till en ,n- li- Ir- ftt in- tt e fet tia n- la d- e- .er ga cif >tt er ca et ed år ist el n- oa I- n: ras •- ol '0. i It. a- c- ch et, ra ett a- a- :h a- 'K - ni n- a- d- a- le! n- at et ör 11 et le jag. Det ringde, i kyrkoklockorna och alla bodar voro etAngda. Till h. m. konungen telegraferades: .Kråkvinkel" samhälles lojale in- vånare, samlade för att glitljas öiver den nya glans, dorn utstrålar från de- ras omförgylile torninpp, våga i dju- paste underdånighet anhåll* ritt, me- dan de nu Andl linfta shia blickar rigtade mot höjden, genom mig, sin borgmästare, få nedlägga; uttrycken a( sin undersåtliga vördnad lör era mas tron,• m. behagade genom sin förste bolcnarekalk lita svara: sLifligt deltagande i eder glädje, le min önskan och förhoppning. att tuppen i fråga måtte i sekler fl blic- ka sed pil ett lyckligt, laglydigt Kråkvinkel.. Och hans högvördighet biskopen, som h311 leattalet får den omfårgylde, gjorde en vacker utlåggning om tup- peee moraliska och kulturhistoriska betydelse i allmånlart, och menade till sist, att si långe barnen i Kra- y:ekel hade sina blickar och tankar fromt fånade på tuppen i abc-boken, de medellIdrige bara på tuppen 1 stekfatet och de gamle endast pi tuppen l kyrktornet — vaksamheten' och uppståndelsens symbol — så kunde denna jordens magtige ennu riga taga sig en tupplut. Sigurd. Etrikes. Yerldsfreden. Oaktadt de lugnande uttalandena i itekilliga officiösa tyska och franska tidningar, ingå från de Frankrike når- liggande !Anderna — Gillande från Belgien, Holland, Spanien, Schweiz och Italien — underriatelser om roat- bingar i stor skala i syfte att med kraft bilda neutralitet och sjelfatån- dighet under ett utbrytande krig på kontineutee. Från fransk Bida påstig, att 80,000 man af alla vapenslag ligga koncen• trends i Metz och Strasaburg, under det tyakarne förpakta, att den 20 fe- bruari en fika stor styrka skall vara samlad vid Nancy ochl Belfort. Enligt Kölnieche Zeitung skola om en vecka omkring 250,000 man tyskt iofeateri ha hunnit göra tig förtrogna med den nye Mehrlader, hvartill det nyligen i armen införda enabbakju- :ande magasinsgevåret blifvit döpt. Tidningen menar att Tyskland i detta !Anseende fått ett betydligt försprång framför Frankrike. Under det förfat- tare i tyska tidningar söka förringa betydelsen af general Boulangers nya spraaganene •Inelinits, meddelar fack- tidningen Eisen-Zeitung från Cummers- dorf, att dem:Ides (Uttagit' ielejunif- ringar med nya epranginedel och skjuten...skiner af ny konstruktion emot fort, som noggrant voro uppfårda ef- ter franska beflitningesystemet. En- ligt °franc:randa tidnings förakt-an lyckades det med dessa fruktanevirda hjelpmedel att inom loppet två timmar dolksa bort hela fortet från jordens yta«. Hirtned rak nu vara hur som helst. såkert år att verlden i ett even- tnelt krig mellan Tyakiand och Frank- rike skall få skåda de mest fruktans- airtla förintelsemedel i verksamhet Det hvarandra. Tyska framstegspressen fortfar att Söndra, att allt detta krigslarm skall sammanfalla till ingenting, si snart tyska riksdagsvalen aro förbi. i avn- nerhet om Bismarck uppnår hired hem vill. Vid sidan af de talrika undertill- telserna om utomordentliga bevillnin- ge- till rustningar, fästningsarbeten och aneknfienilet af nya ge•år i så Roth som såte, europeiska hinder, gir fortfarande en rad officiösa föreakrin- gar, visserligen icke obetingadt fred- liga, men dock optimistiska, som t. ex. att «anledning icke förefinnes till allvarliga bekymmer. o. d. I sjelfra verket kan den närvetan- de 'mutationen skildras som of)råu- drad, krigiska symptom finnes så vål som fredliga, och först framtiden skall utvisa, hilka af dem skola få Giver handen. 1 detta banseende vantar man sig mycket af de tyska riksdagsvalen, ty det antages tetnligen allinint, att man af deras utfall skall kunna med nå- gorlunda .åkerhet sluta sig till fram- tiden. I Frankrike uttyda tidningarna den i vår telegrainaldelning omtalade ini- litirbevillningen pi 86 trillioner francs som •en fredsgaranti af samma natur som septennatets antagande i Tysk- land 'kulle vara. — ett något tvety- digt yttrande, som nåra nog synes ha en ironisk fårg. Från Bruxellea telegraferas att alla franska grånabefiletningar fått full- ståndig krigsgarnison, och i tyska tid- ningar har man mycket att bcrAtta om franska trupprörelser. Den franska opportunistiska tidnin- gen La IUpublique Francais. offenti liggir i motsats !Anal otnetåndliga beråttelser om tyska truppkoncen- treringar i Ekas', och tråg bida sidor regnar det dementier och ömsesidiga pikar för makalös okunnighet och naivitet vid bedömandet af grann- statens nitlåtars angelligenheter. För närvarande ar man dock mest betinkt på bulgariska frågan, med hvilken man ej kommer ur fläcken, ehuru val ryktet om, att general Kaul- bars skulle 'Andas till baka till Sofia visar sig vara uppdiktadt. Det får- eikru emellertid, att Ryaland rustar af alla krafter, och inkallandet al 100.000 man reservtrupper i detta land framkallade i fredags starkt fall på börserna. Det sått, hvarpå The Stallord och The Morning Poet nyligen omtalat Englands interventionspligt lår den håndelse, att Belgien skulle öfvervål• digas af kringfarande etormagter, har helt naturligt i Bruxellee vlckt pin- sam uppmärksamhet, Båda dessa tid- ningar, ',vilka till på köpet Aro de ledande bladen får det parti, inom hvilket Englands nuvarande regering år sammansatt, visa sig uppfatta Eng- lands traktateenliga pligter ungeflr på samma sitt, som de engelska tid- niogarne på sin tid de förpligtelser, som det 1721 och 1862 åtagit sig gentemot Danmark. Do uppodla den egendomliga teorien, att England en- daet bör intervenera, dl Belgiens oberoende hotas, men dercmot icke, då den neutralitet svålvar i fara. La Belgique Militair förklarar, att England icke, om så knifdes, skulle vara i stånd att utrusta en något så nar slagfårdig ann& och att den der- för genom epetefundiga förtolkningar af 1839 års traktat söker undandraga sig sina pligter och maskera sin svag- het. Enligt telegram från Straseburg vidtogos der i måndag. husvisitatio- ner i anledning deraf att förbindelser skola exa rum mellan den franska patriotligan och riksländerna. Nationaltidendes korrespondent i Petersburg skrifter rörande eituntio• nen följande: sNu dit plötsligt en ringa (örbätt- ul ring i fredeuteigterna intrådt tirad skål Ar svårt att mixa — år man hår ytterst förbittrad lit Tyskland, och man hatar det, om möjligt, ännu grundligare An förr. Men kan med knapp und finna Nig i Tysklands mi- litant hegemoni, som dock en gång miste upphöra, och man finner det upprörande, att tyska regeringen för att inverka på de fårestiende riks- dagsvalen rör upp himmel och jord ej blott i Tyskland, utan &feen Giver allt i Europa och derigenom bland annat tillfogat Ryssland finansiella svårigheter, som det ej så lått kunnat arven inne. Nu öfverskrider Tysk- lands magi och inflytande dock alla rirulighetera granler, menar man, och nu måste det göras slut hilrpf, men klart Sr, att detta mil endast kan nås genom att krossa Tyiklends militära Giver:ungt, oeh derför växer också krigeatItnningen hår i mårklig grad. 'Det år emellertid ganska egendom. ligt, att de ryska militarkretsarne jurt på sista tiden börjat visa sig mer fredligt sinnade och mindre förhopp- ningsfulla med hånsyn till utgången af en sammanstötning med Tyskland, Anledningen !tamil' påstås vara, att man i den stora ryska generalstaben synes ha mottagit meddelanden. som gå ut på att det ännu fattas ganska mycket i, att den ryska hårsinagten skulle kunna bjuda den tyska spet- sen, sårekildt skola intendenturen och det så mycket lofprisade nya kaval- leriet lemna mycket öfrigt att önska». Enligt hitlända telegram uppköper Frankrike massor af hAstar i Belgien. ht ilka på skyndsammaste sitt befor- dra. från Belgiens sydbangård, dels med extratåg, dels med ordinarie tig. Paristidningen Le Matin e latår att påfven samtyckt att; medla i fransk. tyska och bulgariska frågorna. l'elle Masts "Widerleks"- historia. hopsatt af Saxen. Arven ' Pelle Mast hade varit i Arkadien. Inte långe. men förgåfves. Jag hade mer An en gång anat det, men haft litet svårt får att •ro fram« med det, för att nu tala i Pelle Mesta egen stil. Så en gång, når jag kom på besök i •Lugneto, hans lille stuga, ålverra- ekades jag al att höra honom så ljuf- veligt och ljudeligt, att fönsterruter- na &kalkade, gnola på den bekanta visan: Och sorgligt Sr att tolva. Och sorgligt år att dö, Och sorgligt år att halva E' labbar fåstemid 1 sin ungdom. «Jaen, ingår också slikt i er erfaren. het ?. dristade jag mig att fråga. •Jo, det kan herrn loggs sig på magen och skratta it., sa Pelle och såg just som litet forne:mad ut öfeer sitt jag kunde tvifla pl. att Sken han hårt •Icarlekene heliga eld. i sitt breda bröst. Jag stack fram en af Asklunds to• bakeflitor, och Pelle var strax blid- kad. «NI/ . . fast armar och ben hade beglizt skite- •Jo, sir herrn, det var medan jag t:nesse från den andra kroppen, och var betjent hoa brukspatron, der jag efter.. fick ruin egentliga edetion.' Der •Styft . . lemte en rasande söt liten kammar- da, nog var det, men hade jag anans, finare och smäckrare bygd An hållit mig lugn. el hade kanske allt en nf de har moderna kapproddbil- varit räddad. För se nu blåste spek- terms. Både kusken och jag ville torn i en pipa, och elandel stannade. ligga för unker hoa henne, och hon Allihop titta på mig som utu jag bade stod der, stackars liten, som en sjö- varit borgmaetare i Kalkutts och ett man i valet och qvalet mellan en par griphumrar grep mig i kragen. wiskytoddy och en egölc.• Hon hade Jag ville, förstås, inte stå der som ett allt mer smak för mig, för jag var spektakel, och de fick hear sin, så att rask och amma' ikring som ett linie- de damp som flugor. skepp i ett (parter svagdricka pk den •Aj, aj . . .• tiden, Och fart var det i henne ejelf. 'Ja, det må herrn taga, för nu pep Min eja!, rörde hon sig inte lika fint det i alla hörn och det regna poli- och vackert som en ny skuta i med- ser, som det regnar regn t fruntim- vind; åh, det var en lust att se på mersveckan. Jag slog blinde i högen henne! Och så sa' jag henne en dag, så Ungt jag förmådde, men fick, för- mitt hjerta bankar alldeles som pa- stås, snart ta in enaggen. Jäntan sig trons atinghjernshrrnmare — jo. det ut som om hon skulle ha tagit in rit- der uttrycket hade jag knyckt ur en kaka, och kusken, han skratta, så att romanbok, får se jag lånte mycket han höll pl att 'vilja öronen.. ekönliteratur på den tidens. 'Ni fick inte följa med?. •Och hon var inte °hivad?. •Till finkan, jo! Och tåget, det •Inta precis. Men se, kuskrackarn hade skakat ihop lite pengar och gick, och min lycka med det. Nar byggt upp ett ejangtilt hus med ha- jag kam hem till patron, si gaf han parande och fruntimnrerepia' och allt mig stake', och jentan tog kusken , möjligt, sk bon ville betanka sig en Men nog fick han åta upp det. Jag smula. Men nar jag hade si starka gal mig till sjös och korn igen om landkänningar, d ville jag förstår' inte tre, lyra kr och heleade på, och ro- fi ra seglen, och en vacker dag så sa' dan J« såg hon ut som en atenkole- hon mig att hon ville hang' på pråm i eyna. Men ser herrn, det åndee i alla fall att se henne, för samma planka som jag.. jag har alltid haft hjerta i kroppen ...• •Nå nu var det fröjd i hjertanl «Jo, något. Men ac, man skall al- Han snyftade. Och når Pelle Mast drig sjunga jeremiader' i förtid. Får började att bli «tuelleekalkoniek., di innan preaten sagt ',ek., så Sr man var han inte trolig. Jag bjöd der- lika osäker som pojken, som tappa för farväl. pannkakan i askan. Och huggarn så Men intill dess jag kom utom hör- passivt får man vara, om man inte håll hörde jag honom sjunga så att skall fastna pk grund.» fönsterruterna 'kalkade: rA b, gjorde ni det?. Och sorgligt år att lera, »Ja, det kan herrn sitta sig på, och Och sorgligt Sr att de, det si att det knacka' i alla fogar. Och somligt ar att halva Det var så ett jag fick ge mig ut E' falske? flata:ad utan vind, med bara «graneeglen'«. 1 sin ungdom. .Men bur kunde . . .• «Jo, se jäntan var lite begifven på 'Edukation. 'Veranda. 'Fronte- nöjen, hon som andra qvinfolk. Och spis. 'Pelle menar glOjevisor al bjöd jag henne FA lusttur i stan 'Aktsam, passa sig. ',tror. 'Karne- en dag, för det skulle bli en sån der val. "Bassang. *Lokomotiv. "Hotch- kravall' der. Jag ville att vi skulle potch-soppa. segla dit, för jag har alltid varit be- giften på sjön, och det var bara en liten ynklighet till badsang ' att streta förtgba. sig al ver. Och jag hade vål kunnat Landtman. Dd aber unket "några ort, svurit, att det skulle bli otur af. Det i tuilfragan" r innehåller något mdleatligen har jag alltid haft på landbacken, och nytt och bet fatt bmarD0 91i (dta ribba bot förut nu skulle jag på köpet ge mig ut på framlidit., ante mi tet tf lana möbeln lemna ett sånt der bIngbantyg... 'tate for alun uttalanben, falt dn hata i mångt Jag begrep rent inte, livad Pelle oth =ledet flamma ölnier ens mer nara egna i teagan. 56r bfngt tadla: me för mig• menade med obIngbanetyg», men lat dflgter minan ocb borros att Vt oftare tutte håra af honom dra på. ör, men bd bebaublanbe något mera "ldtt• alfet gick bra under hela dagen, frriålt" ölnav. fast. kusken prejade osa 'Arra ån en Junior. 12bert "beef från 2fetbb" tribut tullkutter. Men når vi skulle hem, i nafta lumma. dA var ålasket stekt . . . Jag hade Jönsison, Itudreb. Titt). Red.el. druckit och ätit en "lyftare middag för recksten p& Grant hotell i sta'n — för de' var inte tulmre i den stan (Sent inkomna annonser.) An i Stockholm —, men ibland allt det der fina, som ingen menniake be- grep sig på, var något, som visst hette hokuspokus-soppas', och niden Genom auktion, som lön-åttas AX 1 vardt jag galen i bufve't. Så nar vi Aida Tisdagen den 22 dennes kl. 10 kom till station, si vardt jag, hur jag f. m. låter J. Bengtsson i BrödlIcra stod der och humla och humla, på till dc mestbjudande för:tilja: vagnar, efterkälken. Långbanatyget började en god fjedervagn, plogar, badvett gå. Januari titta' pi mig, som en kall och eeldon, 6 nötkreatur, 2 lastar och på en oxiösare och nu fick jag ben 6 stycken lårkreatur m. in. under mig, eka' jag taga. Jag gnodde Hofs.mållan den 17 ',februari 1887. efter och skulle kasta mig upp. men (130) Magnus Pehrsson. slog mig i (lack vane, ån om jag kommit från högmasten. Opp igen k Kungörelse. Herrar Skomakare! — 109 — — 112 — a ir I. 5 a ir tet, hvarvid denne med ett frågande uttryck åtorgaf blicken. «Det är on obehaglig pligt, som fört mig hit), anmärkte don helige mannen med on skakning- på hufvudet. «Jaså», sade fången frågande. «Utanför dörren vänta de båda förnämsta stry- parne., «Stryparne?» «Ja, ni är dömd till döden.» «Det är Allah. vilja>, svarade fången mod äkta nethatnedannk likgiltighet; men i ögonen syntes et' egendomlig stråle, som förnekade ordens sanning. Men El Tokar var ingen skarp observator och märkte det ej. «Ali Blåskägg har sagt, att er kamrat är lejon- kaptenen. Ar det sant?) «Nej, det är det inte.» «Ni är således den grekiske piraten?) «Bah, sådant prat!» utropade fången otåligt. «Om Hen hade nå mycket förstånd som en hunn, så kunde han genast hafva sett, att Ali pascha inte kände nå- gondera af oss, men att han fruktade att uttala san- ningen.) «Nå ja, det tnå vara mod don saken hur nosat helst, nå har bojen beslutat att döda er båda två' och hvilkondera Nom då är greken får sitt välförtjenta straff. Men om I endast ären hederliga fiskare såsom 1 påstått, hvarför seden I er båda två vara greken?» frågade don helige mannen listigt. af islin vrede. En af or är don grekiske piraten. Don andre må tala och upplysa om hvom hatt är och sålunda rädda sig från en förfärlig tortyr.» Den andre fången framsteg till tronen och bu- gade djupt sitt hufvud. «Jag är den man ni söker. Låt min kamrat gå fri.> «Nej, nej!» utbrast den andre och sprang upp. «Jag är mannen. Tag mig och låt honom gå!» Alla närvarande sågo på hvarandra med ytter- sta förvåning vid detta plötaliga tillkiinnagifvande. Det fanns icke mera än on lejonkapten, tnen här var två. «I söner af orena hundar!» röt bojon i raseri. «Tron I mig vara boröf‘,.ad förståndets bruk, eftersom I på detta sätt göken föra mig bakom ljuset? Först förklaren I att I icke veton något om lejonkaptonen, och derpå viljen I båda i samma ögonblick göra an- språk att vara denne man. Vid Allah, 1 skolen båda dö, och derrned är det slut på don naken.> «Högst lysande monark», utbrast El Tokar, i liven; hjerna en lysande irM rann upp, «kalla hit den store Ali Blåskägg! Barr känner piraten, ofteraoin han mött honom i envigeskamp, och han måtto lätt kunna säga, hvilkon af dessa två mätt är den verk- lige greken.) «Vid vår helige profets tevits graf, det ligger via- dom i din tanke!» inföll Algiers monark. «Kalla ge- nast hit den store Abf, f.alontorlooso. Is En symaskin, för Skomakare, som blott varit begagnad fjorton dagar, således så godt som ny, finner, till salu för det billiga priset af 75 kro- nor hos handlanden Georg Kallen- berg, Torekow. Obs. Maskinen har kostat 140 kro- (129) nor. "Damernas fria val". 3 fluff, i haft, i ur ock ftut, rett Ung, natur ort onatur, urs edd art, t nib osa mot, ud por fot ode ed liten fot, ebb, i luft odb lila ar flidan gint så fyllt ode gråter lamma 113, IM fem mate gift''' edt Oub förlåt vis' em Ida la', att labwit inte nare be.! Det it en bet asa lefneet får, edg bet flatl bdak, larva mon bfr; bet le in få natattle, te Iltetett.tsfeosbeV Ctte talat an 'figuthgt-; ta ofta flår bet fel. In mellan ra; Get Redare ide man Wc(' påt en nedta fann; ccti lom ett minus tonem tia, att mången rott et bmab bon mitt. 'lånt dm dra långa, brunn vet ömal tomma tun? odt hattar finnas många broem blir ben balite mon? Clu tråder fart båt not faobt bod mer en Ofneab turtilör; men turneer få en uniform, år legern hon« rote !kb norm. er'n hetta lom ur mobil mab bott elfte bot Tet AnnuIrtte botet er4 ifinftr litertaee
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.