på katt, gom gal första signalen till strejkrörelsens utbrott. Och nu har riksdagens andra aftlelning, senaten, Ilfvenledes antagit den förhatliga kött- tullen, hvilket naturligtvis kommer att verka ytterst upphetsande på sinnenn. Bågen år sålunda högt sond. Ett och annatfrån °peka Coinlque's brand. Iljertgripando voro scenerna fram- för teatern. En stor mAngd perso- ner, hvilkas anförvandter eller vinner voro på teatern, ilade dit. Bland dessa befann sig arven en ung man, som ropade till doktor Treille: «Min mor och syster Aro inne i teatern:« och ville störta in i byggnaden. Dok- torn, sona alls icke kinde honom, ro- pade; adamern• harva råddat sig; gå hem! Ni finner dem der!« Den unge mannen lopp bort. Något förfArligt hände dragonmajoren Georg de I11ir6 Han hade gått på teatern med sin hustru och sina förAldrar. Ehuru så- rad lyckades han bira ut sin hustru ur teatern och föra henne till hotell Duhot, der hann tagit in. Förvånad att icke på hotellet finna sin fader och sin svårmoder, återvände han till teatern och tillbragte derstildes natten utan att finna dem, ehuru han sett dem utgå från teatern. lian återvände till sin hustru och erfor of en under tiden tillkallad kikare, att hon angri- pits af hjernintlamtnation. Han bad då läkaren stanna qvar hos hustrun och sikte på nytt efter fadern och svärmodern. Han återfann dem på aftonen bland liken vid Rue Drouot. Ännu förskräckligare upptråden ti- made vid identifieringen af liken vid borgml,tarlokalen vid gatan Drouot. Ett stort antal personer kommo dit för att söka sina saknade alAgtingar. En hustru anstilde efterforskningar rörande sin dotter. Jourhafrande ki- karen visade henne en ung flicka. Men hon gråt så häftigt, att hon icke kunde se. hon sade derför till ki- karen: slion måste hafva mörka ögon; öppna dom ni sjelt!n Liikaren gjorde s%, men ögonlocken rlvarstunnade i handen på honom och han såg blott det bita af ögonen; dessa voro full- komligt förvridna. Den alirnAnt om- tyckta dansösen Assailly stod i be- grepp att stiga uppför trappan till på- kildningsrunimet, dl maskinisten Bar- moui, hvilkens hustruliven innebrAn- des, höll henne tillbaka. Hon greps dock på vågen till scenen af lågorna. Hon fördes heta, och då inan ville draga al henne teaterkostymen, slet man älven bort huden. Bröst, armar och nedre delen af aneigtet Aro för- brända. Ansigtet är alldeles svart. Man tror icke att hon med lifvet kom- mer från olyckan. Tre andra dansö- ser hade för sitt lit blott att tacka den omständigheten, att de efter dansen mötte sin danallrare och samtalade med honom. Bland offren för den ohyggliga ka- tastrofen år ock en ung norska, frö- ken Schjelderup, som var i Paris för att studera musik Och som redan vid flere konserter visat prof på stor ta- lang. Hon hade gått till förman- :ungen i sallekap med en schweizisk latnilj, och hennes lik var ett bland de första som påtrAflades. Det igen- kåndes af flere bland hennes lands- :nån samt af svensk-norska 'natio- nen, till hvilken det uttunnades Antalet utgrufde lik var pingstdagen på förmiddagen 85, men dc som leda undersökningarne taga för alldeles gifvet att man ännu icke funnit alla de omkomne. Från brandstallet upp- stiger en så ryslig lukt, att man blott under ',lantliga öfveraprutningar af karbol kan fortsatta arbetet. Många af de döda Aro absolut oigenkånne- liga och befinna sig i fullkomligt för- knInadt tillst Jemt Och samt på- ti tratt Itraihr, ben och andra likstyc- k4n. På andra raden hur nian fun- nit liken af tvenne damer, som up- penbarligon dödats med knifstyng. Sådana olyckliga, som blott tänkt på att ejelf rådda Bryet, hafva icke ryst tillbaka för mord blott de sjelf kom- mo fram. Detta år ett ensamt drama bland de många andra deruppo, som kunnigt konstateras. De öfriga kom- ma måhanda aldrig till allmänhetens kunskap. Stor eldsvåda i Hamburg. En förlArlig eltlevåda utbröt i tisdags af- ton kl. 9 vid Strandknjen och Ilfibe- nerskajen. En mAtigd fartyg antAn- des, kvalm antingen nedbrunno full- standigt eller förlorade master och tacklage. Kl. 1 Made elden en om- fattning al 400 meter. Skadan anslås till flere millioner. Intet menniskolif har, så vidt man vet, gått förlorade. Skepparelustorier, Bagateller. licraunde at Kalle Kula. (För Labolnia nya Tidning.) Man bar så mången gång både i tal och skrift hört det påståendet, att .originalernaa tid Ar förbi., att man nåra nog ar frestad att taga den sat- sen för ett axiom. Men detta axiom delar vid nArmare skarskådande så många andras öde, det nåmligen, att förlora sin giltighet, så snart man endast börjar att under- söka den, ty hvart vi vända blicken, - ölverallt i det dagliga lifvet stöta vi på personer, tom med fullt "kål kunna kallas originela, i detta ords alltnAn- na betydelse. Men konsten Ar just att se, att uppfatta det originela dra- get hos dem, att till en helgjuten bild sammanfoga alla dessa tusende egen- heter, som, mer eller mindre skarpt markerade, framträda och gifva per- sonligheten sin pregel Att i dess finaste skiftningar återgifra den till- hör psykologen och möjligen Alven i någon mån fysionomisten; mig tillhör endast att i möjligaste enkla form teckna de första, grofva konturerna. Bland alla de «original», med !tvi!. ka jag varit i beröring, har ingen i så hög grad förtjennt denna be:Am- ning, som den person, som år före- mål för nArvnrande lilla uppsats. I en af vestkustens stådef, som jag för korthetens skull kallar F., bodde och bor troligen Anno ca 'gammal skutskeppare, en de forna dagarnes, af äkta skrot och korn. En livar af de: lilla satnhållets in- nevånare, från treårspilten i .kolt och fuktig namn till gamla fru Il. med snusdosa och gråa korkskruflockar. känner gamle Kulle Il., har hört hans historier, Andlösa som sagorna i Tu- sen och en nia och af samma trovår- diga beskaffenhet. Och god beråt- t:we Ar han, dit må tnan medge, ty fastAn fantasied oftast får ta' vid, der verkligheten friar i stycket, aldrig skall man marka något sökande efter fakta, något ovisst eller (»liket fam- lande efter förvånande pointer; nej, allt kommer så lugnt, el oöfverIngilt. att man ovilkorligen måste kantin sig ölvertygad om, att berlinaren sjelf åt- minstone tror på sina historier. Och detta Ar bj mycket att molla öfver, ty tusen och åter tusen gånger har han belattat dom Anda tills han ejell trott på dem som på sitt «F mkr tretti år Pe'n. Tag kom med min skuta från Vestindien, der jag lastat kaffe, och resan hade gått bra. Anda tills vi korn på höjden af Bermudas, då vinden Ide' så rasande kontradi, att vi på fjorton dar inta kniumo ur flicken . å lvalfiskar gick der och lo- verde omkring asa, stora va' 411 ni kurat soul• ett lustvåningars ningaain, och en femti lasters skonare hade lått kunnat segla in i Italien pit dem, titan att behölva stryka hvnrken sitt Gubben år degraderad nu; från bowenbrarn- eller sina lår:tegel. skeppare på egen skuta har han «sne- — De' va' mig ena baddare! inter- k:it akterölver., som lians ord falla folierade undertecknad. sig, till förste man på en mindre fi- — Bilat sam jag gick på halfdack skesnipa, med hvilken han ciontoftast en dag, fortfor skepparen, utan att gör en tur öfver till Aiiholt, att der låtsas marka atbrottet, och jag såg helan på .sin gamle rån och bror van hur beatianerna rotade i vårt kölvat- der Mus.. Sommartiden kan man ten, så spankulerade jag till slut opp mot kontant erkAnsla, understödd af nin'ting, sota inte hvem som helst «epirituela» liAlvor, få hyra hans bh, vett kapabel tu' fundera ut. Jag sa' dock :not vilkor, att han sjelf får alun te' båtsman och timmerman, att di till rors, ty Hingt, bönder te' rors och skulle slipa flyna på linbords anknre. inga prester i branisalninga, huskur Når de va' gjordt, altigtnele jag vår gubbe', ph tal ',Arom yttra. ene gris, som stod i buren der för En vacker sommardag för ett titoal öfver på backen, och den satte vi som år eednn trAffade jag; i sållskap med agn på ankaret. Sen stack vi på en ett par bekanta, skojfriska ungdomar tretumsktibel uf Akta tysk hampa och Arven dc, Kulle H. nere vid hamnen. elangde ut metet. Jösse!, förbarma Vi fingo lust att göra en segeltur, dej, alrot napp! Kocken sprang life- och den välvillige skepparen stud ge- lefvandn me' Artkctteln i ntifven tvärt nast tillreds ombord på «Trogen igenom kabyttevaggen, och två man, n:r 2n, namnet på hans båt, föra oss som va' te' vAders, di fick sej d pass nom de' så va' till Amerikat». skjuts, att di flög' Anda till spanska Men så långt ville vi dock ej. Blott kusten, der ett par tullenokar hittade ut till en omkring tre qvarts mil från dom, och då va di lika som lite yra kusten belågen holme, för att taga hu:lös:lan kantinka. Men vi fick brådt några synnerligen rara våxter, gom att få den nappande kamraten te' styra skulle finnas der, samt under %Ligeti kurs, för min mening va' allt från hönian att få honom to' bogserare. försöka oss på fiske. Sedan vi i båten instufvat en del Och så stAlde vi oss åtta man vid fludia, embarkade vi, under det vår byar bog me' stora båtshakar i nAf- «kapten» bad oss att rttrampa på skoc- varne, och fur hear gång den etter- karna och inte på bara bor'en, fur då svadvade karnallien ville rå sej ejelf, så fick han sej ett nyp på nosen, så kan vi lått gå i sank.» Båten var e* kostlig tingest, kan- att han veftade me' etjerten och stack ske årsbarn med egaren sjelf. Puc- Osta' utåf bara f—n, ska' jag suga! kelryggig som en Qvasitnodo och för- Du milde, så'n fart vi gjorde: Hun- sedd med lika många lappar sons dra och tie knop, ackurat på famnen, Camelia verldsbekantit tofflor, var det inte en duggen mindre! Innan dager va' vi i kanalen, och verkligen ett vågstycke att i den ge sig i väg ut till sjös; men hvilkn ga- når de va' tid te' ta' sej beeken, aA låg lenskaper kan man ej göra sig skyl- jag me' min bogserare innanför Elfs- dig till i ungdomens år, helst når tnnn borg, men der va' de' stopp, för han flot inte längre. har högtider af skratt att förvåntu? — Ar det möjligt? utbrutit° vi samt- Var båten ett stycke originel båt- byggarekonst, så var dess tigare ett lige, med en ton af tvifvel i rösten, Annu större original bland slågtet för ntt gubben så mycket ifrigare homo sapiens' manliga individer. Det skulle berätta. magra knotiga anstgtet, omgifvet af — Möjligt, sa' ni? Jo, min själ va' tunna polisonger, var brungarfvadt af de' så. Vell ni, inte tro :nej, så res sol och vind, och åren hade skonlöst te' Göteborgs museum; der kan ni få ritat sinn bomärken i den kala pan- se fisken för jng sålden to' Malmen na, som blott skyldes af några glesa för oskäligt billigt pris, och om hun- lockar. Ögonen plirade muntert, lik- dra år, så öler hela hestorien färder som ständigt lårdiga utt med en blink- in i svenska geografien, för der ska' ning kunnn sentera ett infall från de alla 8:1'ila der markeliga pasacher stå, tunna, hopknipna låpparne, hvilkn i når di bler hundra år eller så der bland drogos upp mot öronen till ett ~trent. — Står han der. verkligen? sporde ofantligt «morpegrin», nota bene, då vi, ännu tviflande. gubben var riktigt i tagen. Ja vesat; men han å' stoppad opp, Och det blef gubben snart, sedan han till barlast fått ett par bastanta förstås! stinn som en korf eller som Och der le sof- okonjackare». Den ena historien af- en prostamage. löste den andra titan uppehåll och vi for allting i'n. Så att om en tittar hade all möda i verlden att hålla reda in der, så kan en kAnna på, hur ro- på dem, der vi lågo dubbelvikna öf- ligt profenten Jonas hade de' för många hundra tusen år sedan, då han ver torteras, kiknande af skratt. Jag vill försöka att med lintin egna kröp te' kojs i :tingen på en så'n der macknper. ord Atergilva ett par af dem. (Forts ) — — — Om jag sett nå'n hval- fisk? — Sån't snack! — Jag har sjelf metat en 1111111111111dell. Och vår skeppare stufvade in en (-)14ii4, 4 bre( till Laholm, 'ridning, bastant buss, hvarefter han fortsntte: — Se de var nu för orntrent en lasare. • — 117 — — 120 — om fältet, utan att skriimma djuren, och se 'mul han kunde upptäcka. Det dröjde någon stund för honom att komma förbi, ty skogen var tiit och full af småbuskar, och han måste vara i 'yttersta grad försigtig, för att icke oroa djuren och på detta sätt allartnera deras egaro. Väl kommen förbi, passerade han igenom snåren, till dess han genom do ljud, som han förnam, blof öfvertygad om, att han var tätt intill en liigerplats, men att denna v,ar tätt omgi(ven af busksnår». Han gömde sin bössa omsorgsfullt i närheten af stammen utaf ett tjockt och grenigt träd, öfvertiickte den med några lösa buskar och affallna blad samt klättrade med yttersta försigtighet upp i trädet, ty Lan visste hur farligt det skulle vara, om någon kri- gare skulle kunna få se honom der uppe. Han hade endast klättrat uj& halfvägs, då han Lade riklig belning för all sin möda och försigtighet. Han såg direkt ned i ett stockhus, tillräckligt för att rymma omkring ett hundra personer, om do höll° sig tätt intill ',varandra. Det var bygdt på hvite männona• sätt, med stol- par, satta tätt intill ',varandra i marken, och on liten, trång ingång, genom hvilkon blott on och on kunde inträda åt gången. Några stycken gluggar gjorde, att invånarna kunde blicka ut öfver den ditåt lodande stigen, men hela byggnaden var utsatt för gevärs- eld från den höjd, till hvilken Dave kraflat sig upp, och på det mättat anfalla krigiska indianer hvarandra ganska ofta. Se här hur han tänkte sig förhållandet: Svart- fötterna höllo på att bemäktiga sig Duröga, och hon hade skjutit en af dem med sin faders bössa, ty Bill hade sagt honom, att hon förde med sig denna. Svartfötterna återigen hade skjutit hennes häst, och sedan hade Komantschorna gjort ett utfall från sko- gen och dödat Svartfötterna. Mon hvart hade Duföga tagit vägen? Det var nu Davos vigtigasto fråga. Han besåg noggrant alla spår rundt omkring. Han fann on plats, hvarifrån ett stort antal, tro- ligtvis 50 eller GO krigare till 'litet, ridit sin kos vo- sterut, tviirs öfver nufugas och hennes förföljares spår, samt styrt färden i riktning mot Wind River Gap. Det var ett under, ja, i sanning en försynens skickelse, att icke han och dessa indianer stött sam- man under loppet af natten. Vid närmare granskning fann han ett bakspår, hvaraf framgick, att några få hästar återviindt till skogen. Följande detta spår, kom han snart till ett på- tagligt bevis derpå, att Dt:föga hade åtföljt dessa å- tervändande. Ty don tappra flickan hade mod on förotänksam- hot, som endast on på hennes sätt uppfostrad skulle kunnat harva, rifvit utaf ett stycke af don porlbesatta fransen på sin drägt och släppt ned det på on klippts, bredvid hvilkon färden gått. Då Dave upptog detta stycke, mumlade han : 214410 åkis bdit• bragd. /4) Med anledning af ett i denna tid- ning intörilt referat öfver Höks filial- afdelninga af lånats hushållningssäll- skap saminantrade och der' en af Hane Per-oron i Ahla gjord beakyllan mot distriktsveterinlren att han icke skulle harva ratt förfarit vid behand- ling af en Pera-on tillhörig sjuk ko, får jag burn3ed fot klara (ehuru jag i sådana saker står endast under Kongl. Medicinalstyrelsens kontroll), att Hans Perssons klagoskrift ej Ar med sanna förhållandet öfverensetAmmande. En- ligt min och låneveterinärens (för hvil- ken jag omnAtnnt saken) isigt kunde Perssons ko ej annorlunda behandlas, ån livad jag vid mitt besök gjorde och sedan hemtadel jag ej mera. Med sådana uppenbara lögner, hvarpå den illvilliga klagoekriftea baseras trodde jag knappt att någon kreatur.- egare, emot sitt bättre vetande, skulle kunna framkomma, men andra, för hvilkn jag omtalat förhållandet och soul !duna lians Perssons anteceden- tia, hafva ej förundrat sig deröfver. Laholm i juni 1887. Knut Cederberg, Dietriktaveterinär. På grund af Höks Filialafdelnings mig letnnade uppdrag att begira för- klaring utaf Distriktsveterinär Herr K. Cederberg öfver behandlingen at och dödsorsaken till en lians Pers- son i Ahla tillhörig död ko, samt på grund al ofvanstlende öppna brof, har jag att tillkinnagifva att det år kon- stateradt att bemAlde veterinärläkare, Bäva' gilvit fullt riktig ordination, som ock att hans afgifna förklaring varit fullt nöjaktig, hvadan den gjorda an- (allan om orätt förfarande varit all- deles obefogad. Vallen den 2 Juni 1887. Th. Gyllensköld. jituariehanba. Våra småttingar. Tom fick hår om dagen If sin åldre syster en vasker peuntorkare att begagna i skolan, der han nyligen börjat gå. Han tyckte mycket om den, men sade: — Jag behöfver den inte, Char- lotte. — Inte? Du skrifver ju hvarje dag i skolan? — Ja, det gör jag. — Nå, då behöfver du val en penn- torkare? — Nej, för jag torkar alltid af min penna i håret på flickan, som sitter framför mig. Långsamt ooh säkert. Pastorn: — Jag har hört sagas, hr Lund- ström, att ni beslutit er för att söka utrota den fula böjelse för drycken- skap, som säges vara urftlig icom er familj? Hr Lundström: — Ja, den metod jag använder år långsam, men naken Min far söp brunvilt, jag dricker punsch och mina barn måste dricka vatten. Italienarna Aro, liksom co annau viss nation, i sitt hemland icke be- nägna att förta sig. «Under hela min resa i Italien., sade en turist, «såg jag bara en enda karl, som hade brådt- om, och han rntnlade ned från ett tak». En slutaats. Pappa, menas med kannibaler sådana menniokor som lef- va på andra? — Ja, min gosse. — Tank, di år ju farbror Janne kannibal, lör mamma alger att han lefver alltid på någon utaf sina be- kanta. (Sent Inkommen annons.) Nästa söndag kl. 2 e. m kommer att i ett vid Lagan uppsatt tålt fratn- stalla! Ungariska nationaldanser, så- som «Chardoz. m. fl. af min familj, bestående af mig, hustru och trenne barn, deraf det yngsta 11,, år gam- Dessutom visas interiörer ur malt. ett zigenarläger. (486) Demetri, Ungar. anbelsnnberrättelser. etocfbohni böns ha 31 Sto j. noteringar aro (te 1(5.) Ido eller 23.5,25 ffeilpunb 151ianbt: knint: tr. 13: 17 118 11: 10. On2tterni61: (baztvazonbt prountiatte h. 21: 50 Kl 22: .4049: Mgf e. tt a), rldf fr. & - Myntat: (batitaratiat ivarntiottv, tt.1G 60 tal lo: 75 Rom, Inatart•rovinftznal: 5 rabiat $ 45 lit 9: 46, 6:zabilit K 25 ntl 9: 20. amt, tet-, 9: :15 titt 11. 90. Daltt, 7: 66, 'i: 78 titt 7: 85 Intagit får 100 filo. Nöttborge börd ben 31 rai. urivor,inoe kanmalimartnab bar natur me. (vipa spont all rta 080188 tomt tioniintlt iblubtobt notning'« Te officiella nottriniaraa för ton are: etwaft rdi om 125 fals. toa. sato 1i7. 34 far 100 Tito. 11. 76, Wrttz,
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.