Ile 'tt e- o- 1E1 t- id år et :a tl It tt af a g • r. a vore efverfylds. .I.Tnter den Linden. Ar indelts örvertyld med folk. Kl. 10 började de tydes atudentförenin- garnet tåg satta aig i rörelse och drog förbi det kejserliga paInteet, led- aagadt af en beriden musikkår, kladd i enedeltidadagter. Musiker spelade åtskilliga tyska motion:d-ånger, het i1. Hade studenter till haat öppnade och *filmade agat, hvara förbifart nate en hel timme. DA första vagnen Hårmode sig slottet, framtrådde kej- saren till fönstret, folkmiogden vif- tade med nå.dukar och hattar under ihirdiga hurrarop och sjöng natio- nalsingen. Kejsaren helgade uppre- pade gånger. Derpå bårjade det festliga tåget af medlemrnarne af kun- gahuset och de tarverande furstliga gagerna; i första vagnen satt kron- prinsen af Tyskland. Bulgariska Rågan har intridt i ett nytt skede, sedan ledaren far protektionistpartiet, Zon- kod, den 10 mars låtit atorsiziren Kiamil raidso veta, att hvarken han eller hans meningalrinder skulle in- låta sig på ytterligare underhandlin- gar. Man tror visserligen icke, att detta beslut skall utörva någon in- erkan på situationen i Bulgarien, men man har lagt multe till att ry- ska aindebudet i Konstantinopel, Nelidow, samtidigt med öfverleinnen- det af Zankows akrifvelae bad om audiens hus sultanen. Audiensen var beramad till den 13 mars, men har egt ruin, obekant af hvilken Anan anledning. farlig Pr eter egen ebaltuannafjelfftån- tight! rOti (uttag g,iller tet. Thi humle hemma:te:gate i .1)H1 hårat. fregibege Linna kiloni fin turbara pligt att tå metet wie !valurnan. Det år en pligt, ide Hett met eter ijelftva — tett Mak ge,‘ ,iftecit af eter fbitliiina lin tim, lent å IMU ide cp metborgetliga Kittigbeter. lerparen ett bagararten, fent ej a nia mårtiga alt i innan nethigga fin profett mot ten beffattning, lom Drabbar Dem tyngft af ana — be fina filt bopp, fitt förtreente till eter. fanfen ide Detta berp, Detta fbrtreente! .temmantegare i efll !gutt Regi- lititt! etuien eter lent en man tia be Uri 3fmarifoni fanbitainr. 3 barrren lett, huru hang metaanbare bala meder uppbintit ah metet, fbr att beröfwa bcuem haut mantal. tecaribr? 3 ör tet han ftått på eber rått. .dan bar ej fumlat förmå fig att fåra tirelemene eda naålmågatif talan På tber beroftnat. Terför Tall ban bort, låga tet. Vo- lut 3 trål gettrifligt utlemna benom åt etta eda basa metftåutare? 9Rå e- ter! hear på Denna fråga blifnia: gatt 3finartieni namn rå huutratall röft- feDtar från ffcglIbuattn. Stommen i bag, att ingen annan ån rbftegaten petfonligen får afhiggn röjt — att jåletel fullmaft hår år Balletelit NU upptaga ten ,valtö full. Itsintiga namn, titel eda bentivift. 3 i- Detta fall: Landtbrukaren Carl Ifvarsson, 11'llrestorp. 2tibanblart i Viii hitåt). e Till hemmansegarne 1 !inål reds, H18- rsby, Renneslöfs It och l'oxtorps skogs- bygder: ''att bogar cda bar unter åratal Ha. if nar jortbrnrea banad. Slif få- ger man fig trilla ofhielpa tet. 'På tittat lata — (knotts att på ten mintre ttufaren, tante!' rårna, Ligga en nta, långt nedre befattning, au teg han re. tas bår. Det år putter, fterbönter eda etttoner, fem mena få tvål met eter c4 etta lita lottat< urreAbröter i tet öltitts enierige. Stungen 3 mål tro på tenni tralteitja'r nibtånfen i ide, att 'en bunt ligger begraftven* ternutet? 9.Ren tegertngen bar ej metat gå met på en titt! orålliårtig befattning. (pott bar fåtal fin plist met te lad i jam- hållet eda bettla! Utefter. ton glöm' te ej Ung Malten, fota att ineft, men repa minft, lär betad fom fria bieljtat tir Iver ett betrud, Imatar Duca ItInattgått ej tullar tel minfla fumptom. Tel Imam nu on på eter att :vila, tet 3 förftån edia uppitallen Unna te- geringent minnetgothet lå fem tett för. tittut. 931 Della år långt ifrån förna gången fambånelt utwalte gemenfamt gått ut Di rlunttinglitåg met tala ftufbarn. .tiftetien förtaljet nåftan på larvarje Hat cm (lita habiter. fin egen 9li ett (rat. tjat waren till eten rödmor. — 3 egen eter fria befattningsrått. Eåtee ide lagret trad, lögn eda lift flå eter Detta waten ur hinunu: nften thr att bf- redan: Denna rått Si tem, htrilfa lytta trilla göra ett får teet få fbrterfligt huf tira!! ed; når nian hunger i etta ren ten madra Milen cm ichtlanbl- faclef cd) lmenfthet, fi tuten, att ten entalt ar en tolleritnItajelf firnfing, "Eländigt." Det finnes mamseller, hvilka are så akrifttrogna att de lyda detta bud t. o. tet. — dl de spela piano, och nu el vi redo att iakttaga en kunglig majeatit, som Ar lika gudfruktig. Det år kunglig mejram i det ko- nunsariket Sverige. Kunglig majestet i statsrådet alger. att eftersom folket hår ooh byar i landet betydligt !orakat. — ht ilket år för innerligt vål, eftersom det enare Ar det enda vi exportera — så skola flera riksdagsman viljan An de eon, .upplöstes.. Proleaaer Rydin stiger att grundlagen alger att kunglig ena- jestet inte får algs på det viset, utan att vi skula ha precis lika många farbroder som förut och helot farbror Rydin fortfarande:atom ensam farbror för ticala. Som Uptalararbror och kunglig myrstat i statsrådet båda aro bestående karlar, så Ar det antagligt att tvisten kommer att slita. al kung- lig majeatAt i hagatö domstolen. Men som en al kunglig ~jesuit i högsta domstolen åt kunglig majestet i statsrådet gifven tillrättavisning för olagligt förfarande skulle kunna vara menlig för ajelfvo hatta majestet ko- nungena höga anseende, så frågade statsråden justitierlden om de trodde det gick an att göra farbror Rydin emot. Men statsråden fingo samme at er of juatitieråden, som gossen fick af flickan då lian havde .oir. hon skulle bli rysligt ond i fall han toge en liten kyss?. — Vi få se, sa' flickan, och så sade *flen juatitieråden, och nu går kung- lig misjeatit i statsrådet i atAndig fruk- tan fas kunglig majeatit i högsta dom- stolen; den högra handen vet inte livad den venstra kommer att göra. Huru professor Rydin kommer att formatera sina påståenden mot rege• ringen vet jag inte, men di han an- ser att grundlagen blifvit förförd och förrådd med riksdagsman af kunglig mujeståt, tycker jag det vore natur- ligast om han yrkade uppfnetring.16- drag åt ile riksdagsman, han 111101.1 vara på takta vag tillkoma, hrilket uppfostringsbidrag Illmpligast kunde anandes till de saktad undervisning i statsritt vid Upsala universitet. Arven för andra ån kunglig maje- ståt kan det vara svårt når den hö- gra handen inte vet hvad den venstra gör, helot 101D den venera sitter var- mast hjertat och Utlåt af naturen år mera fallen för att gara dårskaper. Nog Sr det t, ex. bra hirdt att en fettig renskrifverea högra hand skall tvingas att arbeta dubbelt så mycket bara för det den census skall fl ståta med farlotningsring. • Liberale. riksdags- och tidnings- min nyttja ofta den högra handen till att sk;ilve hjertligt arbetarevånlig• motioner oelt artiklar. till att heja mot himlen når de anropa dess för- barmande Olver .de små och förtryck. te., till att dunka i bordet med nar de dundra mot kapitalets tyranni och den orittvisa reatatten, samtidigt - med det de hirdt knyta venstra han- den om pungen och utan förbarman- de, mot en ringa lön pressa ut den sista .vettdroppen af statkerlar och andra arbetare. Hutu mången begåfvad religiös folktalare höjer icke den högra han- den mot skyn efter Guds nåd åt det arma folket och slinker samtidigt den venstra mot plånböckerna och skaf- ferierna för att krafsa ihop lite ost- kaka och femtioöringar At sig stek På konventiklarna i Småland bruka de hygglige unge minnen hålla Ahn- fetts sånger i den högra och sin flic- kas smala, varma midja med den ven- mrs handen. Om de då redan tycka sig ega en himmel hår pijorden, al Sr det sannolikt &der att den högra handen icke• vet hvad den venstra gö r. De vanliga och tillmatesglende per- soner. hvilka, når det var fråga om att medels petitioner lita vet• .h•ad folket tänkte. i tullfrågan, akrefvo på både frihandels- och protektionistpe- titionen, begagnade sikers dertill olika bönder, som hällo tyst for hv•rendra med den grannlaga saken. Somliga menniskor ge med den ena handen och taga igen med den andra! 1 förra fallet hedra de sitt go- de hjerte, i det sednare sitt goda för- stim!. Om en regering, som föregifver aig vilja veta folket, vilja, icke vid sina .krafiltgArder. förmår dölja att hon endast med enagtsprik vill genom- drifvn sin egen, lager man titt hon bår sig .vcneterhindf. It. Når statsministrar lita förlupna akarldnregesAller gifva sig råd huru land och folk skola styra., kallas så- dant med ett ruildt ord lör IdgApp- Når fruktan för Norge dagligen och stundligen skall inverka på regeran. det af Sverige. blir slutligen den 'sty- rande kraften litet darrhåndt.. .klanders pålaggning. stod i stort rop *bom lakemedel vid början af tår kristna tidräkning. Då hjelpte denna enkla procedyr både för apet- ilska, skrofler, lungsot och många andra sjukdomar Nu botas derrued, Pytt fdr Vårsaison en. Undertecknad kommer att ber6ta Laholm* torgdag den 30 dennes med ett nytt -och modernt Hattlager, 80171 jag f6r ärade kunder fdr tillkän- nag i f P. F. (270) tråla. Halmstad. am, mig veterligen, blott led åkommor. kollen samplet såsom rackare och Är handen stor och stark och ligges kanaljer. .()dels tamde!, omtalas mycket af på efrigeiden af en pojke, al hjelper det för okynne. Är handen liten, skalder och festtalare. Det år uti mjuk och valformad *amt !Agge* om dem vi pLatla skola förtroendefullt halsen på en ung kAnalofull man, så lemma vie. framtid. Dock skadar det aldrig att be ona ett litet qvitto, ty hjelper det för hjertlidande. Når en ung man fattat det heroi- jag kånner många unge mån, hvilk• ska beslutet att försörja en åldre mans ad förtroendefullt kennst sin framtid dotter, drager han uppå sig sina anyg- i ödet. hinder, att de seden blifvit gasen gin kläder och går till pappa utan framtid i hela sitt lif. Af eårakildt intresse för anatomer och anhåller om hans dotter. 'hund.. Orsaken kvartar han just ber om år, att ödet, ehuru beglivadt med denna kroppsdel, når han egentligen minst tel landen likvisst icke har vill ha hela fräknen, år antagligen mera ån ett finger, eller har kanske den, att om han både om hennes hår, någon af herrakppet någonsin hört tinder, ögon eller barm, vore han i talas om sadete Mgrar.? sEnglahindera ledsagade fordom detta förfallikningernee tideliverl al- drig etiker pi att sjellva flickan följde unge judar, som ;oro stadde i friare- med, ty har finnes alt fasligt mycket !trenden, men klines undvara. nu, se- skoj, perukmakareflator, elfenben, dan vi fått handKItkalendrer och tele- emalj och vadd i redden; men han- ringslångder. »en airrefio engla- derna de oro di i vanliga fall sikta hinder förr i varlden på alottavig- garna rar kungart• festade för starkt, Innu så länge. Det Ar ofantligt livad det kan vara men nu akrilva dr bara i Vårt Land för en kraft i sådana der små vin- och Svenska Digbladet och Nya nolander. Jag reste en gång tid en Dagligt Allehanda. och Vikingen och jernagaolyck• tillsammans tued en östgata-Correspotsienten och Norr- aldre, gift man från Nerike. Karlen ki3pinga Tidningar och den har ut- sof då oemmentstötningen initierade, märkta tidningen -Ar kungarne upp- och då en bit ni lokomotivet. ipein- töat' sina underhus. Sagd. Sågord. Sna.-P:n. deratuul•dc ångpanna med en fart 91 ett par och femtio kilometer i sekun- den kom och slog honom på kåften, .1 bara giapade han. ruskade på sig Från allmänheten. och as': «liva' å' da' nu igen, gura- Till valminnen inom Höks hitrad! man illa?. ..Enighet ter dyrka., år en gammal Ett annan man, en fattig tmålindsk kind trate allt10, litet beaktad sats, torpare, hade råkat insomna pi ett hvilken dock torsta vara på sin plats bord i en snickerifabrik och kommit att anföra nu fere stundande rika- fur tara en remskilos, som fattade tag i lisan. yfrig■ hår, dingtle honoris dagamannavalen. Undertecknade har- va derlöre beslutit att till tullvånlig upp och ned ett tiotal gånger och kandidat för Hök: lierad föreslå lands- slutligen alldeles lösryckte hans skalp. brukaren hr G. ".sheorin å Ramadel, Mannen biet inte på långt nar så för- hvilken helt atle'rrt skall blifv• en ekrackt som titan kunnat anta, han anal i den stundande bara skrek! aAj som tusan! Vet du representant, striden akall fOresivåra runor med den inte hut Gretal. arao. .!landslag. anses såsom bevis på Plere..valberattigade nit man kommit öfverena, fotslag el- inoiia Hake hired. ler e. k. utsparkning såsom tecken till att utan inte kan komma Olveren.. För undviken& af rostsplittring Ntinge medel h• blifvit försökte föreslås planed proteknonistisk far att sk vilda landen', Numera kandidat för flake bered kommunal- halva muffar och bandskar utirångt stAnimoordförandei i Laholms lands- alle andra. Vantar begagnas bland församling, hr N. JOneeen i Mellby, fint folk endast då man vill slå dem kind att vara et mycket ifrig ful i bordet, men detta har på aednare tiden blifvit mycket modernt. valmän Sin ahandstil. skall man aldrig helt och hållet förneka, icke ens om man år Sunnetboit och ledamot at riksdagens larata kammare. Deremot kan man ogenerad ta' tillbaka bed man Bagett och 'kritvit, samt med god mak retat' med personer, dem man t. ex. i diktamina till statarådaproto- (Stot ithomo, lan tsar.) Telegram. På genornretia gifver Svenske vis- och kuplettaångaren samt komikers hr Carl Nyman från Södra teggin i Stockholm, Måndagen det) 28 Mar* 1887 kl. 8—"1 11 e. n]. a hotellet 'uti Laholm, in - 8 — <vånna, skulle jag i flygande fläng go tnig mod i lo- ken. Såsom det nu är, höra iudianskor into till dem jag bohofver vaka öfvor; och om det är en rymning, eller en enlevering, som do säga borta i städerna, så är det deras ensak, och jag liar ingenting dortnod att sköta. Tänkande sålunda, red han ned till kullons fot, väl vetande att do båda krigarna hade tillräckligt för egen del att ombesörja och att do derför ej gerna kunde tänkas få tid att varsoblifva honom. Den förste krigaren och indianskav redo på go- noin dalgången, då deromot, just som Bill kom ned till slätten, den andre krigarens häst stupade omkull, slungande sin ryttare hårdt mot on stor stonhop, lem- nando honom afevitnmad på marken. Bill red dit och trodde, på grund af don ställ- ning, herul indianen låg, att den röde krigaren kros- sat mitt hufvud eller brutit nacken af sig; men då Bill gjorde halt vid sidan af indianen, befanns denne vara vid fullt medvetande, men oförmögen att kunna resa sig upp. — Blekansigte, jag känner dig. Du är Lång- bussa, den store buffeldödaron! — ande indianen, då Bill höll inne sin häst. — Ja, alla do röda känna mig — Hade Bill lugnt. — Hur står dot till med dig? — Står on mängd illa till. Mig få etui rtrniyyn och benet afbruttia; — mitt häst tiiistrin död, och Oulå Björnen, Svartfothöfdingen, bar farit så långt att jag — Alldeles, ja! Att så dor gå och gifta sig, det förstör alldeles en karl, så att han inte duger till kun- skapare och att föra ett fritt lif ute på slätterna. Det tar modet ur kroppen på honom. — Hvad nu, Dave? Sakta i backarna, annars kan "du viiclrir björn som sofver! — utropade Bill, och on blixt af vrede flammade i hans ögon. — Jag är lika så modig nu, som jag någonsin varit, och du vet det, eller borde åtminstone veta dot. livein var det som frälste ditt hår, då du låg plagen till markon och Sioux-rödskinnen flockade sig omkring dig som hung- riga vargar? — Du, Bill — du! Och Gud väleigne dig för det! — Och var jag inte gift då, kanske — både man och far? — Jo visst, Bil!, och jag tar tillbaka allt livad jag sagt. Men jag har aldrig varit i en så vildbråds- rik trakt, som den, hvarost jag är just nu, och det är just on bergskedja, som jag skulle gorna vilja se på närmare håll i dag, och sodan är jag beredvillig att go mig i väg tillbaka. Jag skulle inte ha något emot ont du ville stanna (Ivar på lägerplatsen, för att hvila hästarno och ordna våra saker; och sedan skulle vi go osa i våg i gott nästa gång dagen gryr, ti(nkto jag. — Öfveronskornmot, kantrat; men påstå aldrig,. att äktenskapet gjort mig till sittorn karl, än jag för- ut varit! Jag var inte en hälften så duglig nian som lim/etc Bills 14314 hys!. Humoriatiali • 44 8 Glada 4'I or. Kupletter. för dafg.i. Alla sånger utföras I Acketnpagnatör pianisten hr Erni/ Prost från Stockholm . Entre.' 30 öre. Servering •id småbord. Endast denna Soiroo giftos . (271) Rökad Lax servera. å 1272) hotellet. Siade UTSÄnkSHAFRE Sr till salu hoa (273) O.L. Åkerberg. En minare penning- summa ar uppEitted pi vågen niel- lan Laholm och KöllInge, och kan nr ritfe egoism ii;.enfi. hos S. P. Nils- (274) son, bagarelider Laholm.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.