bom- b men er du vepa der,. Ar du vilket • dig bars trallet t med så ett >ellen te det anade H ho- tjene , det itt du till ri der 1, am d alla tabut, er in- a bort sr att 'at du in år renad dör- ligger e, det ter. lupe- tueenl , . . . h sett mule. ståt.- al in- bytte ts som , n tre stil• Och atsch: tagen t sitt u min varit et och tå har :oting u eter nter- edrar rr hår i hel- a tet- te till Gr det Nej, Klart. tt der miner bom- DO nu t för- skrå- u be- gnid- rika ycket inte Jag inga- lan år In vill tt si- ar ej maten dock e ens d keso wd. game 009■ i föl- Cage- idogt pide exa- knia. bång• som sub.- 141 tall ill ZU skol- lame orre- den lit sig blott high- bele högre ara år och bus intelligent framlyser i alle hans ner. Det år tydligen Im, som till- redt större delen al dynamiten samt konstruerat bomberna. Andra ritt.- giagodogen kom hen till och med 1 ve t eve dispyt med general Feodorof, den ryske handelskemisten, garn elutligen n.nlgade. migilve K11 ben hade vrett och den euklegede "törsta skal vore alt för frågans ut- redning fl den !Anvisad till drittel- kammaren. Då men likval vore bun- den åtminstone för Aret vid det miltal som trådsats med kgl. telegrafverket, så vore ju god tid !tertial. Dessutom voro det vål ej med klokheten «vor- eo•stiturn•ndr att nu pk rek ann ar- Orm frågan a det outredda skick den förelåg. lir Frummerin bad fl upplysa. att å den tid, stadens kontrakt med te- legrafverket idelig återstod inuti minst ett par tre lr. Huru långe kunde han dock ej exakt uppgifve Instämde för Ofrigt i förslaget, att frågan remitterades till dritselkemmaren, som hos Skåne- Hallandsjernvig kunde höra sig före. lir Rödb rg e bad att fl tillaggs, det han. mening Ingalunda vore att stats- telegrerstetionen skulle bibehålla., om saker Ofverenskominelee kunde triffas med Skåne—Hallands jernyag. Sta- den borde ju, om så utan olIgenhet lite sig rangera, bespara de förhål- landevis dryga kostnader den har för larmande t•legraletation. Fullt. beslöto att frågan skulle re- mitteras till DrIteelkemmeren. 2:o) Granskning af Liras mantals- ritt. .Sista rittegIngedegen höll Oulie- noff ett tyglade försvaret!. lien (ör- klarade att hen och hans kamrater icke fruktade döden. Ingen man med hjertat pi ritts viltet fruktade döden. och kan kunde inte tanka sig något mera sublimt ån att dö för sitt land. Hane artigt hade varit att bidraga till det olyckliga ryska folkets befri- else. littödretele unga mån efter ho- nom skulle göra som hen och elutli• gen skull* tsaren vara nödsakad att upphöra med envildeystemet. Detta tal gjorde djupt intryck. •Anklsgede Novorueki, en teologie studerande var till sitt !Aktande en gunstling hoa Pobeodonoetoff, den heliga synodens vållande president, 90M ofta bjöd honom till sig middag och förespådde honom en lysande terrier. ePilioutski, också en af dc ankla- långd. På ordförandens förslag godkindee gade, le en polsk adelsman, son af provinsmerskelken i \Vilna. lien mentelelingden sidan den förelåg. 3:o) llematallan om godkånnande af tillhör en af Polens rikaste och id- kats familjer. Hen* far kr eget* af § 2 i stadgarne för trikintyrdn i sta- jordagods, omfattande negerar 25,000 den. NIrode paragraf, som innehöll, att tveaska tunnland. helsovårdanårnden hade att utse en föreståndare för trikinbyråe, hvilken mot i 9 § af stadgarne beatituda af- Hrr stadsfullmäktige hade i gir afton eammentråde, der- gifter skulle verkstalls beaigtningar, godkinder. vid löteltorotuo följande 1 kelleleeli- 4:o) Kongl. Telegrafstyrelsens skrif- stal upptagne frågor: tel,e om inbetalande af bristaude porto Lo) lngilret förslag derorn att sta-. rid stationen. den måtte befrias från utgifrandt af Bifullo. ersättning fur t elegrafstationen ide- 5:o) Joh:s Nilssons och Sr. P. An- ord Denne frige. som vid föregående derssons i Köpinge begriean om land- sarnmentride blifyit ylat sf hr Ah:- låste fur en gångbro ufrer Laga dn. Af den till atadafullmiktige i denna grrso, artig att tå hervarende etetete- legrefstation indragen, enar den nu fråga inlemnede ekrifveleen framgick, kunde anses obehöflig, då tele- att det vore sökandenas mening att gram expedierade' genom Skåne— bilda ett bolag för anliggande af en gångbana öfeer Lagan, och begärde Hellands jertivagestation. Ordförandeel upplyste, att staden de derföre stadens tillåtelse att få förbundit sig enåtta telegrafverket landfiste harfur i nirheten af der den förlust, som detsamma kunde lids .badhuset brukar ha du pleti, lir Ahtirist biträdde sökandenas stationen, dock ej med högre be- lopp tu 500 kr. årligen. !)etta be- begiren pi det vilkor, att bron blefve lopp hade 'enade Aren i sin helhet lagd si högt öfeer vattenytan, att der- dregarnes ej hindrade. under fisket. utgått. lir Rådberg in/tamde, men ville att lir Rådberg: Ansåg indregendet af telegrafetetionen vore en sak, som val sökandena först skulle tenna en bittre tålde ett unkna pi, innan niget de- utredning om hurudan bron skulle finitivt beslut fattades, Föreslog att vers och dylikt. Hari inetårude ifvenledee hr Frum- frågan hlinekötes till dellteelkammeren, eller bordlades till ett kommande merin, som ansåg, att ritningar bord' uninientride, di ju stallen vii i alla företes. liernstålde om det ej vore hindeleer vore bunden. vid sitt skal skål Rånskjuts frågan till datarlkam- till den I Oktober. Dessutom borde maren, som dl kunde sitta sig i för- nian 111 ha någon garanti för att te- bindelse med sökandena. Eller, om legram befordrade. genom Skåne — detta uppdrag skulle förefalla dråteel- kammaren något för vidlyftigt, att ett Halland, jernvig. lir Ahbrist hade vid jernvigeete- par personer vidtalades, hvilk• utred- tionen framvik förfrågan härom samt de frågan. Hr SödersteCm ansåg, att fullrnik- erhållit det svar, ett telegram befor- drade. der, med undantag er de ti- tige gerna kunde, mot freenstilde vilkor, bilell• den gjord ansökan. der, dl tagen hölle der. Hr /24,1bery invande, att man mån- Ordföranden antåg, att staden un- gen ging vore utsett för att rå vante der intet vilkor borde motsett* sig pi expediering af telegram. förslaget, men dock endast under ' lir .45/9ren upplyste att detta mån- vissa förutsettninger och sedan rit- gen gång vore förhållandet Arven vid ning förevisats bifalla ansökan. statens telegrafetation. I notimde med lir Sinisson förmodade ett försla- förelagestillaren. get ej komme att realiseras. kost- Ordfåranden bad att få brunes, an naderna skulle bli för dryga. Så hade hr S. å sökandenas vågner för- hört sig hos Motala rock. verkstad, och hade denna natt priset å bron, utom lendfasten, 9,200 kr. Såsom svar hårat upplyste hr Fruin- merin, mitt sökandena voro beredda på en utgift i och för företaget et anda till 15,000 kronor. Beslut fettade., att svaret i ansö- kan skulle bli i öfverensståmmelse med ordförandens yttrande. 6.o) Brandrådets utredning och för- slag öfrer P. Smiders rn. rt. franutaii.. ming om åndring i brandordningen. Denna utredning galde en af 35 personer från Nyby undertecknad till etedefulltniktige ståld ekrifvelse, hvil- ken blifrit till Brandrådet för dess ettlåtande henvised. Skrifveleen in- nefattade följande punkter. a) På anförde grunder begår& sökandena befrielse för Nyhybnrue från skyldigheten att vid inträffande eldevidor vara vattenkörare, och att i det stallet bli organiserade såsom fege, kår; bi at: en brandspruta borde sta- tioneras i Nvby; samt c) att de blefve organiserade så- som sankild brandkår med eget betel. Braudrådets utredning, som nu före• låg. afstyrkte pi i skrilvelsen •nförde skal bifall till punkt a.) Angående punkt bt hade Brander,- det vål ingenting emot att en brand- spruta stationerades i Nyby, men an- såg detta ej vara ringaste praktiskt då omridet vore el stort; ansåg för Ofrigt att det mest centrala och !fimp- liga dille for brandredskapens för- varing vore det nuvetande, nämligen staden, livarför bifall !Arid' afstyrktee. Punkten c) kunde brandrådet ej heller gilla, enår den var mycket o- praktisk, hvarför dess utlåtande alven håri utföll afstyrkande. Under föredragningen af Brandrå- det* hår refererade skrifvelse uppstod ett litet meningsutbyte, dervid refe- renten antecknade hr Carlssons ytt- ✓ ande. att Nybyborna med sin akrif- velae hisfrudlakligen 'båge befrielse från deltagande i sprutöfningarne. För ofrigt vore, de villige att vid in- tråtrande eldsvåda, i den mån de kunde, deltaga i dåekningsarbetet. Hr Simston bemötte detta yttrande dertned, ett ett dylikt tillv igeglende var in praxis outförbart, enår allde- les oötvedt manskap vid en elden- lycka endast skulle tilletella förvir- ring och oreda, hvilket kunde med- föra olycksdigra följder i ett ögon- blick, då lugn och besinning vore som biet ef nöden Fullmäktige beslöto att i öfverene- ittimmelee med Brandrådets ekrifvelse ej bifalla den i P. Smiders tn. fl. skrifvelse gjorda frainstållningen. 7:0) Brandrådets franukillniny om anslag af 800 kronor till en ny brand- spruta. Frågan remitterades till driteel- kammaren, sedan hr Ahlgrisu förslag ett Böka att af gamla spritbolaget, vinstmedel, lavilk• enligt hr A. upp- gingo till 5,000 kronor, få ett bidrag af 500 kronor samt de återstående 300 kr. af sparbankens vinstmedel. 8:o) Nils Petter Erlandisons i Ajöf- finge f rarruhillning om befrielse från erbiggande af arrende får Galganws- sen ► 3 dr. 1 kontrakt, som å tamde Erland.- son Alverbitits och hvilket utgick den 31 Mars 1897 hade E. förbundit sig Cinda, hvilken alltid fruktade denna elaka (vin- nas vrede, ty hon hade mer än en gång blifvit på ett grymt sätt slagen af Svartfotdrottningen, svarade att kon .ridit endast ett litet stycke från byn och befann Sig i sagts derutaf, då Siouxindianerna plötsligt fram- komma och omringade henne. Röda Plymen, tillade hon, hade tappert kämpat emot öfvermakten, mon blitvit öfvermannad. 'va i — livar var Kincatah, den enögda? — frågade nda. Jag tillsade henne att under inga ornstän- digheter förlora dig ur sigto. — Hon red tillsammans mod oss, men hon ville larva en eldig springare, och han skonade sin kos med henne — svarade Cinda, som knappast kunde låtit bli titt skratta då hon tänkte på, huru den gamla 9:0) Ile Edr. Jakobuons erbjudande en er/daning af 1,000 kronor utridga första torgsrrdnden. Hr Edman ansåg, ett staden redan att mot förut halt så stora utgifter i och för sina gatitatiliggningar och -1Indringer, att den ej kunde bira vidare knattin- der Itirför och nfetyrkte derför bifall. Hr Rådberg ansåg att Fullmäktige borde tanka på saken. innan de af- sloge erbjudandet. Ett dylikt tillfille torde ej På snart erbjuda sig. Med- ger, att lir Edman hade rått i sitt yttrande, att staden redan haft stora utgifter, men saken torde möjligen kunna arrangeras på ett eller annat sitt, som för de skattdragande ej blef ve si betungande. Hr Ahlgren inetlmde i hr Elmans 'Utritat): Staden hade haft utgifter nog i och för sina gator. Ville der- emot hr Jacobsson skinka tomtdelen för gatans utvidgning till 25 fot, så borde staden vara tacksam. Ordföranden ansåg i likhet med hr liklberg, att det ej vore skål att rent alslå erbjudandet. Föreslog ett an- tingen remittera frågan till drånel- kammaren för inhemtande 'fln' ut- låtande eller ock att bjuda herr J. luften af det fordrade beloppet. Hr Söderström undrade om ej en- ligt den nya bygnedeordningen hr J. vore nödsakad leruna el stor del at tomten, att gatan blefve 25 fot bred. Detta låge ju Arven i herr J:t eget intresse. För Girigt ville han be- tona. att staden förlidet år utgifvit 7,000 kronor i och för gatuförbitt- ringar. och denne summa borde nu ej ytterligare ökas. Staden vore re- dan nu så betungat!, att dass uppginge till 4 11, gånger be- villningakronan, något som ej ene vore förhållandet kvarken i Halm- stad eller Helsingborg. Yrkade af- slog till hr .l:s lienntållan. Ordföranden • gal herr Söderström rått deri, att den nya bygnedeord- ningen stadgade en bredd I geten af 25 fot, men det var just hörfur, som hon tillstyrkte, att hr J:s förslag borde tagas i ölvervigende, :y ingen kunde val med fog vilja tvinga hr J. att utan ersättning •flåte så pass betydande del af ein tomt, och kom- me det till expropriation, så stan- nade beloppet helt saken ej vid 500, kanske ej ens vid 1,000 kr. Angå- ende hr S. påstående om bevillnin- gen, så vore detta så till vida «Att att Halmstad hade högre sidan ån Laholm. Helsingborg deremot Inre. Omröstning begärdes och utföll sålunda, att ordförandens föreligg ont erbjudande 'al 500 kr. åt hr J. seg- rade med 10 röster mot 8. 10:0) //r C. Berggren: anhållan att fortfarande fa gagna den i Tivoli an- lagda duristanen. — 77 — — 80 — var icke förr hon kunde göra sig reda för, huru vida bon endast bytt om fångvaktare, eller om hon ännu en gång befunne sig i frihet. Det var nämligen i skymningen, och den ene in- dianen tjuter ars lika don andre, att hon icke kunde harva reda på hvilken starn det var som anfallit. Nu fann hon emellertid, att det var Wanda sjelf som stod i spetsen för demon krigare och som stannat der för att tevila mig, medan endast hennes Allra bästa krigare begifvit sig bort mod Gula Björnen, mod hvil- ken hon sammanträffat i dalen. Då eld upptändte, blickade Wanda mod vrodo på Cinda och frågade huru det kunde inträffa, att hon blifvit tillfångatagen tillsammans med endast Röda Plymen. att till staden betala en årlig arren- desumma af 40 kronor årligen. Då F:. nu begärde befrielse under 3 kr från arrendets erläggande, skedde det af den orsak, att lian genom dråne- ring ~kto torrligga jorduituldet samt dessutom genom mergfing för- bittra detseteme, Hr Carlson yrkade bitet] till ansö- kan: Det arbete. E. komme att i och för jordens förbittring nedligge, gjordes ej för 300 kronor, och etti- den hade naturligtvis i en framtid nytta hårar. flad instamde hr Edman m. fl. Emellertid blef frågan remitterad till drateelkommaren. nuro hängde bakdelen af antilopen, det enda son, Dave brydde sig om att tillvarataga, på den unga kunskaparens sadel. Deroftor förenade sig Dave med Buffalo Blll, och do redo tillsammans mot ber- gen i veeter. Ty kunskaparn° hade beslutat att så snart som möjligt begifva sig till on högt belägen plats, från hvilken do mod sina fältkikare skulle kunna bese trak- ten nedanför och observera indinnornas rörelser samt se när trupperna marscherade fram, ty Buffalo Bill kände sig vins lorom att Durögn undkommit, emedan han, allsorn han förmodade, dragit alla indianernas uppmärksamhet till sina egna spår. De redo on stund framåt under tystnad, och då de u'ppnåddo en höjd, från hvilka de, dolda ed trä- dens öfverhängande grenar, kunde blicka tillbaka öf- vor algterna, höllo de stilla ett ögonblick. Hallå, hvad är det der? — sade Dave Este', och pekade på några färska spår på ett sandigt ställe. — Pantrar, ett par stycken till och mod! — ut- ropade Buffalo Bill, i det han blickade ned& — Och do påminna mig om en liten tilldragehro. Min kusin Lizzie (du har nog hört mig skryta af henne ibland!) en krigares dotter och med urs krigares tapperhet i sitt eget rona bienn, hon och jag voro on gång med om panterstrid, som mycket väl kan skrytras med. — Berätta den tilldrageleon för mig, — sade Dave ifrigt, ty han visste hur sällan man kund() få Bukt. Dille åtala bytt. $0 ITr .C■54/orsfröin kunde sj påminna sig, att statIsfullintiktige, vid senaste ansökans bifallande förlidet år, be- suttit, att dansbanan ej vidare skulle få gversti. Men borde ej förneka ungdomen en ett så oskyldigt nöje ; om dansbanen indrager, skulle den ~liga ungdomen helt oviken hamna på krogen. 'Trodde ej att dansba- nans fortfarande begagnande skulle medföra några skador för planterin- garn. i Tivoli. Yrkade bifall till en- 'öken. Hr Petersson yttrade, att diansökan för förlidet år endast •feett ett år, borde någon prolongation af bifallet dertill ej ske. Yrkade •fideg. Hr Suderström: Då Berggren först till Fullro. inkommit med en ansökan om gagnande af dansbanan på tre år, hade ullm. ej bifallit den. B. hade då inkommit med en ansökan om att ett år få begngna banan å den plats, der den befann sig, och hade Fullm. dl villfarit hane begiren. Detta ut- gjorde val ej något hinder för att i år förnya ansökan. Hr Rådberg hade ingenting emot att ungdomen roade nig, men ansåg att en låmpligare plats kunnat envi- se. åt dansbanan ån den nuvarande. A retyrkte bifall. lir Frummerin yrkade bifall mot det vilkor, att en 'riktkarl tillsatte., hvilken tilleige, att enliggningerne inom Tivoli ej skadades. Staden borde söka fl åsatt ett vite för hvarje åverkan, er hvilket vite engifveren borde tilldelar hilften. Det var för Ofrigt ej salunatt eöndegerne, som man trampade ned grismattorna o. d. utan arven om bvardagarne. Si långe dansbanan befunne sig å den- na plats, hade husbönderna någon kontroll Giver tjenarne, det skulle svårligen i samma grad bli förhål- landet om banan förflyttades till så- som föreslagits •Såghuslunden» eller sOlanders kulles. Ungdomen borde ej förmenas att ha något roligt. Vi kunna skaffa ona nöjen af flere slag, men annat år det med tjenarne. Vtd dansbanan betalar dråpgen för några dansar och år nykter och ordentlig. Tag bort dansbanan och jag fruktar att det skall gå så, som herr Söder- ström föreepilde: den manliga delen af ungdomen skall söka vårdehuiet. Ordföranden ansåg sig nu ej kunna tillstyrka bifall åt ansökan. Vore långt hellre bevågen för att Fullro. lerunede ett bidrag till hjelp för dans- banans förflyttning till annan plats. Ile Ahlgruf ansåg att biet vore be- nen finge vara å den plata, der den ou befann sig. Tivolltenliggningen kunde ju om så ensAgeo nödigt, låsas under de tiuunar dansen påginge. Yrkade bifall. lir Frummerin ansåg att dansbanan ej skadade Tovoliaulaggningen. Om si vore, kunde ju staden anslå medel till betalande af en vaktkarl; men hade ju ej visat sig njugg med sta- den* medel, då det gulide anslag åt föraköningar. Vidhöll sitt yrkande om bifall. Hr Ljungberg trodde ej mycket på talet, om den ekade, som förorsaka- des Tivolienliggningen genom dana- banan. Skadan vore ej stor, men kunde blifv• det, ty ont man slopa- de iland:innan, kunde kanske ung- don:on, för att hAunas, göra åverkan. Det vore ej ritt att förmena ungdo- men det lille nöje, som dansbanau kunde ekanka den. Yrkade bifall. Hr Edman inatimdc. lir Ahlput antog, att Tivoli ej anlagts for de eetore. allenast. Då det galde byggandet af hotell eller dylikt, finge de .smil. vara med, men nu, når det gilde ett nöje, då skulle de stuka.. Detta vore ej ritt. Till- styrkte bifall. Hr StUerstrOm: Då det galler en fara, eldsvåda 5. ex., då ar det godt att ha arbetaren. Då visade de, hvad de dugde till, under det att andra, som pocka på företridesritt, kanske ligga armerne i kom. Det vore der- före en orittvisa att slopa banan, ett förmena den mindre bemedlade ung. domen ett nöje. Vidhöll sitt yrkande ont bifall. Utgången af dess liflige diakunsio- nen blef den, ett Berggren. ansökan bifölls mot det vilkor, att nödig vakt awitildet, och skulle stedefulimikti- ges bilen aloe tiden till don förete nafta oktober. På kalleleelieten ej upptagna frågan Kol On. utseende aj ombud till or- dinarie bolagsshimman med Skåne— !lalla nde jet-nerlås. ilirtill valdes etadsfullnsåktiges ord- förande hr 11. Henriksson med fabri- kör U. Feuremerin elfoto suppleant. Att justera dagens protokoll utså- goe hrr L. M.Siiiinonych J. Johans- too, hvarefter sammanträdet ahdöte. - - All TI'titt är för- (410) bjuden vid Skansen ..._.— .tiankftlsunberrattelstr. Varna:ma börd ben 6 IlRef. Vagn" namnnias it. 18; IVO IN dn 135m /Mini» 101tanbt.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.