delta dagar aflidit på ett sjukhus i mårkte ingenting, och Carra hade på till några emiltidseyhare och till ve- Philadelphia. Han hade fört ett myo- detta listiga satt vunnit sitt mål. derlag får vännen Pelle munks på ket rörligt ht. Når Carra kom hem, blef han ö- •Tjerbyill.. Redan har han fått flora Carl III var vid nio tronbestigning gonblickligen arresterad, då den all- inbjudningskort till dylikt kalatentle, mycket dekad af befolkningen, men månne meningen utpekade honom men det Ar en faslig karl till att va- efter några års förlopp började tunn gom fursten. mördare, men han ne- ra kruserlig af sig; han önskar fler hata honom, dela emedan han be- kade på det beettmdaate och åbero- innan han vill efterkomma inviten. 'kyldes för att vare ett lydigt red- pade sil; på vakterene medge för att Möjligen torde han vAnta på nit få oc ap åt Österrike och pi grund af bevisa sitt alibi. Vid ransakningen eAllskap med en gumma i vår by, dem uppmaning förtrycka folket, dels tålda enkel vAktarene vittnesmål ut- som tagit sig för gripa honom i em- också emedan han var en man med slaget, ty dA Carra enligt hans be- betet. Hon har också en gång ve- mycket latta seder och förde ett högst etAmda föreAkran först kom till sta- rk bjuden på samma nöje som Si- utsvåfvande lit. Ehuru gift, förföljde den ett par timmer efter det mordet moneson, men, oaktade ganska starka han både unga flickor och gifta grin- begåtts, kunde han ju oj vara ger- alcAl talade för att hon tillhandahål- nor med sin nargångeuhet, hvilket ningarnall nen. lit sådana der icke gillande tingestar skaffade honom en tuAngd fiender. Carra blot friland och reste till som likfullt kallas «gökar., lyckades Gutår' många gifta mån och bröder Amerika. Han bosatte sig i Phila- hon likval sno sig undan, men denna hade svurit fursten heemd, hvilket han delphia under namn •f Pietro Bot- gång får allt koringen stånda inför mycket vål visste, men då han var i tini, :nen alla hans landsmån undveko Pontius Pilotur, utan att kunna krång- hög grad modig, brydde han sig ej honom, då ingen ville hata* något la sig undan. derom, utan gick, i trots af ein• vått- att göra med furstemördaren. År Det fans en tid då vi söp hår uppe ner. varningar, ofta ensam omkring 1861 återvände han till Perm*, der efter Ing och författning, ty för nå- på gatorna. gra år sedan var hår ett uttninute- han nu, sedan de politiska förhållan- Antonio Carra, som var sadelma- dena undergått on fullståndig Plan- ringsstAlle, men så kom den kantlo kare, var förlolvad med en mycket dring, hoppades blifva val mottagen Iliaboiteka vinningslystnaden med i vacker eigarrarbetereku. Fursten och belönad. Men han misstog sig. spelet och alla ville ha förtjetieten, hörde talas om henne, fick no henne Man ville ej orkanna, att han gjort men nar så de stortnögendes gub- och visade henne stor uppmarkeam- något för Italiens oafhångighet, och barna kommo underfund med att det het, hvaraf följden blef, att don unga betraktade honom fortfarande som en icke lat sig göra, och en delning på flickan skref till Carra, att hon ej simpel mördare. Alla drogo sig un- så många mans hand blef för mager, kunde tillhöra honom. Från detta dan för honom, och han reste för- så elopadee hela tillstallningen. Af- ögonblick tAnkte Carra endast på att tvifled tillbaka till Amerika. Under ven hår rådde den olagligheten, som hamnas pi fursten. många år har man icke hört talas blifvit till sed i snart lagdi alla de Tillfalligtvis tick han höra talas om honom, förrAn man nu erfarit, att kommuner, hvnrest för år tillåtna för- om en sanimansvårjuing, sona med- han, fattig och Olvergifven, ändat sitt eäljningestållen finnas att utöfver den lemmarne af «det unga Italien. ingått glådjetomina lit pi ett sjukhus i Phi- skatt innehafveren skall för viset kan- i pytte att beröfva fursten lifvet. Han ladelphia. netal erlAgge till kronan, uttaga en begef sig till ett vårdeltue, der de eårekilt sådan åt kommunen, derför eammansvurne höllo sina möten. att denne skall få åt sig råttigheteu De voro just sysselsatta med att råd- beviljad. Att icke ett sådant brott slå om tid och gått för furstens uflif- mot författningen långe seden beif- (Till Laholm. nya Tidning.) vande, och det föreslogs, att lott skulle rate förvånar oss. kastas om hvem eotn skulle öfvertaga Don 14 Sept. 1887. Var sparbank går framåt och låne- vårtvet att tilldela den litdömde döde- rörelsen såväl som insättningarne Ar Fortfarande outtröttlig år torpnien göten. Då steg Carra upp och för- rått ansenlig. Några egentliga för- klarade, att han ej ville låta någon Per Simonsson i Högaholina i sitt luster har banken icke lidit förrån beröfva honom ratten att utkråfva lönkrögeri. Kommersen går immer- nu en del mindre sådana tillskyndat. hilnd, utan att han ensam ville mörda fort och ståndigt nya laddningar af den genom en del knäredsbors fallisse- fursten. Af föreningens öfver hundra den ljutva potatisnektarn anlända till ment. Orsaken härtill och att de medlemmar protesterade endast nå- krognästet. !klen ordningsmakten hål- «stupade« fått kredit liar varit den ler tummen på ögat på gunstig herrn gra få, hvilka senare blifvit bekanta att en viss person i Knäred, som vn- politici, mot en så gryna handling, och natten efter Voxtorps marknad rit bunkens förtroendeman att teckna var lantmannen åter uppe och gjorde men de kunde intet matte, och det vederhåftighetebevis å lånehandlin- beslöts att Antonio Carra skulle ut- visit hos gamle Pelle. Men boet var gar, utfArditt sådana åt personer som tomt för den Adla varan och Simon föra mordgerningeo. han faktiskt bevisligt visste vara all- Den 26 mars 1854 vid solnedgån- oskyldig som en Gude engel med deles utblottade utan gård eller vingar på skuldrorna eller en pen- gen var hertig Carl III efter en pro- Ilen blir troligen måltid för sionsflicka på 16 Ar som aldrig kysst grund. menad stadd på vAg tillbaka till slot- krafvet, om icke uppgörelse sker. andre ån gymnasister och andra skol- tet, endast åtföljd af en adjutant, den Förlusten år icke som virat stor, men pojkar. Dock lånemannen var lika nuvarande österrikiske generalen Bac- sättet hvnrpå den tillkommit desto tull af f-n sam sin antagonist och cittetti. Antonio Carra närmade sig han hade haft sina spejare ute som mer förematIligt, och nog förtjennr honom ljudlöst och stötte en dolk i legat på lur om dagen och sett nå- tilltaget tapet. Till hArnåst. hans bröst anda till skaftet. Fursten Sune. got mystiskt, brånvinelarl mycket 'Hed efter en timme utan att hafva liknande insmugglas i den strax vid igenkänt någon och utan att ha kun- boende Lars Simone.ons stuga, bro- nat elga ett enda ord. lians död Kalle Petterssons sven- der till vår kållaremAstere. Dit titel- tillkannagefr emellertid först följande des också kosan, men Lars var inte ' sexa. dag, på det att hertiginnans rådgif- hemma eller böjd för taga mot, utan rare skulle få tid att utfärda ett me- förklarade hustrun å hans vågner att Kalle Itetterseon stod i diverse- nden, !nerigenom bon förklarades de inte hade «en droppa. i hela hu- handel, men derför var han vål men- tör regentinna. set. Döm emellertid om hennes för- ihaka med Wenn i bröstet Andå. Men kan år efter år se sillen, gulgröna, Carra hade flytt strax efter det han våning, når lansmannen med sina bi- utfört sin förbrytelse. Han klåttrade tråden lyckades skaffa i dagen nå- brustna öga och likval nåra glädje och hopp i sinnet, man kan !talja Giver atedemuren på ett etAlle, der gra karl, livar@ innehåll betans harva deppa var ovanligt låg, korn ut på en förvånansvård likhet i smak med bomull och vadd så lång dagen Ar öppna råhet och begaf sig till stads- om icke just Sinithene °tiodubbla., och likval drömma ont svallande bar- porten, som redan var stangd, och så dock den der gamla, goda fin- Mar. Kalle Pettersson Ilade drömt, huns begårde att bli inelappt. Först efter keluran, som är så innerligt rar till lång underhandling fat väktaren be- shanackegökar.» Hon kunde aldrig dröm hade blifvit verklighet och nu veka sig att släppa in honom, och till begripa, Ivern SOM hade varit så när- skulle han gifta sig på fredag. För nån del finner jag ingen så belöning derför köpte Carra en fla- gången, utan att erlagga magasins- ska vin åt honom. Medan väktaren hyra, sålunda gjort deras hus till sin lelmplig att gifta sig som en hand- Blir den åkte hAlften svår, ett ögonblick vande sig bort, .tålde nederlagsplats. Mon kronans man lande. Carra fram uret i hans rum, och då visste det och för att det icke möj- så Ar han ju van att «hålltt balaneen«, han gick, tålde han i förbigående ett ligen skulle komma bort, tog han och varder hon mera oresonlig an en tittande om, horn sent det redan var. det med sig under insegel. Det var kristen och godmodig menniska bör Vaktaren, som t ar hulft berusad, bara 2t) kannor, men råeker alltid tåla. så har ju en handelsman duglig Brof från Hishult. — 28 — hundan tjenstflickan icke kom hem förrän on timme efter midnatt. Hon märkte ingentig ovanligt, när hon korn hem. Slagen af samvetsförebråelser vid tanken på den Bena timman, tände hou icke ljus, utan tacksam öf- ver att hennes matmor ännu icke återvändt hem, smög hon sig ned till sitt ruin i bottenvåningen och lade alg i mörkret. Hon föll genast i sömn, och vi hafva hennes matmorot bekriiftelBe på att flickan sofvor ovan- ligt hårdi och är ytterst svår att väcka. Under flora timmar var den mystiske hyresgästen alltså ensam i huset. Klockan var nära fyra på morgonen innan bröl- lopsgästerna uppnådde Great Porter Squaro. Det ha- de gått högst animeradt till på bröllopet, och dansen hade varit längre än man anat. När det lilla partiet stod framför porton till n:r 119 Great Portor Square, befanns det sig linnu i on mycket lifvad sinnesstäm- ning. Violspelaren tog fram sin violin och spolade upp on polka; dansande i takt efter musiken inträdde do i huset och dansade genom hela korridoren, då plötsligt hustrun till on af do gifta hyresgästerna ut- stötte ett skrik, som förjagade all färg från deras upp- hettade ansigten. — Min Gud! — skrek don förfärade svinman - vi dansa i blod! Det var blott allt för sant. Do dansade i blod. Det fruntimmer, som gjorde don förfärliga upptäck- ten, begagnade hvita «finskor. När hon utstötte det ålning i att .ge Simmar men kom ihåg, Kalle, att drar och hon i tårar si komma huns erfaren- suckar Aro korta varor, som lått af- heter heti-eran& «ejöskadadt .gods« sittas, bara man ståndigt har kåde- till heders, och Jagger hon p4 bröl- kens sirap och tålmodighetens kros- lopsaftonen af sig större *felen af sin socker på lager, i hvilket fall man kroppsliga meeniskrt på o)leielonguen ken göra sig rakning på öppen cre- si Ar det godt ett redan:i förvAg be- dir hoa lyckan. gudinna pr lefnads- gripn något litet al .thartte- och era- lång accept af firman Hopp tt Comp. battråkning Ja, Kalle, vi alla dina vAnner, som Kallo skulle få tiotutian mod sin stå hår för att endossera den vexel tilltttnkta, och med derit ville hon du och din Amalia dragit på den börja ogen °Mir, men infinn han blot framtida sällhetens allmånna banks så der stadgad och allvatJig och för Aktenskapealdelningakontor, önska in- alltid lemnade ungkarlarnas krets, nerligast att icke protest från verk- hade hane vånner naturligtvis bjudit lighetens rått måtte följa vid förfal- honom på .svensexa. intonen före lotidens slut, utan ett vederhIftigt bröllopsdagen. lelnadsöde infria edert långa papper, Sveneexorna har hin onde i en vek så till kapital som ranta, samt godt- och menniskovAnlig etun4 uppfunnit elcrifra eder många lyckliga år! för att i förväg vAnja isnncn vid Om el dina gamla vinner någon åktenskapete besvArlighete De lån- gång göra huset sin uppvaktning med ga, dumme talen skola 1Arda hona nya profver pk gammal vånekap, må Pinne mot sperlakanelemarna, och du aldrig anse dem torn förlegade kuppnrolegernn ge lionorns'en försmak varor, do der genom tömda bagares nf bernkarnmarens fröjder slutsumma otillbörligen tynga inventa- Ingen menniekii brydde sig egent- riekontots ut- och ingående balans, ligen det ringaste om KalJo Petters- utan genom glädjens skyltande i dina son, men det var alltid ee anledning redliga ögons fönsterexposition tyd- att få en festafton, och glan åt och ligen transportera våra broderliga drack ju ejelf för sina egna pengar. kånelore saldon in i ditt vänliga sin- Blef man en tretti stycken Jå utgjorde nes förfallobok. dividenden i Kalles förtaring inte Då, Kalle Pettersson, kan du hop- många öre pr man. pas, att vid den stora höstrealisatio- Vårdarna samlades kl.- 6„, e. tu. nen, når vår herre till dödens engel och Kalle skulle komma i:ratn kl. 7. bortslumpar hela ditt qvarvarande De voro i kavaj och han , frack, den brackleger vida under inköpeprie, be- gamla fracken förstås, ty visste traktas som en tjuf, på hvilken för- hvnd rom förestod. Når Ka lle lle gick synen icke misekalkulerat sig, utan genom matsalen höll hari. på att af med ett belåtet leende stoppar i kyr- gammal vana ta flickorna ont lifvet, kogårdens kassaskåp, mumlande: «Be- men dc lossade hans röde, svullna taldt; qvitteras!« nAfve med milde våld och sa' med När talaren slutat hålde man ut vemod i blicken: «Inte mera så der, Annu ett qvarter punsch Giver Kalle. bokhållarn!. gamla frack och slog honom i ryg- Så upphåfde vAnnerna ett tjut når gen och bedyrade att han var en fest- de fingo se Kalle, och Bingo en och hudik, som ingen kunde låta bli att en och dunkade honom i ryggen med hålla af, och gjorde fina !Antydningar knuten nAfve och hålde i honom ett om att lians fästmös sAtt att =gås stort glas punsch hvardeo och sa: med ungherrar skulle lemnat något •Skål på dig, gamle hedersprisae!. litet öfrigt att önska ur sedlighets- Och «groeshandlare« Pijrner, som synpunkt. Och så ordnade de sig hAndeleevis var i staden moil profver, vid spelborden; alla — utom Kalle, och var en witzig karl oel gammal som tillsades att han alltid skulle va- vAn till Kalle, hon knackina i kon- ra ledig når hane vårdar ville dricka jakebuteljen med sodavatteneflaskan med honom. Och Kalle gick och tuggade på sa: bittermandlar, som han tagit med sig Pettersson! "— h för det han hört att dc skulle vara Då du nu gör upp ungkarlelifvets bokslut och Jagger upp rytt konto bra mot börjande fylle. Och sen för en kjol i ditt bjertne fes-contra, tAnde han en cigarr och gick och så ha ditt tånfitetn einnere'debitorer ritade sitt och Amalias namn i im- velat saldera ditt credit lör trefligt mun å fönsterrutan, och sög ut ett kamratskap uti en bAgare Iså löpande par punechflAckar på fracken, och den nya etAlde sig vid kakelugnen med han- räkning för din vallgång firman Kalle & Amalia. 31Atto fir- derna på ryggen och klackarna i mans hufvudqvinna genom itekuratess spottlådan och kunde att han börja- och beredvilligt tillmötesgtende mer de få hufvudvArk. Så tick man då åta. Når man kom och mer göra sig värdig eiekompan- jons förtroende, och du f< din sida till &sorten mArkte man att Kalle redligt ufvcrkorsa alla gamla konton inte alls varit nArvarande vid sup61. i karlekens kladd. Gifve. Gud att Allmänt sökande. Slutligen fanns edra känslors konto-kuran' ståndigt ban somnad i tamburen. Våektee, måtte stamma öfverene och minnets fick sig ett par eupar, en smörgås copiebuk blott förvara iingetamn or- och en hummerklo enart hissades och dres. Når eå storken akiekar den bars under jubel kring matbordet. ena fakturan efter de.: andra på rör- Platsens enkelqvartett sjöng: «livens liga brödkorgar med fötter kunder år, som ej vår broder mins!. I pors- och musik i locket, blir tht liau-se linsekAnken stodo «grosshandlare» inom den äktenskapliga veoden, och Pilsner och mnteelsfröken och kyss- ont Arven många nytt poehtr då in- tes med kAnslit och öfvertygelse. Sedan maten borttagits börjades komma på hushållskontot, så skall likval den Petteresonska forIldrukår- spelet igen. Bara med den skillna- lekens giroråkning alltid visa ett den att Kalle nu lagts till hvila på gladjande öfverskott småttingarna till tre stolar inne i rummet, och kandi- daten Perrong ständigt stod och knac- favör. kade med en ljueetake i ett vatten- Äfven solida aktenseeplign firmor glas och tjugutre gånger föreslog kunna beröras af skakande kriser, en .skål för <pinnen., som ingen hörde på: — Mina hav vev! ifvete buller oah bång Från IN så-hånkcr sig vår tanke («ek spel.) ofta till det sti .hi...illa hemmets djupa frid. (da' va' lögn, jag tog öf- — 25 — ver med knekten.). Qvinnan har fun- nits ifrån Aldeta ti ... hi ... ider. (:, Jag Polisens representant upplyste att fången på vä- hår inte hem det aeet..) Den rena, gen till sessionsrummet gjort ett försök att fly, att en milda, sympat tas tatiska qvin- kort strid ägt rum, hvarundor såväl fången som en af nen Ar en engel på jo .. , horden. Silentium mina herrar! Ty ... hyst. konstaplarna erhållit flora slag. Först några ord om (pinnen i allmåu- Mr Goldberry frågade om den slagne konstapeln het. Kan ni in ... hi ... hinto tiga! var tillstädes och svaret utföll nekande. Se'n öfvergå vi till den nålmanna Mr Goldberry: — Jag vill icke göra några an- qvinnen. (Bravo!) Redan Horatius märkningar angående detta uppträde. Jag yrkar på sa: : «Utan qvinnor kan det bestämdaste att fången måtte försättas på fri fot man ingenting utföra.. och det på den enkla grunden, att intet bevis finnes boj da' va' inte Hora- Nej, ne mot honom. titts, Mu.. .hurre Fröbergs trupp va' Åklagaren: I rättvisans intresse yrkar jag på yt- då'. Som moder, maka och Meka- terligare uppskof. rinna ka...a...a... han aldrig en man gå upp emot...hot en qvinna. Polisdomaren: — Om ytterligare åtta dagars upp- Gråt vid spelborden. skof beviljas, kan jag då vara säker på att ni fram- — Jaså, du sitter och fuskar, din lägger sådana bovis, som kunna rättfärdiga hans qvar- lymmel, jag ska... hållande? — Kåre, snAlle vinner — sa' Kalle, Åklagaren: — I så fall må ransakningen uppskju- som åndtligen vaknat och i skjurt- armarna stig på spelet — inte vill ni tas på ytterligare åtta dagar. alåls når ni har velat hedra mej må' en ell'n vacker fest- - Va' gruffar du för, din tusan? vitt Har vi inte hållt sprit i dej, FJERDE KAPITLET. sjangtila ve dej hela qvallen, å' al vet inte hut. Ut lym- kommer du mel! Tidningen uttalar på efterföljande sätt sin isigt Hedersgasten utkastas och kandi- i naken. dat Perrong fortsåtter sitt skåltal för I går stod Antony Cowlrick för sjunde gången qvinnan. inför domare Reardon, anklagad för delaktighet i det Sigurd. (5. P.) hemlighetsfulla mordet. De anmärkningar vi tid of- / Ur Londons Mystutan, 11■ 1 ■ 11~
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.