n f •••••••■ ten, ett organ, byars betydelsefulla ma oförekrAckt och odsespadt, låt ord, ig f6rnimmas under alla politiska s strömningar, vare sig det gålde att vicka den nationella entusiasmen till lit vid hArnadetiget för de elevidka etarnförvandternits befrielee från t ur- etert - karnea ok. eller ett hekånspn amhalls och kyrka ningsmanneris d undergrAlvande arbete Många bo- /lidelser Aro i omlopp om don oför- okrickthet, hvartned Kattkoff uttalade sina *akter utan hansyn till om do godo i samklang med den lör dagen ridande meningen eller ej föllo do rnaktegande i smaken. Han hade dock alltjemt ett saken stöd hoa Rystlands kejsare, tom högt värderade den po - litiska skarpblick, gom utmärkte den nu aflidne. Flottrevyn vid Spithead, torde komma att bergrya eagelska marinen en af dess mest varderade krafter, smiralitetelorden, sir Charles Beres- lord, haken under revyn gjorde eig till ett groft etikettfel. Han v up pehöll dig på drottningens skepp, och medan drottningen ännu var om bord och fartyget låg midt ibland de andra fartygen, föll sir Charles på den idén att signalera ett aildeleg privat meddelande till sin hustru, hvilken befann eig ombord å ett an- nat fartyg. Hela flottan fick nu låsa bur myggdy Bered ford anmodades trIffe sta man fenans pi aftonen å visst klockslag . Och pressen har detta gjort sig mycket lustig öfeer onekligen komiska etikettfel, som sir Charles lagrar till den grad, att han begårt greker,. "Det trefligaste någon dödlig kunnat Be". UpptAckaren ur Eke- nås tidning och upptäckten Ar -- ja gissa: Jo, ryska kejsarlamiljen har i da- garne besökt Finland, och vid en landstigning på Ilvitsand roade sig kejsaren att med «stora, dugtiga ste- nar. kasta e, k. «ernergieer och så plumpeade dc kraftigt till botten.. Kejearinnan sökte upp «små, fina, nätta stenar, som vid en den nåpna- ete knyck af hennes arm foro öfver vattenytan och gjorde smörgåsar, så de aldrig togo slut» och stenen för- svann småningom ljudlöst.. Tidningen, som er i hAnryckning, förklarar yttermera visso att .något vackrare kan man val ej hegara få see. Millionärskana fest. För om- kring en vecka sedan gaf madamo Mackay i Paris cn selet, hvervid de famna konstnärer och konstnårinnor uppträdde och damerna som present erhöll° små rosor af åkte diamanter. Nu hafte de klingande guldetyckena ingifrit den sköna amerikanskan en ny idé. Till i medio af Augusti terri- ner hon i sitt palats anordna en skrid- skofest, till hvilken inbjudningar re- dan unårdete. Elon har tillsammans med en arkitekt inrättat en liten rotta, Densamma botAckes med is- b lock och hoppas man det skall lyc- kas att åstadkomma en präktig na- turlig öbana. Vitrioldrama. En ung man i Parit, arkitekten Courty, hade er; tid underhållit en intimare förbindel- se med en qvinna vid namn Belli- gaud. Emellertid gifte han sig. Bel- ligaud förföljde både honom och hane unna hustru med !inlett:er. El dag, då Courty tilleammine med en god van, en professor, »kullo begifva sig upp i sin bostad, steg plötsligt Belli- gaud fram och kastade vitriol i mun- nen på honom, just som han var in - begnpen i ett fiffigt samtal med sin vin. Ålven denne senare och två unga damer, Itvilka tillfalligevid pas- serade förbi, blefvo beetiinkta med den frAtnnde makan. Courty biet totalt förbränd i munnen och Mimi ettor fyra dagars gråelige plågor. In- för domstolen har föröfverekan af det skamliga attentatet ej visat minsta skymt af inger. Pion har blifvit dömd till Idioti& fangelse. existera mellan denne mångfreatande — Nu kommer alutstrofen: herre . . .* el den förhoppning att ni låter of- — Uttrycket •inångfrestande herre. fentlighetens ljus spritas öfver dessa liter K. R. genast vädra gammaleri- planer som omöjligen kunna undgå stokraten som med ringaktning be- att racka starkt ogillande om de ut- traktar f. d. plebejen. föras, hvilket Ar allt för troligt, ber . . mellan denne mångfreetnnd jag eder ut-inåkte art jag icke under- herre och kung Oscar vid Landleires tecknar mitt namn — nAgot som vissa senaste besök låt redan då fånnoil,t omstAndigheter ferbjude.» att något var i görningen., — Kan han verkligen vara så god- — En sådan förtrolighet iakttog trogen att han litar på uppgifter som man verkligen, upplyste en af 0111- komma anonymt och som livar och skapat, men den härrörde antagligen en annan skulle förstå innehålla den blott af konungens intresse för don uppenbaraste drift? vidtberosto och underhållande resan- — För K. R. Ar ingenting omöj- den och forskaren. ligt. Nu kuvert och utanskrift till — Ja, grefve Landberg tyckes stå Sundbyberg. Namnet blef olika stal- vål på högsta ort. Måhända har till vadt på omslaget och inne i brefvet; och med K. R. hört talas derorn. men det gör ingenting — K. R. Ar Men efter sA många föreigtigheter ingen kritiker, kunna vi gorna ta en starkare dosis — Ja, få nu se hur det lyckas. En korrespondenthleteria, berättad at än hittills. Låt pegasen lyfta sig! — Åh, alltid ger hen ut historien So. D. Ingen tvekan lAngre! för att vara ett ellinAnt spridt rykte. I torsdags afton 1. v. var ett såll- »Efteråt har det spridit, en smula Måhända tilltror lian sig mera. skap tidningsman församlade i den e. ljus öfver saken.. • • _ • k. lagerlunden bakom operahuset. — K. R. låser detta, ser han Samtalet kom dervid att röra sig om djupsinnig och diplörnatiek ut. På måndagen sig den vidunderliga en del Stockholmskorrespondenters "Vissa planer på en Aktenskaplig historien oin diplomatisk förbindelse otillförlitlighet, och sArskildt framhölls förbindelse mellan vårt konungahus mellan Stockholin och påfveetolen da- hr K. R:s brist på omdöme och san- och ett urförnamt katolskt hus skola gen i en af hufvudstadens morgon- ningskärlek. Hur det var så beslöt vara anledningen till den besynner- tidningar, och i do öfriga tidningar, man sig för att satta denne korre- liga planen. Som bekant gör [Arven som aniAnde till Stockholm. på flada- spondent på ett tillrådde prof för nu svårigheter vid att bevilja dispens till gen — Nerikes Allehanda, Öresunds- utröna om det verkligen, såsom man blandade giftermål Alven mellan kung- poeten, Gothande Allehanda, Öetgö- påstått, skulle lyckas att inbilla ho- liga personer. Dessa svårigheter vill takuriren, Vermlande Allahanda tn. nom livad som helst. NAr detta be- man söka öfvervinna genom ett till- fl. — låste men pi en framstående slut var fattade, återstod det att öf- mötesgående genom, som icke blir plats ofvan anförda skri (vele° orda- verenskomma om Atnnet för den hi- utan betyuelge för den katolska pro- grant återgifven — på fullt allvar, storia som skulle tillverkare Somliga paganda hår, hvars styrka ni påpe- såsom en vigtig politisk nyhet. voro för valet af någon underrättelse kat.. Men dock icke alldeles ordagrant. som icke vore allt för otrolig; men — Detta fångar honom alldeles, Ty K. R. Irer Andrat slutet som i då detta skulle vara att minska be- Men för all .åkerhets skull ännu litet hans korrespondens lyder sålunda: tydelsen af det öfverenskomna prof- mera sannolikhetsbevis': «I den förhoppning, att ni låter of- vet, enades tuan snart nog om att ellistorion med prinsdopet i Dan- fentlighetens ljus spridas öfver dessa fabricera någontin; riktigt vidunder- mark har gjort det nödvändigt att gå planer som omöjligen kunna undgå ligt, att låta hr K. R. kolportera ut så långt som till öppnande af en ro- att väcka starkt ogillande om de ut- den kolossalaste anka som förekom- gulier diplomatisk förbindelse, i hvil- forns, hvilket år allt för troligt, ber mit i den svenska pressen efter den ken Afven Danmark skull deltaga. jag att mitt natun tillsvidare åtmin- Macpherianska trillan och JArlågati- Landborg skall nAmligen Afven nckre- stone ej må utsattas. Vissa om stan- gern. Skrifmaterialier anskaffades diteras i Köpenhamn.. , dighetcr förbjuda detta.. derför, och man började författa föl- Hår gjorde man ett skriffel då man \ Och sitt tnärkvårdiga meddelande jande ekrifvelse: skref i i stallet tör, från; men som inleder han med följande ord: «Då man förgAfves centret att se det sedermera visade sig vållade detta »I går mottog jag ett bref, under- de dagliga tidningarne upptaga till ingen skada. tecknade med ett framstående namn. behandling ett Amno, som _dock år af Men nog bör K. R. begripa att en Som det år snark vArdigt nog, tillåter den mest uppseendevAckande beskaf- ministerpost icke kan upprättas utan jag mig att meddela detsamma in ex- fenhet, vAntar man af eder alltid på- nödiga medel? tenso; dock med reservationer för passliga korrespondens att få vissa — Måhända, och derför sticka vi möjliga misstag.. planer dragna under den offentliga in denna parentes: Han har sålunda tilltrott sig den kritiken så att deras realiserande kan »Att, något anslag till den nya sån- djerfheten att föra pressen bakom lju- förhindras.. debudsposten icke finnes; lär icke göra set genom det påståendet att den — Början Ar bra, inföll någon. någon svårighet, då utrikesdeparte- Mönclahaueitid som han mottagit i Smickret skall eöfva honom. Fort- mentet har hemliga fonder och be- ett anonymt leret, skrifvet på gyckel, satt: sparingar att tillgå och Landberg dess- år en trovärdig beråttelse, honom "Antagligen har Afven ni hört ta- utom genom sitt gifte med en fabri- lemned af en person med ett fram- las om högsta vederbörendes planer kanteenka från Dresden Ar mångmil- stående namn! Ett Sådant låtteinne att uppråtta diplomatisk förbindelse lionftr.» lir dock mer An tunn hade vAntat. med den påfliga stolen.. — Nu Ar han !raid i eilkorhet på Det år denne korrespondent som bru- — Nej, nej! ofbröt en af ganska- nytt och tål någon ökning i fantasien. kar kalla sig vAl underrAtted och som pet. Det der var för mycket. Det «Påfven skall till de nordiska huf- ur nåevis mot Stockholmspressen der- skall man aldrig lyckas få honom au vudstAdernn sanda kammarherre La- för att den icke Ar lika okritisk som tro. Han skall dessutom kontrollera gergren. Sotn bekant her en [illig han och låter förleda sig att tro på uppgiften i utrikesdepartementet. nuntiune rang . . livad som helst. Dc Giriga tidnin- — livad hör det hit? Inte skickas — Nej, så töreigtig Ar han inte, in- oarne halva nu på det uppenbaraste vande sAllekapete sekreterare. Vi hvarken nuntier eller internuntier till bevis på hvilken sanningssökare det skola narra honom att kontrollera på några »måltet. Ar som de tnottnga nyheter ifrån. Ilen annat håll. Hör på: — Begriper K. R. det tror du? har verkligen kontrollerat uppgifterna «Grefve Carlo Lundberg, för liv& Det som nu kommer skall !Anrycka i ekrifvelsen; ty — såsom man förut- ken rum redan aro beståldn på Grand honom i stället för att skrånuna ho- såg — {tun Im varit på Grand I16- ogh som hitväntas i de nårma- nom. Alltså : tel, och bör livad han berattar: ste dagarne, ler vara designerad till .På Grand Ili)tel har jag gjort för- . . . har en påflig nunties rang envoyl hos påfvetne Asro bestålda för gref- frågan. till och med framför en ambageadör. ve L. Åtskillig Åtskillig post ligger der re- — Uppgiften om grefve Lundbergs Egendomligt skall det blifvn att se dan och vantar på honom.. hitkomet Ar riktig. Derom skall K. den diplomatiska kåren — och sår- Ilr K. R. Ar saker på sin sak, orli R. förvissa sig, och sedan går han i eka& den förnäme danske envoyim derför tillågger han: — nödgas kulna försteget åt en f. d. fållan. Alltså vidare: *Intressant eken bli att få se huru «Den fortrolighet som man iakttog vinagent.» Stockholm o. Vatikanen. — 225 — — 228 — 1 nästa sekund var han i sin sadel och red med full fart i riktning mot högqvarteret. TRETTIONDEFJERDE KAPITLET. Buffalo Bill fattar tiiininarne. — Nå väl, herr Cody, är allt färdigt till uppbrott? — frågade general Sheridan, då han korn ifrån offi- cerstältet i sällskap med sin kejserlige gäst och ni41- kacies ambulansen, hvilken kunskaparen just då höll nu sannast på att undersöka för att so om remtyg, åkdon, sadlar och allt annat befann sig i god ordning. „ Ja, general, jag besåg saker och ting och ville 61 vertyga mig om att allt var starkt, säkert och i Lästa skick, ty vi måste naturligtvis raska på, om vi skola hinna fram innan mörkrets inbrott. — Bra, min präktige gosse, bral Vore det icke bäst att ni sjelf fattade tömmarno och visade stor- fursten huru ni sjelf brukar köra landsvägarne framåt? Hans kejserliga höghet har läst om hur Hans Monk skjutsade Horace Grooly öfver Sierra Nevada-bergen på G timmars tid, och han kan oj tro på sannings"- ligheten deraf. — Vänta tias vi komma till Long Canon, geno- m], och der skall jag köra! Der finnos on utförsbacke 14 4 mil, och jag tänker att jag skall kunna ändra storfurstens åsigter betydligt om huru fort man här kan körs. — Jo, hungrig som barnet då dess modur är död och det ej finnes någon mjölk att tillgå för detsamma; törstig som marken, då. intet regn kolnmer och sval- kar dess barm. Duföga hungrar efter livad hon al- drig kan få. Hon är sjuk här. Och den stackars flickan, som med sorgson röst yttrat dessa ord, lade sin ona hand öfver sitt klap- pande hjorta. — Långbössa är mycket ledsen. Vi l icke Duf- öga äta och dricka och bli stark för hans skull ? — För honom? Ber Långbössa henne bli stark för hans skull? Kunskaparen önskade oj plåga henne, oj heller ville han att hon skulle missförstå hans ord. Han svarade sakta och vänligt: — Långbössa vill att Duföga skall lefva. Om hon icke äter, skall hon dö, om hon icke dricker, skall hon omkomma, — Vill Långbössa taga Duföga med sig om hon äter och dricker? — Han kan ej göra dot nu, ty han måste så snart som möjligt rida i spetsen för eskorten och föra de stora hördingarno tillbaka till jornvägen. — Vill han låta Duföga komma efter? Hon skall icke vara honom till något besvär. Hon har sina egna hästar, sina egna filtar och jägare som kunna skaffa henne kött. - Duföga skulle icke kunna rosa så långt som jag — svarade kunskaparen. — Jag kommer att rosa öla/ale Bills 64114 bragd. 01 saken kommer att utveckla sig. Er korrespondent lutvar att vara vaken.. (S. D. S.) ffituarie'hanba. Detnovitalcdras tåtnek.er 1:11(1 . timra.' emellan: ont naken, skall jag låta Kalle hua sig franska eller engelska? — Engelska naturligtvis! Man rym- mer ju lör det mesta till Amerika nu! En enkel metod. På operaka- Idet: — Göra dina gamla skulder dig inga bekymmer? se,n! — Åh, dem har jag glömt för långe — Men dina n y a skulder då? — För tusan, dem låter jag bli gam] al Vid badorten. Farbror Frans till lilla Fanny: — Nå, Fanny, badar du inte? — NåA: Ja' fåj inte töj mamma! — Ilvarför det då? — Jo, se, nyss djunknade en liten gosse, å då sa' mamma, att ja' inte 14 gå i vnttne' töj ån ja' kan simma Några studentkamrater traffea efter tjugu år på en feet. En af dem nArrnar sig festtalaren: — Ditt talvar charmant: Dst upp- vAckte i mitt sinne alla vackra min- nen från vår studenttid . . . — Verkligen, gamle hedersknyf- fel: . . . Nå, då kan du bestående vigga mig en tia? Kasernblomma. Korpralen: — Granater och bomber! Om ni inte ser opp båttre, karlar, så ska' jag låta er exercera tills middagsar- terna koka i magen på er! Lilla Mia kommer från kokerskan: — Hör du mamma, dul Du har sagt till Lotta, att vi få krliftemer till i morgon. Såg mej, mjölkar man kräftorna också? En missprydande vårta bar hr X. i nacken, En van upptäcker den i badet och frågar, kvarfur han icke låter skåra bort den. — Skåra bort den? replikerar hr x förundrad. Tokig du! Jag nytt- jar den till kragknapp. Gentleman i hvarje tum. Skrid- liren Benjamin år ute på sin vanliga aftonpromecad. En ung man, som troligtvte icke sjelf anar att han år en stor snobb, möter honom, i såll- ideals med några damer, till hvilka han vid åsynen af hr B. yttrar: — Ni tro bestående inte, att den der mannen med det godmodiga na- sigtet Ar en iufarn mennitika: Det år min skräddare, och se, hur han fu- skat bort min nya rock: 1 samma ögonblick nArtnar sig hr 13. och !lekar artigt på sin kund, som utbrister: — Herr Benjamin, se hur min rock sitter! År det fason det? Hr 13. fattar genast situationen, och som en god fyeionomiet betraktar han med ena ögat rocken och med det andra da.nerna: — Mycket rigtigt: säger han; den der rocken sitter inte bra! Och derined tar han upp en bit krita, hvarmed han gör åtskilliga streck kors och tuårs på den unge mannens ryggtafla. Derpå tillägger han med största kallblodighet i veel- den : Om ni nu vill vara god och skicka upp rocken på verkstaden, så skall den nog bli bra. Vid folkräkningen. Hur stor år er familj? — Fjorton personer. — Fjorton personer! Hur år det inajligt — M? in hustru, jag och tem barn Aro sju, och med min evannor bli vi fjorton. Ännu eller redan. Hr registra- torn vaknar tidigt och hör sin fru !raffigt gräla i sidorummet. — Kåra Louise, ropar han, livad står på? Grålar du tinne eller grä- lar du redan? Oförblommeradt. — Min fröken, för er skulle jag vilja gå genom eld. — Ni skulle således gå Ofverallt, dit jag ville? — Öfvsrallt, öfverallt: I döden ... — Då ber jag er att gå dit, h var- eat popparen raser. Barnslig rädsla. Modern ked' sin femåriga dotter): — Laura, gif hr doktorn en kyss, Laura: — Jag vågar inte, mamma — gif du honom först ett.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.