giften om ezarene armbindel. Ar ei gode att veta. 1 Köpenhamn har det aldrig omtalats att kejs aren burit ar- men i band och drul e så varit för- hållandet hade val tidningarna omta- lat saken? Oroligheter på Cuba. Till Madrid ha ingått orounde un- derrattelser från de spanska Antil- lerna. Befolkningen på deum öar, hvilkas ekonomietta intressen i många afseenden alviks frAn moderlandets, kom i stor rörelse vid underrättelsen om att general Salamanca utnAmts till generalkapten på Cuba och att han drulle komma till ön med ett farligt reformprogram, som gick ut på atskaffande af de herrekande miss- bruken i finansielt och tulipolitiekt }inseende. Men general Salamanca måste i följd af den af osa förut omtalade duellhistorien taga afsked och reste derefter bort från Spanien. Då underratteleon härom nådde slarvarna, vecket) den utomordentligt stort missnöje, hvilket gni' sig uttryck i tumultarieka uppträden, under !vil- ka hördes lefverop för general Sala- manca, medan den nuvarande gene- ralkaptenen Marin tick sig pereatrop. För att lugna sinnesstämningen gaf regeringen i Madrid Marin befall- ning att företaga en strån,' under- ruk, som sökning angående de missb b Salamanca ernat afetyra. Denna undersökning förde till fiffigs- !an de af några embetsmAn, något som återigen framkallade oordnin- gar. En del af befolkningen valde sig på de fangsludes sida och hade en blodig sammanstötning med trup- perna. Så lyda de underritttelser, som in- gått öfver Newyork, !varemot de officiösa spanska tidningarna söka re- ducera det hela till en obetydlighet. Irland. Engelska underhuset syseeleatte sig i måndags med anslaget till det irländska polisvAscndet. Dillon kla- gade öfver att den summa, som er- fordras dertill, oupphörligt vaxer. År 1859, då Irlands befolkning ut- gjorde 6 millioner, belöpte sig ut- gifterna till polisen till 700,000 pd aterl., och nu, då befolkningen gått ned till 3 t'2 millioner, kostar poli- sen 1,412,000 pund sterling om året. Den irländske öfversekreeeraren Bal- four förklarade att denna ökade ut- gift nadvandiggjordes ut förhållan- dena i Irland och ansvaret derför !vilade på dem, som gjorde sitt ba- ntu tur att nåra inisimajet och oord- ningen i Irland. Situationen 1 Bulgarien. I fredags ingick en underrättelse, hviiken, dereat den bekraftar sig, torde vara af största vigt. Det he- ter nemligen att Turkiet gått in på Rysslands förslag att 'Anda ryske ge- neralen Ernrotb till Bulgarien som en slags motregent till prinsen af Coburg. Att Turkiet gått in på detta Ryss- lands förslag år ganska märkligt. Visserligen hyser man i Konstanti- nopel föga sympati för prinsen af Coburg och aer ej utan skal en fara i hans fortsatta regemente, men ar det derför icke mindre markligt att Turkiet lemnar sitt bifall till att- en rysk general får styra och ställa i det land, hvilket af Berlinertrakta- ten gjorts till bålverk mot arffienden. Det synes minera, som om Turkiet alls icke behöft frammana denna fara. ty det anses allmant att prinsens af Coburg regementet i allt fall ej skall bli varaktigt. Man hyser den öfver- tygeleen, att han inom kort skall falla på sin egen oduglighet eller att han skall nödgas lemna sin poet som en ovilkorlig följd af den inre strid, hvilken man med apodiktisk visshet kan föruteaga snart skall utbryta i Bulgarien, men till dess hoppas man att antingen se Europa så gruppe- rade, att en gemensam auktion till återupprattande af det fredliga till- ståndet blir möjligt, eller att det skall tillåtas Porten att ejelfstandigt och efter eget godtfinnande ordna tillståndet på Balkanhalfön. Samtidigt med underrattelsen om Turkiets afgörande steg ingår ett an- nat meddelande, nemligen att Ande- 'igen det lyckats furst Ferdinand att bilda den nya minister, hvilken va- rit så mycket på tal. Det nya ka- binettet, som med Stambuloffs hjelp blifvit bildade, består af följande med- lemmar: Stambuloff, Stoiloff, Natsche- witech, Stransky och Moutkouroff; af dessa öfvertager Stransky undervis- flinga- och Natechewitsch finansport- följen. Bulgariska regeringen tycket emel• lertid vilja satta hårds mot hårde, ty enligt hvnd som berättas, har mini- sterrådet den 3 september, under prinsens af Coburg presidium, varit af den Asigten, att Bulgarion icke bör acceptera ryske generalen Ern- roths mission Afven om magterna godkänna den. Hans egen till sist. Han var tenngjutarens son och hon var skrAddarene flicka, och det var en lucka på planket emellan tenn- gjutarene gård och kåken der skrad- daren hyrde två rum och kök. Och tenngjutaren var smått för- mögen och ekriddaren hade inte an- nat An skulder och barn och en lång svart lugg, som svängde fram och tillbaka för hvurje haftigt, nervöst styng, sons master tog på gamla, illa medfarna skolpojke- och arbetareklä- der. För master Juhlin var bara lappskraddare. Lilla Lauras veråd var de två rum- men och köket och den smutsiga går- den, luckan på planket, tenngjutarents gård och Kalle. Men tenngjutaro Backs Kalle var en erfaren och berest gosse, som va- rit med far sin på alla landtmarknn• der på fem mild omkrets och sålt stop och sötostfat. Tre riksdaler för de stora och 'en och trettisexe för de små. Och nar Kalle Back varit deruto i den stora °maffiga veråden på både Wernatno och Skillingaryds markna- der så smet han qvickt genom plan- ket och in i skrAddarena vedbod, och der satt han med armen om Lauras lit och talte om underbara saker, om oxar som voro fjorton qvarter tjocka och om den rika nämndemansmoran, som köpte sex stora tennstop') på Wernamo. «Men det år Anda allra roligast når jag kommer hem till dej«, slöt han alltid, och virade sin lilla knotiga arm om Lauras hals och såg henne rakt in i ile stora, bruna ögo- nen. Men kyssa henne hade han inte vett till, för han var bara 10 år. — 12 — — År det ett privathotell. — Nå än sedan? — Svara på min fråga. Har ni ett privathotell? — Ja. — Kommer ni ihåg natten till don 9 förliden månad. — Jag har allt skäl dortill? — Hvad då för skiil? — Två af mina hyresgäster gåfvo sig i väg utan att betala sin hyra. — Det är således af den anledningen ni ihåg- kommer don natten. — Ni skulle nog komma ihåg den också, om ni hade ett privathotell. [Skratt.] — Utan tvifvel. Fans det några andra omstän- digheter än era hyresgästers rymning, som föranledde er att särekildt komma ihåg denna natt? — Ja, — Det var ju onsdags-natten? — Ja. — Huru och vid kvad tid blef ni medveten om att era hyresgäster rymt. — När sista posten kom. Jag fick ett brof och huru förskräckt jag blef - - Det hör icke hit. Har ni brefvot med er? — Så polisen har hängt efter mig för det brof- vet, jag - - Har ni brefvot mod or? — Jag har förlorat det. — Tillåt mig fitata or uppmärksamhet på, att Tenng,jutarens sparbanksböcker och skråddarene elände 'Axte alltjenint, och der blef gråa strimmor i den svarta luggen, som evangdo fram och åter på bordet vid gårdsfönstret. Kalle och Laura växte också. Han blef en lång, mager. glåmig pojke med linhår och lutande rygg. Ilen. acasian bland soporna på skraddarene gård, sköt grannare blad för hear flyende var, och fina herrekaper vande sig om efter henne på den lilla sta- dens gator, och fruarna sa: ..En vac- ker lösa och herrarna mumlade nå- got om obaetard,« Bastarderna sjunga bast, som livarje fågelvan vet, och allt friskare, klarare drillar mötte Kalle från den usla bo- ningen derinne hinsidan planket. - Så hade Kalle en gång fått en hel riksdaler af sin far, och når ett ten- tereallek•p snart derpå kom till sta- den bjöd han Laura på andra raden. Andra bånken, der det kostar 50 öre person. Nu s nr det gjorde! Nu visste Laura !vartill hon fått stora, bruna Ögon, sin smarta herrliga figur och eine klingande, smekande toner. Hon der- nere bakom lamporna skuttade ju omkring och åbäkade sig som en höna med ta:tnvred, men etadborna klappade ändå hAnder och atortjöto af fröjd. Når man såg henne ute på gatan, såg hon ut som en half- gammal symamsell. Men Laura var ung och liknade frun med ymnighets- hornet på vaggen i tenngjutarns för- mak. Il varför skulle då inte Laura lika väl kunna få sig en sådan der vacker kladning och få springa om- kring bland oljelargsramarna och taga sig för bröstet med båda hAnder och skrika af smärta och fröjd? Inte såg det just konstigt ut, inte. Kalle, men dn får aldrig glömma Men om ett par Ar skref Kalle mig.... ett brer till Laura och frågade henne Nu blef det för mycket Afven för för sista gången om hon nu ville bli Kalle. Han tog fram sin näsduk och hans inför verlden. Pappa Back var snöt sig både långe och vål och högt död och hemtnet stod redo att taga uppe bland ögonen och ta: emot henne. — Laura, glöm inte heller du, att Det gick åtta dagar och fjorton hur slet nu går, ska du bli min egen dagar, men der kom intet svar. lilla hustru till sist! Kalle året sitt brer en gång till och Ja, det lolvado hon di, om han rekommenderade det; men nar det bara kunde bli något annat an tenn- Afven nu biet obesvaradt, sålde has gjutare eller också hon få plats i verkstad och lager till sin verkge- Stockholm och han bli «fabrikör» der; sill, köpte on vacker gård på landet och det menade hon visst också, men i en annan provins och började för- ungherrarna voro så envisa med att akta menekligheten och odla klöfver, stalla till med supt;er för truppen som skall vara bra för hjertlidande. hvart herr Oskar Pettersson kom, Fröken Juhlin triumferade en tid och så var der en notarie med an- på landeortecenen, men sen blef det drebas i Jönköping, och el fick di- alldeles tyst med henne. Hon hade rektör Pettersson en komiker med försökt sig i Stockholm, och Stock- verldssmarta från sj elfvesete Djur- holmarna ha nu en gång sin smak gardeteateru. och så — bleknade så för sig. Recensenterna ea att hon småningom den långa, icke just a- 'saknade gnistan., sa di. Sedan ha- vel- sig vackra bilden af Kalle Back. de hon ingen tur i landsorten heller. Kalle svettades i sin pappas verk- Efter ett par år, nar Kalle yar in- stad och gjorde stop och fat. Dess- ne i staden på kreatursmötet, gick emellan lAste han i landsortstidnin- han in på tidningsbyrån och frågade garna att fröken Juhlin höll på allt «vid hvilket fröken Juhlin var nu?. livad hon hann att blifva en stor Korrekturläsaren bad honom sitta konstnärinna. Det kändes som om ner och frågade alla herrarne i re- hon kommit allt langre bort från ho- daktionen efter fröken Juhlin, men nom. Men till !varje födelsedag, herrarna voro för unga i publicite- namnsdag, jul och nyår skickade han ten och ingen kunde erinra sig ha henne ett blometerkort med förgät- hört det namnet förr. migejer och englar, och en gång re- — Hon har således inte kommit ste han Anda till Linköping då trup- in vid kungliga teatern An? ea Kalle. pen låg der, för att höra om han An- Nej, det ville de då garantera för nu var ihågkoininen. att hon inte hade. Kalle kom vid teaterdags, och hr På a (tonen vor det variataföre- Oskar Petterssou, som just inte ge- stallning på stadshuset med anled- nerade sig för någonting, gaf «Ham- ning af kreatursmötet. Patron Back let.. Laura hade avancerat Anda upp tyckte egentligen inte mycket om till Ophelia, och Linköpingsborna dylika nöjen, men något skulle man voro bir/juste. livad skulle då inte ju ta nig till på (pallen. Han slig Kalle Back vara! klan tjöt och stam- sig ned vid ett bord vid dörren och Och bykbaljan och skultunnan flyt- pade och applåderade, och på mel- kastade et... likgiltig blick på pro- tades ut ur skråddarns vedbod, och lauakten knut han in på scenen i säll- grammet. Men då ryckte han till, Kalle plockade hop alla vedpinnarna skap med tre buteljer champagne. bleknade och reste sig så hastigt att i ett hörn, och sopade golfvet och «Konsulat-em:1u skulle minsann se att både bord och stol fullo i golfvet. Pianisten spelade, ungherrarne evu- tog in en lampa och två tennstop en tetingjutare också förstår att lefva. Iran verkstaden. Och stereo etåldes Laura tryckte båda hans hånder mot ro, thåkedarne slamrade och kypar- på en kubb, som köksan i andra vå- sitt hjerta, elangde upp ögonen i ta- ne körde ut två hundar, som råkat i ningen brukade hugga af hönornas ket och presenterade asin kåre barn- grill under ett bord. Men ridån domevtine. Kalle blef föremål för ville aldrig gå upp. Slutligen kom hufvuden på, och det skulle vara dryckesbordet. Och der bakom stod mycken artighet och «bror» med hr eEuropas erkänds förste trapezkonst- Laura med barett af blått sockertoppe- Oskar Pettersson, men då han fick nAr« herr Brytnacki och tillkännagaf papper på hufvudet_och sin mammas «Opheliae för sig sjelf och frågade att fröken Juhlin, som skulle sjungit om de inte skulle eklatera sin för- programmets första nummer, beklag- basta röda tsöndagsunderkjol öfver ax- larna och en kaffekopp brunnsvatten lofning nu med emma, brast hon i ligtvis blifvit hastigt illamående, hvar- gråt, slog armarne om hans hals cch före herr Brytnacki bad publiken om i den uturackts handen och sjöng: sa' att den dramatiska konsten vore tillstånd att i stallet få låta fröken aDet Ar Spaniens sol, som glöder °Andligt hög och adel, men på ett Ritzky sjunga en uogerek folksång. Dee'a drutvor till vår tröst; rysligt förfall i landsorten, kvarföre Det år Spaniens sol, som fader hon inte hade hjertn att lemna den Dessa toner i vårt bröst!: Kalle gråt och sa att manisellen åt sitt öde just nu, då »Söderköpings- Inne i «artisternas rum» satt Kalle lurens« konstantnAlare sagt att »frö- bakom ininporna på kållarmåstarns ken Juhlin Ar en uppgående atjerna, Back med armen om lifvct på en teater var ett inte mot Laura. som troligen ko.nmer att ratt snart sminkad och decolletterad dam •f Nå det gick som det skulle. Ett både blanda och varma en ännu mera obestatnd ålder och i trikåer af om- liar Ar &reiter kom herr direktör 0- fordringsfull publik an landsortens». tvistlig färg. Och sminket rann i eknr Pettersson med sitt af 4 damer Ilade Kalle tanke på att flytta till små ljusröda rannilar nedåt den de-. och 6 herrar bestående sallsknp till hufvudstaden; om han finge fast en- colletterade damens kinder, ty hon staden, och når han reste derifrån gagement der? Kunde han låna grät, gråt oförbehållsamt och friko- var Laura ingenue på stat hos herr henne 35 riksdaler till den !våta stigt ur stora bruna ögon och kysste Oskar Pettertson, med åliggande jem- kladningen i »Regina von Eintneritz•? Kalle Bäck på polissongerna al att väl att i tein mån upprätthålla gall- För all del ingen förlofning nu, det Afven de blefvo ljusröd*. Och Kalle 'kapets stora anseende och klena n:- skulle förrycka hela hennpa konst- skakade konvulsiviskt och torkade sig i pannan med blårutig entienas- cetter på operettens område. nftrabana. duk. Qvtillen innan sallskapet reste sköte Kulle reste hem, gjorde nya stop — Vi aro icke langre unga, Laura, ilen gamla luckan i planket så sakta och bagare och hörde på huru hans uren vill du . . . vill du . . . ändå upp och Kulle och Laura omfunmade pappa gaf sig alla underjordiska bli ruin egen till sist? hvarandra midt Giver askhyttan, som tnngter i våld på att inga eskrAdda- — Och du frågar mig inte efter hade sin plats der i vrån. Kalle hade reungar« eller «komediuntelcore nå- bred jag varit alla dessa år, och du en påse konfekt och Laura stora, gonsin skulle såsom aonhuitrur taga bryr dig inte om livad jag år . . . glammande tårar i de långa ögonfran- plats i herrskapet Backe förmaks- — livad du varit vill jag inte e- soffa. sarna. ta. Hvad du ar? För mig ar du — I morgon bår det af för mig, Och tiden gick och hjertat sved. alltid, evigt den lilla Laura, som mötte mig i luckan vid planket och satt vid min sida i akt-Addams ved- bod. Vill du Laura? Jo, nu ville hon, och medan hr Brytnacki gjorde sitt bästa derinne — 9 — på scenen, glasen klingade och pub- fiken stampade af hanryckning, smög vari6(5.ne primadonna sig ut ur re- tade. Lång vana hade skänkt henne en viss motstånds- stauranten, ut i verlden för att börja kraft mot spritdryckens verkningar, och ehuru hennes ett nytt lit, och det skulle nog gå, hufvud ofta var omtöcknadt, var hon aldrig drucken. ty hon tryckte aig så tett intill ett Hon läste så länge och smuttade så flitigt, att hon redligt, manligt hjerta, som aldrig slutligen började meka och föll i sömn. lårt sig glömma, men så gerna ville förlåta. Det som hon studerat så flitigt hade denna märk- &ju rd. • • liga lydelse : Eu kungörelse, utfärdad af h. mats regering ITI o r d. (klent inkommen annooe.) 100 Punds belöning. Strandningsauktion. Thorsdagsmorgonen den 10 juli fann man don döda kroppen af en man i huset n:r 119 Great Por- ter Sättarn, under sådana omständigheter, som tydli- gen utvisade att han blifvit snördad. Efter hållen un- dersökning fäldo juryn det utslag, att mannen blifvit mördad, och ofvanståendo belöning utbetalas till don person (undantagandes medlem af polismakten i do förenade konungarikena), som kan lomna sådana un- derrättelser, som leda till mördarens eller mördarnes gripande. Inrikesministern är dessutom bemyndigad att gifva full Genom offentlig auktion, som fur- rattas i Halmstad, Vallgatan n:r 14, onsdagen den 14 September kl. lit f. in., förealjes för vederbörandes rak- ning strandade barkskeppet «Chri- stinesa ilantibergade inventarier, be- stående af trossar, tågvirke, segel, segelduk, ankare, kuttingar ru. tu: V ilkoren tillkannagifves vid auktions- tillfallet. Varorna kunna beses och närmare underrättelser erhållas efter anmälan hus 756 E. J. Smitt, //3//n4cad. till on byar, som möjligen vid brottet medverkat, un- dantagandes den verklige mördaren. ffituaritlianba. benådning Ur Londons snysseritr. fa »Evad« har oxen ring i Dånen, pappa ?» «Jo, derför att han år förlolvad med koull
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.