gång att Ljungdell fick påhelsning af Ljungdelleka familjen föravnnno för nog sjillonirvarn att går* sin pligt. efter sinn föråldrar, sårade menniskor tvenne nyligen losslAppta lifetidsfAn- lång tid spårlöst från trakten. Deras enda ljus var Ilen brinnande som med möda och smarta kröpo bron. Jord var deras enda vapen bort bland åkerfilten omkring, och gar och nu skulle Per Chrietianeson, Jacques. så hette mannen, grundligt tuktae, och mot lågorna. Det fans ingen spade öfverallt hördes jemmer och rop ab till den Andan begåfvo sig den snyg- att grafva upp den med, icke en korg bjelp! hjelp! En qvinna som suttit Jernvtigsayckan vid ga bofligan till dennes bostad för att eller en kirra att feel. fram deo i! midt emot mig hade fått hulvudet !bl- utkråfva .hämnd.. Men vår man De gråfde med blaha händerna upp idhet. Sex unga man i åndkupUi Niagara. hade märkt mållskupet pi t.fstånd och jorden, som af torken blifvit hård räddades derigenom att do blefvo Om denna fruktansverda tilldra- som eten, och kastade en handfull i slungade ut genom öppuingen efte r lyckats så barrikadera får sig att alla elkaingen. gelse hemtas ur de utländska bladens ingångar voro atångda, når de fram- Unbc titta babe tullen bragd af fia vender (liver lågorna. Andra modiga den bortryckta raggen.. komme. Do hotade nu att satta eld telegramardelningar ytterligare detal- mån kröpo in under ruinerna och En Maris, som korn till platsen Vara hantfita och t ben muttra tagit jer, som visa, att den varit den mest på huset, om de icke blefvo inalippta. ett terumtnt, ur bwilfet han mint sökte med trastycken, stundom med strax efter olyckan, beråttar: •Då hemska katastrof i mannaminne och Då detta icke hade åsyftad verkan, titt rå bulgarifb kratt affattabt Iteae blotta händerna, qvalva eldee der den jag kom, latin jag den största förvir- började banditerna att med yxor och sådan, ett man i Amerika, der jern- hotade do fångslade offren. Slutli- ring. Helvetet ejelf skulle ej kunna entehena 1048r:tål. Terpå runt fur, pa vigeolyekorna annars plåga antaga bet ful popen frantredte ed, bege! tillhyggen bearbeta dörrarna så att gen var segern vunnen. Efter fyra framte on rysligare taga. Mån och ten dessa voro på våg gifva med sig, når en mera fasavAckande skepnad ån timmars arbete var elden (dukt. qvinnor kampade mot döden, liksom KID, ter hån unbettrref annorstädes, aldrig uppletvat dess f ig till ett åndtligen i sista minuten folk skyn- En af skräckscenerna vid detta till- drunknande gripa efter ett halmstrå o tmulåret. motstycke. dade till hjelp, hvarvid våldaverkarne ettan turtlen åter tagit ristö i fin Wie var niora ryslig an alla andra. för att bli råddade. En man höll sin Skådeplatsen var tre mil öster om 1 andra vagnen var en man med sin döda hustru och ett litet döds hare i fbrfamlin- togo till reträtten. Senare på dagen fiol upplåtit 6toiloff cn Chateworth, der jernvågen leder öfver hustru och ett litet barn. Hela fa- armarne, medan hane egen fot var preflamatien, tom heltatell var Per Chrietenseon sysselsatt ute gen riglat, på en sin åker, juni, htrarpå Nerlett Intaratt mte han varsnade bor- ett nu uttorkadt dike af omkring 10 miljen blef innesluten i det krossade afbruten och inkilad i vagnen. O- Ineb rarna om igen, Ljungdell bevåpnad rote djup och 15 fots bredd. 0 Iver trevirket. Når slutligen hjelpen korn lyckan (Grytig redes vida derigenom att utbringa ett ileftve bftlaatifla nativ. med bössa. Älven Per hade baden detta dike var lagd en vanlig trebro, vinde sig mannen till de narra:ute att den intrAffade på ett stallo som nen!' sch då tåget kom dånande ned emot och sade: «Tag min hustru först, jag snart sagdt kan kallas en öken. Det mei sig, men fann får gods taga till '0 aftonen h6f15 flor fertbantett. remmen in i byn, då Ljungdell sköt den, såg lokomotivföraren till sin fasa fruktar att barnet är dödit. Mannen var omöjligt att lemma tillräcklig bjelp. liongeflaten. efter honom, dock titan att trAffa, för att den stod i brand. 1 nåsta ögon- befriade faret modern från det vagns- Det fana inga bårar och inga barare. Cettaottåttnå terits mynt ha i Mia blick var han midt i lågorna. Det såte emu låg öfver hennes krossade De sårade drogos och eloges fram afståndets skull. I byn, der dc båda bågar blifteit Ragna i 23ritlftl. OJ öro fans ingen möjlighet att stoppa. Der- bröst; en blodström vAlde dervid fram och rullade. undan, och derigenom strax efter sammantrAffade, blef ett ti.. tee stormigt upptråde, livarvid Christens- e« varningssignal i förtid kunnat ges, öfver hermen lappar. Dernast togs dukade mången under som eljest skul- fteden rå b, '2, 1 tratta oth nu; tamt till tvi at ed?potter fullremliat son tilldelude Ljungdell ett kolfslng skulle det Ila tagit en lialf mils lAngd barnet fram — en ljuslockig blåögd le, kunua få lilvet hålet«. framfiban Id to- Fil annan person berattar BPA en med basun. Den senare fann sig att få tåget etoppadt, och nu vnr man flicka på tre år — och lades bredvid lita be belgitra. "2eo- blott omkring 300 fot från stallet, då sin moder. Den lilla vnr död. Så åker intill olycksplatsen hörde jag en nungtni portratt nie infIrifttn: emellertid befogad att nflagena sig be l'CInt tri tea 23(Igica, tour. elden observerades. Lokomotivet kom gick man tillbaka och hjelpte ut man- karl skrika: hjelp! hjelp! Jag akyu- mot hemmet och några timmar der- pott öfver, hållande sig qvar pi skenorna. nen. Begge hans ben voro brutna. dade till och faun mannen med benet inb. bn U.,rnae; «b på graiteaftedenaill efter befanns han, Ljungdell, liggande tteå her- teet be Just som det hunnit upp på banken Han krAlade sig dock fram till sin brutet ofvanom fotknölen. Jag till- tema en reapenfUlD död i skogen, boketafligen bultad till altitra Iden ed; Munter 5ongeftattita döds. Rapport afgick till kronolene- å motsatta sidan af diket, brant bron hustru, och då han trots mörkret i- sade en bondgosse, som korn med tette. 'Iratrail et `redrea' (arbete och under tåget; vagnarne krossades och genkant hennes Makade drag, tog han ett etsbar vatten, att stanna tios ho- mannen i orten, som inetalde sig och staplades upp den ena på den andra. fram en flaska .brandy. och göt nå- nom medan jag sprang för att bistå fratiitftritante) håll polisförhör om tilldragelsen, men Nara 100 personer funno en ögon- gra droppar på hennes !tippar. Ett andra. Några minuter sedan jag lem- ingen den minsta upplysning kunde blicklig död, och ett 50-tal voro så svagt stönande var hennes enda svar, not honom, hörde jag ett skott och vinnas om mordet. Provinciallåkaren lynchning i södra Hal- infann sig för likets mediko-legala illa sårade, att de ej troddes kunna och ögonblicket derefter dog hon. då jag vande mig tillbaka fann jag lerve. De sårade funnos öfverallt i Då mannen fick visshet om att han att mannen skjutit sig i pannan och besigtning och varade obduktionen land på 1840-talet. tåget. Endast sofvagnarne undeluppo, förlorat dem båda, utropade han: ögonblickligen dött. Gossnu hade från bittida om morgonen till sent (För Laholm* nya Tidning.) och då deres innehalvare förekriimda «Min Gud, livad liar jag nu att lerve endast gått ett litet stycke derifrån om qvållen, till den gnid bildade hela och halfklAdde kommo utrullande, för!« hvarpå han drog upp en revol- för att letnna vatten åt en annan st- Den år salleynt i vårt land, denna kroppen och linifvudet ett enda ohygg- funno de för sina ögon en scen af ver ur fickan och sköt en kula ge- red person. Jag kommer nu ihåg sjelftagna bestraffningerAtt, och mAnga ligt krossår. Det enda man kunde död och förödelse, sådan den sållen nom hufvuilet. torde ej de exempel vara som kunna att jag lade märke till huru karlen konstatera var att slagen voro utde- blifvit skådad, och ett arbete att ut- framdragas harpa hoe oas, lugna nord- Man har kommit fram med många försökte taga fram något ur fickan.. lade med en jernbesmau. Pet Chri- föra, som syntes öfverstiga mensklig olika gissningar om huru elden upp- bor. Tidrymden för den beråttelse atenaren, som, enligt hvad vi orren Jernvågens trafikdirektör, som var stått i bron. Antagligaste förklarin- med på tåget, alger att ju mera han i nu skola franalegga för vår Disc- rinindt, tilldelat den mördade ett slug förmåga. Det var fem minuter före midnatt. gen år att elden upptåndts genom undersökt och tänkt på saken, dem kreta ligger knappt 40 Ar tillbaka, med bösean, blef nu på misstanke Underst i diket Itigo tre bagagevag- en gnista från lokomotivet i ett tåg tydligare förefaller det honom att el- och dramat torde 100U lerve i min- haktal. Men aldrig vans det någon nar. Dernåst komna) sex personvag- som gick två timmar förut. Väder- den på bron blifvit anlagd. Det ban- net hos mången, når vi såga att det upplysning om hvem som begått den- nar, så inskjutna i livarandra att tro leken har en långro tid varit mycket da gråset omedelbart intill var ej sk- Ar det Ljungdelleka mordet i Norra na, hemskt, :nen sant att' egga val- af dem ej upptog() större rum ån an- torr och en träbro år bom fnöske. dant att lågorna derifrån skulle kunnat ÖBO vi aloe. Befolkningen i His- komna, mordgernieg. Ån inkallade nare en. Den ena vagnen hade kros- Några påstå emellertid med beetamd- tanda bron. Han hade markt många hults socken, hvarest ofvannårunda dela alla 15 åborna till vitnen och sat den andras trävirke som orn det het att elden aulagts af ett tjufband; tjufvar i fullt arbete och hade hejdat by år betagen, var vid denna tidpunkt dessutom så många vitnesbara per- varit fnöske. NAetan alla passagerare men detta ar ej troligt. Visserligen dem når de bast höllo pi att utplun- at en rå, okunnig, vildsint karnkter, soner som funnos i hela byn, men i första vagnen lågo döda eller dö- hade olyckan knappast inträffat förråa dra tåget på penningar och värdesa- och fast civilisation och tidsandan nu- ingen visste någonting. T. o. m. in- ende der nere; endast fyra personer ett band tjulbeir började plundra de ker. Alven fall af likplundring blef mera mycket bidragit att mildra se- tygade 4 ut bymannen att från den komma med lifvet derifrån. På an- sårade, döde och döende, men dessa han vittne till. Resan hade blifvit derna och lagga tygel pi det vilda stunden Ljungdell lemnade byn och dan af den andra vagnen låg den borvar torde ha befunnit sig med tåget. annonserad öfverallt och tiden då tå- bereerkalvnnet, finnes Annu en god till den att han fans mördad, Per tredje, båda öfvereköljda af blod. del af den gamla surdegen qvar. Christeneson icke varit med sin fot En passagerare på det förolyckade get skulle gå arvet' bron var vål kand. De öfriga tre voro icke så illa med- Men kr att återkomma till livad vi utom sin bostad. Ett hål, som denne tåget lemnar följande skildring af Folk säger att ett helt band miss- farna, men dock krossade och splitt- ekolle, säga, så bodde pi 40-talet i hade i sin högra hand och visade form Nyed hen uppleftle: «Stöten egde tankta personer strukit omkring i rade på alla tånkbnra sått. livade byn Norra (..)etji, en smed vid namn af en rispa, förklarade hen sig halva rum omkring tio minuter före 12. trakten af Chatsworth i flera dagar. bruten bråda eller bjelke represen- Ljungdell, hvilken, jemte sina söner, erhållit utaf ett hagel, som triiffat Jag blef vAckt genom ett buller, lik- Flera af dessa sågos tidigt vid °tycks- terade ett epildt inenniskolif. var en elräck och fasa för hela or- handen då Ljungdell sköt efter ho- som om tak slagits in och fönster plateen, egnande mera uppmarksana- ten. Att midt pi ljusa dagen begå nom. — Han blef naturligtvis försatt Genast efter katastrofen fyldes luf- krasat sönder, och genom skrik af het att befria de olycklige från ur hemgång, bryta sig in och bemigtiga på fri fot och råttvisan kunde ingen- ten af do sårades och döendes förfA- smarta och rop på hjelp. Vår vagn och kassor ån att hjelpa dem. Be- sig livad sona fall dem in, pisks upp ting åt saken göra. — Det år ett ren& jetnruer. öfver allt annat kunde hade stjelpt och stod nåstan på anda, tjeningen och passagerarne voro ofta husfolket, misshandla detn mötande, hemskt, men jag kan icke neka till man höra de små barnens hjertelitan- med den andra Andan 25 fot upp i i strid med dem. Det fans 600 men- intet onds anande, fredliga perenner, beundransvårdt bevis på sammanhåll- dc skri, der de på sina stallen låge luften. Jag krossade fönstret och niskor på tåget, hvilket gick med 35 slippa sina kreatur på bete å gran- ning och kamratanda att en hel me- spetsade lid sidan af sina döda för- sökte komma ut genom sidan. An- engelska mils fart i timmen. narnee åkrar rn. m., hvad men vill nighet så kan ena dig om att vara åldrar. Till råga på elåndet kom nu dra gjorde på aam.na satt. Vagnen anka sig i den vågen var ett intet okunnig om gerningsmånnen till ett eldfuran. Bron stod fortfaraade i låga, erbjöd en fasansfull anblick. Den i och bland dess bl innande trevirke luften stående Andans vAgg var borta för dessa vilda sållar, som ståttse gin- blodsdåd sådant nota detta, ty de voro Brefkida. go fria och ostraffade, då ingen fans, flere, fyra efter livad som påstods, lAgo de krossade vagnarne hopade. och sidorna voro intryckta. Det fans X. Y. abert "beef" fras offra *arg) tunna öfverallt i denna hög af spillror fun- trettio personer i vagnen och vi voro som vågade anmäla dem för polis- men man kan, fast detta mitt påstå- roi ide i beft numaranbe form intaga 'Mom ib nes sårade eller oskadade mån, qvin- blott sex som kommo ut lefvande. Dant. bitflor ni litfullt få bet offtutliggiorbt, myndigheterna. Det var endast en ende naturligtvis strider mot all mo- nor och barn, hvilkas lif kunde råd- Endast ned svårighet kunde man få flår bet (Iber öppet att mot ertagganbe af lIntl• af byns 15 iber, en liten, ånnu lef- ral och religion, likval icke rö:tanka das orn de blott kunde komma ut, fatt i något ljus och vatten fans alls ligt eintionforta få lomma införbt. vande, saker gubbe, som satte liårdt att de som visste något tego, ty den Ited.vs. mot hårdi och vågade göra opposi- men som voro invigda åt den mest inte. Vagnarne togo eld. Videru- lynchade var ett sådant plågoris för fasansfulla död ifall de krossade vag- skor och jord anvåndes för att slacka tion mot dessa banditer. Derför blef sin nejd att han hade förtjent sitt namne fattade eld. Till eldens be- lågorna. Jag gag de mest gripande han också mer An de andra hatad straff. — Från den stunden blef det kampande fans icke en droppe vat- saker ; föråldrar som i sina armar och förföljd, men förstod att stådee lugnt och de öfriga inedlemmarne af ten! Blott omkring femtio man Linde buru sina barns lik, barn som qvedo reda sig. Men så kom det sig en Det budet kände han ej. En liten gosse skall atlAgga vitneamål. Han tår ej begå ed, men han upp- manas på öfligt sått ett tala sanning. Domaren: «Nu skall du såga livad du vet i don hår saken. Känner du — 249 — — 252 — budet: du skall icke ljuga?. Gossen: «Nej.» ridit öfver jernvägen. Säkert skulle han harva hört Bill kände noga till don häst, hvarpå han red. Domaren: silur gammal år du då?. hästarnes fötter slå emot jornvägsskehorna. Det var en stor, grålle, på hvilkon Ogallah- Gossen: 'Tio år.» Huru skulle väl rödskinnen, så illistiga de än vo- Domaren: •Du går vål i skolan?. höfdingen Höga njuren red då Bill, under general Gossen: 'Ja.. ro, hafva kunnat hindra detta? Han ansåg det vara Cårris befäl, dödade sagde höfding och tog hane häst. Domaren: «Och känner icke till Den var snabbfotad och ej lätt att trötta ut. Om hä- omöjligt och trodde dorför, att det nu måste vara sö- budorden?. dra grenen af Piatte-floden som korsades. sten bara ville följa spåret tillbaka, skulle kunskapa- Gossen (gråtande): Jo, buden kan Men vattnet tycktes vara kallare iin att börja mod, ren nu lätt kunna undslippa sina tillfångatagaro. De jag nog, iucn ett sådant bud fins det och han visste att det var olika temperatur i floderna hade gjort sig det besväret att fastbinda hans fötter ju inte.» Domaren log och ledde: •Du har vid don innevarande årstiden. vid hästens bukgjord, och bunden som han var, kun- rått, min gosse, jag har uttryckt mig — Denna gång är jag alldeles rådvill. Detta är de han begagna sina händer till att klatscha på och orått. drifva hitston till någon större skyndsamhet. Men värre än en gåta — mumlade vår hjelte. — Om jag bara hade mina händer lediga, så skulle jag snart se. Bill hade ridit på hästen i många kappridter vid fäst- På teatern. En framstående sin- — Blekansigtot kommer att få se, så snart det ningen, och hästen kände hans rop. 1 samma ögon- geraka år i midten al sitt solo, då lille Arvid pekande på kapelltnista- behöfe. Kanhända skall han, då hans ögon kunna blick som han kände att hästen var fri och att indi- ren frågar: öppna sig och blicka omkring sig, få se livad han ej anen Släppte tömmarna, kom han öfverens med sig — Men, mamma, hvarför slår den önskar — sade don ende indian, som svarat Bill hela :golf att göra ett försök att återvinna friheten. der herrn så der med kappen åt i sina yttranden begagnade sig af god oa, som tiden, Buffalo Bill böjde sig framåt på hästen, tryckte henne? ongelaka. sina knän i hans sidor och stack honom mod hälarna, — lian slår inte åt heune, svarar modern. Var tyst nu! — Då är det väl ditt nnsigto du menar, gissar "OM han brukade göra då han började en kappridt, — Ja, men livatfar skriker hon då jag, svarade Bill mod en sorglömhot, som han i sjal f- isirrit lät höra ett af sina vilda, uppskakande rop. så mycket? va verket icka kände. — Om 1, edra gynnare, ämnen Det hade åsyftat] verkan, ty i nästa ögonblick steka mig, hvarför göran I inte det här, hvarost det skyndade hästen framåt som om den blifvit utsatt för en elektrisk stöt. finnes präktig timmerskog och riklig tillgång på bränsle. (Sent Inkomne annoar.) Jag hör vinden susa genom grenarna, och jag tror i Luftetrömmen så väl som tjutet från indianerna det hela taget; att jag bättre skulle vilja stekas än bakom honom gåfvo till känna för den tappro kun- på 3 A 2 rum äro lediga den I Ok- frysa. skaparen att han kommit undan ett stycke, och det tober hos snickaren — Frysa först, sedan stekas bra efteråt. Det (722) enda Nom förundrade honom var, att han hvarkon hör- L. Pehrspon. gör köttet mört — ande don hårdhjortade indianen. do eller kände några kulor från deras bössor. Dot är allt bra tröstande ändå det der. Du - Glad i tanken på att vara fri och hyeando en "(Wo Mus Mila beaid. att o m furflen bto Glambuleff ett 61cilof, titt menner elherrars, turban te dieni Rik 6044 tpalicr. go rtben, km bar ett red i panten, tadie frate forten att ba eftertommit Cee pop ebnieni bnftningar. rara - at, ut utur tamt upplåtit be ant, hrt, fb anta af gruntlagete tom a ffibarithanba. Krofbent Lägenheter
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.