6,000 francs i årsinkomst, nålades till- @ande varelse, en vacker blondin, smart rackligt för att kunna uppbars sin och fin som en pycke, rang, men icke nog för att kanna dig Vi hade bida faltpermiesion och frestad att nista från sin bana. on vac- tillbragte den pi min fasters vackra ker karl, Dorn 'jan tycktes vara den egendtom i Cherreusedalen. enda som icke visste af det; qvick Kommendanten var emellertid kall Dom sjelfva tusan, tapper som ett le- och stel mot den intagande flickan, k ',dina). begår, ud en men stlindmn var det, som om han jon, land dom med ett outtömligt goilt lyone, som Ingivit yr i knivudd. lian törde han- lat honom med gladt mod uthardu må den till pannan och hada tunrkvA:- vit alla falttågons mödor och försa- tliga distraktioner. Klockan 4 pk kelser som garnisanelifvets nejen och morgonen var han redan till hast och farlustelåer; hon hade varit med på *tarvande icke förr an kl. 10. Krim, i Afrika, i Italien och Mexiko Man hade först pratat litet i famil- utan att erhålla mer an två obetyd- jen, då han betittat, att en af Kans liga skråmor, och jemte allt detta gamla vinner, kapten B., döende ut- egde han en riktig pelikanmage, som narnt honom till förmyndare för sin tillåt honom både att ett par dagar dotter, som da var 8 år och utan vara utan mat och dryck och att några *dagtingan Man trodde först, att ett närmare band förenade honom amilta småsten. Sådan var farbror Edvard, då jag med barnet, men den omståndigheton råkade honom vid ChAlona, dit hans att flickan uppfostrades i Lagion-dillo- regemente kom från Mexiko, der det neur, gjorde slut juft alla misstankar. smalt ihop. lian var icke mer an sex En morgon vAc kto han mig tidigt; Ar åldra An jag och höll af mig som två hastar voro sadlade och jag följde honom på huns vanliga morgonridt. eu bror. Jag hade Mit middag i missen hos Når vi ridit en stund, sade han helt tvärt: honom, och vi sutto just och drucko kaffe, dl en soldat lemnade honom «Hvarför gifter du dig inte?. - ett bref. Han såg på utanikriften, Jag började att skratta. rynkade pannan, och en !Att skugga aDerfor att jag icke har lust. An du sjelf di?» gled öfver hans vackra, öppna an- sigte. «Ab, jag år numer • för gammal. sTillåter du?» sade han till mig och Hvad tycker du oas Susanne?» slet upp kuvertet. Ett fruntimmers- .Hon Ar en af de mest förtjusande, portratt föll ut ur brelvet. Han tog unga flickor jag någonain sett.» strax upp det, betraktade det en stund «Valsa, jag skulle vilja, att ni blef- med beundran. ve ett par.. — Jag såg skarpt på »Lyckan' gullgosse!» sade jag; «du honom. Han såg orolig ut och rod- år ipte bortglömd du.» nade. eAll!. svarade han, medan han lå- «Det Ar inte sant», sade jag. «Du ste brelvet, «det Ar från Susanne. Ar kår i henne.» lian skrattade tvun- Hon har rått, stackars liten. Jag hade get: åtminstone bort underråtta henne ont «Dumheter! I min myndling! Jag min återkomst.» Ar 23 år äldre An hon. Jag Ar vål Han ruckla mig brefret, sågande: inte tokig håller?. •livad hon har utvecklat sig.» nJug vet inte, om du år tokig, iucn lion Ar ju sjutton år», sade jag, • jag anar, att du försöker bedraga det glömmer du»; och jag låste: dig klaff,. .`lin basta förmyndare! «Det år ett fullkomligt misstag. Är det enållt att uppföra sig så Och om jag trodde, att jag tniestank- mot en stackars liten fånge, sons icke tes för en sådan galenskap, skulle har någon annan i verlden och hvil- jag genast resa min vag». ken håller så mycket af er?» Ett enda «Så der ja! Låt osa Inte tala mer fattigt bref, sedan ni reste till Me- om den saken., xiko. Och endast genom föreatån- Under frukosten obsisrverade jag darinnan har jag fått veta, att ni åter- . dem båda. Hon var vAnlig och in- kommit till Frankrike. livar gång stalinism som en kattunge, han tvar jag hört klockan ringa, har jag nu i och ovanlig som en dogg Vi drucko åtta dagar trott, att det var nr, som kaffe i trådgården. kom; men det kommer aldrig i frå- «Jag,har ett par ord att saga er», gan. Det ar af döttrar och systrar enda jag till Susanne. 'Låt oss pro- till officerare, hvilka varit med i fålt- menera några slag. — Hon bleknade. tåget, som jag fått höra, att himlen »Redan», sade hon «Ni, så myc- !hårt mina smidiga böner och beskyd- ket bettre.» dat er. Lyckligtvis har jag tillbragt Han såg oss stiga upp på samma en del af ferierna hos er syster, fru gång och kastade en dyster blick på L., och der talar man aldrig om an- oss. nat An om er. Kom och helan på • Det var hon som föret inlät sig pi mig. Det Ar visserligen icke gladt !Linnet. pi lAgion d'Ilonneur. Men för en »Min förmyndare ekref i går till gång kan ni väl uppoffra er och ha mig om sina planer. Jag vet icke, ledsamt några minuter för att glädja om ni ur af samma mening som han; er lilla men innan ni sagt mig hand ni tan- Susanne.» ker, vill jag underråtta er om, att Från den stunden var farbror Ed- jng aldrig Unnar gifta mig annat An vard icke !ångra vid sitt vanliga mun- med en man, som jags älskar, och jag tra lynne. Alskar icke er.» »Tack för er uppriktighet; men jag Kort efter sedan han erhållit brer- vet• började ferierna pli lAgion-dlion- var icke af emmanieuin som er neyr, och fru L., Edvards syster och förmyndare, och ni hur alldeles ratt. min faster, hade bjudit fröken Su- Jag begriper inte livad han fått för vurm att gifta bort er?» sanne il. till sig. Ja, unga flickor «Ni begriper inte? Det år likvål utveckla sig hastigt. Den skrangliga flickan med de korta kjolarna, det inte svårt att begripa. lian vill blifva platta bröstet, den grå hyn och de af med en besvarlig myndling för att ruda [Anderna hade blifvit en förtju- i sin tur kunna gifta sig. Tydligen jr han kår i någon. Han kan gena ekade, henne. Du kommer i håg, dars, braka med syn- och hörbart in- g ifta sig, bara jag slipper. Jag skull livad du svurit?» tresse följde den frejdade »fiektnen- aldrig gonera honom. Lagion-dlion- Några djupa aalletag och allt var niskans• alla rörelser i det våta ele- neur står alltid öppen för mig, der slut. mentet. De timproduktioner hr Akej • kan jag blifva lårarinna. Och det har utförde, voro så mycket mera för- skall jag också bli!» — En tår rasin Susanne her 157blilvit ogift. [lon tjenta af beröm, som simmaren bada utför hennes kind. Ar lärarinna i en af Mgion-dllon- att lampa mot en stark atroureattning »Skulle det bedröfva er, om han neutra skolor. Hon vet att min far- och do «lokala In, hold. dessutom vore gitta sig?. bror Makade henne; ' hon vet icke, ytterst ogynearnma. »Mig? Dat år mig fullkomligt lik- hur hennes fur dog; och hon ar lyck- Att hår ingå på något utförligare gil . . .» lig i sina minnen. omnaranando, huru kart detta an skulle Hon kunde icke fortsatta, gråten vara, förbjuder oss det knappt tillsatta qvarde hennes röst. Hon satte bin- utrymmet. darna för ögonen och sprang sin vag. Pion åldrade honom, det var tydligt. Utfärder och lustturer kors och På qvall'a gick jag in till honom. teers har utgjort midsommaren. för- Till Sveriges samtliga mejerier. namst• nöjen i år. Nåra nog man Jag betittade vårt samtal. Om hans antal af ur buse vandrade en hoar under går- blickar kunnat döda mig, skulle jag Då jag hinnan, att ett fallit död ned. Han blef blek som vårt lands mejerinaltrkln under nar- dagen ut till «lundar gröna» för ett varande vilrum tager 'skada till sin ett lif. njuta af en herrlig och vexlingerik qvalitet, på grund del-af att smöret »Du har handlat mycket illa», ende natur och dricka sommarluft i fulla klibbar fast vid einördetttlarnas dre- han. drag. På dansbana sinlagde vår ver och tager trasmak :'tant köparna <invriden. det? Jag vill ju endast danslystna ungdom med lif och lust, har deröfver anföra kla, tomAl, Ikr jag frainja er lycka.. allt var fröjd och gamman och intet hArened med all makt Påvisa den ab- »Vår lycka! Jag seger dig, nit störde den fröjd, som fylde hvarje soluta nealvAndigheten att helt och jag skulle vara ett odjur, om jag gifte sinne, röjde sig allas blickar, log på hållet ~giren smöret -.ned smörgas mig med Sunanne. 'En lyckans gull- allas lappar. för att hindra det att ir9mma i berö- gosse!' Det ar så de kalla mig vid ring med eleverna, ock kan till yt- regementet. Det finnes ingen vArre termera visso embrealt .ipgnidas utan (Sent intorno:me annonser.) olycka An den jag bår på.. på denna, ehuru vål dock sinörgiteen Jag var förstummad. och för sig har on förvånande effekt »Svik mig», fortsatte han, »vid allt att skydda, Ingen må. of sparsam- livad du unser helignet, vid din heder hetsskål försumma ativaii6t detta enkla tige kallas härmed till samman- som soldat, att du aldrig uppenbarar eått, då kostnaden för saiårgaeen nåp- träde å rådhuset nästa måndag brud jag nn kommer att saga dig.» peligen belöper sig till mer an 20 den. 27 dennes kl. 6 e. rn. för «Jag evar», sade jag och tyckte till 30 öre for drittel, il.pm mångfal- behandling af följanddärenden: hans båda hinder. Jag kände, att digt betalar sig genom Iblittre qvali- jag blifvit lika blek som han. 1:o) Magistratens skrifvelse tet hu/ smöret och be Atenhet hoa «Vet du, hur Susannes far dog? angående inqvartering af köpare och deras aftillrniv .e. På sam- Du vet det icke. SA hör då olyck- tågande trupp och bevä- ma gång far jag uppmat;a till att hus lige.» lian var furfarlig att skåda vederbörande jerovages yrelear och ringsmanskap; och darrade som ett aeplöf. åttgbiltsbolug framhålla nldvAndighe- 2:o) Kongl. maj:ts nådiga bref «Jag har dödat honom, jag! Och ten af en mera verksarm afkylning i jag år förAlskad i dottern. Det Ar den 13 i f. ni., fastetäl- vagnar och båtar med u idvikande af mitt straff. Det Ar visserligen i en land° beslut om öfverta- minds utsåttunde för ad och vurma ärlig strid. lian var en gammal gräl- gande af tjonstejord; före och vid lastningar el långt möj- makare, nfundsjuk och bråkig. lian ligt. 3:o) Berättelsdn öfver verk- var ful och obehaglig och hade icke Ilugo ställd revision af stadens raft tur. Jag var vacker och afun- svenska stat .tne nieje- räkenskaper för 1886; dad. lian farolampade mig. En ringent i England. lyckans gullgosse, såsom alltid, dö- 4:o) Magistratens akrifvelse, Adr. 22 1 Lawson dade jag honom. lian lat kalla mig infordrande yttrande öf- St. Ard vick, till ein dödsbädd och sedan han lem- Manchester. vor N. P. Anderssons och nat mig testamentet, livarigenom jag P. Sanders en. fl. i Nyby insattes till förmyndare At lians dot- besvär öfver Stadsfull- ter, som kom att stå enetun i vadden, ende han till mig: 'Ni har dödat fa- mäktiges beslut den 9 i dern, ni skall vaka öfver dottern... f. m. angående ändring i Ny tidtabell, »för Skåne och syd- • • stadens brandordning Ett år senare vöro vi stadda på å- vestra Sverige», har i "dagarne ut- m. m. tertåg från W'oerth och på vag till kommitpå br Erik Johanssons i Halm- 5:o) Lars öhtnatis afsägelso Niederbrunnen. Jag galopperade vid stad förlag och finnes att tillhandagå å de ullya flesta jernvagsetittioner inom mitt batteri. Jag hade varit nog lyck- af rotemästarebefattnin- det trafikområde den omfattar. Den lig att kunna radda mina kanoner. gen för torgroten, och nytt tidtabellen, som redan utgått i «Plats, plats!» ropade mina solda- 6:o) Val af Landstingsman och ter åt en utdelning !nigerer, som steg två upplagor och betingar ett pris Suppleant för nästa 2 år. för steg red före oss. På jackornas af med kuria 25 öra och: utan karta Laholm den 23 Juni 1887. fArg kande jag igen min farbrors 15 öre, utmarker sig i praktisk upp- stållning och lått öfverskådlighet fram- regemente och jag sporrade min hast Efter, uppdrag för alla andra arbeten i samma väg, och hade »natt hunnit i futt dem. A kerberg. G. L. Å [540] hvarför den bör blifva en valkomnien Jag uppgaf ett skri. Jag såg min hjelpredu för de resande, som fardag farbror, min stackars farbror Edvard, å de jeravagn- eller Angbåtelinier den blek, blodig, döende, stödd. af några berör. uf sina husarer. grund af ofta intrig- Anhintla till Niederbrunnen, stan- För den trafikerande allmänheten nade vi utanför doktor K:s hus, som vilja vi harmod påpeka det å harva- fandestor tillströmning !:sta redan var öfvcrfyldt af sårade. Min randa jernvagestation numera tillhan- utbetalningsdagen vid La- fubror lades på en sAng. Doktorn dahålles kolsyrade drycker såsom so- holms mejeri, då någon hop- skakade på hufvudet. En ulan hade da- och selteravatten, hallon- smul- summering ännu ej medhun- gifvit honom ett lansstygn i bröstet. tron- med flera sorters lemonad, soc- Jag grät och höll hans hand, som kerdricka o. e. v. jemte contityrer, nits, tillkännagifves härmed att uppgörelse för lentuad redan börjat kallna. Jag kande en cigarrer och tidningar. svag tryckning. Jag såg upp, han mjölk hädanefter icke sker Hr A kejs simbragder i går ef- förr än andra dagen i hvar- gjorde ett tecken med ögonen. Jag termiddag i Lagan utanför hotel- nArmade mitt öra till hans mun. je månad vid Laholms me- «Du ekan saga Susanne, om du lets tt adgård hade lockat en efter kommer undan med lifvet, att jag Al- våra löt hållunden talrik LikAngd AskA- jeri samt femte dagen, så- Landtkpk. Brr Stadsfullna- P. S. Se hit. Ptti — 153 — - 156 - - Röda Plymen är vie. Han skall vara min gode Broder, Såsom han alltid varit. Och den vackre Dröm- anden skall blifva min man. Ånyo log Röda Plymen. Denna gång log kapten Boyd också. Buffalo 13i11 och måhända äfven Cinda, undrade hvad det var, som föranledde dem att le. — Vi skola fara bort från vildmarken till den stora verlden, om braken han berättat för mig, der det finnes wigwam eti höga som berg, och byar, i hvilka man kan tröttna på att gå framåt och ändå oj komm a utanför deras område. Vi skola se allt som är vackert, och om den verlden är bättre än donna, så skola vi stanna der. Om don oj air det, skola vi fara tillbaka och bo här till doms Lifvets Herre kallar oss bort — sade Cinda. — Ilvilken älskvärd drömmerska hon är! — Hade Boyd sakta. • — Vi kunna lika så godt tänka på något mora nödvändigt än drömma — sade Buffalo Bill. Elgköt- tet torde vara för länge medan tillräckligt stekt, och Jag är hungrig. Kunskaparens yttrande vann med ens genklang hos allesamman, ty »varenda on gick genast åstad för att få sig mat. Under det vi hålla på dormod, måste vi göra en titt på andra sidan af benet, kvarest nu vigtiga tra- ker försiggå. — Har Solblomman gifvit sitt hjerta åt detta blek- ansigto, som hon kallar Drötnanden? — Ja, jag älskar honom. Han är mitt lif — sade Cinda lidelsefullt. — Då är det tid att dö för Röda Plymen — ende !• den röde krigaren, i det han ur slidan drog fram sin knif och lyfte densamma, tyffligen för att stöta det mördande stålet i sitt bröst. Kapten Boyd fattade tag i hans arm och tog knifvon. — Röda Plymen — sade han — du älskar Sol- blomman. Jag skall icke, ja, jag kan icke stå i vä- gen för dig. Kom och lyssna till ett ord från mig, som kan göra din själ lugn. — Röda Plymens själ blir icke lugn förrän han sofvor sin sista sömn — sade indianen dystert. Men kapten Boyd tog honom afsidos och hviskado i hane öra några ord, som på den röde mannen hade t • en egendomlig effekt. Han tog ett steg baklänges, såg först allvarligt på don unge kaptener»; ansigto, och dor-efter skrot- 4 tado han — någonting, som on indian högett sällan gör — tog båda kaptener»; händer mellan sina och yttrade: — Broder blekansigte, vi skola vara goda vänner. Röda Plymen skall ej längre sörja öfver att Solblom- man älskar dig. Buffalo Bill och Cinda voro förvånade öfvor detta , hastiga ombyte af sinnesstämning, och kunskaparen limpa 111114 Nita bragd. 59 som hittills, vid JFeinge mejeri. Inträffar helgdag någon af dessa dagar eger utbetalningen rum nastasdc- kendag. Ilerrar leverantörer upp- manas dessa dagar infinna sig så talrikt som möjligt. Smårre förskotter kunna, såsom förut, vid behof er- hållas under månadens lopp. Laholm mejeri 1 Juni 1887. (541) ffianbelsunberrattelser. Malma finörbanblarea noteringar. Trit 23 Ostni 1887. 12rtra fint berrtaftrbilmat 60 - 64 arr. D:o Bult 64-51 flot mrittilmöt 2:bta „ 65-62 „ 60-52 „ Wronanbelefocietettn• foirnotreing. JNOtnbanta Den 23 Inåt 1887. 1:fta nakna tatar 70-76 trons(*) ,, Uns 64-6$ If , 60 - 62 3.D1t „ ,, 66-66 4:be „ ,, 5:tr 50---b4 u pr too bonga (tAID. *) — 59,6-63,7 ört pr lomat Inte. Göteborg. finirnottringar. Obieborg ben 23 :tun, ern6natftn barflabt1 ana ag, reliit e5un em(' nottungor, Istons ginalte bertgarbibitor 7.8-81 dir o mejat/ink 54-58 45 - 80 ,, *bra flafiltnor
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.