Vinden mojnade allt mer; det var derför inte lönt au tanka uppnå Capri, utan vande vi i stallet care.° mot Neapel, byars hamn vi nådde just i solnedgången. Jag bjöd Pietro på ett mitt vin i en anspråkslös oatena i nirheten. Han tackade, hvarpå vi Itekiljdes, 'eden jag tryckt några småmynt i Antonio* hand. Omen bockade sig med gliclje- balande uppsyn. - Efter den dagen *åkte jag ofta opp Pietro Fiskaren, som han kallade, af • sina grannar, och mången god dag och mången månskensafton förde hane farkost mig öfrer hafvet, bakom Capri och förbi udden till det lilla Salerno inne i bugten. Dar drucko vi vårt vin och hvtlade kanske öiver natten i Albergo Ferari, för att tidigt föl- jande morgon gå till segels och vånda tillbaka. Antonio hade derunder blifvit min eyonerligt godo ven; med eina stora mörka ögon såg han si undrande, ek förvånad på mig, då jag beråttade för honom om hemlandet der uppe i hö- gan nord, om do dånande lomme, der alteken rör sin harpa i stilla natt, om den högtidliga skogen, der ell- yorna tråda till dans, om vintern med gnagande enofilt, spegelblanka isar, fruetande springare, friska, rödlatta kinder och glidtig håg. — Hvad jag gemet ville se ert vack- ra land, med eina skogar, sjöar och elfver: DI jag blir stor och stark, skall jag, ge mig ut till eja* och segla dit hån. — Gör det, min gosse! Jag klappade honom pk det loc- kiga hufvudet. — Men skall du ej snart längta tillbaka till ditt varma, soliga Napoli? frågade jag vidare. lian svarade ej direkt, utan stunda i stallet upp den enkla sången. .10, dolce Napoli, Dolce Napoli: Chi c la? Chi e la?. — r — — — Den spada stimmen dallrade öfver vågen; i de mörka ögonen akimrade något, som liknade en ter. — 0, excellenza, sade han, vedere Mali lix . . — Jag ser det ju, Antonio, ser det i all sin prakt ligga utbredt framför mig. — -Men fortsatt nu din sing. Han lydde ögonblickligen. Så kom slutligen den dag, dl jag skulle vånda ståtven mot hemmets strand, mot norden ekumkrönta skår och blånande vikar. Antonio gråt, till och med Pietro syntes ledsen öiver min afreea. Jag tryckte deras Hinder. Fiskaren urtog sin röda, stickade yllemössa, gossen viftade afaked med den handerydda hatten. — Addio, excellenza! • «Borta år bra, hemma år best, Kanske. Jag hade nu varit hemma alver ett år. Vintern hade för andra gingen insvept naturen i sitt Elvira dok, se- dan jag lemnade södrens soliga lån- der, som just runno mig i tankarne, der jag nu drömmande satt lutad öiver skrifbordet och med frånvarande blick stirrade på de glåneande isblommor, som betåckte fönsterrutorna. «Långt i (jerran land, i söder., gno- lade jag, och tankarne ilade dit. 1 minnet lefde jag åter upp da- garne i Napoli. Jag tinkte på Pietro, på den lille Antonio. huru befunno de sig vål nu? Jag tyckte mig eter i deras lilla båt ute på den blå golfen. Och Antoni sjöng sin lilla sång till Na polis åra. Dromrner jag eller ar jag vål va- ken? Tyst! Her, nu börjar det igen! .0, dolce Napoli, Dolce Napoli! Chi e la?. — — — Jag springer upp, rusar bort till fönstret. Nå, adr inte Antonio der, visser- ligen något större, An di jag Sist sig honom. Det mörka, lockige håret, de stora, melankoliska ögonen, det milda draget kring munnen — allt var detsamma. Jag sprang ut. Han sjöng visan på sitt hemlands apråk, ackompagnerende sin sång med tonerna från en liten dragharmonika. — Antonio! ropade jag. lian tystnade tvärt, gaf till ett skrik och gick mot truppan der jag stod. Jag markt° att gingen var vack- lande, att hela gestalten tycktes vilja falla omkull. Jag tog honom vid handen och förde honom in i mitt rum. — Excellente, yttrade han endast och tårarne filtrade ned utför hans bleka, vtterligt aftarda kinder. lian 'fick varma sig, och derpå ekar. fade jag honom något att åta. Men maten syntes ej smaka honom. lian hade stark feber, det kunde jag se af rysningar, som allt emel- lanåt genomilade honom, under det att hans kinder deremellan glodde med starkaste rodnad. lian fick ett glas vin, och detta tycktes återgifva honom riva krafter. Och si beråttade han sina öden. Hans fader hade för nåra ett år sedan omkommit under jordbafningen pit Ischia, dit han seglat med ett par resande utleiidiegar. lians moder hade dl ej måktat för- sörja både honom och hans sint sy- skon, och derför hade han gett sig ut på vandring. I början hade allt gått bra. Men ett hade hösten och vintron kommit, och med dem köld och lidanden. Det gjorde al fasligt onds i bröstet, och så epottade han blod. Nu var han lycklig ty han hade tråffat en vin, som kunde tala med honom om hans hemland, oin allt der hemma. Långe talade jag med honom }ar- om, men så kom febern igen med hertig* hostanfall, som fårgado kud- den med blod. Då sande jag bud efter on lekare. Denne kom. Jag berattude om min bekantskap med gossen, bad honom söka göra allt for att rådda honom. — Ingenting att göra, ljöd svaret. På sin höjd ett par dagar war att lefra. - Han hade rått. Innan tredje dagens afton hade den lille främlingen somnat in för alltid. 1 dödsstunden kramade han sakta min hand, och hviektule i afbrutna under: eVedere — Nap'li — e — poi- mo — fire! — — — • • Så baddadee hal ned i den trim- mande jorden, och antiflingorna höljde Sitt mjuka, byka tacka öfver kullen. titrifas. England och Ryssland. Den politiska eituatiunen i Europa — 40 Under de niga dagarna af året någ man på gat- hörnen en stor affisch hvarpå lästes : «Direktör Zerrini börjar sina föreställningar den 1 Januari och kommer då att uppträda don ondo af de skeppsbrutne artisterne, som räddats vid ångaren Bastltos undergång, flöjtvirtuosen till häst, don Pablo Roda från Lissabon». Naturligtvis gick och gäldo han i cirkus som en , äkta jaortugin. Om intoresset och deltagandet för det förolyckade konstnärasällskapet redan i och för sig voro stora, så voro på sätt och vie alla strålar af allmänliotenn ny- fikenhet och sentimentalitet förenade kring Paul Rodeo person. Han var en i hela staden bekant personlighet, ehuru ännu ingen sett honom, on egendomlig förete- else, orngifven af Ött romantiskt förtjusande, nervnpän- Dande behag, en egendomlig tilldragningskraft, ett sa- golikt skimmer, hvilket hans öde och allmänhetens fantasi väfde samman omkring honom. Mnn motsåg derföre mod spänd nyfikenhet hans uppträdande och när föreställningarna verkligen på årets första dag kunde taga sin början i cirkus, som öppnat sina por- tar i S:t Pauli, så strömmade on massa monniskor dit. Det väldiga brädhuset var dorföre länge innan fö- reställningens början fyldt till sista platsen och on upprörd och nyfiken åskådareskara, hvurs antal upp- gick till tusenden, skådade nod på don sandbetäckta arenan. Bland ålikklarno befunno sig älven Men Woruiko har ånyo antagit en fredlig karakter Czaren har verkligen slagit retrått i bulgariska och turkaka frågan. Ryss- land syntes harva förbereda allt till att slutligen lösa orientaliska frågan. På orden hade följt handling, och efter den krigiska dagordern till Svartahareflotten hade Ryssland kull- kastat Berlinfredens beettnarneleer an- gående Batum och öppet förklarat, att det ej skulle ålegga sig någon inalcrAnkning med håneyn till BIO hand- lingsfrihet t Svarta hafret och i all synnerhet vid turkiska gransen. Ryssland hotade hin Batum Ar- manien — ett af do turkiska rikets svaga punkter i Asien — och Mindre Asien samt företog misstänkta trupp- rörelser, som föranledde Turkiet titt andtligen följa Greklands exempel ock afruata gentemot detta land ge- nom att flytta en stor del af den i Rumilien samlade armen öfvcr till Asien, der den hvarje ögonblick kunde be hö fras, Det skulle oj ha varit svårt för Ryssland att finna en krigsorsak. Ry- ska regeringen har upprepade gån- ger uppmanat Porten att tvinga sin vasall, fursten af Bulgarien att efter- lerva Konstantinopelprotokollets be- stimmelser, och då Porten hvarken kunde eller ville inskrida mot Eng- lands och Tysklands protegit, hade det officiösa ryska bladet i mycket hotande ton boskylt Porten för att vara faret Alexanders «medbrotts- ling.. För Porten fans all anledning att frukta, att Ryssland skulle begagna sig at den bulgariska affären till att angripa Turkiet, och Porten hade dessutom icke glömt den hållning, Ryssland intog i grekiska frågan samt att czaren, enligt hvad som utan pro- test allmänt berättades, :Ut Grekland att falla till föga emedan Ryssland 'emu icke. var redo att ingripa i Orienten. 1 officiösa ungerska tidningar fram- komme ock uttalanden, som vitnade om, att man i Wien och Peath var förbereddpk en rysk auktion i stor skala, och Frankrikes hållning visade att man elven i Paris rantade, att nu skulle andcligen det orientaliska dra- mats sista akt, el långe bebådad, kom- ma att uppföras. republikanerna 980 och de konserva- tiv. 433. De konservative, under hvil- ken benamning rojaliater och impe- rialister:sainnaanfattae, hade då obe- stridlig örvenigt i nio generalråd, nemligen i departementen Charente, Gem. Götes du Nord, Eure, Indra, Loire Inferieur, Maine et Loire, VenUe och Helton. Nordliga Amerika. !Hungersnöden i Labrador. Om det förtidiga elåndet i Labrador inne- håller Daily New. följande medde- lande från sin korrespondent i Ka- nada. .Ett telegram från S:t John för- måler att en af de eskimåer, som ma- lande på .Nanny Baratt. från Okkak, Labrador, sagor att befolkningen i detta nybygge var 130 personer, men dl han jemto sin hustru lenande or- ton, fans der icke on sjal qvar. il början af mars var det slut pi maten. livar enda droppe olja och hvar enda bit 'ålskinn anvendee. Då och då, men sållen, dödades on björn. Slutligen vore förråden uttömda. Dou 3 juni hade do icke otit någon- ting på sex dagar, dl de drifna af hunger, gjoide stg en måltid al nitgre hvito måne lik. Några indianer hmw ihjel. Då någon indian dog ekar man upp kroppen och låt den frysa för att sedan invandas. «På grund af denna föda utbröt en förekrileklig lödsot bland de öfvor- lelvande, och den 1 juli fans det en- dast sexton personer vid lie sedan man Lit upp liken efter mer ån tju- gofem personer. . De sexton öfverlefvande foro långs kusten i en Glida, dragen af fyra hun- dar, de enda husdjur, som funnes qvar. Deras poniee hade långt förut ilagtats för att med deras kött stilla den rasande hungern. «Då sållskapet befann sig på unge- får tjugofyra mils afttend från Cap Mugford, utbröt en hertig snöstorm. Under det de sökte återfinna vågen, som de förirrat sig från *niello. de af tjugofem hvita björnar, som dödade dem alla utom två, som undkommo till Cap Mugford. Inalles har mer ån haltva befolkningen dött af hunger. ett ord eller falla en tir. Lyckligt. via befann sig bland dr inbjudits gastarna en lakars, som genast för- hand 'året och förklarade det lör icke lilsterligt. Under det man anan böll pl hirmed, hördes plötsligt i ett rum i andra våningen återigen ett skott, Alla störtade dit. Hår bade revolver- kulan träffat bittre. Den olycklige studenten hade ej kunnat bira etnår- Ian och förebråelsen att vara sin brodera mördare; han begaf sig upp på sitt rum sköt sig en kula genom hutt udet; döden hade genast följt. Silfverbröllopafesten fick alltså ett sorgligt slut. Getterna aflaginade sig tigande för att lemna de olyckliga föråldrarne ensamma med sin indleta smarta, och endast de nArmaete eldig- tingarne och doktorn stannade qvar. Don senare lyckades också snart å- terkalla den sårade till une. På fre- gan hvar hans broder fans svarade man undvikande, emedan man ej vå- gade i det lidande tillstånd, hvart han befann sig, yppa för honom den för- tidiga sanningen. Oiii hanom 80??I va' ude får bilekamannen. Beråttelse på bygdemål. För Laholm. nya Tidning at Klarrerned Knutisen, På egen ansökan hade arrendatorn Johannes Persson i Östra Woztorpa socken blifvit i konkurstillstånd för- satt. lian beedigade i dag houpp- teckninAen. Till ratten. onibudaman utsågs Kronolinamannen Werner An- deneon och till god man valde. A. Wennetröm i Mentes'. ffitonrithanb a. Balvltz. Hr X. kommer ovettig och pustande ut ur Initialen efter en vals med den korpulenta fru Riie. — Puh, seger han; det var då en ordentlig risbadetu jag fick mig. Den bästa bland grefvinnor. Kominieionåren Oskar Urberg 1 Malmö annonserar pk följande satt i Sydueneka Dagbladet: En duglig och snygg itederska med goda betyg kan få plats neva oktober hoa en af de basta &terrin- nor jag haft med att skaffa under 21 år och långt ifrån någon bedragerska, utan motsatsen. Brer besvara endast då 20 öre följa. Malmö. Oskar LOfbery. Alltid om sig. Isak, vid biljett- luckan: — livad ges för stycke i dag? — Minna von Barnhelor, ett gam- malt godt stycke. — Gammalt: Di får jag val åt- minstone biljetten för hallve priset. Nu ska' ja' snacka om den hesto- rien, som Pelle talte om navro på gesjifearegleen. De' hands varmt om hösten, onge- får ve' den ti'en en ta't ipp pårona. Det är sant, Men för allt i verå- Pelle hadde vitt nor hånad å' 50- ded dir letts långe, al de' va' medt den, biets bror, hvad faller dig in? om natten, nkr han skulle glos hem'at. En sit fattigt stor hatt får ditt lilla Vo' dings ti'en bruga ju allti' apöge- hufvud? — Ilyarför skulle jag ta en liten, nen va ude å' vinnas å' de' va di når jag kan få en stor lår samma nu esse. Res'iom dl Pelle går å ,arnlmorn- pris. lar bio' han å vajers. A om han Filosofi på utaigtsberget. ville allri de', kunno han inte hetta svårmink herre: rått igen. Men al hadde han hört 1' — Nej se! År inte denna trakt di gamle, som vore tidt ude för sö'nt, ende hertig — ja, hela veråden sköra att de skulle va' bra å' göra kortitec- öiver hufvud? Jag begriper inte hur ken, å' vrånga nö'tt, som en bedde någon kan ha något att anmärka; pk se'. De jord han. Era gammal herre: lian vrångde fårat nicken I hu'an, — Ja, vi ha i alla fall rakt ingen- men de hjelpte inte. Men så vringde ting annat! En uppskakande olyckshändel- han heifeerna ma' å' då hette han se. Till «Berliner Tageblatt. ekrif- våjen. Från domsalen. Advokaten: 31 en inte nock må' att han hette eec Den 10 Juli firade godeegaren — Och ennu en sak miste jag an- Frankrike. udan han feck Am se, hyla' de' förs till min klients försvar. Han v. Hollveg på Grodia-Weiseeneee i En ny remarkabel duell bebådas i va för nött, som hade förvillat 'en. franeka pressen. Den skulle stå mel- Ottpreuseen sitt eilfverbröllop, till Ilan alset justament, som han geck bar visserligen begått stölden, men, lan 4tefven af Montebello och baron hvilket bl. a. hade infunnit sig hane °feer en bro. Dir sto' en starar evort mina herrar, han har sjelfuniut lem- do Molembaix, Orsaken år af gam- båda söner, den äldre elev vid konst- hong, som va' rö' i halsen å' hadde net åter det stulna! akademien i Deisseldorfr, den yngre Domaren afbryter. mal datum. Under den tid grotve student vid universitetet i Heidelberg, ifven el stora som tallrecka å' di gli- — Jag ber att få påpeka, att herr de Montebello var Iransk minister i Samtalet mellan de unge minnen, ste så faute så. advokaten här vid lag misstager tig. Bruxellee voro alla der boende re- Då ble' Pelle sk redder, så håret Den anklagade har visat icke ejelt- bland hvilka flere från trakten befunno presentanter af franska adeln utan sig började röra sig kring vapen, i- råhet reste se' pl 'on, k' knäna, di rnant teamet åter det stulna, utan jag håneyn till deras politiska trosbeken- dansa, som bla'en på ett aspetre. synnerhet om konstruktionen af det låt anstålla husvisitation, och då blefvo nelee, iubjudne till hane fester. Ba- Men så bedde han hört eras, att sakerna funna, nya repetergevåret, hvilket studenten ron de Moleinbaix vagrade emeller- en inte borde va' osann Advokaten: beekref. I ör att förtydliga saken tid antaga, dessa bjudningar, och detta — Det indrar icke alls min upp- för åhörarne begat man sig till lagt- Ur då kunna 'en IM komma ud ti- framkallade duellen, som emellertid ara får eå'na. Därför sk (tie Pelle fattning af saken. I al fall har en- kammaren, i hvilken vapen af alla ej kunde ega rum, så långe grefve «Gå du mina vaja, så går ja' te 'en: dist polisens påpasslighet förekommit slag hängde på %liggarna. Den yngre de Montebello beklädde diplomatpo- v. H. fattade genast en dubbelbösea dina.. Han va' kan 'en veds, bleen den anklagades goda afsigter. sten, hvadan don uppsköts. utan att först undersöka om densamma el antererader, att han inte vevete, att Sedan emellertid nu grefve de han nie galet. I vinn veritas, sanningen bor i Montebello blitvit återkallad, för att var laddad, och apande hanen, som , Men så hippa den naor i backen. vinet, år ett sant ordspråk, ty st långe dervid gled från tummen, innan den sedan sandas till Konstantinopel, har A då fårets' Pelle, att de' va' backa- någon dricker, kan han icke öppna han underrattat baron de Molembaix, kommit på helspinn, och samtidigt mannen, som bedde förvillat 'en. munnen till en lögn. att han etode till dennes disposition. gick skottet af samt trånad() brodern Han trodde all', att de va' han. högra sidan af bröstet; den sirade, Baron de Molembaix' svar tutt lunta 1 Den store kannibalhäfdingen som stod stödd mot dörren, störtade Men ja' ha' allri hört att han brugar ej ingått. ligger illa sjuk och uppimmas at en sanslös in i mata rum, i hvilket flera förvånna se' te' en bong. Å når ja' Genera/rådrealen i Frankrike cgde damer befunno eig. Nu följde en o- sie, att han hade förvant synen pi missioner att förlåta sila sina fi- rum i tisdags. Som det år icke min- beekriflig scen. k'örvirringen bland en, bio' han arjer å' sie att han så ender. — Fiender — det har jag inga; dre an 1400 valkretsar, har resultatet de tillilande gagerna var grånelös, 'et el rejålt, som om de' vitt medt jag har — Ätit upp alle »nunans! i ein helhet ennu icke hunnit blifva di de eeg° den unge konstnären ligga på da'en. bekant. Men så mycket synes vara i sitt blod. Modren och flera qvinliga Men når Pelle så kona hem, to' han Onödigt medlidande. Ileiro pi oken, att den svaga konservativa eligtingar föllo i vanmakt, under det fatt i salmebogen å låste i den både gatan till en månglerska: underström, som vid sensate val för- herrarne som strax fattade den för- långe å' höjt. lian sie mål, att han — Hur kan man slipa med fig en spordes i den republikanska strömfå- ekråckliga situationen, lade den unge låste, som om han vitt en pråst. liten barnunge i en Sådan kyla? ran, ennu fortfar. Af generalrådens mannen på en soffa, Itvarvid den yngre Då grina ja', men så sa'e han: .ja — Herre Gud — hvad företar ett 1413 platser besatte vid valen i fjor v. H. overksam såg pi utan att egga du grinar, men ja' tanker, att om du *klant der litet hak sig på tempe- va tt ude far nött eö'nt, hade du blitt raturen! sk redder, al du hadde dött.. Å de kan a gu' nock hinna, för Hans kunglig höghet får en lek. de' eka' va' rå fet så hemskt. tion i historia. Professorn frågar: Men ene den dc en går allri Pelle — Med hvilket år börja korstågen? ud nO'n natt, udan att han har en — 1,520: —37 — vrångder vante olle' nött 'tönt i lom- — Artalet, en kunglig höghet, år mau. bra — men hår passar det mycket tygolsen om att donno konstberidare var eon af don Nista gång ska' ni fl höra en an- dock inte rigtigt bra in. Johan Wallroden, hvilken han i tjugo år och tills denne nan; den e metet faeeliare. Blo'et riktest rörde. i me', når ja' var tjugoett år gammal dagligen sett och talat mod. (Sent inkommen an: r.s.) hörde na. Efter den räddade Pauls arma hade Klas grubb- lat på hvarjohanda, fattat ett djerft beslut och till följd häraf skrifvit till don unge mannen. Tiden hastade; om tro månader hade arfvingon förlorat all riitt. Klas kände mycket väl Helmer Wall- rodens karaktär, och derföre var han nå orolig för att till följd af don ihållande stränga vintern hans brof icke skulle kunna blifva bofordradt. Slutligen förlöstes fyrmästaren ur denna pinsam- ma belägenhet; on stark sydveststorm krossade då- nande och brakande isen så att fyrakoppet knakade i alla fogningar. Redan fram mot middag kom ockeå proviantbå- ten, urlastade för all säkerhets skull ett rikt förråd af Ulla slags lifstnedel och tog Klas båda brof med nig. Paul Roda blef i högsta grad öfverraskad, när han i sin räddares brof läste: «Käre yngling! Du är icke Paul Reda, utan heter Wallrodon. Gör inga invändningar, jag vet det bentämdt. Dig tillhör det stora arfvot, din farfar Fredrik Wallrodene för- mögenhet, och icke don fördömde skurken Helmer, som har god lust till att kugga dig derpå . . . Jag skall kämpa för din rätt, äfven om jag skull uppoffra allt livad jag äger derför. Skrif strax till mig, min käre gosse, och låt mig vota hvad du har för några &sa ined de tre ieglepree let , 1!EMET sätttgångs. och polissaker. //Oks Intradertitt den 31 Juli (ordförande notarien G. de Marö Af kronolInsrnannen Werner An- dersson [iktade arrendatorn Nils An- dersson fritt Ekered i liaulöle soc- ken stod inför liåraderitten tilltalad for stöld af en kalt tillhörig Nils Jöns- son i Frestensfille. Den häktade mom vidhöll sin vid polisförhöret gjor- da bekånnelser beråttade rörande sina lefnadeornstandigheter bland annat att han i tio år varit anståld som (trång hos en qvarnegare pi Jylland 'amt i tve år haft anställning som kypare å ett hotell i Köpenhamn. Åklagaren öfverlemnade målet och yrkade ansvar et den tilltalade för 'tald — Nils Andersson som af blå- ratlsritten förklarades harva gjort sig saker till Leta resan stöld återtörpae- sades till Malmstads cellfängelse hvar- ifrån han kommer att forslas till kro- noltaktet i Engelholm lör undrrgå- ende af ranaakning intar oirdra As bo- och [Vro hemåt-ett inom hare dom- varje han arven 13rofvat stöld, Onsdagen den 11 den- nes d förmiddagen ut- LaxItykearrende- na d Laholm hotell. Laholm den 7 Augruti 1886. N. F. Svenonlus. (621) yanbelsunberrättelstr. etodboimi böra ben 3 Wagufti. eponm114rnatrnabtrtå dr oåntrob Cnildit• ningtn ber ment obttsdltg og buftoub!atitgalt ler :lånebok platdfdtbnirritngtn. krottr, materreroeinternee 0: tio trå R 95; tåg, fromla 0 70 tia e 75, regi Cc 7x; tota, mdlortprottnItrnel 2115. C 85 isa 0". 90, S•rel. 0: es0 tia 0: 83; pakt 0: 53 tig lh 55; btdn• torn 117 Fr. för 10U liter, 100 prof , itortnelt rott, Iktnincrebetin. Göteborg. bikt bett 3 ItgaRi eparundlentartnohn dt aintrab tottraffents larbglenlited 94 plottra eg aln ledde eat• Idttningrn lortlatenbe enbett nit råg, titt as. malle :nikt 813 Ort almen bttalt• for palla af från TIttneburg minteh to Mon duenna i lånairentr befrren• bir talas jOrre librettots, baial..a kola ti sotats å blott nib 0 83, enas 0: nu, tu & Si; fan ries it 84; stiel CC ni nå 0: •C% kranial tt, /fr 100 totar. dåd
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.