Itr 134nbil of tAraunft111, en utithirft avd« 1,ingb,itig VitIbunb of e amerod. 'Mance, fhb tir 1KM bel futil %t- 1119 rå n . ambi pi Selma-Creunftlf. narri ugn° år Detta bjur bd toraftien- fl e ed) barbarafte bfaub inmtlitan utfUltn. (Itt nabra vril aebarAnten d. ren 1/23fler, Grottans, fat 'Cell", filta, rubel. Göteborgs Stiftsnyheter. Förordnade af domkapitlet: till %ke pesteror, i% Laholms pastorat, r egementspastorn vid Kongl. Bohus- lans regemente G. FlodEn efter mö- testidens slut innev. år och tillsvidare, under förutsättning att han kan ut- verka vederbörlig tillåtelse för sig att vistas utom regementets stånd; 98 5 , i Warbergs pastorat, pastors- adjunkten derstadea N. G. Dyberg: a. d. i Tölö pastorat, komministern denstides J. G. Holmberg, enligt e- get Åtagande och jemto inaehafvande tjenst; ', i Trästöts pastorat, !timren vid Fralicheka skolan J. A. Lund, en- ligt eget Åtagande. Tjensaleclighet beviljad af dom- kapitlet: P'', at kyrkoherden i Var- bergs pastorat dfr M. Ullman från den 15 dennes till nästa September månads slut på pund af likarebe- tyg. e. d, it v. pastorn i T818 pastorat E. D. Heuman från och med den 5 till och med den 31 dennes, på grund af läkarebetyg; dock med skyldighet att sjelf ansvara för den honom un- der tiden Åli ggande predikoskyldig- het; a. d. åt komininisteraadjunkten i Hvalinge pastorat J. G. F. Muhl under sex veckor från och med den 12 denne° för helsans vårdande; 1 ,, åt kyrkoherden i Tratlöft pa- storat, kontraksprosten C. Fehrman under en månad från och med den 23 dennes, för helsans vårdande. ItorlffirlIkeit p4 Lagaholm. Historisk skiss af Ca rl C. irer Laholm. nya Tidning ) (4) IV. Det var Elsa, som sakta smugit sig efter sin unga herakarinna för om möjligt söka utspana orsakerna till den sena promenaden. Svartsjukan, denna demon, som Of- verallt der den upptråden endast le- der till onda handlingar, var det, som dref henne till spioneriet. Resultatet af henne. forskningar hade visat henne, att hon haft rått, då hon anat ett möte mellan Jutha och riddar Arvid, men bevekelseg runden till mötet var hon långt ifrån att ana. Och om hon vetat, att det ej var ett vanligt kårlekamöte, att Jutha gått ut endast i akt och mening att varna den unge mannen för Valde- mara mörka planer, kanske hade hon då ej handlat al, som hon sedan gjor- de, förblindad som hon var af den rasande svartsjukan. Då hon sig de bida mötas i skug- gan af slottsvallen, hade hon ljudlöst dragit sig undan till borggårdens mörkaate vrå, der hon med återhål- lande andedrigt sökte uppsnappa nå- got af de älskandes samtal. Förgiftas ansträngde hon sig; en- dast en oredig hvialcning nådde hen- nes öra. Slutligen såg bon Jutha och rid- daren dagen* sig. Ritld att hon skulle förlora dem ur 'a igte skyndade hon i deras spår, derunder ej iakttag ande nödig för- sigtighet for att dampa ljudet ar si- na steg . Dessa genljöd° mot den stenlagda borggården. Det var då Jutha gjorde sin &leka- re uppmarknarn harpa. Man kan tanka sig Elias förskrac- kelim., då hon såg riddaren vånda om. Han kunde ej undgå att upptacka henne. Alldeles förlamad vid denna tanke förmådde hon ej röra alg ur stallet. Men riddaren vande plötsligt om, återkallad af Jutha. Spejerskan vågade Åter andas. Sakta aftog hon sina skor och li- stade nig sedan ljudlöst efter de bå- da älskande. Dessa hade på en punkt i vallen der några stenar lossnat och rullat ned, stigit utför och stodo nu på en smal klippafeate vid vallens fot. Rundt om dem skummade forsen, stånkande sitt skum upp till de.: plats, der de tör tillfället funnit en fristad. Och en aåkrare, tycktes det, skulle vål svårligen sta att finna, ty den dju- pa skugga, hvari allt var insvept skulle man tro det omöjligt att urskil- a de bida gestalterna, som förtroligt l utade sig emot hvarandra, redande ömma kårleksfull• ord. Men en svartsjuk rivals' öga ser skarpt åfven i den mörkaste natt; det år som om hatet, afunden skärpte blicken. Hon låg knappt några alnar från de samtalande, på vallens kant rakt öfver deras hufvuden, hvadan hon u- tan svårighet kunde uppfatta det me- sta af samtalet, som visst ej insicrånkte sig till endast hviakningar. De trodde sig ju så säkra hår och anade ej att ett lyssnande öra fans i deras närhet, hvilket girrigt sökte upp- fånga hvarje deras ord, — Ack, vännen min, hvad jag klin- ner mig lycklig att råka dig har, sa- de riddaren med en röst, som inga- lunda jåfvade hans ord. Jag vågade knappast hoppas, fortfor han, liggande sin arm om Juthae smarta lit, att jag i afton skulle få se dig, t jag har sett dig så upptagen af din firande ko- nungen. — Och det ar just lör hans skull 90n1 jas kommit hit, svarade Jutha. — Or hans skull? frågade ridda- ren förundrad. — Ja. — Menjag förstår ej! , — Du skall snart nog förstå, Om du visste blott! . . . — Förklara dig, Jutha, bad han. — Jo, det ar nu så, ser du, att ... att . . . Hon tystnade förlagen. Hade inte skymningen varit rådande, skulle han sett, huru den alakliga flickans kinder öfverdrogoa med en brinnande rodnad. — Att . . . att? frågade han åter, förvånad öfver afbrottet. — Ack, Arvid, det ar så svårt att saga det; jag blyges derför: — Och likvit' har du ju sökt upp mig för att förtro mig, hvad som hg- ger dig om hjertat. — Ja, du liar ratt! Ser du, konung Valdemar älskar mig. Han har redan förklarat mig sin kårlek . . Riddaren sprang upp. — Konung Valdemar! utropade han. — Tvvårr, just han. — Och du, hvad svarade du ho- nom? — Behöfver jag vål saga dig det. Med förakt afyieade jag honom na- — 20 — livea sådana känslor; men kvarföre skola vi förirra oss ö fver en möjlighet, ett spöke? Tills vidare är arfvingon ännu icke här, det har icke varit möjligt att upptäcka ett spår af honom, trots all den möda man gjort sig, trots de stora summor, som användta för att finna ho- nom. Gerna må. du hysa medlidande med en fantasi- figur, deri vore det synd att förtänka dig. öfverlemna dock åt mig att verka och handla, att sörja för att vi kunna bygga vårt bo så varmt, så skönt, så rikt och säkert eon) möjligt . . . det är tids nog att tänka på saken, när en verklig och lefvande arfvinge låtit tio sig. Svärfadern trädde in i rummet och afbröt samta- let mellan de båda förlofvade. En munter, underhål- lande konversation om dagens frågor utplånade snart i bådas sinnen hvarje spår af misslynthet, om en så- dan gjort sig gällande till följd af deras olika åRigtor i arfefrågan, och fitstrnö och fästman skildes åt lika upprymda som alltid och med glad tillföreigt motse- ende framtiden. •• • Huset nummer 5 i S:t Pauli, som hörde mod till don aflidne senatorn Wallrodäns qvarlåtenekap, vette -utåt tvenne gator. Det gick tvära igenom hela Tiar- teret och bestod egentligen af tvenne hus, af hvilka det ena låg vid den förnäma, stilla Karlsgatan, under det bakhuset med dess små fönsterlufter vette utåt den mindre fina, men mora fiffiga Emerentiagränden. Huset var det andra från hörnet; ,den forna genom- gången var sedan flora år tillbaka igenmurad och bak• huset således helt och hållet elcildt från frambuse; turligtvis, men då lalle jag i bang aga något, som icke badade godt. - Må han akta sig! ljöd riddarens röse, högt och hotfullt. Jag fruktar ej att muta honom med lans och skald till dödligt envig. — Var på din vakt, bad Jutha in- nerligt ; du kannor icke Valdemar. Han år grym som den vilda vargen i skog, och vet oj af annan lag an sina egna begår och önskningar, skulle dessa ån trampa allas rått under föt- terna. Mot dig har han såralcildt be- tonat sitt hat ; se dig dorfOrti vål före, att du ej råkar utför hans blind. — Jag fruktar honom intet. Men huru skall det val gi dig. — Må guds heliga moder nådeligen skydda oss båda! Nu, om någonsin, tro vi deraf i behof. — Amen! tillfogade han med den flykt af andakt, som vid denna tid mera an nu lifvade de flesta. — 0, om jag blott nått min faders slott, om jag aluppe resa i hans når- het. Hans blickar plåga mig, ingifva mig afelcy, och det kostar mig till möda i verlden att under en g ladtig och alarmen:n yta dölja hvad jn g I verkligheten kallnar. — Ack, vattnen min, hvad år att göra? Gif ett råd! — Hvad skola vi göra, frågar du. Ingenting år val enklare. Vi fly hår- ifriu, resa hem till mitt slott — der aro vi sikta åtminstone tills vidare. — Ja, ja, Utom oss göra det. Nu, genast, i detta ögonblick! — Nej, vi måste först tråffa några förberedelser, som aro oundgånglign för att vår flykt skall kunna lyckat.. — I morgon afton vid 11• tiden van- tar jag dig har; på andra sidan La- gastrOmmen skola tvenne hastar stå i beredskap ; jag hoppas att någon af stallknektarna skall bistå mig. Min väpnare skall jag redan tidigt i mor- gon aftanda för att med friska hatar vånta osa vid Stjernarps gård. Vi våga :aningen ej taga stora vågen öfver Halmstad, ty då skulle vi snart upphinnas. — Huru tyckes dig tnin plan, ålekade? — God och valbetånkt. Dock e ill jn g helst redan i afton fly frön detta gamla name, ty det kommer öfver mig en aning att något förtikräckligt skall landa oas hår. — Endast barnsliga drömmar, kä- raste Jutha. Bed till helgonen lör vår valgång, och de skola saken bön- höra oas, tv du . . . Han böll plötsligt upp. Det förekom honom som om han hört något röra sig deruppe på val- lene krön. Men huru han ån lyssnade uppre- pades ej ljudet; allt var och forblcf tyst. — Saken en uppekramd nattfogel, tånkte han vid sig ejelf och fortsatte det för ett ögonblick afbrutna sam- talet. Det var lyesnerskan deruppe på vallen, som rest sig från din liggande 'lallning och skyndade bort samma vig hon kommit. Hon visste nu allt hvad hon ville veta. — Ah, i viljan således fly! utbröt hon med vild flirtighet, knytande hån• darna. Lyster mig veta, livad konun g Valdemar skall tycka !Mom. Redan i q vall skall han bli undesrattad. Hon skyndade upp i slottet och bad en af vaktknektarne, som voro poste- rade i förstugan, att inslåfpa henne till konungen. Den gamle knekten, sont kunde sin konungs) alla eml svagheter, blinkade amilslugt och klappade Elsa vanligt på kinden såg ande, i det ben öppnade konungens dörr: — ben har vågen, lilla dufungen. Flau trådde in i konungens ruin. Forts. framskridit af långt, att den blifyande particalluingen kan med säkerhet be- dömas. Då 658 val skett återstå endast 14, och dessa kunna ej. huru de ån ut- falla, gifva annan ölvervigt åt nlgot• dera partiet an den det redan vunnit. Och derined star saken så, att intet parti fått absolut majoritet, silade. ej heller det konservativa, huru myektt an på vissa håll det varit tvirsåkert förobådadt, att detta parti skulle vinna öfvervii,zt öiver alla do andra. Frankrike. Franskas 9.07)141,4kt% u..4 familjen Or- leans. Medlemmarna af denna familj göra fortfarande sitt båga att rattfar- diga utvisningsåtgården. För ett par veckor sedan var det grefven af Pa- Nu står saken el. att de konservative er. ris med sitt manifest, i dag år det hållit Slå reiter. hans farbror, hertigen af Aumale, som Otadetoneeka sidan . . 1144 tned ett mer ån djerft bref fritager Tamellltern• , . . S4 268 regering en från beevaret att visa De liberala nniouisterna- Ta sa e Frankrike och verlden hur det i sjelfva Summa 668 röster. verket står till med denna familjs Om således alla de återstående 14 försakringar om sin lojalitet och dess valen utfölle till förman för de kon• respekt för den styrelse, Frankrike eervative, hvilket knappt Ar ~kinin, gifvit sig. Redan långt före utvis- så erhålles de i allt (all ej mer ån ningen hade regeringen på kamrar- 329 röster, således 14 rövar mindre nas beslut ur armdos rullor låtit på ån de Ofriga tillsammans. gods grunder utstryka alla prinsar Detta kommer att göra atållningen af f. d. regerande hut, utan att då i det blifvandc underhuset mycket någon protest afhördes. Man böjde invecklad. sig då ödmjukt under landets lagar, G. H. T. akrifver birom: Når en i följd nf en befallande nödvandighet. gång •furst Bismarck i tyska riksda- Men knappt bar efter utvisningen gen klagade öfver att partigrupperin- grefven af Paris afkastat masken, förr gen der var sidan, att regeringen ån arven hertigen af Aumale skyndar icke kunde erhålla ett visat parti med att följa exemplet. I en ekritvelee majoritet att stödja sig på, anförde till republikens president, för livar" han såsom motbild deremot det en- hufvudinnehåll telegrafen redogjort, gelska underhuset, der man alltid har har han ej blott haft den djerfheten endast. två partier, så att det enas förklara, att han ej erkänner presiden- eller andras majoritet år gifven. Un- tens och hans regerings rått att från- der sådana förhållanden, menade fur- taga honom hans betat och hans grad, sten, år parlamentarismen möjlig, men utan åfvcn drifvit sin brist på för- eljest icke. synthet lerhån, att han från don hög- Nu har ornellertid detta i England sta borgerliga makten i landet vittjar nedan lång tid tillbaka rådande för- till armans officerare, «gina kamrater., hållande blifvit rukbadt, och nu står som han kallar dem, och slutar med hår i ejelfra verket trenne partier, att som Mac Mahon förklara: jag år af hilka intet enda äger absolut ma- hår och jag stannar hår, «jag förblir oritet, ett förhållande, hvartill likvål general ,. örjan gjordes, då det Urskilda ir- Det ohöfviska brefvet kunde na- landå' partiet bildades under Partiell, turligtvis ej få mer ån ett svar. Re- hvilket bestående majoritet åt den sida, geringen har genast begagnat sig af dit det kastade sina röster. Denna den makt, den nya lagen om prins- rådande och förvirrande stallning in- utvisningen gifyit henne, och förvisat tager ej långre detta parti, emedan alven liertigen.\ 1 denna sin altgard det nu måste hålla sig till Gladstone, har hon arven vunnit kamrarnea fif- men i allt fall icke kan med hans figa och kraftiga understöd. 31ed tilllangare bilda majoritet elvor de stora majoriteter och opposition en- konservative, ån mindre öfver dessa dast från monarkisternaa sida ha i förenade med do e. k. aunioniaterna.. förgår el val senaten som deputera- Det år i dessa senares hand -den dekammaren obetingadt gillat rege- bestämmande öfvervigten nu ligger, ringens förfarande och på samma gång och då intråflar det, att de — unio- gifvit henne ett ampelt förtroendevo- Dieterna — bestå af tvenne ganska tum. olikartade beståndsdelar: de gammal- liberale, med lord Hartington i spet- Irland. Oroligheterna i Balade. Om de i sen, hvilka kunna betraktas som det telegram meddelade valoroligheter, liberala partiets höger och stå :Ar- solo egde rum i Belfast natten mellan mast de konservative, samt ett antal tisdagen och onsdagen, meddela de radikaler, i spetsen för hvilka står senast mottagna engelska tidningarna Chamberlain. Den senare gruppen åter närmar sig ganska mycket de några narmare underrattelaer. Då en orangistprocesaion befann konservativas veneter, under lord Ran- sig i Groavenor street, började ett dolph Churchill. Att Irland emellertid står inför en par personer, tillhörande den lägsta polieln, att kasta eten på musikkåren. lycklig lösning af sin etera Inka, i afeeende å sjelfstyrelso och ett båttre natur utvecklade sig snabbt en ga- tustrid, öfver hvilken de nårvarande ordnande af oden gröna öns. olyck- poliekonstaplarne icke kunde bli her- liga landboförhillanden, lårer man rar och som först hejdades, då en icke kunna betvifla. större polisstyrka kom till. Uppre- ade gånger måste polisen hugga in Listan öfver mordgerningar un- b lund massan, och under en halftunme der de sista 48 timmarna — alger var hombardenientet med eten så lif- den amerikanska tidningen «Evening ligt, att det på en stacka af några Journal. i senaste hitkorona nummer hundra alnar icke fans on hel ruta — år förfarlig. I Crceton, III., ekar åt gatan till. on vansinnig man strupen af sitt lilla Längre fram på aftonen förnyades treåriga dotter, sökte på sationa sått oroligheterna och antogo då en all- döda sin lille son och herötvade sig varsam karakter. Gatustriden mellan dorefter sjal! lifvet. Templeton, protestanter och katoliker höll i sig, Masa., dödade en man sin hustru och till dus en håftig regnskur vid mid- blef gripen samt öfverlemnad i myn- natt skingrade de stridande. digheternas hinder af sina egne två England. söner. En ung man sköt sig i en Valen tal En21.4,13 underhus hafva söndagsskola vid Boston, emedan han fått korgen al en flicka. Under ett grill vid frukostbordet tillfogade en man i East Boston sin atyfsona hustru ett dödligt knifatyng och dödade der- efter sig sjelf. Bankkassören A. E. Morse a Stavens Point, Vis., blef i- 17 — hjalekjuten på öppen gata af en svart- sjuk Akta man vid namn Haseltine. tänka lättsinnigt om penningen, tick om man kan I Levieburg, V. Va., sköt en qvinna en man vid dörren till hennes hus, grundlägga sin exiaton/3 på on bred banis, så bör man sedan hon vigrat honom tilltråde. icke åtnöja sig mod ed smal och liten. Vi kunna upp- 1 Avoca, Ja, råkade Väljarn Farrell träda och skåda in i lifvet på holt annat sätt med en i gräl med sin hustru och körde ut förmögenhet af otthundradefemtiotusen thaler [400,000 henne ur huset, sedan han först illa kronor] än om vi börja så fattiga som vi nu i sjelfva misshandlat henne. lians 'vågar Char- les Thies och en nattpolis, vid namn verket äro. Tänk blott huru förödmjukande det vore, Heller, skulle nu 'Akta Fanan, då om vi nu hade på bästa sätt inrättat oss i det stora denne med ett bössskott dödade Hel- hus i S:t Pauli, hvilket jag tills vidare som utrednings- ler. Han sköt sig derefter ajolf till man har rätt att bebo, .och arfvingon komme för att döds. — Ofvanationde må vara nog, ehuru den blodiga listan skulle kunna låta oss flytta och rymma platton för honom och fö- uttanjae finna mycket 'fingra. reställ dig sedan mecl hvilken kiinsla af säkerhet vi b — skulle flytta in i vårt eget hus så snart nrfvot tillfal- lit mig. — Det begriper jag mycket väl, — inföll don unga flickan — ochjag önskar intet högre än att du snart må inträda i lida rättigheter,- men om, hvilket ju är möjligt, arfvingeu efter donna tid skulle in- ställa sig? Under det hon frOnstälde donna fråga voro Er- neetinee stora, evärmihka ögon mod ängsligt uttryck fästade på don blifvande maken. — Det vore mycket illa för honom — svarade testamentet bar fastetält en advokaten lugnt — frist af fyra år, undef det lagen endast tro år, och efter donna tids förlopp har han förlorat hvarje rätt att göra anspråk på art:vet. — Det vore förfärligt! — förmenade Ernostino. — Om han komme hem fattig! . . Jag kullo alltid ty, ilitesi med do trå oplasaras, s00 banditer, mot hanka gen- darmerna Mutan ingenting förmå ut- i-åtta, uppehålla sig för nårvarande å Koraika. Formliga drabbningar le- vereras och i de flesta Mya bandi- terna segrare. Under loppet af en månad harva 6 gendarmer blifvit dö- dade, och nyligen hafva röfvarena till och med tagit biskopen af Ajac- cio de la Foato till långa. Denne, gom befann sig på inspektionsresa, biet i nårheten af Piedieroee hejdad af flere karlar, hvilka tvingade ho- nom att följa med och förrItta en vigsel. Då han kommit till den plats, der karlarnas anförare bodde, upp- fordrade denne honom till att &hatta en prest i en narbelagen kommun. Preston hade namligen vickt röfva- rekaptenens misalaag. Då biskopen vägrade, höll() banditerna honom fin- gen i tvenne dagar, tills han aflagt en helig ed att uppfylla deras begå- ran. Derpå förutom) de, men bisko- pen var sjuk i flere dagar till följd af den behandling man underkastat honom. En annan ging företog en makar- kommilion en rundresa. Den likare som medföljde kommisionen blef i en by uppfordrad att hjelpa en man, som brutit eitt ben. Lakarna bistod den sjuke och reste derpå vidare med kommisionen. Men huru stor blef icke förvåningen, di man kort derpå erfor, att den man Maten bistått, var en af de farli gaste röfvare i trak- ten, hvilken myndigheterna långe förgafves sökt få i sitt våld. sätteongs och pofissaktr. Laholms rdzistufruedtt den 19 Juli. Djurplågeri. Utelag afkunnades i uppskjutna målet mellan ulltnanne Åklagaren och K. Petter Fredriksson från Nyby för det dolme d. 26 sistl. maj månad till arbete begagnat ett bastkreatur behaftadt med trenne dr I inlemnad skrift erkånde svaranden och tåldes att böta 20 kr. Med etknningen hade drtngen Lars Nilsson från St/Isbo ej kunnat hvadan det mot honom ari- hångiggjorda målet blef af ratten af- e k r iE f vnee Enahanda var förhållandet med drängen Janno Nilsson från Jana, hvilken ej heller kunnat med stam- ning antrane, och uppskote, målet till nästa måndag, då åkl. *ger styr- ka att stamningen delgifvitii. Vexelmål. Handlande S. P. Ahl harstades hade anhållit om gumning till ritten af landthandl. Johannes Johansson i Fjåderholmarne för ut- fående af vcxelbelopp å sammnalagde kronor 203 jetrite Anta och rättegångs- koetnader, hvarförutan kårandena om- bud, stadsfiskal N. Vaneson yrkade °nattning, för inetallelse m. m. Sva- randen hade uteblifvit, och afkunnas utslag natta måndag. — handl. L. P. Pettersson i Bl- stad hade hr S. P. Afil ärvt:ritade@ uttagit etåmning, yrkande genom sam- ma sitt ombud utfående af vexelbe- lopp å 1,183: 21. Utelag nista mån- dag. — Herr Kristian Jönsson i Malmö hade instarrt till råttan, der företridd genom ombud, handha L. P. Petters- son, Paulus Pettersson och M. Sill- ström från Blatad, afvenledes för utfående af vexelbelopp, utgörande detta kr. 1,600,jecnte 6 ° „ ranta och råttskostnader. Utslag pilat' måndag. (Sent Inkommen annons.) Gif akt! Dagligen mottages Gods till färg- ning, stampning och pressning till Engelholms nya Fårgeri, Obs. Hela Nlanaklider (argas utan att söndertagas. Laholm i Juli 1886. (580) Handl. J. Johansson. ffituarAanba. Från husförhöret Pastorn tick raska svar af alla närvarande bar- nen utom af en gosse, af hvilken han ej kunde fl ett ord. Du vet bestinult ingenting! ropade han till sist. Gossen: Jo, något vet jag. Pastorn: livad då? Gossen: Får jag hvilka det i ö- rat på pastorn? Då detta beviljats honom hviskado han. Jag vet ett fogelbo i vår gran- nes hage. Pastorn (högt till församlingen): han vet ett fågelbo i Han niger, grannens hage. Gossen (liven högt): Nu skall man fl köra pi dumsen; han talar ju om det, d alla pojkarna fl reda på det: Pareradt. Hon: — Ni får inte vara ond på mig Jag kan omöjligen mottaga ert an- bud hur emickrando det An Ar för mig. — Ack, min fröken! Ärren om ni nu afvisar mig, så afskracker det mig inte, ty min kårlek liknar klippan der borta! — Min balite herre, henne har jag redan bestigit; det tias inte den min- sta utsigt från henne. Bot för sot. — Tant, sade en vacker flicka under det hon lyssnande till sin hetmans sig allt mer aflags- nande steg,jag har ibland on så be- synnerligt 'tickande kapsla i ansigtet och påmunnen. ålvad skall jag göra åt det? Georg raka af sig musta- che — rna. Bed Såg mig med hvem du umgås... Bredvid hvarandra lågo en gris och Grisen var nykter, men icke en y mannen. Nit pottan moln gick förbi yttnado; 5
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.