presenterade tusentals enkors. och Lyckl i t g vis besparingar. . simfolk rar det söndag morgon, och innan emue rna började på måndagen blot öjligt att utspritts en lime öfver m det de gulna obligationerna, kvanten B- ita men i tid fick i !Anderna på alla TOXelmAklare; lisen vill, 'bankirer och på sl titt förhindra tjufvarne att göra '• af med de mulna vårdepepperen; h bad nsan åsyftade lyckades öfver ck' .i o förvintan. Icke en enda af de all ndelserna såldes. Kon- tillgripas förb i gressen utfärdade ny-a i deras etslie påföljande vinter och bankens verk- lga förlust reducerade. till icke min- dre in 20,000 dollars i reda pengar, Dom tjufrarne funnit i kassan. DA detta var val beståldt, begynte en klappjagt efter tjufvarne. Bandet fingadel och den medlemmar halva lid denna tid aftjenat hilften ef det !dömda fingeltestraffet på tjugo år, Blott bsodet+ ledare, han som upp- gjort planen till banken+ plundring och i Åratal arbetat dp å de nna pl ana e u ndko mma. realiserande, lycka. Hope, hvilkena utinarkta me- Jimmy kaniska begåfning satte honom till den farligaste banktjut i landet, stod ingenstädes att finna. Hope var ingen vanlig förbrytare. Han hade icke blott kunskaper och mekaniskt geni, hans hdlytande stack- te sig Oren till kongress-salen, då bankens affirer der voro föremål för diskunion, och var det nåra han lyc- kats förhindra, att nya obligationer utredde. i manet för de mulna. Ilen ensam vet, lavart desea tagit va- gen. Utan tvifvel aro de gömda t ett eller annat malle i nårheten af New-York, och så !ange hans mun ingenting yppar, kunna de blifve der till evig tid. Ceder åratal sporde man intet om Ilope. En lång tid arbetade han i allsköns lugn i en urmakeriaffår i New-York, bvilken bland sina kun- der raknade mer ån en polisbetjent. Först sedan hetejagten efter tjufvarne 'famnat, vågade han sis ut. Man hörde sedermera, att han i Kalifor- nien arreeterate för !örsök att stjäla 600,000 dollars i en bank i San Fran- cisco. Hope etal aldrig små gummor. Hittills hade aldrig något fängelse kunnat behålla Hope långe. En af hane segenekapers var, att han alltid bröt sig et. Men San Fransiscoe fän- gelse S:t Quentin står på en klippa ut sjön och deritrin var ej möjligt att fly. Den dag då hans strafftid hår utgick etodo vid fångekets port trion° po- lisman från New-York, livilka al gu- vernörens derstides vågner begårde förbrytaren+ utlemnande, Det gilde emellertid att vara på sin vakt klent emot hopa vinner, !vilka voro be- redda att begagna sig af hvarje till- lålle för att komma den listige tjuf- v.en till hjelp. Poliebetjentetne finge En fånge smugglad a - lver sjön, ett uppeldade lokomotiv vantade och lo- kornotivtöraren erhöll befallning att köra allt hvad tygen hällo. Nu bör- jade en kapplöpning på lit och (löd med stenbergen vid den östra hori- sonten som mål. Der låg atategran- sea och en gång öfver den med hand- bojorna på, var Ilope dömd att till- bringa återstoden at sitt lit inöm fin- gelsets murar. Bakom frustade ett annat lokomotiv, medförande fångene vånner, hilka voro föreedde med en liabeas-corpus-order mot Hopes ut- lenande, hvilken utfårdata af en utaf domrarne i sista 8grinblicket. Når- mare och :Armare vdro bergen; mera vild blef kapplöpningen. Så biet de båda polismannens lokomotiv nödsa- kade att stanna vid en liten station far att intaga vatten. Medan det väntade, anlände förföljernes, och jag- ren var lindrad. Med grinsen tartan i aigte måste Hoper, bortlörare vanda om och begifve sig tillbaka till San Francisco. Ilar måste de, medan la- gens tolkare alogos ont deras fånge, qvarstanne i hela sex månader, innan han till sist utlemnades. Nu år han emellertid kommen *hem» och siats akten af Now-Yorks gista och största bankstöld spelats till slut. Pranzini. Enligt telegram till Berliner Tageblatt börjar man i Pa- ris tro, att Pranzini alven mördat ge• neral Skobeleffa mor, i hvare tjenet han varit. Fru v. Skobeleff mörda- des och plundrades för några år se- dan på en resa i Turkiet. Jordstötar i Italien. Från Rom telegrafera., att jordstötar don 17 (1:s kåndee på bellis samt i Livorno, Lecco, Farma, Brindisi och Catenia. Etna utkastade samtidigt våldiga rök- moln. Styrbar luftballong. En rysk luftseglare, herr Caalowich, tror sig åndtligen harva löst problemet om att kunna styra en luftballong. Till fö- rekommande af att hemligheten rö- rande den dammas konstruktion skall bli kand, liter han förfardiga de olika delarne ef eitt luftskepp i olika lån- der i Europa. linne luftfartyg etages skola Ulvs 200 fot långt. En vankelmodig brud. För nå- gra dagar sedan skulle ett brudpar vigas i en kyrka i Manchester af en pastor Levieham. Dl denne såg bru- den, blef han förvirrad. Slutligen tog han henne afsides och hviskade en stund med henne. Derefter för- klarade bruden för den överraskade brudgummen, att hon hade betånkt sig och icke ville gifta eigr med ho- nom. Bröllopegasterna skildes åt. Nåsta dag fick man veta att pastor Levisham fattat sådant tycke för den vackra bruden, att hön föreslagit hen- ne, att hon hellre skulle gifta sig med honom [pastorn], som var enk- ling. Han har två barn, livilka ef- ter sin moder krft en större forma- Renhet, hvaraf han får råntorna. Bru- den fattade raakt sitt beslut, men för- earnlingemedlernmarne tycka, att deras pastor handlat på ett förergelsevac- kande sått och ha inlemmat en klago- skrift till biskopen. Ännu har man ingen aning om, 'evad denne kommer att sågs om saken. En glad flicka. Skiee af John Johnson. (Ur Svea.) Hon var våxt upp utan ans och vård som skogen. vilda blomma, ty föråldrarne voro laugeeedau döda. Det lilla kapital, hon årft efter dem, hade gått till hennes uppfostran, och hon visste, att hon nu låg slagtin- garne till last. Tanken på, att hon måste arbeta och försaka, om hon ville lefva, trång - — 200 — Eskorterad af general Sheridan och andra tappra och högt aktade män samt resande genom landet på ett i sanning kejserligt sätt, hade den långväga främ- lingen anländt till ()malla — en vid den tiden knap- past tio år gammal stad, men som lemnadb ett yp- perligt bevis på huru städer uppstå och .tillväxa Amerika. Det särskilda tåget skulle mod första afgå, då tro personer nalkades general Sheridan. Den förste var en herre, hvars snöhvita hår och långa eilfverfärgade skägg antydde, att han uppnått en ålder af minst sjuttio år. Och likväl var hans kropp oböjd, hans åtbörder fulla af värdighet, och livarjo tecken från lians ädla och okonstlade uppträdande till blicken i hans öga, häntydde på en sann gentleman af första rangen — häntydde på en man, hvilkons ro- epektabilitet icke berodde på förmögenhet allena. 1 sällskap med denne gamle herre bofunno sig tvenne yngre män, hvilkate anletsdrag lika mycket på- mint° om hans, som om han varit deras fader. Den gamle herrn öfverlomnade ett braf till ge- neral Sheridan. Det var ett öppet introduktionsbrof. Generallöjtnanten såg hastigt på skrifvelsen, gjorde en djup bugning för framlemnaren och bad honom taga plats. Detta sammanträffande skedde nomligon 1 generallöjtnanten s onekilda kinA, som snart skulle afgå runt slättbygden. Presidentens personliga önskningar gälla för mig lika så mycket som lians befallningar — sade general Sheridan, då han genomläste brofvot. — Det de nig på henne med våld — men hon Mule ingen luet att pit nålvar börja kampon, når lifvet som mest krifde glädje och njutning. Pannan rynkades, och hon drog en suck, som slutade i en lång Opp- ning. Han kom att kasta en blick i spe- 84. liäts dl, så elak, ond och tråkig jag ser uti. sade hon. «Alldeles som tant, når hon märkte, att jag somnade i «Tratten., der så många andra blif- vit .vackla.. Hon skrattade åt sitt infall, si att den bita tandraden glånete mot de friska röda lipparne, och de tindrande mörkblå ögonen strålade åter af det sprittande lit, som rörde sig inom henne. För att fl litet fång, som saknades, nöp hon sig i kinden, under det hon gnolade pi en munter operettmelodi. Plötsligt flög en tanke genom hen- nes hufvud och våxte i ögonblicket ut till en hel irM, som fullkomligt be- herskade hennes liflign inbillning. «Ja, jag bör gå in vid teatern!» brast hon ut. «Att jag aldrig kom- mit att trinkn på den saken förr, det var underligt. Jag kan ju sjunga - och att spela komedi gir nog, når man val öfrat in sin roll., sade hon för sig ejelf. Hon etnålog, förtjust alver att ha fått något angenåmt att tänka på, och beskt att genast höra sig för. Protvet utföll till hennes fördel och hon blef genast engagerad med löfte att få debutera, så fort hon hunnit förvårfva sig tillräcklig scenvana. Hon trodde knapt på sin lycka, då hon åter befann sig homma. Men kontraktet, som hon noggrant genomläste, öfvertygade henne, att icke allt mammans var en dröm. Hon drog ett andetag af låttnnd: hon kände sig eå fri och oberoende, tyckte hon. Plötsligt afbröts hon af en knack- ning på dörren. Hon skyndade att öppna och slog glndt öfverrneknd salen= händerna, då hon blef varse den inträdande. •Sven!» utbrast hon. «Fort, kom ini Och den unge mannen tick knape tid att leden ordentligt, förr An hon åter kommenderade: «Teg af dig rocken och sitt ner, så få vi prata! — Tant Ar, som vanligt, ute «för något valgörande ändamål» — mycket vålgöraede för mig, som inte just år road ef hennes sällskap.. Hon slog sig ogenerade ned i eof- lan bredvid brundomerannen. «Jag har en stor nyhet att betitta., utbrast hon strålande glad: Jag har gått in vid teatern!» «Vid teatern,» efterendo han förvå- nad, som om han hört »rått. «Se sjclf, om du icke tror mig,, sade hon och lemnade honom kon- traktet. «Jag år så glad, att det riktigt kry- per i mig!» — och i sin förtjusning fortfor hon: «Sven, du har aldrig vågat be mig om en kyus -- kyss mig nu, jug blun- dar!» Hon lutade hufvudet mot hans axel och blundade, men han kysste henne ej, utan stirrade på papperet, som han höll i handen. «livad ser du på?» frågade hon. • Anna, vet tent af det latr?« sade han allvarligt. Hon tyckte det låt sem en förebrå- sympativers ungefår som hund och clsa. katt! — Nej roligare kan man hal. bryr sig om tant! Jag åm- Hon kröp upp i soffliörnet och tog nar inte fråga henne till ride vidare fram en bok ur fickan. och år utledsen vid hennes jeretnia- Det var en godköpeupplaga af en der. Ilidanefter sköter jag mig ejelf, fransysk sedeskildring. tryckt på då- som du ser!. svarade hon. — •Men ligt, bligritt tidningspapper. el slig då något! — Tror du jag korn- Forts. mer att göra lycka vid teatern?. frå- gade bon. Han 'prutt till. «Ja så, du tanker således fånga lyckan vid skenet från .rampenhs ut- Outhärdlig förbättring. F öre- brast han suckande. ståndaren för förbåttringsanstalten : «Inte fångar jag den har hos' tant »Men såg mig, kåra Filip, hvarför med att sticka strumpor på maskin du smög dig bort i gir? Det år nu it zulukaffrerna!• svarade hon,: för: tredje gingen du försökt rymma. tretad öfver hans invändningar. «Jag Hvad har •du egentligen för skål? år inte så .varmt• intresserad för Får du icke åta dig mått eller år ma• hednamiseionen heller«, tillade hon ten icke god?» skrattande. Filip (snyftande): .Joo!. «Anne, om du hyser någon venskiep Föreståndaren: «År arbetet för för mig, så bryt detta kontrakt och tungt för dig?. Ofvergif teatern., bad han. I: ilip: •Neej!. «Visst inte! — livad klan du ha Föreståndaren: »Nå, så alg mig för skål att gifva mig ett sådant råd?. då öppet och årligt, min lille gosse, ende hon missnöjd. hvarför du inte trift' har?» «Jag anser dig för god att möjli- Filip: Jo för jag skall tvåtta mig gen bli beundrad af några utlefvede hvar enda morron.. snobbar för din vackra figur!» utbrast han upprörd och reste sig. En utväg. Förste studenten: ulls ad Hon vande honom tvArt ryggen. år det för paket, du slipar på?» «Lorre mig att Blå tanken på Cen- Andre studenten: .Endast krafbref tern ur Mogen. — Du gör del, inte och rakningar från senaste terminen. sant?. fortfor han och slog armen om Dem såljer jag i en charkuterihandel, henne. och pk det måttet får ,jag periningar »Visst inte, vi kunna vål hålla af att betala min tvåtterska». livar andra, fast ån jag år vid teatern!. «Knappast», sade han sorgset och Säkert igenkä.nningateoken. låt armen sjunka. Kunden: «livat-lör inte?„ frågade hon. — Var god och go doktor Petter- •Ack, Anna, förstår du ej, jag år son det hår visitkortet då han kom- rådd, att du skall gå förlorad för mig. mer! — Det år en aning, som såger mig Kyparen: delta!» — Jag ber om förlåtelse. Jag «Du har då inte stort förtroende kånner inte den herrn. till mig, det år visst och sant», sade — Åla, det gör ingenting. Han år hon sårad. mycket lått att igenkänna af den em- «Anna, tro mig, den «lycka«, du ståndigheten att han blifvit utnamd söker, har för mången Audats med till vasariddere men aldrig bir sin sorg och fört viflan.. orden. «De der betraktelserna lin starkt tycke af att vara Minde ur någon Skilnad. Frun till köksan: gammal hagmessoprediknn. Du kön — Men du sade mig ju att du inte spara dem till orv söndag, om du hade någon fästman, och anda finner nödvändigt skall predika; så hår midt jag dagligen en karl i köket hos dig. i veckan göra de ingen effekt,. in- — Men, nådi' frun, han år inte vande bon trotsigt. min (astman Anno, han vill bli det. Det flammade till i hans ögon. (Jag skall icke besvara dig med Misslyckad lärare. En fader ville mina predikningar vidare., sade han genom ett exempel gripet direkt ur och . tog (arra,. lifvet förklara för sin lilla dotter vå- Hon nickade trumpet och vände dan af att tillgripa sötsaker i skaffe- bort hufvudet, då han gick. riet. Men når hon hörde, att dörren slöts «Det var on gång en gosse., sade ont honom, kons det öfver henne ett han, .som fick följa med sin pappa ögonblick. ångest. till sockerbagaren. I ett obevakade Hon var på våg att ropa honom ögonblick tar han raskt en bakelse, stoppar don i munnen och Unnar till haka, men hon betänkte sig och svålja ner den, men han kunde det vande om. icke utan qvifdem Når hon icke mer hörde hans steg «Ilade don lille stackarn icke nå- i trappan, sprang hon till fönstret och gon ficka, pappa?» frågade Elsa del- såg utåt gatan. tagande. Då hon försvann bakom hörnet, u- tan ött kasta en blick till baka, knöt Vid en stor middag, der damer- hon händerna och etninpride i golfvet. na upptrade mycket urringade, frå- ffitoariekanba. «O, livad jag afskyr• honom!» ut- gar en herre en annan: brast hon. «k öret förolåmpar han — Ilar du observerat en så vacker mig, och ee'n blir han ond och går klädning fru X har? sin våg, når jag ej vill lyssna till hans Nej, jag bar inte haft tillfälle att dumma förslag.» titta under bordet. Hon kande, hur strupen samman- Är den Ihålig? En ung fru, som snördes, inneu timme bröto fram. «Men jag av dum, som förargar mig icke var eardeles hemma i hvad som öfver ett sådant lappri., fortfor hon. rörde köket linde fr:Immande törsta «Det var vål, han gick! — Vi två gången. GAsternaivoro temligen .nån- ga, men hon hade inte skaffat mer An en gås. Då den unga frun inte heller förstod sig på att skåra för, öfverlemnade hon detta åt en åldra vettinne. Gasen var snart skuren ech endast ekrofvet återstod. Förlagen — 197 — vande sig vaninnan till unga frun och sagen då göra det samma; saken är emellertid, att målet .Hvad skola vi nu göra? Det fins inte mer på gåsen? skall före klockan tio i dag på förmiddagen, och jag Frun ser förakråckt på de nakna kan dorfiir ej fara bort någonstädes. benen, och utbrister förvånad: Godt, nådig lagman — sade Dave leende - — «Herre Gud, år den ihålig?. jag skall väl försöka att ge mig i väg ensam då. Jag fäller väl ett par stycken medan jag är ute och tar hem on åt dig också. — Gör det, Dave! Mon glöm inte, kamrat, att akta ditt hår! Du mins väl att Komantschorna hotade? — Pytt! Det fins ju inte en onda Komantsch på tro hundra mils afstånd! Do skola nog känna en liten skygghet for mig sedan jag dödat deras tiger, det kan du slå dig i backen på. Jag borde genom don stri- den harva förvärfvat mig Duföga, men flickan älskade dig, och för mig fanns intet hopp. — Lika mycket för dig som för henne, Dave. Du vet att jag är så stark som stål då det är fråga om de mina i hemmet. Mon låtom oss inte tala derom! Lycka till på jagten! — Tack skall du ha, Bill! God morgon ! Dave gick bort, och Bill började läsa i ett band af staten Nebraskas lagar, som fans på bordet midt framför honom. lian fördjupade sig så i studiet af kapitel och pa- ragrafer, att han ej begaf sig till frukostbordet förrän hans ömma syster Nolllo tro gånger meddelat att bor- det var dukadt oah maten färdig. lian hade just satt sig nod vid bordet, då on or- donnans från fästningen kom inrusando, iförd otöflar ifisisto 11i U bdita 6.60J, 61 Vexelkurs bes Ballands Enskilda Bank, vid försäljning ( 14 d. (1. . . London ( å rista . . Ilemburg Berlin Paris Brosset 18,18 18,20 89,15 ( 14 ml. d. . . 89,15 89,25 ( å vist. . . . 72,05 ( 14 d. d. . 72,15 . (k viste 72,05 ( 14 d. d. . . . . 72,15 ( å viste _ 51),80 1151 Amsterdam 1k43;tad. Newyork ( å viste . . . 3 ,80 81 ■ 111=1 , Auktioner. Tisdagen den 26 d:s kl. 12 på dagen förrattas auktion på ett större antal grisar i Laholms bro- tull. Edenberge des 22 Juli 1887. Joh. P. Bengtsson. [625)
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.