• a6m. Ten aflibne war fåttb fcm en erDnIngaman of Prfta leforbight fir fabri att förförja fitt veta bara efter be, fraitsabt ar Mac blifreit af bi:mr:elen faftflått, eat- tatt inobern uti Prlitning met, barnet!' tapet farnarat boncnt 'mara urån allt !ritare anfpråt fri', letalt ban till upp- foftringehjelp en gång far alla betalat 300 tr. Vafta tonittclene tomarun- tate fig berg, att barnet i Mit! af lam. het nere offrm6ael att fig fjelf !blada. !Robe ådra filt ork fitt bara. lif. 3 tietaat åtta Daaar teg torpare- eliter Clf. buftrun tager från recitera. brut (liårmlant) fitt an fia barn, en 8 år& a ceir, mer, fig ut på ban laalftem i et era. Remmen ett Me ut, toa hen galen unter armen ed, fa- hatt 113 i trattnot. Carnet4 fint nått( tant, men tå fett bunnit fram, bane lit. met trean flytt 1)01 bita. tpdi bufraubet i en tom tunna satte nyligen trea hangar en famalltrattig piga, htrarefter be 15ft: henna !jotat fulla mer, ler. .this ej infrettoren tom• mit, tanhånta ben, fem bet beter i fa- gan, futtit bet ån i Da3 emeUertib lår pigan efter ben betan Rutat meb fqtnal- ler, finkel tiU Elarab. C. Z. Cia riaskilloria. ett fruntimmer i lieterem 1 Cleting fatlerate mit bal:' nia; i tfterjjan för 21 år !dun en ;uttring. Sar några ta llar fetan fant tingen af en batante Rida ett tem åter fin e;atinna till banta, berållar titnin. Gen Stattibamn. 'ILRatict prebifaabe grr troppen trött.' Utter en ted limmats tång pre• titan far 'ålbyborna, fall ;nollen eja- ftrant Striflibimmelifartatag afitvintntab ft,taten. ner från pretifftelen, btrattar ntit- akt Rart aisfientatött femmartagen å ;Regla dåre ed, mat be. (ött af 2 å 3,000 mentuffer. Tet mar Dlertnseftra erånti ntisfientfdrening; fem tå ten hatt fitt årsmöte, bwiltet börjats mitiommaraftenen meD fterel- efammantnitt i Glc6ftvellterp4 t ienehell eth afflitl i franc, Ud:1bn g:garners ben 11-åriaa Riden — fent tet berattat — I gas 14. tagit biet tråffati af ett hagelRett, hat jetan Def3 esårDatil å allntånna fjutbufet Malmö, bet ben tittnu atearligger. .tennell tilllatins har enare ten förflutna :redan betntliat Nrbåttrott ebb inger uu inga farhå3or för henne) lit. Mer- emot fan anm: ej meD teibbet hurumita låten efter te 6teetigra ha3el• Rena Reta mesfåra bdetligare men fdr framtiten. Tian hoppa/ Det tötia. £ebbeltnetbet mit Stallebårt. aneb båttatc het:mlen alittera 3onasfon, lom entet pinalten mörlale inså gamla fe- brar i SkaUetårt utanför Nalebera, haUl ten 2G t:a en låttatearig raulatitina mit cora tina mit eålnietalt haraterått. anartareit rebegtorte fullftåntigt far broar ban uppelgUit fag, utom en timme an- nantagittatten, Da mortet fåterligen Rett. .pan etsat gartfia retiga hear, men ne• tape Nr matt. Skitet uppfidti. grannlanben. Norge. Från Norge ingår den ingalunda ovåntade men dock markliga under- ratteleen, att motioner blifvit i stor- tinget väckta om vice konungadamers afskaffande och om infarande af grun- Ingsbeettmtneleer angleude diplom*• ticka trendens behandling. Då företagens ordalydelse Annu icke föreligger, ar det naturligtvis olampligt att ont dem falla något omdöme. Och under allo förhållan- den — yttrar med anledning hårar Dagens Nyheter — torde det från svensk aids vars klokast och vårdi- gast att icke gara dem till utgång.- punkt for en tanklös upphetsning af sinnena. Efter hvad dom intratiat år det Norge. tur att gara ett anbud till tvistefrågornas löning. Det blir sedan Sveriges tur att tillse i hvad man lösningen berör unionens och såra egna intressen eller huru vidt de Aro förenliga med den praktiska liketallighetens kral på båda rikena Österrike-Ungern. Vid Kocerad i Balunen skulle mid- eormantafton en massa inenniekor, mestadels nattvardsbarn med deras anhöriga, fara efter den på f irund af regnet uppevalda och strida Sazawa- floden, livarvid allesammans fullo i vattnet. En del råddado sig genom simning, under det en mångd fann döden i vågorna. I förgår ettermid- dag hade femtiotvå lik, deribland tjugotvå barn, dragits upp ur vattnet. Bayern. Prina Luitpold, Balerna nye regent, lår vara en mycket enkel och tillba- kadragen personlighet, i de flesta fall en ren motsats till den döde kungen. Hans hushållning år mycket ekono- misk, hvilket sticker bjert. af mot kung Ludvig. oförnuftiga slöseri. Deremot likna dessa båda furstar hvarandra,ri sin kårlek till konsten. Den Vagnerska musiken har emeller- tid i Luitpold och hans familjtned- lemmar inga anhangaro. Det baler- ska folket skall emellertid nu få en synlig herekare, ty Luitpold farstår att representera och den tid torde nu vara förbi, då tyske kejsaren eller annan hag kunglig eller kejserlig perenn måste resa inkognito genom landet. Spanien. 1 Spanien rider tar ögonblicket en mycket stark rörelse i sinnena med anledning af ett rykte, att under- handlingar under parvel). bemedling skola vara å bane om en förlikning med don Carlos, hvarigenom han skulle få rått att boetta sig i Spanien. Tidningar af alla liberala skiftningar, monarkistiska som republikanska, ut- tala sig på det kraftigaste mot en sådan ltgard, som skulle ge landets lugn till spillo åt klerikalismens in- triger. Frankrike. Omdömena i franska pressen om prinsutvisningen aro naturligtvis myc- ket olika. Medan do flesta repu- blikanska tidningarnu, med undantog af Debatt och Temps, gilla den soul ntadvandig, upptumma naturligtvis de monarkiaka ett klagoskri i korus. Soleil, den moderataste af dem alla, yttrar: .Medan prinsarne lent» lan- det genom den ena porten; håller revolutionen sitt intåg genom den andra.. Den gamla Motuteur ar all- deles öfvertvgad om att .senaten en- dast böjt sig för jakobinernae hotel- ser.. Gaulois profeterat, att urepu. bliken nu allt mer skall öfvergifvas af det land hon skulle styra», och en- ligt Paul dc Cussagnacs Autoritd har senaten höljt sig med infami. .Vi skola minnas nainuen på dessa stupida gubbar, dessa gråhåriga för- brytare.. Förenta staterna. Inaamlingen bland ir/dndarne i A- merika till p arnellfonden har tinder do senaste veckorna tagit en betyd- lig fart, och det ar nu sakert, skrit- yes det från Newvork, att mycket stora summor skola hAritriln stilla. till Parnella förfogande i och för de inlindande parlamentsvalen. Det år svaret från Amerika på do rika whig- lordernas bidrag till toryfonden. Italien. I Milano ha i förliden vecka åtta af arbetarepartieta ledurs blifvit ar- resterade på regeringens befallning för att stillas till rulta för uppma- ning till uppror och omstörtning af de bestående atatainrattningarna. Ar- betaretöreningarne i Com°. Pada, Cremons, Breecia och Novara ha på samma gång blifvit upplasta. En mängd andra arresteringar ha Alven egt rum norra Italiens stader. Man vill veta, att en allmän strejk af jordbruksatbetnrne -var förbere dd. I parlamentet ar redan. en interpella- tion gjord om denna utomordentlig* kraftåtgärd, nom i hela landet vAckt det största uppseende. Man vantar med stor spinning Dopretis' evar. En lycklig moder. Emmy Vin- ter, enko etter en lagra tjensteman i London och hoars hela inkomst bestod af en liten pension, förde jemte sina 4 fullvuxna döttrar en bekym- mersam tillvaro. Flickorna, som alla aro mycket vackra, sysselsatta sig med handarbeten. I en linneaffär, der hon sydde kra- gar, Urdu Linea Vinter, den eldens af systrarna kanna en muhamedan vid namn linbden-E1 Selim. Denne tog reda på flickans bostad, och, den natta inredningen och familjens sått intogo honom så, att han hos enkan anhöll ont — hennes 4 döttrars hand. Han ville gifta sig med dem alla. Iii arken fru N'inter eller henues döttrar hade det minsta att invanda mot detta anbud af den ofantligt rike mannen, som erbjöd sig att faren taga svar- modern med sig till sitt hem, men förmyndarekammaren va rar sanktio- nera uppgörelsen. Enkan har nu uppdragit åt sin advokat hr Patridge, att farsvara hennes och döttrarnas sak. Hon finner det hårresande att man vill ligga hinder i vågen far hennes döttrars lycka. JON11■■• Borgfrokenpd Lagaholni. Historisk skiss af Carl C. (rör Laholm' nya Tidning.) Det var en }artig afton på sensom- maren år 1275. Solen, som just höll på att gå till tevila bakom synranden, belyste med nde skara af sina sista strålar en rida rikt klådda riddarn och väpnare, som på vågen från Halmstad i sakta mak styrde kosan till Lagaholins blott. Ilastarnea lifliga tramp och elamrct af vapen och rustningar afbröt den rådande stillheten, som 'pysa förut kants så djup, så fridfull. I spetsen far tåget rek en ståtlig riddare i vacker, med 3uldeitater prydd rustning, förande med högra handen vid tygeln en springare, som reds af en djupt beelojadavinlig g e- stalt, under det han met ledig et och fullandadt behag med venetra handen styrde sin egen ystre gån- gare, Do ()frige af eallakapet lödlo sig på ett vördnadsfullt afetånd, så att rid- daren och hane dam ej behöfde fruk- ta, att något ord af det mellan dem i halfhög ton förda samtalet skulle aå obehöriga Oron. — 154 — ket, sade Mahout bekymrad. Don lilla stackaren, hon har nog ej mått väl af stadsluften. Marin kastade ort forskande blick på Mairon. Han insåg, att denna vitssto mora än han ville säga. — Ja hon är äfven förändrad, svarade han. Hon har haft så många sorger. Det var ej rätt af hennes moder att skicka henne bort ifrån landet; men jag vill ej förebrå henne — nu då vi skola gifta oss, blir ju allt godt igen. Mahout tryckte varmt don unge mannens hand, och de åtskildes högligan nöjde med hvarandra. Der strömmade många menniskor bort till Ck- mene° för att besöka henne, mon hon uppmuntrade , dem test ej, och detta märkte do snart. ör resten kom Monique redan dagen derpå till backen för att göra förberedelser till den stora tvätt som ute på landsbygden alltid brukar föregå ett bröllop. Hon svarade blott onstafvigt på deras tusen ny- fikna frågor. Do formligen krossade henne, tråkade ut henne. Det var företa söndagen i April, då_ det unga pa- rets förbund välsignades af kyrkan, sedan Mahout on timma förut vigt dem i Mairiet. Gästerna hade redan längesedan gått. Moni- ue låg ännu vaken och tänkte på det förflutna, un- er det hennes man sof holt lugnt vid hennes Bida. Hans sista ord innan han tillslöt ögonen hade varit ömt och kärleksfullt, och sedan hade hon oafbrutot fällt tårar af blygsel, af gnagande smärta, tänkande d på sitt brott, i— Nej. Vnlilemnr, yttrade damen sakta men beetånnIt såsom svar på en al riddaren framstald fråga. Henne, röst klingade så mild och röjde den friskhet, som endast tillhör ungdomen. — Och kvarföre, Junta? vididel riddaren enträget. — Emedan du ar min frånde, min syster* lagvigde man, ljöd hennes svar. — 'Jag gitter inte höra det. Jng Ar mäktig nog att af pater Absalon, min biktfader, 'kaffe mig absolution, ja, om det så erfordrade', skulle nog ej den helige (lidren sjelf neka mig den. — Allt detta kan visst vara sant; men ser du, frAndo Valdemar, 0113 an kyrkan skulle gifva oss tillgift, så förlåt mm 'lågt mig aldrig ett dy- likt steg, hvartill du nu vill öfverta- In mig. Visserligen år du konung, och såsom sådan tiger du stor makt, men rikets herrar aro dock maktiga- re an du, och det skulle kanske till och med kosta dig din krona, om du för min skull Olyergillve min syster. Mig skulle det i alla handelser loda till evinnerlig smålek, om jag ginge in på dina böner. Dessutom . . . Hon tystnade (artegen. — Dessutom — —e upprepade han i en frågande ton. — Dessutom vet du ju ej ens, om jag har dig kar. Hon böjde sig Ofver hattens hals och emekto det adla djuret. — Vet jng ej? utbröt han mörkt. Långt innan man ville min förening med din syster, &leka& jag dig, och en alektmdes aga ar skarpt. Jag såg att din blick alltid sökte mig, både vid torneringarue och i gaatabudssa- len, såg din kind bleknu vid minsta tocken till fara för mig, såg den skim- ra med högre glans, då jag gått seg- runda derur. Och dock gager dn, att jag ej vet, om du har mig kår. — Nå, ruin stolta frånde, du kan vid ha ratt — men det var då, men nu — nu — Hennes röst låt skilinsk och gac- kande. — Nu och då, då och nu — kar- leken ar sig alltid lika, gonmålde rid- daren förtrostanefullt. — Och det tror du? Litet kan- nor du det förunderliga ting, som man ntantier Mick, halta då den gömmer sig i en ;vinnas hjerta. Der- töre, miktigo tiddere, liten ej far mycket på karlekens beståndighet. Skrattande förde hon slöjan något åt sidan, och bakom densamma fram- blickade ett ansigtc så !juft, så för- trollande, att riddaren med en ofri- villig rörelse stannade de båda spritt- garne och försjönk i åskådande af den vitna uppenbarelsen. En röret» tued handen, slöjans draperier dåldo åter alundsjukt dc tjusande dragen. Förtrollningen var bruten. Don för ett ögonblick afbrutna !Ar- den fortsattes. — Tagen er i akt, stolts jungfru, att I ej låten er tunga få för fritt lopp. Valdemar 13irgersson låter icke gyck- la med sig, och det kunde ju tallo mig in, att :ned makt taga, hvad en hagmögende jungfru i sin !bitskhet nekar mig. Han skrattade hitt. Men i ljudet af hans röst och bak- om do i skinntands ton uttalade or- det) låg något, som liknade ett doldt hot, en varning åt den unga fröken, titt ej genom sitt motstånd drifva ho- nom för Ungt. Hon låt dock ej förmå, att non fat- tat orden såsom en dunkel antydan oro, hvad som i en framtid kunde — 151 Do hade på det hela taget talat högst litet med hvarandra, endast ett och annat ord hade voxlats dom emellan. Deligonsen for hastigt nedför backen, under det do båda togo on genväg, som förde rakt till Clown- ces hus. Marin gick förut för att visa Monique vägen, Hon följde under tystnad efter. Solen höll just på att g& ned. Dos« sista strålar förgyldo trädens toppar, medan skymningen bredde sina skuggor öfver dalens botten. — Monique, sade Marin allvarligt, din plats är här, och det skall blifva . ditt straff att ständigt tänka, att du vändor tillbaka, oj mer densamma, som du var förr. Då man gjort någonting, som är orätt, så må- ste man lida derför; det är ju rättvist och kan ej för- hindras. — 0, jag kan aldrig mera so folk i ansigtot, snyf- tade Monique krampaktigt. Och hvad skall jag väl säga dom alla, stiga min mor? — Do skola ingenting fråga, sade Marin myndigt. Blott on finnes, som är tadelviird, och denne on är jag. Monique såg frågande på honom. — Du? Mon, godo gud, hvad skulle man väl kun- na förebrå dig? — Att jag förlorat tålamodet och rest till Rouen för att öfvortala dig att :emot din moders vilja strax blifva mkr-hustru, • Debryltlee. • 8? Stort Lager nu finlir, nf alla sortera Ugnar, KarrildnrepsoM rtletrrealo JöittuetriodSsplteilia l.rb,diTigrtöisaki-s ivieogrk, Ilsekeisemaskiner, 83113i alla (52) komma a t sko, titan fortsatte samta- let i enen e lediga ton Rom det hit- tills förts.: — Och! det tror du då, att jng skulle frukta dig ? Ilar jng val till- förene bAlaatt för dig? Ilvaffare skulle jag val göra det just nu, då du blif- vit min frånde och förmald med min egen köttliga syster, guds moder ekyd- do henne: För Ofrigt bar jag on beskyddare i min nårhet, sona nog skall vaka U- ret. mig. Valdemars ögonbryn rynkades. — En beskyddare, gager du? Ly- ster mig se den i hvitögat, ht ilken vågar truten mig: Menar du kanske den unge glopen, sunt varit utomlands och kommit hem, stoltserande i gyl- lene sporrar, Arvid Bengtsson till Iljuleberga? Må han akta sig: — Jutta svarade ej. — Du tiger. Godt; men det tager jng dig, att om han skulle våga ... Han hejdade sig plötsligt. — Men hvad Ar det egentligen vi tala om? Vid helgonens ben! du lockar mig ju att prata som en bar- fotamunk för en beta bröd eller en alskogekrank våpnare för en fröken- pigas tro. Kommer dag, kommer råd ' Ila lm hat Åter ljöd det egendomliga skrattet från hane lappar. — Du talar, frånde, som om det varit jag,laom lett vårt tal dit hån det komme, yttrade Junta, men jag vill bedja dig fasta i ditt minne, att det i stallet var du. Dock, hvad tje- nar det till att vidare orda om ting, som aldrig- komma att intrAfra; må vi såsom goda elegtingar egnar och an- står stadsel förblifva vånuer, och nå- got mera kunna vi ju ej vara för hvarandral Gif hit din hand till un- derpant derpå. Hon räckte fram ein hand. Valdemar dröjde ett ögonblick att fatta den. — Huru, utbrast hon i hnlft sorg- sen, halft harmsen ton; du vill ej.' — Jo visst, kåraste Junta. Icke står det i min makt nit neka dig nå- got. liar har du min hand. Han fattade tag i hennes mjuka, tina hand och tryckte den ömt. — Och som en god och rattskaf- fens riddersman lofvar du mig . . . — Ab, se der, nu Aro vi snart fram- me på Lagat:olm. Jag sor redan Pe- der Ulf, den gamle ekaktien, stå der borta på slottsvallen. Han alapte Juntas hand nclt und- vek att besvara hennes fråga, om ni glömska eller med full afsigt var ej godt att såga. Man gjorde för ett ögonblick halt. (Forte.) J. Hansen, Båtnads Gjuted. till måleagantlen utgifya 10 kr. smil matta kärandens i målet !enda kost- nader mod 33 kronor. hvaremot kar. ålades ajelf enåtta vittnet Lindberg med 3 kronor. För fylleri taldes I'ål Persson i Klippebygget att böta 5 kronor samt att t vittnescreattningar utgilva 12 kr. vunricipuba. Ett tvetydigt svar. SångomItån- get brakade en natt ned för den be- ryktade linanetninietern Calennoe tjenarne blilvit tillknItatle ropade den törskrackto ministern, att man genast skulle efterse, otu det fans tjurvar i rummet. Ilvarpå en kammartjennre svarade: — Ncj utom er, monseigneur, lin- nea ingen har: , . . Tving pligt Då lille Esbjörn kort tid etter sin brors död var stygg, förehall honom hans mamma etter- tryckligt att lina måste vara analt, emedan han nu var hennes enda barn. — Ja, du Ilar rått, mamma, svarade Esbjörn. Otto skulle inte Itu (16tt Det Ar bra tåpilt för mig att vara enull för två gossar. Storstadsmässigt Två i kinin- nor mötas. Den ena: — Gud, så frisk och rask du ser ut: . . . Din stackare, du har visst inte fått roa dig mycket i vinter! G räs kör deii i kyrkoherde Kullberge 1. d. tomter vid Ryssgatan Ar till salu. Sannare upplyintingur lemnas al apotekare Hanson. (535) _ ~P! Zon bihang tittbfeljer till stia Rapa tibtting lisorna 117 —1511 af foliers:tgm Ln T I forbrutrifr. St4rfliga tutbrrnittrlfrr för letiftab. 2 eon.). t.:Lrcf. l3abetienft t iidttat fl. a. 1. c. m.$ tjej tt. 1 Ittintuotifta fot 931ittob. rubinteg edputitl tuftad t tiabbnct tl. 10— . 11 1. in. ort; 5-6 c. ni. tet: stabs 3nuonsafbelning. Thorsdagen den 1 Juli Id. r, e, ni. 1.1.1 ■ 111. (3n1dubt.) etuatfår finne' ide i lag fartffrilrecit förr. tragningelina tidlånet å barren till denim. Mune t eatiftnt agio:tefat, Vans alnen. totre tipplla brrigenom. ItataMards. giittgångs- ocb poltssaktr. Laholm, rådatufeurat den 25 Juni. öfverdådig framfart. 1'å anma. Ian af- stadstiskal N. Hannen var hemmaneegaren Joh. Petter Jönsson från Veka instånd till ansvar för det han onsdagen den 2 d:s skulle farit dfverdådigt fram på stadens gator. Jonason fann emellertid för godt att lysa genom sin frånvaro, livarfare må- let utsattes ånyo förekomma månda- gen den 12 naeta Juli, då svaranden vid 10 kronoro vite förståndig:Rica att inatalla sig. i BrItititssalongen KONSERT • 1 ‘11:11 Svenska, Sånge.rcivartetten F. Enbar, C. Smals, &Am, X. 1..,«"(Nibirk. ei. i,adlea <h, C. Fröhe/ag, 11 Du. 1 Tenor. 11 Tenor. 1 Isat. PROGRAM: I. I. P. E. Lane-Yrat. Jagertaag. Y. W. TA. Mamk., .— Vipa 1 tumma. 3. X. .biyirred asas Piano. 4. C. Nast:o Dan 'jaka Pelle. Lugn betar elva. rita 6. 7. Katter 7. A. U ..... d. IL. kypert/ J. F. d. 14.e6t9 10. 4. 4cdermum IL Soldataing. Vackra blaagda barn. Solekineries. Låt bagaren gå! Natten (mad bassolo.) Olov Trygrae.n. 1Ku glad sisa. «Vt froduaatu Ill ist- tar.. Nectrottu (aga ta- Krafmål. Herr Axel Kronhohn i 14 d. Urta _. aonoio). (Linköping hade anhållit om etamning Obs. "utbockar a Ib ort. å handl. L. P. Pettersson i Matad Eatrfe 1 kr., klitt.' Ar bara. för utfående af ett vexelbelopp å kr. 563: 21 å en af hrr Salomon & Wil- timren i Göteborg utfårdad vcxol icinto ranta samt godtgörehm för rat- tinnes NaIrti:uch Thebröd, god nian• tegingskostander. del- och Jlarzipan-koufekt, huru- Utelag afkunnas pasta måndag. nieller med ultra esanser. Tad« ()Justerad boteman blide Andreas och bakelser etter beetullning. Jönsson från Skrumred å allmänna Amen° Lindqvist, torgdagen den 28 ahal. april begag- Metat!. (53) nat. Svaranden inetålde sig person- ligen i dag, erkande och erlade kon- tant dc fem kronor, som han talde, böta. jeento alla till För enahanda förseelse vardt Hans dessa maskiner Sonebeon fata att hata samma belopp. höraode delar Utslag alt:unnades i förut refere- tinnes smidigt' rade målet mellan snickaren 0. Hell. till salu fur lm- etuin, Idkande, och hans dotter Lovisa, lige pro hos un- ena sidan samt hotell- dertecknad. tia- milmegande, vaktmastaren B. 1'. Jönsson, svaran- rami ett år. Re- de, för det attjjaranden någon dag for- parationer å sy- liden vinter med en lina 'pårid Orm maskiner verx- fiotellete gård lånt omkull målsegnit- den, så att hon deras tillfogat* nagla stållep fort och billigt ' mindre skador. Med anledning af ti sru e l rli livad i malet förekommit, fann ratten (44) 'keligt döma svaranden att för våld 5' böta ZO kr., att Nr sveda och vart 11. F. 4. Reittistr la. W. Sederbtrs ld. C. V. Btamaa Hos undertecknad SINGERS SULISKIHR •
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.