t- från Tyaklanda sida, dereat Ryss- land och Österrike skulle rika i lid- ren pi hvarandra vid ordnandet al förhållandena pi Balkanhalfön. Som orren famnta, har The Times redan eu ging förut framkommit med ett liknande pietienile, och det har derför en vise betydelse, att den 'un- ra engelska tidningen upprepar det an en ging. Derttll har bladet nog haft sina skal. ta-a-r-n jern, hand, e-1 el, ser upp sin lexa för !amen, vAnder Creft&ba. 7 . öborr ,ref han potia ten på grans of ja de blaor jernhatinel. han ryggen At honom. Vid hela Jn tror, ja eka gå ing å höra elfe och festligheter har man hatten på utromnirifTd1 ej få >toto fårr ån i nåtla num• rodltontuirn dtrr' liva en kafterp•r köetar. Ja har snart hufvudet och de tjockaste ekodon stan aln. Zur entraerttb ad; Reda.. skitet opp den ja har. Annere vill eger. DA man möter veden, skakar inte tro et, A han katt nick ha ritt i man icke hand med honom utan med men ja maler möcd, som inte han sig 'jett Byturen avaeger sig upp Ack harre gli' för ruin de, ved A. pi !lasten från den högra allen. (inb• lilla Stina. — Ja, ja, hutt geck ing å trigte lunne leka med drakar och gosaarne it* teol fire tir brakat fina livs en kaffeqvar kadi, se pi. Måltiden börjar med möten- Vro d flottarn. rara Kfan.fbrit. «Ilar e inga kaffeqvara, ker och slutar utled soppa och tid:. firn barrr ou' far min tita ,tina' .1)e va beeyngelot e Ink ingen, A Skorna liksom aorgkliderna aro !tvåa Zon år å blir anba nummer ett Tyskland. der star jernhannel udanföre på sköl- on d' få grann lom en ttaddretroi'a. Tyska socialdemokratien söker, se- i gattet för svarta. Venstra sidan tet.. ou å' lo pta' lom ett trinternh. dan det dilla belagringetillatindet. Ar hedersplatsen. Då sonen %ill visa alun ble rymd å då bly hun lena on d' bin malle titta pi'a, nu Weil dekreterats lur Frankfert am sin åldrige fader ett synnerligt" bevis akammrtne. fem tannin tonat i gotternas bo. Main och icke synes skola bli upp- på aktning och hårlek al 'klinker ban Je, ja Inin geck hem te sin elajting, honom en likkista. Dussinvis ser man hann i Hamburg, Berlin, Leipzig etc., eon a' få Maur lom en morr på bitr men aftu se får !i snacka ont, att hun ra'bruft fin mom en n3illrflif, bilda en ny centralpunkt för em verk- qvinnorna vid landevagarrut hugga vett inge i en g irliannel å fr*gt ene mört burett, å botet tiutgutt leo samhet i 51Cnchen. De ha i denna eten, såga tra och verketalla andra i priset på jet - tio«. linan blåa tom Minne mit stad upprittat ett Ange statistiskt by- dylika mansarbeten. Men Alven un- Om enöretten fra hun se 0 .81' - der dylika förrittningar veta dc att rå, och rikedagetaannen Viereck har ja, liarreau' får mm lilla etina' 4. 'jonen. på det konturikaete upplugga sitt pråk- ron tt, lo lat fem ett fectrramn, i den bayerska hufrude4aden grund- Der geck hun ing i en stinn, men tiga mörka har. bd' Vår femton. ?in: å Utur im lagt en bokhandelsfirma, sons airskildt å nya farorna bår i ben. så inte baner ene ån att de va en skall verka tör utbredande af social- Sorglig förlisning. En stor en- vaipn, som skulle gå te Landskrona. demokratiska tidningar och skrifter. gelsk ångare på rara 3.000 tons, till- ed fort ja' får map ert rjrn Idoga, A hun hade ja min sann inte gått Samtidigt med den stora literåra hörig Milburn åt Co. i London, lem- far fa' redb benve titt pronafcr. å tiden följt må did om inte en herre d', få fant fort fag; et fan fnissa, propaganda pågår en liflig agitation nide den 14 okt. Yokohama med obe- Cou bra We båta, fora lorta bar. lragt hår hun skulle ratten hån ut på bland småborgare och arbetare. Det tydlig last, men med 23 passagerare. bingo evar, salt na att de va galet. har redan flere gånger kommit till Stamma dag på aftonen törnade farty- Ila baryt en' för min lina enen' Då eprent hun ud el fort frun kuono eammanetötningar med blanka tapto get under regotjocker och hög sjö med e! rotel å fanas, tom te' burr Vor, I hån i en an vem:. De va ritt, la' mint libutaf titt toa' runa, full fart p å en klippa och begynte em i trakten af 3111nclien. jai ej myt fra ha' na tår. Men sk hade hon glömt sitt aonn Ryktena om turens belsotIllstind. strax att sjunka. På kaptenen. .be- kovae ludne i den annre vamneni då Rikefiekalse.nbetet har förordnat lallning och i fullkomlig ordning blid- jo, (brr Ra Jolta svål Ruta (tina, måtte hun å igen. Knytlet feck hun, åtala anatillande mot tidoingen Pots- e.° bltarne, med hvilka fartyget var a tam !nia nit inb & if, men nu va de si nara på tian så non in ja' Ra finita min bto grina, damer Nachrichten, emedan denna mycket val firsedt, satta i sjön, men min lina Istant lottagns. fe ck inte etonger te å leda opp den tidning umpridt rykten om att tyske då ingen af beeAttningen kunde göra vamnen huri vett i ingen, å de va nallitirattechen i Petersburg, Pilautrie• sig begriplig för de japanske passa- Ja, boart N tona jap oit må tomma, fårargelet får der hade hun ett 4 sina bes bin lite, fatunern blifvit sårad af ryske tsaren i ett gerarne, var det omöjligt att förtal il knyden. uriebomfblemtra, mut biamw,ta å min desae till att lemna fartyget. En hall mitt såra Mab ftulerffnn: anfall af sinnesrubbning. Kolportören ene att hun kunne leda (Som våra lirare torde påminna timme efter grundstötningen sjöok upp de, air hun kom te 1,1r.10. Men sig ha vi pi utrikeaard'elningen full- •Normentons, och en af besittningen, Cr: d' mål ritt Vår fit,forre fina nar hun kom did glömde hun e. å. å rlodarnf rara Efari-tortt. atindigt följt . denna uppseenderic- som dröjde anda in i sista ögonblic- arra barrr ou' för min tina etina! Når di då sjön lena see hun att dc kande kasus.- Vi vilja för tillfallet ket för att med tecken och utrop sö- eon dr å bitr ånåå amorf ett. va humlet liva de huset va lut Skral endast påminna om att Norddeuteche ka öfvertala I japaneeerna att springa Yds .94drarrd. (Ur -3atetelt'.) dere-Larsen., i der e ett lotta ngn.: Allgemine Zeitung — Bismarck. or- i båtarne, hade knippa« tid nog att Sneckare-Pollens. Å når tåget stan- gan — innehöll dementi af uppgiften, radda sig och tick ligga långe i vatt- nat hun tlaore kara der hemma men att det oaktadt den i fråga va- net innan lian kunde hekiu upp. Alla Mör Hanas pingla 'Trosa fri. 'tun kunne inte begriba hva di rande tidningen i dc mest positiva japaneeernc drunknade jemte en ma- skulle der ve stavjonen. Hun vette pa jernclUen. ordalag vidhöll sanningen at anm tros och 12 eldare. 26 perenner rad- inte hun va framme, får då hade hun uppgifter, som den sade sig ha från dadet. BerAttelse på bygdemål. årningstingena gått å, men de gjore tillförlitligaste hall. Det år [Arvid Svältarep Morlatti, som till yrket Af Henne J — . hun ante udan hun ble ',Une. Då att marka, att Vilautne it; bördig från år purtrattutilare, har etter sin fång i feck hun se sin man, Anners de (act, Forts. fr. n:r 103. Potsdam och der har talrika slig- fasta återgått till måleriet och fått Nu va taget framme ve en etasjon. lava skulle han hår. Som hun inte tingar). el många beställningar att han har Kolportören skreg: -Bistad, två kunne begriba lava han va ude i m- uti- fullt upp med arbete för minst fem ate får eec hun te en (oombett tajt: A propos herrar svältkonstnä- år. Han ar billig i sina auepråk; för noter». «Illr ha du vart, å hva ska du har.. Jösses ja tror han see: rer kan det lör ontveilangs skull ve. portritt i kroppsstorlek tar han 350 .Jo, ja skulle möda de, men ska «Åtta på minuten.. ra roligt att höra något om stora mid- kronor; för :mildra omkring 200 kro- du inte gå å, du e ju framme nu dagar. «Å nej, tåget håller hår i tji mi- .De va (*selet i si hun ud må en nor. Den 'törsta middag, som gifvits i Sned, den andre aviltfinen, som i nuter., va der ett å karana soul sae. jadans fart. Men si glömde hun sina England, var den som lord Romney lördags *lutade sin andra förestått- .De e då humlet hva cn kan höra knyden gal tör de frivilliga från Kent, då Ge- :ting i konsten att letaa utan mat, galet, når en bårjar i ble gumma!, Tåget geck å knytlönen uti dc. org 1 hell revy med dem vid Mald. tinnar tevila upp sig för att sedan Nu gick de igen genom berg å i Då skreg Hann: mina knydc, mina storm den 1 Augusti 1799. Midda- resa till London och der 'vilts om bjar å nitti tIppfir lieunita te vi kom- knydc, hu-u-bu-u, å så ekrånde hun gen serverade. på 910 bord, som ha- på nytt. me tipp te en «anjon medt. på Asen. så landet el. de en sammanlagd långd af öfver en Sin geck de ei ryeelin fort naorad Knydenen tack hutt sin, men dl Sorgebud från hafvet. Den åsen te Engelliölm. svensk mil och till hvilka trevirket våra kogerna satiner. ensamt kostat 170,000 kr. Vid mid- största hafrelase, som någonsin torde Der geck hutt katt est vedö å å Derför, qvinger, fliten jer nar 1 mo- dagen, som serverades för 6,500 per- Ila utskeppats från Sverige, 21,000 marschera ing te ,tun. Sill Mill då len pi jernvajen får de c könstet den Dotter, förtardes 80 lam, 100 oxljer- tunnor, nflanda i julas från Stockholm Watt hos easterdöttern lotta geck hun fårete gången, de hade Anners ritt i. diugar, 700 stycken vildt, 220 paate- för Itottell af grosshandlaren Karl ud i etuit får A se se ole luts. Döt- jer, 300 skinkor, :100 tungor, 220 tår- Lindahl på Aten med engelska ing- ill tern kunne inte gå ma får -hua va tor, 200 et. saltalt oxkött och 2201(1411- fartyget •Genoral Napiere, gick t eneatninener hemma å långa man va atekar. 1 dr) keevig tömdes 7 fat port- botten utaulor lionfleur, fransk sjö- ude å skötte ain tjenet får stan. vin och 16 stora tunnor )l, oberik- stad vid Seinetlodene utlopp, 29 eller DA geck Hena appet te den dernjo Bön med eftertryok. Vagabon• nadt ett stort antal krus si aglicka. 30 december eller 1 januari. Upp- longen, der di drecka bränn. Sin den: Efter måltiden reste sig alla galler- gifterna stut olycksdagen variera. geck hun om igen. Å då geck hutt — Go mig ett slant, go'a herre Lasten var foroAkrad i bolaget Vega. na som en man och tömde för ko- ing te en pentemagare å .jubto ett en jag ir bergeprangare utan arbete, och nungen en skal, kvilken följdes af Bemanningen raddatlee och lasten tor- laorjög te etu lille !tåg. Deritrl geck jag har ingenting mer An ett par dy. tre truktansvarde hurrarop sch fan- de delvis kunna ilandhia as. Farty- hun Appat slita naorat guden — hutt namitpatroner i linkun. get lår ett itubrustet vrak. Det litade farer frau alla musikkårerna. törst strandat vid Stockholm och der kunne inte si tevecket — å då feck Medt ridföre dc hun se ett skåle. Antag att . .. En hoade var till. Olikhet mellan europeiska ooh iståndeatts vid flottans gaNrvarf, hvsr- kinesiska seder ooh bruk. Kine- efter 'tet nu skulle göra sin första stanna hun i lask, men som do va talet' för djurplågeri. könena bogsttfvcr måtte hun smalve — Hur kunde Per lianson tnise- siska böcker börja i livad vi kalla resa 90111 blef den sista. ee frant å då stafva i lite hun ihob handla grannens svin på det viset? slutet och raderna gå vertikalt i stal• så harnja. frågar domaren. t et för hurieontelt. Då skolgossen la- t btuariekanba. — 44 — — 41 — Få män skulle vågat begifvn sig till Algier i ett sådant ärende, inert engelsmannen hade artigt och med stor fasthet uttaladt sitt uppdrug.. Utom sig af förvåning öfver, att någon dödlig kunde våga att tala till honom så utan alla omsvep och med sådan djorfliet. utbrast bojen i vildaste n- omad: (Vid profetens skägg, tron I engelsmän mig vara en hund, att jag så lätt på or befallning skulle ut- lemna mina fångar och uppgifvn mina tillhörigheter?» (Låt mig göra ers höghet uppmärksam på, att intet krig förotinnes mellan England och Algior, men att edra undersåtar dock i fredlig tid och tvärt omot nationernas lagar harva förgripit sig på våra handels- skepp, tillhörande fredliga köpmän, ,stulit det gods do innehållit och förvandlat passagerarne och bosättnin- garno till alafvar.» «Algier är sjöns herskarinna», svarade bojen stolt. (Ingen flagga liar rättighet att svaja på Modelhafvet utan vårt modgifvande. 0111 edra köpmän vilja segla på min sjö, måste do också betala för detta privile- gium.) »Vägrar ni således att uppfylla do rättvisa fordrin- gar jag fratnstitlt?s. it id don store Muhammeds turö n, hvom har gifvit or rättighet att fråga mig utbrast tyrannen och reste sig upp, full af ytersta raseri. 40 ynklig:ido franker, det air icke klokt af dig att byta or mod mig i mitt egot palatal År du angelägen om att rusa dö- den till mötes, eftersom du vågar trotsa mig?» landtvinden, som i allmänhet råder under dagen, kom- mer glödande het från do stora sandöknarno i det inre af landet och om sommaren gör lifvot nästan out- härdligt. Hustaken äro vanligen betiickta med jord och tjorva såsom trädgårdar; gatorna äro smala och husen äro för det mesta illa bygda. När man från sjön blickar öfvor staden, rosor sig en byggnad öfver alla do andra. Detta är bojens pa- lats Kasboth eller citadellet, ty bojornas makt öfvor sina vilda och oroliga undersåtar har ofta varit så o- säker, att do sett sig nödsakade att sätta sina dyrbara personer i säkerhet bakom starka murar, och dossutotn har hvirjo boj omgifvit sig med en väl aflönad hop af giriga soldater, genom hvars tillhjelp den oroliga ho- pen kunde någorinnda hållas i tygaln. Stadens hamn var långt ifrån göd, emedan den var liten, föga djup och inloppet dit farligt till följd af många undervattentiklippor. Vågbrytaren, som var omkring fem hundra fot lång, sträckte sig från fasta landet till on liten ö, hvarest ett mindre fäste blifvit uppfördt och försodt tand grofva kanonur och ett starkt batteri. Ställningen var af naturen mycket stark, och dess företräden hade skickligt blifvit förstärkt., af kunskapsrika ingenjörer, hvilka lomnat förslag till be- fästningar:ie. Åt Inudsidan var staden icke så starkt befästad, ty muren, Kom orngaf det, var gammal, illa planerad och dåligt bygd samt ej beräknad att emotstå ett väl It Uroitayttarei. - ,Too, svarar den tilltalade, anta nu att nåda' lagman vore svinet och kom med sitt smutsiga tryne och ro- ta' iblann min fina potatis — aij då 'jett om inte nådi' Immun hade för- tjent sina modiga rapp. Djupsinnig fråga. — Hör hit, ky- pare, jag vill ha tvi toddar, det: ests först den andre ee'n. Ilvilken vill li.:rrn ha först då? Hir han fångades. Scenen år i hennes hem. — Herre Gull, så företar ,' da ser ut, sade hatt, då hon intradde i det rum, der han vantode pi henne. — Ja, jag undrar inte på det sade han, Jag her haft en så förekrIck- lig tvist med mamma. Och dermed föll hon i hysterisk grit. — livad fattas dig, min &lakning? sade han i det han lade armen kring henne. lit och försökte lugna henne. livad motade ni om?.. — Ack, bur skall ja palrunna såga det? Hon sade, att du endast leker med mig och att du aldrig tanker fria, och jag sade henne, att hon gjorde dig stor orått, för att jag trott. de, att dit skulle fria i qvill. Elon sa' att det skulle du inte göra, och jag as' att du skulle, och jag år rådd, att vl bilda tvi blefvu litet heta. Al- ekade Georg, du vill val inte lita mamma triumfera öfver mig, vill du? — 11 . . . m . . . m . . . Natur- ligtvis inte, sade Georg. — Jag viste det, tam finkning. in- ropade gladt den *dyra flickan.. Kom, låt osa gå och saga mamma Isur fasligt hon misstagit sig. a gne. Föraren: På .1n ) al i PI da 'an fnedr rntn så kan man böra vattenfallet, som brusar hår strax bredvid.. Också en fråga. -Lasse du, du rådd för spöken?. «Si du pratar, Jen.: Jag bar ju varit gift i femton år!- Starkt tyg. •Kan herrn föraakra mig, att det har tyget ar rigtigt starkt?. «Jo, det vill jag kiva! Med de hår byxorna kan herrn tungt åka på baken utför Äreskutan:. Blygsam begäran. Tidningen Photographic News berliner följande historia: Ett ftuntimmer, åtföljd' al en stor dogg med blodepringda ögon och munkorg, intridde pi totografiateli- • 31cd en mjuk och mild röst sade hon: — Vill ni fotografera min hund, hir — X2 Med nöje svarade den ontias- tanksamme fotografen. — Jag fruktar alt det blir litet svårt, men jag vet att ni hyser så- dant intresse för djur, att jag före- drog att vinda mig till er framför någon annan. — Det är mycket vanligt af er, sade den amickrado fotografen. Na- turligtvis vill ni inte ha honom foto- graferad med munkorgen pi? — Nej, svarade fruntimret, men det Ar just hari som svårigheten ligger. Ser ni han blot biten i går el en annan blind, och ehuru jag hop- pas att det inte år någon fara lur handen, 'skulle ja g Serva vilja ha lm- Mn fotograferad, i fall han skulle börja visa tecken till vattutkrack och få lof att skjutas, Ingen af oas har vågat taga af honom munkorgen, men vi tankte att ni, hr X., som tycker så mycket om djur, skulle vilja visa 015 den lilla vanligheten. Utdrag nr ett .nykterhetspoem.' författade och uppfast af en kolpor- tör i V. församling. (Ur Smålands Allehanda.) Jo, vackra rikedagegubbar, Kom sitta 111.hgt r å natten Och skramla ord sina glas, Når klerkas tutt blir slagen. Da kokar gam att magen; Dc rsglands g& hus. Att eott• at sig raset De fått på hotellet. Och sedan kamma att dri,mta• om aeerigee rolds1. tber skall ds kanna ömt:a rör tolkats sanna frid? Då roritandet ar borttaget Ifrån det ,sporttaget. Att tolkat dricker punsch och vin, . Dat undrar tse el mycket pa, Ty visst.n halls. godan iss., lita dem som aska (litet må stå l'å borst Ibland sin goda mat, Och Illtekl töm byrkeetal. i bråneinerannan koka. gitt At ante skörd ort Lulla IM. Lkb brånelnekungsn beter Smith, Trad Inte In all bane led! o. e. V. Omständligt. Borg:lastaren till landehördingen, som för en atund up- pehåller sig i staden. — Eder helga tusende och tusende och åter tusende. . . LendmItöldingen afbrytande. — Tackar farbinilligaat. Helea dem ralla fritt mig igen och tryck hand på lurar och en af dem,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.