från Narva nara Petersburg. De tipp- roriekes antal uppgår till Here tusen. En bataljon soldater har blifvit al- sand mot dem. Från Strassburg berAttao en han- dels°, som tydligt visar, huru stor förbittringen t Elsa•s år mor tyekar- D e. Den 11 denne* stod uarnligeti sonen till en gammal elsassisk bor- g arfamilj inför domstolen, anklagad tör majeatåtefövbrytelse. Den fjorton- årige gossen uppträdde med lugn och nekade ej till förbrytelsen. Bland flere kamrater gymnasiet hade aha- l a te, att, nar vid festen pi skolan med anledning af kejsarens jubileum man utbragte ett lefve för kejsaren, be- malde gymnaeiielever skulle i stället ropa: eI galgen!» Den anklagade var den ende, som höll öfverenskorn- cnelsen. Under förhöret var den stac- kare genen fullkomligt lug n *tida till det ö g onblick, dl lårarne enstämmi gt vitsordade att han vore en snålt och flitig lärjunge. Han bragt då i tårar. Han dömdes till fyra veckors fång elev. Fadern öfvervar, blek af sinneerörelee, förhandlingarna. De talrika utvisningarna fortfara i Elease oupphörligt i det tysta. Hår om dagen erhöllo lyra bröder, hvilka lagt ana sympatier för Frankrike i dag en, befallning att inom 24 timwar lemna landet. Fadern, en tapetserare, g ir nu omkring, gammal och orkes- lös. och beder under tinar att få till- baka sina söner. Explosion i krutfabrik. I fre- dag . morse kl. 7 intreffade i krut- bruket Roetweil i DOneberg i Geest• schack en explosion af en hydrau- iiek press, hvarvid två arbetare dö- dades och en sårades. Buffalo Bill (hjelten i vår nu pågående följetong) och Sioux- indianerna i London. Forts fr. föreg. n:r. Andra akten förflyttar oss till den i sotg löd badande prairien med en pöl friskt vatten i förgrunden. Buf- falo Bill kommer till hetet jagande en buffeloxe. En stund senare kommer ett ernig ranttåg i stora vagnar, öfver- dragna med tAckvAl. De rasta vid källan och la ga qvallernaten, medan ungdomen sätter i gång lekar och dana på heden. Solen går ned, rnån qvinnor och barn gå till hvila och allt blir et. Men se, hvad underligt rödt eke der i fjerran! det kommer når- mar , förekrainda djur komma ske- nan e g enom det snustorra gråset och emigranterna eofva An. Prairien år i brand, elden nalkas med förfarande fart, hettan och röken ökas och andt- ligen vaknar en låtteöfd emig rant. Fasa och jemmerrop! Tåget flyr med knapp ned undan prairien, som år haf och lågor. Det hemska intrycket bortsopas snart nog, då tvenne unga flickor, en vacker tjugoårig Ohiotlicka och en kalifornisk, sextonårig q vinlig Nim- rod, miss Lilian Smith, visa en un- derbar tråffeakerliet i ett skjuta glas- kulor i luften. Roligast var cowboys- sporten, de unga mannens ihardiga, med framgång krönta försök att be- stiga odygdiga hastar med beteck- nande namn: Liten Usling, Dynamit, Lustig kurre etc. Den ene af krakar- ne sparkar, den andre stegrar sig, en tredje rullar sig, en Gerd° ruskar nig — ingen tål en ryttare på ryggen. Men hurn de an krångla, el får en cowboy dock till slut bugt med be- sten. Buffalo Bill i egen hög person aflågg er prof på alla sina talanger på hantryggen, med revolvern, basun, kosor) och Ifingpiekan i !inriden och Cu segerviss blick i örnögat. I gållveggene skydd ligger grufar- betarnes lager, en grupp mossklidda blockhus. Tvått hang er ute att torka, en elagtad pelle bulgar på kojans vigg bredvid en skylt med ordet: Postkontor. Guldgrafearne, en skara reslig a mån i röda eller blåa flanell.- skjortor och höga atöflar komma från guldvaekningen, då illbudet rider fram sporrstrec k. Eu sådan villervalla! Dessa »miners» krama natten ihjel hård och karl och slitas om postva- sken, så ifrig ar en livar ett få bref från kåra anhöriga och vänner i stora verlden. Matett lagas, sedan spela några kort på en trestubbe, medan andra skjuta till måla och hålla vad på en pojke, som åtagit sig att skjuta med ryggen vand till skottaflan oclu busen hyllande på axeln. han (gilja- sar» två gånger, karlarna grAla och nya val slås — man tredje gingen träffur gossen ejellva pricken. Guld- g rålvarne dansa omkring som galnin- g ar, bient skytten i vAdret och betala valen med guldstoft. 1 en enslig fjelltrakt ligger on röf- varetrio med laddade revolvrar på lur, vantande på deligensen. Der kommer den gamla, gula postvagnen som har sin saga att talja, ty denna g enuina Deadwood Coach, har varit med om mången dust och dess af ku- lor genomborrade sidor eq vallra om rån och mord. Buffalo köpte det hi- storiska gamla åkdonet och låter det figurers med obestridlig effekt i den Vilda Vesterne drastiska bilder. Sex hastar Aro förepanda, passagerarne sitta inuti, postiljonen pi kuskbocken, ilgods och reseffekter ligga på taket Ur hålvagen smattra skott på skott, kusken har fått sitt bansår, passa ge- rams skjuta ur deligeneföristren. Röf- varne ha fått ölvertaget och laga sig i ordning att röfva poeten, lemna de manliga passagerarne valet mellan penningarna ocli lifvet, men tillåta damerna med amerikansk artighet att behålla både smycken och lifvet. Just då banditerna finnu rida bort med posthåetarne kometer i elfte timmen en skara cowboys som räddande eng- ler och följa deligensen som riddar- vakt. Slutscenen randas. Vi förflyttas å- ter till guldgrevarnes läger för att bevittna naturens uppror, en cyklon och dess faror. Liksom grödan faller der lian går fram, så sopas blockhu- set undan grundvalen, och dess i sömn försänkta innebyggare begrafvne an- tingen nnder spillrorna eller q vArvas af lufttrycket. Med stormens brus i öronen och förödelsens styggelse för ögonen lemnar åskådareskarns Me- dison Sq uarc Garden så brådatörtadt, som galde det att komma undan cy- klonens efterdyningar. Utanför por- ten tyckas den Vilda Veaterns bilder vika bortom Missisaipi och deras re- alism förvandlas till en drömbild, eA hastig Ar öfvergången, så skarp mot- satsen till verldsstadene högt uppdrilna civilisation. • • • Buffalo Bills artister, skrifver sam- mc amerikanske korrespondent, Aro alla genuina indianer, engagerade för att mot öfverenskommen betalning förevisa barbariska bruk och seder och föra ett för hvarje dag återkom- mande krig i hvilket intet blod får flyt:4 ing a skalper tag as, men der vil- darne få dansa sin krigsdans, som så upplifvar dem, att de arbeta sig till nervösa ryckningar. Tjuta få de så mycket do orka och g öra väsen - för ingenting. Dessa indianer tro för resten vål försörjda och få sitt dag- liga bröd vida lättare på skådebanan ån i Veeterns ödemarker. De få un- der Buffalo Bills förmynderskap tro rikliga måltider om dagen och åtnjuta läkarevård, hvilket torde vara af be- hofvet påkallade, då en nykommen indian vanligtvis föräter sig i början. Vilden åter af den civiliserade maten som om han aldrig förr ätit sig mått och hade ingen förhoppning att nå- gonsin i framtiden åter bjudas på ett gode mål. Det fanns en som lade i sig tolf stora biffstekar i ett enda mål. Till «truppens« bespisning åt gå dag- ligen t$50 skålp. kött i lagret vid Me- dison Squaro Garden. F årkött för- aktas af en indian, fisk bryr han sig föga om, men oxkött, kallkött, flås och grönsaker låter han försvinna lik- som med ett trollslag. Det går så- ledes ingen nöd At rödskinnen i Ö- etern. . I London har i'dessa dagar — den 2 maj — öppnats en amerikansk ut- stilltung. Den måste naturligtvis detta jubileiår hafva någon alldeles särskild sclou», och så skickade kusin Jonathan oss -- det år nu ePickwick» som beråttar — Gröna handen, Stå- ende björnen bc kompani, såsom prof på yttersta veeterns urfolk, hvilkas poetiska wigwame småningom försvin- na för den tillintetgörande civilisatio- nen. Dessa förträffliga siouxare föra med sig sina tålt, sina bufflar, sina vilda hastar, sina antiloper, och de skola utföra sina jag ter och strider på en ofantlig arena, omgifven af å- skådareplatser sona kunna rymma sex- tontusen personer, det hela upplyst al femton elektriska lampor, motsva- rande en ljusstyrka af sextio tusen normalljus. De ha den lilla sva ghe- ten, dessa rödskinn att vilja skalpera den byke mannen, som med ångbå- tarncs och jernvågarnes prosa kom- mit och störtpoesien i deras ensliga jagtmarker. livern skola de skalpera hår i London? Parnell tånker på öf- verste Suunderson eller Times' redak- tör Buckle: den senare har på för- slag Partiell och Sexton . . • attegangs- ocD gofissaher. Laholms elloftifeurött (len 23 maj. Fortkäring. För öfverdAdig fram- fart å stadens gator fåldes repslage- riarbetaren Oskar Andersson att böta 10 kronor. För fylleri tåldes skolunknrne N. P. Nilsson och Anders Lundberg att böta den förre 8, den senare 5 kr. Utslag afkunnades i det al all- månne åklag aren anhångiggjorda må- let mot Carl P. Persson i Brohuset, hvilken taldes, att för olofligt betrå- donde nf jernveigen böta 5 kronor och l ör uppsåtlig skadegörelse 50 kronor. (tnsåndt och betaldt.) En ung tårna, som liksom så mån ga tusen andra af hennes kön befinner sig i karlekanöd, har bedt mig offent- ligg öra följande. Ilon förklarade natn- 'igen, att det Ar henne omöjligt att piffa sitt hjertus utkorad° och derför vill hon spe ilettu numera ej ovanli g a satt. meddela sig med honom. Di afiren jag ifrar för menniskoilagtete frigörelse harja g ansett min publicisti- ska pligt fordrar att (mot kontant or- kande förstås) offentligg öra nedan- stående, till den kraft och verkan det åstadkomma kan. Men in ga namn! Kalle Knia. — mejeri dån '°/, 1887. Alskede Nils!!! Ack om du viste hur innerligt och outeag ligt jag ålskar dig. jag har försökt att slå dig ur hage) man det år mig absolut omöjlig t. jag tycker att du jernn kunde förena ditt öde med mitt och bli min i lif och död du Ar mig så kär att jag aldrig kan öfverjifve dig. så att om du ölverjif- ver mig rel får du min Död på ditt samvete ty utun dig Ar lifvet för mig utan värde, du eken nog få en mall och Husaktig Hustru om du. får mig och aldrig kan du finna någon som ålskar dig högre ån jag. 0 jag drömmer om dig både sof- vande och vaken, och jag blir allde- les till intet gjord om dujer mig ett afelag på min hjertliga förklaring mån jag Hoppas att Erhålla ett tillfreds- etållande svar och du min vin du mine val dan g ång en då vi voro på dan- sen tillsammans då du friade till mig sedan dån stunden har du inte varit ur mina tankar jag trodde att dit var ditt allvar ty Kårlek Ar inte att leka med jag hade aldrig gifvit mig till Goodtemplare om dat inte varit för att se och trAffa dig någon gång Ja g langtar så mycket innan jag åter får se och tala vid dig. du mitt allt i denna WArlden, låt mig nu snart få evar dat må bli det ljulvaste Hopp Eller dån bittraste mana ja min dyro van låt mej veta om du vill bli min Fiatman och sedan åkte Make om ett par år har efter eller ju förr de- sto bottre nu får jag slyts min ',krit- ning med en hel vanda« af Kyssar till dig mitt lilla rösen har ar kys- sarna • • • • • skrit' snart ,dyre vin till din åldrande trogna och tillgifna Faserna. I. C. P—n, — mejeri, P. S. Svar afvaktas i morgon, eand svar med Jakob nå år du enen Flåg- nom lille. Breflåda. • 11julmar, eka Rarup. Denna gång ej. måtte pA grunb af utrtpuneeffal lata bref• teet "flå urrutt'. Red: ta. ffituariekanba. Modernt. Väninnor emellan: — Jag har hört att du skall gifta 1g; jag gissar att det ar med din kusin Axel. — Nej, viset icke, dortill åleka vi livar andra allt för högt. Sinnesnärvaro. En skådespelare har fullit i strid med röfvare — nota bene- på scenen. Han skall liirestalla stendöd, men råkar nysa Iniftigt, in- — 100 — - 97 — — Jag har god lust att göra do röda kanaljorna mumlade han ett riktigt spratt före daggryningen rö sig sjelf. Efter en stunds fundering fortfor han: — Det är bättre att låta bli. Det kundö komma 0 a Björnen att haetigaro än annars var monadt göra al af med Fläckiga Svansen och don der ungö man- no Boyd. Jag känner mig bodröfvad för don dor lille kynnarens skull. Han är ung, och han har godt gr; i sig också. Om jag kunde hafva skaffat honom en häst också, då jag lösgjorde Dave, skulle jag hafva gjort det. Men det gafs intet tillfälle dortill. Krutansigte lemnade nu betesplatsen och kom dit der Bill stod. — Hur är det nu, gamle kamrat? År allt tryggt här omkring? — frågade kunskaparen, likasom om han trott, att hästen verkligen skulle förstått hvad han sade. Djuret gned sitt hufvud mot Bills arm på ött midt och tillgifvot sätt samt lade sig dereftor nod just der han stod. — Trött och sömnig, och allt är tryggt! - Bulb Buffalo Bill och klappade don trogna hästen, ock derefter rullade han upp filten, som var fästad vid den bakre delen af sadeln, vecklade sagda filt omkring sig och lade sig ned, mod sitt hufvud på kristons sida. Bill lade sig derpå till hylla, väl vetande, att det trogna djuret var lika känsligt för ljud som don bä- åta vakthund och att det skulle resa sig vid minsta — Du drömmer, Bill! En indianhäst skodd? — Den der indianhästen hade, antager jag, blif- vit stulen från något emigranttåg eller från Texas- gränsen, ty jag såg on hit mans brännmärke på hans länd. — Det förklarar tillvaron af skorna således. Mon hvad skall du taga dig till, med .» jag ger mig i väg och tar reda på hennes spår? -7- Dröja här eller i närheten och go akt på hvad do röda lymlarna taga sig till. Om do go sig i väg åt annat håll, skall jag följa dem, och om jag ser en raket nattetid eller tre rökpelare uppstiga hastigt ef- ter hvarandra på dagen, vet jag livar du är och skall svara dig. — Bill, jag funderar nästan på, om jag ej borde ge mig i väg då natten inbryter. — Ros, Dave! Res, och jag skall sedan känna mig betydligt lugnare. — Du måtte väl aldrig komma i någon större fara och förlora ditt hår? — Dave, huru ofta har jag icke sagt dig, att jag inte är hågad att utsätta mig för någon fara, nå vidt möjligt är, till följd doraf, att jag har min älskade lilla Lou att lofva kör! — Inte hågad att utsätta dig för någon fara, sä- ger du? Jo, du är just härlig! Gick du intö i morse frimodigt mot hundra dödar för att bofria mig? — Ja, Dave, det var allt en smula vågadt, det medger jag. Men, kära du, det kunde jag inte bjolpa, lisfalo little biets bragd. 25 nen ridån faller. En af hans mördare har Ill sinnesnärvaro no g att störta sig alver honom med draget evArd, ropande: — Ha usling, du andas Inuti! SA dö då för mitt svård! . . . Hämnden. Dedefell hade inträf- fat hos byekoulakaren, och mån ga vinner voro inbjudna till begrafnin- g en. Madam Andersson hade likval blifvit förbigången till följd af en tretti mellan henne och skomakarfrun. Dl liktåget gick förbi madam An- derssons dörr, sade hon högt till sin man så att alle i processionen hör- de det: — Ni ja, det kan allt binda att det en vacker dag kan bli begraf- ning hemma hos oss också, och då få vi allt se hvilka som bli bjudna. En ryttare tillfrågades, hverför han ej bega gnade mer an en sporre hvarpå han svarade, att om den ena 'idens af hasteu skyndade på, så var det troligt, att den andra stanna- de efter. Han tyokte om apelsiner och var borta på ett kalas, der der gick rundligt till. Man kande hans svag- het och malde i skymningen i hans våg ett fat med en samling runda tingestar. Han högg för sig nå gra stycken och stoppade de förmenta apelsinerna i rockfickan. På heatet- g en skulle han bjuda sin fra smaka, Hon fick rå potatis. Alltid en tröst. I Förenta sta- ternas representanthus slutade en dag en herr Spring er sitt tal med orden: Jag har ritt, jag vet att jag har det, och jag vill hellre ha ratt in vara president. I hans nårhet stod en herr Cox, som såg på honom med ett elakt le- ende och sade: — Gör dig inga bekymmer för den saken, Springer, ingendera delen kommer någonsin att intriffa. Tidsenligt. I en fransk tidning låstes heroin dagen en så lydande annons: «Fritz X., en rutinerad räkenskaps- förare, önskar sig plats som kassör. Som säkerhet för hane chefer kan omnintnae, att han går på två treben.. ffianbelitittbtrrätttlstr. Malmö fatörhanblarei noteringar. Den 18 Vaj 1887, (If tra fint brurgårbefmär flint b:o 1:fla (Uh mejerifmör 2:bra „ If 60-63 öre. 55-89 „ 513-61 „ 150-...56 Il (Sro(ibanbeleforiettteng faiörnotrcing. Röpenbamn ben 18 maj 1887. 1:fia hanens !mör 70—'74 2:bra „ 64-66 3:bic „ 60- 62 „ 4:bc 56-58 5:te 52-55 „ pr 100 ban fi a ftål p. tranor') 5 ). 59,5-62,9 ört pr fteenftt fT åtp. Vexelkurs hos Hallands Enskilda Bank, vid försiljning ( 14 d. d. . . • London ( å våts . 18,18 18,20 ( 14 d. d. . • 89,lb Hamburg ( å . . . 89,25 ( 14 Il. d. . . . 89,15 Berlin ( å vitta . . . 89,25 ( 14 d. d. . . . 72,05 Paris ( å viste . . . 72,15 ( 14 d. d. . . . 72,05 Brassel ( å viste . . 72,15 ( 14 d. d. . . 150,84.) Amsterdam ( å vises . . . 151 — Newyork ( å rista . . . 3,80 (tient Inkommen annons.) En mindre penningsumma upphittades sistl. gårdag i Bryggare- g atan. F,garen kan mot beskrifning Återfå den hos stentattaren Staffan Persson i Laholm. (443) Till salu. Administratörerne uti Jo- hannes Anderssons i Lilla Tjerby bo, utbjuda härmed till salu: mtl Lilla Tjerby, belig et ',, mil från staden Laholm, med 62 tunnl. areal, tleraf 10 tunnl. besådda med vinter- sed och 20 tunnl. med vårråd. I egendomen ar intecknade 9,000 kr. Priset 14,000 kronor. Egendo- men får genast tilltrådar. Daggarp it Lilla Tjerby den 16 Maj 1887. Jöns Andersson. Anders Larsson. (425) LUT EPUNtR hos (209) N. E• Nilson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.