6rannianb en. Estrup mot (pinnarna. Danmarks högsta domstol har stad- flat den underrittens dom, enligt hvil- ken lararinnan Anna Albrekteen bhf- vit dömd till 400 kronors böter eller 60 dagars (ångeke för en nitskrå fiolbok amts Dagblad, hvari bon bland annat yttrat: «Det ena orimliga provisoriet 'b- eer det andra, landet betungas med gendarmer och andra dyrbara och onyttiga inrättningar, kungliga reso- lutioner utfördas utan namnunder- skrifter och hirigenorn drages den konstitutionella konungen in i en si- tuation, för hvilken ministern ensam bir ekiden — detta borde anses vara det at Meta majeatitsbrott, som ar be- gånget hår i landet». gtrikes. Yråkningarna pk Irland. Till Daily News skriften den 14 d:s: De förlåtliga vrakningucenerna • Glenbeigh, grefekapet Kerry, fortsat- tes i går och i dag. 1 går gjordes 40 personer, från det sjuka barnet till den SO årige, hjelplöse åldringen, hemlösa. Sceriefna voro de mest bjertslitande som man bevitnat, till och med i Kerry. Vräkningarna i gir egde rum under hattig* atörtrego. Di Patrik Reerder skulle vrakas, uppstod en synnerligen pinsam scen. Det huset var utrymda och Patriks spada barn låg för döden, bad dess moder agenten om skydd lör barnet öfver natten, men agenten vågrade och betalde att dörren skulle tillspi- ka.. Den stackars qvinnan gråt bit- tert och lade det döende barnet i en svanbo på gården. Derpå sökte hon efter litet halat för att it barnet be- reda en badd. Folket var mycket uppretadt, och det hade endast be- ton:9 en gnista för att åstadkomma ett utbrott. En flicka som tilldelade agenten ett slag med en spade, hak- tadel och bortfördes af 10 bevapnade poliskonstaplar. Jlangdeu kastade sig öfver polisen, och inom några ml- etager sar flickan befriad. Mangden samlade sig nu omkring ett banur pi en böjd, och ingen vet huru det kun- de ha gått, om ej hr Hartington upp- manat folket. att förhålla sig lugnt, något som det afven gjorde. Poli- sen gjorde ett ytterligare tursök att arrestera flickan, men misslyckades. Niga arrendator, som skulle vra- ka*, var Michael Italailly. Har fann Juan en gammal qvinn a liggande på sur helan tnidt i den rökupplylda hyd- dan. Ruedi omkring henne stodo hennes barn, afvaktade hennes död. Tall och med agenten ryste hår till baka och låt den gamla "da i frid. Vid vräkningen i dag gjordes på flera 'tallen motstånd. DA Patrik Connor, som har hustru och 5 barn, skulle vrakas, kastade. från hopen en sten i ryggen på agenten utan att man kunde uppticka gerningnmannen. Pl vågen till flinta stalla, Michael och Thomas Grillina hyddur, visade hopen en mycket hotande hållning, men vrakningarea försiggingo lugnt. Thou». har 7 barn, deraf det åldata år 18, det yngsta nita 2 år gammalt. På nista måne voro dörrar och lim- mer stångda, och en allvarlig belag- r ing började.. Dl darren slutligen blifvit inslagen, intringde agenten i spetsen för polisen med revolver i hand. Befallning ger. att lagga hand- bojor på alla de portioner. som be- funno sig inne i hyddan. Några flic- kor hoppade ut genom fönstren och undkomna°. Alla de andra (Angel:i- des. Hopen tjöt af raseri. Allas ögon vinde sig till dörren. genom hvilken en granna bars ut. Detta var arrendatorns hustru, som svimmat dA polisen intrångde. Situationen blef nu mycket kritisk, men lyckligt. vis kom hr Hartington och besvor folket att i Gude namn lugna aig för sin egen skull och för landets. Detta hade den verkan, att lugnet någor- lunda iterstaldere så att polisen kun- de marschera sin vAg med fångsten, 25 till antalet. Exturaten Alexander af Bulgarien, lavan' halsa lemnat åtskilligt öfrigt att önska, skall, som förut nlmnts, före- taga en rena till Orienten. Resan skall t are ett par månader, och 11- kerne benvit tillrådt den samma. På vågen skall exfuraten nflAgga två da- gars besök i Wien jemte sin bror Jo- set. Den 27 dennes fortsattes, resan öfver Venedig, Milano, Florenz och Rom, der exlursten skall uppehålla sig flere dagar, till Brindisi och der- ifrån vidare till Egypten och Pide- 'tina. Ett studentupptåg. Fran Parts skrifvea den 9 d:s : Pustande som ett lokomotiv intrå- der i rattegångssalen den vAlfödde och skinande medborgaren och Ina- Ägaren hr Roupeau. lians ansigte Ar rödt som en kommer, och hans pan- na ligger i hotande verk. Med ett högljudt 'bon joure stiger han fram till polisdomaren och frågar: — Ar min motpart hår? — liar, evarnr en djup ölbas. Motparten presenterar sig som me- dicine atuderanden Michel Pouflard. — Jag år den anklagade, .Äger han till domaren, förhandlingarna kunna börja når som helst Salen ar fullpackad al medicina- rens kamrstor. Denne ejelf år en hederlig Ofverliggare, som vid uni- versitetet sett generationer komma och försvinna. Med sin papperskra- ge kring helgen framtrAder han till domarebordet. — Ingen ro, kvarken dag eller natt: utropar han förargad. 13e der brickorna vilja alltid ha ett varvats hyra i förskott. och blir man skyldig hyran en månad, så kasta do en I dörren. lir Roupeau tvingade mig att för lumpna 20 francs packa mina kappsäckar midt i vintern och pulsa omkring i snön. Och el hamnades jag på honom med ett litet spratt. — Ett litet epratt! utropar den tjoc- ke husägaren, flygande upp från sin platå. Ett litet spratt! Nej, det var en pinohistoria, en tortyr, en mora- lisk afrottning, som herrn med pap- perskragen der beredde oss. — Beratta gager domaren. lir Roupeau drager djupt efter an- dan, hans Ögon rulla vildt och han berliner: — Hr Pouflard hade lemnat mitt hus. Följande dag syntes i en tid- ning en annons, hvari man for vår rakning sökte en amma. Ack, herr domare, ui skulle ha sett hvilket upp- lopp det blef: Alla lediga arvmor i Paris etamde möte i min vAning. Jag miste hela dagen förklena för damer- ii na, att vi icke behöfde någon amma emedan min hustru och jag ej hade några bann. Vi trodde att adressen tillkommit genom tryckfel. :Ven föl- jande morgon, hvilken feen: Ater en anuone i en annan tidning: .V; söka en en kölcsae. Alla !invande koksleft ar i l'aris komme springande till ou och sökte anställning. De svuro som gardister, då jag sade dem att vi ic- ke behöh a någon köksa, emedan min hustru och jag åta på kallare. 'Ivern kunde ha spelat oss dessa spratt? Na- turligtvis ingen annan an Pouflard Jag tänkte, att ban skulle låta det stanna vid köksorna, men på tredje dagen stodo alla lediga kuskar i Pa- ris utanför mitt hus och ropade: .Ilerr Roupenu, hear har ni hastar och vagn? Skola vi promenera i Boulog- neelcogen, live'falls?. Nu förlorade jag tålamodet. Jag «Made hr Pouflard för det han stört freden i mitt hus och kring min åra. Jag anhåller om det slangmata straffpå honom. Domstolen ansåg förmildrade om- ståndighetereligga och dömde stu- diosue Pouflard till 14 dagars fin- geine. en klocke.e Förtretad öfver att blif- va störd i den hanförehejag råkat efter de till Vallberga gård hörande bördiga sadeafilten, lavan, tunga gul- nande ax vippade för vinden, liviekande ett lof öfver den idoga frambringa- ren af dem, hear. ospard,' uppoffrin- gar och nit nognettat syntes. Men att bli förtretad, d. v. a. visa en bister uppsyn förslår ej för att bortvisa en sidan blodigel sons eo klockjude, nej då, mera kraftiga medel måste till- gripas, ty snart hördes ett emicke pillig, nur 80 kranier, echte guld.. Vare nog sagt om var affär dermed att han, oakiadt ovett och försåkrin- ger att jag ej var spekulant å bana vara, likvit gick ned från 80 till 10 kronor och v er skrapets vårda kan- ske ej fem. si att om något borde göras mot kringflackande krarnare skulle det vata mot dessa ockrande vampyrer .i judaskepnad, ty något nedrigare geachilft kan man vål knap- past tåeka sig in att begira 700 a. mera för en vara an dess saluvårds år. Jag ar dock öfvertygad om att allmogen ar så bekant med deras tillvigagAende, att ej mången later Mormonerna i Förenta Staterna. lurn sig. dock finnas nog dem som Representanthuset i Washington har minnas att den handlat med judar. enhälligt antagit en ny lag mot mor- Efter att harva blifvit qvitt denna monerna, hvilken år det dödligaste medlem af Sveriges landepligande hugg, mormonkyrkan i Utah innu gräshoppor försjönk jag i atuderandet mottagit. Legen sluter aig till dem, af min tidning, då min uppmIrksern- som tillförene antagit. .not månggif- het helt plötsligt blef rigtad mot ku- tet, och åligger myndigheterna att p6es bortersta hörn kvarest jag tyck- upplösa deal det religiösa samfund tes mig se en al de trenne gracerna, som Är kandi under namnet de yt- men fann efter narmare betraktande tersta dagarnes helige. kyrka som ock att det hvarken var någon Aglaia, föreningen Stånd , ea emigrationsfond- Timbal eller Euphrosyne, utan en af bolaget. Det Ar genom dessa båda de mest förtjusande bland dem. Huru sammanslutningar, som mormonkyr- nn fl ett samtal igång med den sköna? kan har arbetat, och deras upplös- det blef minn nein. funderingar. Att ning anses vara lika med mormon- börja om vader och vind år ett gam- malt och erkåndt godt Ämne, men så kyrkans dödsdom. Emellertid år det tvilvel underka- ofta idialadt att jag ej fann det pasta stadt, huruvida beslutet år grund- har, ej heller vågade jag gör några an- lagsenligt. Förenta staternas författ- rnarkninger öfver något i min tidning, ning förbjuder kongressen att beslu- ty det var handelsevis eLycko-Pera, ta någon lag rörande vare sig upp- jag råkat få tag i, och ty vårr det tittande af en religion eller förbju- nummer der man får veta damernas dande af fri uttar:neg af en sidan. tanke om Knut Wickeell, således ett Det år derfor ovisst, om kongressen funne som har var - bast att undvika, Dger att upplösa ett religiöst samfund hvarföre jag i hast fick upp en af på den grund, att dess medlemmar danska klasslotteriets sista dragnings- listor under utrop: e0: det år fader- bryta, mot statens lager. ligt hvilken olycka, hvilken (örtug., och den spiken drog, ty en kanak Reseintryck d linien finnes som en qvinna ej kan beberr- ska, det år nyfikenheten. Jag fick fallberga—Laholni. derföre snart gladje mig åt ett: .för- Af Abbens. låt min fråga, min herre, men det Några intryck under en sådan resa miste vara något ovanligt ni laser, kan vål ej komma i fråga, tanker Ni som så kan uppröra er.e •Ja i san- eakert med blicken på rubriken, men ning, min fröken, jag har nu en hel det år just det jag nu af egen erfa- serie spelat å klasslotteriet och detta renhet vill bevisa, tv icke skall det år sista dragningen, Älven den titan tvunget vara resans långel eller ånal- vinet.. Först syntes några moln fara punkternas ryktbarhet som skall in- öfeer den sköna pannan, men snart verka på mie• finnen? Nej men, ernå klarnade den åter och vreden förlo- orsaker kunna ofta nog lufta stora rade sig i ett klingande skratt. Vår verkningar. Det var en varm A ugu- bekantskap var nu snart gjord, och ntidag, (jag får vål börja jag som jag fann i mitt ressallskap det ideal riktiga stora reseskildrare,) solen jag långe sökt. På detta hastiga @Ande eine' lodelta strålar ned från en sammantraffaude foljde snart flera, molnfri hirnmel för att borttorka de och håndelserna harva nu gestaltat tårar som himmelen A morgonen ned- sig så vål, att Ni, herr redaktör, såndt för att uppfriska den sig på snart skall få införa bidas vira namn bilda sidor om banliniett utbredande i Eder Ärade tidning under rubriken grönskan. Såsom stor ekonom valde "Trolo/vade." jag naturligtvis den billignete resan, d. v. s. tredje klass, för hvilket jag aldrig nog kan prisa ingifvclaernas guddom. Det som först väckte min TysIdand och Frankrike. Berlin den 20 jan. Enligt afton- uppunårkeamhet efter intridet i Itti- pU var ett: •Schalt herren icke kjöpe tidningarne torde man, pi grund af Telegram. • — 68 — henne!, utbrast fransyskan uppspringande från sin plats och svartblå i ansigtot Af vrede. <Skulle ni vilja det, furstinna?) frågade den he- lige mannen, talande mycket lågt och kastande för- sigtiga blickar omkring sig. (I)et skulle jag viset! Tror ni att jag är ett barn, som holt enfaldiga låter denna främling beröfva mig min ställning?) (Hör på livad jag eäger!) sade don gamle skäl- men, gående alldeles intill den vredgade skönheten. «Denna flickas framgång betyder icke allenast ort utan också mitt fall. El bom hyser alls inga vänliga kän- slor mot mig. Om han med denna flickas tillhjelp lyckas vinna bojons öron, så är ullo makt för alltid förbi. Ar jag då en hund, eå att denne frankisk° äfventyrare, som öfvergifvit både sitt land och sitt Gud, skall sparka ut mig urpalatset? Nej, nej! Jag är den helige mannen, och folket tror på mig. Jag för on atmosfer af helighet omkring min person, och från den stege, på byars höjd jag uppklättrat, skall ingen försöka att skaka ned mig utan att känna styr- kan af mina knvtnärvar. Det var holt och hållet af en händelse jag tick höra talas om denna flicka,. och det tillgick så, att on af mina spioner befann sig om bord på Alis skepp, enett nedkom från vraket och rå- kade I beröring med en af do frankisko hundar, som anlände hit med loggerten på samma gång som flic- kan. När min spion hörde den der karlen. historia om den bealiii_ade damen och i loggertene kapten i- genkände El Betog högra band och förtrogne, var — 65 - lätt in i bojens hjorta, och Algiers barbariske herre blot ett fullständigt' byte för den listiga och af inga skrupler besvärade dansösen, byars natur hade myc- ken likhet med on tigrinnas; ty hon var lika behag- full och förtrollande i sin vilda skönhet som dschung- lens konnng och fullt ut lika grym och farlig. Den franska flickan hade säkerligen blifvit född och uppfödd gipå gatan och under sitt äfventyrliga lif tillegnat sig åtskilliga fina vanor, men från barndo- men hängde åtskilliga ovanor också fast, och fastän hon bar den kungliga purpurn, kunde hon dock icke afskaka dem. Hon var af on passionerad natur, och när hon blef retad, (svor hon som en knekt), som ordspråket lyder. Aboo Hassan var bekant för sin ombytlighet med afseende på sina hustrur, och den som det ena året intagit favoritplatsen innehade don sällan det andra. Med hvarjo ny månad hade bojen haft en ny hustru, iinda till fransyskans uppträdande — on ny hustru, som för en tid fullkomligt etälde de andra hutt, urna i skuggan, tills hon kjol( fann sig tillhöra de förka- stades antal. Men Mario med sin fulländade kottet i koketteri ändrade allt detta. Nya hustrur hade Hen sotn vanligt efter hennes ankomst, men han tröttnade mycket anad på dom och återvände till Gulnar°. Hur många nya skönheter, nom inträdde i harem, så för- blot' fransyskan allt jomt dess drottning. Och hvarför det? Lo's•Sapssiss. 17 den stora utförseln af bastar, kunna vintö ett förbud mot utförsel al ha- star från Tyskland. eNordd. allg Zeit, meddelar, att franska travaruhandlande uppköpa i Nedre Elsas. stora förråd af timmer och bjelkar, son; franska regeringen hematit till militärbaracker vid tyska gråuseu. Nio jernvagsvagnar ha re- dan afgAtt, deraf en del till Verdun. 111raf drager nian den slutsatsen, att Frankrike simlar större truppmassor vid gransen an filtning:4ns och gar- nisonerna kunna rymma. (laaindt ) ):rån en aktad inaandare, pll bars ord vi obetingadt kunna lita, bafva mottagit följande, som vi ej anse oss böra förvägra plats : Herr Redakter? 1 Eder trade tidning stod förlidet lördagsnummer en liten notis under rubrik: En sjelfmordskandidat byars innehåll var fullkomligt rigtigt, men det tycke. mig som hade Ni varit alldeles för finkanslig då Ni nedskrif- vit deneamrna. Det ar en verklig uppmuntran för prenumeranterna att se det Ni har ögon och öron kikna- des, men nåsta gång Ni nedakrifver en notis afliandlande en sidan usel gerning, som den i notisen ~panta- de, så spara ejpi moralen, ty en per- son som kan fatta 'ett så fegt och narrakkigt beslut, som att g*,och banga aig, förtjenar en duglig moralkaka och ett offentligt omnamnande, der- för ar det som jag anhåller om plats i Eder Ärade tidning för dem' rader: Den i notisen omtalade personen var Johan Petter Nilsson i Menlösa af Woxtorps socken. Orsaken kan antagligen tillskrift'• det barnet& Nilsson i sAllakap nem! sin *viger. smeden Kilström, under senare tiden fört ett icke nyktert lefoadesått. Sam- ma dag handeleen tilldrog sig hade de båda avågraroe gjort sig en glad dag och da de sedan i sina hem i fyllan och villan tycktes se ve:iden litet upp- och nedvaud, fattade Nils- son omelcrifn• beslut och slog repet on} brånvinatratten. Svågern var af en annan natur, han ville lefva ocb lita lefva och som julen var når kom han att tanka på sin kara lielft med en liten s. k. jul- klapp och den så rundligt tilltagen att elen stackars qvipoan antagligen innu bår marken pi sin af mannen kriogklappade lekamen. Så förhöll aig i korthet saken och de båda mannen, som år i basta eko- nomiska ornstandigheter, lår nu ha kommit på båttre tankar och tycks bida åter trifvas mycket vål, men fö- rmana .att aldrig göra så mer:. x. Y. ffituariehanba. I Frankrike. Mannen: — Dyra Amanda, i morgon bittida duelleror jag. Frun: — Såå, och hur dags önskar du åta middag. Inför rätta. Försvarsadvokaten lavars klient Ar en rnordbrinnare : — Den anklagade son' jag bar åren försvara . . . Domaren: — livad, karl, jag tycker, jag kan- ner igen ert ansigte . . har ni inte varitihaerförut? Fången: — Jo, många gånger, herr lagman. Men livad lagman blifvit fet! Hur står det till med fru lagmanskan ? Har hisston spetten? frågar en poliskonstapel en bonde som kom- mer körande. — Nej, vinst inte, got herrn, sva- rar bonden, da i bara på det viset att nar han ser en så hög herre som herrn, så blir ban al full af respekt, att han darrar i krana och knappast kan stå på sina ben. Den der Pettersson är då omöj- lig att få någon bragt på, yttrar gamle farbror Janne förargad. — Nej. viset icke. alger hr Pet- terseen. lille son; mamma köa hon. Engelskt Hotell yard en. — liar ni redan sett den ryktbare professor X.? Engelsmannen: — Nej, når visar, den ryktbare mannen? (Sera tekoomen minnena.) Krono-Arrendatorer i Halland anmodas att earnmantrid• hotellet i Falkenberg Torsdagen den 27 Januari 1887 kl. 1 e. m. för att rådgöra om gemensamma anyefå- genheter. (58)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.