ma i literatnren så han begriper att — Seså för tusan, tAnkte Jonas, nn ha r jag (Att ratande vagn vid 'min- det år mört omöjligt s/vål i romanen nen, men hvem f—n kunde tro att och novellen sors t dramat att hålla hkr finne flera fina ekipage i nejden fast i alla intrigens trådar pi en gång, An Petter Sålboens. Ptro, ptro! skre samt derför ursiktar en liten återblick? han it kuskeu. Si saken var på det viset, att da- gen förut hade lilla Jenny fått besök — Var lugn, hr doktor, nu a' vi rlc une. framme, ev•raile af en t cl. poneionekamtat, fröken 1 deteatinna Ande nian upp fram- Amalia Rosenknopp. Det blef för en stor hot rgårdebyggning med ligtvis kyssar, tatuntag, frågor och veranda och markiser och gesimser klappningar på ryggen i !Ange banor. på taket och tre våningar och flyglar ()m de skulle ligga i eanitna rum och derutanför dufelag och stockrosor om natten? Jo det var klart. i grupp och kastanjer och fyra hun- Och der lågo de och pratade och dar och dufvor och solvisare och kroc- smektes, och klockan slog eltva, tolf, ketbågar och hvita mackor och un- ett, tvi och halt tre innan de tyst- derkjolar med mellanspetsar, som nade. hångde till torkning på krusbårsbu- livad de talade om? ekarna, och en dagverkapiga, som stod Ja, så mycket kan jag di såga, ett i den allralåttaste dragt bakom drång- inte var det om mustascher och kar- stuguknuten och tittade under lugg lar och dans och kårlek och tyger och kliade sig på skonbenet med stora, till baldrAgter och sådant der, och inte var det om huru en af deras svarta naglar. Och på verandan stod en Aldre he- unga våninnor, som redan var gift, dersman med grått hår och randig hade det. Nej då, då kAnner ni inte sommarkavaj och tårar i Ogonon och unga flinkor. Dc talade nog om Gud och sina föl:åldrar och berömde sina skrek: — Bror Bolund, bror Bolund, Jen- lArarinnor, som do haft i pehsionen, och önskade att herren skulle be- Dy ligger för döden! Nar vittnen Jonas såg och hörde vara dem från alla möjliga frestelser, allt detta, blef han grufligt ledsen kan jag tro. Jaha, det talade de så- sig tvåtusen mil under kert om. och önskade jorden och tÄnkte: allvad i Guds Och så somnade do och vaknade namn ska' jag bara göral. men hår inte torrån klockan var halt tio på var ingen tid till resonnement, ty nu morgonen och då var det att springa stannade vagnen framför verandan. i kjolnrne med ene, för kaffet y:kl- Jaså, Bolund var inte hemma, iade. — sa' den Aldre herrn och torkade sig Lasare, grannlagenheten bjuder i ögonen. Detta ar då den nye la- oss att aflAgsna oss vid dc unga dn- earetteläkaren, doktor Såglund, kan mernne toilett. Blott så mycket må- ste jag för utvecklingen af don kir jag tro? Jonas hade i barndomen lån af sin skizzene markliga intrig meddela, att mamma att man aldrig bör ljuga, och i brådskan — bytte de anörlif. Ama- derför es han visst inta att han var lia var mimare och fick godt rum i doktor Såglund, men han hade också Jennys bartnfAngeel, men ,Jennys af sin MIllitfift lort att man bör vara herrliga gestalt hade af naturen de- höflig mot Äldre personer och der- nne i ett anfall af godt lynne, och med giftvild hand hade skaparen hår före teg han och bugade sig. — Ack, herr doktor, mitt enda barn, öst ur behagens skattkammare. Följ- min Älskade Jeuny, har blifvit så ha- den blef den helt naturliga, att frö- stigt sjuk. Annu i går var hon frisk ken Jenny, då hon låtit ett ägg, två som en ros och i dag höll hon på att smörgåsar och en stör kopp kaffe för störta död till golfvet vid kaffebordet. förlig vind glida ned utefter sina Jonas var inte mer An en menni- lappars korallkust, kande atrycknin- ska; når han hörde orden «enda barn. gar öfeer bröstet, som om hon sko- och såg på trevining•hueet och hå- lat qvgyas.« Det onda tilltog, vår varna och stockrosorna och skym- hjeltinna bleknade och måste föras tade en stor ladugård långet borta i till eängs. Då upphörde visserligen fonden, så kände han en litlig åstun- smårtorna med ens, men anfallet hade dan att kunna rådda fröken Jennys dock varit så svårt, att doktor ge- unga lif och latbannade inom sig sin nast eftertelegraferats och buntats dumhet att icke vid akademien egna vid stationen. sin hyllning åt Esculap i et. 1. åt Och nu tror jag vi ta och slappa Thetnts. Då hade han nu bort kunna in Jonas Lugnqviet i jungfruburen. vara åtminetoue medicofilare. • • • Liksom i en dröm låt han föra sig Lifsvarmt och rodnande låg den in i salongen, der en Aldre dam vid unga tjusande Jennys tåcka.hufvud godt hull och med brun lösbena - på mammas basta mellanspetelakan, troligen fröken Jennye mamma - alldeles som om man håndelsevis satt på en broderad stol och höll huf- tappat en svallande, halfmogen bi- vudet i båda hånderoa och gråt stora, garrå i en bunke oskummad morgon- salta tnoderstårar på bryseelmattan, mjölk, och den rosenröda lilla han- der en gammal fet, gråhårig mops den hvilade pi den gröna (men dock stod och slickade upp dem en efter arsenikfria) biten precis som en nej- annan och morrade åt Jonas som om lika på ett foder nyslaget grAs. Sakta han i honom befarat en rival. men oemotståndligt som en jåsande Och gumman flög tipp, for Jonas limpdeg höjde sig den jungfruliga om halsen, kramade honom och skrek: barmen vid Jonas Lugnqviste for- — Doktor, o doktor, radda mitt ekande blickar, och hviskande, knap- barn! pust förnimbart, stilla som den halt- Och Jonas blef rörd, kramade den vuxna fladermusene koketta vingslag .nalla fruns hand tillbaka, torkade sig i den sköna AugustiqvAllen, ljöd hen- i ögonen med sin smisnlisduk och nes bryende stamma, bruten al tårar: stimmade rurd — Herr doktor finnes Annu hopp; — Min fru, jag ska försöka. det Ar liårdt att dö så ung . . . ? • „ Jonas hade visserligen, som vi veta, Jag hoppas !tsaren Ar så pass hem- inga medicinska studier, men han för- atod sig bra nog på fruntimmer, och kande instinktrneseigt att det aldrig kunde vara 'något farligt med elevan !jury., blomstrande ungmö, hvilken sig ut som helsan sjelf, och raskt sade han: — Jag hoppaa att skyndsamt kunna nflagsna faran. — Gud vålsigne er! sade puppa och mamma och gingo båda på ett grannlaga satt ut ur sjukrummet med nAnduktirna för ögonen och mopeen i hälarna. Jonas satte sig ned och fattade den skönaste lilla handlof han Annu skå- dat. — hår A' feber, sa' Jonas. — Jaa då, sa' fröken Jenny. -- Och stor utmattning. — Ryslig. — KÄnner ni svår hjortklappning Fröken Jenny gråt bittra tirnr, når hon fick veta att en frAck bedragare kant henne på pulsen och svept fil- ten om hennes blyga gestalt, men all- denstund hon sig hellre efter den uslingens medicin vligrade hon envist att följa farbror Bolunds ordi- nationer. Dngen derpå steg hon upp och matt med en tankfull min och motade dufvornu. kjukdotuen hade efterleinnat ett stinn svårmod i hela hennes vilsen, och ofta tÄnkte hon på livad den der ungel mannen kunde vara för en hot. Om ett par dar vikt det bjuduing i i prostgården. Patron Såfburn var der också med sin gist. — Får jag kf: kandidat Lugnqyist — fröken Arnblom, en' prosten. — Hur står det ti.1 med lille hel- gon? sa' Jonas och log ett gotik, tro- hjertadt leende. — sa' fröken .Jenny och .tålde sig vid fönstret och betrak- tade en krusbArebuske nå noga, som om han varit minst en indihk elefant ölin r en protektionistiek Göteborg.- grossör. — Di der å' inte mogna Ännu, tyckte Lugnqviat om krusbåren. — Det finne så mycke t «omoget. har i verlden, sa' fröken Jenny och suckade. — Båttre det An ruttet, fröken Arn- blom, tyckte Jonas och såg si ()ge- ment genotnliederlig ut med sina stora, blåa ögon. eme11611ija — Åh i? . . . nyes når doktorn kom in el . . . så . . högg det till eå föralcrackligt . . . Jon,s aflArnade sig aldrig en half mil från lardomestaden utan att med- föra sin lilla videflåtade ~laska, fyld med prima konjak. Han steg nu upp slog några droppar i ett glete, lylde det med vatten, stack sin breda hand under Jennye lilla nacke, tom kun- nat komma ovanorna å Ekoleund att begå ejeltmotd af afund, lyftade var- ligt upp henne och låt henne dricka. — Seeå der in, nu 11' lilla nåden bra i morgon sa han. — 0 nvud tager ni? Jn, det lät- Jahn, det hår tidningenutnret kostar tnde verkligen! Pappa kom in: barn tio öre och för det priset kan — Åkande bud håller för dörren ni inte gerna begår* on hel roman för att föra doktorns recept till apo- med detuljmålningar,' inveckling och utveckling och brustna hjerttin och teket. — Tackar; behöfe inta, jag har all- «lifatrågor .tålda under debatts. Der- tid en del sådan medicin, som all- för jrill jag bara nilrUna att nn ti* di mAnnast förekommer, på mig. Ilar gifta. Jonas förestålde Jetnnys pappa, att redan gifvit fröken in deraf. Tror den unga dam, som i sin eångkarn- hon snart skall bli bra. mare sett en ung mun, hvilken — Ni hyser således hopp? ken var låkarc, massör, Brest eller — Det allra basta, herr patron. Och Jonas åt middag och drack slAgting eller lifföreAkringengent el- vin och talade om treflisa historier ler inbrottetjuf, knappast har annat från Lund och vann allas hjertan. val An att låta honom stanna qvar Till och med mopeen nafsade honom der för alltid. Doktor Bolund, som vid bröllopet i byxorna med en min som ont han erktint honom som en medlem af fa- föreslog brudparets ekål, talade lite milyen. Men livar tionde minut gick nfundsamt om «det stora arvode Jo- Jonas in till sin lilla patient, kånde nas fått för ett enda -sjukbesök.. Jonas menade att natt fått lifstids- henne på pulsen, jemkade på huf- vudkudden med en moders omsorg nck ord på ståltet, och då bör alltid och lade upp filten öfeer en skuldra, liqviden bli rikligare. All åt den som mot livilken nyfallen snö skulle sett tar betaldt pr gång. Dessutom borde ut som en gammal, illa lappad natt- vål arvodet beståmmas efter kurens verkan. De examinerade doktorer- skjorta, — Han Ar mycket mån, sa' pappa. nas kurer resulterade vanligen i ett — Ja, han visar ett lefvande in- kors med namn utanpå och då vore det ju vida Atyfvare att bringa kri- tresse, sa' mamma. sen till en ring med namnet inuti. — Wow wow! sa' mopeen. — Ilyarför sju tunnor tusan skic- Det ingiuge också i ackordet. — Må det ackordet aldrig störas kar du inte skjuts emot mig vid sta- tionen? ea' doktor Bolund, som just nf några diaharmonier, witzade frö- nu visade sitt barska anlete i sals- ken Amalia, som var etnåqvick vid högtidliga tillfÄllen. dörren. — Nej Gudbevare,' men någon rig- Når Jonas Lugnqvist hörde den der repliken gick han tyst och anspråks- tig harmoni blir det Ändå aldrig förr löst bakom mammas rygg uti tam- An de små Aktensicepeflolerna komma med i konserten, hviskade den oför- buren och tog sin öfverrock. En turflig enbeteskjuts stod på batterlige Jon..e tillbaka i örat på fröken Amnlia. gården. Och aldrig tog han h varken april- — Ilar du skjutsat doktorn hit? lan., eller nhofratten». Gifhrmåls- sa' Jonas. — Jag har vAl fållo så, sa' kör- och ArtdnbnIkartia genomgår han prak- tiskt i Årnblomska familjen. Om evennen. Godt, då ska' du skjutna mig jordabalken bryr han sig icke vidare, när han blott vet att det nu år «laga till patron SAfbom genast, hör du. fång» att taga ein förtjusande patient — Men doktorn . . ? i starka unnar; om byggningabalken — Han blir hår i natt. Kör! ,.■■■••••■■ ,. — 137 — 140 — • Den unga flickan var der, och hon hade så väl medelst sina kläder undandolt sitt arbete, att krigaren icke såg någonting som kunde väcka hans mtsstanko. Han gick för den skull tillbaka till elden. Ånyo uppgaf Dave ett ljud som liknade syrsans samt fortsatte med sitt arbeta. Ty genom ofvan om- talade afbrott hade han förlorat en del tid. Han hade ej arbetat mer än fyra eller fem minu- ter, då jord från hennes sida af urholkningen föll på hans händer. Tio minuter sednare vidrörde han hen- nes hand med sin. Då, för första gången, vågade han hviaka till henne. — Var stilla nu medan jag gräfver — yttrade han — ty annars kan jag skada dig med min knif. Hon svarade icke, men upphörde att arbeta. Det var väl att hon gjorde det. Komantacherna eågo oroliga ut. Återigen kom krigarnos anförare och sig efter henne. Hon hann i tid svepa in sig i sina kläder, och han återvände till sina kamrater, öfverty- gad om att allt var som det borde. Dave arbetade nu som on bäfver, och inom en kort stund hade han åstadkommit ett hål så stort, att han kunde gå in deri och lyfta sitt hufvud inuti kam- maren. Han var liten, men han visste, att hon oj var så stor som han. Hon skulle dorför kunna pas- sera derigenom. — Kom! — hviskade han. — Kom! Han drog sig till baka till yttre hälften af tun- neln, och i nästa sekund stod hon vid hans sida. Hon hade Komantschkrigarena knif i sin hand, emma — Det har han likväl glömt, annars skulle han icko vara här — yttrade \Vanda, livilken, lik qvinnor- na i allmänhet, nödvändigt ville säga sista ordet. Gula Björnen svarade ej, utan gick bort till Unga Bäfvorn och do andra fångarna för att i egen person se till att do befunno sig i förvar. Då han öfverty- gat sig om att detta var händelsen, kom han tillbaka till sin egen lägereld, svepte sin filt omkring sig och satte sig. I denna stilllning förblef han till dess dagen gryddo, då han sände alla sina krigare, utom att garde af att tjog, eller kanske ej fullt så många, bort för att söka efter fångarna nära och fjurran. Om sphot efter dem upptäcktes, skulle detta följas, till dess do voro fångade. Men do utskickade förmanades att vara synnerli- gen försigtiga, så att de skulle kunna fånga de båda och föra dom bort i säkerhet oskadade. NITTONDE KAPITLET. AllmAn Penslonslurattulng för Sveriges Industriidkare och Haudtverksre. Med anledning af från flere orter inkomna förfrågningar om möjlighet till intrÄde i Utmals* Fabriks- och Handtverkeförenings Pensions-Kassa och Arven .ned anledning af det se- naste allmånna lnduetritdkarentötets uttalade Asigt «att en peneionainritt- ning får induetriidkare och handtver- kare bör komma till stånde, får ofran- nilmnda Upsala Fabriks- och Handt- verkeföreuing }larmad inbjuda samt- lige Industritdkare och Fiandtverkare i riket till intrade i denna Förening och i den dermed oskiljaktigt före- nade Pensions-Kassa med samma råt- tigheter och skyldigheter, under hvil- ka Föreningens nu varande medlem- mar i densamma ingått. Föreningens Reglemente år faat- stAldt af Konungens Befallningehaf- vande och, der så varit bebofligt, If- ven af Kongl. Majeståt, enligt bvil- kens nådiga resolution af den 30 Ja- nuari 1883 (se Bihang till Svensk Författnings-Samling 1885 n:o 76) «pension, utgående från Upsala Fa- briks- och Handtverksföreninge pen- sionskassa, ej må för pensioners Old tagas i mate. Nödiga beslut rörande ut- de i och för den nu föreslagnat stråckuingen af Föreningen behöfliga Ändringarna i och tillaggen till Reg- lementet At o redan provieorikt tråf- fade. Algiften till Peneione-Kassan för det ordinarie pensionsrummet utgör inalles trehundra (300) kronor, hvil- ken algift kan fördelas på femton (15) år. Dessutom eger hvarje Föreninge- medlem att innchafva fyra (4) extra pensionsrum, och för !Ivan och ett af dessa utfaller pension till lika be- lopp som för det ordinarie pensions- rummet. Pensiousbeloppet för hvarje pensionera:n utgör för i år, enligt 1886 Års reviderade bokslut, en summa af 127 kr. 62 öre. Pension bekomme., efter att i fem- ton (15) år harva tillhört Föreningen, vid fylda femtiofem (55) års ålder. I sIrskiida full berAttigar dock redan femtio (50) års ålder och tio (10) Ars medlemskap till erhållande al pension. Efter medlems frAntalle eger vid fent- tio (50) års ålder hans enka och efter hegge föråldrarnes bortgång ilfven efterlelvande minderåriga barn pen- sionsrått — och denn utan sÄrskild • Industriidkare och handtverkare, som hArå reflektera, behagade för närmare uncle rattelsers erhållande harivAnda sig till Upsala Fabriks - och Handtverkeforening, livilken icke *kall underlåta att fortast möjligt meddela begårda upplysningar. Upsala den 10 Juni 1887. För Upsala Fabriks- och Handt- vet ksförening H. J. Feith, Föreniugene Ordförande. Otto Lundberg. 'y, tu:with:111bn. På en grafvård låges följande in- skription: .Hår tevila i lugn efter ett sexttoårigt äktenskap Wilhelm An- dersson och hans hustru Lisa.. "Motsatsen till komplett, kan du egga den?. «Kom, pleti? Ja bevars: marech pannkakal. (Sent inkomenn• annonser.) Den handelslokal med bottall och magasinen, noir nu inne- hafves at Handl. 0. Andersson uti min gård i Laholm, år till uthyrning från 1 Oktober detta år. Menlösa, Nottorp, i Juni 1887. A. Wenuatröm. [523) ------ — — - UpptUckt. Dave hörde ljudet af något, som försigtigt nal- kades i busksnåren. Så tappor som han var, kände han sig dock mindre vål till mods, emedan han först trodde sig höra fotstegen af röda män, som gingo sakta och försigtigt. Bwfale Balt *MC kart. lika litet, redan han lyckats i den vanskligaste byggnad al alla: byg- gaudet af hjonelag. Af hela handels- balken tilltalar honom endast tionde kapitlet, som handlar om spant., enår det lör tanken på hans och Jenny' rosenkindade k Arlekapanter; uniök- ningslagen kan man skratta it på skuldfri gård med trevåningehus och veranda, och rA:teglingshalken tr o- duglig gentemot ett litet lockigt, egensinnigt hufvud, som aldrig tar reson. Men strafflagen då? Ja, i den låser vål lilla Jenny så vAl som andra fru- ar ett kapitel eller två om qvållen når rullgardinen år nedfåld och lam- pan skett . . . (Sm. P.) Sigurd. 55 Tegelrör. Ett större parti I% turnu tegelrör realiseras mot extra kontant till 12 kr. pr 1000 vid BJellegardens Te- 4524) gelbruk pr Iljernarp.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.