rg, 1, 1 be rob lig. Ian rat b d br- fat 6r- t11 n- 'n. rr- tr. tt- fm fra Cr n- gå re• en rg L• ya ra e- a- cm r- tt r- ne t • tt tt rj Vi bevittna sedan en kort tid bil- . dandet af en patriotism, som man dittille icke lant i Frankrike, en fa- natisk, larmande patrionam. som en- dast synes %kapad till att underhålla tvedrigt och hat bland himlen, med- borgare.. ing kupade blå, hl ;ta, r•-ebt .En g tunn; i dag uppstallee under landen, Ldletkendet, att den soul icke tillbe- den Gom icke gir bak- der alguden, om en ny etatostrecks-generals, en cirkus-Saint-Arnaud's triumfvagn, tir landet, fiender. o. 5. v. Detta tal har till det yttersta för- bittrat general B.ulanger, förut upp- retad genom sin förvisning och mot- står:dame, i pressen dagligdage upp- repade anfall. General 13oulanger har derföre ut- manat Ferry och Ferry har mottagit utmaningen. En medlem af den ryska kejsar- familjen, far några dagar sedan kont till lom lochl och mottogs af kejsar Franz eeph, skall helt öppet yttrat, att Je den tyda pressens angrepp och de officio,* tyeka tidningarnas varningar tatsobligationerna tör- mot de ryska s mit czaren till det beslut, att under lin fareablende resa till Danmark ej sitts min fot på tysk jord. Furst Bismarck skall ha uttalat en önskan, att czarea pi återresan från Köpen- hamn måtte komma till Königsberg, far att der eanamantraffa med kejsar \Vilhelm, enen czaren hade svarat, att han alren på återresan till Peters- burg *made taga sjövägen. Fröken Hanna i nöjes- direktionen. Bon var en rått beskedlig och ettull flicka, hanns Qvibom, innan hon korn ie i nöjesdirektionen vid Surhåla hel- sobruan. Hon var lite ful och lite adr att få bortgift, det företås, men hon hade en bra figur och ett glatt nne och hade gitt igenom hushåll.. ola och pension, så mamma Qvi- bom nickade ofta och hoppfullt till pappa Qvibom och sa': «Det går nog, det går nog!. Men för att det skulle gå lite for- tare d fick hon två alldeles nya klåd- ningar och parasoll och ekodon och regnkappa och en liten söt hatt och 250 kronor kontant, och så skickades hon med tant Axeleon och hennes flicka till Surhåla icke så verst fas- hionabla kurort. Pappa Qvibotn hade undrat om det inte skulle varit klokare att utmana flickan pi Hemlösa- eller Ronneby- expositionerna, men då hade mamma sagt: «Då nr du ligga till 100 kr. och en klidniog mera, och till de der 'gillena kommer i alla fall rå mycket folk, så der alldeles farsvin- ner vår lilla Nanna. Nej, låt oss på Gude beskydd fresta på vid Surhåla, om bon inte kan gå i ensamheten der och knipa sig en prest eller landt- måtare eller nattgammal infanteri- lajtnant vid Banande bataljon, som snart blir kapten.. s 1 tt t. n :t Och el reste Nanna med många förmaningar att skaffa sig någonting karlaktigt innan de 250 kronorna togo slut. Kunde hon hugga honom re- dan på andra eller tredje veckan, så skulle hon tvårt resa hem med ho- nom och köpa mor ein tyg till en spetakitelning för livad som återstod af krigalcasean. Och lilla Nanna tamde att det företa någon karl beginge den rin- gliste oförsigtighet emot henne, så skulle hon genast falla honom ont halsen och lita packn ihop åt dem båda två nek ofort5fvtidt formla hem stackarn till pappa och mamma för att vileignas och åta hafregrynagröt. Och Nanna kom till Surhåla, och brunnslåkaren synade hennes goda hull och frieko hy och små tindrande ögon och an' att för lifvet fanns in- gen Ofverhångande (gan; besökte hon Surhåla tre år å nid, så kunde hon lefva en bra tid bortåt, men hade hon rest till Ronneby, Medevi, Ram- lösa eller hvilken annan som helst kurort An just Surhåla, så hade det snart varit förbi :ned henne, sa' brunns. läkarn. Och så presenterades kurgesterna, och Nanna hade att vålja pia en löjt- nant vid Hallands bataljon och två vid Gotlands nationalbet åring och en regetnentepastor från något annat rangregemente och komministrar och en lansman som stått på kronofogde- förslag. Och konkurrenterna voro just inte farliga: en liten niddiat från Grenna, två magra guvernanter, en brukspatronsdotter med ryggmärgs- lidande on11 en civinlig fotograf med svarta fingrar från Falkenberg. Och Nanna skrot hem till sin pappa och sa': .Bara tjugotvå och femti tro använda och jag har dem redan på gaffeln allihop. -Ilvem eka jag ta?» Och pappa Qvibom skrot tillbaks och sa': «Ar det något med låns- mannen så hugg honom, för länsmån få i vanliga fall urladda all den bru- talitet som fins i deras kroppar, på enbetets vägnar, så att da äro ofta rått hyggliga och humana k. privat- lifvet, då deremot en prest, som all- tid måste vara mild och ljuflig i tjen- sten, icke har någon annan utväg än att låta dat vilddjur, som bor inom hvarje menniskobröst, rasa ut der- hemma.» Vid Surhåla hade aldrig funnits någon a. k. «direktion för :utta och Förströelserna voro af tre nöje.. slag: att dricka kaffe ute i kohagen, att lega kyrkovårdens hå« och att gå och se på landthandlarens ekorre. Man kan tanka sig hvilken oreda det blef, når utan inte hade någon sty- relse att ordna detta. När länsman- nen hade legt hästen, så hade Nunna lotvat att gå med regementspastorn och se på ekorren, och när länsman- nen ville ha Nanna med sig till e- korren, så bjöd löjtnanten vid Hal- lands bataljon på kaffe i kollagen, och när lansmannen bjöd på kaffe, hade Nanna förkylt sig på en åktur med ene löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring etter kyrkovärdena hast. Men plötsligt var det ljus i kaos, en ny etjerna uppgick på Surhålas horisont, agenten k riedler kom och hyrde det finaste rummet i badho- tellet på månad. Agenten Friedler var en ännu ung man med vålbrandt hår mustacher och ett urval al snyggare sommar- kostymer, och vid den första fruko- sten han åt sa han: snår måste bli en direktion för nytta och nöje.. *Ack ju!» sa damerna. «Det beror på om vi i nöjena kunde ingjuta li- tet af den fina ton, som råder t. ex. i Wieby., sa' den ene nalionnlbeva- ringen. .Fåfänglighet, förganglighet!. sa regementspastorn, men °Det var en god id6, sa' brunnsläkaren, och dervtd blef det. 1 direktionen invalde, karnrereknn Axelsson, fröken Nanna löjtnant Florett vid IlnlInnds butnl- jon och (naturligtvis!) agenten Fried- ler. Nu följde en kedja af kafferep, ut- farter, utklidningar, danesoirUr och K vrkovardens sallsknps-spektakler. last räckte inte längre till att draga alla, och landthandlarns ekorre un- drade livad han gjordt för onds, ef- tersom ingen längre helgade på ho- nom. Men fröken Nannn hon 'delen för- skrickelse för hela orten. Än ville hon låna prostinnane mantilj till krö- ningsmantel, An ville non låna kloc- karns minsta flicka till engul i en tablå, och når hon skref hem till sin pappa och han trodde allt var klart och att han •nnet skulle ha hinaman• nen livilande vid sitt fadershjerta, så var det bara herr Friedler och jag', och «jag och herr Friedlere på livar- annan rad, och vi eka ha sex tablåer i morgon. och skicka mig genast radarn gamla uniformsbyxor, för vi ska ge ett par scener ur «Nya gnr- nisonen». Och pappa Qvibom lånte sig en handelskalender och låg och letade efter «agenten Friedler i Södertelje» en hel timme, men kunde inte hitta honom, och så skref han till Nannn att hon genast skulle kotnenn hem och ta länsmannen med sig först som sist, men då svarade hon bara något obegripligt om «sjalarnas innerlign sympatin, «hjertan, emu ej låta tvinga mig. och «en tablå ur Gustaf Adolfs och Ebba Brahes kärlekssaga, der hr Friedler ligger vid mina Katter». Herr Friedler var outtröttlig. An skulle badsocieteten klå' ut sig till neapolitanske fiskarfolk och traska omkring i kollagen och låta myrorna åta opp benen på sig, än skulle do spela zigenare i skogen, &vårta .sig i synen och hyfva opp den minen:, na- tionalbeväringen på kyrkoviirdens häst att föreställa höfding, ån skulle de rifva ner gardinerna i brunnesalon- gen och svepa fröken Nanna i och lagga henne barfota på en menig sten i kohagen. Det skulle föreställa .Den sofvande sköna i skogen., sa herr Friedler. Naturligtvis skulle de också ha mig en «bozar för fattige sjuke.» Då hjelpte det inte med mindre ån att ejeltva kamrerskan fick klä ut sig i en kulört, kort kjol, under hvilken hennes knubbige vador storko fram som skaftet på en stor flugevarnp. Och spelade man några gånger på tombolan så kunde det hända att nian vann en pepparkaka, och sodavattnet kostade 30 öre glaset, men så serve- raden det också från siphon af sjelfva proetinnan. Ju fulare och tungt-are fruarna vero, desto värre ryckte do i rockarna på herrarna, och ejelfva kom. minietersfrun, som bit: a hade varit gift ett bolie år, var färdig att rent af låta nutionalbevåringarna pussa sig till (urinån Vir de fattiga sjuka; med ett ord: det gick till nästan precis som i stora verlden. Och midt i salen hade de lyftet in Surhålas största badkar och fyllt det med vatten. Och der satt fröken Nunna med utslaget hår, vålvåxt och hlyg, i mer, nrringnd mune. hnrt flicka i fjor vid en liten badort linakledning utan armar och plaakade på bombande då jag hade min scene- i vattnet med doktorn. spanska rör- eter, 1 dom blir betala om dom får si käpp så att det sankte rundt ont- mej . . . kring. Det skulle vara en «najad., (S. P.) Sigurd. sa' herr Friedler, och det kostade 25 öre serskill att få si henne, men 50 öre 15r ktirgibut.r och 1 krona för re- nande, om man ville klappa henne också. Men när länsmannen såg det der Sundsvall den 2 augusti. A Jo- hannedale sågverk vid Alnöttund, an- så klämde han sönder något vått i Ingdt 1880, egare grosshandlare Jo- ögonvrån och gick ned emot nallarna nve Johansson, utbröt i dag pt mor- och satte händerna för munnen som en lur och skrek: gonen eldsvåda. Vid middagstiden vo:o 3,500 standards breder, assure- — K-a-1-1-e! — Jaha, befallningsman! rade i Skandia till 325,000 kr„ upp- — Sått för; vi köra hetn genast! brända jemte splitvediig, materialbod, hamnkontor, brädgård och amedja. Regementspastorn han tyckte dere- lididgården var sasurernd i Skandia mot, att vill tunn bestraffa synden och flå, den, så får man inte skygga till- till 10,000 kronor. Mordbrand miss- tanke e. baka för att skåda dem på nere håll, och dadlar betalte hon sin femtiöring och klappade, han gom de andra, men sedan gick hon upp på sitt rum, tog ur nyckeln, ktmppte hop 'tenderns 41tabe :valman! Unket tiOftunba och suckade: •114 htt ja ja! Fåtång- ad/ att gälltr tet att noga betånra fig lighet, förgånglighee. cck mara enigt om låninlig foribiDcn, tv Men herr agenten finn var vid god( broar ed/ en låret tvål tak all tvib maj. humör, der han gick omkring i frack rifiliDagen levercrabet enbart en Urreft• och h vit himladuk och deklamerade sitt filtning tamt att knftnubftriben fritt mer baznrpotSin. Och når fröken Nanna att håna ;tuber ben nu rommoube. klifvit upp ur badkaret och torkat och 7jör mår bd mala wi ej (hallå nå- kaninint och flabb sig, eå talte han gon ranbitat, tvål tvetanbe, att när ti- om för henne att lina älskade henne. ben år inne ben gamla enigt/den ej ftatl Och fröken Nantia tittade efter i förut* fig lamt erinra i blid om bet portmonneen, och si der Itigo ännu gamla fältet att genom förbernanbe mat. 47 kronor och 50 öre och nu var sa- möte Pta utröna btrilren tom bal bortta ken redön klar. Pappa hade då rakt utfigterna. ingenting att sägu. • erganiftmal. Bib eranniftmalet i Påföljunde morgon helgade doktorn karlörronn erhöll firirjon från Yunb 115 så gndt från agenten Friedler till alla rötter, orgnnitten Mlf r. 2(nberilijen från kurgesterna. Stackars unge man han l!aboltn 729 rötter lotö mufirbireftbren hade helt hemligt «kallats till sin fa- glerblin 237 rötter. • seejeef ders, major Friedlers dödabadd. och glåtta (limebag foenmer ftåt hann inte ens tu 'ilske' af Nanna bei,ptlaren .tjugo 'åttrötti meb fru från • • (561eborg6 (fora teater att bärftäbeil gif- Och Nanna kon: hem och talte om tve en teirö. Torra .fatlanba Zibning allt ihop, och pappa Qvibom lånte Uebraften yttrar cm herr och fru kittrönt sig en statskalender, men det var lika ont ett uprpåbanbe i Valarberg följanbe: förgjorde med den som med handels- '.judo «hörna kitt i betr 93artbot• kalendern: någon major Friedler visste Dia talong fiblibne tornat; mar latrin den inte om och aldrig lät unga agen- Mört och erbi6b åtftilligt af intreate. ten heller höra 'nr sig. 9eitegiftearen jjelf utförbe, förträffligt Både nationulbevåringarna och hal- bifeoncrab, ej ntittbre ån nio lätftilba lendingen glömde fröken Nanna; ur nummer, jambige tneb ben förtjenft, tom sjelfve regementspastorns fromma sin- åt eden far ett tgäftent cd/ betvanbrab ne undantrångdee hannen våna bild så ftåteketare. 3 itnnerbet tå katt före. småningom af ett regalt pastorat och broa 'Rår jag brider' af tflattnan, Mobb en rödkindad kaptensdotter med lyft- Reellt/a Uermiatibenaltorna iamt tebelle bart modersarf, men hos länsmannen 19.31jura !knarr" baDe ban tillfälle tviia lInde Amore pil trångt mycket dju- tro p,i fin förmåga. Sir. 211f r. Cunb• pare' ån så, han korn tillbaka och aren utförbe opempotpourti för piano ima blef omsider hans fru. Na fonftmeåfig och fru *hörna Stf skalle de förstås resa upp till bunt tror titt fom aläg utnnirb. elut• Stockholm och se på den stora landt- liden tunt br C- 3. Vhbonill foto för te. bruksutstallningen i fjor somras. För- nortuba nteb piancadbmvagnement af bir. stu morgonen skulle de äta frukost i al. ej utan en Underlig medan. Du- Strömparterren och herr kommissa- bliren tparabe ej tå bifallit/bringar. rien knackade med sjelfbelåten min i Tortnrianftion. 3 går eftermitibag sitt lilla bord med guldknappskäppen. bortaurtioncrabea en bel bel taflor, lom En mörklockig, prydlig, liten smula toner tagna lopp tratit utrdita tal på. örfilstäck ganymed hastade fram . . . jeenbe å råbbulitalen. Zaflorna utsjor. — Aj, som tu . . . . sa ganymeden. tet till ftörfta beten af oljetryd od/d/ro. . . a . . . a . . . . n.' — Si på inolitoarafier, men cifwen oljemålningar sa komissarien. tunna. pairring ett femtiotal af tager — 0 min Gud; sa fru Nanna och fåna titt preportionötvia invrid bionia gömde sina glödande kinder i näsdu- nriftr. Cfgarett af ta flottia, herr 3. Åta. ken. Men den mörklockige, prydlige, fon, ämnar fia kärifrån till 3åftab. lindrigt örlast/icke ganymeden smet finfirrfa. Citer bmab tri låtit be- undan i serveringsrumtnet under bron, rätta eit lår en tuftreja från hlarberg ni vet, knuffade till en kamrat och en: till ajelfingbora mara våtåttft en af tam — Blomqvist, var hygglig å ser- game i flutet af betitta eller början af vera de der folke trå lände vid borde nåtla ;vida. der! 1)i å nygifta eerru, å jag kollra Telegra en. Stor eldsvåda. P. hi. (Sent Inkommne annonser.) ..o. ■ •■■ noinati å och gjorde halt der höfdingen nu stod framför sin hydda. — livar är din flicka? Det jag har att säga måste sägas i största hast. Jagtsällskapet är färdigt till uppbrott och jag måste skynda tillbaka lika hastigt som jag skyndat hit — sade kunskaparen. — Der inne är hon; hon lir svag och sjuk. Tala vänliga ord till henne för att rädda hermen lif, ty hon år mitt hjertas hjerta. Fläckiga Svansen känner sig till mods som ett barn, då han tänker på att hon skall kunna du midt för hans ögon. Kunskaparen svarade Ingenting, utan hoppade af hästen och steg in i hyddan. En ;Ag old flammade i hyddans midt, ty det, var en mörk, dyster och kall dag. Vid skenet af 88 00 old kunde man tydligen se allt livad som bo-, fann sig (lerin ne. Duröga befanns sittande på en bädd af peloverk, med rtrmarne korslagda öfver sin barm och mod ögo- nen nedslagna, och hon såg så blek och lidande ..tt den hjertegodo kunskaparen kände både ~döm= kan och ufverraskning. Flickan lyfte upp ögonen först då han stod fram- för henne och talade henne till, och då såg hon upp med en blick så förtviflad och hopplös, att den talade långt tydligare än ord förmå. — livad fattas min syster, Siouxnationons sköna roa? — frågade han med mild röst. — Hennes fader häger häger mig att hon är sjuk och att hon hvarkon vill eller dricka. År hon icke hungrig eller törstig? Laholins Stadshotell — 221 --- gifvcs af undertecknad med benäget biträde — Ånnu en gång vill jag säga Fläckiga Svansen att detta icke är mitt fel. Vare detta nog' sagdt. Låt mig nu få gå, ty jag måste begifva mig till don store soldathöfdingens tält och vara hans vägvisare föra till jornvägon, der ånghästen väntar på att honom bort. — Långbössa är ju villig att tala vänliga ord vid Duföga och bedja henne äta och dricka? — .18, om det bara ville göra någon inverkan på henne. Men mera kan jag icke säga, mera kan jag icke göra. Jag måste begifva mig långt bort till östern för att besöka vänner, hvilka vänta • på mig vid do stora vattnens stränder. Och då jag väl är borta, då skall nog också Duföga glömma mig, — Hon skall aldrig glömma Långbössa. Mon nu kan Fläckiga Svansen gå till henne med ett lättare hjerta. Harr skall säga l)uföga, att det tappra blek- ansigtot skall komma till hennes faders hydda för att tala mod henne. — Ja, jag skall komma dit förrän vi begifva oss i väg till jernbanan. Nu måste jag gå min väg, ty dor kommer en ordonnans från general Sheridan. Hördingen bugade sig och sade: — Fläckiga Svansen skall gå och berätta för Duföga att du kommer. Och don gamle höfdingon gick bort mod säkra och högtidliga steg i samma ögonblick, som on ka- vallerist rad fram för att omtala, att man i högvar- tenn ville tråfTa herr Cody genast. Söndagen den i Augusti 1887 kl. 8 e. m. Biljetter a 1 kr. för Aldre och Y) öre för barn, fnas vid Ingången. Vidare genom affischer. — 224 - il »pk Dias öfria bragd. 80 Hugo Åström, Skådespelare vid Göteborg. Stora Teater. (673) Genom offentlig auktion, som förrattas hos C. P. Petersson i Pigettiöllan, Fredagen den 12 inne- varande Augusti med början kl. 9 f. tn., och påföljande dag ont så erfor- dras, förealjee nämnde Peterssons kon- kursmaesne lösegendotn, bestående al: kor, får, svin och fjäderfän, Åker- nch körredskap, guld bch ailfver, möbler och husgerådssaker, samt senyl- och linnekleder in. m. Kreaturen kolmila att försäljas kl. 2 på dagen. Auktionevilkoren tillIcannagifvas vid auktionens början. Oen loflig tcetauration ombesörjes. RenneelOf elen 2 Augusti 1887. KonkursförvaltaIngen. (675) All jagt å Erlandsbyggete och Rankabyggets A por i Veinge socken varder vid laga vite förbjuden. (6741 Jagtalittainnehatvaren.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.