nalle tje- tak drAng. Ande och oked med 1, spran g at p& lur ne och of. cg. Vid r folk och 1 det icke brunn Ml enellertid försök te mellertid n Ar han (vet 1 3rhillan- leribland ung Mi- meddelas t af gan- r. sålunda len. deri Ilen ko- Serbien rit enyc- esse da- tniog af Natalie ■ eschlto, idmagt- akt sin- bon U- ni. mot- tningens 3olitteka egårt att konun- lit drott- politik. rligt på ellen de C genom rotaning it lemna 1 sin fa- rrittade ej ens rhIllan- största Iningen. -korre- la deum dron- t land i , ett hon rna an- It * får sin h åker- begirt betett- iisteriet ra. största Vol ka- ka åtal Nårnd• id af en social- lad Kr rat Bå- tar har 5, CfrIc- len den st Are- Voile.- daktör. d våg- *hand- i sin hör till Zei- z gjort I, bra- st vore. . tiger örvåg- annan ,grads: makar idnin- han ej anal, i fök ci- ad han natur- 311(•118, 1 hane ig till ak. 1 a lem torgen ing 60 igel« ra fem st rid ktade. il bort tråd. för- , men unpå Två tt, og ;vecklat Je andra genom sin bekAn- . D e som begingo lynchningen 010 it förföljde. ej blift iterua 1204(18n harva d e. 500111113 partier. Den bekante lat sig Nivås/gens uteslöt. för någon tid se- dan ur de belgisks socialisternas ge. dete, an han uppn.an•de arbeterne att bruka våld, dl general- rådet deremot hyllar Aneeeles me- .ing, att socialisterna på laglig vag game all:nå:Ina val OCh öfvervigt inom repretentationen med tiden skola vinna dtt mål. Wfuuseaux vande ocialistiska och anar- sig di till de s bank kolarbetarne i Ilennegau. a under hena ledning nu förkla- braka rat sig icke vidare tillhöra den åldra tocialutiska forbindeleen eller hysa om, att socialis- förhoppning någon ten., mål kan vinnas pli laglig våg genom rodrens. utotrackning. Det år våldet de vidja till. I Bryuel ha också de socialistiska fruntinunerna bildat en skrådd före- ning. De haha sin egen samman- lingslokil. Deras röda fan• skulle humedagee inviga, med stor offent- Eg högtidlighet. Ur det rynka aoldatlifvet. För tape tid sedan lutet, följande i en Peteriburgstideing: Natten till deo 16 mars uppenba- rade sig helt plötsligt Olveritelöjtnant Trekolaki i berusat tillstånd i en för honom fanken:liv obekant, italiensk undersåte Trevna°. bostad och b- orde ett rum. Oaktadt Trevoso för- klarade för honom att han inkommit i en privat bostad, Heresi man ej hyrde ut tum, gick Trekolski helt lugn in och började klåda at sig i ett nLrgrInsande rum, livarvid han an- vinde en del rimmande utryck. Då tillkallad polis samt betjening inkom. mo, hide Trekolski redan gått till sång*, och man kunde endast med stor slirighet efiågsna honom ur hu- set, helnid han i portgången nedref en byressulig. Den 31 mars stod han inför fredsdomaren tilltalad för att halva upptrådt som fredstörare. Den tilltalade raedgef, att han bort- nivå anslaget, men kunde ej inse, att han stört freden för någon genom sitt nattliga besök, och påstod, att alla vittnena talade etsning. Fredsdoma- ren dömde honom till 15 rubels bO- ter eller alternativt tre dagars arrest. "En liten förströelse". Gamle prosten hade aldrig egent- 1.4.4., — NIO NU •3 ung — turaziali Can i några vidare vilda utavenunger Ban var ou sjuttio år, och då *norna varit illa kokta eller korngrynen i lordagegroten för lite utevåld• eller han af någon annan anledning kande denna inrenes oro, som af teologerna kallas Ilegdigt samvete, el hide liear- ken klorna, grynen eller samvetet från hela hans långa lit något vårre att förebrå honom ån att han en gång i Upsala den 1 maj druckit tre och ett nått glas punsch och vid hem- kometen Dikt i farstun i tio minuter (413 omfamnat och puede vårdinnane vårkappa i tanke att det var pigan. Men oaktads dema stilla vanor kån- de sig prosten lite ensam med sina stumma kyrkofader i skinnrygg och sin Mya prostinna i ullkIldnung, nar dottern Eva flugit ur boet och gift tig med en herrekarl i Vimmerby. Detta var au sex år sedan, Eva hade redan en femårig pilt, och når ens- ligheten blef morfar lör stark, skred han: .Du kan gerna komma hem, flickstumpan min, och helga på far och ~nummen, 30111 blir alvar° för hear dag. Resan betalar jag. ty herren barrer hulpit mig med en skön nervfeber, som bortkallat tre nithål• 'are och en kyrkovård, al att jag fått in bra med likstolar. Och så kan du gerna ta lille Gicke med; hår ar al tyst och ensligt, och det kåra barnet vore Indi en liten förströelse.. Si Gicke, det var just Eva. pojke det, som hon fått med herrekarl i Vimmerby; han var annan kristnad till Georg, men det fins inte ett namn el granat på denna sköna jord att inte en öm mamma och ett par målla pigor kunna 'Ina ån vidare stil på det. Och når fru Eva fick det der brer- vet el visade hon det för sin man, och herrekarlen i Vimmerby, som Måte på alla de stora, bruna glas, hvilka på stadshuset kunde komma att passera mellan hans fingrar i gamla ungkarlsvinoera lag medan Eva var hos sin pappa och niarama, ban sa att han skulle söka qvåfva sin sorg och saknad som en man, bara hena lilla Eva finge roligt. Och så reste Eva och pojken, och når de huds rest sin tid så kommo de fram till Lundala prostgård. Och der stod prosten på faratubron och gråt af glidje och tog Gicke i famn och kysste honom. Men Gicke han klöste gamleherrn i ansigtet och sparkade honom på magen så att gliset sprack pk heders- guldklockan, som garnleherrn fått af Lundabornas nattvardsbann medels frivillig subskription, och sa': .Tvi sicken snusig rock du har, moffar!. Och så satte han in sin lille söte fot emellan ett par knappar i morfars hvardsgskaftan och trampade till sk att hela kaftanen ref. uti. — Ä' han ir.te nyttigt rar? sa' fru Eva. — Jo, herre Gud vålsigne det lilla krakel! ea' både morfar och mormor. Till middagen vore bjudna ett par gamla vinner, prostinnan hade sitt fram vin och morfar skulle hålla tal. Och der satt nu gamle laradsekrifvarn med gamle fanjunkarn vid sin sida, men allt som prosten talade bleknade håradeskrilvarn och pi fanjunkarens anlete etmmo etern perlor af ångest. svett. — Broder, ser du något? sa' hå- radaskrifvarn. — Ja, Gud nåde mig, jag ser ilu- ken röra elg, sa fanjunkaren. — A herre Gud, vi ha fått dille begge två! suckade haredeekrifvern. — Det år mantalsekrifningunidda- garna och mötena, som gå igen, sa' fanjunkarn. — då Och prosten fortsatte: skullen 1, mina vinner, förstå mina rörda kluster, når jag i dag för för- eta gången döt i mina armar detta *lakande ba . . . . a . . a . . Gud ! fader, livad år . . detta? .. hjelp 1 ett nu — for duken •f bordet, och allt hvad derpå fans öfverekölide vårdfolk och glider. 1 ett litet vick på damasten, strax under bordskan- ten, toidt emellan en and och en sås- kopp, grinade lille Gichäe rosiga an- 77 lete: — Äsch moffar, du ka inte predika nå vi ha åta. 1 Vimmerby elår tåjer Pappa bala: .Kål bod. l .Tack bol!. __ 64 __ Derefter birrjade pantern mycket sakta draga sig till- baka, fodfarande hållande blicken fästad på sitt mot- ståndarända till dess pantern kom bakom en gren och sålunda var fri från menniekoögonens magneti- ska kraft. Knappt hade detta skett, förrän pantern mod ett vildt skri gjorde ett språng bort på grenarna af ett annat närgränsande träd, åtföljd af sin unge. —'limlon vare lofvad — yttrade derefter Buf- falo Bill, i det han drog djupt efter andan. — Myc - ket glädjande i mantling, att det der kräket gick sin vag. Detta var nästan Jet värsta spektakel, som jag varit utsatt för i hela mitt lif. Djurets skri, då det hoppade från träd till träd, herdes allt mera doft och allä set , och jägaren, som nu var vitta att hane fara, åttninetono från det hållet, var efverstånden, bör ado to efter hvad indianerna toga eig fur. j Han kastade blott en onda allvarlig blick på en Scen, nästan på ett bösskotts afetånd från honom, Lvarefter han utropade: — ler du! Jag skall göra ett slut på don der leken el- I det han yttrade detta, klättrade han hastigt Led från trädet. sig två stora tmergåser af den sort Kitin! Då ka vi ta' minna, minna banda mandlar, för dt töeker Gicke nom brukades i prostgården. — /Ivar Ingiver kreaturet fått dem om! hördes :,en liten röst från jord- gubbolandet. ifrån? sa' prosten. — 0i . . . i ..... i . . . . icke! — Å kors de 'une på prostens rygg nar han gick in till grefvinnan, ea' låt det tran två öfrerlyckliga hjertans djup. kanainsrjungfnun. — A herre Gud, det Ar lille Gic- Det lilla Maklig. barnet hette stallt kes smörgåsar. som han klenat på och stilla legat och Agit jordgubbar i ryggen på sin morfar, sade prosten sjutton timmar. innerligt rörd. Ibland skrifter presten till sin måg, Och lör det fick lille Gicke sig en herrekarlen i Vimmerby. Det heter sparbanksbok med 200 kronor uti af då: .Gicke Ar det lilla snillaate, ly- gamla grefvinnan. digaste barn i verlden och redan al- Prosten hade en stor bock som blef la. Alskling. För oss gamle tro hans synnerligen god rån med Gicke, heli- små påhitt och (lekliga infall rigtigt kon t. o. us. fick rida på hans rygg, en liten uppfriskande förströelse.. ute på heden strax vid kyrkan, der Sn3.- Pm. Sigurd. prestgårdsgetterna gingo på bete. Det var midt i högmessan. Mor- far predikade, Eva gråt vid upplif- vandet el sina barndomsminnen och församlingen nere i kyrkan an!, med Ett möbleradt rum ville hr X undantag af två gummor som bytte .kyrkokryddor.; ajelfra fingerna hade i vintras hyra på ett par veckor. — livad ter ni för detta? frågade eotnnet på de målade tempelfönstren, ruethållerns pojkar bytte diggeknif- han er hyresvård. — Atta kronor i veckan. var. på Diktaren nch klockaren kysste — Ob , lit mig fi det för feta. Da- nemndemannons Johannit tag på tag inne i den mörka vrån bakom orgel- garne aro ju så korta nu., piporna. Hur länge kan dn vänta på Då ljöd plötsligt ett långdraget och tydligt •Ba . . . d . . d .. genom mig? frågade hon ömt. Nu, sedan templet, och det förvånade kyrkfol- pappa upptIckt den nya silfvergruf- ket får se — prosten. Gicke sitta midt van och miste vara skild från oss pl på stora gingen ridande på prest- någon tid, så kan jag ju inte lemna matarna ensam. Sllg derför hur långe gårdsbockeo. — Ut . . ut med dig Gicke och du vill vante, Karl. - Jag vill ranta — svarade han tag bocken nued dig! ropade prosten. — Ja, men fött ka du tilja hy: du djupt rörd — enda tills vi fl hörn 1cjot å binvinsflaakan, för mom« kan livad aillvergrufven medfört At din inte hetta den, å hon veål bju fabbo far. fanjunkarn pl midda', upplyste Gicke. Var föreigtig nk du kör, Sven, Lundala år en af de få kyrkor, der det &orm finnes timglas på prediksto- seger hr X. till den unge elrjutepoj- len. Ner Gicke en annan gång, då ken. Undvik stora stenar el att jag han mot löfte att :ara rigttgt snålt slipper skaka så mycket, och se dig fått följa med i kyrka, sig prosten vål för, når vi skola fara öfver jern- vånda timglaset, skrek han öfver- 'Igen. — Skall eke, patron, men till hvil- ljudt: .Ka du inte tlja ••kål!. också ket hospital vill patron bli körd i bin- moffar'. L re fram på sommaren kokade del.° af någon olycka? prostinna!, 50 hallbuteljer hallonsaft. Obotlig. En ryktbar lekare blef — Den Ar nog både söt och val kokt, kåra Klara, ea' komministerns en dag kallad till ett förna:ut frun- fru, men jag tycker åndå den har en timmer. — Ilar står det till med er, min så underlig bismak. Rigtigt god år fru? frågade låkaren dl han intrldde. den inte. — Jag år gmtvinna, herr doktor, h da ka tant inte tlja, för Sedan sökte man reta henne med ja låt lille kisse bada i den, å han svarade patienten högdraget. att herr Themptander var blifven se- — Det var ledsamt, återtog laka- tyckte den va' sa go el han slicka rafirnerriddare, men hon bara nickade sej 001 mesarna hela dagen, tyckte ren, ty det Sr någonting som Jag inte tankfullt och sa: kan kurera er for, fimp& han tog Gicke. — Det var bra, för dl kan :nio En E:n Jag försvann lille Gicke helt sin hatt och gick. Otto också bli det. Nere vid sjön låg hans lilla Ifatt, jacka, skor och strumpor. Intet För bara barnet vill den redan Och så, når allt hopp var förbi att tvifvel mer! Alla. ålekling var drunk- mogna skönheten fröken X alltid an- skaffa grefvinnan någon sinnesrörelse, nad! Olyckan hade, yerennte tidigt ses. Heroin dagen, då hon tog mått sil skickade man efter prosten. Och allt som prosten talte kom grervin- pi morgonen och men draggade hela till skodon, sade hon litet blygt till skomakaren: dagen utan att kunna få fatt i det mine lille hund nårmre och ofirmre -- Gör denCinte för små; mamma och bara ville åt baksidan af proven. lilla liket. Morföråldrarne gråta och lekamen. Och :Ar prosten reste sig munm• fick i medeltal ett krampan- vill att jag skulle kunna vAxa i dem. fall i halftimn.an. Det var idel torg för att gå, var gamla grefvinnan mest och jemmer i preetgården. alldeles död. På aftonen sutta morfar och mor- Men .`off, voff!. sa lille hunden mor på en blek i trådgården allde- och hoppade högt upp pi prostens les förkromade. Morfar sansade sig etocfbelias böta bet 26 sprit. rygg och bet sig fast med alla ten- först: 24gins aottnagar åta fot 100 hin. t5rr dern.. Och den döende enkeniden 235,23 ftålpuali åshanes: — Klara, sa' han, det lider intet började gapskratta si att hon kunde evar. tr. It 96 trå 13: 63. tvifvel att vi .......morgon skola gå åt, och fröken Marianne och kam- etartunlit: (khmer:ink groarnrystt4) tr. finna . . . den lilla kåra . . . kro ... 21: 35 tia si so. marjungfrun och unge herr Otto och 9t3g: Dator! tr. & 69, ne fr. 8 45 — föl* doktorn kontoro in, och alla skrattade, n • . . rappen. Oeh så måste vi tanka late tt: 45. på begteilesingen. 1 morgon Ur Jo- och doktorn sa' att nu hade grefvin- 91ågen1/51: (tårtbit entirliearnegorti ), tt. 11 10 nan fått en kris och skulle snart bli hann fars till staden efter en del sa- tid 11: 23 Rart:, nilllartntetunIttna1: lubbar a: CO tt& ker. RAcker det med 10 elalp. kon- bra igen. 9 go, tkrablgt e: 26 tie 3. 40. Och prosten vinde sig om och - Sitter, tor, 11. oo tig te be. — Nåhi, ka moffe köpa konfekt? der stod hundkriket och nafsade i fekt? ellort, 8. 00 tia 7 90. Anna teu mamma böjer blinka 1 nypa honom i benen. — Gudtkelof, vi hade inte dille! sa' fanjunkarn te' håradeskrifvern. — Det år en liten prick pojk, er dotterson, sa' haradiekrifvarn tull prost- innan. — Åh, herre Gud, fick inte pojken ett Gudslån? — Men han borde allt ha lite tukt för resten. — Jul håradeakrifvarn khmer lite fukt i suten. Ja ha det kommer af fruktsoppa!), som föll midt i hånads- skrilverne koL — Pojken borde ha amåll! röt hå- redukrifvaren slutligen in i gummans öra. — J4, il' hin inte bra anill? jo, det har båradaskrifrarn ritt i. Följande förmiddag skulle prosten gå och bringa religionens tröst till en gammal enkenid,eom hade för sig att hon skulle dö och bodde barn ett litet stycke från prostgården. Nå r ro • ~en kom ut på vågen bör- jade alla byns grinr förfölja honom. Med trynena högt i vidret grymtade de och galopperade vid hans hans sida. Kyrkoherdens fårhund Ofver- gal bums sin hjord och ville, så skygg han annars var, bara hoppa upp på prostens kaftanskutt. /kiven var det markvårdigt, att under det alla, som mötte prosten, voro allvarliga och ar- tiga, voro alla, som gingo eller körde förbi honom, vid det muntraste lynne och kunde inte se på sin ejillaaörjare utan att gapskratta. Deruppe lig grefvinnan döende. .Endast en genom påverkan utifrån etiska,' hertig kria, hattig sinnesrö- relse eller dylikt skulle kunna rådda henne., hade 'Altaren sagt. Men det kunde också bli en ögonblicklig död. För att rådda mor sin och skaffa henne en sinnesrörelse, hade fröken Marianne ljugit på sig sjelf och sagt att hon ville gifta sig med inepekto- ren. Men grefvinnan tog saken kallt och sa': — Ja rist å' di galet att en Sa- belfeldt gifter sig med en Jönsson, men nu ar adelns tid förbi och Jöns- son har i alla fall nu gått och stulit sut långe hår pi gården, att han bör vara rikare ån vi. ffituaritbauba. ffianbtlinubtrrättelstr. — 61 — för att hvila sig. Det var mörkare der uppe bland do tjocka och yrviga grenarna, än han trodde att dat skulle vara, och han kände sig nu öfvortygad om, att han icke skulle kunna särdeles tydligt so hvad som tilldrogs sig nedanför, så att han ansåg det vara bäst att vänta och inte göra sig så brådtoin. För den ekull hvilado han sig ett lång stund på den nedersta grenen, och derefter började han lång- hand klättra högre upp. Tätare och tätare blofvo do löfbotäckta grenarna ju högre uppåt han kom; men detta var för honom Hå mycket bättre. Så mycket mindre fara var det för honom att blifva upptäckt uppe i don höga spe- jareplatsen af dum, hvilka han klättrat dit upp för att bevaka. Han var ganska högt uppe, nästan uppe i ajolfva toppen, då han nästa gång stannade för att hvila mig. Men då ryckte han plötsligt till och - såsom han ejelf påstår, faatan vi nära nog tvåla der- på — darrade, ty han hörde i sin omedelbara närhet ett besynnerligt spinnande ljud, och hatt visste, oak- tadt han ej kunde se det, att han bofana sig tätt ikt- till en panter- eller kuguar-hona, samt ansåg det för högst sannolikt, att hon också hade sin unge med sig i samma tråd. Buffalo Bill önskade, att han åtminstone tagit mod sig sin knif och sina pistoler, då han begaf sig upp i trädet. Han såg sig varsamt omkring och verseblef snart något som måg ut som två stora eldklot, tutat framom tg ampra mul Ude brud. ()böteborg• bårel bto 26 flera. ilnnaronbt Ipaninåtgatartniti år 'Hat gilla. ening råg eferånetab; not 0:6 0,1 ligrt Or 100 tg. ån fingår:tåt böttång. *Mr OJA låste ;n O (tt. emot 64; tern fatnatt6 ni• hela får begett Ontet t fenbot fortfaret:hr modd trad: oti 3 t låste, 1141: uttala 6:nbilig on afattra Deras murrig:0iu5 er engifte. Mask 964n-: 45 :etaft ras riktat:q. nå 10: 34 får 100 tg. 1:9 ber omlott tia tt. a 81 Ida, tåt., betnota mtb Is: s0 sr e..1 ras. a«. — *tent-mem fåt elnit 11. 75 gr Ro 4. «ag °sht. bleu enas, kar omfatta tie 7: 52 får 101.1 t. *Mumie aintundt, arts nib ontfåttning TILL BRASILIEN. Ilamburgerlinien befordrar passa:- från Malmö den 2 och 16 i a v rje månad. Personer, beteligtude med hvaran- dra få reakostnaden ersatt vid fram- komsten, om de rean med denna linin. t T. Mathiasson, Malm5. 061) (0, 23701 X N) Axel F. 1114SOIIIS i 'låsta(' Garn- Manufaktur- Jernkram- och Diversehandel rekointueederes. (304) Klöfverfrö Wie. för 40 öre eiråkundet hos 0. L. ÅKERBERG. (341)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.