genom alla hinder, men i det ögon- blick, då sheriffen gaf dem befallning ett storma det vål baråkaderade titt- set, fick han ett epileptiskt anfull, bvilket fiatnkallade mycke: jubel hos folket. Till följd hArlif blef ilat in- genting af trAkningep. henne, hrukrule hon reda eig upp och hAftigt gå fram och tillbaka. Grufexplosiouen i Skotland. Ont de förfärliga grutexplusioner, stern dun 28 maj inträffade i UAston nåra Glas- go w (Ilamiltondistriktet), akrifves i .Times.: Udstongrufvan ligger i nåt, beten af High Blantyne, hvareet i ok- tober 1877 233 rnennitkor =koturn° genom en liknande katastrof. Do ee• nate underrotteleerna upplysa om att 69 menniskor med visshet gått förlo- rade, ehuru man måste befara, att Innu flere lik ekola finnas. Orsaken till explosionen, eom inträffade kl. 1 ,, 9 på morg onen, Ar Annu icke fullt utrönt, men den anses harva vållats genom sjelfantandning af gas. då sa- kerhetelainpor alltid anyandae och vanliga lyktor voro strängeligen för- bjudna. Knallen var så stark, att explosionen tydligt förnams i den en engelsk mil derifrån afligsna Green- field-grufvun. lierA trade Om hertiginnan af Oumberland, eo:n för uArvarande uppehåller sig i en vårdanstalt för sinnessjuka i Dab- ling der hon i dem dagar torde har- ya mottagit besök af eina röråldrar, skriker en korrespondent bl. a.: Jag såg heriginnan promenera med långsamma och slappa steg i trallgår- den. Hon förefaller resligare ån nå- gonsin i följd af sin förfärliga mager- het. Hennes unletedrag uttrycka på en gång trötthet och förnåm mildhet. Sedan hon kom in i hospitalet har hon icke rasat en enda gång, och hennes tillvaro vexlar mellan orolig sump och lugn disighet. Elon fördes lör Ufrigt till hospitalet, icke derför att hon var våldsam, utan emedan hennes familj ej kunde fortel henne att intaga någon föda. Hon kom dit för två månader sedan i så uthung- radt tillstånd att hon ej kunde röra en enda lem utan smitna. Eftersom hon ej på några vilkor ville Ata, var hon i ejelfva verket nås= hnlfdöd, och man måste anyånda mildt våld för alt ge henne mat. Nu har hon åter lått formåga att röra nig, hon åter ensam, klåder sig nåstan utan hjelp och någon gång fastin mycket sillan hinder det att hon Bauer aig till pianot; hon AT mycket förtjust i att lysena till då syster Elisabeth, hennes ståndiga följeslagare natt och dag, spelar för henne. För en tid nedan uttryckte hon önskan att få ee Pitt yngsta barn, prins Kristian, ader- ton månader gammal, och denna ön- ekan uppfyldee genast. Prinsen för- de. dit och hertiginnan ej endast i- genkånde honom, utan tog honom i ein famn, emekte och kysste honom bvtekande de ömmaste namn. Når han tagit/ undan, visade hon stor oro och letade efter honom i alla ruin hon hade till mitt förfogande: men dagen efter tycktes hon lie glömt bort honom och har eedan dess aldrig frå- gat efter honom, Hon vet ej om att han om några månader ekan ge lif- vet åt ett nytt barn och den Angslun hon kånner i synnerhet om natten har intet att göra :ned hennes fysiska tillstånd. Under företa dagarne af hennes vistelse i hospitalet låg hon till finge oeli var för svag för nit röra eig uppe, men di lugglam kom alver Sedan vi underetödt denna vår di- plornatiMka anhållen med en bågare, som, enligt Kalles omdöme, »riktigt körde runda i ekrofvet», började han på nytt att »spinna sitt garn». sA måste vi kila unnan far stormen, liksom en full matros lör polisen, ner hen råkat mura igen klyeen på en fAliiind till landtkrabba, som inte Tit- tat i salt vatten gång. Hvart de bar eller hur långt vi länsat hån, se de' hade inte ene en sen der stjernkikare eller apostrof eller liva' 'han elcAll• för, sons skråteer opp allmennekan och raknot ut våra logaritmer, stått ut me' — och derför hade de' också varit skam to begära, att vi skulle tia nåt' korn pet heller. Inte Sant? Vi uttryckte vårt gillande med ett enstAmmigt: naturligtvis! — Just som ja' hade varit nere och törnat ut styrman till vakten, nå sto' ja' i lA och kika ut öfver bastegerin- gen. liva' tror 1 ja' di fick se? Jo, farsfrun lifelervande, me' gråegrönt hår och ögon d stora som en Akta kinemisk kaffekopp till 1 pund och 6 ehillinge för dussinet. Grann va' hon också, som en spansk jAnta i en fin- (binge eller bolero, och hon etrAckte ut artt e sens tunt mej och satte mun- nen i en tocken der fason, ackurat 80111 ville hon ge mej en kyss och lite till. Då kunde ju' inte hålla mej lång- re. utan sprang Cifver bord. liAr gjorde berättaren en lång paus. — Ni, hur gick de' sen? utbrutit° vi, sedan vi tyckt pausen ritckt långe nog. — Hur de' gick? — Jo, se den som kom te' sansen igen, de' va' just ja, för vattnet var rent förb. kallt, tog Kalle till orda. Ja' 'pekade akterut och högg tag i roremidot, och sen åntrade ja' ombord, som en vatten- råtta på en kabelstump. Usch va' ja' frös och huttrade; tänderna slo en- gelsk dubbelgig i munnen på mej, så tungan fick sitta emellan. Men så gick ja' ner i kajuten och tog mej en ordentlig köllialare. Se ja hade fått en flaska jamakaikarom, som va' års- barn me' Sem, Kam, och 'Uret och hade följt me' Noak, når han gjorde haveri och satte skutan på Ararat. De' ska' ja' såja va' nå't illtyg te vara starkt. De' kAndes ackurat som ja' linne fått bå' Etne och Strotnholt i magen på mej. — De' va' tusan! interfolierade un- dertecknad. — Ja, antingen herrarne vill tro mitt årliga ord eller ej, så trindes de' precist som jn' eväljt en hel masugn eller tocke der, och i tre runda vec- kor va' ja' tvungen te' gå upp på duck och luta mej öfver lastungen, livar gång ja' skulle spotta, för annars a' ja rådd, att ja' hade tuttat eld på skutan. — Det var mig något vill starkt. yttrade jag med en dubbelmening, som Kalle likvill låtsade sig ej förstå — Visst var ilen rommen stark, men ja' har likvill handteradt spritio- sa, eom varit hvaseare. — Ar det möjligt? frågades natur- ligtvis, för att Kalle skulle låta Annu en historia löpa af stapeln. — Jo låt mej se, de va' just under einugglingetiden för otntret tretti fyrti Ar sen, så va' ju' åker i Danmark och fick tag i ett ankare sprit, som vor så stark att, att — — att, att? upprepade vi, i förhopp- ning att Kulle nu andtligen en gång stakat sig fant. Men det hade han ej. — livar va' dc' nu ju' slutade? Låt mej se, de' va' visst i Nordsjön under orkanen. Jaha, piratven var de' tiå! .To, torn ja' nysa berattatle, — .To. den spriten var stark, att den höll på att slipa af nie' kide mej och tullenokarne, soul hade lagt beslag på den! Sk epparehistoner. Bagateller. Kalle Kula. (Far Labolme nya Tidning.) (Forts. fr. föreg. n:r.) Vi uttryckte naturligtvis vår förun- dran, men låtsade oss obetingade tro historien. — Ilar inte Kalle, som rest till sjös al mycket, nånsin hört talas om hafsjungfrun? sporde vi efter en kort paus, hvarunder vi anlitade våra våt- varor. — Hm , si saken Ar den, att en inte bör tala otn rep i hängd mans hus, svarade Kullo betånksaint och ref sig i den tunna peruken. Inte för de' så kan a' nog spinna många famnar om sådana paschacer, om di unge herrarna vill höra på. Ja' kom juet nu att tanka på en, då ja' fick den siete konjackaren, eom ref ett .gement godt i halsen och varmde opp hela lundamentet. Han harklade sig och sande ett helt litet vattenfall af mörkbrun saliv öfver relingen ned i la. — De' kan nu vara onitrent en tret- tio år sen eller etl, att ja' företa gån- gen huds fått egon skuta. Do' var på höstsidan, Ja' kom från Jatnaika lastad med rom och skulle upp åt Östersjön. Just eom vi passerat ka- nalen och kommit i Nordsjön, rui fick vi oss en körare, som bums på floc- ken plockade hvarenda klut från stan- gerna, liksom duken varit spindelvaf och aojeingarne ulltrådar. De' pep och skrek i tackel och tåg, så att do' låt ackurat som en gång, når ja' var oppe på drottningens teaterhus i Lon- don och hörde på nåra bartialeade fruntimmer, som sto' der och gapa och vände ut och in på ögonen. Vi länsade undan för bara riggen i flere dygn, och en guds lycka var de' vål än då, att vi hade rum sjö, för te mah- övrera i en gen orkan under ett hjul- lhhaf, de' hade varit bd omöjligt, för då ekulle vi gått i sank på eviga ml- niden, precis som &kolonnen, som ge' sej te' ro öfver ån i ett potatis- såll. Ha ha ha! Vi skrattade pligtekyldiget åt den lustiga jemförelsen, och Kalle H. var genast fArdig att löna vår uppmArk- eatnhet med en ny historia om bon- den och hans olycksdigra seglats. — — — för ta' mej attan tusan kjolriggnde töser år de' sant! bedy- rade han. Men vi albiljde hans vAlvilliga an- bud med den förstakran att den på- började historien, med honom som hurvudperson, var för oss oandligt mera intressant, men skulle vi nied nöje lysena till den andra, sedan den första vål blifvit expedierad. Vi voro rörptiimmade. Kalle fl. hade visat sig vanlig sitt ryk:e som outtröttlig och aldrig för- lagen berAt Inre. Men lasarett liar kanske .rednn fått nog af både hotmin och finns hineo- rier. Och dertör liklutar jag (km. Men kuneke blott tills vidare. Telegram». Stor eldsvåda. Nyland (Vostornorrlanda län) den 5 juni. Med undantag af två magasin harva alla bygna- dor å platsen, doribland tolf handelslokaler, iifvensi)m 2 å 300 standards trävaror, tillhö- riga Nylands trävarubolag, i natt nedbrunnit. En mängd perso- ner iiro husvilla. Skogseld. Vimmerby den 5 juni. Skogs- old har härjat! öfver on evart- mils sträcka å egendomen Had- darp i Lönneborga socken. El- den härrörde troligen från loko- motivgnistor. Ett sågverk och flere betande kreatur uppbrän- des. 500 man beväring från Hultsfred lyckades slutligen hej- da elden. Arbetarerlkrelsen i Belgien. Mons den 4 juni. Enär ett falskt rykte blifvit utspridt om att arbetslönen kommer att ned- sättas i Flenu, ha omkring 1,000 arbetare såväl i Cuesmes som i Flenu ånyo nedlagt arbetet. Der- emot arbetas åter i Doun, Sons- on och Hornu. u0119 don 4 juni. I Quarreg- non arresterades i går den so- cialistiske agitatorn Fauviaux, då han skulle begifva sig till ett möte i Jemappos. I anled- ning af arresteringen samlade sig stora arbetareskaror i Je- mappes framför den lokal, der de socialistiska lodarna voro sam- lade. Officeren för don ankom- na militärafdelningen riktade de lagstadgade uppmaningarne till mängden att skiljas, hvarpå mi- litären och gendannerne använ- de sina vapen. Flere personer blefvo sårade. P. S. Solrn i gir afton var, såsom vi våntat, efter våra förhållanden inye- ttilrikt besökt af en högeligen intres- serad publik, nuin genom litlign applå- der lade i dagen det nöje, som dc titunirktrv prestationerna skAnkte den. Copl'ees verkligt gripande proverb «Förbi., rönte dock, egendomligt nog, ej det Liken, som både det Anda in i i goda utförandet de finnsto detal jer och det atisllend e innehållet bort till- — 124 - - 121 — nr hennes ögon gaf till känna för Dave, att han var sedd och igenkänd. Hastigt böjde han ned sitt hufvud mot innersida') af sin hand, och derefter höll han handen öfver ögo- nen, härigenom gifvande tillkänna så godt han kunde att när det blef softid skulle han hjelpa henne. Hon besvarade tecknen genom att luta Hitt huf- vud i händerna som om hon sotve; derefter upplyfte hon ögonen och gjorde on hastig rörelse mot det hörn, der indianerna höll° på att göra i ordning hen- nes sofkammare. Dave nickade och; gjorde derefter on vågformig rörelse med handen för att beteckna att de skulle:be- Kifva sig bort då alla sofvo, och derefter drog han tog tillbaka för att vakta och viinta. lian såg sig nu omkring på alla håll för att göra mg fullt förtrogen med alla de delar af marken, öfver hvilka han måste begifva sig för att träffa Duföga och med henne begifva sig bort från blockhusot, om så- d ant kunde gå för sig. Han sökte i sitt minne noga inpränta den riig, som ledde dit der indianerna hade sina hästar, ty han viasto att han måste drifva bott hvarenda häst, så vidt han skulle undgå att bli för- följd. Och om han blefve förföljd, skulle det blifva mycket svårt för honor' att kunna bortföra Duf- öga, Ty Komantschorna äro kända för att vara do fornämeta som finnes, då det gäller att spåra •upp en Det såg ut som om denna byggnad snarare hade blifvit uppförd till ett skydd mot plötslig öfverrask- 'ling än för att utstå någon slags belägring. Dave upptäckte nu orsaken till det buller, som han nyss förut börjat höra. Några indianska krigare, af hvilka det fatta mellan femton och tjugo' i block- huset, höllo på att bygga upp ett litet skjul, eller kvad det nu skulle kunna kallas, i ena hörnet, syn- barligen för att begagnas af en person, på hvilkon Davos ögon blickade med orolig ängslan. Personen i fråga var — , Duföga, som satt på on hög af buffeldrägter och tycktes taga sin belägenhet ganska lugnt, under det hon betraktade huru krigar- no arbetade. — Hon har icke blifvit illa handterad, det är åt- minstone en god sak — yttrade Dave för sig sjelf, då han såg på hennes lugna, allvarliga ansigte. - Men hon får .oj stanna dor och riskera att undergå en Han såg på omgifningarna och funderade på bä- sta sättet att utföra sina planer. Han såg, att indianerna höllo på att bygga ett ordentligt litet rum, eller kanske rättare en hytt, i ena hörnet af blockhuset, och han hyste intet tvifvel derom att icke flickan, när det var färdigt, skulle fö- ras dit in och skiljas från indianerna, så att hon skulle kunna sofva dor inne i ostörd ro. Dave såg på Mockant° i det hörnet. De voro så tjocka eom hans smalben, och han skulle oj kunna omma buller. 'nf'skära dom utan att åstadk person. Duföga, lugn och säker som hon var, gjorde icke ett enda tecken eller on onda rörelse Bom kliat) sy- Bildlo Bills båda bragd. försekra det. Fru Sternvall var en Sylvia, Milan vi stallen sett denna ka- rakter återgikae. Af kulletterna funoo vi Dock-ku- pletterna ur •Stabettumpetaren• våra de mest anslående, hyilken Isigt pu- bliken syntes dela, ity att de måste girvas da capo. I)eklainatjonen var vacker och yt- terst val vårdad. Andereens lilla men innehållsrika saga «Fjirilene fram- etaldes på ett sitt som framkallade det lifligaite Den knapt tillmåtta tiden hindrar oss att inga på något utförligare om• nåmnande. Breft&ta. radhållare. :Den "fiysetiyo" ffintu te. ban applatt, men fan på grunb af utninund- ftål ej inflyta fört dn i nafta nummer, bd fbi. tet af -2teroarthiftorier“ gifirttrail intiftt lam!. Iteckra. Ponriebanba. . En fyrfotad astrolog. En landt- lig politiker reste till Washington för ad få en syssla, som han var alver- tygad om stod och väntade på honom. Han kom tillbaka om ett)ar veckor — Nå, fick du &vulen? frågade bana vånner. — Nej, sade han. — Trått:ide du president Lincoln? — Ja, naturligtvis. es — livad sade han? — Jo vi Bingo in och sade livad vi önskade. Han hörde tåligt på oss och så sade han: — Mina herrar, jag år ledsen att jag inte bur någon syssla åt herr X., men om jag inte kan ge honom en sådan, kan jag berått* en historia för er. Det var en gång en kung, som höll sig en astrolog hvilken skulle sAga honom kommande hAndelser, bl. a. om det skulle bli regn då han skulle ut och jaga. En dag red han med eine hofdamer och herrar till ekogen för att hålla en stor jagt och mötte en bonde som red på en dens. «God morgon bonde», sade kungen. *God morgon kung», svarade bonden, «hvart ska ni godt folk ta vågen?» .Ut och jaga., sade kungen. «Kors di bli ni notnbluta af regn., sade bonden. ungen trodde naturligtvis mer på sin asteolog, men på middagen korn ett hArtigt regnvader, så att hela såll- skapet blef alldeles genomblött. Då kungen återkom hetn lat ban hals- hugga aetrologen och skickade efter bonden för att intaga hane plata. «Herre Gud», sa' bonden når han kom, .det Ar inte jag som vet när det eka' regna, det år min åsna. Når det skall bli vackert råder, håller hoa sina öron framåt — på det viset. Når det eka' bli regn håller hon dem bakut — så har. sCiör åsnan till holastrologe, ro- pade kungen. Så skedde. Men sen sade kungen alltid att den utnlmnin- gen var det största misstag han nå- gotisk) gjort i hela sitt lif. — Ilvarför sa han att det var ett misstag, frågade vi. Gjorde inte ås- nan sin skyldighet ? — Jo, svarade presidenten, men sedan dess ville livarje dona ha en syssla. e yhanb elsunberriitteistr. eon olm börs Om 3 Zuni. 2bannialsmartnattn. Te lugna men lemna franifteg ben ittlanbfla flaanmalthanDeln unbcr Dta narmaftt tibeit filort fyrtet innebars att ta tunbare unoutling i Denna trigtiga alfat/gren liffigare nurtfambet bar cl dr att emotfe. unr:kittat fig få mål i anropa lom TIorbarntrita, långfamt men fotat. 19MCIrtft biuttepriftn 3 fförtuta etaterna bar ben fanliga bebåtkiins ;en af Detta fabesflag Dc ndrmaftt åtta bagarns minftatt mcb nionatt 1 oda en balt million blekts. 'rvab hen intaemfto martnaben Haffar bar riter pittaftheigen någon tiftigart nscrtlamert ännu e; intrabt, inte åra fortinngarnt i atlmån• enar tonfunitiongagrea Irstanin• bet faftare gom upp:lomma., torbe ett liffigart utbatt fnatt intraba. 2tanfh timett (Oart forbringarna 133 öre utan löpare. 'Morteln af målartaronin- fanas mara obetilblig otb uppnå/ kagfta brie* fifIran tor gob ocb rotgira mata. enunft råa evistanlatoe oda neetemmte titlförfeln till 74 - 76 ort efter beftafftnbct. torn tubag affattligt för prouinsbehof. Tent :ilen far bake canbrab odt bevilja lamma prilfatter fant Mint af medan manis rabanbe. Tagen.: noteringar tro för 100 filo eller 23.5,25 fralptinb rattaga Oroat: tr. 13: 17 till 14: 10. Omtumlat: (barn:im:itu anm:14HW tr. 21: 50 n*: No. 9136: fromt Fr 5 60, rbft tr. 8. 45. 9tagm161: (Unnas a nbc givatntgarte, Nr. 16: 60 till 10: 75.* torn, mdlartInooinfernall: 2.rabigt A: 43 tia 9: 46, 6:rabist r: 25 till 9: 90. Inter, tet% 9: 35 till 11. 90. cafre, 7: 63, 7: 76 lit 7: 86 betaltit fig WO tito. Göteborg' böra bett 3 Soni. evannialantartnaben fortfaranbe Inbitet flina 'tub oåntirobt pris. Oafre lannerligt nalt ad) uddan allbette onilåttningelof. 1>t officiella noteringarna får bagen are: erverift råa om 13 flak. boa. m it to: 34 far 100 tito. arter, fet., 11: 73. Göteborg, freiraottrimpar. ,tuni K/Utilism ben emarbriltn båt/fata ena fig, enligt tömt Virrrte noteringar, 14Innba: 8ineflt berrgåtbelmor as-el öst. bf--343 ro trumf/mör 9:bca hafs gatt 0-80
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.