sade Monique, linor vill icke du genast gå dit och höra efter». «Genast», återtog Clomence förvirrad. «Ja, genast. Ju förr du går, ju förr få vi svar — och ju förr kan jag komma hem igen — så skynda dig nu, moder! För ufrigt sade du, att vi finge gifta oss om tre år — det vill säga i dag om tre år — det air afgjordtl I dag hafva vi den tjugusjunde Juli - alltså den 27 Juli om tro år gifta vi oss.» Clernonco kunde icke hålla sig från att småle, o- aktadt hon kände sig så tung om hjortat. «Gå nu, snälla moder, hör du, gå nu genast bort till hr Mahout; förklara för honom det hela och låt det komma till något resultat.) ' «Ah, det regnar», sade Clemence och såg ut på don UJ)pblötta vägen som skon, som en spegel. «livad gör det, det. regnar ju hvarjo dag, tviitt kan man icke köra horn när det regnar, mon Illati kan nog gå ut, och dessutom har du itt din paraply.» «Så vänta då åtminstone till jag fått ett runt huf- vudklädo och förkläde på mig», sade Clemonce, sont sökte försvara sig på bästa sätt. Skåpet öppnades hastigt, och Monique räckte raskt sin moder det renaste af hennes hufvudkläden. Fern minuter sonare gick don gamla bortåt den skinande viigon och bogal sig till Mairen, som bodde vid torget i det vackraste huset. Sn YerbsyttIss, 10 Olsson n:r 3 Köpinge, hvarvid alla de som i dödsboet halva oafslutadc liqvider böra sig infinna och fiirhål, landet lagligen uninala och styrka. Laholm den 6 Febr. 1886. Efter anmodan (99) Nils Hall880n. En obruten postförskotts- ru.Andebe å Kr. 10: 52 öre med undertecknads adress borttappades .eistlidne onsdagsafton mellan post- kontoret och hr Rådberge bokhandel och torde af upphittaren återlemnas mot creattning. Laholm den 5 Febr. 1881 J. V Bergman. (98) Gir Flera sorters Äpplen, Rödbetor, Palatenaokor i Laholm. Lundblad salu hos L. Morötter, till (97) SlstHdno Fredag den 29 Januari borttappades å vågen emel- lan Laholm! qtarn och n. k. Sand- fallet 1 viska innehållande en port- monnå med cirka 50 kr., 1 virkask och virknål jenhe ett kreditivqvitto Tillvaratagaren torde mot återlemna detsamma i 200 kr. ållning vederg till ågaren, M. Rohngren i Tjerby. (87) meuee=seelw~~""""gi
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.