ttslig, drulla hon vit, menar han, bro nu icke bry sig om att Böka rådda ban, lif. Han alger Afven. att han, derest han ej blir banktid. iskall på xekutionstinen g yppa den morgonen e han hi ttills förteget. dame namn. som 1 Frankrike behandlas de lifdömde n,k ni„ or aardeles val. De ftt sina ci prylda, så vida möjligt Ar, på katse, up Ovan spirituosa. Fingvak- och vin tune spela kort med dem och aro allt elltt söka för. instruerade att på ms) fångarna och få dem att slå döds- tankarne ur hågen. Sedan Prinsni blef dömd till dö- den, har han fått mottaga flere ano- nyma sändningar med gastronomiska lackerheter och de yppersta viner. Hin bar det oaktadt forlorat all mat- lust samt eamt tillbringar nätterna e fe braktig under sömnlöshet och oro. flen har Ute tillstån d att skrifva till lin mor och tillbringar sin mesta tid med linning och ekritning. Tid- ningar far han icke lama. a tf a a. En engelsk passagerångares brand i Atlantiska oceanen. De i måndagar mottagna afton- tidningarna meddela detaljer om den i e:t telegram omtalade håndeleen, att den larnanlinien tillhöriga stora .sCity of Montreal« brun- pit fyra hundra engelaka mil från ött New Foundlande kust. Ångaren hade 249 menniskor ont bord, af hvilka lyckligt 236 biets.° räddade. Den 6 augusti lernnade den stora ångaren — City of Montreal hade en lind af 419 och en bredd at 44 fot samt 5,000 tons tiragtighet New- york för att segla till Liverpool. Fartygets besittning utgjordes af 96 man, hvaribrutom om bord funnos 27 andra klassens och 126 mellan- dic.kspassagerare. Kl. 9 på aftonen den 10 augusti uppnckte man, att några bornulleba- lar akterut fattat eld. Alla de olika eldslickningsmedel , som finnas om- bord å de stora paketångarne, togos genast i anspråk, men förgafves, och !cert biet det för kaptenen tydligt, att ångaren var dömd till undergång. Man hade genast vid eldens upp- tickande gjort båtarna klara och för- sett dem med proviant. Då lågorna kl. 6 nåtla morgon togo öfverhand, sattes genast liegarene åtta båtar i ön, utan att någon olycka inträffade. Quinnor och barn gingo först i bå- tarne, derpå de manlige passagerarna och sist besittningen. Dec var så stark sjögång, att hvarje sårskild båt miste sleta alrån, då den upptagit det hestamda antalet menniskor. Alla båtarna hade lyckligt kommit A stad, då man upptickte, att Annu ett tjugutal personer limmas qvar om bord. Tvi af båtarna ginge då till baka och togo tolf al de qvarblifne. Lyckligtvis kom under loppet af dagen ett segelfartyg, hvarifrån man observerat det valdiga bålet till plat- sen. Segelfartyget visade s ig vara det tyska barkskeppet Trebant, som var på resa från Charleetown till London, och de akeppebrutue blefvo nu bragta om bord på detta, lika- som liven de åtta personer, som qvarlemnats om bord. Ty varr saknades båten n:r 8. Alla de Giriga hade på kaptenens befall- ning hållit till samman', men n:r 8 hade seglat bort, utan att man se- dermera bart af den samma, men man hoppas liket', att dess besittning och passagerare blifvit upptagna af något förbiseglande fartyg. Följande dag blefvo de skeppsbrutne från det ty- ska barkskeppet förda om bord ångaren York City, som skulle till London. Under branden och de derpå föl- jande händelserna ådagalade kapte- nen så väl svin passageruruo och be- såttningen stort lugn och disciplin. Alla båtarna voro fullkomligt ; ord- ning, och efter hemkomsteu till Eng- land ha passagerarnu till kaptenen Land och fartygets betat öfverfemnat en tacksamhetsadress. Att tjugu per- soner qvarlemnades, hvilka för öfrigt alla räddades, var ej kaptenens skull, han hade lemnat fartyget, såsom han antog som sista man. Han och flere af bevattningen voro af den starka röken mycket 'nedtagna. Alla om bord förlorade allt kvad de egdo utom do klader, i hvilka de gingo och stodo. Då brandsignalen gafs, herskado bland passagerarna stor oro, men under den långa natt, under hvilken de nödgades uppehålla sig tömt, medan besittningen bekäm- pade branden akterut, ådagalade de mycken sinnesro. Når det allvarliga ögonblick kom, da fartyget måste öfvergifves, hördes naturligtvis gråt och suckar, och sir- skildt var det en rörande sj n att se de olika familjegrupperna, men be- sanningens goda föredöme, och den ordning, som rådde Giver allt, gjorda att det vanskliga företaget au bringa do många menniskorna under hö sju- gång i båtarna försiggick utan olycka samt att (tiver hufvud den stora pa- ketångarens brand ej förde till en af de förfärliga katastrofer, som ofta in- tråffa under liknantle förhållanden. edra försäkrings- anstalter ha i dagarna råkat ut för den all- månne uppnittrktiarnheten i följd af inepektöreu tn. m. hr Forsmans till cis ilminiatern aflatna nnenålan om den e, k. sSkandinaviska allmånna lifför- slikringeföreningenn, hvilleri inrätt- ning Ar bygd på alldeles samma grun- der som do mera lokala sållskupen «401a, e501« n. s. tr., det vill säga att den har inga bestämda premier, af- såttel inga fonder och beräknar in- gen vinet, utan utdebiterar bland för- sokringstugarne hvar annan månad hvad som britain lör att utbetala möj- ligen ettiden' försäkrades hos förenin- gen mosade fordringar. Med denna förening, otn hvilkens verksamhet tvifvel råder bland höga vederböran- de, bör ej förvexlas det också i da- garna började •Allmanna lifförsåk- rengsbolagette Detta år fotade på samma principer som alla andra so- lida lifföraakringebolag, men åsyftar ej att kunna lemna aktieegarne höga vinster. Premien för föreakring år lika med våra andra svenska bolags, och ingen mottagen till försäkring utan efter noggrann läkareundersök- ning. Bolagist nfmatter medel till be- tryggande lifföreakringefond. Aktieegnrne Itu kontant tillskjutit 100,000 kronor., fåt hvilka 5 procenta ränta skall af vinsten tillgodonjuta., samt letnnat garantiförbindelser för en balt million, livarå beräknas 1 proc. ranta. Alltså skall till dem år- ligen utgå af vinsten 10,000 kronor. Hvad deröfver blir, tillfaller de för- — 260 — beeea, med flera skott redo att aflossas. Med don i hand reste Buffalo Bill sig till hela sin längd, och o- alsfadt sina erhållna stötar kände han sig änyo som n man, redo att taga lifvet af ett halft tjog rödskinn orrän han vore villig att sjelf gå under. Det var också tid, ty Fläckiga Svansen sjoif ri- d ande i spetsen för ett dussin krigare, kom långsamt, en säkert ridande utefter delden mot det ställe, der d e tre befunno sig. Buffalo Bills två kamrater hade, så väl som Bill alf, i ordning sina vapen, och ingen yttrade ett en- a rlj a ord, förrän Siouxhöfdingen befann sig på mindre ä n fyratio eller femtio steg.s afstånd. Men då gjorde kunskaparen sin bössa i ordning f r ögonblickligt begagnande och ropade: — Må Fläckiga Svansen stanna der han är! Om e komme r on onda bösslängd närmare förrän jag gi fver mitt samtycke dortill, så har hans dödsstund mmit. Buffalo Bill ljuger icke. Hans bössa är i or döing. Siouxhöfdingen stannade. Derofter steg han af aj häst, stack sitt s pjut i marken och lade sina an- an dra vapen på gräset der bredvid. Kan Fläckiga Svansen nu komma och hafva ett sa altal mod Långbössa? — frågade han. — Ja, om han kommer ensam. Mon om en en- da ar hans krigare rör sig i afsigt att göra honom säl 'skap, så skall Fläckiga Svansen dö. — Godtl Höfdingen begär ingenting mer. 1 stkrade, hvilka tro delegare i bola- get i mån af sitt försåkringebelopp, få deltaga i bolagsstämma med röst- rått och valbarhet, så a:t de kunna t. o. m. öfvertaga hela inretts led- ning. Vidare får bolaget, då 5 Ar förgått och når den på grunder, som i bolagastatnninn stadgas, *fnatta re- servfonden uppgår till 50,000 kronor, börja inlösa aktier, i sammanhang hvarmed skall afsåttas en reservfond till samma belopp som garantiförbin- delserna, så att nar alla aktierna in- löste, utgör sagda reservfond en halt million kr. — Efterhand försvinna på sådant sätt aktieegarne och inrätt- ningen blir en fullkomlig ömsesidig. hetsförening som sjelf sköter sin för- valtning och åtnjuter hela sin vinet. Ilvarje förståndig person inser lött att en jentförelee mellan detta bolag och de från början på uteslutande heder och ömsesidighet, titan peke- 'tjäll underlag, fotade försåkringsför- aningarna måste obetingade' affalla till fördel för Allmänna lifförsitkringa- bolaget. Ty visserligen har detta något (ehuru obetydligt) större insat- ser i början, men det hvilar på etiker grund och behöfver ej öka insatserna efter hand som försikringetagartte bli äldre och i följd deraf dö snabbare undan. Tvårtom är det att hoppas det vinsten skall stiga med tiden och i följd dem( fördelarna bli större ju !ångra man varit försäkrad i Allmän- nu lifförelikringebolaget. Agent i Laholm handlanden 0. E, hallberg. jag vet att vårt redbaraete lötbo ekuf- las af mongoler, tartarer. chine Jaså, måste man saften tanka nå- got på sin stackars hedniska :lutas 'pil.? Ha ha ha det var också ett sitt att ta kittlar med uppslitna si- denmantiljer! Nej, Klara, måltanda har du i stället med den der grann- låten för alltid fört on enkel, olcianst• lad negrinneejli in pi syndens våg och spridt split och olycka i on stilla familj så att dess framtid blifvit lika mörk som dess anleten. Don oför derfvade negress, som nu skall ståta med din sidenmantilj, var målla:Ida förut en stilla, anspråkslös qvinna med frid i sjalen och ett palmblad om höfterna, men nu har du med den gamla mantiljen löselsippt alla lyxens och fårtingens demoner i hen- ne' krulliga hufvud. Tank på hen- nes stackars man innan han från topp till tå får henne kladd i afverens- («Animala() med mantiljen! Du. Kla- ra, år kanske skulden till att negrer, indianer, ashanteer och samojeder om några år ta sina kläder från Maga- sin du Printemps i et. f. på närma- ste buske eller djur. Det ar ett rys- ligt ansvar, Klara! Ack på nyåret, då alla räkningarna komma, huru har jag inte afundats lappen i sin kåta och negern i ein kraal, men dessa lyckliga naturbarn kunna inte du och dina väninnor le.nna i ro, utan skola nödvändigt demoralisera dem med edra gamla aflagda sidenmantiljer! att dricka toddy och dra sin spader som andra kristna meaniakor? Jag har vit tyckt jag, att hus- hillepengarna ha gått åt bra fort. Hör du, min tlokliog, du skulle inte vilja vara så vanlig och såga mig huru många miesionars- och polynes- familjer, som frosta oas darra skola halva sin bergsting ! Inte för det jag på något vis vill inåt-inka din miesionaverksambet, utan bara för m- ånn. »Om jag inte vill åta frukost i dag?» Jo, Gmlbevars, fina har något, så åter jag med tacksamhet, men tror du inte Klara lilla, att vi kunde nöja osa med ett mål osa dagen och ge det öfriga it Santalernas ornv tadel«? Når man andi tar kläderna från kroppen på oss, tycker jag att vi för konseqvensens skull borde svälta lite till förmån för hedningarnas själar. - »Huru jag kan tala på det viset»? Seså, år nu inte det bra heller? Jo, kåra du, jag vill göra allt för de stackars hedningarna. Jag skulle inte beklagat mig, om du sjal( i egen per- son krupit in i mantiljen och rest sam tnissionaraka direkt till Karai- barna. Å fven om en och annan gam- mal liebhaber på menoiskokött lef- ver qvar bland dem, så tror jag inte precis att dp riskerat något vidare, Klara lilla. Atminstone inte vid dags- ljus. ?Jaså, jag eec det Ar din mening att vi ska resa ut och missionera Skrattar tio ? Klara, mins du når bland menniskoAtarne allihop!» Hvur- på jag kan se det»? Jo, naturligt- jag gaf dig den der mantiljen? Vår lille gosse var jemnt 14 dagar gam- vis år det för att vi ska bli magra och inte falla kunibalerna i smaken, mal och du sa att du inte bade nå- got att kasta Giver axlarna på fad- som du dragit in smöret vid frukost- bordet . . . derskapet. Uppfyld af örn hangif- »Var det glömska af pigan? Står venhet för mitt barns mor tog jag då min sista femtia och fick inte mer smöret på buffeten»? Å slet måtte An feen riksdaler tillbaka, och kom varit en alltför hygglig ung man den Så långe din misshushållning hem ölverlycklig och svepte den om der missionseleven, som tiggde man- och förstörelselusta höll sig inom den dig, och. perlorna glittrade i eldske- tiljen, efter han inte tog stnöraesiet- kristna och civiliserade vaddens gran- net och du log och kysste mig . . . ten också. »Huru jag kan förifra mig så rys- ser har jag tegat och lidit, men ska Och nu ska klumpiga negerfingrar negrer och kabyler och indianer rifvn i det gamla kåra plagget, som ligto? H vad menar du? Miu lille och ... och ... och ... chitnpanser Af- för dig borde varit ett heligt minne. van, jag år ju lugn och resignerad, ven hjelpa till att ruinera huset, så Ilvem vet för Girigt om negrerna för- och hvarför skulle jag inte det vara? får du ursäkta att arven jag yttrar stå sig på hvad en mantilj Ar för nå- De snälla hedningarna ha ju har lem- ett litet ord i förbigående. Snart få got? Kanske ta de den till ett se- ma oss sju strötningar, fyra ruedvvurst- vi vål ligga på bara golfvet, når mala- gel eller ett par höfdingsbyxor eller ' skifvor och diva skorpur. Om de jerna fått bolstret, chineserna ma. bordduk eller sitta den på en för- då ta vira kläder och en del af rna- draeaen, kongonegrerna tacket och skråcklig afgudabild med långa nag- ten få vi ju inte vara missbelåtne. För allt i verlden, du ska inte tro hindufiickorna lakanen till balklild- lar, röde svalg och hemska, utståen- att jag tycker man kan göra för myc- ningar de ögon. ket för de stackars hedningarna. .Kunde du aldrig begagna den -livad Ar det du står och pratar? vidare.? Jaså, och för den skull var »Ska inte ejeliva mantiljen skickas Herre Gud, de arma menniskorna det som negermadamernae ulliga, dit ? Ska den säljas pil auktion här- ha ju hvaricen kommunalskatt, hjert- flottiga hufvuden skulle vanhelga den hemma och pengarna ges At misaio- lidanden, protektionism. frihandel el- vackra mantiljen, som jag betalt med nen b Jo, det blir allt bättre och ler Pelle Statile kostnadsfria press- 45 riksdaler kontanta pengar för icke bättre! Ska nu inte de artnu neg- meddelanden. De ha ju inga söner fullt 10 år sen! En hustru, som ha- rerna verkligen få din gelfva, utan vid akademien och förstå sig inte på de älskat sin man, hade tänkt 1,å ho- den skall vräkas bort för ingenting att blanda en killelek. Skulle inte nom före negerbyket och sytt honom på en auktion och så medlen stjalas nått kluta ömma för dem! »Hur jag kan tala så ogudaktigt»? en tobakspung eller rökmörea eller af vederbörande och negrerna inte gungstolskudde eller annat vackert få ett dugg! Jo, det år praktiskt! H vad menar dua? Först blef jag lite minne af tnantiljen, om den nu var Det fattades bara att jag sedan finge förargad når jag förstod att du åm- alldeles omöjlig att använda, hvilket se mantiljen såsom kladståndsskylt i nade ge bort hela var garderob för främjandet af negrernas omlindat:le, jag likvisst inte tror. hela mitt Iii! Eller omsydd till som- lisma? Har jag »kastat alla markappa grina emot mig från nå- men nu finner jag ju att du har ratt. Hör nu, lille vän, nu går jag ut antåsuker, du arbetat åt mig, ned i gon illa kand slynas axlar! Eller en byrålåda och aldrig tittat åt dem för oförekamdt pris köpa tillbaka den ett slag. Om den der tnimeionsele- ven, som tigger pengar och varor till alert.? Jaså, det är du som skall fö- i form af peontorkare på bazarerna rebrå mig når du förstör så mycket i vinter! Snart får jag vril se jude- negermissionen, kommer medan jag ar borta, eå helga honom så bjert- vi ega och Isa och godhetsfullt åta- pojken, som springer hit med rak- ger dig beklådandet af främmande, ningar från galantenhandeln, uppvak- ligt från mig, och anser du dig icke vilda nationer? Du kunde allt ändå ta mig i min egen brudgmusfrack, behöfva ge honom precis allt bred vi ha, rå spara den har chaiselongen, försökt med en rökmössa, Klara! som du skänkt till Israelemissionen. Når den då smugit sig tätt och mjukt Förundranavardt, der hånar verkli- så jag har något att ligga på når jag kommer hem i middag och rigtigt omkring mitt trötta, utarbetade huf- gen ännu min öfverrock! Söta du, ved, hade jag allt kommit att hysa behöfs Ilen inte för Iluahtulinnene orn- skall öfvertinka hednaeländet. Som sagde, nu går jag. Du har vänligare känslor för dig an nu, når våndel.e, så att de kunde få lårs sig v11 inga ärenden ut? Om du hän- delsevis skulle möta mig och jag inte känner dig, si blif inte ond! Nog känner jag igen dina kläder, men huru skall jag veta att det ar du sjelf som år uti dem? De kunna — 257 — ju, liksom mantiljen, ha blifvit bort- ekankta till missionseleven och för sålda till någon piga till förmån för — Jag är or tusen gånger tack skyldig; men hur missionsarbetet bland hinduer, mala- jag kan komma tillbaka utan häst, slet är mer än jag jer, tschutscher eller birmaner. Jag kan förstå. För resten käns det i min kropp som om håller ingenting otroligt. Klaia, se- jag inte skulle kunna resa siirdeles långt jurt nu. dan du så der kunde kasta bort den — Åh, ni skall nog bli frisk och kry så smånin- sidenmantilj, jag gaf dig till vår lille gom. Inte ett enda ben i hela er kropp är sönder- gosses dop och betalte kontant med 45 riksdaler. brutet. Ni har bara stött er. Men försök nu att resa Sigurd. or upp och svälja ner omkring fyra tum af denna Klara har skänkt sitt gamla sidenmantilj till negermissionen. — Old Bourbonwhisky. Jag antager att det är whisky af det slaget, ty den kommer från er kommissionär. — Bourbon, tillverkad i Ohio af majs, var det; ja! — sade Bill, och han kände sig så matt, att han icke vägrade att dricka af det erbjudna. Doreftor reste ban sig, understödd af den besyn- nerliga flickan, som nu såg vackrare nt än någonsin i sin nya drägt och utstyrsel. Han reste sig upp och tog varsamt ett par steg framåt för att känna efter, om hatt skulle kunna röra på sig eller ej. — Jag är lika stol i kroppen som en ny rekryt, klädd i läderbyxor — sade Bill. — Mon jag gissar att det skall gå öfvor om någon tid. Men jag be- finner mig ju här på ett ställe, som endast den godo Guden tyckes ha reda på livar det är beläget, och jag är utan häst och utan vapen. Detta är just on vacker knipa för on gammal ströf- vare öfvor slätterna. — Hur kunde ni komma så långt bort från hem- met, och hur var det möjligt, att ni kunde komma hit med händer och fötter hopbundna samt fastsnörd 66 "fals Dille eter. bragd. • •■■■■•■■ • ffilvariel mnba. j Kasernblomma. Underoffice- ren till rekryterne: »Karlar! Från och med nu aro ni soldater med lif och sjal — det vill sågs inte med er privata sjal, utan . . . nå ja, den behötliga sjalen skall jag nog snart fl i er. För- står Dl.. (Sent Inkommen annons.) För analysering vid kemiska stationen i Halmstad ut- tager undertecknad profver å göd- nings- och toderAmucti samt frö. 0 B S. Mindre jordbrukare er- hålla analyser gratis. Laholm i Augusti 1887. (727) Ang. Persson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.