tt af bru- att parets ra skilje, «anm att osa bedja 'första bö- valgång. memma, te s.amen,, nde roat« for unket anan och tigande: lus jung- en helige på samma Drd. paret tre t himlen) dm med tf till de >ch derpå 2 rem bön samt :h en bi- tne. fyll Yresten bön. ren, rac- I mannen dricka af paret vid ger runde oroa ba- rn och ycon till ich Kri- ;urna:ene m A bra- , kad som utofra i ona och Sara, a, frukt- n make, lent be- ram och varefter rit hvar- abigna" lien va- lydes på gseln på alut. Nurge 'en. I n med 3 mara kaburg, 2C i Pe- amtalar enkla- endom- et med dning.- I och ur stycket om be- .: per- pglf r o e inne- rna ut- gYna" pl al >rna af t bredt en ej ledig- cylin- yrkan- In far- d, och igras lt tr med r, för- iedfört le man Hardt - vidlyf - att de- en ge• r bane ISM" varvid skulle et, tre thade, garns her mankurn ar Kunantec och gh .K vapnad med Osipanov,e den senare bomber, skulle röra sig framte å högra trottoiren mellan arnirelitetsbyggna- den och kejserliga biblintaket, ()gi- sen' bereddk att hk et ögonblick m torn helst kaa sin bober. Då de Andpunkten af .iu Kommit till ren lass. utan alt ha mött kejsaren, skulle de gå till haka i samma ordning, tve- dan tre andra, deraf två berapnade med bomber, fOretogo samma vandring pl motsatts trottoaren. Denna senare grupp bestod af Volokhov, Andre- jushki och Generator. Volokhor skulle begagna ein nita- duk. dl han blef varse kejsaren. vagn. Kl. 11 infunne, dc sig på sina po- eter utom Karghun, som sedan fatt befallning att patrullera på Gorok- betages:i för att passa på, dere« kejsaren skulle fara den vågen. Dl klockan blifvit 12. utan att han sett till kejsaren eller hört någon explo- sion, begaf han sig tillbaka för att efterge anledningen. Hans kamrater hade emellertid blthrit arresterade, det gick honom ej bittre. Enligt telegram till Londontidnin- ger skulle i Petersburg i måndag* i. pl natten maggot af plakat ha upp- spikats, innehållande hotelser för det fall att de gripna nihilisterna dömas till döden. g Schnaebele-affliren. Enligt privattelegram från Parig till Berliner 'fageblatt kan nu Schnaebe- le-affåren betraktas såsom nittien af- slutad, livad betruffar dess för redds- freden oroande element. De franske ministrarne ha gjelfda uttalat detta för flere Parig-journalister, hvervid Goelet dock varnande tillfogat, att man sj alltför mycket skulle fl 0f- "enhets den gynsamma vindning saken tagit. Det tro, att allt skulle definitivt klareras i det ministerråd, som böll' i Pari. i förgår. Tyska regeringen tiges ej vilja undersöka frågan om grånskrinkning utan fri- gifta Schneebele pi grund af hans embeustallning. Bulgarerne piets lama vilja "altanen till .konstitutionell storbul- garisk konung. Hungersnöd lår enligt uppgift från liturgik. råda vid nedre Kongo. Påfven tages ha erbjudit sig som mäklare eller ekiljedotnare i Schou- heleaffaren. Val af lefnactsbana. Valet af lelnad.bana beror dels p& den individuella beglfningen dels pi ouutiudigheterna. Det kan binda, att man år hindrad att ingå i den "trimmad, hvartill man tror sig vara mest kallad. I detta fall får man göra det bås!a val, som står i ens makt, och tillitsfullt samt allvarligt hangars sig åt sin 'kaftan. Det binder dl vål sillan att lyc- kan sviker. Tålamod och Bit leda gom oftare till stora resultat. Ingen menniska borde bidra missmodig, om det icke går al raskt framåt, som hon hade lånke från början. För de mera andliga syselsåttningorna bör det i synnerhet ihågkomma, att en fatt ka- rotter icke bildas på en dag, och att de andliga Ofroma icke mogna utan genom ett Ungt och taget arbete. Påminn dig alltid, min vin, att det icke Ar din handel eller ditt b.andt- verk, som ger dig ditt varde. Det år det, som ligger baLom din handels- rörelse, ditt handtverk, din kon'it, din vetenskap, son stanker dig detta. Ditt arbete Ar icke hufvudaaken, utan huruledes och af !ivern det ujföres. På sil sitt blir "yfermAlet Arbetet adl•r mannen; det blir hans uppfostringsanstalt. Det kan för öf- rigt 4ara braket arbete som helot. Ilufvudaaken ar: att föra ett rent, år- ligt och ärbart lefverne; att kiva lif- vet, antingen man år rik eller fattig, el att andra peraor er kunna Akt och ange en, såsom den der har. fasta grundsatser. Dertill år nödigt att man åt den valda lifaverkeamheten egnar hela sin energi och all sin kraft, fullt och fast öfvertygad om, att dc, yrke man valt, hur tarfligt det in enl se ut, dock Ar till nytta och gagn både för en ojelf och för medmenniskor. Håller det sig blott inom det 'råttas område, så behörres icke mera.: Står blott en °Backad korakter, tidighet och ett upphöjde mål klart för en ung menniskas strlfran — hvad ledan? Då miste han arbeta för att vi'dfllla dem. Hans hand MÅLS vara lappyr som hane hjerte, hans arm stark som hans hufvud. Målet måste mis ge- nom handling. På sådant alittlefver och verkar en man vardigt sitt memok- liga råsen — och med on tryggad framtid i smita. Allvar allena ger lifvet varsla! I skräckkammaren, Apropos guillotin så finne, i Ma- dame Toweaude beryktade vaxkabi- nett i London guillotinen, litarmed konung Ludvig XVI af Frankrike dödades. Den Ar innu i tjetistbart skick. För några År sedan kom en atensk, som gjort en tripp till- Lon- don för att roa sig, till madam° Tomt- "sudd vaxkabinett. I the chamber af horron såg han guillotinen, och som han för ögonblicket befann sig,ensarn i rummet, fick hen det infaNet att ligga tig på guillutinen för at( kanna hur det kende.. Han besteg guillo- tinen, lade ned hufvudet och trodde att han blott behöfde åter öppna luc- kan för att Återfå sin frihet. Men han bedrog sig; en Glider tillsluter luckan och denna kan deligrenten icke nå med sina hinder. Nar han legat några minuter och fått nog af detta nöje, försökte han att draga tillbaka hufvudet. Men det lyckades ej. «Aha, en tjatter som skall tryckas på för att åter få upp luckan», tenkte han och föreökte finna den. Men plötsligen föll det honom in att det möjligen också fanns en tjatter, som ont man tryckte på den kom bilan att falla. Dl blot han förskrickt och . började ropa på hjelp. Personer som voro i de andra rummen hörde hans ekrik och skyndade ditin. — livad gör den karlen der? frå- gade en engelsman och pekade på guillotinen. — Jo, svarade en annan, den all- tid praktiska fru Tougeaud gör hvad bon kan för att tillfredgatalla publi- ken. Hon tror att guillotinen utan delitivent icke ar tillräckligt intres- sant och har derför hyrt en ung man, som skall höreatalla den dömde. Men som man i England icke halshugger, har hon för att ej ge anstöt mot san- nolikheten hyrt en utlinding. - 68 — — Dorför att han hatar blekaneigtona. Han skulle vilja bortsopa dem som den röda elden bort- sopar gräset från slätterna. — Do äro lika många som Iöfvon på träden. Do äro lika fast rotade som furorna på bergen. — Vintern af don röde mannens hat skall för- störa dem, om do äro såsom löfven på träden. Hane vredes eld skall bränna dem, om do äro rotade som farorna på bergen. Gula Björnen hatar blekansigtona. Han har skalperna af många utaf dem på pålarna vid titt bus. Den unge mannen måste vara redo till att tjurige sin dödssång, så snart han kommit till Gula Niornena by. Han skall i sällskap med Fläckiga Svan- kn gå till andeverlden. Don andra hunden skall dö då solen gir upp. Gula Björnen blickade vildt på Dave Estea då han sade detta. — Kör för det, gamle kalkontupp! — sade don oförskräckte kunskaparen, — Ju snarare jag slipper an dig, desto bättre för mina ögon. Det Ar ingen särdeles stor kärlek mellan oss två. Gula Björnen svarade honom icke, mon han graf order till flora af sina krigare att resa upp ort påle på den öppna platsen samt att hemta torrt briinale, så att allt ntåtte vara redo för tortyren. Samtidigt härmed hade han andra krigaro ut- !ända för att söka reda på Buffalo Bill och Dur- 6 10) ty han ansåg att de ej kunde vara långt Lotta. Do hade blifvit sedda och igenkända af nå- ra tif Labs män då det första anfallet ogdo rum, — HYN hjelp, skrek under tiden herrn, som rest till London för att roa sig. — Mycket bra, unge man, applå- derade eogelamennen, ni spelar er roll bra. Bravo! — Jag fOnekrar Er, ropade ursin- nigt offret el gode han kunde pi en- gebit., att jag icke alls spelar någon roll. Jag ar genom en tillfallighet har. — Bravo! Bravo! — livad seger han? frågade flera nykomne i.kildare, som skockade sig omkring honom. — Det Ar instuderade livad lian sil- ur, men han gör det mycket bre. — 1 himlens namn, mina herrar, skrek den olycklige, hjelp mig opp, men gif noga akt, och tag ej miaste på (Mer. Glöm i detta ögonblick, att jag ar utlanding och ni engelsman. Vi Aro ju dock alla bröder. Hjelp! Iljelp! — Bravo! Mycket bra! Bravo! Da c ro! ropades om hvartannat. Ändtligen kom en ni betjeningen och ville hjelpa honom ut tir gnat°• tinen, men de öfriga tillsto icke att han lörslapptee. — Vant• litet. ropade ifrigt en en- geni:nen, vent., att min hustru också får se honom. En minut minut mer eller mindre gör ju ingenting. Vants. Ilen skyndade ut i andra rummet efter lin fru. — Slapp mig lös. Jag Ar icke hitkommen för att roa publiken. Jag har lika= den betalat min inlades- afgift. Slapp mig lös. Jag river", ing Mr slag! — Bravo! SA underligt han spelar. Bravo! Bravo! — lirar Ar han? byar ar han? fri- gode ifrigt den inglcyndando engels- mannens hustru. Ah der! Men han skriker ju icke. Min man sade att han skriker. Jag vill att han skall skrika för mig också och lika bra som for de andra. — Ni hör, infall vaktmastareo, livad denna dam önskar. Gör henne till viljes eftersom det roar henne. Skrik litet, så blir hon nöjd! Men den olycklige skrek icke, rörde sil ej. Han hade avitnnat. Då be- friade man honom från hans obehag- iiga låge, höll luktsalt för hans natio och slankt° vatten i ansigtet på ho- nom. Andtligen öppnade han åter ögonen. Nar han kom till gana igen, var hans första rörelse att föra sina hinder till hufvudet, och dl han mark- te att det east qvar, uppgaf han ett gallt gledjeskri och avring sin våg el fort han kunde, glömmande hatten gm. Denna hatt finnes Inritt i vax- kabinettet och visas som en kurio- sitet. giiittgångs= oc pottssalitr. Laholm, radstufruniti den 2 maj. RAM utan tillsyn. Hemmanaega- reti Johan Gustafsson frita Sjöared i Kronobergs len tåldes att böta 2 kr. för det han lemnat litat förspänd Åk- don utan tillsyn gitt). torgdag. Utslag afkuonadea mellan Ludvig Larsson Ljungqvist i Nyby och Ed - yard Larsson derstedde, angående vild, och tom E. Larsson gitt den honom ilagda eden, frikludes han från allt armar nch eltnlle raftegings- kostnaderna qvittas parterna emellan. Med haktado Johan Eriksson, förut i tidningen otunAind, företogs i dag ransakning. Såsom milinagare hade instillt sig IcAllarmeataren P. Frummerin och Guataf Ahlatroul Iran Laholm. Den förre berAttade att E. den 8 sistl. februari kom till nervikande hotell iklädd uniformsmösea, den för sta- tionsskrifvere vanliga, och begarde och erhöll rum och mat eamt uppgal sig vara atationsekrilvare från Hel- singborg, braket han Arven anteck- nade i den för resande talgengliga dagboken; på morgonen afitganntle han sig utan att uppgöra sin skuld, utgörande 2 kr. 87 öre. Gustaf Ahlström upplyste att E. kom till honom i början af februari ikledil elven ~da unifortnernöaaa, segande sig vara stationsekrifrare vid Kattarp, ville låna penningar och framvisade ett tjensagöringsbetyg ut- Utlede af en 0. \Venncrberg i Fal- kenberg. Vid ratten företeddes ett [restbe- tyg tran Helsingborg , der -han sist varit 9Itattakrifven, att han var född i Voxtorp den 21 Juli 1861, före- drarne vara inationsinspektorcn Johan Aron Eriksson vid Jakobsbergs sta- tion och Ulla Nilsson Iran blenlöle, hilka aldrig varit gifta; samt fyra stycken tjenstgoringsbe- tyg "atom jernvagabokliAllare utfar- dade af Linderot, baningeniör i Malmö, Ii v. Earlen, trafikchef i Ilalm0, Lind- hag, baninganiör i Malmö samt 0. Wennerberg, Falkenberg, hvilka E. *ritande att han kjol( skrifvit för att öfva sig uti att skrifta formulir. PÅ tillfrågan af ordföranden hear- för han skaffat sig uniformsmössa meddelade E. att det var för att skaffa sig bekantskaper; elven upplyfte han att han tillnarrat sig• fribiljetter vid stationerna Billeeholtua grufva, Sitting) och Ystad. Alltnanne åklagaren Caverlerunade målet och mAlsegarne yrkade inget ansvar. Utslag i malet albino** idag kl. 12 midd. fiä. FastIghetabandel. Handl. E. Ja- kobson hukades har for en köpe- summa af 7,000 kr. tillhandlat sig Wiubergska buset och tomten her a atatletl. Tilltrådet skedde genast. Om ollouborrare utrotande före- kom till diskussion vid gårdagens saminantråde med Höks hatads filial- aldelning, hvilkon fråga vi i num nuuuner kommer att nerinnre beröra. 116ks !tirads FIllalardelnIng samt Höks härads Laudtmanoafbreolng hade i går egmtuantrade 1 nervikande hotell, dervid följande trenden före- kommo: Filialaidelninlen beslöt att fram- stilla till hustillIningssollikapet om anslag af 25 kr. till båtsmannen N. Gråberg i Edenberga för odlingdit; en klagoskritt inlemnades af hem- manins:aren Hang Perm:in i Abla el- vor försumlighet af diatrattsveterina- ren, deri han„euligt klaganden" på- otAende, skulle varit orsaken till att en klaganden tillhörig ko skulle halva ljutit döden; klagomål inkommo öfver de frukt- — 65 — ÅTTONDE KAPITLET. En djerf rlIddning. Don syn, som förmått Buffalo Bill att så snabbt nedstiga från trädet under utropet, att han skulle göra slut på den leken eller också dö, var sådan att den visade, att hans kamrat i mången vild kunsk apnrefiird och blodig indiandrabbning stod i yttersta fara att omkomma, och man måste förlåta oss att vi skynda öfvor floden före Buffalo Bill för att so livad det gir fråga om. Då Fläckiga Svansen, strax efter det färden var påbörjad, saknade Duföga vid sin elda, höll han stilla och ville oj rida längre, oaktadt Dave Este'', som a- nade att hon åtföljt Buffalo Bill, yttrade, att kunska- paren nog skulle taga vara på henno och föra henne undan i säkerhet. Fläckiga Svansen var envis och ville oj fara nå- . gonstiides utan att hafva honno mod sig och följden var att, under det Dave Rökte som bäst bevisa lid- dingen hur nödvändigt det voro att skynda stig Uti- från, do båda två blofvo öfvorraskado och fångade af Svartfötterna. Då Dave hade blifvit förd tillbaka till den plata, der kapten Boyd och hans sällskap haft sitt läger, blof han glad öfvor, att han oj dor såg kvarkon Buf- falo Bills eller Dufögas ansigto, och icke heller dons skalper, oaktadt livar onda person af Lloyds sällskap, 17 B y fil. Brtu $441. Anyd, trad som huhAllningefillskapet gra- tis öfverleumade till jordbrukarne, och hvilka voro inköpta af A. Lundblad, på den grund att de icke motsvarade de fördelar bons utIolvate, vis å vis frukt och tradens öfriga beskaffenhet ; Landimannaföreninyen beslöt att inköpa en kroatursvåg, don skulle placeras vid härvarande station och utsågs att anskaffa densamma hrr Kihler å Sebyhohn och N. A. Jöns- son i Mellby; en motion upplästes af ordf. herr Gyllenaköld, gående ut på att do som hådaneftrar crhöllo fruktträd från hus- hållnings-eIllakapet skulle «lagga halfva priset; skriften undertecknades af de nåt varande; till slut företog* val af ordförande och sekreterare och blefvo hånat ut- sedda till ordförande hr Th. Gyllen- sköld och till sekreterare löjtnant Aug. Persien. I konkurs begärde* i måndag* in- för flainktada rådhusratt bokbinda- ren A L. Albrecht &ratades, !Bra- ken i förliden vecka afvikit från tit- ten efterlemnande en mångd brunt- matade björnar. (Il. P.j Herr Carl Ityarseon har, enligt livad förljudes, på förfrågan förkla- rat sig ej vilja komma i åtanke vid besättandet af vice talinanebefattnio - gen i andra kammaren. D:r M. Salins belöning för opera- tionen af drottningen later blifra 10,000 kr. kontant samt vasaorden. kommendörskors i briljenter, uppgif- ner eu korrespondent till Ystads Al. lehanda, gom tillika betittar att d:r S. snart kommer att företaga en lik- nande lilafarlig operation l skådespe- lerskan fru Olga FAhrrua, 1. Björke- gren. fflinarithattba. Våra småttingar. Lille Ture hade en pony och en hund, och hang god- hjertenhet frestade. ofta af bedagade, som pi alme både honom gifv• dem den ena eller båda sina ilaklingar. En dag sade han till en herre att denne kunde få hans pony, hunden ville han behålla ajelf. Hane mor blef mycket förvånad hlröfver och frågade honom: — Hvarför ger du inte hunden i stillel, Ture? — Tyst, mamma, seg ingenting! Då lian försöker ta' ponyn, ska jag tussa Caro på honom. Hr Petterqnist Ar bjuden på mid- dag, och man serverar honom stekt anka. — Hon ur inte stekt tillritekligt! ropar Petterqviet. — Vi skola dricka ut henne i kö- ket igen, alger den artiga verdinnan. Dl ankan åter kommit in, fortsit- ter bon: — Se der, herr Pettertriet, var nu så god och tag för er! Ni *krill finna henne förtretligt nu, hoppa. jag. — Tack, men jag åter aldrig ruka, svarar Pettervist. Det är nog sant. Herr Petters- son betraktade den stora ånghamma- ren: Jeg har hört att en skicklig - smed kan krossa glimt pi ett ur med en sådan der trettio tons kammare. — Jo dl, sade emedan, det går nog för mig. — Det skulle vara bra roligt att se, sade hr Pettersson ifrigt och stack ned fingrarna i restfickan. -- Jag kan göra det, made smeden. — Vill ni det? ropade hr Petters. son och tog fram sitt ur. Jag Ar rig- tigt nyfiken att fil se det. Dermed lade han sitt ur pk det stora stidet. Hammaren flög upp i taket och nissa ögonblick föll den ned på uret med et: dån, som kom jorden att skaka 14 ett helt tunalands omkrets. — Se så, sade arveden lugnt, om ni inte tror att glimt år kroimadt, si luta er ned, far ni se det smulade till sand på stidet. lir Pettersson svåljde en hel mångtl både tårar och suckar, innan han kun- de tala. — Jag glömde laga, ropade han, att hammaren skulle kro..a glimt, utan att skada uret. — Ja, ja, jag vet, sade smeden, jag Ink hört det der pratet jag ock, men det er bara dumheter. Jag tror det inte. Men glaset kan man slå sönder hyst enda gång. eirObenbtlefotiattena frnernoirtinl. Ropeshouln sen 28 mot ISsi Mia tiosame 'mör it is itenol•) i0- 13 tero V - 64 " 3:414 o 04-.84 „ „ 4:be 80- 61 5:tt " et 100 han 1144. •) — 69.1-7141 Sir or heroin Nils.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.