i skjortärmarna midtför fru borgmå- nnens kabinettsfönster. fi nu hade kallarmastaren en- Men sta noneerat att der skulle komma en sTroup Verietd» till stallen och ge enda förestallning på genomresa. en i landsn af något hotande hemskt och hade dame' uh till salvskada hoa radtnamtkan l'ap- r ing. Det hade jag inte trott kåller- — mimare Hallström om, sa' fru An- deneon. .— Jag har skickat Johnsson och vår lille Gustaf ut pA landet till far- far, sa' fru Johnsson. Herre Gud, di har klatIningar, — knappast ricka till kim, ta' råd- huru manekan Pipping. — Men se n har di vål Åtminstone nderkjol? förmodade pastor en snygg u Petterssons lilla fru. — Jo. det ska' du me! sa' fru Pip- ping. Nej Pipping, som varit anda Halmstad och sett sådana der odjur (på sin ungkarlstid, förstås) han sti- , ger att di har Isgrå långa . Tig Emelie! — — Nej, det år för oanstandigt! ?sten Hallström eka' min sann få veta hvad han gjort. .lag köper ingen graflax di af den karlen mer. — Och så vål urringade också? — Nnturligt vis, alldeles rysligt. 0, nkr jag tänker på min Amelie, som pi sjelfva ein balklodning ville ha kragen upp under halsen . . — Nå, nu år ju också din Amelie lite magerlagd och . . . — Snikna Lotten. jag tycker verk- ligen inte det ur vackrare att vant så fluissig som din Lau . — Mina vinner, det Ar into vär- digt qvinnan i våra dagar att Digga händerna i kors, när sedeslöshet och Wall hota samhället; jag har ett för- slag att göra er, sa' rådmanskan. — Ack sig, säg, söta Emelie! — Jo, vi miste bilda en sit'n der m nidnattsrnission., som di har i Kö- penhamn och i Upsala, och stalla oss vid staketet till schweizeritrAdgården och se efter så att do slynorna inte gå och supera med några Ilysqvall- ralserrar når sången år slut. — Store Gud! sa' pastorskan Pet- tersson och slog upp ögonen mot hörnhyllan, kan det verkligen finnas bittre karlar, som vilja Råtta sig ned och åta med sådana der? — ,lojouren, Pipping han sa' i morse, att i Halmstad, der bara ekref di på ett visitkort och skickade in pigan med och så . . . . — Tig Emelie! — Men kan inte borgmästaren för- bjuda hela skandalen? Kan han inte låsa upp upprorslagen för kållarmå- staren, som han gjorde tör blecksla- g are Bredins tre gesäller och två lår- poikar når di strejkade i vintras? — Nej, det går inte, sa' borgmå- stationen. Filip var hos kållarmå- staren och bad honom i godo att han åtminstone skulle låta sy tuniquer af sh. eller tuktan åt de kraken, men Hallström sa' att «å' kjolarna på flic- korna natta så A' kontraktet med sprit- bolaget så mycket drygare, och det bår sig rakt inte, om han inte får ha' en liten rolighet emellanåt.. — En af oss får Inf stAlla till en stor surel på fredag, så att ingen men- ska kommer på den der oanetånd•ig- beten. — Jag har bedt Filip, men han till inte. -- Jag liar tiggt Gustaf på mina knas:, men det odjuret bara skrattar och alger: •I mista vecka, i mista vecka, gommen lillal. Ni, herre Gud, då var der ju in- genting annat att göra ån satta i våg med den der midnattsmissionen . Emelie Pipping bier ordf5rande och skulle låta koka the och lagga upp lite kallskuret och elda i ealougeka- minen vid elfvatiden på qvållen di det var slut på vari Mn; och så skulle Emelie stalla sig under kastanjen vid stora porten till hotellet, och Lina Johnsson och Emma Andersson vid lilla dörren, och fröken Amelie och två al hennes laskamrater vid pum- pen, och når så de ogudaktiga och lättsinniga mamsellerna skullegå in från paviljongen och supera, så skulle allihop midnattemiseionlrerna stå på utkik och se efter om några manliga individer fastnat i deras garn. Och otn då Pipping eller Andersson eller någon annan familjepappa traskade med, så skulle hans laggifta hustru gå fram och titta honom i anaigtet och saga: eFy skäm ut dig, ditt gamla odjur! Kom genast med mig hem!» Men om det var någon ung, vilseförd man of profrvttare- eller annan ungkarlsklass, så 'skulle fröken Amelie och hennes två läskamrater klifva fram bakom pumpen, klappa honom på axeln och liviska: «Kåre, unge man, tank på hvad ni gör! Kom ihåg er mamma! Låt de der tnam- sellerna vara och tag i stallet en en- kel smörgås i ett sedligt hem!» Och både fruarna och flickorna voto rysligt intresserade, och fröken Atnelie låg och drömde nätterna i ända, huru bon med the och smör- gåsar och tolf assietter kallskuret omvända vackra och lindrigt osedliga profryttare till dygdens våg och Hårde dem att afsky urringning och trikåer och i et. tycka om familjeflickor med långa, höghalsade klådningar. Och fredagen kom. att då knäna kysste lavarandra så ömt och kärleksfullt som ett par kristligt uppfostrade tvillingsyskon, epetude, einnlbeita åt Marc sitt håll, så att en Arma:utmål gris med godt ögonmått skulle ledigt kunnat kila emellan utan att smörja ned så mycket som ett enda borst 'not mamsellernas tri- kåer. Sen sjöng di så osedligt uch ekivågt så jag kan inte bara tala om 'et och snurrade rundt, så den lille usle kjolungen stod rätt ut, och spar- kade med bena som om de haft fa- flugor mellan tärna. Och når de hade slutat och fru Helle!~ skickade in köksan efter sångfiltarna till sina ernå och ljusen släcktas och mamsellerna skulle gå och åta mat, så pass på om der inte var en liten svarthårig herre, som följde dem hack i häl. — Gudskelof, det år inte min Fi- lip, suckade borgmästarinnan. — Andersson har di då inte lockat med sig, hviskade det bakom syren- hacken — Pippin glömmer inte sin Emi- lia,jublude det under kastanjen. Men fröken Amelie stack fram bakom pumpen åtföljd af sitta två lAskarnrater, lade sin sjuttunshandske på den svartmuskige herrns eommar- öfverrockesammetekrage och hviskade ljuft och innerligt: — Unge man, hvart går ni? Har ni ännu en moder, så tänk om hon Båge er i denna stund! Låt bli sång- mamsellerna, lille herre, och följ med till våra mammor' och bli på dygdens väg och tag en kopp the och lite kallskuret! — Jag är fullkomligt Ofverraskad, mina damer . . . . jag . . . . Men fröken Amelie högg tag i ho- nom, och mammorna skyndade till hjelp och, innan hau rätt visste huru, satt den unge mannen i rådmanskan Pippingis salong omgifven af hela tnidnattemissionen. Der tog fru Andersson honom i Det var rigtigt ohyggligt på den famn och sa' att hon tyckte alldeles der vari6en i Byeqvallra. Der eutto att han var hennes egne son, efter borgmästaren och Pipping oeh An- hon varit med om att rycka opp ho- dersson och mest allihop stadens fa- nom ur förderfvet. Och fru Pipping miljeförsörjare, som borde vetat båttre, häldo upp the och sa' att när mun och skrattade och flinade och ropade tillbringat sin afton med familjeflic- bravo och stampade med fötterna och kor kunde man ingenting i samvetet knackade i borden med kryekkAp- morgonen derpå. Och fru Johansson parna och sågo sA lättsinniga ut, de hon tyckte att lite tunga och inlagd gamla fulingarnn, att det kunde skåra hummer och salt kött och vestgöta en rakt i hjertat att si dem på det cheddarost bland sedliga fruntimmer viset. vore för mer än de kostbaraste rit- Och osedlighetsinamsellerna di stod ter i sällskap med varimconseller. på fyra upp- och nedvåndu rödvins- Och den lille herrn presenterade lådor, som fru Hallström bredt trång- sig och sa' att han hette Krikonqvist filtar öfver, och det skulle föreställa och tackade för dansernas välmening «tribun». Och når di gick upp och , och hade haft en alldeles felaktig f0- ner och ut och in på vinlådorna, då restållning om midnattsmissionen; han sågo de otAckorna inte det ringaste hade trott att den var en särdeles skamsna eller förlägna ut, utan der tråkig tillställning, men var nu all- korn di med nybrAnda luggar och deles förtjust i den och ville ejell stnutegula sidenskor och nystoppade stifta midnattsmissioner i alla städer, trikåer och etego så djerft och spanskt byar, köpingar och jernvagestationer som hårdi uppbetslade, nyekodda och han kunde komma åt. på förmiddagsrepetitioner genompryg- Sedan roade man sig med piano- lad; cirkushästar. Och så tittade de på borgmästaren och Pipping och spel, deklamation och sjalsodlando Andersson och så grinade de och samtal. Herr Krikonqvist satt långe ensam med fröken Amelia i ett litet kastade alAngkyssar. kabinett och talade om sympatiens (— Ju vänta mej dii!e sa fru An- rutigt och sjålarnas valfrändskap, och dersson, der hon stod ute på gården). når dc åter gingo in i salongen hade Och omkring dem spred sig ett fröken Amelie på sin kind en läsk- doft, icke af oskuld, som det brukar papperslapp, som herr Krikonqvist göra om familjeflickor, utan af ben- vid förmiddagens rakningeoperatiun zin, som de tvättat handekarna i. Och unvändt att hämma ett litet blodflöde lite kobenta va' di ocker;, förstås, så å hakan. — Flicka, hvnd ser jag9 ss' fröken I dagarna har nu ingenjör från Arnelies mamma. Landskrona mekaniska verkstad tagit — Moder, hviskade fröken Atuelie kyrkan i betraktande för att der an- och slog rodnande ned sina milda bringa en tidsenlig vårmeledning. ögon, midnattsmissionen malne ännu långe harva vård OM denne unge Larm Månssons konkursmassa man. Han Ar så rysligt passionerad; För denna företaga den 26 d:s auk- kan du tänka dig, han kysste mig tion i massan tillhörigt V. mil Eden- fyra gånger durinne i kabinettet ... bergs, hvilket int upadea al Sven Pers- — G jorde han! utropade mamma son i WArestorp för 21,010 kr. An- förfära d. Nåja, mitt barn, låtom oss budet antogs ej af borgenärerna, hvar- hoppas att det var af broderlig tack- före ny auktion förrättas den 9 inal. samhet för det du i afton ryckt ho- augusti. Vid samma prolvades af nom såsom en brand ur elden. Du måste fördraga det af nitälskan för Per Larsson i Arhult afgifvet anbud entl Woknboda i 1,433 kronor, vår ädla och heliga sak. Ar du hvilket antogs. mycket ond på honom mitt barn? — Jag vill söka förlåta honom för hans ungdoms ekull, mamma; men (lasikadt ) du . . . du . . . måste se efter så att han inte . . . inte . . . blir för . . Herr Jagmllstare! varm mot — de andra flickorna! Det ar inga ankor utan vekliga . Herr Krikonqviet fann tiden vara afvar som grimera uti Mellby plan- inne att bjuda farväl. gildmanskan tering och dess omnejd. Vi halva Pipping tog hans hand emellan båda osa väl bekant att r‘fvarne äro Edra sitta, tryckte den hjertligt, sig mildt epeciela skyddslingar, i det att de, och moderligt in i hans ögon och enligt Edert påstående, Aro ytterst sade: pålitliga akocaktarn i nyplanterad - herr Krikonqvist, lofva att ni skog; rann vt få, till följd af deras gömmer i ert !sjette hvad jag sagt er grassering bland såväl ull- som (ja- afton! I3ysqvallra tnidnattsmission derfa, anhålla, att Ni snarast möjligt vågar inte hoppas att ni för all fram- föranstaltar om inskränkt betjening, tid skall fly varieteaalongen. Men eller ock vaktare åt vaktarne. lolya oss vid er faders gråa hår, vid Bestulna Iellbyboar. er moders kärlek, att ni åtminstone inte söker de der mamsellernas sill- ake') på andra ti hm . . . i ensl . . hin . . . . utom scenen, för- står ni! En tio åra gosse biktade sig för herr Krikonqvist bugade sig och en preet. Vid prestens fråga om log: gossen visste sig ha några synder, — Var lugn, fru rAdmanekal Jag svarade denne: «Ja, jag har stulit känner byket och år inte i lag med en cigarr, — nej det var två — från dem mer ån jag väl behöfvor; men min pappa». — «Det var mycket illa två timmar !,varje förmiddag måste gjordt. — Nå hvad gjorde da med vi ändå vara tillsammans, bara för dem?. «Jag rökte dem». — «Det var «repetitionernas» okull, ser ni . . . . också mycket illa gjordt. Nu får du Kurs, jag glömde visst säga att jag gå till heliga jungfruns bild och lisa Ar sällskapets pianiet . . .? två «Fader vår., ett för hvardera af (S. P.) Sigurd. cigarrerna.. -- «Far! Får jag Ulm ffitaarieDanba. tre «Fader vår» på en gång?. — allvarför det?. — .Jo, jag kommer ihåg, att min pappa har ännu en ci- Månadstorgdagen härstädes i går garr qvar». var till följe af brådskande skördear- Under resan. Tåget stannar. En bete' fåtaligt besökt samt tillförseln ringa. Kreaturet), väl hållna, betin- resande hoppnr al och springer in i gade: kor 60 å 170 kr., oxar 150 å restaurationen: — Hur långt uppehåll? 400 kr. paret, tjurar 150 å 175 pr et. Kyparen bockar sig bealrähigt: råg 12 å 13 kr. pr tunna; för tråd- — Två minuter . . . middagen år gårdsaleter ringa tillförsel med dryga priser, erhölls t. ex. för körsbär 1 serverad om det behagas! P. N. krona och hallon 75 öre pr kanna..-. Med bantåg anlände 138 och af- reste 156 personer. 61 boskap af- sändes söderut. (Sent Inkommen annons.) Dödsfall. Tillkannagifves att Sållströinska ,tonkursen 1 Ristad. Gåldenåren uppgaf såsom egna skul- der 23,800 kronor strunt borgensför- bindelser 21,000 kronor. Vid instäl- lelsen bevakades 65,000 kr. Utlyst auktion å fastigheterna företogs, byar- vid afgåfvos anbud som ej af borge- närerna antogoe och anställes ny den 9 instundande Augusti. Bildads gistglfvaregård, Vid ex- tra bolagestrinuna beslöts, att rörelsen i sin helhet skulle utarrenderas för 3 h 5 år och skulle annons om anbuds itigifvande före den 1 Sept. utfärdas. Tillträdet sker den 1 November innevarande år. Bengta. Svensdotter stilla aled i en ålder af 80 år och 4 månader, djupt sörjd och saknad af 8 barn, barnbarn och barnbarns- barn samt islagt och vinner. Aida den 27 Juli 1887. [642) Torsdagen den 1 september på för- middagen utbetalas lax- flskearrendena å La- Varma fårlioppnIngar halva Bil- holma hotell. stadeboarne numera att få Guds ord Laholm den 27 Juli till lila utan afkylning vintertid. 1887. N. F. Svenonius. [643] hans krigare skulle visa storfursten några af sina e- gendomligheter, såsom sin krigsdans m. m. dylikt. Denna dag var liksom den föregående, klar och intagande. Indianerna, som kommo från sina läger målade och fjäderprydd a, stannade i närheten af blek rulsig- enas läger, och storfursten med sin eskort begaf sig för en stund in till rödskinnen för att taga dem i närmare skärskådande. Duföga, sorgsen, mager och blek, satt på en häst närheten af ein fader då Buffalo Bill red fram. lian hetsade henne vänligt och omtalade för henne, tt Lille Tapper blifvit dödad och skalparad. — Jag skall nu snart träffa honom i de lyckliga sgtmarkerna — svarade hon sorgset. — Duföga vill natt en gång 80 vårens blommor, och sedan vill hon dö. Kunskaparen kände sig bedröfvad, då han hörde ennu tala så, ty han visste väl att det var don hem- ghetefulla och besynnerliga makten kiirlek — 11(91)- is kiirlek bom gnagde på honnos hjerteröttor. Mon an kunde ej Iijelpa det. Storfursten begaf sig nu tillbaka till otlicernrne h de öfriga af jagteällskapet, och indianerna började na öfningar — någonting alldeles nytt för den ädle ämlingen, som denne aldrig skall glömma. Att beskrifva allt det som då tilldrog sig i lägret kulle endast vara förepild tid och bortslöeadt utrymme, vi hafva någonting bättre att framhålla för våra 'are — något, som det skulle vara orätt att längre ndandraga dem, Kungörelse, — 209 — — 212 - genting — sade storfursten. — Men skola indianerna vårt sällskap? — Endast några af deras höfdingar. Sedan jag- ten är tilländalupen, skal! jag gifva eders kejserlige höghet tillfälle att se do röda som do äro. — Jag tackar er, general. Jag är angelägen om att se alla ort stora lands mora karakteristiska drag medan jag är här. Nej sel Fruntimmer här också? Jag visste icke att vi skulle bli hedrade mod damers besök. — Ett enakildt sällskap från Fort Mc Phorson, ers kejserliga höghot — sade generalen. — Natur- ligtvis äro do angelägna om att få se eder; men all- denstund våra hästar nu äro i ordning, torde do få go sig till freds till dess dagens jagt är öfverståndon. En minut senare, och storfursten jemto alla, som *ikull° deltaga i jagton, voro i sadeln och redo framåt. Det var visserligen intet lysande jagtparti, mon det var ett mycket dugligt sådant. Storfursten var iklädd en onkel jagtdrägt; office- ram° hade den vanliga hvardagatintformen; kuneka- parne och jiigarne — i option för hvilka Buffalo Bill red — buro bockekinnsdrägt. Mod ett ord: det var ett präktigt jagtparti, så mycket katt man bestämdt våga säga. General Custer samt Fläckiga Svamp, nu frisk och stark nog att kunna uthärda strapatser, redo i jaga i sällskap mod Buffalo Bill och före de andra för att no bal 6404 bragd. lisafal. Borgenärerna i Nicklas Nilssons i Marbäck konkurs kallas härmed till satnmantrade å Edenberga gastgif- aregård den 9 nästa Augusti kl. 9 f. tu. för att besluta, dels om arvode till konkursförvaltningen och dela i ()frige frågor som konkuraboot röra. Edenberga den 27 Juli 1887. Verner Andersson. (644) v sorgkuverter, fler ra storlekar, från 2 öre et. å Laholm tidnings tryckeri. Vexelkurs hos Hallands Enskilda B.:an711k882„:085 vid försäljning ( 14 d. d. . . London ( il vieta . . d* • • A4vitta . . ( 14 d. d. . . Berlin ( å viste . . ( 14 d. d. . . Paris ( vitta . . ( 14 d. d. . . Brassel ( å vitta . . . ( 14 d. d. Amsterdam ( å viga 1b) 89 :2: Hamburg N.wyork • ffielleffiew 8 9 ,215 . 72,15 72,05 31_ • 1 50 ( å vitta . . • 3,80
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.