knölpåk i högsta hugg, korn utrul- «Stenbrottetn, allt under lande : «Jag ska' 'åra er ka- han g roffad e s. v. runnit derjetnte dettslynglar« torkade sig ocn niisan, ansatt al en uddig snutva. Jag tror du Iseker ditt gamla — krattade «starke Tobitt.», kylfat, atn å.fall vål snart «reatuurera«, men jag sk dig, bara jag fått dra korkat' ur dej, hej! dessa ord lade han val- Och med signande, ehuru en smula oförsigtigt, sin trofasta högra hand på restaura- törens nya söndageeftermiddagsgå- bortperuk med den påföljd, att denne, betagen at andakt och tacksamhet, undergifvet, ehuru en sinula hastigt, föll på rinn koan och kysste marken, der »Tobias» vandrat fram. Jern- vigsarbetarne hade åfven fått sin avec- koaflöning» med «fem« kraftiga pro- cents förhöjning och ginge — men utan att tacka! Och detta Ar den aannfårdiga be- råtteleca om «Mordet i Sulnaskog en «. (Sm. A.) England. Det tyckes nu ej langre kunna råda i En g land tvifvel oro, att tjut pi att v r å dn Sp ige nfil l förmån mcd afecende för en törsoningspolitik på Irland. Slag i sång ha aupple- ringsval till parlamentet följt, vid hvilka val Gladstones parti har seg- rat Giver motståndarns eller åtmin- stone vunnit ett betydligt prim e röst- antal in förut, men intet val har dock i 8å hög grad som det i Nortw ich utgjort ett bevis på omslag i ståtu- Magen. Valet har försiggått, efter det att tvångslogen trådt a kraft, och den politiskt döda såsougen har gjort det wojligr, att de akickligaste agi- tatoriska krafter !rån begge sidor på allvar kunnat komma i elden. Då resultatet under sådana förhållanden har blifvit, att gladstonianerne med en pluralitet af öfver 1,000 röster er- etrat nå:linda valkrets från motstån- darn, hvilka Ultra gången hade ett flertal at 600 röster, är det otvetydigt, att det med afseende på Irland nu är omslag i folkståruningen — man vill fred och försoning med irlandarne. Man torde också utan ötverdrift kunna piltå, att utgången al detta val snart skall visa spår i Englands politik. Regeringsmajoritetens ställ- ning år absolut ohållbar; unionisterne begå tydligen sjelfmord, 01t3 dc fort- larathde uppratthålla den dubbelståll- ningen att sitta på oppositionens bån- kar och dock vara ett led af rege- ringsmajoriteten. De anlete nu göra sitt val, antingen måste de bilda ett stort parti tillsammans med de kon- servative och låta sia chef, liftning- too, intråda i ministären, eller också måste de skiljas från de konservative och ånyo inleda underhandlingar med hvilken varit klok nog att glira stura och väsentliga eftergifter sina ursprungliga förelag till ett orda nde af Irlands stallning till England. — Engelske amiralen, sir Thomas Synronds, har filt en mycket ogyn- garn dom om dc fartyg, som deltagit i de stora flotttnanövrerna vid Spi- tbead. 1 en skrifvelse till tidningen The Admirnity und 'lom Guards Gazeta Gager han, att hur mycket man ån må berömma personalens if- vor och disciplin, måste man dock i hög grad tadla materielens tillstånd. Han påstår och bevisar på åtskilliga skäl, att 18 af de nuvarande 'langar- fartygen voro så dåliga, att det rent nf skulle vara ett massmord att an- vånda dein i ett pjoskig. Tio nf far- tygen harva, alger han, i parlamen- tet redan betraktats som «ett mellan. ting af urfodral och badkar«, och torpedobåtarne halva långesedan blif- vit utdömda. Med en sådan flotta kunde man ej upetaga on kamp till sjöss t. ex. med b rankrike. Ryktet om Stanloys död, som kom för ungofar en månad se- dan och som under mellantiden sak- nat bekraftelso, kommer nu åter i föratarkt form. Från London tele- graferas nemligen, att franska utri- kesdepartementet från Saneibar mot- tagit ett meddelande, i hvilket Stan- ley* död betecknas som fullt Baker. Finn bier, heter det, öfvergifven af sitt följe, och sedan dödad af infödin- garne. Vi behöfvft icke såga, att åfven i detta meddelande saknas de positiva bevisen för den ryktbare afrikator- skarens frinfalle och at långe Kon- goregeringen, gom hon fortfarande gör, förklarar alla uppgifter om Stan- leya död otillförlitliga, år icke allt hopp ute. Det antagande ligger dock nåra till hands, att Stanley i den sluge elfenbens- och sluf-handlaren Tipu Tip haft en ledsagare, som det kan- ske varit båttre att icke ha. Arab- hördingens och Stanleys intressen voro i det hela så skiljaktiga, att det mycket vAl kunnat falla den förre in att hinna den lirka mannen i sticket. Frankrike. I trakten kring Bordeaux och Nar- bonne rasade i söndags å. d. en fruk- tansvård cyklon som gjort stor skada. partigast gick ovädret löst öfver Rc- derte och Hampa der en mängd hus sammanstörtade och der vingårdarna fullkomligt ödelades. Taken rycktes från husen, stora trad upprycktes med roten och flera menniskolif Blin- des. 1 ett enda hus orakommo så- lunda 8 personer, och Hera blefvo allvarsamt skadade. Prefekten och auktoriteterna loro dit, och ett kom- pani ingeniörstrup per från Montpel- lier kommenderades till olycksstallet för att rödja och hjelpa. Som bevis på cyklouens våldsam- het anföres att jernvågsvagnar, lasta- de med kol, kastades ur skenorna och båtar vräktes långt upp på land. Samtidigt med cyklonen kom ett hår- tigt hagelvader med hagel stora som hasselnötter, och Arven dessa gjorde mycken skada. 1 hela arrondisternentet kring Bor- deaux Aro vitgarne öfverevåmmade Fruktansvårdu förö- och ofarbara. delser har cyklonen anstalt på bygg- nader, falt, trädgårdar och vinberg. Skörden år förstörd och befolkningen förtviflad. Åskan slog ned i domkyr- kan i Bordeaux och förstörde spiran och en del af taket. Telegraflednin- garne Aro Ödelagda och jernvagstra- tiken flereetådes urbruten. Huru man dör på sclutvotten. En f. d. fångelaepredikant i Paris al.',;. Moreau har utgtfylt några arbeten rörande franska fångelsevLsendet, I hyllka han Arven delvis behandlat ofyanetående årnne. Vi meddela ett och annat utdrag: • • • Ett af de ohyggligaste intryck från sin fängelsetid bevarar Morcau från mördaren 51ontmarchonts afråttning. Denne hade barrikaderat dörren till sin cell och det kostade många an- atringningar att komma in till honom. Äniftligen lyckades man deri, men nu vagrade den dödsdömde beståmdt att klåda på sig Omsider fick man makt med honom, armar och bon burdos och han kördes till schavot- ten. Men då han skulle stiga upp- för don ödesdigra trappan, satte han benen emot och gjorde med sina breda och starka skuldror ett så kral- tigt motstånd, att de bagge skarp- rattarne, af hvilka den ene var en gammal man och den andre af svag kroppsbyggnad, ingen vag kommo med honom. Förtviflnn tiodubblude Montmarchonts krafter, så att han ej kunde rubba: en linje. Han ropade på hjelp, tjat och skrek, anropade sin far och ein mor och grep kon- vuleiviskt om dat krucifix, som pro- sten strackte mot honom. 1 öfver en lialf timme varade denna förtviflane kamp. De begge skarprattarne kunde ej mera andas — man nödgades git- va efter. Den dödsdömde fördes till- baka till sin cell med de nakna skul- drorna blödande af sår och skråmor. 1 cellen fortsatte han med sitt tjut och sin jeinmer, men emellertid hade man telegraferat efter en tredje ska:p- i-tittare, som kom med tåget från Di- jon kl. !mlf 5 c. nr. Med huns hjelp öfvermannades mördaren och kl. 5 full hans hufvud. • • • Sårskildt vänder sig förf. mot den pomp och ståt, som åtfölja afrtittnin- game i Frankrike, och erinrar om Isvad som hande vid en af vår tids namnkunnig:me :drottningar, då muss- mördaren Troppinan 1870 halshöggs. Vid detta tillfålls hade fängelset blif- vit skådeplatsen för ett upptrade, som stod i skårande motsats till den all- varliga anledningen. Sjelfve fängel- sedirektören hade anordnat en liten feet för de gaster, som skulle till- bringa natten i hans late, för att kunna vara tilletådes vid afrattningen tidigt på morgonen. Hans våning strålade i full belysning med tanda ljuskronor och armetakar på kaminerna och från en buffet serverades delikata 'Atter, medan tjenarnc buro omkring te, vin och punsch. En ung tidningsman hade tagit så mycket till basta, att han biet liggande dödfull i en låns- stol rtAr hans kolleger begåfvo sig till Troppmans cell, och han vaknade först, då allt var slut. Victorien Sar- dou, som var bland de inbjudne li- terare berömdheterna, fick lof att ligga sitt hufvud på etupetocken för att skaffa sig en ovanlig nervkittling, och ekarprattaren hade fullt upp att göra med att för de närvarande för- klara guillotinens hemligheter. Den- na muntra afråttning gul anledning till en interpellation i deputerade- kammaren, livarvid bland annat upp- lystes, att en tidningsreferent i sin tjensteifver ijenetgjort som rackar- daltig åt bödeln FrAn afrättningarnes raga in.% till sitt meddelas följande sällsamma hån- hufvud kunde se och kanna efter af- rattningen. Resultatet af hans mång- åriga studier hade blifvit det, att dö- den genom guillotinen måtte höra till do mest behagliga dödsnatt. 1 ett rum uppförde han en guillo- tin, hvilken han försedda mcd en af honom sjelf konetruarad fallyxa, som vnrdt belastad med on blyvigt på 60 kilogram. Han pröfvade instrumentet på åt- skilliga djur, och nar han blifvit öf- vertygad om dess lörtrafllighet, be- kladde han det med röda gardiner, som ordnades i eleganta veck. Un- der knifven anbragte han ett bord, hvartill :flera trappsteg, förde samt draperade det med svart En mjuk kudde placerades vid Andan nf bor- det och var bestund till att mottaga det alhugg in hufvudet. En qvoll framemot klockan halt tio iklådde han sig en drågt af hvit sammet, multe sig till pianot och spe- lade en af honom ejelf komponerad hymn till den heliga jungfrun. Der- på steg han uppför trappstegen till sin lilla schavott och lade sig på ryggen med ögonen uppåt för att kunna se knifven, nar den föll. Han drog i snöret, som friethöll fallyxan; den for ner och skilde i ett raskt hugg hufvudet från kroppen. Utan att göra något hopp föll hufvudet, sinom berAknudt, rakt ner på den uppställa kudden. DA hotellets folk nAsta morgon in- trådde i hans rum, funno de på hans skrilbord ett testamente, livari han skänkte dem åtskilliga tusen francs. CIRenbomebanbel. 2iftlibne torg- bag !blanc åbcn Ctto 5tilefon i 9324. bo af Eabolme lontaförfamling Pitt ber- ft cibei3 eganbe mt! hemman fin ar. betafarlen G. 1 ). 33etterefon, fem får nårtuntanbe tvinat' i Ståpenbamn, får en fåpefumma af 3,000 tronor, och Nr till- råbet ben 1 naftrommanbe eeptember. SK rete gråta, men inga inventarier ingå !het. 'p. — Ugettbeten "i/Illonay, tillhörig färre, numera aflibne roi:b:tyrann Care Ser/- f on i 9.1pbo enfa fårfåtbee unber gårba- gen till arbetlfarlen IDlof 3)erlfon bår i haben får en lumma of 1,700 fr. att tilltråbne ben 1 influnbanbe ebba. ffitoariehanba. Det hjelpte. Han: »Glöm nu vir lilla tvist, min vAn, och låt mig följa dig hem. Vill du inte taga min arm?» How «Aldrig i lifvet:» «51en bank, hur mycket jag hål- ler af dig.» .Aldrig i lifvet!» I". IS. Beställningar enlotta- ges af undertecknad å flera slags Hvete och Råg för utslidefrån .3Iarkfrö- kontoret i Köpenhamn. L. Åkerberg. förhoppning om att, så hjulplös han än var, hans häst till följd af sin instinkt skulle följa spåret tillbaka, lät Bill af och till höra nya rop, och han kuinde att den präktige hästen lydde uppmaningarna och ilade framåt i häftigaste traf. På nytt hörde han indianernas tjut, mon det ljöd svagt och långt aflägsot. Han lomnacio dom allt mor bakom sig. Ack, om han blott kunde frigöra sina händer! lian slet förtvifladt för att få dom lösa. Mon ju häftigare han ryckte, desto hårdare åtdrogos banden. Den indian, som bundit honom, vissto nog hur han skulle göra för att hindra händernas lösgörande. Bill kunde icke hiiller få bandtåget bort från sitt ansigto, fastän han försökte det genom att böja ansigtot ned mot hästens hals och gnida det deremot. Framåt, beständigt fratnåt bar det, till dess ryt- taren slutligen ej hörde någonting annat än sin hästs regelbundna traf och dess hota flämtande andedriigt. Men han manade fortfarande genom rop djuret att skynda framåt, ty han hoppades att det skulle fö- ra honom tillbaka till fästningen eller till något stäl- lo, der han kunde påräkna hjelp. Slutligen, efter ett långt och snabbt galopp, min- skades hästens skyndsamhet, och då Bill numera icke kunde höra några förföljare, tyckte han att det var skäl uti att det präktiga djuret fick pusta ut litet. Han kände att luften blot' allt svalare, och häraf slöt han att natten höll på att inbryta. båtisbragd. 114419 110 bi berrfan fången gaf fig luft i bbanbe lonabffnetmitsar otb bitallerop. Men al. fitteranbe mufitålliatinnan roat meb fra omanlig hada. rena nllftåmma en måt- Dig penbant till frifen ?inbtrefon8 ålfT- ljnftea !ovan, lom bar ben 'Ute- lett att bågft obetnbligt luta åt musa, utan bar en få rent ft8n timbre [ein man fånan bir bära. Siccompagnementet utfårbel på ett fårbeltå förtjenftfullt, talanbe fått af birehör Rnberefon oeb bet år tverffigen att btflaga att larnbåls Ist Rall gå lunna omanliga förmåga får- luftig, to mippelfgen torbe tvi tomma att tvinna full erlåttning för honom nåt ban nu Inatt femma ftaben. Ui funna tinågaa att faren 95 Qin. bergjon till inflnabonbe mitttorn tagit engagement i Rafinoteotern i Ståpen- bamn. «Tank på alla de löften vi gilvit hvarandra.. «Aldrig i bryet:» M.'TAnk på alla de lyckliga timmar vi tillbragt tillsammans.» «Aldrig i lifvet.» an filflfunt =galit/ njutning, «Tank på den ljusa framtid, som men o-cffå teet5r be(to mera inåltummen, fon: oh ritter gtirbagen till bd, i tet 'lagrar för oss..' «Aldrig i lifvet n frMen 2-,3ettbela VInbernott bel fonlerte- «Men tank på . . rate i bkwarattbe !yttra, aåfifterab af ett «Aldrig i l'i p'et, her du!o mufifilffarinna. Met ten ett Ofattbart «Ser du, der kommer en ilsken tjur nöje att återupolittaa minnet af tenns berrlign nåttergalftåmma, fom, finfölje borta i hagen.. Nu fick han lof att följa henne hem. nlntien f6r fenferten, (ange ide rom tia fin fulla titt ineb olivests på bet :la- Hon tog hans arm och smög sig titt tut fiffa, åll1liat, innerligt tifitalanbe intill honom. loin år 13 faratteriftiftt får benna mar På en auktion utropas ou hast. celebra initgerffo, men fem bod i ben mera fterflognn, bt3atiblfga form, enligt — Bjud tusan kronor för den hor, ()mittel progutu met mar uppftålbt, mit• seger auktionisten. Han tillryggalade nate om att fram 2Itiberåfon år lita i går en half mil på en qvarts timme. Endast 50 kronor bjuder en af de måttig te iabliint Nitet fom be latta, letante tonerna. Zillftr8mufttgen af fett nårvarande och får Ifven behålla ha- tun för måra förhålla:Oen cdfå oman- nen. Han vandrar i våg med sitt nyförvirbade skatt. men finner att ligt Eter, i bet mer ått ett bunbratal ture infunnit fig. 211t fårffilbt fram- djuret inte ene orkar gå en qvarte bala något af be prelterabe numren rvilja mil på två timmar, hvarför han åter- tel (nappan göra, Då be formliga utfårbell vinder och föratgad frågar auktioni- fåraål i foto fom buo på ett få fonft- sten: — Når tillryggalade den hår elan- nårlikt fått att åttven be meft fritifia onfprat måtte råna fig tillfrebeftålba, diga }lasten en halt mil på en qvart? — 1 går. men tvi tro bod att bet fom meft — Och hur bar han sig då åt? tifltalabe publitunt mar Duetten ur gice- — Han for med tåget. fink "etctbat Mater" lamt "g.7 ..- ornen' af Stferulf. 13n mala toftnab, lita mål. loar be meft fteeninnbe applåber, (Sent inkommen annons.) rätte efter hivade nummer ed, bet mar naturli ittpla enbart bet "heliga rummetr . ide fårtjuettingen birver ben gult att — 253 — -- 256 -- karl- och fruntimmerskläder, ty hon var nu klädd och målad såsom en indiansk höfdings hustru skulle klä- da och måla sig, om hon ville väcka beundran. — Himmel och jord! År det ni, fröken Bolla? — mumlade kunskaparen. — Jag antager det, för så vidt som jag känner mig ajelf, och det tror jag nästan att jag borde göra vid det här laget. — ålur kom jag hit? Och byar är jag? — Jag gissar att ni kom hit på den dor döda hästen; men han var nog lefvande, då han stupade ut- för klippan der borta mod er. Och livar ni sir, dot kan jag knappast säga; men Röda Plymon kan det måhända, då han kommer tillbaka med något kött. Buffala Bill lyfto på hufvudet och såg, att han befann sig i er, fördjupning mellan bergen. Den gråa hästen låg död på några få alnars afetånd, och då den tappre kunskaparen såg upp och fann ',vilken förfärlig klippa han fallit utför, förundrade han sig öfver, att icke iifvon han var död. — Vill ni låta påskina, att jag och 'risston korn- mo öfver den der klippan? — frågade han, i det hatt pekade åt det håll, der klippan befann sig, mod on ganska matt arm. Ja, det vill jag och jag vill ytterligare till- , att ni stäldo till inte så liten uppståndelse dor- igenom. Ni höll nära nog på att skrämma mig från vettet och förstörde min aftonmåltid, och ni har hål- lit mig vaken hela natten för att få lif i or. delve. Den ogde rum 1866. En man på 54 år vid namn Couvreux hade en lång tid bott i ett hotell i Castell- armare. Denne mon var hemfallen åt en fix itM: att söka döden utan smarta. Han last, allt som stod i förbindelse med guillotinen, saralcildt alla skrifter och tidningsartiklar, som dryftade frågan, om dess Grattades di Till salu. 1 Herm. Radbergs bokhandel: Valmannens bok. Redogörelse för allt det vigtigaste en valman måste veta och iakttaga för året. riksdagsmannaval. Utarbe- tad af G. A. Aldon, förf. till Med- borgaren,' bok. 35 öre. TIlligg till Valmannens bok 1887. Redogörelse för Majriksdagens an- dre kammare, förteckning å ledamö- terna, deras ålder, antal bevistade riktningar, stallning till tullfrågan, rö- stetal vid valet m. m. Samt ölversigt af senaste valen, felaktigheterna der- vid, anförda benvar och vunna pre- judikat, nya valkretsar m. m. för höst- valen. Utarbetadt af G. A. Aldén. 30 öre. (723) Prima Östgata Kokiirter nu inkomna ho. (490) N. E. Nilson. Fastigheter till salu. Nåra invid Laholm', stad år nu ge- nast, om så önskas, att få köpa på billiga vilkor tvenne hus samt jord och trådgård. Handeln kan ske med (701) nickat-ou 0. liellettls.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.