slem ej vunnit valmannens bifall, ef- ter mom det enda.' hindrar entita nyttiga lagars antagande. Härtill kommer, att tvångslagen naturligtvis i alla fall gir igenom. Vid underhusets eammantråde i tis- dag' föreslog , Partiell och sir W il- lian: Harenhet titt »li in pi en ny N ig; den sietneinde menade, att de- batten för framtida', borde it:skrankas till lagens principiella punkter, och Partiell deltog i denna uppfattning, ehuru han icke kunde annat ån er- kanna eden sakkunekap, talang och mod, hvarmed lagen hittills blifvit behandlad». De tel ledarnas förslag gjorde ge- nast underverk; den föreliggande ån- dringen blef oförtötvadt tillbakatagen, och en hel rad andra gjordes med ovanlig hast i ordning. Huru vida obstruktionen härmed år afelutad, år dock ganska tvifvel- aktigt; i hvarje fall år regeringen icke *åker härpå efter eom dess repreeen- tant i underhuset, mr \V. Il. Smith föreslagit bestAnnuandet af en viss dag, innan Ingen skall vara fårdig, östergiöprovinsernas russifie- ring. Enligt underretelser från Pe- tersburg motser man derattides en för- ordning från regeringen, att under- vis n ing i tyska eller estniska språken i privatskolor i Ostersjöprovinserna endast får meddelas efter inhemtande af myndigheternas tillåtelse. Denna förordning anses dock blott för en töreletpare till en annan, livad kom- mer att stadgas att den nyligen fa- reekritua obligetnrieke undervisningen i tyaka språket i de offentliga sko- lorna i österapprovinserna åfven skall utstrickas till de privata faro- anstalterna. En katastrof i en cirkus. 1 sta- den Neschin i Sydryssland har en egendomlig katastrof inträffat i en dervarande cirkus. Byggnaden, i hvil- ken ett konstberidareeallekap från Moskwa uppträdde, var uppförd af tri och för tillfallet fyld af åskådare, utikring ett par tusen personer. Det stormade starkt, och en del al bygg- nadens tak blåste af. De i taket an- bragta fotogenlamporna (öllo ned och utgjutet sitt innehåll öfver åskåderne, bland hvilka en förtidig panik upp- stod. För att komma ut ur trängseln nedre'. man en af vaggacne, livarpå kort derelter hela byggnaden föll omkull. Ilade detta ej inträffat, an- tages det, att samtliga åskådarna skulle ha blifvit innebrända; men Afven un- der för handen varande förhållanden oinkotnnto många och omkring 300 personer blefvo mer eller mindre svårt skadade, Orsaken till den stora eldsvå- dan 1 Newyork, vid hvilken 1,185 heter brunno inne, kominer vål all- tid att förbli en hemlighet, ekrifves det från Nenyot k. Elden utbröt med sådan !giltighet, att man måste uppgifva alla räddnings- försök och inskränka sig till att hin- dra elden från att få fast fot i de kringliggande tivarteren, af livilka 6 på en gång vero antända. Ilustarnes ängsliga vrenskando och gnuggande var förfärligt att höra. Den anstAlda skadan beruknas till ungefär 2,000,000 kronor. En djerf diamanttJuf. Från New- \ ork ekrifvee den 27 maj: Ofantlig uppståndelse råder i blir- varande fashionabla kretsar till följd af ItAktandet et Theodor Ilahr, en diaraanttjut, som . under en taffeltle- karess skepnad skaffat sig anetallning i flera rika familjer, der han i sitt husbondfolk. smycken hemligen ut- bytte ile Akta juvelerna mot falska 1 hvarje lawilj, der mag nyligen ont- b) tt taffeltäckare, fruktar man att ha råkat ut för denna person, och hvar enda en skickar sina juveler till sak- kunniga personer för att få dem un- dersökta, medan andra bege sig till langelset för att i den häktade söka igenkänna sin forne taffeltäckare. Tjufven up täcktes genom en rett tillfällighet. Fru Duncan Cryder, en mycket bekant dam, ville ha en ny infattning af sina öthangen och tem- ente]. dem derför åt juveleraren Tif- fany. — De har atenarn° aro oäkta! ut- ropade juveleraren, då han undersökt dem. — Omöjligt! svarade fru Cryder, de Aro en gårvit af min man, gom köpt dem har på samma gång som denna, min förldningering! Och da- men visade en stor eolitir, som gnist- rade på hennes finger. — Men, min fru, sade juveleraren och undersökte ringen, Afven den hår år oäkta! Saken antualdes för polisen, och af fru Crydere tjenstfolk fick man veta, att Ruhr, en nyligen afskedad taffel- täckare, hade brukat skryta öfver att han var en skicklig juvelerare. Po- lisen, som genast satte sig i spaning efter Ilahr, lyckades snart gripa den- ne, och han bekände åtminstone en del af de juvelstölder, han med så- dan djerthet och skicklighet utfört. f ots• (Ur dMeddelanden for Mao- och Sjukvård».) Rote angriper hufvudsakligen och helst djur af Inistafvelte men kan åt- verflyttas på menniskor, får, svin och getter. Sjukdomen har oftast ett lång- samt (kroniskt) förlopp, tom kan vara flera månader; men Afvenj ett feber- aktigt (akut), eom förlöper under till 3 veckor och alltid dödligt. Den kroniska rotsen börjar med eletuflöde ur näsett, antingen blott ur den ena, eller ur båda nasbålorna. I början år rasslemmet lattflytande, nästan vattenklart, blir sedan grum- ligt, gult, varlikt, tApper nasborrarne och luktar illa. Dör ej djuret inom de första tre veckorna, så blir sjuk- domen kronisk, angriper luftstrupen jemte etruphufvudet, kaftgropen fylke nf ömma, hårda svulnader och Alven lungorna angripas. Stor svårighet att andas jett«, hosta utom den vanliga frustningen, inträder då, samt djuret får ett utmagrad' och affallet utseende, under fortfarande mer eller mindre feber. Knölar, ofta i perlbandelika rader — liksom vid den mindre far- liga sjukdomen springorm — upp- träda på hals, bröst och lemmar, jemte utbredd lösare svalnad; knölarne bulna efterhand och döden följer genom af- tåring eller utmattning. Smittan ortpluntar sig dels genom alsöndringar och elen), som utfrustas och kommun i beröring med andra djurs nåselemliinna, eller eåriga kropps- delar. På samma sått som vid yppad mjalt- branditsmitta måste all gemenskap i stellar och skötsel mod friske hedar genast afbrytaa, samt tned eftertryck strängt förbjudas och förebygga.. Rotsgiftct år, likasoom mneltbrands- giftet, faktiskt ådagalagde såsom stå- ende i förbindelse med en egendom- lig kakteriebildning-at organisk och parasitisk natur. Det hänger länge vid stall, seltyg och af sjuka hettar, begegnade persedlar, till och med under flera månader; sk att fullstan- dig rengöring och desinfektering (af- svafling) af dylika ting Ar lita( nöden, med derefter följande luttvAttning och fullständig uttorkning. Rotsjukan öfverföres ofta på hAstekötaren, om han ej iakttager stor fersigtighet, att icke handskas med såriga hands i beröring med sjuk hist, eller dess utredningspersedlar. Sjukdomen blir mycket våldsatn och lifsfarlig Afven för mennielcor, hvilket gör största var- samhet af nöden, att man e inanans det utfruetade slemmet, e ler efter hedern; skötande låter !Anderna kom- ma i beröring med egen tnun- eller nåsslemliinna. Farligt arbete Ar Al- ven utdragning af rotsdödn hedars hud, livilken derför alltid bör gitvas till spillo. Sjukdomens förlopp år ofta mycket hastigt, med stark feber, feber, brandartad ros, svindel och y rn, samt död efter 2 å 3 dagar. Rot- sjuka hastar skola genast dödas och jordas, såsom vid mjältbrand beekrefe, jetnte täcke och gritntna. Kyrkostlinallift med Laholm', lands- och stadsförsam- lingar hölls i söndags i härvarande kyrka, dervid till behandling före- komma följande i kungörelsen an- gifno arenden: ko) Vid biskopsvisitationen den 16 sistlidna maj hade framstilts idiom önskningsmål a) anordningen af nattrardigången i sammanhang med pigmusan. Enligt visitatore förslag, som upplåstes vid stämman, skulle man söka 'att succes- sivt genomföra en Andring i rådande förhållande, så att nattvardsgångerne borde förekomma !kvantm' gång före och hvarannan gång efter hög- 1111C881111. Hr Söderström anmärkte att beslut redan å kyrkostAmtnan den 29 aug. förlidet år blifvit fattade, att nattvards- gångarne skulle eke efter högtneesan, hvarvid Ordf. påminde, att denna kyrkostämma, om hon An ej kunde betraktas såsom uppliatd, hon å an- dra sidan ej heller vunnit laga kraft. Efter ett kort meningsbyte beslöt stadsförsamlingen, att nattvardsgån- gen hädanefter för dess medlemmar skulle eke beduin/in gång före och hvarannan gång efter högmesenn, hvaremot landsförsamlingen för sitt del beslutade bibehålla den gamla ordningen, att nattvardsgången skall ega runt förå högt:nosen; b) anskaffande af lämpliga kår! för nattvard:vinets bevarande, och hade vid visitationen föreslagits inköpande at tvenne kominunionskannor, af lera, glas eller nyeilfver, samt att utbyta den befintliga kalken af silfver mot Ill Söderström: kunde ej fatta, hvil- en ny af nysilfver eller annan dylik ket företråde stUdeförenmlingen hade legering. I fr Henriksson erkende befogenhe- framlär landeferhamlingen. Om på- ten af de anniårkningar, rons fram- g.' stållo bordy; kimme 'oberörde af etuits mot de nu befintliga kärlen, ~genikult eller inbillade företräden stora glasfleekor, för nattvardsvinets vore det vill kyrkan; det borde vål bevarande, medgifvande dem vara alla vara lika, alla ske samma rått, både evårhandterliga och allt för pro- såväl den fattige som den rike, med- fana; föreslog anskaffande af natt- lemmen från Inndeförearaingen såväl — 133 — - 136 — — sade Fläckiga Svansen med bestämd ton. — Jag har inga historier att berätta. Gula Björnen måste vända sig till sina väktare och icke till Fläckiga Svan- sen, om han vill ha reda på detta. Gula Björnen fattade ett ögonblick tag i skaftet på sin yxa och kände sig hågad att med ens göra slut på höfdingons lit. Men han släppte yxskaftet h nyo. Om han dödat sin fiende, så skulle han oj fått nöjet att se honom torterad. Han vände sig derför bort och frågade efter Röda Plymer/. Ingen kunde suga livar han för tillfiillot var., Han hade åtföljt do öfriga för att söka efter Cinda och det flyktade blekansigtot. \Vanda yttrade i förargelse: — Allt detta har händt derför att Gula Björnen icke var nöjd mod de hustrur han hade, utan lyssnade till drömmar som on tok. — Qvinna! Gula Björnen vill oj ens af dig blifva kallad en tok — sade höfdingon vred. — Tag dina ord till baka, eller ock iskall du förlora din tunga! — Får icke en qvinna tala sanning? — frågade den högdragna idianskan. — Wanda har uttalat en lögn! Don Store An- den kommer och hviskar i drömmar, och den är icke en tok, som för honom öppnar sina öron. Ligg stilla och var tyst! Gula Björnen vill ej kilvas mod Ilanda. Han vill icke glömma bort att hon är hans hustru. vardskårl, i enlighet med:det retning, som vid visitationen fratnrrastatte, och Ile:osedde om att unskaff ande' hårat uppdrogs åt antingen vit för Ande- målet vald komin; eller åt kyrkovår- darne. Ile Frunamerin samtyckte till för- slaget att andetfra ett par kommunion- kannor af nysillver; denna legering vore nu både billig och vacker; hvad angick deremot utbyte af den befint- liga eilfverkalken mot on ny, så un- drade tal., om föreuslingen, inringt teget, hade tanighet dertiln den gamla kalken vore ju nemligon in gåfv• till församlingarna och det kliode derför ifrågasattas om 111111 utan vitare kunde afhånda sig deneatnme. Ordföranden ansåg detta vara en ren pietetsfråga och kuide ej den gamla kalkens utbyte ma'.4. en ny an- ses v ara stridande mot thnators ön- skan. Såsom varande al delel för försandingnenes behof skulle kalkens reparation bli alldelee för kostbar. StArnmans beslut blef i enlignet med livad vid visitationen antydtm. lir Ahlgrist yrkade på beeåmmande af ett maxitnum för kostnaderna hår- fin; det kunde annars, befarade han, komma att kosta flere kurare kronor. Hr An, aninArkning föranledde dock ej till något mammans berlut; o) för au dopförrättning ;nå, det &f- riden och lokala förhållanden ej tråda hindrande emellan, kunnazförråttas i kurkan beslöts att gamla dopfukten skulle undergå nödig reparation; d) bestämmandet af trenne expedi- tionsdagar i veckan, och faststAldes dessa, efter någon öfvorläggning till 'bilaga. och fre- dagar; o) ifrågasa tt ändring af bönkrunis- fördelningen i kyrkan. Enligt en kgl resolution af år 1821 på af landeförsetnlingen anförde be- evAr öfver fördelningen af' bänkrum- men i kyrkan hade statlefesainlingen fått sig anvisade de öfra bankraderna A bada sidor n:knutet altaret och lande- församlingen de nedre. Under senare Aren hade detta ej blifvit iukttnget. utan hade de först kommande tagit de lediga platserna i besittning. Ilr Frummerin yrkade att den garn- la 1821 stadfAetade ordningen skulle bibehållas; endast för den händelse etedsföreamlingens bankrum vid pre- dikan etodo lediga, skulle dessa få intagas af medlemtnar tillhörande landsförentaliugen. Ht Henriksson förklarade sig nöjd ined livilken ;date det An anvisades honom, vore det ån långs.' ned i kyr- kan, men ville Ila ordning. Ile Ahlqvist tyckte nog att det gick an för de unge att saga så; annat vore det för den som år gommal och grå; få de ålderstigne ej ep plats nåra predikstolen, så höra do intet. Tyckte att den för skolpojkarne i.eserverade s. k. eskolstolene kunde !tiggas till de nlItuånna bågkrummen och, om så nödigt befunnee, en lös bänk reser- veras åt barnen. ADERTONDE KAPITLET. Flykten. Då det varsnades att fången, det unga blekan- sigtot, undkommit, fastän han legat bunden till hän- der och fötter nära don af grenar förfärdigade hydda, ft som upprests åt Gula Björnen och hans familj, upp- stod on förfärlig förvirring i Svartfötternas läger. Det blot högljudt allarm utaf, och afdolningar af krigaro utsändes i alla riktningar. Upptäcktes gjordes af den vnkthafvande krigaro, hvilken fått i uppdrag att gå på patrull genom läg- rot, som också vaktades af krigare till häst, livilka, tjenstgörande som vodottor, redo i en stor krets utan- för hästarnas betesplatser. final hade sett do båda fångarna, Fläckiga Svan- . sen och i det unga blekansigtet, ligga vid hvarandras sida och, sofva, och han • hade gått ned till floden för att dricka. Han återvände. Blekansigtot låg dor fortfarande åtminstone tyckte han så. Don hvite hade emellertid dragit sin filt öfvor hufvudot, antagligen för att skydda sig för muskiterna. lian gick från det ena tältet till det andra inom sitt vaktområde och återkom flora gånger till det etälle dor fångarna lågo. Fläckigd Svansens ögon vore; vidöppna, enen han sade ingen- ting, och väktaren hade ingen id6 om att blekansig tet rar borta. libtfalo 'Mil 61414 bragd. 84 e ngm fr ån Icke val någon från den intagit, d dnent t aplabtls n åvhea dock i nåra nog nödvAndigt, om en ny sakernas ordning skulle intrida. Yrkade för sin del att det skulle fortgå så, emu under senaste åren egt rom, nämligen att bankerna skulle få vara fria. Hr Ljungberg instÄmde. Hr Henriksson anmärkte att hår ej vore fråga om någon erangskilnads, såsom hr Söderström tycktes fatta sa- ken; förslaget hade endast, såsom förut nitets, gitt ut på att få någon ordning till stånd. Hematålde om ej en kotnits borde tillsättas, för att utreda frågan och inkomma med ett förslag; sidan frågan nu förelåg vore det omöjligt för stammen att t den- samma fatta något algörande beslut. lår Ahlqvist upprepade sitt yttrande, att för de yngre personerna gjorde det detsamma, livilken plats de blefve anvisade, för do Äldre ej så. Hr .S. P. Pehrsson ansåg, i likhet med hr Ilenrikseon, att en utredning var af nöden och att för vinnande dend en kotnits borde utses. Ile-efter ombad ordf. landsförsam- lingens medlemmar_yttra sig. Bengt Persson i liejeby påstod, att landsförsamlingen, som finge betala 'j, af kyrkan. utgifter, alltid lidit orätt, då dess önskningar stått i strid med stadsförsamlingen. Instämde i hr Söderströms yrkande. Joks Nilsson i Ahla upplyste att, sedan ålder de tvenne frimete bån- kerne å båda sidor varit reserverade för stadens tjenstetnAn samt för arren- dator å Kungsladugården, hvarförntom den s. k. uslcoletolene, såsom hr Ahl- qviit om:tamde, varit bestämd för lår- jungarne vid pedagogien. Vid orgel- bygnaden hade någon ändring upp- stått, som villade ej ek liten split för- samlingarne emellan, men slutligen dock blef bilagd. livad företråden betraffude, erkÄnde talaren ej andra An ålderns. Sven Persson i Mellby inetende med hr Söderström. Likaledes gjorde Lars Bengtsson i Lejeby, N. A. Jönsson i Mellby, N. Svensson i Ratad, 0. Johansson d Olofsdahl. Hr Frummerin hetnstålde till ordf. om fratustallande af proposition, hu- ruvida församlingen önskade att en kombi: blefve tillsatt. En del af landsförsamlingens leda- möter tycktes ej vara hågade att ingå på det förslag, den framstålda pro- positionen alalg. Hr Henriksson bud att få ordet och frautstålde, för att få något slut i sa- ken, det förslag, att då landsförsam- lingen hvad jordbrukarne betruffar bidrager med i till kyrkans utgif- ter, den i propositionen föreslagna konlita skulle utgöras af .5 personer ur lands- oclt 4 ur stadeföreamlingeu. Bengt Persson i Lejeby ville ändå inte vara med om någon komita ty om denna au kom att bestå af flera landsförsamlingens medlemmar skulle desto dock lått kunna öfvertalas att ingå på stadsförsafnlingernedleturnar- nes yrkande. Derför: ingen komittie Emellertid beslutade strimman dock, i trots hårat, att en komite skulle till- sättas och i enlighet med hr Henriks- sons förslag skulle den bestå af fem ledamöter från lands- och fyra från etadeföreamlingen. Inom stadsförsamlingen utsågos: Hrr S. 1'. Persson, F. Hansson, K. Cederberg och A. Söderström. Iuont landsförsamlingen: Lars Bengtsson i Lejeby, N. A. Jönsson i Mellby, P. Svensson i Ahla, Olof Johansson å Ololsdahl och Sv. Persson i n:r 10 Mellby. lir S. P. Persson utsågs att sam- mankalla till sammantrade, och be- seendes, att komittfin skulle inkomma med utredning ocb förslag inom årets slut. Inom prestgårdsbygnadskomitiin räckt förslag ona aaedrijning of den gamla ekononaiebygnaden och uppförande af en ny eddan bifölls utan något videt° tnenin ge by te. 3:o) Infordrande af de icke kla- gande förfamlingsmeglenamarnes und. förklaring i fråga om hos kgl. naaj:t anförda befriar öfver Göteborgs dorn- kapitels upphdfrande af kyrkoftånamo- sluten den 29 aug. och 12 sept. 1886. 1 en af hr Henriksson m. tl. inlem- ned skrifvelse vederlade' hvad å de till kgl. maj:t anförde besvären ytt- rate, och beslutade stämman enhäl- ligt, att denna skrifvelse skulle ut- göra stammens svar. Sedan juateringetnån blifvit utsedde förklarades stämman atelutad. ffituariehanba. Höjden af frihet Fadreo: - livad skulle du göra, Ked, om du vore kung? Sonen: — DA skulle jag låta bli att tratta mig.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.