Ilvsaland ensamt stående fallet, att ett jernragatitg som gripit: och bort- slungats af stormen, tntraffade hatten till den 23 Juni på ryska syd' ut- be» 'nollan Birsala och Elisabeth- grad, Då nemligen ett godståg kom i :Arbeten af stationen Novo Ultrainka, greps det af en hattig nvirfvelstorm, som kastade 16 tomma och 3 !sotade vagnar ned för den höga jernvags- Vagnarne krusade.. Passa- gerarlie å det strax efter .katastrofen a nlandande persontåget, hvilka vid olycksplatsen måste byta om tig, bo- nat', att det sig förtidigt ut dente- des. Der låg en stor hög af spill- ror, och man hörde högljudda nödrop från de under spillrorna, begrafna personerna. tillhörande jernvagsbetje- niegen. Vagnsamörjaren och kon- duktetren vor° si illa krossade, att de nåstan voro oigenkånliga. Enligt sakkunniges påstående skall denna olyckahandelee ha uppfött till följd af konduktörens försumlighet. Han ha- de nemligen ej otaligt dörrarne till de tomma vagnarnerhvadan vinden trinde in i dem och fick gods tag i deni. Lokomotivet och fem lastode vag- nar blelvo qyaretåenda på banvallen. Drama i en lejonbur. Å mark- naden i Neuilly timide i tisdags af- ton en förekracklig hindelie. I tio År lår en engelsman ha fdljt den be- ryktade djurtamjaren Bidat för att en gång se honom sönderslitas af vild- djuren. Han var i tisdags nara att nå sitt mål. Bidel har nemligen ett glansnum- mer, deri han börjar med ett lejon, hvarefter inelappes ett andra, ett tredje, ett fjerde sunt slutligen tvi bylta björnar, hvilka alla få gara sina kon. eter, hvarefter de gå ut en och en, Gå att slutligen endast ett lejon, «Sul- tans, ar qvar. Nu införes en sting lingeritr två meter öfver buren. golf, lejonet miste resa sig pl bakbenen samt stödlia ena framtassen mot våm gen och Illa den andra upplyft. så att det jettelika djuret visar sig i filmen samma stallning, som i Sveri- ges riksvapen, Vid detta moment af förestallnin- gen gjorde Bidel, som lider af reu- matiem ock bar svårt för att gå, e- mellertid ett felsteg och föll till golf. vet. I ett nu var lejonet öfver honom med klorna i hans axlar. Forakrac- krisen hos åskådarna var oerhörd, och flere svimmade. Genom Ofvermendcliga anetrang- ningar lyckas emellertid Bidel komma upp på bann, gripa lejonet i etru- pen och få det att steppa sitt tag. 1 samma ögonblick öppnas dörren till den bakom liggande bur, der •Sultans brukar få föda och livas ut efter slutad föreatillning. Så enart han hörde bullret af dör- ren, lemnade han Bidat under ett fruktanevardt rytande. Faran var larmed lyckligt öfver- stånden. Bidel, som ej ett ögonblick förlorat sin sinnesnarvaro, vill emel- lertid tvinga lejonet att resa sig upp mot stången, men publiken ropade: •nog! nog!., och på ein avarters före- pallning:1r låt Bidel förmå sig att upphöra. Utan stöd gick han derps lör att låta kläda af sig och förbinda såren, som voro ej mindre An sjutton stycken. Det är bara vingarne som fat- tas dig, yttrade Andersson till ein fru, för att du ekulle vara . . . — En engel, menar du? frågar hon ljuft. — Nej, en gås, svarar han karit. af förtrytelse. Mig, hena lagvigda Nere vid strömkanten pi vallens mot- hustrus syster, vågar han Älska, ja, satte' sida behölva vi oj frukta för Historisk skiss an mer vågar hen bedja om gelikar- lyssnarn. lek! Och denne man, si nedrag, trots Hon följde .honom tigande. at sin kungliga värdighet och det namn Plötsligt grep hon honom hårrit om Carl C. af riddare, han bar, denne man har armen, forakrackt (rist LalInIms nya Tidning.) en gårig mitt hjerta brunnit för. Men — Hörde du ej något buller? (3) det var endast en tom, barnslig villa, — Något buller? Ilvarför frågar Iii. som flyktade bort med ens, dl jag du så, Jutha. Jutha hade, som förut tamts, dra- fick veta, att min syster var hans ko- — Hörde du icke sakta, smygande git sig undan till det At henne i ord- rade brud. — Han till och med vå- steg bakom oas? ningsatalda rummet, och hennes tårna gade hota mig, ej just med ord; men — Nej jag har ingenting hört. hade tyst följt henne dit. hans blickar sade mig,' att jag från — Och dock viger jag . . Det lugn och det skämtsamma lyn- bana sida kunde frukta allt. Och el- — Nej, vAnnen min, din upprörda ne, hon visat i konungens narrar°, ven ridilar Arvid ar i fara, ty Valde- hade med ens försvunnit, så fort hon mar hatar honom, det markte jag. fantasi har maken bedragit dig. Det lemnat honom, och i des. stallo list° Jag måste varna honom, bedja honom var ekot af vira egna steg du hörde. Hon skakade arvarjande på huf- man i hennes drag en underlig bland- taga sig till vara, ty Valdemar år ej audet. ning af smida, fruktan och alsky. den, som slipper sin tamd ur sigto. — För att lugna dig skall jag gA Hon hade slagit sig ned i en fön- Hennes blickar sökte åter gestalten tillbaka och tatvertyge dig om att du sterfördjupning och stirrade med från- hört ()rått. der nere vid strömmen. varande blick ut öfver den vackra Hon såg honom vinka åt sig. Han vande åter samma vag de kom- nejden, som skymningen badat insvepa — Han mata° varnas! briskade hon mit. i sin trolleka, mystiska slöja. Hennes ooh aflågenade sig från fönstret. — Arvid, ropade Jutha sakta efter tankar voro tydligen på annat hall; — Jag ar trött af resan och vill gå honom, jag tror dig; eakert !tar jag den yttre vedelen fans i detta ögon- till gånga, yttrade hon till Elsa. Åf- misstagit mig. blick ej till för henne ven du kan behöfra hvila. Du far gå. Genast var han vid hennes sida Men plötsligt fick henne. orörliga Elsa gick. och hon slöt sig titt intill honom, figur lit, blickarne glansfe och hon böj- Inkommen på sitt rum höll hon föl- liksom hon (luktat någon fara. de sig ut genom fönstret. Hon hade Just P0111 de stego ned för vallens jande tysta monolog: varsnat en vittbekant gestalt dernero — Aha, stolts jungfru, I rådens för andra sida syntes en mensklig varelse mellan klipporna i forsen, som med ett friskt brus sköljde slottets murar kung Valdemar att han på något satt komma frett; ur skuggan och ljudlöst skall skada er riddare, som laven jur; smyga sig efter de bida Malande. och utgjorde en den balt' naturliga vallgraf i verlden, ty endast en dum- ålskar, men pi samma gång hatar. Jutha hade således ej misstagit sig, dristig och tanklös fiende kunde viga Förr må han förgås under mina ögon. di hon trott sig höra ljudet af steg. pinas till döds under bödelns hand, ett försök att från detta håll söka of- Forts. verrurnpla slottet. Derföre hölls denna ån han till sitt bröst skall få som sin sida af muren alven för det mesta maka sluta Jutha, denna stolta ade- obesatt, och då man för tillfallet lefde liga fröken, som jag har den oskatt• i djupaste fred, föll det icke de på bara Iran att namna matmor: Hon skrattade hånfullt bittert. vallarne såsom vaktposter utstålda Laholm* rådAtufrurdti den 12 .11di. — Och denna ed hastigt påkomnit bågskyttarne in att ens lama en blick ofverdådig framfart. Företogs At detta håll. Äfven den gamle vAk- trötthet. Jag. misstanker att derbak- om gömmer sug något, Dom jag må-se till förnyed behandling uppskjutna turen deruppe i tornet, som domine- sig nog, att hennes ha reda pi. Jag målet mellan allmänna åkt. statist. N. rade ej allenast slottet, utan alven höjderna i närheten, brydde sig ej blickar med ett mycket' Anande In- Hansson, karende, och J. P. Jönsson om att rikta sina ögon dit, dl han tryck dröjde vid fönstret, kanske vars- i Veka, svalande. Svaranden, som någon gång yrvaken spratt upp ur nade hon honom der och tanker en föret:111e. genom sitt ombud B. Pors- sin aderkadda karmstol och spanade smyga sig ut för att bevilja bonorr son i 'Etlenberga, skulle enligt starn- ett möte, den illistig., tom ej år en ningspåstiemlet onsdagen den 2 sistl. ut öfver trakten. Således kunde den bland klipporna gående mannen, utan bit båttre an andra, fast hon skall Juni halva med hast ooh arbetsåkdon spela den stolta och dygdiga knu- Elrit Ofverdeldigt fram i stadens att blifea sedd af någon, kasta for- g:tenr, något stim ombudet ej ville ekande blickar öfver slottets alla fön- tanka. Hon smög sig sakta åt dörren till teedgifve, livatire ratten, på AM. steröppningar, tills det slutligen lyc- Juthas kammare. anhållan, beviljade uppekot i målet kades honom att uppacka Juthas ge- Denna hade beslutsamt kastat en till måndagen den 26 innevarande, stalt i en af dem. lått kappa öfver sina axlar och dolde Juli, då käranden Äger förete bristande Han gjorde ett förstulet tecken. bevisning. Hon skakade sakta på hufvudet, sitt arungte i en titt slöja. Hon knAföll framför den kortastes under det hon halfhögt mumlade för bild, som hangdo öfvcr hennes badd. Föreekrifven anmeRn om be- sig ojelf. — Heliga guds moder, skydda ho- drifvande af yrke i staden hade sko- — Omöjligt! Hennes kammarpiga, en ung, för- nom du! bad hon. Och håll &feen makaren Axel Karlsson från Veinge öfver mig din addend% hand så all och målaren Alfred Milton från Nyby tjusande flicka med svart hår och mörka ögon, som i bland med ett be• ond rid emot mig matte om intet underlåtit göra och hade }tdör af allm. *kl. blifvit till rådetufvuratten synnerligt uttryck bilade pl hennes varda! — — - Ilar tystnade hon. itistamde. Som båda A stamningen unga matmor, ilade fram till hennes Tårar, heta, angestfulla tårar qvilfde erkant förseelserna, taldes att böta sida. hvardora 15 kronor till lika fördel- — livad algen I? sporde hon in- hennes röst. Hon kando sig må olycklig, så en- ning mellan kronan och åklagaren. stallsamt, i det hon forskande betrak- sam, ensam med sin smarta och sinn tade Jutha. För bristande renhållning å fåtd Denna sökte undvika hennes ny- bekymmer. Plötsligt reste hon sig, drog slöjan vretnr och port v ar färgaren C. V. fikna blickar och vinkade alvinande Altlqv ist inidamd. Side sig dock ha Marc för ansigtet och gick med latta, med handen. nar så tarfvats, låtit rengöra dessa — Jag sade ingenting, yttrade hon ljudlösa steg ut genom dörren. Hon skyndade sig raskt genom de stallen, detta en A två gångar i vec- och vande sig bort. Jag endast kom kan. Pi åklagarens begåran med- att tanka på mitt hem och de mina, närmaste rummen och hann obemärkt delades uppefter till måndagen den ut på borggården, hvarefter hon för- som jag kanske ej så snart skall återse, 26 dennes, då avatanden vid 10 kro- svann i slottsvallens djupa skugga. tillade -hon. En manlig gestalt var henne till nors vito förefintlig:Ide. att sig in- — Och sen pk den ståtlige kung finna. Valdemar eller på den unge riddare mötes har. — Då korn du dock, kar %Innen Arvid? sporde Urnan med ett besyn- Underlåtenhet att inom derför min, hviekade den rantande och slöt nerligt uttryck i rösten. henne till sitt bröst. Således blef, bestanol tid alititala ett honom till- — Så du kan tala, Elsa: Ilvarför höligt litoolkrealur hade arbetskarlen skulle jag vål med mina tankar dröja lofvad vare helgonen, mitt hopp ej Sven Johansson !ark komma sig till vid konung Valdemar. Visserligen heller denna gång eviketl last. Kunde ej förneka att så för- — Jag har något angelaget att raga ar han min frände, men jag har väl dig, derför smög jag mig ut, trots des höll sig. — Utslag nitets måndag. andra, som ligga mig !Armare om fara att uppteckna, för hvilken jag Kronholin hjertat. Krafmål. Hon undvek att besvara Elsas an• derigenom blottataldea. Men aro vi hade inetamt harull. Söderberg i Bagdad vål säkra har? Fruktar du ej, att nå- för utfående af ett vexelbelopp. In- tydsn på den unge riddaren. got öra kan lyssna till vårt samtal? gendera af parterna hade infunnit Äter föll hon i djupa tankar. — Kanske; men var lugn! Jag vet sig vid ratten, ill liket de till nava — Huru lagt, huru afskyvårdt tankte hon och hennes lappar darrade en plats der vi kunna vara ostörda. :nånting, personligen eller genom orn- Rorgfilil;e;&psi Lagaholin. - 12 — mer tro af Klas Holtrup och John Vs'erden titan syn- bar skada till lif eller lemmar. Ni känner or vid icke sjuk? — Nej! — försäkrade don unge mannen. — Allt enligt don räddades egon utsago — till- fogade Klas. — So så! Nu måste ni skrifva under allt- samman. Med dessa ord sköt han boken bort till Poul Roda. Denne tecknade under; doroftor gjorda Klas och John detsamma. — Nu är allt i ordning, herre, — tog Klas dor- efter åter till orda. — I morgon blir ni nog hämtad härifrån . . . Tillåt mig göra or ännu on fråga — till- lade han, uppmärksamt betraktande don unge man- nen. — Ar ni beslägtad mod senator Wallroden i Hamburg? Han dog för fyra år sedan? Den unge mannen svarade nekande. — Jag kan icke erinra mig att jag någonsin hört (lotta namn — förklarade han. — Min far dog för tio år sedan i Madrid; han var visserligen ifrån Hamburg, men något mera af hans förhållanden känner jag icke. Denna upplysning lemnades med dyster uppsyn, man kunde se på don unge mannens ansigto att det var honom pinsamt att tala om sina familjeförhål- landen. Den ekarpsynte Klas märkte detta. — Se, så! — inföll lian. — Ert ansigto och hela er gestalt erinra mig om min fordno pnncipal, som var en stor skeppsredare. Jag var ömsom styrman Pch timmerman, Nom det bar sig , . Ni l naturen lo- ',Utgångs= och porissafter. SIR utföres af Berggremoka kapellet torsdagen don 15 dennes kl. 7 e. m. i ilotelltrlidgården. [568] 0 B S.: Fri entr6 bud. ålades göra, vid afventyr att malet i motsatt fall afeikrifves. Ny näringsidkare. Genom po- liskonstapeln hr John Edqviet •n- malde sig målaren Axel Meson från Nyby till utötvande af måleriyrket hit.t staden. cjion,ithanba. Matematikern. Professorn idå han skall gå från källaren): — parti, var god och reducera afstkudet mellan mig och min hatt till noll: Säker. — Du har i går förofåtn- pet Andersson — hen &lunar utmana dig. — Pah! Nej, det later han bli. — Det ar hans fulla allvar. Tag dig i akt! Han ar en förtrafflig pi- et olekytt. — Men mig gör han ingen skada — jag år ju skyldig honom tvi hundra kronor. Efter tid ooh lägenhet. — Ni Karl lilla, gager tanten, som år på besök brukar du fi stryk ofta? — Ja då, tant! — Är det mamma eller pappa som malier dig? — Det beror på hvem lom har tid. Vid halsbadet. Den 18-åriga frö- ken Marta ter sitt namn i kurlistan: — Ack, utropade hon, nu kan jag förstå den upplyftande kanelen hos en ung skald, då han första gången ser sig i tryck. Fåfäng möda. Han: — Det Ar nu 7 dagar som vi va- rit gifta, sex gånger ha vi redan haft biffstek till middag, och det har tycks vara mamma rått, Hur kommer det sig, kara barn? Hon gråtande: — Ack min Gud, jag vet det icke ejelf. Jag gör mig största möda i verlden att få någon otnvexling på bordet men . . , det blir aldrig annat an biffstek. Kaffet år en sinnebild af karleken. Man tycker om det brunett, ljust el- ler svart, men alltid — varmt, Mammorna. Unge patron Pet- tersson år på sin första bal och blir häftigt förtjust i sin dam i fransa- sen. — Den som alltid finge dansa med er anda! suckar han. — Tala med min mamma! infaller hon hastigt. — Ja, men jag undrar anda, alger hr Pettersson efter något eftersin- nande, om det inte Ar klokast att jag talar vid min mamma föret. Faderskärlek. Kort efter det hr Pettersons första barn blifvit föds, gick fru Peterson en afton in i det rum, der hennes alskling hvilade, Hon fann der mannen stående vid sidan af vaggan och ifrigt betrak- tände barnet. Hon rörde. djupt vid åsynen haraf, tårarna fylde hennes ögon och hon tankte: •(), huru djupt min kåre Svante ilskan vårt barn.. Man kan förutan* sig hennes kan.- for då mannen plötsligen vande sig om och sade: — Kåra du, det ar mig nidet°. o- begripligt att de kunna beger. 10 kr. för en sådan vagga Bom donna. — 9 — hvilken do sakta, men regolmessiga andedragen an- tydde att den funne återvändt till lifvot. Sedan do båda ,fyrbetjenterna klädde om sig tillfölje snöfallet, hvilket blef allt starkare och star- kare, att do agnade on synnerlig uppmärksamhet åt lamporna, hvarföre de några timmar måste uppehålla sig på däck. När de åter kommo ned i kajutan funno de främlingen sittande på sin bädd och uppmärksamt skådande omkring sig. — Detta är väl icke «Don Basiliop? — frågade han don inträdande Klas på on egendomlig dialekt, hvilkon dock erinrade om Hamburg. — Om ni väntar på den, — svarade Klas, — så torde ni få vänta länge, ty troligen hänga icke två plankor mora samman af don. — Det var således ingen dröm, ingen förfärlig dröm? — mumlade don unge mannen. — Nej, min herre, — svarade fyrmästaron, — det var i sanning ingen dröm. Det var oj on hårsbredd från . att vi båda nu legat på hafebottnon eller som nötskal kastats omkring på hafvots vågor. Sedan jag förgäfvos sökt att komma upp i or båt, ville jag hin- dra den från att slå mot fartyget, men det lyckadoe mig icke, don stötte mot och jag måste då so till att jag kom undan, dock utan att krana or i sticket. I sista ögonblicket fick jag fatt i er rockkrage och min . kamrat John drog upp oss . . . Ni befinner er om bord på fyrskeppet nummer tre utanför Elbena mynning, — Så nära målet! — hviekado don räddade. Paso etsa ds tid fealasartla ben 27 3uni; iDo): ca lon III tonbtbr. Omta 'etter Vitta odo B otia abeetoottrr nr i Zrono torts ben 3uli tomt en tom tiu Iniebtu tett RatIffon od) 94111on i 'etstorp bu 7 Juli. i.tstabs ginionsafItIning. Född. En DOTTER. Ilastad den 8 Juli. IIIIrna och Ludvig Schwelts. (60) Artinciela Tänder insattas efter nutiden. basta metoder fort, billigt och val af dentisten J. 0. Gullander, som från och med fre- dagen den 16 dennes trallas å Ho- tellet i Bistad. 0 B S. Vistandet i Matad blir en- dast några dagar. (39) SINGERS SYMASKINER jetnte alla till dessa maskiner hörande delar, finnes eitandigt till salu för bil- ligt pris hos un- dertecknad. Ga- ranti ett år. Re- parationer i sy- maskiner verk- stallet: fort och billigt. Carl Svensson? (44) Smed i Båtnads ()tal. NV. 22 ALLMÄN DANS i Pershög hvarje Söndag från kl. 4 till kl. 10 e. m. L. Schreitz. (46) Genom offentlig auktion, som förrattes i Båtnads tolkskola mån- dagen den 19 dennes kl. 5 e. im, kommer att för llamado kyrkas ralt- ning försidjas den vaxande grasskör- den å kyrkojorden Rermalen, betagen, i Östra Karups socken. Vid samma tillfalla kommer Arven att till den minstbjudande Ofverlitas reparation och malning af Bistads likvagn. Narmare upplysningar i Pastors- expeditionen och vid auktionstillfallet. Råstad den 12 Juli 1886. Kyrkorådet. (61) (W. 26) (Sent inkomna annonser). .D&j8fall. Att den högste behaget efter sitt anvisa råd hadankalla den 12 dennes Enkan Gunilla Bengtadotter å n:r 3 Daggarp, efter en lefnad af 91 år, 2 mån. och 10 dagar, sörjd och saknad af barn och barn- barn samt öfriga elagtingar och vinner, tillkannagifves. 8. P. Nilsson och J. Nilsson. Jesus Syreks Bok 4t k., 4 co.5 v. (a69) Vexelkurs hos Hallands Enskilda Bank, vid föralljning 14 d. d . . . . 18,16 London ( ( å viga . 18,18 88,95 ( 14 Hamburg ( å rita . 89,05 ( 14 d. d.. . 88,95 Berlin ( å vilda . 89,05 72 — ( 14 d. d. . Paris ( å viste . 72,10 ( 14 d. d.. 72 — BrOs s el ( å vetta . . 72,10 . 150,65 ( 14 d. d. Amsterdam ( å „ist, . 150,85 Nes, work å viga . • 3,80 Nista Fredag blifver predikan i Sofi Norenbergs lokal kl. 7 e. m. af J ohansson. Liqvidsanintimng. Harsned erinras de som icke erlagt liqvid för gjorda inrop I hår i staden innevarande ir hållna auktioner att till undertecknad erlagga betalning före den 25 i denna månad, såvida utmatning vill undvikas. Laholm den 144Juli 1896. P. P. Landeberg. (567) OS S. Zont bi1jang mebfolitr till R3äa Alla som hos undertecknad inletts- 5---5 af net skinn till beredning år 1834-8.5 följetongen Dilfct nach Dc tteri ini torde dem athemta innan den I:ets Augusti i annat fall ansvaras ej för gängarnr. flabö tibning fiborna dess återfående. Laholm i Juli 1886. Rinntelifta för f8aftats. Carl J. M. Ilammargren, vomig etsa it) ~Ge i eabbufet tt. 10— (570) trt. od) 5-6 t. m. Sturfliga nnbrrriittrlfrr för IBtiftab. 4 ednb. e. Zeit. tiafich: ett-Liter:nit tt. I nt odo Vinkota tt 9 si: enheten!! tl. e en. 60he i 12361t4D: tu balter tal neanntsistntst. 4eL ntI Co/milen og Qelanns Vntscelen Till salu. .4merikansk Tigerrafsa, något begagnad, aaljee till billigt pris hos 0. E. Ballborri. (539,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.