blef rådd och lösallppte flickan, men hiröfver har den moharnedanska bc- folkniogen blifvit så ursinnig, att man befarar ytterligare blodsutgjutelser, om icke allvarliga mått och steg till de krtnes akydd vidtaga". 'lamt, is ar emellertid tills dnto icke ey h afakedad. b Dylika handelsos Aro icke eslloyutn i mindre Asien, ehuru i Berlintrak- taten upptagit" en del beetåmmeleer med biinsyn till armeniska befolknin- gens allkirliet. Danmark och Tyskland. Åtskilliga tyska tidningar har in- nehållit uppieendeackande ledande artiklar, i hvilka Danmark tillägges himdplanen. Härigenom skulle fast- ningoarbetena kring Köpenhav vinna lin fårklaring. Dessa artiklar ha i Köpenhamn väckt allmän förvåning. Köpenhamnstidningarne förklara, au fastoingsverken endast bylta betryg- geodet af neutraliteten, nostö Danmark under inga ornstandigheter ämnar uppgifva. Alfred Krupp i Essen har i sitt testamente slankt 1 million riksmark till en from stiftelse för sina arbe- tare. När "hon" har rengo- ringsmani. Det rar på min sorgliga ungkarls- nt som en kyrkoherde, som lånt opp bele Nookensparbanken? — God vänner det år något för- färligt mod min lilla hustru, någonting hemskt, som kommer att förbittra hela vårt fil . . . . — Ilar en släng af den s. k. Epi- lepsi& idiolinthica, hå? — Tur sig on liten koliqvintare nät lille pappa våndor ryggen till, hysta? — Hör upp med ert dumma skämt! — NÅ hvad tusan är det då? Du har vål inte upptäckt att hon Ar ser- geant i frAleningsariudn heller? — Vinner, det Ar värre: «hon har rengöringsmani! — Äsch, din gamle hudik der! Du borde vara tacksam för att hon håller rent och snyggt omkring dig! — Ni begriper et inte. Rent och ordentligt har jag alltid velat ha det, men jag vill inte vakna om morg- narna med en hjelphuetru vid hvar- dera sångkammardörren med hvar sin stora vattenbalja, och så vid hufvud- gArden hustru min, som säger: «Nu får du lof skynda dig, upp, Pitpropa, för singkammarn eka sköljas af före frukost.. Hon gör inte rent mer An en gång i veckan, det år då eannt, och det är till lördagen, men si hon börjar hvar tisdag. Sen blir det i ordning på fredageqvållarna, så ligger jag sjuk af ekurångerna och går och hostar lördag och söndag och på måndag afton hör jag hur do börja ställa skur- borstarna i ordning igen och skicka efter en ny såpfjerding. I går träffade jag en gammal skol- kamrat och min blöte vän för resten. Jag blef så glad så jag fick tårarna i ögonen då han sa: «Nej ei, lefver du ån, ditt gamla sel. Och så bad jag honom gå hem med mir, och Ata middag. Jag kunde göra det, ty det var ju bara måndag i går och den store rentvagningsprocessen börjar ju först på tisdagarna. Men det blef en faslig historia. 1 trappan lågo två gummor med livar sitt stora ämbar, och vattnet rann som en liten back utför trappstegen. I tambaren stod hustru 111111 i underkjol och-kamkofta — eller emu eömmerskorna akrifva på sina rakningar «Nringnåarro - och hade en viska i den ena !tanden och en damhandduk i den andra. — Kors har du tre pigor, Pitprops? sa vännen Bom då han fick si 'na. Det der var roligt för mig att höra, som alltid varit så stolt öfeer min hustrus distinguerad° uppträdande. Når hon fått en rigtig kjol på sig kom hon in och helande, förstås, men i salongen stodo alla stolarna uppe i sofforna och borde.: voro utflyttade och midt på golfvet låg koksen och blötte på värre. tid. Vi autto en lyra, km stycken på en herrskapskrog och Köllo på med att svafvelsyreejelfmorde oss, men för att vi akulle få ligga bland annat bittre folk på kyrkok;ården, i fall det lyckades oas, stod der Cognnc på flaskan, som vi blötte på med. Det akulle vara för att dupera polisen och slägten, förstår ni. Då hårdes plötsligt ute i ekAnicrum- :net en liten hes hosta och e4 rådd, hviskande stamma, och eå slank vän- nen Pitprops in, orolig, ledsen, för- kyld, okammad, med dunkelt linne, nedslagna ögon och hela utseendet al en strykrädd, utsparkad, smutsgul, halfgaturual fårhund, för hvilken hus- bonden glömt att betala skatt de två sista åren. Och så satta han sig på yttersta kanten al en stol, hostade, försökte akoja upp, sig och sa: «Go qvåll på er pojkar.. — Aj som tusan, du klenar ju ner mej! sa Figge Lundbom och flyttade sin stol en hall örfilslangd. Och alla vareeblefvo vi en bra nog stor kladd såpa på vannen Papropa kataj, och så sa vi till om att glas åt honom och så sa vi: 2 — A' du sjuk? — Nej 'vars, sa' lian och hisatade. — Min älskling, sa jag, och för- — Hör du Pitprops, vi vehatt du å' nygift sedan ett år tillbal a; eaj sökte se ut som om det inte hade upprigtigt: inte gumman din bra, varit något brott alls att ta Bom med -mig hem, vännen Bom åter middag gamle gosse? — Hon Ar den lilla ålskItgaste, hos oss i dag. ijufvaste, snillåste qvitma sot') fins. — Pitprops, sa hon och såg på Hon gör inte en mask för når. - mig som Om jag varit en glasögons- Ack, pojkar, den som Andå vore en orm, debetsedel eller skrådditreråk- mask, om det eå vore en metmask! ning, Pitprops, hur ' du blottställer — Något krångel med svärfar, mig! I dag Ata vi i köket, för mat- kasa? Vill inte lossa på pungen, hå? ealegolfvet år inte torrt. — Svårfar år i allo en gentleman, det tusenåriga rikets avårtarstyp upp i dagen. — Men något går det åt dig. Inte behufde du annars sitta hur och se — Men min kåre vän, den stora lördagstvagningen börjar ju aldrig förrän på tisdagarna? — Nej, men du slog ut ett kallt glas mjölk i matsalen vid frukosten, och då tyckte jag att det var så godt ta hit madamerna i dag i stället. — 0 Etuina, livad behöfde trap- pan, tamburen och salongen skum, för att det blef en flick på tnateala- golfret? — Kunde jag ta hit madamerna två gånger pi en vecka? Kunde jag det Pitprops? en bon. I början var det allravArst, innan jag hunnit takta mig in i hennes ren- göringaidUr. Jag hade lemnat hem- met i bästa ordning, och gått ut i sta- den ett !rondo. Når jag kom hem var allting upp - och nedvåndt, utbe- niennerna stodo i tamburen, kånkat). nan på akrilbordet, och — halfnnken, orörlig, tued utslaget hår låg min Älskling framstupa på golfvet borta vid kakelugnen. Jag trodde jag skulle dö al fasa, rusade till fönstret och skrek: olljelp! Tjorvar. rökare, mördare, polis! IljelpIe Men då .rusknde hon på sig, tittade upp och skrattade och att' att hon Atnre ville snygga till huset en smula, och just nu höll på med lm- kelugnaluckornao. Först skurade hon om nätterna också, men då sa' vården att han skulle be stadsfiskalen skaffa nattro, och nu börjar hon aldrig före kl. 5 pk morgnarna. Det värsta är, att under veckans fyra eller fem skurdagar få vi aldrig en bit varm mat i huset. Der står vatten öfeer alla kokhålen i spisen. 1 förra veckan gnf jag henne dubbla torgpengar och bad henne bestå mig en biff till middag. (lon !okade det heligt, men når jag kom hem grinade spickeakinkan emot mig precis som om hon velat göra spektakel af mig, och Emma tog mig ont halsen, kysste mig och sa att om jag var riktigt snäll skulle jag få sitta på fönster- karmen i burnkammarn och se på når köksan alprofvade en ny, patenterad skurborste, som inköpts för torgpen=\ garns och som hade vatten i skaftet och blötte på sjelf allteftersom kök- san gnodde. Och jag åt min spickeskinka och jag såg på min köken oc't min pa- tenterade skurborste, der jag satt i det öppna fönstret, men så förkylde jag mig och blef sängliggande sjuk. Då kom min Emma, kniföll vid bäd- den och sa : — 0 Pitprops, Pitprops, du dör väl inte nu, då det Ar el längesen vi bykte och allting i huset år nedsmut- eadt? Min dyre älskling, såg, du dör vål inte nu? (!Aromdagen gick jag förbi schwei- zeritrsdgården. Der satt brandchefen och bjöd sina- sprutcheler på toddy. Och brnndchefen en: — Gud låta det inte bli eldsvåda i natt eller i morgon, för fru Pitprops har haft generalskurning, så hår finns knappast en vattendroppe i staden. Häromdagen sa' jag till henne, när jag gick ut efter frukosten, att på eftermiddagen ville jag låsa in mig i mitt rum och vara fullkomligt ostörd, för jag hade något vigtigt att räktia ut i mina affårsböcker. Nå, när jag kom hem till niiddugen ml fanns der inte så mycket som skug- gan af ett bords- eller stolsben t mitt arbetsrum. Bara köksan och den patenterade borsten. Och hustru min stod i nästa rum, barfota och Koltnaken, men glad och skinande: — Lille man, du hade spillt cigarr- aska vid kakelugnen, så jag var tvun- gen att företaga en liten rengöring, men var lugn du, ditt skrifbord står i barnkaminarn i full ordning och der får du vara i frid och ro, bara du sparkar till vaggan ett tag di och då når lillan börjar skrika. Då biet jag rasande, förstå., och frågade om hon sinnade göra hemmet till ett rigtigt el t - och vattenlielfvete för mig, men dit började tum gråta och tog «Gud till vittne att hon fått ett odjur till karl, som inte förstod att *Åtta värde på att han fått en hustru, som ville hålla rent och snyggt i hemmet». Så långt var han hunnen, då "kink- fröken kom in och sa' att der varit bud till herr Pitprop s från frun, «att han skulle komma -hem genast med sin promenadkäpp, för der var ren- göring hemma, och frun hade sett i middags att flugorna gjort något fult på käppen på, lyra särskilda ställen. (S. P.) ; Sigurd. Lagans källor och flod- områden. (För Laholms nya Tidning.) Det finnes väl inga eller högst få eydliallandingar som icke mer eller mindre noga känna till, halva sett och beundrat Lagan, Hallanda onekligen vackraste och mäktigaste ström, i nå- gon af dess olika fager, antingen i villt brusande, stormande framfart, eller majestätiskt lugna fratnglidnnde eller i idylliskt slingrande orinlika bugter snubbt framilande, men det torde (lock vara ett fåtal som halva sig något närmare bekant om flodens ursprång och kallområde. Det torde derför icke sakna intresse att i några få drag skizzera upp konturerna för detsamma, dervid stödjande endels på egen personlig, lokal erfarenhet och dels på (le bliva urkunder Allvin), som finnas att tillgå i den vågen. Vi kunnu då till att börjå med förutskicka att Nistinns och Lagans urflöden äro mycket nära belägna livurunn såsom båda utgående från Tuberg,, men slå källan som för tnåttinda elfvcn börjar en den fds half mil rukt aydveat från sietnAmde berg och genom Ned- och Västbo hål nd flyter in i Halland, så uppta- ger Lagan ett ofantligt mycket större område eller största delen af det forna fylket Finved och bildas af fyra nå- etan.lika stora grenar. En af dem och den största af dem begynner vid hem- manet Folie, cirka 0,, mil 0. S. 0. från Taberg, går genom sjön Eckern förbi Eckeholitis bruk till sjön Vid- cistern vid Vernamo. Vanligen anser man denna såsom Itufvudgren och icke minst derför att den redan vid flöde börjar kallas Lagan. Detta namns ursprung har man sig dock icke bekant. frän Huntehulte (sjö, passerar Ode- gnu, Hook och Lindefora till Sve- narum, der hon i sig upptager en mindre å från Malmback ocb går till hufvudfloden, sedan bon strukit ge- nom Högshulta och Fryaeleda sock- nar, vid Carlafors bruk, emellan Hörfe och Vernamo. Den lista tillopps- grenen begynner i Sandsjö socken, går genom Ljunga och bVrigetad, alldeles förbi kyrkorna af samma namn till sjön Rusken, derifrån till sjön Fur samt ytterligare förbi Ed till sjön Flår. % id utloppet ur den- na grenar in sig i tvenne utflöden, som dock båda sedan träffa butrud- floden, det ena vid Toftaholm och det andra vid Åby i Bergs socken. Sedan sålunda alla grenarna med sina bifloder stött tillsamman', gå de förenade genom Sunnerbo till Hal- land hvare grans de midt för Sjös- red passerar och formerar just der det första vattenfallet inom vår pro- vins, det natursköna Majefore, som är trappforrnigt och afalutar med en snart aug& bottenlös Cavern och fly- ter sedan mellan djerfva bäddar genom KnAreds socken, hvarefter Laholms och Yeby socknar bilda dess grån- ser. Vi skola icke uppehålla ou vid den storartade kataraktcn Karsefore, hvar- om tillräckligt förut blifvit taladt och skrifvet, men som dock troligen al- drig mera kommer att uppnå den stor- slagenhet, som förr karaktiserede det- samma, enär flodens vattenarm nog icke tyckes komma någonsin nå den nivå som tillförene. Vi passera se- dan Hors floddalar, der floden når närapå sin största bredd, kommer till Laholm' forsar, som ock Aro på re- tur hvad det majestatiska beträffar samt leninar floden sedan åt sitt öde. Då det icke nu vidare lönar sig tala ont dos, lopp och tillflöden så- som tillräckligt kåndt af denna tid- nings läsekrets och afsigten med det anförda varit au bibringa den derom okunnige ett litet begrepp om det för våra sydsvenska förhållanden ovanligt stora flodsystem som Lagen uppvirar och som tillräckligt torde bevisa den vara provinsens mäktigaste flod. A. E. P. N. Eldsvåda. Till Laholms tidning ekrifvee: Ladugårdarna till Egendo- men Säbyholm, strax vid Lis station, hyunno i går di fyratåget gick förbi. Alven ett mindre tegelbruk hade an- ~dta af gnistor från de brinuande ladugårdarne. En sorglig olyckshändelse in tre- lade tidigt i går morse i Herr Klin- ker, mejeri. En på besök varan de fru Klinkers systerdotter, cirka 7 ir gammal, hade smugit sig in i maak;n- rummet. En maskinrem hade der En annan af dessa 4 grenar bör- fattat den lillas kläder och fört henne jar i Bondstorps socken och går ge- mot rernskifvan med den sorgliga på- nom östbo och Weetbo till sjön Bol- följd att hon, straxt förd till sjukhu- men samt flyter derifrån genom Sun- set, der afled efter en timmas nerbo till hufvudfloden vid Horn i lidande. Föräldrars och islågtingars Ilasenneda socken, Skeinsån. Det sorg kan lättare kinka, An beskrif- som delar vattnet emellan dessa båda vas. flodarmar är en mindre bcrgssträcka eon; går från Bondstorp emellan sjö- nrne Bolmen och Vidöstorn till Sun- Breflåda. nerbo der hon Förlorar sig i spora- lt.inga trafikanter. Crinanbe utrymme diska höjder. nötga of; att till nafta n:r gömma infåttba ar- Den tredje af Lagaåna tillflöden begynner i Rogberga socken, utgår ffituarithanba. — 2:10 - — 237 — Den jägare, som hon omnämnde, on temligon mig mycket duglig och kraftigt växt man, som red med don utsökta ledighet, för hvilken männen i Texas gjort sig ryktbara, kom fram till huset i galopp, efter- fuljd af omkring ett dussin ridande mån, hvilka be- väpnade liksom han sjolf, voro öfvertäckta mod dam, som de fått på sig under en lång och mycket snabb ridfärd. — Hvar är kapten Bill, min fru? — frågade den förutnämnde jägaren, sedan han ridit ända fram till dörren. Uppåt floden för att rekognoscera. De skickade honom dit från fästningen, och han har just nu för- svunnit ur synhåll. — Uppåt floden? Sade ni verkligen uppåt floden, min fru? — Ja. Om ni hade varit här fem minuter förr, s. å skulle ni hafva kunnat se honom med edra egna ögon. Det berättas, att fiendtligt sinnade indianer smugit omkring dor i trakten. — Han har kommitpå ett falskt spår, min fru, så sannt mitt namn är Texas Jack. Vi redo öfvor en mängd spår för fyra timmar sedan, och do spåren ledde åt nordvest i riktning mot Big Horn-området. Vildbrådet var uppskräm& och skingradt åt alla håll, likasom om dess Jägare varit många och spridda vidt omkring. — Ack, William — tillade hon — du kan inte töinka dig hvilka bekymmersamma timmar jag till- bringar, oaktadt jag har dessa klarögda cher-Liber om- kring mig, då du är långt borta och utsatt för en beständig fara! — Denna färd skall icke kunna vara farlig, min älskling.' Det är don, som så ofta blifvit påtänkt och alltid uppskjutits till längre fram; det är nemligen fråga om besök hos några högt aktade vänner, livil- kas bekantskap jag gjort på slätterna ; her rskaperna Joromo, Hocksher, Bonnett och andra, hvilka mod mig såsom ledsagare och vägvisare sett något litet af gräuslifvet. — Ack, min bror —7 sade Nollie, Buffalo Bills ädla syster — för somliga personer år det flera död- liga faror i österns stora städer, än hvad det skulle vara på veeterns slätter, ty gränsborna äro vanligt- vis beredda på att träffa fiender, då i civiliserade trak- tor fienden vanligen brukar komma oförvarandes. — Det ligger sanning i livad du säger, Nollie— men jag skall alltid vara på min vakt. Ah, hymn kommek. der? — fortfor han, då han såg on väpnad soldat nalkas. — Hr Cody är efterlängtad vid fästningen — sade on ordonnans, som red fram. — En boskapevaktaro rapporterar att en skara indianer smyger omkring bland borgen fyra eller fem mil liingre bort. - Pawneo-indianer, gissar jag, som komma för att jaga antiloper och svartsvansiga rådjur — sade men — Alltså torde min man vara att förvänta horn desto snarare. Han bad mig onitala för or åt ',vilket håll ban begaf sig, Doftas Bills biera brqd. 60 För säkerhets skull. Guvernan- ten till föremålet för sin låga: — Käre vän, du rifver väl sönder mina bre(? — Ja, var lugn! För större säker- hets skull bränner jag upp dem, in- natt jag låst dem. Uppfinningsrikt. Hr X. tänker genom en uppfinning, som han gjort, bereda sig förmögenhet. han ämnar annonsera ungefär sålunda: .För en krona vill undertecknad lära •Iimån- beten att använda 5-örea frimärken och ha samma nytta af dem som 10- öres.. Planen är enkel och kan ej misslyckas. Hemligheten är att an- vända två 5-örea märken. Stortutadt... Grosshandl. — Ni kan inte göra er ett begrepp om en sidan utsträckning som vår aflär har. Föret vid sista inventerin- gen upptäckte vi — att två af våra kassörer fattades. (Sent inkomma annonser.) Tilikann ffi/vande. Natta Tisdag blifver predikan i Trådgårdernitatare N. Nybergs bostad 705 kl. 7 e. m. Sorgkuverter, i liera storlekar, från '2 Oro st. Å. Laholm tidnings tryckeri .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.