talrika polisstyrkan ankede till stal- let, funno de huset barriktuleradt och farsedt med eltottgluggar, b einau„nde af hennes båda söner, medan hon sjelf och co liten flicka öste kokbett vat- ten ned öfver de antalltunle. Far- gifves skred polisen :ill aitlall pi no- fall hållande plraplyer Och okalitse framfar sig. De masur atandigt vika tillbaka far de väl riglade vattenström- marne. Försök gjordes att pi storm- stegar trånga in genom fönstren, men bir mottogos de efor:isande af de båda jettelika sönerna, som kastade kon- stapel på konstapel utför stegarne, och slutligen drogs en af dem in i huset, der han tetniigen illa tilltyga- des. Slutligen, då manskapet började tveka, klAttrade chefen sjelf uppför co af stegarna, men måste mycket hastigt vånda om med oförrAttadt A- rende. Nu gaf sfr erste Tungt order att eld skulle appnns mot den lilla garnisonen, som asnu ej visade någon min att vilja knpitulern. För att före- komma blodsutgjutelse, erbjöd sig då församlingens mest att gå upp för stegen och söka förmå de båda jet- tarne att stacka gevar. Det lycka- de; barrikaderna undanröjdes och vräkningen försiggick på vanligt satt. Men det gick ej bår som i de flesta föregående fall, att de vakta efter polisens aftåg i allt lugn återinflyt- nide i sin bostad. De måste tvärt om alla med undantag af den lilla flickan följa med till Limerick för att i fln- gelee afbida ransakning. UpptrAdet bevittnades af en stor folkmassa, som på ett mycket otve- tydigt satt gaf till kanna sinn sym- patier för familjen O'llalloran: Se- nare på dagen hölls ett folkmöte, der Davis i ett flammande tal prisade de kicka sönerna och framhöll deras farsvar af sin moders koja som en föresyn för det unga Irland. Ilade han varit vid deras ålder, sade han, då hans egen mor för trettio år se- dan vraktes från gård och grund, skulle han, fruktade 111411, ej kunnat tygla sitt lynne så vål som de gjort. Men ile fyra hundra af Englands legoknektar, som de hållit i schack, voro sakerligen något för den civili- serade veelden att se ned på med ömkan och sannolikt alven med ej si litet förakt. «Gud valsigne de adla gossarne för det de så tappert försvarat lin moders hus!. --- En förförares skadeersättning. Ett ovanligt utslag falde bilrom da- gen vederbörande domstol i Douai, Frankrike. En fru T., som blifvit öfverbevisad om otrohet mot sin man, hade blifvit dömd till skilsmessa från denne. Hr T. begArde, som sina barns förmyn- dare, i deras namn skadeersättning af hustruns alskare. Domstolen anslöt sig till herr T:s uppfattning och dömde Alsknren, herr V., till skadeersattning. I utslaget heter det: sDå en handling, MOM medför skada för en annan, måste ha till följd, att den förfördelade far skadeersättning, a 'If då V. genom flit missbruka T:s fortroende och genom att locka bar- nens mor från sin pligt, år ansvarig inför barnen för följderna af detta sitt handlingssatt, och då denna skada, som består deri, att barnen nu befinna sig alver- gifna, att de förlorat moderns tillgif- lenhet, att deras mor gifter om sig nch att ett barn blifvit födt; kan upp- skimras till 1,000 frank för heart och ett af barnen, na dömes V. att till heart och ett af dem utbetala denna summa i fran- ska statens 3-procents-obligationer n Bidrag till do brandskadado i Paris ht -le 6,111115 titippliarligt. En soar, b oin fru Florpiet gifvit i pa- latset Bourbon, har inbringat 20,000 francs. En konsert af Van Znndt har lemnat en inkomst af 10,000 kr, den andliga konserten i svensk-norska kapellet 1,745 francs. I3aronessnn Rothschild har akankt 5,000 francs, Figaros insamling har OM' bortåt 150,000 francs o. s. v. En oskyldigt dömd. För fyra år sedan mördades i Elberfeld en fru Ziethen. Miastanknrne (öllo genast på den mördades man barberaren, Fastgitvaren och fröhandlaren Albert Ziethen, som på sin tid ar, juryn i Elberfeld förklarades skyldig och dömdes till !gnids tukthusstraff. Nu har man emellertid, sedan den dömde redan suttit lyra år på tukt- huset, upptackt dan verklige mörda- ren, nainligen barberarelarlingen Au- gust 'Wilhelm. Det var Itufvudinkligen pi grund af dennes vittnesmål, som Albert Zie- then dömdes. linne lArling som i början faregnf sig alle ingen- ting veta om hela saken, berattade nåmligen senare, att han hade sett bura Ziethen dödat sin hustru och fastan Ziethen så N111 under :len för- beredande undersökningen, som under sjellva hufvudransakningen bedyrade sin oskuld, måste han vandra till tukt- huset. • Han hade emellertid fattat tnisstan- kar om, att hane Iltrling var' den e- gentlige mördaren, och han t af der- för sin broder, den i Berlin :boende restauratören Heinrich Ziethen, i upp- drag att inkttaga W ilhelm och even- tuelt utverka en resning i :nikt. Strax efter att processen var afslu- tad, försvann \Vilhelm emellertid plötsligt, och först för kora tid sedan lyckades Heinrich Ziethen,lsom oaf- brutet hade sökt att Vinna upplysnin- gar i saken, upptäckte sin broders förre barberarelårling i Berlin. I Ziethens restauration beråttnde namligen cn gest för någon tid sedan tillfälligtvis, att lins måste gå till an- malningsbyrån för tullande resande för att efterhöra en person. Ziethen bad dA g,åsten alven taga reda på, ont 3/Vilhelm handelsevis vore i Ber- lin. Det visade sig nu, att Wilhelm var anstald hos barberaren Piesker vid Frankfurter Allee n:o 101. Ziethen satte sig nu omedelbart i privat förbindelse med Pieske; och meddelade honom sina misstankar. Samtidigt bit • han en arbetare, som kände Wilhelm spionera på denne. För arbetaren förklarade W ilhelm en dag: «Jag måste resa till Amerika, eljest kostar det mig en dag hufvu- det.. Strax efter underkastade Wil- helms principal honom ett. mycket skarpt förhör, hvarvid August Wil- helm till slut utlade en lullståndig be- kännelse. Han meddelade nu, att hnn, medan Albert Ziethen befann sig På en resa till Köln, en dag hade gjort alen mör- dade några opassande förslag. Hon hotade med att omtala allt för sin man, brant/k Wilhelm, då hustrun vande ryggen åt honom, af fruktan för sin principal slog henne med en lintuninre i Itufvuddt och på detta nått dödade henne. Slumpen fogade det så, att den mördades man namnet i samma ögonblick korn tillbaka Iran sin resa. hvarför \Vilhelm i största hast drote upp på sitt rum och malde sig som han ingenting om hi ad SOM hade tilldragit sig. Sedan Wilhelm enligt bekannelsen, gal Piesker omedelbart Heinrich Zie- then del dernf, och saken är nu fö- renta' för kriminalpolisens Inför domstolen har \Vilhelm vidhål- lit sin bekännelse. Telegram afsandes genast :ill tukt- huset i Werden nto Ruhr, der Albert Ziethen aftjenar sitt straff. Den o- skyldigt dömdes fader, en man på 70 år, har likaledes fått underrAttelse ont den nya veandning saken fått, livar- jetnte ministern mottagit en bertittelse om det passerade. 11111.11•1.■ oc12 polissilket. Höks häradsrtili den 15 juni. (Referera& at Joh. Di.ri.) Rattens ordf. hAradsli. Axel NVestman. Namdemannen Nils Aug. ,Tönoson i Mellby mot Per Jönsson Brodd der- stades om kred. Parterna, som ega, den förre t';56 -delar och den senare = „-delar i Gumma heinmannnummer, ega att gemensamt underhålla ett un- dantagshus för enkel Elna Jakobs- dotters rakning. Nu fanns visserligen förut en gruninal langa h vnri undan- tagsrum kunde inredts, men kar. N. A. Jönsson ansåg detta får mycket botalligt, kvarföre han låt nedrifvn det gamla och uppföra ett nytt hus. Naturligtvis kom Afven på svarai lott att deltaga i omkostnaderna, !kvillra lian dock ansåg för höga och ville å sin sida att inredningen skulle skett å det gamla huset. Derför hade kår. inmana svar. för utfående af det be- lopp på den senare ankomne. Svar. ansåg posterna 45 och 40 kr. för too reriarbete och gråsten vara den förrn 25, den andra 100 ":„ för höga samt bestred posten ii 100 kr. till halmtak då det fann0 tak på den gamla långan i brukbart skick. Po- sterna Å nrbetalönen å 250 kr. anser svar. vara 25 0/, för höga. Kar. på- stod att evar. haft en byggmästare och en murare hvilka förättut syn på nya bygnaden och de ansågo kostnn- derna för husets uppförnmle r för låga. Två vittnen hördes, Itaka dock icke kunde intyga det gamla husets brist fånighet eller takets otAttliet utan tyckte tvårtont, att «den gamla !ån- gan såg inte eå galen utak KAr. begärde uppskof för att an- /inkila förliår med de personer sorts å svars vägnar förrAttat syn på det nya huset. Svar. «vill inte bentraka.0 Per Brodd hade uttagit stamning å N. A. Jönsson, NIellby, för utfående af ett fiskerinnelag å 7 kr. 30 öre för livartilera nf Aren 1885 och (886, livil- k,'t svar. hos liskeritippsyningsman N. F. Svenonius uppburit utan att !unkna kar. hans rattintitign belopp. Svar. uppgal att det är en praxis att fisketibolaget brukar erlaggn arren- det till största dtdegaren i hemmans- numret, hs;arefter öfrige delegare hos denne alltet:Itu sina andelar, men att i forevarande fall kär. aldrig kraft svar., hvilket kar. också medgaf, men K ronolansman .T. A. Svinknekt hade imam, Aug. Larsson i Ahla för det denne i olaga tid, den 14 nov. 1886, skulle ha fiskat lax i 'Agan, hvartill svar. dock nekade. Af vittnkriförhar framgick att svar. vid ett 'tillfalle skulle fångat en stor lux, man viste icke om det varit I olaga tid, eme- dan de endast på en drinstillsrållning hos Lariallansson 1 Aida den.I4 nov. 1886 hade hört åtskilliga svrtfvande uppgifter men kunde ej bestrida att dessa yttrats i fyllan, hvilket dock svar. påstod. Åklagaren begarsle upp- skol i målet för vidare bevisning, svar. slut. Aintilia Esbjarnsohn, ()sari), mot Nils Jönsson i Trulstorp, orir barn- uppfostringsbidrag. Vittnezbirittel- sen från förra tinget upplåstes.. Svar. nekade att han stått i ett sådant för- hållande till kår., att hon den 22 nov. 1886 födt ett barn hvartill hatt skulle vntit far. Upplyk.tee att nånitla barn aflidit den 14) april i Ar, livartar kår. fordrar ert-:toning filt den tiden jemte beornfningskositinder, hvilket svar. icke var villig att rlåtaga, hyarföre han ålades ed gång plata ting om han hua på så sått gitter fria sig.' Handl. Nils E. Nilsson i Laholm hade instatut Otto Nilsson ' i Mellby för utfående af en fordran på 103 kr. 9 öre jemte ranta på grund hf rak- ning. Svar. medger beloppet befo- genhet utom posten 10: 50 kör en bonöt garn samt diverse till ettlelopp af 1 kr. 50 öre, hvilka varor han sade sig ej ha erhållit. Kår. bdgAr4e upp- ekor, svar. slut. Erninn Josefina Nilsson i lilla 'fjor- liv hade insmalt Anders' Nilsson i tisarp för utfående af tjetintelsjonslön stor 15 kr., från 24 okt. 1885 till 9 juli 1886, hvareftur hon, trots:det, att hon valit stadd till 24 okt. It386, för en öfverenskommen. lön nf kr., nodgnts, på grund utaf sjuklighet (svår bleksot och underlifolidandesarat rygg- rndsenetlhet enligt lakarebetyK) lemna tjensten; som hon möjligen ådragit sig af för Itårdt arbete. Svar. upp- nf, att kar. aldrig styrkt ingnn hon letunnt tjensten. att hon varit sjuk, IIVIItföre han önskade bevisKing om bär sjukdomen tog sin börjar. Pigan Petronella Johanssoh i Kö- pinge mot Il. P. Svensson drstades om såld m. tn. K år. påstår, att svar. för en tid sedan, då non straffart en svar:s gosse för nascishet, klifvit af denne svårt misslituldInd, nupen i ar- men samt slagen mad ett pit ksknft i hufvudet, att marken rivnu lönnos, samt 'yrkar att evnr• matte bli lintid att till kår. utlemna ett pm', henne tillhöriga skor. Svar. förnekat våldet, tillaggande ött det: borde varit han som skulle statut henne, för :det hon misshandlat hans gosse. KA:r. 'nar- de uppskof för vittnesforliDe ht ilket svar. medge!. P. fil. Soart. PÅ genomresa gifver, så- som af annons t dagens tidning synes, herr Otto Gftnther med bitråde en snart{ å hm-vitnande stadshotells sa- long. Enligt oss förevisade recen- sioner å platser, der hr (Antiker förut upptradt, kunna vi med allt fog re- kommendera sontain för vannerua af en glad och angett/lin afton. Se för raffigt unuonsen ffilvarithanba. Snarfyndig. En belåring har utan tillåtelse tagit sig permission och möter på Djurgården en af be- falet. Förskraekt skyndar han bak- om en buske för att gaintnit sig. Da- gen derpå frågar löjtnanten: — Hur kom det sig att jag i går såg n:r 12 på Djurgården? — Derför att buskarne voro inte lummiga nog att dölja mig, svarar bevaringen urskuldande. (sent inkon nona annonser.) knif, med ',vilken hon vid qvällsvarden skurit sönder • sitt kött. Och hon hade äfven något annat, som gladde Dave för tillfället ännu långt mera: hon hade i ena handen ett stort köttetycke, som hon gaf honom. ila° hade ingenting ätit sedan qvällen förut och var alldeles utmattad af hunger. Men han hade livar- kon tid eller lust att äta, förrän han befann sig på ett större afstånd från Komantsch-krigarn e. — Följ tiitt efter mig och var tyst som döden! — hviskade han. Till svar tryckte hon hans hand, och han smög sig framåt. Då do voro vid gränsen af den lilla prärie!), stan- nade han för att rådgöra teed flickan om huruvida det vore bäst att drifYa bort indianernas hästar eller att söka komma bort utan buller samt på hane häst få så stort försprång som möjligt. Ilalfva natten hade do ännu framför sig. Några få framliviskade ord vexladee mellan dem, och don senare planen godkändes. Dave. åtföljd af Duföga, smög för den skull fram till vägen. Denna följdes till strömmen, der )ave lomat qvar sin häst. Det trogna djuret, som nu var mätt och uthvi- ladt, befann sig fortfarande på samma ställe, ',varest egaren 'mimat det. Dave ledde hästen till vägen, steg upp, på don- mamma och bad Duföga taga plats bakom, Limpa Bills bitna årstd, stamt Nils Persson derstildee för be- skyllas om ',tillit. Som vi veta. be- gicks den 24 jan. 1881 inbrottsstöld. hos Nils Persson i Köpinge, hvarvid tillgrep■ varor, livar• varde upp- akattadea till 60 Å 70 kr. Nu har Nils Persson sedan den tiden låtit undfalla etsranden, som icke gått in genuin det ena örat och ut genom det andra", hvilken, når- tnaste granne till Nile Persson, trodde sig som den brottslige åsyftad, hvar- före han trodde sig vara i ein goda rAtt, att dra' sin förmodade vederde- loman still tinga«. Men, o ve, det skulle han aldrig lie gjort. Ty det kommer att i betydlig tnin skingra hane lilla kassa. Icke nog med detta. eflalfva bynu var instatnd som vitt- nen i det att han kallat dråpgen P. A. Nilsson, Lilla Tjerby, ålagt. Lars öhman, Laholtn, snickaren Hans P. Persson, hemmasonen Jöns P. Johans. son, skont. Nils P. Nilsson ooh åboen Johai Svensson samt hustrun Bengta Persson, alla i Köping°. Af dessas vittnesmål framgick endast att svar. vid åtskilliga tillfallen låtit undfalla sig, det han ej trodde det stulna vara långt borta, emedan deribland funnits ett «kraeenkrusH, som var ekripligt och omöjligt i då rådande halka, bira långt; vidare att Hans Svensson och hane hustru var ett dåligt folk; att om de ej bott så nåra svar., kanske ing en stöld egt rum, samt att om de skulle granskat, det vore bäst att börja i narmaste hus. Kår. begårde uppskof hvilket bestred. af svar., ba- ken yrkade ersåttning med 19 kr. för inatållelsen Hår föreligger återigen ett fall, hvarest dumhet och ekadebegår framträda i dagen men får ett ecöp- ligt slut med hittad börs och plågad,. hufvud. Når parterna i detta mål trådde ut, otnlivarlda af den stora vittneskaran, bjöd s• r. de, som vore å hans sida ner till Tjerby agastis. att «lustig lobens, under det kår. fick stå med lång nasa obevekligt krAld om vittneseraattning på stunden. Men Isvar ta' bröd i öknen. Detta år också ett satt för arbetaren att göra af med sinn surt förvårlvade styfrar! Hjelpsam. Tjufven: 'Om lifvet är Lins Svensson i Köping° ?teide in- er kart, så var lugn. Jas söker pen- ni agats. Studenten: «Skynda er att tanda ljus. Jag skall hjelpn er att sökas. - 141 — — 144 — — Vi ha allaredan tjugu mils försprång, och det är inga småsaker det — sade Dave, då Duföga ytt- rade sin förmodan om, att Komantscherna befunno sig på flyktingarnas spår. — två personer på en häst skola trötta ut ho- nom. Det är bilat att Duföga stiger af och går - sade flickan. — Nej, det blir då ingenting utaf. Om någon skall stiga af och gå, så är det jag — sade Dave. - Min Svarta [lök kan bära oss båda och ändå tillrygga- lägga 80 mil på on dag. Alldenstund do nu befunno sig på ett ställe, dor en kal borgrygg strök frans nästan alldeles i det, rikt- ning, åt ',vilken do skulle begifva sig, beslöt Dave' att rida upp ur strömmen och utförde dorpå sitt be- slut med största föraigtighet, för att lemna fienderna så få tecken som möjligt att följa. De redo nu framåt ett litet stycke till ett omkull- fallet träd, och nu ansåg Dave det vara klokast att Isvila en kort stund för att äta upp något nf det kött, som Duföga varit omtänksam nog att 'nedtaga. De två stegö af don uttröttade hästen, som mod ens började att bota — on präriehäst är aldrig tröt- tare sin att han kan äta, och det är ej heller on prä- rieman, tror jag — och Duföga framtog då livad hon 'ned fört. Det stekta buffelköttet, skuret ut ur don bästa delen af djuret, var både mört och saftigt, och Dave och Duföga gjorde nu sitt bästa för att minska kött- stycke'. påstod svar. ej lierattigad att tippharn kar:n andel Itch bestred att det nA vore brukligt. hvilket dock mviar:4 akne stadsfiskiel Nils Hansson beedigade. Svar. trodde, att detta mål endast uppväckts af haisullyatnad Laralet Ivar. förut stativ kår. Svar. begårde slut. och kir, öfverlemunde målet. :84 Boar6. PA genomresa gifver skådespelare från Stockholm å Laholms hotell Måndagen den 20 dennes kl. halt 9 e. in. en Dramatisk Spar& Entrt5 första pluta 1 kr. andra 50 öre, barn 25 öre. Vidare genom program. (523) Otto Glfinther. Från och assed i dag är priset på Kol höidt med 10 öre pr tunna. [529] 0. Hallberg. Försäkringsbolaget Sliaindinavien meddelar olyeksfallförsåkringar åt sk- val enskild person som hel personal genom L. Åkerberg. (530) Som motboken med La- holm, sparbank 3a 2,590 för egaren Elan Nil.dotter i Weinge förkommit, (531) efterlyses de.: harsned.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.