- Komsk; ot. dagen derpå fick:vi on tojfon öfver ' ‘ter en paus, då båten krängde öfver, « no I aftes. - ver den lilla båten, zom brarje ögon- . “ester den rasko och modige .nannen. , Innerligt tillsamman, den ekulle så till Rådman CH) "Härmed får jag w 'Åkerborgs gård | | ig O | |: g underrätta- att min MANU 4 AITU vid Stortórget, och; rekommenderar jag mig: IN Ät Kd , 4 ‘ 1 E : TG, D 1B & DIVERSEMANDIEL ‘är flyttad i-allmänhetens välvilliga håg. HU kt | «| - \ I I | a en ———— | od Smugglarens liUmnd. Eit drag vr Halländska kostbefolke : " ”alngens Uf för femtio år sedan. ov ' Upptocknadt af "oo Car? GQ , . (för Labolms nya-Tldalog.) d | (2) . — Tote år jag don, soma Ar bangen, när det gäller, forttor Magous; men jag vet af gammalt, att den synen, jag hade i natt, into bildar godt. — Hvad var det för en syn? spor- de Elias ifrigt — den har du iate talat om. ..” | Nej, sor du, man bör inte tala om sådant innan solen. gått upp: för det bringar förderf med sig. Jo, det var aoû, att nevi I går gvall fått in odset derborts pá ‘Anholt och vi sgt 085 i IA om nordostreivet, al but saom jag satt till rors, hörde jag en besynnerlig eqvalpaing till lofvart om 088, Jag vända ögonen ditåt, och då observerade jeg hafsfrun sjelf, Jag vill gå min sahghetsed på utt det är rens sanningen! Det. är iate forets ingen jag setthenoo, En gång följ- de ou vårt skepp. i kölvattoet.en hel. natt nero vid Sundanträdet,. Mid- oss, och skutan törnado på ett korall- ref; jag och kocken voro de ende, som blefro räddado. : . — Slidder sladder, invände Folk föraktligt '— sådant der förb. skrock kan pain för kjolriggsdo kärringar, och fandtkrabbor, men ej för Erliga sjömln, som plöjt hafvet sedan bara- domen och tittat tusen farligheter stinnt i synen. Men det var fasligt hvad: Kajsa tfriskar, återtog han ef- ak att den till hälften fyldes med vat: ten — den gamla galanta tänker år- ligen förtjoos den kjol, jag lolts hone "Stormen tycktes nu rasa med för- dubblad kraft; skommet rök "högt of- blick hotade att kantra. Hvarje mu- skel, hvarje nerv spåndes på de ra- ska männen, som intet ögonblick för- lorade fattningen. ! Plötsligt sprang storsegolsskotet af; "duken piskades anf, vinden och höll på att alitas från liket, Snabb som tanken sökte Elias fatta tag i den vildt' slående skotetumpon och luta- sig dervid ut öfver: lasidans reling, men :i detsamma kastsdo en väldig våg båten på sidan, hvarvid den ta- ske sjömannen förlorade balansen och aörtade i hafret, cos Båten ilade undan med rasande fart; det var omöjligt att få den up i viodsiogen,' innan man fått fast i storsegelskotet och härtill åtgick en od atund, byarunder: den drunknan- e syntes kämpa för sitt lif, men de tunga oljnkläderna hindrade honom] i hans rörelsar, och snart försvann den olycklige ned i det omättliga dju- et. ! H Då båten: hunnit kryssa sig frem till siället der Elise försvunnit i vi- gorna, funno 'kamraterna blott nana sydvest, det enda som nu var öfrigt Sagoov' syntes ment gripen af o- lyckan. Den omkomne var hans avá- ger och, hvad mera var, hans vän — och deons vänskap, kvuten oupplös- ligt samman under tusende foror och mödor och som hållit dem så fast, oå plötsligt. elitaa! Vid tanken härpå skimrado en fuktig glans I den krat- tige’ bussens 'öga och' tvenne klara perlor tillrade utför do vaderbitnn iaderos, den sista gården åt vän- Dend minne,‘ i Sea strax derpå yttrade han, lik- som för att ursäkta sin rörelse: — - — Han var en Akta sjöman från topp till köl, och derför var han mig kar som en bror! . ; . Detta ‘var det enklaliktalet, enkelt och ¡okonstladt som taluron sjelf, men kanske varmare menade, än den mest blomstecrsmyckade predikan, som pre- sten mot betalning deklamerar vid ri- kemans bår. 'eKurakteristikene var je ej snillrik, men hvem vet, hvil- a goda egenskaper, han Ianefattade I de trå orden: eåkta sjömanv! Aseo. här var nu ej tiden att Of I fög "| lemoando törföljarno långt etter sig. målet hunnit Rå endast ett par ka- bellangders afetånd fråv dem, och det galde nu' att söka komma undan. Trots den yttorliga faran, stack man ut ett rof i storseglet; den lätta båten som en svan Ofrer vågtopparne, Men det stod skrifrvot i ödets bok, att deras vedermödor ännu ej skulle ha slut. Trots: den starka etormen och den hastiga sjögången, som våra nog omöjliggjorde all sigtning, lät betilhafraren på jakten ladda ' den lilla nickhaken, som. var placerad i fartygets bog.’ Löjtnanten förde sjelf luntap, en, tätt rök syntes och bra- kande borrado sig kulan genom sai- pans bordläggning nära vid vatten gången, Vattnet forsado, in med yt- terata häftighet och hot«de att ino ett ögonblick fylla båten, ' Na var allt hopp om att komma undan. ute, .Genast strökos segeln, med hvilka man sökte tüta den ofant- liga läckan tills tulljakten hann an- komma och ridda dem från samma öde, som drabbat deras kamrat. .. Snart var tulljakten långsides, och med ett raskt hopp sprungo de nöd- atllde ombord, dorvid de ej unders läto, att gifra ain båt en tärn, så att den efter några: vaggniogar fram och tillbaka gick till botten, till stör för- argolee för tullkammarens handtlan- gare, som apotsat NA på ett vinntgils rande beslag, Hari blefvo de dock, alsum vå voit, bedcagno, . Smugglarne blefvo landsatte i Fal- kenberg, der samtlige voro hemma. Den sorg och bestörtning hrarmed berättelsen om. derss Asreotyr mot- togs i det lilla sambället, der enhvar kände den omkomne, var ator, och af- skyn för do förhatligo tulltjenstemkne nen öknodea I hög grad. -(Forta.) Faholm.. Extra fyrfofämma med Laßelms stadd- od teneefårfamlingar bila sistlie den on8d0g i härmarande pedagogis flal- fal med antedning af en aftandarörjome lingeng ordförande Jehannes Nilsen i Adta till domkapitlet ingifmen deswärs- ffrift, deri flaganden bejwärade fig êfwer besluten wid de'ryftbare wordne förfo- stämmorna den 29 Augusti oh 12 Sep- tember innewarande är. Beswäröskcisten hade emellertid af domf!äpitset bliswit remitterad till fontraftåproften I. A. Berg i Ostra Karap, med anmodan att fitta de icke tagande paftoratåborna i tillfälle att uttala sig om beswären, c< anfázs det, att detta lättast kunde se à tyrtoftåmma. Ordföranden Infedde förbandlingarne med förklaring döswer stämmans tilfomfi samt androz beswärsskristen, hwilken här n extenso fåljer: i "Fill i , { IHIgvårdiga Domtaplilet t Gdledorg! Eßurú det fanske synes förmåtet att enfam taga öfroer tenue förjamlingare "enhálliga bes ut” ser jag mig dod nódsakad företogs det wáge fran | bet jag harmed I al ödmjukhet mårde amt anbåller : art ósmer Ladalns Rade oc lands Srfamlingars old . tyrfohämmar, delo den 20 ngasti 18835 0H dtls dea 12 Septemder 1846 fattade bessut samt de rid deesa fiamer förda $rotatoll, få pratat fatjande deswarz Betriflande först fåmmen den 29 Auzulti, få får I protafoJer ait den dlifroit utisk "nät dag” trana fiämma hade ej bilfrolt utiyfi före den dag bon 8(9800 er nortunda än genom en anusn81 ftadens, på föregäende dags Cstermltdag utkom mende tidning fn barmeo bifogag." + Hår upptåfte Ordf, âsyftade stámmo- protofollet, hwwarwid han upplyste, att den med epitet nídskrist bele>nade flrifwvelfen, får få widt han förftod swenska sprd» fet, y Innehåll något för v. pastor Flee, dén fårande; det endo, fom i nágon mån funde anses of fåran art, war uttrodet "roltet har Atflilligt att förrälja, Acilket tvidock ef känna till" Detta wille Ordf, under edllg förpitgtelfe styrla mar det enda, fom måjtigen funde met skriften anmárlas, Widare anmárlte ‘han, att Hlagandenas ffrist warit af aldeles ens stilo natur, c< ast fåleded uttrydet I protolollet "alver stämman den 29 Au- gusti "församlingarne oåtsporda" ej wa» rit befogadt. . | Därester framhålde Ordf, om båda Rimmorna på en gång borde genomgåd eller hwarldr fiz, bwlten fråga borgmås stare Lundebergz befarade med den an» mätfaingen, att beswätäskcisten wore får tång att på en stímma fåran fom denaa genomgás, bdwarsdre han an[åg limyli- gast att en fomlid beltående af t.ex.ter verlemna arg kt onyttiga känsloutgju- telser, Tulljektsa ha ' Under dröjus personex utlågen, bollen lomité sulle | ' afgifwa ett fmartförfamlingarned namn pá domfapitletg frågas söta "Håremot inmwånde Ordf., att tiden ej medgaf detta, och. begärde borgmästare &, då, att få wål hans propositiou fom det Mål, hwarmed den bemöttes; skulle införag I dagens protokoll. i Härefter genomgids” beswärsskristens senare del, som ldd: ' I "Midare heter det att bada förjamfingarne mera ”mydet talrift nårmaraade”. Jag miftänlker att naa 1 medräfnadt den del af landesjöstamtine gen fom qroarstannat för ett efter Rämmand slut lata entedua fig till den våfdljande föndag nte tzfa nattroard gang men hroilka dol ej deitogo 4 fämmand fördandlingar o< hwaraf stórre ber len ej mera röftberättigade. : | $ 1 Upptager utom tiden för Gudotien tens dörjan, fom år en ooratwistad fat, det beslutet, att nattwardögängar nägon gång häflas dswen pá lördagen. Pärswid anser fa mig böra uppe lgsaz att under framlidne Prostea Joh, Frauséns tid $ödeg nattmardsgångarne med Badsförfams lingen på ldrdagen, men då deröswer Bufmude Rn gen af den tjenaude flatsen, anfördes det agemål, att som de omedelbart, saal före sam ester nattmardögången mafe deltaga idet hroar- dagliga arbetet 6H ide tid leranas till bön 64 castuva detraltelser | kemmet, de ide af bene atima Haft den uppdrzgelse de Insfade, hare öre nattmarbögångsree, Usen med Kadsiör amlingen fedecmera förraitats pa fördaggmare gonen 84 jag bempåller dersbre tarumida lde åre nn wid denna frågas dehandling, någan vånlyn dorde togits tia den tjenande deodern 08 Infteen. ; H Olwer deflutet If I Har Jag florligen undrat, ty nua aldrig har jag hört eller fett att Dome fapiilet fall anskassa erpcditionelofater ät Yastos rerna I siistet. En annan far hade det roarit att eit eller annat of rummen | Prestgärden, fom Domtkapitlet disponerar under detta tklesiastlkär, begårta få uppfåraa hartii, mien att drgåra annan folaltil — —— - ' “4 I $ 3 sacs men ändiligen fommit till fêrne punkten. ‘Nägra persuner”, bara] A namna giswlts, hade, briltet annars år drs e sreenst rarddorgare tiuatit, “til Domfapit et i Ettedorg den 11 i samma månad insemuadt en skrisroelie“, eg nu gala fig fladens Domare dära astunng sin dom, Jag destrider att domen ölroer rit fås dant bandlingsfält tigger inom fyrtofämmane beflutanderåtr, o< dfwer flrifroeifend Innedåll ndtommer det mat Domkapittet, til hwillet den mar Ni, att dömma, men ide byrfohämmen 1å länge lde def förtlaring i frågan infordrat4, Wal må det roara medgisroit, Pastor eller ens ilde, att degåra församlingarues yttrande à åmman i en fråga fåran i omförmälte tifelje asses) men om tetta Mad betraftad om en ovinieagottring ef Heia pafteratrt, få bör oc taletien dertill ntfardad i få god tid oH Må fådant fått, jamt s2tane anerdningar sid dms man reidtagas att hroilfen form Lait pastoratts mediem blic satt i tinfäbe att derrpid "fritt hiera fin mening”. ‘— 1 Elutligen mil loa blott angäende nyßnämnde paragrass Innehål, fom jag i ötrigt ide alter bemöta, påpeta att dá deras pástáende Rödja fig pa en paralell fig emellan de af a Dadi samt Pastor Flodén uttyfa o< bälrna busförbar i Raden, under den tid fn fd restátt pastoralrodrden, få synas de fått "om bale foten” fom man fåger, ty ifrån dea tid Pastor Dal, efter Kyrkodecde KulUderga frånlåde fo mertog pastoraiwärden karstädes oc iatill def benfamma ölmertegs af Pastor Flodén hola inga dudlordór ats i pastoratet; alvenstund fSrang mora bina désten sórzut under Kyrkoderte Kal» berg lifde 08) tjenkrtid. - ' od Citer det protekolet bliswit justerat, fönet fcågen blifmit upprifora 04 behandlad ånga. Vilati betanta Yttrande: "Des fom år skriswit är flriftvit” har fåtedea îde hår tillámpato, fom framgår ännit mer deraf att före det juficrade protolotlet finnes I Protototeboten ett dfrotrkor- adt fancept till protaloll i samma fat, (dtedeg, tdan protofoCet bliswit justecradt 0H en alftrift eral gjord, semt atfänd med "dagens post“, allisá ester fL 4 e. m. har hâlits en Letes samma, eller som det Peter “fortsättning al fyre fostáammans pretsfon”. - Hwilfa fom derfår då ndrivarit klom herr Vorgmästaren SSA männen, met sog ri 03 Mil cadaft på betta mn fafta uppmdrtsambet på Huru salen bebonde ats, : . 4 Då famma "rida. rh genomgår beg ede fran dsrocr hreilfa (ei Sårmed enför delvår, 4 att te fillom tmå fammasrsågta twilliagar de gerna funna genom någon operation slitjas åt, ser jeg mig nddsalad aswen yunttmig gee mr fa mad mid den andra stamman föreföms mit för air derefter Hett mina ytfanden om degge. 1 Alisa beträffande fyrfohamman den 12 dennes har fallelsen dertil wioserligen, fom {ynes dise wit upplaft från predifstolen i behörig tid, men enllgt eit fämmobeflut år Få Bare nn avisos förlag destamit att ala fortesidmmner ola Urin fangåren I fizdtis tidning 04 fame mia persen hoe ocrid förut strangt hálit På bruna Princip”, Dà nu denna fárima ide marie annonserad I tidnlozea e< herr tibsarvifi nèro marit å til 64) med justeradt prototoVet, utan ett nu 8er denna Krattlåtentet adra anmárîe lag få undrar jog mydet hivar hans principer" SN Î : fammandang framfålla nu tozit mågen. Ean (örefominer, | Ingreasen til protofoflet, faflelsen tid naf föregäende fämma, Yrvarom A Pita an! detta PE vagagaende ens [om kasta efter bredder, 1 lastade jafien vonn Hrvad som företommer | $ 1 tlühdr ife färre mal dandldganing, som ide dde mara en slade . 1 l Cnlgt 4 3 fluTe begge törfamtingarne walla sirensamte lorfecid mean eallat vrfoldrfamiling mwdlia fig ttt Fats eh eit sols tad derest de ide om real af ett fådani a tår ena, sa] nn dined fom I Henna $ föreformear anses fort ett teslat att begge förman arna deenadt fig em ert gemtasamit fyrloråd 13 bro sider fog glitigheten decef, dels då den gennd uit harem jds nami nzget fungöreisen om H I 11 1 lag sal hiwvorje fi eo il IA -- IO pämmand ern åfrora feettaln ar ide må förrisga à andra ån erdis narie fyrlofämmer fom bådas à de tider I lag är föreffrifmet. | EE Jet ne de enligt denna $ företagna fyfte nadswalen til tedarmöter I stadens eller pastora- tets fyrforåd borde wl dessa företagits för den tid fom för hroardera af de asträdaude êterstátt af den laggiltiga- tid för hwilken de matte att märja ' jôr obrfämd lid, pa fatt sorn eit, anser jog ofagligt 6< destrider det amma fora sádant, âsroen som den inwalde örfiarfniugaledarzotias wal destrider [ag pd ose toan anförda grunter. DÅ på samma grunder bestrides âfrvea $ 3. ” . 9 fuga om $4 frenar fog miz raed resere vanterua testar Dodl oc) Frurimertin, uti brad de mid fufrringen of pretofolet derom anfört. På grund af hwad jag fålunda anfört, wågar jag i afl ödrnjntget wördsamt yra: uu oswanstrifne kyrkostämmodeslut till alla def delar upphäswo20, “6 Stämmobefluten af den 29 Augusii 1386 pá den grund: att den ide & faga tid utiysts, dá ide wisat bliswit att Damkapitiet insordradt siäm- mans förklaring ännu mindere att det sulle fett inom få fort tid ått ide laglig fallelse riedFun- uits, la . . « Od beträffande särsfisdt $$ I e4 3 [1 sá då ärendena beredde R êsrerardnad H vrösniag, .tror jag ide ait forteslaaman fom dra samma underocdniad ens egt befogenhet tacd desarma taga besattning. : 04 fartsfämmedefinten fört malen den 12 September 1836 på den grund att hroad derroid förekommit, pà fått y rolsat, merit stridande mot allmáän lag 0 | rfatning samt ide llaga ordning tilfommlt. — ön eiuttigen anhäller feg wördsamt: att om dessa mina belwodr utsálas till [äcsamlingarnas före ttaring à forfefärmma Högmördiga Domfkapitlet 4 {4 fall förordnar sdrstild oläsroig ordlörande att hålla deafamma. "Ade derför att jag lsrás asäteer, mere fig asgängue erer nuwarande Vas surs sdartiffdet, utan tidast för att ide gijwa hanante dels medan es an här: u e A E syflnad tipa 10 dessa ferena rum. - : x a af de Usmertlagate dretofoZin dilogas, fidolm 04 Ala den x0 Sepierader I - Joh:8 Nilsson, Doft Koramunatfäminan I Labelms _ tandeförjamling.” : ; På begäran of borgmästare Lundeberg Nreds bårefter til områftning för att nom: fådan uileta de närwarandes ä- fi t om de af Johannes Milsfon glurda ejwåren, hwarwid 6,807 råfter uttalade sig £ dfwerentstämmelse med dem oh 1,247 emot desamma, | hwad de angingo stámman af den 29 Augusti, hwarefter q del af de närwarande aflézänade fia. Äswenledes blefwo beswären tårande ftåme man af den: 12 September’ af dem, fom därefter qwarstannade utan omröftning godlände. j : Härefter upplästes protokollet, fom uns dertednaded af för fradsförfarstingen hrr O. Frummerin, Se P. Pehruon; cd för landsförfamligen af * Bengt Hansson, IV. Kaller, I ! . a Kyrkoherdewal förrättades i fön- dags i Siddarrg paRorat i Halland, ch betala, erbid pastor SKjerutt hêgsta rêste antalet. - Tuktadt öfroermod. Bör någon tid sedan, förifmer en of wåra torrefpontens ter, färdades en hederlig f(mårhandlare från + the Getopuliers lanbååndar ned emot Oftra' Karup. I sitt’ stila finne fatt han o uppgjorde elonomifta fal= tyler, 1å ftorjlayna, átt Ihenptanderska miniftåren aldrig drômt om dulila, allt under det han mumilade på fin Tucbröva- fafa, o< det ' torkade "fmatelsret". Just som han I fantaslen gjort en riftigt ly- ende affår, få. — ptro! — Fêrwänad lidar wär man upp, o& fer då en ane nan tmåsfarande, fom Håd med sitt ¿f= don twärs kswer wägen oh g]orde gri- maser åt fmålånningen, som dod inte tåt 3 bekumra, utan bad den andre att fåra t fidan o< lemna honom plats, Ett bånflratt blef fwaret, 0 { slället ste den stormedige lrabaten of fin wagn c grep smörhandlarens häst wid tvgeln för att wända honom. Nu blef \mälinnla, gen rädd — trer man fanske? — Nej; tit inte! Han kara satte ’wäsamadent tfrån liz c< teg al, grep sin wederdelo« man c& nelend volend hyswade henom êfwer dife c<' gärdesgärd, detta ded få utan all hänsyn c< utan tanka på den menskliga benstiommends bräcilahet, ait *flyztingen®: blef "wingbruten® wid den allt för brâdskande färden, något sem dec ej torde af mingen teltagas. ‘Elter sitt wlsade tcaftpros [teg fmå- länninzen upp på fin wagn, återtog det tntreslanta ‘gôrat med ”madpåfen" samt bdrsade | tanfarne en ny cffár. Sîledes ser man, att man wißt e bedêswer leta: bland fladsilerna får att una en steller, “Bums I fanalen. Man striswer tin O ; sj En bemmandågare { Kjöflingetrakten jee bårombdagen- Näpt några låg på dete en Inbånanad plats, hard ena sida | byt | begränsados af en stor, rått djup fanal. ôfwer fanalen ledande bron, placecade han en: wagn twärd Sfwer denna, få att pasfagen stánádes, till. stor förarzelse för: gn fom ;brufade taga genwäg dere | Kom få en glad lure, wi lunna ju Labolm en eftermiddag. n bezw , made fig då: att fliswa öfwer hindret, : men sedan ban inne &ftaden fört fig ni- got til bifta,: få att bjernan omtödnatg » c< benen wisade en ”milande tendena?, | 1å hade han ef mera riftigt fart för fig, | bur: han förde funna lomma förbi den tinliga padlagen, der wagnen war Scylla" o<' kanalen MA eo oder ; Sôrlágen ref han fig elt tag iden yf- wiza peruken och tog fig en stila sun- bderare. 4 E : Det lynles bjelpa, ty t elt nu ljut- nade hans drag. Han funde sa gibale om wagnen 08 hâlla fig i den! —- Tänkt eh gjorde! Men hwad han dermid tale tez ike- traftande mar, all en fropp, som har en | 45 graders tatalng od tia på löpet ‘en få, dålig basis, som Pls ben, den behöfo wer ett fast stôd och y eit, fom rullar på Ita hjul, ' Följden blef den, att Pit glorde en dswerhalning cd drog wagnen med flg | bölfang famn. | Hiltorien förmåler 110 flut, att På tog den ofrlwilliga badresan mydet kallt, traslade sig upp c< lunkade hem. "i | Polisanderfölnlag med enlednlng' af eltamådan I Tjerby h30e derstädes i torddagîs, men ledde den ej tid någen Wing "om orfolen til eldens upp; em ' : Som man torte våminna fis, fat; wid närmaste tiden före eltens uppfomf: ej någon person hemma | den nedbrunna gården, Hmillet gaf anledning till alle-! banda rotten, 'bwilfa gingo ut på, att elden skulle warit anlagd. Man boppas dea nu alt wid politundersökninzen fi tjus ifalen, men deraf wardt, fom nämdt, intet, ON et ' 5 fonfars har fandibrutaren I Jöntson à Mariedid vi bdrgenärers yn, fande I dagarne blifmwit séesatt. ; > God fängst. Trenne nitrar, en hona o< twå ungar, fångades häromdagen af je Edman à Skanjen I en wid Laga-: allet utstäld-uttersax, har man berättat cb. : IN N : | Holmströmska transaktionerna. "Hal- sands” reserent skrifwer: Ombudiman- nen wid Hallands enskilda ban! v. bis rated. H. G. Nylander hade à banken wäguar uttaglt stämninz à enkesru Anna! Kristina Adamslon oh bennes begze fêro! myndare handl. I. C. Wijkllund i Ware) berg cd bolhállare II. Nilsson i Gîtes, borg [med ' yrkande att be pá grund of den borgen bemålde enka ingätt för hands landen under år 1885 målte ålåggad genaft ut gifrva tapltat 4,000 fe; ránta uppluren till den 31 Dec, nåmde år kc. 237: 22, 6 proc. rånta fapitalet från den I Jan. 1886 til liqwid fler, & te. för lealure- bersalningen' samt erlåttning för rätte sängsbetoftnader, Wid målets fåretssan-; de infann fig br Wijklund persoalizen ch säsom ombud för enfefru Adamson, dmar För att hludra djuren att ôswerzi den |: fatta Honom Pil, oh skulle qwista ín tig : nd: I. Holmstr3ms kreditivfkuld | gensfördindelfen fêredrozs. oH“ Eefannd wara undertednad, utom af swarande-: enkan, âswen af hå O. E. Barkman Torebo o< C. G, Lundberg i Götestad,' Hr Wisklund yltrade, att detta wore den; enda | tbludelse, fom enkan funde pde, minna siz da ingått får Holmftrêm ch att hon lifasom Ban sjeif följaktligen. wldzie betalnlnztsotdlgheten, Ude dde, rande of dr Nilsson, fon får meet, mande Åddinded & tr. böter, uppflötå mår let till den 18 diy, då parterna frola ins finna" fia, lår. wid våtarjd att målet äns: då afgêres e& fmarandena wld vite af: 10 tr. får brvardera. . | Emellan tandtbe. I. Anderslon i Bjäre bexered, firande, famt entefru Ndamsjen' cò henned begae (förmyndare, swarande affunnades utflag. Veträffande teenne: reverser à 6,000 ed 4.000 fr. anfåg råts ten sar: betalning$flyldfadet wederbdre. ligen styrft, derszenom att enkan A. (de. troenne wiitnen ectånt, att don sself tedo nat flit namn under der befintliza bor genslårbindelfer; men ehuru bindande: omsiändlgdeter fårefonmit anfågå berits ningen I alseende vå de tmenne êfrlge- emot hr Nitdfon i>e låt fig ÅR Wer drbindelserna à 6,600 c< 5,000 Er ej uOständige hroadan enfan [êeladed as
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.