Attentatentnnen från den 13 mara stramade, deum det påståtts. Aro kJ:, Endaet en af dem Ar död. Lian f6r- giftade sig efter haktandet. Kryarlare fartyg. Engelska rege- ringen har "Muta en öfverettelcorn- de två stora Anghltabola- ntel•c med gen NVItite Star Line och Cunard Line om begagnande al dessa bolag. fartyg under krig. Regeringen kan vilja mellan köp eller hyra. Yrisen för Hetta etjernliniene fartyg Aro: Britannie 130,000 p. at., Ger- mumie 130,000, Adrietie 100,000, Cel- tie 100,000. Cunardlinieni fart1g tro betydligt dyrare, nemligen Etruria 310.00 p. et, Umbria 301,000, Aura- nia 240,000, Servis 193,000 och Gal- lis 102,000. En upprörande förbrytelse om- talas från Antwerpen. Under en följd ef kr bodde der en tysk vid namn Claisen, hvilken, bitredd af sin hustru och sin vackra dotter, höll ett kaftS. 1 maj förra Aret gjorde Classen mord- förra mot de båda grinnorn• och dömde, hutar till fAngehm i ett år. Hustrun begårde blifva .kild från man• nen och fick «kel denna sin önskan uppfvld, hvarpi hon jemte dottern Cpptade ett nytt kaK. Om morgo- nen den 21 eietlidue mara eau dottern i den med gleter tydda kali5lokalen och skämtade med ett par personer, Plötsligt 'teg fadern. gom i dagarne utilippte från fingeleet, in i »len och 'hitåt mot dottern fyra revolver- ekott hyllko ginge in genom ryggen och stannade i bröstet. NAgra ontet kantade nig äter tnörd•ren och af- tågande honom. Clown ir förstörd lip kropp och sjal till följd al 'Ma- tande af .torka drycker. Den sirade flickan tros omöjligen kunnat rAddas. En ny polarresa af Nordenskiöld. Friherre Nordensköld, acon på lust- resa till södern uppehållit sig måg» dagar i Wien, har der uppeat. af en medarbetare i Nene trete Pryare. Den ettor■ tidningen betittar dirom: •Baron Nordenskiöld eysseleitter sig med nya resplaner och intnar, efter hrad hon ramnde för Tir meddelare, fuetaga en forskningsresa till den antarktirta regionen och om möjligt ((saltlånga till iydpolen. Reaan torde - taga halts annat år i anspråk. Ont tidpunkten för resan kan friherre Nor- denskiöld Innu icke engifte någonting bestiendt, men Et mycket Ar siken, att lian icke kommer att antråda re- san i år. Konung Oscar af Sverige och den .veneke köpmannen friherre Dicksson, baken senare utrustade Nordentikiölde ryktbara V egnexpetli- iro mycket intreteerade för 16 - retaget och ha lolvat friherre Norden- skiöld Alven materien understöd. Tidningen tillägger: •llaron Nor- dennkiöld vår nu i sitt 55 lir, han år temligen grott bygd, med grånadt hår och enuntaecher; bakom skarpa glae- ögon blicka kloks, vanliga ögon. I hane röreleer och i hans altrik ut- trycka »ib, kraft och energi, hvilka göra djerfheten i hans företag begrip- lig. Baron Nordennkiöld begifver sig båt-ifrån till Venedig.. På gamla dagar. Pustor John 1Vhite, em neger rest i Arkansas, Amerika, som fyller 102 år i raft- kommande juli månad, har i dessa dager gift sig ened fröken dialie Smith, en år gammal ungmö. 17 barn på 9 år har en hustru i Sved. Carolina ludt till redden. !lon har åtta gånger tödt tvillingur. Ohygglig bekannelae. En gosse vid namn Willie Sene, 16 år gam- der bordet Mod och hvareet han trodde mig sitta och skrifta. Samma tystnad. Han lemnade sin platt; och tog nå- gra steg runt det etålle, der jag mul. des sitta. men stannade plötsligt, gri- pen af förskrickelee. Den, som han sig sitta lid mitt Som ett kapitel ur en toman bord och skrifta, hade rest sig och låter följande historia, hvilken gned styrmannen kunde i det hallmörker, anspråk på trovårdighet förtaljee från som hår rådde, se dragen af en man, Berlin: Bland de unga flickor, som in han aldrig någonsin förr hade » nyligen konfirmerades i en armadans observerat om bord, kyrkor, var arven den sextonårig* Oaktadt styrman Bruce af naturen dottern till en embeternans eoka, en var stark och modig som en björn, etorvåxt, smart flicka, hvilken med höll Iran pi att svimma af ridal• vid sina ejalfulla ögon, sitt i tvanne prik- den blick som den obekante låste på tig• listor nedhingande hkr och för honom med sina djupt liggande, stir- öfrigt det ståtliga i hela sin yttre rande ögon. företeelse ovilkorligen miste göra Han gick bteklAnges mot trnppnn intryck på hear OCil on som sig ben• och var med ett hopp på dAck. ne. Når den vina konfirmanden, se- Med ett fOretördt utseende störtade dan den högtidliga akten var slutad, han bort till platsen, der jag stod.' hade lemnat templet och jetnte sin — livad »tår på, styrman? — frå- mor stod i begrepp att etegd upp i gade jag. vagnen, som I-rttade utanför kyrk- — Om utsikt, herr kapten, men porten vnreeblefe hon •f en herre det år icke riktigt fatt der nere - med distingerade utseende, ltvilken onde han med »kult% ande tippar. - händelsevis gick förbi. Denne steg Det år en der nere, en neenniska, genast upp i en droska och silleade rom jag aldrig förr gett. kusken att följa efter de båda da- — livad år det för prat? Det år merna i vagnen. Dagen derpå in- tål andre styrmannen eller någon fann sig en betjent i lysande lim', annan. hos enkefrun, och pi eftermiddagen — Nej. nej, det år en annan. en gjorde husbonden rjell, en medlem obekant, en (rimmande — han sitter af Berlins aristokrati, henne sin upp- vid ert bord — och så har han ett vaktning. Det förmales nu,. att en par så besynnerliga ögon — ett par förlofning mellan honom och den un- riktigt ekritckinjagnettle non. ga flickan med det snaraste förestår. — Fn (rimmande? Är ni riktigt klok, Bruce? Hear i all verlden skulle han ha kommit ifrån? Nu halva vi varit i sjön i sex veckor. Ni tyckes vara från förståndet, Bruce. man så — Det år mycket möjligt, kapten En knptens berittelee. — — jag har likvid ',ett honom lika ydIigt emu jag nu ser er. Vi hade just tagit höjden, förete — Amt — svarade jag — om det nu verkligen år st, som ni ungt, el sty ramm= och jag, och voro gångna halva vi en frAmennnde person om- ned för mitt göra vårt bestick. Låsaren vet nuthinda, att slet, att bord, en papsagerare, eom smugit sig, hit, och då hade er första pligt varit göra bestick, består deri, att man med tilllijelp af ett instrument, som kullas nu taga den gynnaren i kragen och sextant, genom att uppmita Iangd föra honom hit till mig. Spring ef- ter honom! För honom hit på ogon- och bredd, bestimmer det malle, hear. est ett fartyg befinner sig. ' blicket. Hear middag utenårker men elle- Bruce såg mycket nedslagen ut. ds . på kortet det stille, der man be- — Jag tror visserligen icke pi spöken, herr kapten, men eknll jag finner sig och jåmför med det etålle, tala blig?, tår jag såga er, att jag der man befann sig för ett dygn sm- icke innit en gång vill ml nnsigte eten, och på el sått får tunn reda på mot ansigte med dennn uppenbarelse. den tillryggalagda vågen. : Bruce — det var namnet på förste — Det måste icke stå rått till med styrmunnen — satt Poen vanligt inne ert förstånd, Bruce. För mannen hit upp och det strax. — Nå, hörde i sin hytt fördjupad i beriliningar. Hun hade pin egen metkod att lösa ni icke, strax! Bruce var blek, och i en nåstan sinn problem. Det var en bökat egen• dondig och invecklad Leråkning, som bönfallande ton sade han: han sjclf uppfunnit, men han begick — Var så enåll, kapten, och följ med; lit olm bliln två gå dit ned. sållen eller aldrig något fel. Jag lat honom för det mesta sitta enantn med — Nå, jag tir vål lof att göra er sitt kort, sin sextnnt och sina be. lik- till vilje., Bruce. Vi Bingo ned. ningar och nöjde mig tned att efteråt Platsen var tom. Icke en Icfvande .0 igenom hane arbete »int någon gång göra ont beråkningen, men denn varelse kunde upptackas. — NÅ, vor det icke som jag sade skedde mycket sållen. Emellertid spatserade jag gerna upp och ned i — ni ser i syns> mitti på ljusen dag. Styrmannen pekade med] fingret ginen utanför hans hytt. e hade denna dag en ganska god mot det lilla bordet och sade i hög- tidlig ton: vind, men barometern var i fallande. .lag var lerfur en smula orolig och — Gud år mitt vittne, att jag sett en mennielen sitta der % id ert bord beger mig upp på dieket. Upptagen af sin berikning, gett och skrit» på tuttan der, en meuni- Bruce icke akt på, att jag lemnndc ska, leva» anletsdrag voro mig all- honom, utse trodde, att jag tagit plats deles obekanta. »dan ofrivilligt vinde jag mig på en liten bank, som stod vid ett hord ute i gången mått vid hans hytt. mot det lilla bordet och det föreföll Då han derför var fårdig tued »in mig, som om något vore ekrifvet på berikning, nående han, utan nit lytta »lian och vid nartnare undersökning leufvudet från papperet, resultatet a( upptickte jag följande, med tydlig och statlig hand s krifta ord: sin berikning. Styrmannen såg upp och vande •Styr i riktning N W',,W. livad skulle jig ringa? ögonen åt den pin» ute i gången, mal, som i fengelset i Eric, K.., A- merika sillådar sin afråttning för mord, har tio aflagt full bekinnelee. Han dödade sin fader, moder, broder och timer i deras hem med en yxa och en elagtereknif. Det förfårliga brot- tet begick. lör ungefår ett år sedeln. En sleepparhistöra, om Med en gynnarn vind och titan rin• gsste grund mottog jag !gnom en befallning att bulta kurs. Jag 416: An på etyruturinen, An på febr'. Det hela föreföll mig något ✓ pokartailt. Jag kunde ickn genen misstånka styrniennen, ty linne kraft liknade ingalunda degman flytande skrift på Ladan, som stod fler liknorr prantad. Jag låt honom emellertid skrifta samma ord pk tatnane andra sida. Icke minsta likhet. Arven andre styr. mannen och sedan hela besittningen, den ene efter den undre, så många som kunde skrit», nten icke den minsta likhet med den lietnlighett- fulla skriften kunde spiras. Ilvad betydde allt detta? Fans det då verkligen en obekant menniska ombord? .dug utdelade behdlningen: •Alle mon på &ck.. och sedan jag gitt 11111 pA konunneolobryggon, höll jag följande tal till besittningen: — Förete styrmannen påstår att en man före "tretton smugit sig ombord och har under hela tiden förmått hålla sig dold för besittningen. Den, som bringar denne till mig död eller lef- • ande, får Jubel ranson i dag. För- ' tir ni mig, godt folk? !!varje minsta krok af fartyget blef noga genomletad. !lanskapets nyfi- kenhet hade blifvit våckt och livar och en gjorde sitt tur att få rått på den gömde perennen. Medan undersökningen pågick. höll jag mig på kommandobryggan. Några skyar, som bebådade °rå- der, 'vetes vid horisonten. Fartyget sköt med god fart framåt och allt tycktes gå på båren vis. Efter omkring 10 minuter kom styr- mnnnen upp till mig och försikrade mig, att underaökningen varit rena- yes. Icke ett spår nf någon nienni• ska Imde kursnut upptackas. Jag stod lutad mot kotneetandobrons ricke. — NI. Bruce, år ni itu nöjd ? — Nej, herr kapten. — llvarför det? — För det att jag sett mannen och ni sett hans botidskrift. — N. liv ad sen? — .1o, ser ni, den der skriften inga- hrr nå: mera, An att jag sett honom. — 1.r mening år vål icke, Bruce, att jag skall taga någon hånsyn till skritten pk taflun? — Jo, kapten. Vi segla nu Nord- Nord-Vårt. Det Ar ju icke något, som hindrar, att vi göra ett streck menu åt ventiler. — tidspillan, Bruce! — Målla:eda undgå vi harigenom en stor olycka. Min styrmans osedvanliga envishet förvånade mig. — Jag sig ut öiver gjöt]. Ju hingre det led uppåt dagen, desto tnörknre syntes hafvet blerva; solen, soin tidt och ofta försvann nå- gra fegrka skymassor, sona jagades upp från söder, kastade tunn strilar genom de tåro vattendropparne och Ove> do uppförda vågorna en röd anstrykning. .Tag letnnade kommandobryggan och gick ned på dieket. — Hör, Bruce! .Ing skall göra som ni önskar, men förstå mig titt. Er spökhistoria har intet att skaffa med mitt beslut. En mindre gAtfull skrift visar sig för mina ögon och dikterar min pligt. Ett °rider år i antågande, ;;it dertår rorgAngnren befallning att styra Nord-Veett 5-Veet. Klockan tro på eftermiddagen rap- porternde utkiken ett isberg vid. eu- rieonten. — 36 — • — 33 — — Men I äran ju bara två !tvåa och på vänskap- lig fot med indianerna; eller hållas den der gossen, oeh flickan jemto honom, såsom edra fångar? — Nej, do äro vänner, emedan jag gjort höfdin- gen en tjenat. Skalper skulle fordras om I eller jag aammanträffado med någon utaf hane stam eller med Svartfötterna. — Do skulle få mora bly iin hår från de mina, yttrade den andre. — 1)å I icke kunnen begifva oder längre innan natten inbryter, så 'dån litger med oss, och vi skola behandla eder nå viii som vt förmå. Buffalo Bill tyckte oj om karlarnos utseende, mon det var bäst att, om Möjligt, hålla sig på vänskap lig fot med dom. Derför ',varade han: — Vi skola slå utger i or närhet; mon Vi föra mat mod osa och äro ej i behof af någon hjeip. N'i äro alla vana vid att lägga oss nod då natten in- bryter. — Godt, främling! — sade den unge mannen. Derefter vände han alg till stinn egna män, som nä- stan stodo alldeles Nammanpackade intill ',varandra, och yttrade: — Tillbaka till lägret, karlar! Männen lydde, mom om do vasro vana vid god disciplin; men Dave Eates märkte att do nästan allo mammans båge med blickar af en alltför tydlig beun- dran, fur att kunna bokaga honom, på den vackra indianflickans anletadrag och gestalt. Buffalo Bill red framåt och stannade icke förrän ban kommit ett par hundra yard' bort från don andra — Röda Plymen skall sadla sin häst och min. Cinda låtmakar rida ut i friska luften vid bergsalutt- ningarno — sade flickan. - — Sadla en häst åt Kincatah också! — ropade don gamla gumman. — Låt det bli en enögd och lam Kom hon sjelf! — sade Cinda försmädligt. — Toka! Regn skall strömma i on stor flod från dina ögon för detta! — skrek boxan. Cinda skrattade, då hon såg gummans öga ut- sända fruktnnaviirda vredesblixtar, tinder det don unge krigaren skyndade bort för att skaffa hiietar. FEMTE KAPITLET. Dave Entes misstankar. Då Buffalo Bill så der plötsligt gjorde halt, när han vid utträdet ur skogen såg on lägereld rå tiitt framför mig, ',Wind() hatt sin bönan fUr ögonblickligt begagnande, ty han befann sig inom skotthåll för främlingarna, hvilka nu dessa än voro. Dave Emelt red fram till porten, mod nio Spencer- bössa i ordning? medan Duföga, lika oförfärad som någon nf do öfriga och nu bärande sin faders bussa, red framför i samma hide sont de andra. — Byka män, och krabater mod riktigt ruskigt utseende ändå! — yttrade Bill ett ögonblick sonare, Ds/el. VW, 6414 bdsd, e för Bruce PI det långa nfatInd vi finge det att icke talade om Hinken i elyl le, det högst asbeti dligt ut, eller Bergstrand. Våra skeppsbrutne kornmo sig snart enen efter hand som si kimono det nittiotre, Vaggarns, %late mot det hvilka betydligt. lenhet. Dess vågor och efter 14 dagar dem togo i Saint vi afiked af John, former afrecknade sig allt skarpwc dem och lamt ode och trodde skarpare, mig det kunna bestod se några af en »in. ge- kvarest vår newfoundlindare kutade . , som tr resa, sdvel sic lin g lodeåra ishlock med spetsade ceafnt ear 3egaoniny toppar och djup. hålor hår och der. varat i icke mindre sa två månader. år den re- omtalat livad jag bir Jag bar sett det med bröt() sig. toto E1ntler,ifna. Jag betrliktade det genom kikaren mins egna Men liven kan förklara denna an- stalter, troligen några sjöfoglar, som samma handelsel sökt på den simmande ön. Snart bleti det mig emellertid klart, natta sanning. hit livad jag såg icke var några fog- ler, utan tvAnne menskliga varelser, Eldsvåda. Enligt meddelande en vuxen man och en gosse, som låg från linfreds tocken skall en kring. vid hane Ed. pA inberget: Då koloasen, som tycktes halva en bygd gård, tillhörig Johannes Hane. rön i Kyrkhult, sistl. Långfredag höjd af 150 fot öfyr vattnet, blott var några knbellångder fritt mitt far- Itafva nedbrunnit. Malde liantron var samma per- tyg, lit jag satta ett båt ut i sjön. Andre styrmannen och fyra famn ginge son, hvilken, såsom vi dl omnåmde, rymde till Amerika från en skara i densamme och det lyckades dem radda de två olycklige och bringa brummande björnar. dem i biten. Inte mer ån ritt. Genom rykte I samma ögonblick löntiggick en par Per- mårkvirdig föråndring i attrutiferen. bafr a vi oas bekant, att ett soner blifvit eller komma att bli in- Isberget dref långsamt mot söder, krattade efter sig kall temperatur. 'tamde till laryarande rådhusrått för Vinden lade sig plötsligt och solen det de under «easte eldsvådan un- dandragit sig sin skyldighet såsom såg ut som en stor blodröd skära. Men blott ett ögonblick varade medlemmar af stadens brandkår. De denna ofinhet, hvarefter blåsten med lira visserligen nårvarit vid branden, innu ytöre haftigliet låt förnimma sig men ej till bljd af lattja eller annan och for vinande genom tackel och lika ful förevindning ej brytt sig om tåg. så att manskapet fick fullt upp att .1ågga tvi ettan i kors., samt till att göra. I det samma lade båten förargelse för alla dem, som redligt med de två förolyckade till. Bruce, fylde sin pligt, koketterat i prome- coli) ledde upplossningen och fast- nadhandskar och dylikt. p. s. eurrningen al biten utstötte plötsligt Söndagsryttare. Några gla- ett skrik, och kom bort till mig, gri- da beridna ungdomar från landet pen af den största einneerörelse. togo sig sistlidne Piakdag orå- — Nå, kvad Ar det nu, Bruce? det före att rida i skarpaate trea 1 Han pekade på den förlåtligt bleke, stadens gator och torg samt utföra skeppsbrutne mannen, hvilken matro- några nummer i den högre sko- serna nu billo pi att bira under <Ile. lan.. Sporten tycktes dock inga- ket och sade med knappt hörbar röst. lunda behaga vår ordniogernakt, och -- Det var han. följden tondi att ridkonatnårerna blef- Hveru? II vilken han? vo uppskrifne. — Han. Mannen som jag sig der- nere på er plats. Egendomsaffår. Egendomen-. I detta Ogonclick såg det ut, som kagård, Yeby socken, blef i gir a om himlen öppnat sig. Ett fruktans- herr 1'. Nieman försåld till landtbra vårdt ovider bröt ut i hela sin våld- karen Per Olsson KIrragdrda, m samhet. Skeppet darrade i sint fog- tillträdesratt genast. Kopernmm ningar. Det regnade, haglade och ar (Gr oss obekato. I köpet ingå blixtrade, och hafret erikte sina sky- inre inventari et höga vågor mot fartyget, h vilket kam- r herr Olsson uture Samtidigt pade för att kunna bestå mot de ra. derat satt egendom pi femton @ande elementen. tid, till 1 )brukare Nollroth, Beef Når det första våliltatnena anfallet var ofver och manskapet fann, att nå- gon egentlig fara icke var kr han- den, si långe fartyget kunde hålla, repade det åter mod. Egend g heter hos ryktbar' Vi nödgades (trava för vinden och Tycho Brahe, d,re ri kt först efter en stund lyckades det oss person° omen, svimmade, si ens,, Stare amt att få upp några segel, så att det biet oss möjligt att något litet myra far- han fick e r&f. tygets Ladislau , konung af Sedan det visa anr öiver, gick se ett lppl jag ned under dlcket till de skepps- då han fic konung a England, brutne. Mannen låg gnott utan med- vara i ett rn, der det vetande. Anaigtet var likblekt, ögo- nen djupt liggande och uttrycken)». alven om an icke sig honom. mus Rotfe damms, en af Ep u Till kroppens al:minna afinagring knöto• sig också de mest otrifvelak- upplyste t ån, fick feber tid tiga tecken till eltörlajugi•. Hans at fisk. I acon, den store en tandkött blödde vid minsta beröring, kansleren, svimmade di has benen; voro starkt a% ullens och han minförmö els°. Johan IL såg mycket klen ut. Det var tydligt, sto af Mos va, svimmade vid att drh arme mannen utstått etora li- af — en qv tuta. Hertinggg dandeb och forfarliga elval. Dropp- svimmade id åsynen af Fen os, Ib vis gåt nian honom litet att styrka ven om h • ej kilade lukten af hen- sig utöd och slutligen rörde han sig ne. Mari af Medicin, som eljest »tut Kissa° tecken till att vilja tala. var en sto blomateralikarinna, tålde tioesen? livar år gusacte? — 'tö- ej rosor, ej, ens målade. y)tuarit6anba. rnade han. Detta vnr linne förets ord, eå snart han kommit till medvetande. Man lugnade honom i detta nfse- ende. L Gossen, som såg ut att vara om- kring ;15 år, låg i kojen bredvid och visad° sig efter utnetandigheterna rått kry runt njöt med begarlighet af ett ispatfe t sagg med litet konjak i, me- dan hen halft vansinnig af glåilje King efter ifil31113 utropade: .Ett skepp. ett akepple Och nu kotnoter det förunderliga- etc i hela denna sallearema historia. Några dagar efter det de •kepps- brutne blitt it upptagna och hunnit någorlunda hemta krafter, hindi: nå- got, lim var högst mArkligt och som för 'flint folk som Bruce skulle va- rit en; egendomlig bekniftelse om sy- nen oth den mystiska skriften. Jag: sporde mannen om hane namn. Det var ett nordiskt namn och för att jag bittro skulle (örflik honom, bad jag Honom skrit» så vid sitt eget sort olyckskamratens. Med en fly- trinde :stil altref han följande: Fri öfversattaaing. OU mig ett stenakt ord i stlllet för kanonlavett? — Ja, skottkärra. Takt. Amerikansk historia: — Ni tatar om takt, sade en tid- ningsrefetett. Jag kommer i håg et fall al takt, som ar sa vackert meta gerna kan tanka sig det. Jag var inbjuden till en guvernör i en af vis- iterna stater. lian. fru var en af de bast uppfostrade och mest förtjusande qvinnor jag sett, och takt besatt boa i hög grad. Guvernören måste ofta mottaga intlyteleerika min i staten och ni kan förstå att ni voro mycket råa och ob dag gaf han en stor åldre, grofhyds telacrik man en löslotts sten. Middagen aflopp Ivcklirt • med undantag af några inko anmårkningar uppförde sig des hann oklanderligt. Men di kopparnu sattes på bordet, han kontenansen och, likt före honom, drack ur sia kor? gen mårkte det utom %inb 'Peter Bergstrand, f. d. kapten å snabb som blixten gaf boa hvalingaren .Tionströru• från Ålands- it betjenterna. De bo Ciarne och Karl Schnorr, eon af Wil- enda sköljkopp, innan n helm 'Schnorr, skeppsredare i Hel- röra vid dem, och den G vet &mu i dag ej hrilk singfors • han begått. Detta år takt Så Underligt! Han. handstil liknade — Jaet, det kallar ni ta fulletitntligt den hemlighetsfulla skrift, irlandare, som hört pk d som Kod på tallan. Alldeles samma råtta någonting båttre i d evingningar, samma olutkrteenclurer. Jag rådlade mig ur ea Jag bad honom nedeltrift a de ord, hår om dagen el teaters som t eckt el mycket uppståndelse min plata midt på bin ombord, och intill den minsta en- måste gå förbi en ru,c skildhet var det samma skrift . (pinna lör att komma dit_ Mun kunde bli ovise om, tiv ad utan mig fram, och jag k skulle tro för mindre An el. mig från att kasta en Jag utströk i en hast livad som var då jag gick förbi hen skrifvet p& ladan och ansåg som blöt do dervtd att trampa Id
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.