trift alts och en ror ett • e n :or a De ly g ■ rd n ler a art tån d ad 9 la rti It sta fln en tv å im ar e . ne >t a ro 0 nd al li er ag pu Ut ita un at 3. ti 100 le I00 al a, h a >n e at d e le r n Ikr f- :a l l in k a. c h ua k , to ti er '1 a a En glad blm Skiss al John Johnson. (Ur 8vea ) Forte. fr. föreg. n:r. 1111.R tvi WiDtider senare gjorde En hon Gin debut pi skådebanan i en munter operett. Hon sig genom hålet pi ridån, att buset var utsålde och hon gjorde en lindrig hjertklappnoig vid tanken på ett alla dessa blickar snart skulle rik- tas el henne, men hon föresatte eig, att icke tanka derpl, utan lugnt •f- vakta sin entre. Men nar den ventade roblikun föll och hon befann sig ansigte mot en- sigt° med publiken, kom det likval öfeer henne en underlig 'Anala, så att de första orden hallo på att (astma i halsen. Rampfebern gick dock snart öfver, och når lingen började och hon hördo anslaget fan orkestern, rycktes hon med, som om hon plötsligt blifvit uppbjuden till dans. Do vålkenda, sprittande tonerna eldade henne och hon kinde en kitt- lande rysning genomila sig. Det var en ingitreltens gnista, som Ande hela det muntert sprakande fyrverkeriet nom henne och sedan gal Hit spe- et, al att det gick med lust och fröjd. 'Ar ridån fall, blef hon framropad och fick mottaga publikens hyllning. Hon gick enda ned till rampen och mötte de utmanande blickarne från herrerne pk parkettens första benkar med sankte ögon och småleendu 14 - par, under det en fin rodnad göt sig 3fver de osminkade kinderna. Nar ridån åter fall, och publiken pk !remota parkett reste sig för att gå ut på scliweizeriet, hviekadee hall- högt man och man emellan: « rusen till söt flicka: — Präktig figur!. Det var det farits offentliga, upp- muntrande omdömet öfver den unga d ebutanten. Men hon hörde det ej. Hon visste lott, att hon gjort surris och var förtjust deredver. Hon fann de qvin- liga kamraternas lyckönskningar så hjertligs, att hon kande sig en smula rörd, men når de vande sig bort från enne med en liten runkning på nå- en utser att den beskyddande kom- P limangen missuppfattats, var det, som 0 R3 de icke egt något hjerta alle. Efter spektaklets slut presenterades h on för några alconatvånnere och blef bjuden på and, hvilket ben dock af- ö)'de. Men når en af de artiga ka- valjererna erbjöd henne sitt ekipage för betnfården från teatern, tackade hon med ett vanligt småleende och mottog haut arm. •Ilvarthin ska vi nu styra kosan?. frågade han, sedan han tagit plats i åkdonet. Huu nämnde sin adress, och kusken ene histarne i ging. «Ni tar vål inte illa upp, att jag n u, sedan vi fått lite lugn, å nyo ber a tt få tomma ett glas med er, innan N i skiljas, för att på ett festligt mått fi ra er stora triumf i afton., inföll h ennee följeslagare. •Gud, så vackert:. sade hon &knat- ande. sKör till Kung Karl:• fortfor han erefter lugnt, vänd till kusken. Hon afhöjde helt forokrAckt för- å laget, *Nej, nej! — hvad tanker ni pl. min heirele — brast hon ut. ▪ suplin, min nådige!» .Men jag latiner er ju knappast!. «Jag skall ha nöjet lorons er mitt kort, innan vi sitta oss till bords, och i morgon gör jag er den formliga visiten, om ni behagar ta emot mig. så aro vi ju strax på det klara med den saken., sade han artigt, med den lugnaste min i redden. uNi gör di det omöjliga möjligt på ett si naturligt sått, att jag beundrar er talang och nödgas ge vika på ett vilkor: att ni respekterar det förtro- ende, jag hyser för er, och åter för mig hem om en timme.. Han böjde hufvudet. .Min fröken, jag kan försäkra er, att jag ännu aldrig svikit det förtro- ende, jag rollndigt varit nog lycklig ingifva damerna., svarade han med komiskt allvar. Hon hade hela tiden skrattat inom sig åt sin originelle följeslagare, som hon fann mycket lustig. Nu voro de framme, och han hjelpte henne ur åkdonet. «Hemta om en timme!. sade han åt kusken och bjöd henne sin arm. Nar de passerade genom hotellets förstuga, kende hon sitt hjerta bulta af oro. Men når eupdn serverades i ett af smårummen och han höjde champag- neglaset och drack en skål .för den nya stjernan på konstens himmel., då smålog hon och tömde sitt glas i botten som han, ty hon hade aldrig förr hört den utnötta frasen . Se'n ekamtedes, åta och dracks, och nar hon klockin 12 på natten åter- vinde hem, var hon vid ett briljant lynne och tyckte, att hon 'aldrig haft så roligt och blifvit så firad förr. Sedan hon lagt sig, drömde hon ljurva ange:lama drömmar och smålog i sömnen åt de nya triumfer hon fi- rade, men på morgonen, nar hon vaknade, kande hon sig disig och trått och hade stark hufs udvårk. Detta fann hon då för första gången vare «mindre angenernto. • • • Den lilla framgång, hon lyckades vinna vid sitt första uppträdande, smickrade henne, och hon tänkte nu endast på att eröfra nya lagrar. Det dröjde dock icke länge, förr An hon öfvertygades om, att det fordrades mer An en fager yta, pikanta ögon- kast och ilsk varda småleenden för att med framgång idka konsten, se- dan man !art sig sin roll. Hon såg dock, att många af kam- raterna icke hade större begåfning, men mera rutin an hon, och att de stundom lyckades att med en och an- nan skickligt använd konetfint knipa Dig en applåd. Och så beslöt hon att taga dessa kamrater till förebild, det var mycket beqvåmare an att grundligt studera einei roller, tyckte hon. Hennes förste beundrare fortfor att vara henne bevågen. Han blef hen- nea •gode van», och hon kande sig hysa tillgifvenhot för honom. lians vilnakap var ej heller att för- akta, den kostade henne ingenting, men honom ratt mycket. Han ökade sin godhet med att stilla sin börs till hennes disposition, om hon råkade i någon tillfallig penningförlägenhet. i början etolog hon det vanliga anbudet, men omsider lyckades han truga på henne några hundra kronor, att återbetalas, nar hon fann det lag- ligt. Si erbjöd lian sig en vacker dag, att skaffa henne en våning för Kolt pris, der hon kunde taga emot sina vinner. Förslaget var allt för frestande för henne. Hon hade alltid varit klen i rak- ning, och han förbjöd henne att grubbla på tråkiga siffror, det var skadligt för - hetsat> och för hennes konstrar- liga utveckling. Hon brydde Dig hel- ler icke om att kalkylera, utan flyt- tade in i våningen, som han hyrt åt henne, förlitande -. sig på lians löfte att icko vara allt för etrAng mot ben- ne, om hon icke på dagen honorerade qvartalet. Si uppstod inom kort ett allt mera intimt förhellande dem emel- lan. Tiden svann, och hon lefde ett muntert, sorglöst lif, fullt af gladje och njutning. Det var en lycka, bul- ligare An hon någonsin drömt om, ty den fortfyr nnfbrutet. Hon kinde, att hon ålekade den man, som för henne öppnat portarna till njutningens paradis, och sedan hon lippjnt på nöjets bagare, gick det lett att tömma den i botten. Hon gaf sina lidelser fritt lopp och öfver- lemnade sig snart hejdlöst åt tillfreds- stallandet af sina till lift vickto pas- sioner. Nar följande årets sejour skulle börjas, infann hon sig icke vid teatern för att hå sitt kontrakt förnyade. Det sades, att hon företagit en resa till utlandet för att idka .1constetu- dier.. Men knmraternn hviskade skrattande sina emellan, att hon före- dragit att stanna hernira och studera konsten hos en fru på Ladugårdslon- det. Och kamraterna voro vål under- rattade. 1 frivillig fångenskap satt hon och raknade dagarne, tills hon åter skulle kunna visa sig bland menniskorna. Ingenting fattades henne, och den goda «frun• hade tröstat henne mod, att en sådan belägenhet icke var nå- got ovntiligt. Det fans till och med damer +.tif verkl., som under någon tid dragit sig till baka för att ostörda få njuta al ett så beskaffadt dolce far niente, son, omständigheterna nödgade henne att nu underkasta sig. Den unga flickan tyckte också snart, att olyckan icke var så stor, att den icke bekymrade henne synnerligt. Hon kande icke större förakt för Dig sjelf, ån för menskligheten. Ty af livad hon hittills sett, hört eller list, öfvertygndes Kon, att menn;skorna i allmänhet, i grunden icke voro bättre än hon ejelf. Det inne endast en, inför 1ilken ken hon skulle rodnat öfver sin van- åta och kant skam och blygsel, och honom tyckte hon, att hon hatade mer och mer, derför att hon tvinga- des tro, att han var ett undantag - en tråkig (+idealist., som, om han för- blefve sina ideer trogen, skulle få gå och sörja sig till döde nöfver uselhe- ten., utan att kunna aflijelpa den. En dag, (1:1 hon vårdade ett utlof- vadt besok af sin ilskare, öfverraska- des hon i stallet af ett bref från ho nota. Hon bröt det och läste: «Min vän : Var lugn! — Utan att hinna säga dig fanval nödgas jag genast företaga en langro resa till utlandet. Jag bi- Skandinaviska Allmänna Lifrörsäkrings-Föreningen försäkrar mot naturliga premier — (on 30 års person t. ox. bo- talar i inträdesafgift för 1;000 kronors försäkring 8 kronor samt derefter ROM årsafgift hvarjo halfår 1 kroria 50 öre och som premie hvarannan månad 1 krona 10 öre). ' • i Laholin genom (630) Knut Cederberg. fogar 'Armod ett bevis öfver (r din rakning deponerade kronor ett tusen, som öfverlemnae dig med fri diepo- sitioneraiti Let val, ti ll s vi Alerte kvar ftdral...,,, Hon kon> i hattig skakning, då hon slutet låsningen af detta bref. Hon sandade all sin kraft för att behereke Dig och med lugn bara denna nyhet, men slaget var allt för förkrossande, och hon sjönk samman, uppgifvande ett skri. Man förde henne till sangs, och likare efterskickades genast. Under ett dygn låg hon i tita och haftiga konvulsioner, och det barn, som omsider föddes, var utan lit. Andra dagen var hon vid bittre sans, men hennes tillstånd förklarades vara hopplöst. 1) var det som en fix idé fått makt med henne Hoa slaf Dig ingen ro, förr ån nian efterskickat en af henne namrgifven person, eom hon önskade so och tala vid. Det dröjde ej binge, förr ån han infann sig och blot införd till den sjuka, sedan han blifvit underrattad om hennes tillstånd. Kampande med sbianddö . rörelse nalkades han på tå hennes !lon låg med slutna ögon och sam- manl(nApta hinder. Misten omärkligt rördes hennes lappar, och emellanåt drog hon djupa andetag, liknande @nekar. Plötsligt slog hon upp ögonen. Och då varseblef honom, log hon och såg på honom med en lång, inatt blick. uTu ck för att du kom, Sven!o ut- brast hon. Han fattade hennes hand och be- mödade sig icke vidare att hindra utbrottet af den smärta, detta plöts- liga intryck gjort på hans 'rangliga sinne. • Har du förlåtit mig?» frågade hon vidare. Han tryckte hennes hand till svar. .Sig mig, tror du, att ett ögonblicks ånger kan försona ett lif i eynd?» liviskade hon. c.Det tror jag förvisso!» svarade han med så fast röst han maktide. ,(Bartnliertige Gud, fräls då synder- sknn!u bad hon. Han hörde ett knastrande rossel i hennes strupe, så en suck — den sista. Trotjenarinna n. ,NIIningsaludet, otla trotjenarinnor titlegnabt, of Malle. ;Rum Inart år utbtb ;puben, rona blott dumt loar ocb ber. (ht lottlfignelfe p4 Inrim Die för etta lite tår. Uti måra Nere (laber inne. blott ett fåtal r oar, Dalar odla ten fig , eom en (Mu puta 3 fm bonutIttlåhung går bon, emag for (maningar:tet fant; iar r i i 6. re r- el e- e isa 0 e [71 d d e r. Alla skyndade sig nu att komma i väg. Generalen och hans gäster hade ambulanser i ord- n ng för Dig. Det fans bagagevagnar för bagaget, och d e eskorten tillhörande hästarna sparkade i marken 11 ed sina hofvar, otåligt afbidande affärdon. En halftimme sodnaro, och fram bar det öfver do sandiga slätter, hvarutöfvor Buffalo Bill och den, som nedskrifver dessa rader, en gång redo i kapp på in- dianskt vis för att se hvilken som kunde komma först till den nordligast belägna sandbanken. Framåt bar det i rask fart öfver slåtterna, och då natten inbröt befinn° de sig i lägerplatsen vid Willow Creek. m gt g. k TRETTIONDEFÖRSTA KAPITLET. Fader och dotter. r- Ene e- ju 24 13 de — 205 — — 208 — Morgonen korn, klar och vacker, och då storfur- ste u i daggryningen drack Hitt kaffe tillsammans med si e np p värd, general Sheridan, blickade han med välbehak.; på det molnfria himlahvalfvet, på hvilket stjor- no rna nu höllo på att mattas och försvinna. — Buffalo Bill säger mig, att till följd af india- nernas ankomst och bullret i lägret harva vi uppskriimt vi dbrådet i vårt omedelbara grannskap samt att vi miste företaga en två timmars ridt för att kunna börja vår .lagt — sade general not-kitin till sin gäst. — Jag tycker om att rida, afståndet betyder in- skall bli mig ett nöje att tjena eder och tilltnötesgå edra önskningar. För att så mycket bättre vara i stånd dertill; så jag skall bedja eder och edra söner att förena eder med min familj, såsom jag kallar min stab och mina vänner, under det vi företaga donna exkursion. Inga ursäkter eller protester äro af nöden; om ni har edert bagage till hands, 'så aflemna dem i bagagevagnen. Kapten — yttrade han dorpå, vänd till on af sina officerare — dessa herrar äro mina gä- ster. Var god se till att de bli på allt möjligt sätt väl behandlade. Ett bud från superintonden. frågande om alla vore redo att begifva sig i väg, anlände nu till generalen, som ombads att efterhöra om storfursten vore i ord- ning samt att i sådant fall gifva signal till uppbrott. Tio minuter sodnaro, och tåget ilade fram öfver jernskonorna genom on trakt, som var nästan lika sandlös och under vintertiden fullt så dyster och öda- hg, som do vida ryska stopperna, dessa gränslösa slät- ter, om hvilka det skrifvits så mycket. Bort, nästan med blixtens hastighet, och omgif- von af minst lika storartad lyx och beqvämlighet, som han varit van vid i do hotell han lomnat, fördes stor- fursten och hans tappra eskort framåt. Mon hvad är väl detta oxkursionsparti för oss? Rakt ingenting. För oss kommer det bästa då tåget stannar. Då tåget brusat, fram öfvor don långa bron öfvor Plattefloden och med ott skrik tillkännagaf att broms- Bajsa Bills Usla brsgd, 89 eine hålor itaban far hon eom De tum enbalt tet. ed) be gnaga barnen tmer.ne Deoåttar bon ånnu och gnor. 'ila, be bolla fig Kl benne, Dom bon more Ural mor! 9 idamt belft bon ftor odo (låtler, r ej mån om hjelp minlans. Z■ on tar i, få fort bet göter, Mången gång för twenne man. eom ett boaftåp tötet (tina, Va fin platt broar fat gsa Rå; ou går grugigt fula miner. Cm hon inte får bet få. ernbeltfruarna hon tånner amt 04 Roben. fatatorg - Ilie fammant goba toånner - 924r hon tommer nich fin torg. ltlättre pris ocli bättre mara ion titt bivack annan får, ngen lan på ganten 'para ea tom $5 ritta bet förftår. Oatt, bet tanter bon får "Nåtla", 2an ej meb bet ttna ratt, Stellar broarit piga "flotta", ont fotaltar finlcbatett, Ropar bormlen: men "befinna • eitit år upp- och nrrnadnbt nu, lien ffilnab lan man finna ZRellan pigan odj en fru!" on stot pannlugg or14 turnyrtn .ler flor antipati. er bon Dem, i ögat gryr en 23ltrt af rigtigt raferi: "%larmen har jag af mår titrre, Zrn 1142 mara -fri och ten, "Valter blir ni modet måne, 91år bet boggrf ut mab bett.' De, tom broctrje hattar (tyna, Cti 1 benets pnneft flå. Ignare, (om gira motta, Cota inte tinget få, Van tår el förgå hma r sobra, %el ju tunna ana ha, antArt finnas fan att flanera, IIRtn od modet lom år bra. ejelf bon hettat, gamla 'Britta, emma brrrftap huttel dr, enen te fan bon *dg tita Vd att inert bon prIobnab får. teftoa roi tia året nitti, Sten i anbanom jag ler 1.11 Ditt bag — g af fbr bitti'! — Qn — lag fager inte mer! (r,. 92.) Upprop till folkskolelåraro och andre, som utlagt examen vid Göteborgs folk- skollärareseminarium under aflidno d:r A br Lefilers rektorat. Då nämnde lirare sistlidne höst utled, spordes såväl bland hans då- varande som forne lärjungar talrika uttryck af kärlek och vördnnd. De kinde att han för dem varit en fa- derlig vin på samma gång som en nitisk lårare. Nu hur på grund af demo kanslor framkommit ett förslag att på något sått hugfästa den afhållne lärarens minne. Några af hans forna lärjun- gar ha rådgjort om denna sak, och såsom en följd haraf utsändes denna uppmaning. Meningen Ar att genom medel, som möjligen inflyta, dels anskaffa ett por- trätt i olja ed rektor Ledler för Gö- teborgs seminarium dels i händelse de influtna medlen sådant medgifve, grunda en efter honom nämnd stipen- diefond för samma läroverk, för hvil- ken fonds förvaltning Anlitad* be- stfimmeleer sedermera skola uppsat- tas. Undertecknade tager Dig harmod friheten stilla ett upprop tremat till alla dem, som varit rektor LetHera lärjungar sid seminariet, att efter råd och 'egenhet bidraga till liar upp- gifna indataål; dock mottagas jeenvel med tacksamhet bidrag från vinner och I. d. elever till den hansoine, hvilka ejgenomgått nämnda laroau- otalt. Undertecknad Freeinan, ar af komiterado utsedd till kassaförvaltare, mun bidrag kunna eljest i första hand blindas till hvilken som helst af oss, och skall framdeles offentlig redo- visning lemnas så val för insamlade medel som för deras användning. Juni 1887. Joh:s Johansson, A. F. Freeman, Göteborg. Göteborg. Gottjr. Gisslow, J. J. Dahlström, G ~borg. Herrn. Andersson, Lindholmen. (Mab. C. R. Stubelius, Fjettbacka. Stockholm. J. Thorin, A. Rydberg, Ketch'', >Uttrar. J. P. Kjelltin, Kinesved. A. L. Wallieust, Örby, Kinna. Lyreetad. A. Ekeblad, A. Sjölander, Kongebacka. Fridtjur Berg, Stockholm (Under aoinatren: Statsoas, ångaren Strömma. kanal, Stockholm.) (Norra Skåne 3 ggr, 1 gg 1 veckan, b r.) Veterinär .K. Cederberg, m fortfarande traffas i Bostad tivarje torgdag, kan dagligen per telefon A Apoteket i Hågad rådfrågas för sjuni (681) djur.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.