ac- 2:o) af h. h. biskopen neh veder- börande direktion: iii, v. komministern . i Weddige .1. A. Lund till-lirare vid Frölicluka skolan i lotorps pastorat . rt n. leta tro Laholnisemstel. t. ten. ilja om litt dit få. lut ettå itts dta ena oas b- ud Get till Nia 0 4 tio. o as, *- titt Kö. ina Det att tie till it- sill at Ca te• rat t tt- fen ct• äd- le tee ea• Ic• ett rat to. rå. It- rot 'ap p'. tf' en rt- rt- jat fia le. i 1- nu ar tillräckligt prmenterad för a- nn), så att man (tj hehöfeer taga fel på hans höga 'perenn. Som jag emellertid anser, att han gjorde både sig ajelf och sina på sanden. och ma- teriens. vagnar båttre lottade med- mennialcor en °vinterlig tjenat mod att icke leta efter antiqviteter på Par- nassens höjder, utan hellre tillfreds- stilla sin aktningsvärda eamlareifver hår nere i den prosaiska verklighe- ten, så skulle jag vilja gifta honom sjelf det välmenta rådet .Skrit aldrig svenska, Hammarspik Och andra språk ej heller.. (Lentbrit tut L. n. T) Laholm går framåt och följer med sin tid, det har jag nu kommit un- derfund med. Bretvexlingen måtte i. ynaerhet under den sedaute tiden ha ökats i oroväckande grad, ty jag observerade hiromdageo, att man funnit tig föranlåten anbringa en splitt Och nu, White lånare, lomnar jag n y starefilda. i hörnet af Kyrkogatan och Storgatan. Jag tog den nya den store anden på laxslottet åt sitt vackra tingesten närmare i ekårski- missöde. eaktimodo. daude och fick af en på des. fram- sida anbragt inskrift deu föga upp- lysande upplysningen, att hou (nern- hgen brefliden) • TOmmes nåsta gång.. Detta kom mig att tanka på en gammal vitbok, som jag ng en gång Norge, i verlden, och pi lavars titelblad man 3:5, norsk apana,ittfritga. En kor- i dr.. fick veta, att boken var utryckt reapondent från Kristiania till Ber- På tal om visor, som blifvit både gensposten har meddelat, att man åm- tryckta och sjungna i år, sk erinrar nar begära apanage af stortinget för sig kachiada den högtbesjungna åra- prål. Oscar som artprins, då han nu de allmånlaeten, att på en bal hitom- filler 27 år. Hans farbror August sistens en man hof sig upp ibland fol- fack på sin tid ett dylikt apanage. ket för att .offra sig för en af svensk- Men norska Termerna hufvudorgan, betens stortankar. och, såsom han se- Kriatianiatidningen Dagbladet anser dermera uttryckt sig, qvada ett sk.imr- underrättelsen vara otrolig. Då man siimf drapa öfver Laholm och några 1884 — sedan konungen Laminat Jo- af dee. storheter. Förr i veråden han Sverdrup till statsminister — be- brukade man viuerligen aldrig qvada viljade kronprins Gustaf ett högre något .sidmisamt• drapa öfver folk, apanage, nfOrnkradea under hand, att åtminstone ej al långe de voro i lif- detta skulle vara sista gången, och vet, och inatt i våra dagar hör det att intet apanage »kulle begår.e till till god ton att ej sjunga likpsalmer de yngre prinsarne.. ()Her någon, innan han saligen af- «Efter hvad vi kanna — lortsåtter mint; raen ofvanomnårtinde visfa- tidningen — om åsigterna och stam- brikör ville kanhända låta förstå att, ningen inom stortingets venoter, skulle si kår han ån håller vår befolkning ett nytt apanageförslag också stöta på bår nere vid Lagan, han indock vin- ett beatårndt motstånd från flertalets tade lifvet af oss, troligtvis för att sida.. Man ser, att konungen således åt- desto fortare få oss förvaadleide till salubara 'reliker. eller dylikt vårde- minstone får bestå en ny lämplig politisk godtgörelse, om han sitter fullt gods. Alltnog — hvad meningen var med varde på att skaffa prins Oscar apa- uttrycket drapa vill jag ej vidare in- nage. En hop preoer och teologieke uni- låta mig på att söka utforska, men hvad som synnerligen smickrade mig versitet/1,1~e i Kristiania ha till ko- var, att alven undertecknad fick den nungen inkommit med begäran om åran att bullra besjungen, och det till utlysande af ett kyrkomöte, på hvil- pi köpet af en skaldenatur som, i sitt ket den norska statskyrkans repre- eget tycke åtminstone, ej aryker af sentanter kunde få till:alle att i sam- lad skara protestera mot de åndrings- för hackor.. Min senaste laholmeepistel måtte förslag i den kyrkliga ordningen, emellertid ej ha varit ett nog tack- hvilka snart rantas komma från rege- samt och värdigt erkännande åt den ringen. Affiden vetenskapsman. Professorn person, som sålunda velat föreviga det •Qvasimodiska begreppen', ty jag i semitiska språk Jens Peter Broch sig i senaste numret af vår tidning, afled i måndags i Kristiania. att nämnda epistel blifyit jemrnerligen Danmark, söndertrasad, _och hvarje bit för sig Rörande. Tre småttingar i Köpen- lagd under förstoringsglaset. hamn harva gifvit docktearerföresidil- SlInicildt tyckes den stoffe Tittin- Faren harva förgrymmat sig i sin sjals +tingar till förmån lör de nödlidande och fått ihop ett litet ratt respekta- innersta skrymslen öfver, att han blir- belt belopp, hvilket redovisas i tid- vit stimplad såsom en sidiothierande ningarna. Man kan icke utan rörel- skaldenatur.. Jag tar gems till bön- se taga del af slika bevis på goda boken, och erkänner villigt, att ut- och adla tankenatt hos aaanatidens trycket möjligtvis kan förefalla stö- hopp., tager en samtida. tande för stora och fina Oron, men Creneral Castenskiold, generalinspek- kan heligt förlåtna, att jag härvidlag tör för danska kavalleriet, har aflidit ej haft något ondt i sinnet. Att för 71 kr gammal. Han deltog i krigen resten taga både efrackfiet., «dumhets, 1848 och 1864 och steg på tre år från sokunnighets och njelfklokheto med ryttmlutare till general. flera personifierade öpersonligheter till hjelp för att tvätta upp en oskyl- dig förlupen pilt, som af misstag rå- kal förirra sig hit ner bland hyggligt folk — det anser jag vara både synd och skam, och skulle aldrig kunna Bayern. falla mig in. Det kan ej heller falla Konungen af Baiern låter ej af si- mig in ett vilja sgöra i ovett. emot na finansiella svårigheter erhålla sig en person, som på det sunda ((knut- från att tillfredestalla sin byggnads- tets område tyckes barn förlorat i passion. Enligt en 31nachentidning den ena andan hvad han mistat i den har han gifvit befallning ona uppfö- andra, och som på det tidningspole- rande af ett slott i byzantinekt och miska omridet manövrerar med konst- ett annat i kinesisk stil. termer och uttryck, hilka tyckas för- råda en skön 'ill, som studerat sitt Serbien. modersmål i drångkamrarne samt 1 Belgrad firades den 6 mars ger. Arens och hjeltarnee språk. på sjun- de årsdagen af Serbiens proklamerade de klassens hotell i grånderna. som konungarike. Det ancuarktes Men tycke och smak aro olika hår att konungen, mot vanan under före- i redden, och derom skall man ju gående år, ej deltog i det Te deurn, aldrig disputera. Att «offra sig för som med anledning derat hölls i ka- en af svenskhetens senaste ttortankar., tedralen. som det så vackert heter, kan ju på Italien. vis och sått vara berömvårdt, och Jag En förskrdcklig jernrägrol;Icka egde stanker mina varmaste sympatier åt uvenskene(?) sanalareifver, men att TUM den 10 dennes på jernvågen upptråda som litterat lumpsamlare, mellan Monte-Carlo och Mentone. det tror jag icke att man rimligtvis Tågen från Nina och från Mentone sammanstötte mellan stationerna Cab- kan Miniora till några astortankar.. lad-Roquebrune och Monte-Carlo. på Varde detta nog sagt om detta. Att vin fagra laxyngel på Laxholme tvi kilometers afatånd från den senare slott rinner frambingars beundran, år stationen. De kommet rusande mot ju i sjelfra verket en heder för oss, hvarandra i full Inga. En förfårlig och *ters* blott att önska, att den sammanstötning egde rum, som tjaa eller de, som härvidlag råkat att för- likt dånet af ett kanonskott vida om- gapa sig, icke måtte taga saken så kring. Olyckan skedde vid en krök- illa vid sig, att den innu en gång ning på sidan om en klippa så att gel anledning till någon sorts poe- lokomotivfOrarne ej niirkte faran, tisk utsot i den der gamla hårdvunna fanan den var omöjlig att undvika Lokomotiven gingo in i hvarandra. karbunkeletilen. Och till sist, mina vinner, om nå- Atakilliga af waggonerna kröp° upp gon 'himmelskt snedvriden sjal., som pi hvarandra och formligen splittrades mulor. Tre wagguner föllo ned i tappat sina skrulyar under djupsioni- gä grubblerier ()Iver det «Qvaairno- hafvet från en 130(1 af 250 svenska diska begreppets. ursprung och har- fot och återfunnos i spillror. En re- ledning, innu en gång skulle falla nade, som från nåmda höjd föll pli den idén att uppvakta den tid- ned i hafvet, slapp undan med en ningsllaande allminbeten med ett par afbruten arm. En 13 Åre pojke fick eller tre spalter' af Din skönlitterära vid samma fall bagge armarna af- hanvållini, el hoppas jag, att han brutna; men i Helot (Or att anka p4 grannlanben. Etrikes. ill at, en Lt- lf au li- ad rn er do n- i i il- en 'Gr tt- de asa f hördes han rnpe• spat n, si adertecknads Men hane fader, mindre in sonen, hittade, död. En- r ligt yck n ddelinde lira 5 personer dött Adi 25 skadats, deraf 13 liftfarligt; men åtskilliga utländska tidningar uppgifta de dödades antal till 40. Hytta husets historia. Grund- stenen till Ilvita huset (det hus som bebos af Förenta Staternas president i Washington) lade. med frimurare- ceremonier den 13 oktober 1792. Presidenten Washington och en o- fantlig folkskara voro vid- tillfallet närvarande. Byggnaden fullbordades år 1799 för en sammanlagd `kostuad al 333207 dollars. Sedan byggna• dens inre brandes af do engelska trupperna år 1814, fordrade. ytterli- gare en summa af 300,000 dollars till huset. reparation och inredning. Ritningarna till huset uppgjordes af arkitekten Hoban, som elven of- vervakade husets uppbyggande mot en summa af 100 gutneer per år. Huset år bygt efter mönstret af her- tigen, af Leicester palats i Dublin. Det har två våningar och ar omgif- v et af en bred balustrad. Med hu- set år förenadt ett stort drifhne, som innehåller en synnerligen dyrbar våm- samling. En tjenstflieka med två tapper- hetamedaljer. Till en Petersburg.- tidning skrifver en korrespondent från Widdin om en ung bulgarisk flicka, som tagit verksam del i sena- ste kriget mot Serbien, utmukt sig vid Slivnitza och Pilot och mottagit två tapperheternedeljer. Strax före fiendtligheternas början tog hon tjonet i ett miliskompani. Den ende, som kunde hennes kon, var kompaniets chef. Den unga qvinnan deltog derpå i ilmarschen till Serbien, i slaget vid Slivnitza och i stormningen at Pinat. Under striden gjorde bon allt för att upp- muntra sinn kamrater, och dee« å ain sida tillvoterade henne enhålligt kompaniet. tapperhetsmedalj. Hon presenterades sedan för furst Alexan- der, Nom gaf henne en andra medalj for sin tapperhet. Hon åtorvånde derpå till Viddin och återtog sin bo- fattning som tjenstflicka hos en gata- mal fru. ,Skarp men rättvis kritik!) tillegnad den retande engelsmannen sona kat e efter galtar pi de svenska jerneagarae. (Per Svinaherde satte sig påtufvan och sang Jaet som ett tåg kom kilande med en en. gelaman. Och se den •vane galten ban gick på bas non ned, Han vissto Icke ban, att en engelsman var med. Och tåget pep förskräckligt; Ter upp et tuf. van for Och sprang att gena galten; men engeletaan- nen svor. (Goddam, the Swedish Rallways; blom bara för en galt Och för en svinaherde försöker göra halis Heart engelsmannen reste se'n uppå vara tåg Han före lokomotivet den svart* galten såg. Hane lynnigt& viste och likaså hans spleen. Till slut han börja' grymta 1 ilsken som ett svin. Kelet hade han visst önskat att man i S vet, ges land Blott haft stationer det han gick af och på ibland. Han röt uti sin vrede mot ds stationer små, Som vågade att stoppa det tåg han satt dg på. Der var för mycket folk der — der sar ju hela två. Spektoren och en annan, som skulle passa på. Spektoren gjorde enottings, den andre allt- ihop — Det såg den store 'orden allt 1 sitt borolkop. Och livad han sk och talte den vise eagels• man Var både sant och rittvist och — ja minsann. Och det kungjorda vida kring både land och stad Och derför engelsmannen kan också vara glad. Men vero jag den högste befallande person' - En lord Ack då tjenstgöra vid bearje ismås station. Der skalle han fl lef v• så glad och så förnöjd Likt helrim,. 1,å LtiqyAfilitre få /dess Ilfrets egne 1,6. P.) En Berlin-skatulal. Paris-Figaros korrespondent i Ber- lin skrifver: Ilar om aftonen vickte grefyinnan X pi en af aasongena finaste baler ,limen uppmärksamhet i följd af den verkligen (Mike toalett hon bar. Kronan på det hela var ett briljant- diadem af oerhördt varde. Detta nia- storverk till smycke förmalde en dur- va, sotn kokett lagt sig till 'tyds, midt i grelvinnana blonda hkr och som kom detta att gnistra i tusen reflexer. Na- turligtvis fLate det egendomliga smyc- kat alla blickar vid sig och blef 10- remål för allmän beundran och afund, stora, nya och välsorterade lager af Bomulls- och Vietoriagarner rekommenderla. (22) hem, glad och stolt öfeer sin fram- ögonblick träffade jag grefvinnan X gång. Då hon kommit in i sin bu- i toalettrummet. Vi voro ensamma. doar, går hon med ett triumferande Under förevändning att bittre huta leende fram till en spegel för att emu en roa i henne' hår bemaktigade jag en gång beundra sig. innan den tog mig dufvan, som jag lät falla på mat- slut, denna lyckliga afton. Plötsligt tan Vi gingo ned till sammanta. bleknar hon och utstöter ett rop af Grehinnen, som icke markt något, fasa — det dyrbara smycket ar för- steg upp i sin vagn och for. Dågick svunnet. jag åter upp. Smycket låg der fort- Man vacker tjenstpersonalen, man farande på mattan. Di jag kom hem genomsöker alla vinklar och vrår i gömde jag det, ni vet hear. huset, man rifrer upp dynorna i vag- För några dagar sedan återkom hr nen, som fört hem grelvinnan . . . Y från sin officiell beskickning. Den men finner ingenting. första nyhet han fick veta var hans Följande dag möter en af grefvin- gemåls .besynnerliga. tilltag. Man nem kammarjungfrur en 'Minna, som sade honom alven att undersökningen tjenade hos fru Y. Man pratar, och var slutad och att handlingarno voro kammarjungfrun betittar det missöde öfverlemnade till justitieministern. som drabbat hennes matmor. Hr Y skyndade att rådfråga en ad- Veninnan gör plötsligt en rörelse vokat. af ölverraskning. — Tror ni icke, frågade han denne, — En durve, sa er du? Det smyc- att justitieministern kan tysta ned sa- ket känner jag till . . . jag har hett ken? det. — Omöjligt: — livar då? — Och kejsaren? — Det aktar jag mig allt för att — Amin omöjligare! saga. — Men det ar ju en oerhörd åkan- Några ögonblick senare liter gref- den Jag år vantrad . . . vinnan, som fått del af detta samtal, — Sk (gunt icke allmänna åklaga- underrittapolisen derom. ren antager att handlingen begått" Chefen för detektivs aldelningen under ett ögonblick af otillräknelig- beordrar tvi man att bevaka porten het och derför ligger ned sin talan. till det hus, dor fru Y bor. De be- Si står saken för närvarade. höfva icke vante synnerligen långe. Den prntsjuka kammarjungfrun korn- mer snart ut för att toning' något å- rende, hon blir genast anhållen af de ffituariebanba. tvi konetaplarne, som bedja henne Kasernblomma. Underofficeren: vara så god och stiga upp ten vagn, — Karl, gör din sak bättre, eller som star några steg denfrin, hvarpi far jag med dig genom sol och mine, de föra henne till vaktkontoret. Tillfrågad om hvad hon menat med 54 att etjernorna fastna vid axelklaf- sitt yttrande till grefvinnana kammar- farne på dig! jungfru, försökte hån i början neka Militäriskt Löjtnanten: Hur skall till allt. Hon hade bara skiintat med en soldat uppföra sig mot en fiende sin veninne, sade hon. Hennes för- i filt? virring visade dock att hon talade Soldaten: Det kommer an på, huru osanning, och på kommissariens en- fienden uppför sig, hr löjtnant. tagna uppmaningar utropade hon slutligen: — I NI vål då, jag har sett denna dufva! — livar? etodholtne bira ben 16 nare. — I min matmors byrå, i öfvereta utoröglab fitIltet brterffar får narniarenbe lådan, till höger. Jag har den olyck- men tenbenien fen bered• liga vanan att aldrig kunna lita bli fpeartifilImarfneben, tel lom oforånbrab. Brist an åt allitnfigen att att titta i fruns tillhörigheter. Det år befara. t etre argbeglirlig tåget oritfiffe på det viset jag upptickte det der *ritningarna ars . treett, måtereoroninfernal ö: SO tia %; smycket i morse. (45todtelani amaringazu) 1: 5T till kommissarien stod stum at håpnad. bnttemlll 1: 70; tåg, Ironin C. 70 till 0: 73, rot fz 54 titt — 1 fru Y:s byrå mumlade han. 0: 85; rågmjöl 0: 95; torn, millareprooinfernee Men hon år ju gift mod en af vira 2:reb 0: 90 till 0: 80, thab 0: 80 titt 0: 79; högst uppsatte man: Det ir obegrip- bake 0: 83 till 0: 88; brasmin man fant, orn• lottning. ligt. omöjligt! Oaktadt sina tvifvel besluter kom- <fanborg. börs ben 16 Vant. missarien att följa det anvisade spå- etiontsåtenarfaurn fortfar:nbc gilla meb ret. Han skickar tillbaka kammar- ringa omfattning. 13å re tåg, lom lana la. ungfrun efter att strangt harva för- ges galla 0: 86 till 0: 87, Gnid prieåtergang judit henne att yppa ett ord om hvad ide 013:00111, from!! tåg om 300 ffeilogan« som håndt henne. Derefter skref han 0: 90 oct låttere niece 0: 75 till 0: 80, botre dr oförönbrab, brok riab 0: 83 till 0: 86; onab en rapport till sin chef. omfring 0:80, (teort 0: 87 till 0: 85; befinn:in En timme senare ringde en högre of ördnorebt 118 tr. får 1(0 liter. poliejeneteman på hos fru Y. 'tomterna ben 18 Rett. — Anmål hr 7,, f. d. kapten, sade GrottanbelPfeciereterie fotörn citering. han till betjenten som öppnade. 1 tloefen 90-96. Denne återkom och sade, att fru 2 „ 78-82. Y icke ville taga emot någon, då 3 ,, 66-70. hennes man icke var hemma. Han 4 „ 54-68. ö „ 44-00. befann sig rimligen på en resa i of- år too bann ffOlOunb. ficielt uppdrag. yanbeistmberrättelser. t Poliatjenetemannen låt nu (remien,- na sitt kort i försegladt kuvert. Han blef då instapla till fru Y som, liggandepå en chaiselongue, mottog honom. Hon var vid mycket dåligt humör och visade sig långt ifrån ar- tig mot den besökande. Men knappt hade polisstjenateman- nen med en visa förvirring upplyst henne om ändamålet med sitt besök, förr ån hon reste sig blek och dar- rande. Polismannen reser sig också. I nista ögonblick år han bredvid by- rån, öppnar den af kammarjungfrun betecknade lådan, och tager fram diamentdurvan. Fru Y faller afsvim- mad i soffan och polismannen går sin vag med smycket. Men plötsligt kommer han att tan- ka på en sak: Om han nu har miste- tagit sig, om ban lagt beslag på nå- gonting som verkligen tillhör fru Y? Han skulle då på ett förtkrackligt satt harva komprometterat en dam, Iran man var en af statens höget uppsatta embetsmån och Imre tamd skulle kunna alldeles tillintetgöra hans framtid. Ilen kommer helt upprörd tillbaka till polisvaktkontoret för att 'denna hvad han funnit hos fru Y. Denna får en timme senare mot- taga besök af en annan poliatjemite- man och inför honom bokande hon sin brottslighet. — Det var icke min 'isigt, sade hon, att begå en stöld. Jag var to- kig af afund. Jag ville endast be- rölva en medtåflarinrili en dyrbarhet, som 'lekte Ii lilmån beundran. Ba- l"närmade sig sitt slut. De sista Då balen Ar thai Åker griaTjaal..-.4 gioterna började silarna sig, I ditt', • 1 f I 1 N. E. Nilsson. (Sent Inkomna annonsar). Herrar Stadsfidlmak- ti ge kallas härmed till sammantråde å rådhuset tillritades nista måndag den 22 dennes kl. 6 e. m. för att: 1:o) Granska innevarande års man- tals- och skattekritningslångd och 2:0) Besluta öfver uppgjorde för- slag till instruktion för stads- lakanen. Laholm den 20 Mars 1886. Efter uppdrag (214) G. L. Åkerberg. Sktine—Hallands jernväg. Tillkännagifvande. Från och med Lördagen den 27 mars 1886 indrages det om Onsdagar och Lördagar kl. 6,45 f. ål. från Laholm till Halmstad nfgåondo extra-tåg. Helsingborg den 19 mars 1880, da. Taube. (211) Trafikchef. Non plus ultra. Amerikansk briljant Ulans-StArkeleet hymn tinnes inblandad alla till giantlatrykning er- pr forderlig a paket a L eia'nmoPitr endast hos 25 öre (213j N. E. Nilson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.