bak i hulvudet med en fyld britn.s. gers vinstlaska så att ett geneka djupt sår uppetod i hjessan. Arven denne Ar förd till Irsaeröds sjukhus och ger- niegernannen biktad. Prins Ferdinand 1 Bulgarien. Furst Ferdinand arrest:, i lordaga morse på ångbåt frön Ruetechuk till Sisten) och derifrån landvagen till det ungefår 7 evem:k* mil afIllgsna Tirnove, dit han vadade, på aftonen dag. DA han i Nriddin be- samma trådde Bulgariens jord, aflåt han ett lojalitet-telegram till sultanen, hvari han erkInner honom för ein euveran och her om ursikte för det han utan hans medgifvaede tagit Bulgarien. etyrelfe i fina binder. Enligt ryska tidningen Noyosti skall den bulgari- ska exarken i Konetantinopel förkla- rat furst Ferdinand för en revolu- tiorar och upprnnuat alla rAttrogna bulgarer att p intet vis understödja honom. Deremot har en annan pre- lat, den frk: stateku_ppen i fjol be- kante rnetropoliten Clement e Sofia, en af ryissvaldets ifrigaste anhängare, uttalat sig för den nye fursten, hvil- ken, har han yttrat, evieat sig förstå nötlyindigheten af Rysslands van- skapt Till Sofia vantes som tur- kiskt såndebud, i stallet för den åter- kallade Riza bey, Artin effendi, som lir vara ett verkty ,, i Rysslands lan- det. — I Rustschuk erhöll fursten en stormande militärisk ovation, då han besökte dc utanför staden i la- ger förlagda garnisionstrupperna. Of- ficerarna lyfte honom på sinn axlar och buro honom jublande genom la- gret. I Tirnova, den gamla bulgariska czarataden, skulle som i måndags prins Ferdinand af Coburg aflagga ed pi författningen och dermed for- mel' tilltråda herraväldet öfver sitt oroliga rike. En af nans första re- geringshandlingar blir, som redan nainnts, bildandet al en ny tninietår. Klet af denna sammansAttning kan man saken sluta, i hvilken riktning prins Ferdinand vill föreeka lösa ein svåra uppgift. Sammanfattningen af den nya ministaren ökali tvifvelsutnn &flen utgiva inflytande på den håll- ning, makterna skola intaga till den nye bulgarfursten, och dertör torde man göra vål i att ej Annu Reta allt far mycket lit till den officiösa pres- sen. :ner eller mindre auktoriserade uttalanden. De böra naturligtvis ej derlör lemnas obeaktade. Sålunda omtalar ett officiöst tele- gram, att ryska eandebudet i Kon- stantinopel «enligt förljudande» i lör- dags muntligen meddelat Porten ett från ryske utrikesministern mottaget telegram, som protesterar mot prin- sens af Coburg val och hans upp- trådande i Bulgarien samt uttalar den förhoppningen, att Porten skall sluta sig till protesten. Ett dylikt medde- lande skall arven !unnas de andra magterna. Detta låter emellertid mera ån livad det innebär, ty utt Ryssland i ord protesterar mot de senaste da- garnee händelser i Bulgarien förvå- nar ingen. Den stora frågan Ar, hu- ruvida Ryssland skall protestera af- ven i handling. 1 d fall hur det ry- ska regeringsorgan, Le Nord, som tryckets i Brimelles lör att kunna hemlighållna för czarens undersåtar, ett långt mera betydelsefullt utta- lande. Tidningen offentliggör nemligen en skarp ofhciele not :not prisisen af Co- burg :ned det tillagget, att hans våg- stycke snart skall taga en sorglig än- dalykt. Och samtidigt gager tidnin- geni korrespondent i Petersburg, en person, som man anser mycket för- trolig med Giers 'jolt, att Ryssland aldrig, hvarken förr eller senare, ekull erkAana prinsen af Coburg som furste och ej ens (Ala honom som proviso- risk regent. Å andra sidan ml framhållas, att man från andra hall yttrar sig mera förhoppningsfullt om hAndeleerna i Bulgarien. I Wien, der man vid prinsens afresa hade sA många olycka- spådomar, har nu en mera optimistisk stamning gjort sig gallande. Ja, Neue Wiener Tagebltttt — en något grum- lig nyhetekalla val ntt marka — vet till och med beratta, att ett i do bul- gariska jon:sagt:mu mycket intresse- rads konsortium med en fransk finans- man i spetsen erbjudit prins Ferdi- nand af Bulgarien ett lån på 25 mil- lioner francs. På grund af detta lån skulle redan 100,000 repetergevAr vara bestIlda i Amerika för bulga- riska armens råkning. Det anses Af- ven att prins Ferdinand skulle vara i åtnjutande af en stormagts välvilja. Hvilken stormigt förtiger dock. Mån- ne Italien? Sobranjen har viset sin glädje öf- ver prinsens beslut genom att votera hälften af furst Alexanders apanage, således 250,000 frans, till prinsen af Coburg som lifstidsräntn. Enligt hvad Tribuna erfarit, har påfven sån& prinsen nf Coburg på dennes egen bagaran ein velsignelse. Jernviguolyekan i Amerika, son: i senaste numret i korthet om- sandes, synes vara bland de allra farligaste, som någonsin inträffat. O- lyckan tilldrog sig å Toledo-Peoria och Westerns jernvAg vid ittationen Bloontinyton i Illinois i Förenta sta- terna. Tåget bestod af 2 lokomotiv och 15 vagnar, som skulle föra 960 lustresfarande till Niagara. De fle- sta puseugerarne voro från Peoria. Bron, på livilken olyckan tilldrog sig, förde öfver en graf af 10 fots djup och 15 fots bredd. Troligen har en gnista från det förut passerade tåget antåndt bron; man antager det. Lo- komotivföraren jemte en resande märkte elden, men kunde icke stan- na tåget. Bron störtade samman och de flesta vignarne krossades. (V- yer 100 personer dödades och 400 sårades. Det förolyckade tåget fattade ge- nast eld, enen denna slocknade snart. Liken voro fruktansvArdt lemlästade, liksom de sårades skador voro af lör- farlig natur. På olycksplatsen herakade en för- farlig förvirring. I en af vagns' ne fans icke en person, som undgick dö- den, i en annan endast en dum. Så snart olyckan blef bekant ofsändes till olycksplatsen ett tåg med 24 läkare. Maskinpersonalen dödades ögon- blickligen, och vagnarne fullo sedan öfver och krossade hvarandra som akårfvor i ett teleskop. Det Ar öfver hufvud rnArkvArdigt, ett ej långt flere dödades. Från Ncwyork skrifves ytterli- gare, att vid jernvigsolyckan döda- des enligt dc upplysningar, som hit- tills kommit i dagen, 155 personer, men sannolikt flere. Många al de omkomne eller sårade voro delvis eller helt och hållet beredvade dc våtdeföremål, som de hade på sig. Mein tror derför, att har icke f6re- ligger något olycksfall, utan i stal- let en förbrytelse. TillAmnadt attentat mot drottning pån /i f:to \r‘lrai . gli t !saktades i I COWC11 'Utlagt, en fransyska, Elsom misstAnkt att till:minn attentat mot drottningens residens. Hon befane ega sprAng- Amnen, kallat sig Dupoint samt före- gifver sig vara modehondlerska i Paris. sjelfinatande tidnings- apparat. Nu kan mnn snart ingenting bli i det har landet utan att hu tagit nå- gon sorts examen. Nyss ville dc att lönemön skulle lin tagit studenten, och snart blir juridicofilen obligato- risk för fjerdingeadin. Samtidigt kommer man att fråga mejerakorna: — Ilar ni gått igenom åttaklussigt elementarlåroverk för flickor? — Nej, bara sjuklaseigt. — Ja, då kunna vi ej använda er, för då har ni för liten insigt i kons lieleovård hemma och på betet, jul- reta bygnad och nötkroppens anato- miska företeelser i ulk:enhet En fet, blodfull, korthalsad och i alleauliet apoplektisk patron vågar snart icke mera taga en etalldrang i tjenst innan han frågat honom: — Min vin, livad hade ni får be- tyg i medicine licentiaten? — Ilr 'Prattilja, jag har bara tagit medicine kandidatexamen. — Och så vågar ni AndA böka stall- dringsples hos mig! liven) skulle rådda mitt lit om jag får ett slagan- fall under ett landsvägeresa? Hut lymmel! Förr i verlden skulle ett P. k. herr- skapsbarn, som var dummare An sin papps får, ulltid bli knekt. Examen var ringa, tjenetgöringen lindrig, och som exercisen, sedan man upphört att fara till fr/Immande land och dumdristigt utsina sig för att bli ihjelskjuten, mest bestod i att gå om- kring på en dammig talad i så blankt remt7g och vålskurad mesring som möjligt, hållande görligast största o- viken med hAnderna på gevirets mån• ga blanka messingsringar, så erbjöd den inga större svårigheter för en ung person, som lärt sig den hårfina skilnaden emellan höger och venstor samt kunde hjelpligt rakna till två. Men så blef konung Oskar 1 högst- salig och hans gamle handgreppsöf- verstar pensionerade och hin onde for i generalstaben och krigsministrarnc och inguf dem titt öfva arint5n Alven utom (aktierna, att vAnja officerarna vid att tänka, att förbereda dem på allvarlig tjenntgöring i (Alt, att al dein fordra gedigna kunskaper och minen medelmåttigt menekligt förstånd. Nu var det slut får landets mindre vetande herrskapspojkar att bli knek- tar, och så elogo de sig i rittyllet på att bli nlandtbrukare.» Alltid når man korn bort till en familj på Ian- det, som hade vid pass sex eller åtta små gossar, och de blifvit gnodtln med stpn och fått de rena blasarne pli sig, skulle do in i förmaket och •Itelsa på främmande.. Och så tog mam- rutin dem i peruken den ene efter den andre och talade om deras framtids- planer. En skulle bli Irrest, en annan magister, en tredje gå in vid skogs- staten o. s. v.; men så var det alltid någon, som stod med håret i pannan och fingrarna i munnen och såg idio- tisk ut. «Hå håjaja,» suckade mam- man, «lille Gustaf år så klent begår- vad och har så fasligt svårt för 'et, så honom hade vi tankt låta rent af bli bara landtbrukaro, hå hå jaja!» Och så rodnade mamman och slog ned ögonen och såg ut som om hon bekant att hon lämnade sölja sitt barn till hundturken eller förgifta eller snöpa det. Men tiden gick framåt, och ifrån att ha varit ett handtverk blef åker- bruket en vetenskap, som sthlde stora fordringar n I sina idkare.. Det hAnde att medan fumiljens Giriga, medel- måttigt begåfvade söner, son: ingen- ting nnnot dugde till, blefvo profes- sorer, excellenser och erkebirkopar, blef familjegeniet landtbrukare och betalte nkademiskulderna för allihop. Det var då, når blide exerciefåla- den och den rena klöfvertrAdan voro stångtia lör dem, som bittre folks vanartiga och klent bogålvade söner slutligen måste slå sig på att bli ger- dieter och «liberala literatörera. De anm bara voro förderfvade till sjalen, men hada en någorlunda kry kropp, blefvo gardiner, men de som voro klent' till både ejal och kropp, de satte sig nrd att förbittra menniskor- nu och reformera •amhållet. ,lag vill visst inte förneka, att emellanåt, når beh.fvet uf .fri-innadt« folk var fyldt f7,e ögonblicket, blef en del nf dc unge männen ,-tandans «samhållsbe va- rande« för några månader för att kunna lefva, men det räckte vanligtvis inte längre ån tills magen vart ordning och rocken hel. Vid sidan al (len egentliga, uktnde och sjelfständiga pressen i vårt land har sillunga på de senaste decennier- na uppståt, ett literart proletariat, som gjort i folkopinion och osedlighet, det ,;enare likvisst blott till tidsför- do if på lediga st uuder. Men nu ska de der herrarne vara snälla och akta sig, ty deras tid år visst suttit ute, både den rysligt fri- sinnade ochsansadt samhållebevarande sidan: De böra icke 'fingra yfvae at sin färdighet i innanläsning och sax- ens skötande, ty «Föreningen mot life- metlelstullnr» håller på att måtta dem med sjelfmatunde och sjelfallAggande tidningsappnrater. Hos föreningen förarbetes nemligen numera lrihan- delsvinliga notiser och «ledares för hand och utdelas sedan till mindre ekrifkunniga tidningsredaktioner, som Odlat sig till det utlåndoka arbetets vänner. Dessa få «föreningens press- meddelanden• utan penningar och för intet (hvilket onekligen år idealet för den yppersta frihandel af alla) och behöfva vid aftryckandet inte ens tala ont livar de henna sin visdom, utan kunna komma den mindre kritiska delen af sinn lösare, gom inte håller mer An en tidning, att misstänka det redaktionen gjort sig skyldig till «brott son; emot naturen Ar. genom att börja tillika på egen hand. Kortsynte «hutvudredaktörer» halva med innerlig glädje omfattat tillfallet —2418— — 245 — vo sig ett stycke uppför strömmen mot don andra strat.den, eller också att do korsat floden två gånger för att leda förföljare på villospår. Denna del af resan förorsakade honom i alla hän- delser hufvudbry. Hans bäst leddes framåt och han hade följaktligen icke något tillfälle att taga reda på hvart det bar genom att känna hur hästen rörde sig i tyglarne. — Detta är verkligen hvad jag skulle vilja kalla att leka blindbock mod mig — sade Bill, sedan han ridit framåt i on timmos tid i snabbt galopp och sedan den bitande vind, för livilkon han blifvit utsatt, gjort slut på hans tålamod. — Säg, du röde krabat, hvom du än må vara, som har uppsigt öfver denna enskil- da aldelning, livar är min filt? Jag hade on sådan, då 1 laden edra smutsiga klor på mig. Det kom icke ett enda ord till svar, mon kun- skaparen kände att hans egon filt blifvit kastad öf- vor hans skuldror, och det var ju en afgörando för- ändring till det bättre. Ilan satt nu tyst på hästryggen och hoppades få hö. ra något ord, uttaladt i förbigående, som kunde g ifva honom en idå om hvad som förestod. Men han hade missräknat sig. De redo framåt under en längre stunds förlopp. — Bill tyckte att det var flere timmar — och ånyo redo do ned uti och simmade öfver on flod. Detta borde vara North Platte-floden, tyckte han; men om detta var förhållandet., när hade do väl då I trots af hans fruktansvärda ansträngningar, bak- bundos hans händer inom ett onda ögonblick, och un- der det att två storväxta indianer satte sig på hans kropp och tyngde ner densamma, hands en tät bindel öfvor hans ögon, så att han icke kunde se, då han åter uppreste sig från marken. Allt detta hade verkstiilts mod on sådan skynd- samhet och så utan buller, att om Buffalo Bill icke sett on hastig skymt af sina tillfångatagare då do ru- sade mot honom, skulle han oj hafva vetat att det var indianer. som gjort sig skyldiga till detta öfvorvåld. — Jag har blifvit behandlad af grobianer förut, och det inte alltid på det allra skonsammaste sättet — niumlaro kunskaparen — mon do läto mig åtmin- stone se, så snart jag kommit i deras våld, då det deromot sor ut som om dessa röda hundar ämnade hålla mig i mörker hela tiden. Hallå, röda karnaljor! livad kan meningen vara mod det här? — Blokansigtot skall få vota det snart nog. Må don !who förhålla sig stilla, ty annars skall han få munnen full af jornl — svarade ett af rödskinnen. — Om du löste mina händer, 'ikull° det bli du, som finge äta smuts, du eländiga hundsoldat! — Vi äro inga hundsoldater; vi äro bättre karlar! — svarade indianen. — Blokansigtot gör bäst uti att spara mina lungor, ty han har on lång rosa att göra, och vi skola resa fort. — Ilvarthän? Det är frågan; eller är det kan- eko on gåta? — frågade Bill lugnt. Bul'elo Bale bula bragd. att låta det sålunda godhatefullt sidrik- ta ljusqt lysa för menniskomen; men köro bröder, betanken 1 icke hvart- hån detta på sistone leder! Genom att spara Göteborgagroe- sönerna, importörerna och judarna kostnaden för tryckning och papper till de snillrika meddelanden, hvari de klart och öfvertygande bevisa den svenska nationen nyttan af att lita andra nationer arbeta åt oss, genom att gratis i edra blad återgifva all denna visdom, genom att yfvaa af fa- derskap till artiklar, hvilkas jorda- gummor I på sin höjd kunnen anses vara, bereden I ju ert eget förderf, ty snart varder den stund kommande, då den förskräckliga .Föreningen mot lifemedeletullare tar och sitter rigtiga mannequinor af trå på edra redak- tionsstolar, mannequiner med pariser- staar och insvepta i engelska ko- stymtyger. Hvarför do skulle göra eder detta, då I alltid varit föreningens beqsarna redskap? Jo, för det första blilva de rigtiga tramannequinorna alltid något billi- gnre An I, som med mannequinens lydnad (öronen kulturmenniskans be- hof. För det andra kunde ju iftöjli• gen någon af de mera begifvade bland eder på någon ovanligt ledig stund taga sig det orådet före att tanka lite för sig sjelf. T. ez. öfver det utnarktn ordet elifernedelstullar.e Det behölver föreningen inte riskera med en mannequin af trå och jein- bleck. I kunden börja slå eder på filologi och anka att ordet lifemedel egentligen betyder de medel man be- hölver för att kunna lefva, att man i vårt klimat också behöfver klåder på kroppen för att inte frysa ihjal och att tull på utlåndska tyger således egentligen också borde vara en dile- inedelstull.. Visserligen kunnen I med fog saga: •Herre Gud, vi hafva ju undervisat folket i nationalekono- mi i två år och ingen af oss har vå- gat tanka, ån mindre yttra, en sådan hadelse.• Mycket sannt, men meani- skans hjerta Sr ett argt och illfundigt ting, och det blir i landen alltid lug- nare med do der trimannequinerna. Ärade små klipska, frihandelsvan- liga tidningskolleger i Sveriges lands- ort! 1 hatven icke alltid varit rigtigt grannlaga mot mig, nej, ibland hat- ven 1 rigtigt .kallt ned mig, men jag Ar en sidan stor patriot och Tån af svenska handt verk i allmänhet att jag ömmar Alven för Edert, då det nu hotas med tmelerging. För den skull beder och förmanar jag eder, kåre bröder: foreluken eder icke på *För- eningens mot lifemedeletullar. gratis- manuskript! Förblindens icke af den fåfangliga äran att nu under valstri- den kunna upptrAda med «ledare i hvarje nummer!. Och kunnen I icke hålla eder hand tillbaka från den läckra maten, så Andren åtminstone der och hear ett °och. till «samt., ett isotn. till •htilkets och ett olikaril• till safvenledes,. samt inleden «le- dares» med t. ex. denna fras: «En af våra på det nationalekonomiska om- rådet val bevandrade medarbetare i hufvudstaden skrifver etc Allt detta på det icke någon af edra prenume- ranter, som på en resa tillåt: entyrs köper ett lösnummer af någon annan friliandelsvAnlig tidning, må förvånas öfver att der hena en dedare. så lik hans egen tidnings som det ena kil- hufvudet det andra. Men viljen i på något sett lyssna till mina välmenta varningsord, el tanken på mig, når I, af eFörenin- gen :not lifemedeletullare fördrifue från eder naturliga och luftiga hand- tering, akten på skräddarbordet eller vid eulbAnken och låsen annonser liknande denna: "En frihandelaviinlig redaktörs- M8.1111eqUill i valnöt, ök erklädd med rutigt kostymtyg, något begagnad, men ånnu fullt brukbar och som ge- nomdrifvit ett riksdagsmans- eller två elektorsval, utbjuder till salu för billigt pris, om snar uppgörelse sker. 'Manuskriptet för den närmaste val- perioden lemnas gratis och franko. Apparaten år sinnrik, men lättskött, samt handleras begrAmt af ett par äldre grosshandlare och en något föraigkomnien judeyngling. Sarakild apparat för bedritvande af fredsverk- samhtt, borttagande af .strecket. samt andra adla och höga ideer, som lam- pa sig för smarre och medelstora satnhallen, medföljer. — Reflekteran- de vande sig till Föreningen mot isfernedeletullar, Stockholm Ja ja, den som loiver får se! Sigurd. (S. P.) (Sent Inbommen annons.) MASK till salu hos (715) 0. Prummerin.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.