ests med rubrik: sHvilka ?frö de för- nattviol hindren för den sveaeka in- dustriens blomstring och huru skola de undanrödjam?. Såsom ett af hin- dren framhåller författaren bristande eller otillräcklig annonsering, Med Digra ovasentlign förkortningar yttrar ingeniör Dahlgren fålljande: er t C, att det just år uti Jag och att uppleta lainp• konsten att tilja liga afsåttningeorter, som vi svenskar aro många andra folk underlagens. Den lifsktighe: och den energi, som i detta !Anseende spåras utomlands, epecielt uti det storartade mönster- landet för induetriel utveckling, Ame- rika, saknas hkr i Sverige nästan helt och hållet: i etållet utmärker oss en gråstig långe.smhat och brist på prak- tiskhet just i detta Isanseende. En gak, som svenskarna i idiotin- het icke alls synas förstå att tillhör- ppskatta och markvardigt nog t u ofta rent al förakta, år en Andan:Als- enlig och kraftig annonsering. De flesta företag i landet annonsera an- tingen alle icke eller också allt för obetydligt eller blott lokalt; och det smet ofta, tom det' målsman ansåg° sig bion harva raffighet och utsagt till afoittning pi allra närmaste håll. De liksom icke vilja företå, att verlds- marknaden och afsattningen öfver allt ligger oftast lika öppen lör svenskar- ne Bom för amerikaner, tyskar, och engelsman etc., och så !en ns de fat- håll ' fabrik, mitt fabrikat talar Mr sig sjelft» etc. in i ett hörn, tagit upp sin tidning ur fickan, vecklat ut den och med Hittl ö n. förtvitlans mod kastat sig ()Her en ledande artikel. Naturligtvis hör han det ouktadt hvarjo ord, som hans tju- "gr grorgiontilcien hemma? — 3ag fann nere i stilfin en mianbot. lat minors, an Aunt, Dm farm gitt geofibanstaen förbi; Cc!, namn på vtfittort hr bunta' - h metan :lieb planbofett bothatlarn går telialtigt titt ture tontomt, Den lille i flrumplaften unbranbe flår: "3ag bittlan får fåtert.... ;ag trotset !' an ntifttog fig ide. tfn tio bart Ad, eamt belöning och tad för fin matta. eda flittarm tadar, meb glabje i blid att ilar att tiben ej öb: Lian ar ju, (oart fagbt, ratt en tapitatift, Ter bimat hå brått ban fet dalta. "etvab mor ifatt bli glob oct) far rtorögl!" - 3a rotfet, gitt gåsbit ban inne alafla. tel tante bas Nitar åt tatar, At bår, gom loda i torgen bos gumman eib hörnet. 9tet, hemma broar tante ren år, ed) att hinota hem, bet år fuminan. Der nere i gninbeti på tvertjta'n bot far ;`an rimmar met, buber lom gina; Cd) metan han pratar fig liefnielen ta'r en brotta btanb fagfpanor fpröba. — "Lit mot ifall få taffe, «b jag mig tittars, etb far Ron intala fin ttocta; edt feer (ta the fig — nu !obset jag tärt — Qin pratig sett untentam boda." Adalbert. u . 1 r- tet utan strid. Att annonsering betalar sig, derom 'kan omöjligt något tvifvel uppstå; det blåsts beviset derför lernna ame- rikanerna, emu ju Aro det mest prak- tiska folk i verlden och ständigt ut- finna nya eau att annonsera samt offra alltmera derpå. Det år just genom klokt akrifna annonser, som ofta be- ht:livet efter en vara uppstår, der det för tillfallet icke förut fans. Mången gång kan derför en artikels afsåttning och den dermed förenade affären icke egentligen alls bero på arbetets för- tratIlighet, utan :lasten helt och hål- let på annonseringeattet; och man torde i shruanhet kunna med en viss sannolikhet sluta sig till ett företags större eller mindre framgång från in- tensiteten af dess annonsering. Sak ramma om det år frågan om de La- vals seperatorer eller schweizerpiller, hastekosöm eller Alingsås' bröstlio- Ding. Sant år nog, att mången industri år ea kand och allenastående inom vårt land, att ratt många al dem, som kunna harva specielt intresse deruf, tilhifventyre kunna till de flesta verk och 'slinker som syssla dermed; men man får icke göra sig fullt saker der- på och trösta sig sålunda. Ty för- visso galler det att annonsera för att dels begagna sig af detta satt att möjligen torva:1u sig nya kunder, dels tör att periodiskt och ofta garn sig påmind hos de förutvarande, hos hvilka ens varor blifvit omtyckta. Det torde ofta nog handa, att når man någon gång önskat finna en fa- brikant eller hvarest en viss vara kan köpas o. e. v., man ögnat uti någon al våra tidningar, för att möjligen finna nå on upplysning från dess all- tid ea få annonser, tuten vanligtvis gör mun det förgarves. Det duger icke langre att i vår tid af konkur- rens och Man, siem så inång a helt likgiltigt mena, saga: .tår jag inga kunder utan annonsering, så vill j a i nga hu.; kanna de mig och m j in g 1 dainkupo'n. — Allt klart! Dörrarne slås igen, en tevissling lju- der, lokomotivet piper och sAtter sig pustande i gång. Albert hinner ännu, men i sista ögonblicket Ar det, att svinga sig upp på ett stigbrade, rycka upp en kup6- dörr och hoppa in. Han mottages med ett par utrop af öfvorraskning. Två unga damer, hvilka låga för- sankta i ljuf slummer och kanske in- vaggade i do älskligaste dammar, loro förekrAckta upp. — Damerna tillåta vålä — frågade Albert. — Reserverad kupM — ropade de båda fruntimren på sitt modersmål, det stolta :ålbions språk. Tyvärr var emellertid tåget i full fart. Albert hade mycket väl förstått sina ofrivilliga reskamraters yttrande, ty han var så förtrogen med engel- skan, som om han insupit det språket med modersinjölken; men han Ar för- lagen, förvirrad, dessutom alldeles uttröttad till följd nf språngmarechen ned till stationen och nästan ur stånd att andas, hvarför han fördrager att ingenting svara. — En kupt':, afsedd blott för da- mer! — säger en af flickorna på råd- bråkad svenska, öfvertygad om att Albert icke har en tuting om engel- skan. — Jag ber så mycket om ursäkt, — svarar Albert, det gör mig ledsen, att tåget redan satt sig i rörelse. I sen ((jollra att det år omöjligt. Jng skall (lock icke underlåta att vid ila- sta station, som Ar X. • • stiga in i en annan kupp, — livad säger han, Emma? — Jag förstår icke ett ord. Men han taludd om X . . . Skada ött Icao icke talar engelska, han kunde lemna oss upplysningar om trakten. Albert hade emellertid tryckt sig sande kuj u yttra . . . men lom vill icke höra. Han tar på sig en min, som om de båda tacka va- relserna intresserade honom långt mindre An sobranjen och det bulga- riska furstevalet. De unga damerna, hvilka nu för- lorat all lust att solva, mönstra der- för den oförmodade inkräktaren så mycket uppinArksammare. Ett ekalmekt leende leker på Em- mas Iriska lappar. — Vet du, N'ictoria, att ofverfallen i jernvAgskupaer börja tilltaga? Ilar du låst Times? — Ja . • . men i Frankrike, Italien. I Sverige hör man aldrig talas (termo. — Nå, men en måste dock alltid göra början. — Fruktar du kanske, att denne herre . . .? — Skulle vara en rånare och mör- dare! — skrattade Emma, och båda kikade förstulet på vår Albert. — Han Ar bestAint alls icke farlig, menade Victoria. Alls icke. Han ser ut — Nej. att vara en hygglig menniska. Och så tillbnkadragen han ar. Tycker du icke? — Alldeles otäckt tillbakadragen! Och åter utbrueto de i muntert skratt. — Emma! — livad är det? — So icke på karlen så der upp- Han kunde inbilla sig mArkeamt. att vi Aro förälskade i honom. Och deras munterhet ville aldrig taga slut. — Behagar han dig? — Han liknar Williain. — Jag tycker han liknar Robert. — Det år verkligen en vacker karl, ju till och med vackrare an William . . . — Och An Robert, — genmälde — Det måste vara en konstnAr, en målare. — Nej, en skald — Emma! — Victoria! Och de båda unga damerna skrat- tade och kikade på Albert, som Annu alltjeint studerade tidningen utan att bli färdig med ledaren. Emellertid hade Emma kastat en blick ut på landskapet. — 0, hur skönt, hur förtjusande! — Ack ja, förtjusande i sanning! — Skada, att han icke förstår en- gelska. Han skulle då kunna för- klara landskapet lör oss. — Verkligen skada. Ledsamt också nit vi icke kunna svenska . . . Plötsligt hördes en övissling; Al- bert lade bort tidningen och sig med en egen blick på de båda damerna. Plötsligt omhöljde det djupaste mör- ker de tre resandena. Man hade kommit in i (len stora tunneln och — sållsamma ödets ekic- kelee — man hade glömt att tanda den lilla lampan i taket. Albert stod upp, tog några steg, snuddade vid de unga damernas klå- der, derpå förde han sin egen hand till sitta lappar och tryckte på (len en emallande kyss. Djup tystnad följde, man hörde blott tågets rullande. Slutligen efter tre långa minuter hörs en hviieling och tåget far åter ut i det förgyllande motljuset. De båda unga damerna se först på !arandra titan att yttra ett ord, derpå betrakta de med 'trånga blickar Al- bert, hvilken sitter lugn i sitt hörn och åter tyckes vara lördjuitntl i Ills- ningen af den ledande artikeln i tid- ningen. — Emma! — Victoria! — livad skall man göra? — Jag ämnar kall t 1>A stationain- epektoren. -- Ja, jag också. — En sådan djerfhet . . . — En sådan förmatenliet . . . — En sådan oförskiltudhet . . . — En sådan fräckhet . . . — Och dock har du icke sagt ett ord, icke låtit höra ett skrik. — Såå. .Ing skulle alltså ha skri- ket? Det ar verkligen iffinarkt. — Kanske jag? Det skulle varit Anm' båttre. — Din målare ! — Din skald! — Som år så tillbakadragen, sade Emma spefullt. — Och som icke kan engelska. — Och kysses på god svenske! — Och hur! — Jo, det vill jag mena. — .Tag får alltså gratulera dig. — Du mig? Jag förmodar, det Ar dig man skall lyckönska, icke mig. Och återigen skrattade datnerna; tnen det lät icke så hjertligt som förut. Och åter en (vissling. Tåget stan- nar. Man Ar i X . . Albert, som nu list ledaren till slut, lyfte på hatten och bockade sig. Damerna vande honom ryggen. — Mina damer, — sade han på fullgod engelska, — det gör mig ondt, att jag i mörkret i tunneln icke kunde kanna h vilken af eder båda .. . men denna kyss skall blifya ett af mitt life angenämaste minnen. Talade så och rekommenderade sig, — Allt klart! Lokomotivet piper och brusar vi- dare. Nar deras blickar möttes, blef- vo de både pionröda. — Emma! —7 Victoria! — Du uppförde dig visserligen en smula öfvermodigt, uren att kunna så bete sig ...! — Ja, det år höjden af taktlöshet, för att ,icke stiga något värre — Ah, en gråt:tlös taktlöshet. Anteckna det åt mig i dagboken. — Kyssen ni din målare! — Nej, kyssen af din skald! — Det förstås, tillade Emma rod- nande, ingen utom William. — Jag naturligtvis ingen utom Ro- bert. — Och målaren? — Eller rånare skalden! — Jag, hvern år det då han har kyPit? dag vet det icke. — Och jag lika litet. Och bida .skrattade, så att tårarne runno utför deras kinder. — En kostlig menniska i alla fall lian har narrat osa bida och ingen af oss har han kysst. — Den oförektimde: — En blekhet utan like. Och. dock var han så söt! — Så söt, att det nAetan — Gör dig ondt, att .. — Att han inte verkligen . Och do skrattade igen. Men plöts- ligt blefvo dc allvarsamma, — Men i dagboken &kravs vi in- genting om det har. Icke sant? — Inte ett ord. Min vill alltid Robert låsa. — Och William min. — Men hvad skola vi dl skrifsa? — Vet du hvad? Vi beakrifva se- vårdheterna utmed den hår banan. — Men vi ha ju icke alle sett dem. — Men, min kåra du, hvarför fine då resehandböcker?! (Sin. A) Brefidda. Mantla uppfatfene, unbrrttdnab "nedresta trafikanter- , författare torbt uolfroa filt namn titt 9te attionen. fflizariebanba. Medgifves. Konstnären: °Vet ni, allting år chimårerl Midt under det jag håller på att måla, gripas jag af en sådan leda, att jag helst ville ka- sta både pensel och palett i den dju- paste afgrund». Åhöraren : .Ja, jag kan tro det. Ett sådant der kludderi .nåete allt bli bra äckligt i lingden.. Blygsamhet Doktorn: Jag för- modar, att ni bar dålig mage. Visa mig er tunga! Damen: Jag finner det ej riktigt passande. Doktorn: Men, min fröken. för mig som lakans kan ni val visa er tunga. Damen lisar en liten snibb af tun- gan. Doktorn: Ut med den annars kan jag ej döma. Damen: Nå ja, enen då får ni inte se bit, hr doktor. — ill du göra mig allvarsamt ond? II vad har jag med den saken Kuggad! ()et var en het sommar- att skaffa? dag, och han var trött att gå och — Ab, jag förmodar, mer An jag! slapa på ein nattmack och rock. Han Jag har tydligt hört ... skulle en mil inåt landet och tillbaka — Såg - i stallet, att jag her hört. igen samma dag. Derför lernnade — Fy! Om man gör något, så han sakerna på marken, och för att bör man åtminstone stå för sina hand- ingen skulle taga der elcrel han på lingar... en papperslapp, som han fåste på — Men jag tror icke, att man bör dem: .Tillkör en koppsjuk». beljuga sig sjelf. Då han kom tillbaka, voro sakerna -- Det kan ju ej heller komma i icke stulna. De Ilgo 20 fot under fråga härvidlag. jorden, nedgrålda af sundhetepolisen. — Jaså, inte det! rim! — Jn, jag bar ingenting att förebrå mig. Jag har Annu aldrig kysst nå- gon herre. — Inte jag heller! — Det kan jag svåra på. — Jag också. Inför rätta. Domaren: — Ilar ni varit dömd förr? Den tilltalade: — Ja, det har jag, hr domare. — Under hvilka otnetåndigheter ? — Når jag var omkring sex år, hade jag lunginflammation, och då blek jag dömd från lifvet utaf fyra läkare. En velocipedryttare åker på skånska slatten förbi en bondgård. — 233 — — 236 — ter. och Kände en annan, ännu dyrbarare, till vår hjeltes iilskade hustru. — Ty — sade han — den qvinna, som kunde vinna och behålla en så tapper och redbar mans hjorta, är värd all aktning och ära. Kunskaparen mottog gåfvorna mod ödmjukhet och yttrade endast, att han skulle förvara dem så länga lom lefde såsom ett minne af den iidle gifvaron. Dorofter, bjudande farväl, skakade Bill don stör- furstliga handen kraftigt och varmt, steg upp på sin häst och red i galopp öfver bron för att återse sina kära i hemmet niira McPherson och berätta för den' hvilken priiktig åkning han lät storfurste!' vara med om i Long Canon. TRErrIONDEFEMTE K A PITLET. Buffalo Bill fångas. It; — Lott, min lilla engel, kulmen I — du och do ernå — undvara mig tre eller fyra veckor? Detta var don fråga som vår ',jolt° framstiildo till sin hustru, sedan han, dagen efter dot jagton ngt rum, visat henne de skänker han erhållit och fästat storfurste:la dyrbara gåtVa på hennes arm. Jag nödgas undvara dig ganska ofta, antingen jag vill eller inte, och jag gissar att det måste vara så, så länge du qvarstår som arm6ons kunskapare - sade don högsinnad° qvinnan. Klippor och träd skymtade förbi som i en Il virf- volvind, liksom do synas göra då man på ett blixt- iltåg rusar framåt genom skogstrakter, och likväl tyck- tes hästarna rusa fram ännu ifrigare så snart pisk- knallarna åter dånade genom luften och så snart Buf- falo Hills skrik ljöd allt högre och högre. Ambulansen rycktes mod förfärande fart framåt, iin rullande från den ena sidan till den andra, än vacklande framöfver och baköfver såsom ost fartyg till sjös, till dess det såg ut som om triivirkot och jernet ej skulle" motstå slingringarno längre! efter annan såg general Schoridan på sitt giist, livilkon ej önskade visa hvad han tvifvelsutan och hvom skulle oj hafva kände, nemligen oro känt något dylikt under liknande omständigheter? Ty om åkdonet fått don minsta skada, skulle dot utan tvifvcl hafva blifvit krossadt i spillror nästan med ens och do åkande kunde Isa blifvit krossade i spillror nä- stat> med ens, och do åkande kunde hafva blifvit ska- dade till lemmar och lif. Till slut frågade emellertid generalen hvad storfurste,' tyckte om färden. — En alldeles utmärkt färd, derom kan oj dispu- teras, för folk som ha brådtom — svarade storfursten. — Men för min del skulle jag heldre vilja åka något saktara. lians kejserliga höghet framsade att eller två ord af detta svar åt gången, ty dot var omöjligt att hålla sig stilla på on plats under hela tiden, och han drog Bes alt Bilie basta brytt.. . Lille Truls kommer springande och ropar med full hals : — Mor, mor, har kommer en skår- slipare som har blitt galen! Domaren till En liten &klinad. vittnet: NI har således sett — den ankla- gade den natt brottet begicks? — Ja. — Kan ni aflitgga ed pi det? - Aflagga cd? . . . Nej, det vill jag inte precie. Men nog kan jag slå vad ont en sup och en smörgås. För betalning. Frun till den tjenstsökande juugfrun : Jag ger gerna nittio kronor, men begår utom eyes- lornae ordentliga skötande Alven till- gifvenhet för barnen ; som jungfrun ser, har jag flera småttingar. Jungfrun: Sysslorna åtar jag moig nog för nitti, och om frun år så god och ökar på med en tia, så eka jag nog ha tillgifvenhet för barnen också. Onödig förekraokelze. Min kåre man, eAger fru X, jag har någonting mycket ledsamt att meddela dig. Din kassör . . . — livad fager du! utropar mannen, blek af akrAtusel. Ilar han rymt? — Nej, men han bar nyes gjort mig en kärleksförklaring. — Jaså — jag biet riktigt rådd, jag.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.