en kommit till Bulgarien att di prins don suveräna mag. utan samtycke Iran ten eller de andra magterna, anser Porten hane beatiga nd e af den bul- l . t garialca tronen olagig. Österrike-Ungern. En gripan de eeen atepelatlea den )7 dennes A c euttalbuogirden i Pestli. Det var, di konungen och drottnin- gen af Serbien — mellan hvilka, som bekant, miseamja råder — hår tre- ledes, hvarvid konungen skulle öfver- lems& kronprinsen i drottningens vård. Konung Milan jemte Sin äldste son Alexander vantode har drottningen, m kom från Belgrad. Vid sin an- komst lemnade drottningen kupan och skyndade fram till kronprinsen, som hon upprepade gånger omfamnade och kysste, hvarpå hon räckte konun- gen handen, som denne kysste, un- der det drottningun lått berörde ko- nungens kinder med mina lappar. nerpå toge de kunglige plats i hol- våntsalongen och eartesin ålade. Då afresane stund kom blef konun- gen dyster. Kronprinsens guvernör, d:r Dekitsch, föreakrade, att han skulle uppfostra kronprinsen i enlighet med konungens uns an. Milan tog derpA sin son i handen och förde honom till drottningen samt öfverlemnade gossen åt henne, så- gande: — Jag averleinuar hurrued At er, medatne, vår son, livar@ uppfostran ni för fr.tntiden har att leda. Det hr, madame, det dyrbaraste jag eger. Vid de sista orden fyldes konun- gens ögon med tårar, och han kunde endast med anetrangning tala till punkt. Äfven drottningen var rörd, hon :lekte sin gemål handen och svarade: — Ere majeotAt skall bli nöjd med mig. En ny insparrnIngshistoria från Paris. Knappt har Seilliare-saken börjat förlora aktualitet, förrått en ny lik- nande historia beduins från den fran- ska hulvudstaden. Denna gång Ar det en rik parisisk industriidkare, Charles T., som lelde under mycket olyckliga familjeförhållanden, i det han var osams med sin hustru och em Den förstnamda ville tillrycka sig ledningen af hans stora affär, och sonen var missbelåten med ett ledren ej gal honom medel nog att fortsätta sitt litijelulla lit. Under de häftiga scener som egde rum, hotade fru T. låta inspärra ein man på ett dårhus. På vänners in- rådan skulle T. låta undersöka sig af en specialist i sinnessjukdomar och få attest af denne för att med detta dokument i hand möta alla insparr- ningsförsok. Men den dag, T. skulle träffa den ifrågavarande specialisten för att lita undereka sig, uteblef T. Förfråg- ningar besvarades med att T. farit ut på landet, men vännerna erhöll() ett par dagar derefter ett med blyerts !kritvit brer från T., att han blifvit inspärrad i ett dårhus i Irry (en af Puh' företider). Nu underrättades polisen, byars akne sande. ut till bry, och T. blel leselAppt. Ilaus insparande försiggick enligt hane egen berättelse på följande såte Han hade blifvit väckt om natten af två okande, som beds honom följa med och hotat honom med tvingtröjs. T. förstod bred det gålde, men då han oj kunde med framgång göra motstånd och för öfrigt litade på vän- nernas hjelp, följde han godvilligt med till dårhuset, der man fråntog honom allt !tyng' han hade i fickorna. 1'. lyckades emellertid radda ett fetufrancetnynt, on blyerispeimetump och ett intrådeekort till en vari- lokal, der han jemte ett par vinner varit stamkund. På natten ekref han till en af demie ett par rader på kor- tet, lade in detta och myntet i ett gammalt tidningspapper, som han ka- stade ut genom fönstret. På tidnings- papperet hade han ekrifvit, att upp- hittaren skulle ombesörja meddelan- dets framkotnet, så kunde han befria en olycklig och behålla myntet för besvaret. Som man fatt kan förstå har denna historia vilat stort uppseende, och man Ar forundrad öfver, att dem kom- mit ut föret nu sex veckor efter se- dan den skulle ha timat. Poli- sen håller emellertid på med en grundlig undersökning. När Förenta staternas president Garilelds mördare Guiteau för några år sedan dömdes till döden af dom- stolen i Washington, utöste denne brottsling sina förbannelser öfver alla dein — vittnen, juryman, myndighe- ter, advokater och tili och ,ned vakt- mästare — MOM på längre eller Gor- mar° hall bidragit till finns fållande. — 1 skolen alla hemsökas af ödets !tamd, ropade han till dem, i raseri knytande !tanden. Det I:alban:ma i denna händelse Ar, att Guiteaus dystra spådomar seder- mera realiserats. Den jury, som satt under ifrågava- rande mördares rättegång, bestod ute- slutande af starke och frieke mån; men fyra af dem ha sedan dess dött och de undre åtta lm utstått olyckor af allehanda slug. Ordföranden i denna jury, som vid den tidpunkt, då rättegången försiggick, var en bur- gen man och uppskattades till en för- mögenhet på 250,000 kr. svenskt, har förlorat allt på olyckliga spekulatio- ner "lamt har måst blifva arbetare för att kunna lifnara sig. Domstolens president Carkhill såg nio hustru dö och följde snart efter henne i grafven. Guiteaus svåger, som varit inblandad i rättegången, har nyes blifvit skild från sin maka samt har förlorat hela sin förmögen- het. Presidenten Arthur, Garfielde efterträdare, som afelog mördarens nådeansökan, dog förliden vinter. Logen, ett graverande vittne, dog för några veckor sedan i blomman af sin ålder. Äfven ett annat vittne har dött. Doktor Bliss, hvilken tjenstgjorde såsom Guiteaus lekare, år för narva- rande mycket sjuk och hans vinner frukta, det han ej kommer sig. Till och med fångyaktarne. som i Washing- tons fångelee vakade öfver mördaren, ha ~an alla förlorat sin ställning för en eller annan orsak.' Den advokat, som försvarade Gui- tenu, har försökt att mörda sig, och man har måst innesluta honom i ett dårhus i Newyorke granekap. .Tanne Damm i "Kon- gens bye", extrajudiel- elt bestraffaa af e;t svensk jurist. — Det finnes en vise håradehörding i Malmö vid namn Ernst Flenelmrg, hvilken i ..Granskarens tagits till få- remi!, med eller utan orsak loarna vi derhan, för behandling, kanske något nergånget och hirdhAndt, och följden (lera( vardt ett steg från vår värde lagkarls sida som vitnar om något, hvartill vi icke skulle tro en monniska med den qvalifikation, som en dylik perenn hör ega anspråk på, gjorde sig skyldig till, nemligen att öppen gata i vårt brödralands huf- vudetad, Köpenha ron, piska upp en gamma:vorden man för nAgra af denne intagna, fast med rätta möjligen såsom aemuteartiklare lämpligast betecknade obitnre. Att vidare orda om 'lidren eller den ejelfatrantAtteutefvantle per- sonen skola vi icke nu befatta oss med, fe.tAii vi möjligen skulle kunna illustrera denna aa tir» med något, som kanske skulle vara mindre an- genårnt för endera af parterna. Vi lemna hvilken derhAn, uren nöja oss endast med att efter Sydgiv. Dagbla- det återgifya hufvudeaklign förloppet. Stadsnotnrien, v. haratlehoftling E. Fleueburg, har under en längre tid, vecka etter vecka, varit utsatt för du gröfetn, ArekrAnkande angrepp i Damms tidning .Graneknrene, som gjort den personliga skandalen till sin specialitet. DA af de vid hat-va- rande ridhusratt redan anhAngigirjorda tryckfrihetsmålen mot aGranakaren» det synes vara harrit nåra omöjligt, eller åtminstone i yttersta grad vansk- ligt att vinna någon som helst laglig upprättelse och i hvarje fall den verk- lige Arekrankaren icke drabbas af la- gens arm, tyckes hr V, drifven till yttersta gränsen af sitt tålamod, huf- va beslutit sig lör att anlita straffrat- ten i dess mest primitiva form. Hr F. säg i går morse doktor Damm gå ombord på »Gylfee och fann då tillfället lämpligt för den beslutade resten samt begaf sig alven ombord. Publiken på kajen, som var inne i situationen genom »Granskarens» se- naste utgjutelser, väntade strax nå- got frispektakel, men hr F. lår halva nöjt sig med att yttra till D.: .Seså, nu harva vi god tid att ta- las vid. Nu skall jag ställa er till svara för edra skandalskrifverier.. Men hen blef högst förbluffad, då doktorn vinde sig om och utbrast: »Det har ni er :tjall att tacka för. Ni her ejelf börjat.. Angriparen visste sig aldrig hafva yttrat ett ord om doktorn kvarken i tal eller skrift och afvaktade ner- :nare förklaring. sade D., ini har beskyllat en hederlig man för att harva gått minn ärenden. — - »ilade jag det gjort, så hade jag verkligen handlat som en niding., svarade hr F. Dermed slöts kontroversen på bi- ten, ty D. anropade kaptenens bi- stånd för att blifva qvitt ein veder- deloman, och blel sedan på egen be- gäran inlåst i en hytt, der han qvar- stannade under hela resan. 1 Köpenhamn möttes D. af en mun från Eltonge tryckeri, der .Granska- rene tryckes, och konvojerades af denne dit. Håradehölding F. hade ■• ■■• ■. ■ 11. — 261 — — 264 - — Ja, två kompanier. Skall jag bedja dem kom- rna hit för att hänga de der rödskinnen? — Nej. Bed den befälhafvande officersron hålla trupperna tillbaka! Men kom sjelf hit ned mod on hän åt mig! — Skall ske, husbonde. Jag skall vara dor inom några ögonblick. Jaiis träffade Krutansigtet på ort spår. — Du ser nu, 1' läckiga Svansen — fortfor kun- skaparen, vänd till indianhöfdingen — hur dåraktigt det skulle hafva varit att föra mig bort mod ditt folk. De hvita krigarna skulle hafva följt efter tills do fun- nit mig, och om do oj funnit mig, då skulle det blif- vit obehagligt i din lägerplats. Jag har trogna vän- ner bland do kamrater som bära blåa uniformer. — Och on, som brukade bära grå uniform, är också or vän — Hade Hello Boyd allvarligt. — Ty ni .sir en riktig karl, Bill Cody, och jag tycker om or; Inte som on vinna i allmänhet tycker om karlar, utan idiom hon tycker om en hjelte, då hon sor honom el- ler läser om honom. Jag antager att det är tid för gen att skiljas åt, ty jag har beslutit att »regera> öf- ver röda män, om jag kan. Jag är nämligen led vid det eländiga hvita slödder, som jag träffat på i ata- tenta. Jag hörde or säga, innan jag lotnnado ort lä- ger vid Platte-floden ).. att ni snart ämnade göra on resa till östern. År det icke så? — Jag har nu erhållit permission från ge- neral Shoridan för att kunna fara och besöka slitg- tingar, bvilka jag aldrig förr sett, och vänner, som äro mig kara. redan förut gått upp i staden och någon sammanstötning vid landstig- ningen i Köpenhamn egde eAlunda ej runt. Men senare på förmiddagen hade hr F. mött hr D. i Kronprineensga- do och tilldelat honom nAgrn, slag i ansigtet med ett ridspö. En äldre, herre, som aåg detta, ropade: .De maa ekamme Dem att maa handtere en gammel Mande, hvarpil hr F. svarade, att det kunde se sorg- ligt ut, men han hade intet annat För fylleri ooh oljud hade Nile P. val ; mannen vore en nideicrifvare med »Straamande och kunde ej på Jönsson i Edenberga varit af krono- lansman W. Andersson inatt:id och annat sitt Åtkomma.. Då den dan- ske herrn hörde denna förklaring, kostade honom nöjet sammanlagde sade han endast: »Undelcyld'.. och tjugu kronor. gick ein vag. Några glada visor som berörde De båda stridande parterna be- gåfvo sig derpå, såsom ofvan omta- en .tullvan», en mjölnare vid :Hunn talas, till pålmast° polisvakt, der d:r Anders Bengtsson (råa maori) i Vor- Damm presenterade sig som «gods- torps socken, hade föranledt denne egare från Småland. och begärde att inför Pontius Pilatue draga tvenne v. håradshöfding F. skulle anhålla. pigga, trefiiga bekjolade individer, som vid rättegången val förklarade för det begångna våldet. sig ha sjungit dein, enen bedyrade .Alec svarade polisassistenten, •De vid sin obetvifiade oskuld att de icke ved nok, at det :klo er for deg Slags varit eller voro aupplielsenlneen, till Ting vi anholder Folk i KjOben- fostren ifråga. Åt år «taffla°. fick havn•. emellertid uppekof för att bevisa bar- Hr R erkånde öppet, hvad hen fattareskapet, om nu detta skall linda gjort och lofvade d:r Damm on lik- honom till någon nytta eller nöje. nande afbasning för hvarje gång hr F. hädanefter rönandes i D:s tidning. Mellbyborna hade en rnasse in- Blida herrarna återvände hit till Mal- stent arrendatorerna af indragna hands• mö .på eftermiddagen. sekreterarebostillet i Rjäflinge under Utan att vara någon van af det yrkande att komma i åtnjutande af hänsynslösa satt, på hvilket &han- ritt till grustagt å kolinets egor i ekaren. tagit sig före ',behandla. folk, och för våglagning. Som emellertid kunna vi dock icke underlåta be- kronan är deu råtta parten i målet klaga att en person i den samhalle- blefvo kärandena om de ville full- stållning, med den uppfostran och följa ein rått, ilagda att till nästa ting bildningsgrad, som hr F. bör inne- instämma kongl. majestitt. Det Sr halva, krut göra sig skyldig till en att tillägga det kårandena under flera sidan förlöpning mot :vanligt folk- år sjeliva skaffat sig eratta till denna vett och takt som det ofvan omtala- nu sukta grustags. do vitnar om. Vid ransalcning med för första resan stöld förut straffade, då för inne- has af en etuien häst. hvilket rende- rade honom 1 i f= års straffarbete, tilltalade Karl Bengtsson från Axel- i Tjerby den 26 dennes. vold, som från sin busbonde stulit, Bland målen anteckna vi föl- enligt eget medgilvande, 5 pund jande: b vetekli till mat åt ett svinkreatur Z. M. Ekstedt i Renneelöf var in- dömdes till 6 månaders straffarbete våtnd i åtskilliga vexel- och krafmål, och 2 åse vanfrejd. Den dömde på- stod sig varit drifven af nöden till men blefvu eamtlige ogillade. detta steg, enär han icke hade utbe- För ärekränkning mot B. P. Påla- kommit sin stat i rättan tid, och det eon i Linghult blot N. P. Svensson var föröfrigt endast några skålpund detaamineetAdes dömd att till kronan af det tillgripna kliförrådet som af bena 20 kr. sann betala rattegångs- den för denna bagatell så hårdt straf- koetnader. fade mannen bertatvate husbon- den, som val, i hvarjo medlidearnt Uppskof blef det i målet mellan tänkande menniskas cello, låtit gå kronolånetnan Seinknecht och Sven nåd för rått och icke bidragit att yt- 0. Nilsson i Linghult angående olaga terligare öka våra etraLtingars antal. utskAnkniug. Höks härads utslagslösen Dyr historia blef det för landt- brukaren Anders Persson i Mellby derfor att han utan orsak skiljt en I solnedgången promenera man sin tjenare Pål Bengtsson från tjen- eten. Han dömdes nemligen betala och hustru arm i arm. Solen spri- ett års lön med 150 kronor, kosthåll der sitt gyllene sken öiver berg och och traktament med 126 kr., städja dal. — Så vackert! utbrister han han- 5 kronor samt rättegångskostnaderna förd. Det år verkligen storartadt! 70: 95. — Ab, det vill ajag just inte så- Ioke bättre precis slapp hr Spen- ga, svarar hon kyligt. Jag tycker drup A Ilimmeelef från en liknande inte om faeouen på klädbingen. Och fiffar, i det han blef dömd att till en hvad den dessutom sitter illa på dräng A. Christeneson, som alven nå- henne! got ehastigte kommit ifrån sin tjenet, På jaet efter rum. %dimma betala 160 kr. i lön, 42 kr. i kosthåll visar våningen för en hyressepeku- samt 60 kr. i rittegingakostnader. Inne »Nå, hvad tycker herrn om 11- genheten ?. Spekulanten: ',Åhjo, men det slitnas stall,» Stall! Hvad behöft det Jo, för att herbergera den åsna uti, som vill betala den hyra ni be- gär.. ffitoarichnba. Och högmodig som alltid, skred den stolte indi- onhördingen långsamt och ståtligt framåt. Då han befann sig på ungefär on alns afetånd från Buffalo Bill, stannade han och striickto ut sin hand. Kunskaparen skakade ondast på hufvudet och gjorde ingen flin af att räcka sin hand åt indianen. — Fläckiga Svansen har brutit sitt till mig gifna han. — Han sade att han skulle hålla löfte — fred mod mig )clt de öfriga blekansigtona. Han har talat mod on {du fven tunga. Han lade ut ett bakhåll för mig. Jag gick i fiillan, vardt tagen, bands som on galon hund, och här ur jag nu, långt borta från min hydda. Om icke dessa viyiner hade varit, skulle jag måhända varit död nu. Fläckiga Svansen såg ned i marken. Buffalo Bill hade sagt så tydligt ut sin mening, hade så bestämdt boskylt honom för att vara upphofvot till den senaste våldebragdon, ttt •han, som visste huru sann beskyll- ningen var, icke kunde neka till saken. Kunskaparen varsoblof hans förvirring och fortfor. — Hvad har Sinuxnationens höfding att gifva till svar härpå? År han icke on lögnare inför don Store Andens ansigte? Kunskaparn väntade på svaret. Det kom till sist, icke djorfi och utmanande, utan i on låg, knap- past hörbar tor. — Fläckigt Svansen har ljugit. Han älskade sin dotter mor än tin egen bodar, Men Långbössa vardt Begfalo IMU ådra bralci. Kammarjunkaren Gyllenaköld Wallen samt N. P. Andersson och J. Troedason halva haft rättegång med hvarandra om åtskilliga ersatt- ningsansprik och biet resultatet att hr G. ålades att efter lt385 ini mar- kogingeprie ersatta Andtruten för 31 kule-fots ragutuille hvareinot A. åla- des att för husröta och annan brist betala Gylleneköld 30 kronor, under det att rittegingqkastnadern• Bingo i qvittning. Se Otur. Jungfrun rusar in till ein matmoder och ropar: — Herrn har fått slag, frun? — Nej, men livad Gager du, Li- sa! Han år val inte död heller ? — Jo, det Ar han viset det. — 0, så förfärligt! utropar den nyblifna enkan utbristande i tårar. Och just nu, som han skulle fått hö - nelarhöjning. (Sent inkom:eine antioaser.) Fru Bothilda Molander gratuleras hjertligt med anledning al dagen af; vännerna [734] John E. Hamna E. Gård och tomt .af 120 vid Ryssgatan har i staden ar till salu och kan uppgörelse eke med undertecknad. Å tomten, som matar 6,092 qva- dratlot ir uppfördt ett boningshus med 2 boningelagenbeter, en verk- stadsbyggnad (passande för en handt- verkare) samt två et. uthusbyggna- der. Laholm i Augusti 1887. [733) N. E. Nilson.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.