s ! • gntuntanb en. Då i tor. - dags vall i f. v. fyra herrar kommo kurande ned tör den branta backen vid Brede i Köpenhamn, kom vagnen anda in på hastarne, så att denna blefvo skratuda och började skena. Den som körde, en dervarande gro.- sår, höll igen, så mycket han kunde, och då han till sist hade att vidja mellan att köra mot fabriken, der vagnen med elikerbet skulle bli kros. sed, eller att störta uti den invid fabriken betagna dammen, valde han det senare. Hastarne, vagnen och de fyra herratne befunno stig det.. fura inom några ögonblick i det vita elementet. Iljelp solande från fabriken. Ingen olycka hade skett. Gnom fabrikspersonalen blefvo her- raruc försedda med torra klåder och kunde sedan i godt stånd återvända till Kopenhamn. En farlig situation. Söpenhamnalif. Saksogatan i Kö- pennamn låg natten till i tisdag. tyst och stilla etter dagens larm; blott en ensam gentleman sågs långsamt vandra mot hemmet efter en vål tillvand afton. Han var vid godt humör; det kunde man höra på det muntra Tivoli — Tivola — rivolivolivola . . . Men plötsligt stannar han och stirrar vilds *pirer på deg motsatta sidan af gatan. En mörk skepnad klAttrar der upp. lör muren, når ett öppet fönster och glider in genom detta. Vår vandrare betAnker sig icke långe. 1 nasus ögonblick ar han borta vid 'timida hus, der han som en rasande ringer på portklockan, under det han ropar: Hjelp! tjufvar! Bunts invånare komma fram den ene efter den andre. Vår gentleman förklarar sig. Befolkningen rustar nig. Tjufven skall langa., död eller lelvande. Ett faltberregeni utstaller poster och beordrar hufvudetyrkan till dörren till det rum, i nyfiket tjurven sett. krypa in. En knackar på. Efter någon betankelsetid öppnar linsen fru dörren. «Vi be om tillåtelse att genoinsoka lagenheten! Har döljes vasst en tjuf — kanske en mördare.. Man bör henne konferera med last- ningens kommendant. Slutligen trå- der denne fram: uTjufven, mördaren? Skulle det kanske vara jag?. De undereolcande rygga tillbaka.. .Ja, det vill &aga, om i menen den man, som tör cu stund sedan kröp in genom fönstret. Jag ekall såga er: min hustru tycker inte om, att jag kommer sent hem. Får att icke vulka henne tog jag den hkr vågen. God natt!. Tablå! Båren alvapnades. hitrikes. 1 bulgariska krisen har ånyo intradt en paus efter det att tycke rikalcaneleren afelagit Por- tens franistallning till honom att upp- tråda Goa) «årlig medlare« i anledning at den projekterade Ernrotheka .and- ningen. Bismarck, Kim hittills i den orientaliska frågan hållet sig mycket tillbaka, har uf Turkiet framtvingats i förgrunden, ty de turkiska stats- Afghanistan. mannen, som efter vana ej kunde Nordischc Telegraph Agentur med- fatta ett afgörande beslut och 'mar- ken kunde beqvamet sig att godkanna delar från Merv att enligt tillförlit- eller förkasta general Hrnroths mis- liga underrattelser Ejub Khan ej dra- aion, vinde tig i sin nöd till tyske git sig tillbaka på persiskt områdt., rikelcaneleren och uppfordrade honom utan befinner sig i närheten af lierat nit förmå Österrike. England och under beskydd af talrika anhangni e. Italien nit acceptera det ryska far- e 1 ag et. Porten, salu ingalunda sjell tyck- tes svamla för fen-singel, underlåt så Carl Ifvarsson återvald. Det vidt man vet helt och hållet att till- var med blandade ktinilor af hopp kännagifva ein egen åsigt om saken, och fruktan, som man timma efter och att den hinvande sig till turat timma i förrgår emotsåg underrAttel- Bismarck tog sig derför närmast ut serna om de olika kommuner!~ ut- som ett försök att vaka ansvaret för alla följande håndelser i orienten öf- slag i fråga om valet. Klockan var ver på Tyskland. Kunde sultanen Innu ej 5 e, in. då det - visade sig att förmå tyske rikekansleren att blanda namdemannen Nils Peter lianeson sig i saken, skulle han kunnat tvi erhållit 142 röster och Ifvorseon en- dast 78, men så började det ljusna ; sina Ilande- och öfverlemna omsor- en halt timma derelter linde chan- gen för de ytterligare följderna på cern(' nalle sig: Hansson 165 och 11- tyska riket. vareson 143. Och finnu inga under- så uppfattades onkel Portens schack- rattelacr från skogssocknarne. Strax drag i Berlin, och man handlade der- efter ändraden situationen till 190 etter. för Hundsim och 170 för Hvarsson. Tyskland. I Tyskland har den allmänna dis- Nu var etallningen klar, ty linnea ha- de icke Mentalt och Knared orkat kussionen på senaste tiden varit myc- med att låta resultatet komma till ket upptagen teed åtskilliga nya skat- vår kännedom. men kl. 11 valdags- teprojekt. Det anses otvifvelaktigt aftonen kommo: Knäred med 96 och att regeringen på allvar umgås med !fiskalt med 144 röster och el varde tanken på en, till och mod betydlig det, icke som en kollega i grannsta- böjning af spanmålstullen, men den den uti ett utsände telegram påstått, allmänna meningen har med så stor med en ringa, utan en stor majori- bestämdhet uttalat sig mot denna tet som Sreriges mest framstående re- plan, att den numera kan betraktas presentant blef återvald, Vi egna i som ölvergifven. Åtminstone torde hela den rattänkande delen at val- den ej komma att framlaggas för den kretsens vagnar ett varmt tack åt dem namnet samtnantradande riksdagen. som visat sig ega en el sund, mo- Likaledes ha de oberoende tidnin- gen uppfattning af do rådande för- garne af olika meningsskiftningar va- hållandena att de, utan hånayn till rit ganska ense om att klandra re- något lumpet partiintresse och utan geringens plan att beskatta utlandska att låta locka eller tubba Nig till att vsrdepapper, sil att den skatteupp- rösta efter påtryck, stått starka vid eluicande tyska statakaesan afven hår ein öfvertygelse: Carl /Musan åt har föga uteigter att för ögonblicket Sverige Det var skogsborna som tål- få sin penninghunger stillad. de utslaget, Det ar vanligen med ett visst för- • a kt och öfverlageenhet som den hal- Såsom förut namdt, ligger ett lag- låndske slåttbon talar om «elcolon«, förslag rörande ålderdomspensione- men vi tro att det i allmånhet gifves ring af arbetare under arbete i tyska mycken större intelligens hos dessa Det var plutscenen i regeringen. senare än deras i ekonomiskt {långe- furst Bismarcks omfattande socialpo- ende, livad jordmånen beträffar, etc litiska lagstiftning, hvilken inleddes lyckligare lottade medbröder. Kam- med den nu nåra fullständigt genom- pen för tillvaron år för dem hårdare, förda olyeksfalleföreakringen. Enligt men det okårper deras /MAI kropps- Berliner Tageblatt år 'hinn ej afgjorde, som sjalskrafter, denna strid mot en huruvida pensionsrätten ekall börja karg, oblid natur och lår dem hålla vid 60 eller 70 år och om pensionen ögon och einnen vakna och lapande. ekall belöpa sig till 120 eller 150 Detta galler åtminstone om södra mark (1 mark = 90 öre), Kieler Ztg !lallande skogsbefolkning i allniAnhet. vill veta, att man Unnar begynna med Att Ifvarseene motståndare stå teinli- 70 år och 120 års pension. Sedan gen snopna inför den utgång af valet kan man efter hand målla vitkoren som skett Ar ju helt tydligt; de trodde gyneammare. sig ha mycket vål «förepandt«, men tygen bollo icke. Det år ett stycke Frankrike. engelsk-amerikansk agitation. som För några dagar sedan ekickades varit satt i gfing och till den hån- den sensationsnyheten ut i verlden, synslösu grad att ett vanligt gammalt att en traktat ingåtts mellan Frank- svenskt samvete har svårt att förlika rike och Schweitz angående hesåt- sig med alla de påtrugnings- och tandet af Nord-Savoyen i fall af krig. lockmedel som varit nnvånda för att Denna undemittelse dementeras nu ottivatitla sinnena. 1 Weinge och både från Paria och Bern. Knäred var hl. n. en f. d. skollurars • engagerad af «komit&i« att varfva Det franska mobiliseringsförsöket «sjalars och skedde detta i måndags kan nu betraktas som alslutadt, i det och påföljande dagar, men fiskefånget alla projekterade marscher, manöv- slog dåligt ut, ock rasande deröfver rer och Meningar egt rum. 1 fre- blekt) motetåndarnk till livareson, ty dags f. v. levererades htifvudbataljen når resultatet syntes, OK° sig flera vid Villasavary, hvarefter hela den hin i våld på att «måsten verkat i mobiliserade art6kåren i lördags minimet riktning, men det kunna vi marscherade från Castelnautlary till fritaga honom från. — Att teln om Villefranche. Krigsminister Ferron tryckta valsedlars med Nils Peter har redan Atervandt till Paris. llatinsons namn utdelande i massor lö- Med blyertspenna. nar egentligen ej mödan beröra; det Sr ju en så vanlig lnt fast aldrig förrån i Ar Isar bedtifven, och det förklarar isfeen orsaltfin, lavaritir så många ötverlåpare tunnos. All mo- gens son, enkannerliglen den gamle, har Ment sin hand :mera med att hålla om spisilen och plogarmen. handlera Itnckan och' yxan, sågen och dynggrepcn an det verktyg som stundom får tjenetgöra såsom det si- sta namda redskapet, nernligen pen- nan, vårt sakrasts smutereneningsva- pen, och derfår Ar hatt ofta belåten med att slippa •skritnibga. samt ta- ger utan vidare den lckta lapp nå- gon välvillig sjal sti er honom i hand. Men såsom kandi och sagde år, sfraleningearmne« försåk gick icke och ehuru vi för perionlig del stil helt utanför alla dessa - strider, kun- na vi icke neka till att det år med en den sannaste tillfre destallelse vi mottagit underrAttelsc.i om elutut- gången al denna valstrid. Vi halva förut betecknat den som pygrat:ernan mot jAtten, fast med mgtsatt utgång till sagans kamp och v: tillägga att det Ar dvergar inom lindens verld, som nu upprest sig tnot icke en prin- cip utan en person, ledda af en man, förlåt! en «Darwins felande lank. som strAfvar endast efter att tagit man- teln från Carl liva:390ns axlar, men, oro hön lyckades på oneagar berör- va honom den en gång, skulle te sig som en snöpt åsna i lejonhud. oc h agossarnea 'plast trall, tyckte en at dem, att de nu kunde ha tid att flinga Olyckan. De gjorde alltså sina saker i ordning och Bingo ned till den stora jernvagebron. Olyckan följde med. De gjorde sig redo till arbetet och frågade Olyckan, om han hade någöt att an- föra. Olyckan luddade med ena ban- den litet på repet, som han hade om halsen, så att han kunde tala litet mera fritt, medan han med den an- dra handen höll upp byxorna. Derpå talade han sålunda: — Mina herrar i konventet! Jag tager er till vittne, att denna offent- liga demonstration icke önskats från min sida. Jag hur aldrig sökt någon Ara. Att lefva helt obemärkt, det Ar i min smak. Det ar företa gången jag år i en församling. Och det ar detta som gör mig förlagen och illa till mods, 1 harven fört mig hit att banga mig, derför att jag förekommit er något för sträng och bank mot min hustru. I hafven trasigt er in i mitt husliga lift helgedom och tillvAllat er makten att vånda upp och ned på hustukten. Godt! Jag ar icke så glad åt att lefva, når min myndig- het blifver omtvistad. 1 hafven re- dan förvandlat min underdåniga hu- stru till en öfvermodig och ejelfstan- dig qvinna. Då jag i går sade till henne, att bon skulle gå ut och smör- ja vagnen, ratade hon på sig till sin lulla längd och svarade, att jag kun- de göra det ejelf. AU.er Ego. Jag har alltid varit öm och kår- lekstull mot henne. , _Når hon om vintern måste gå ut i bergen efter brånele, har min ölverrock alltid (En amerikansk hu(xoresk). skyddat henne mot stormen, medan «Olyckan" heter en min, som be- jag under långa timmar satt ensam finner sig i guldgrafrarek;9onien Cum- inne vid kakelugnen. Jag kunde mine City. Han har ett.annat namn, namna flera exempel på min ejelfför- men det bryr ingen ei4; om att an- salcelse, enen jag vill icke upptaga vända. Han år en man,- som har ett er tid. Hon plågar röka af min to- förunderligt lynne och - sina stora bak och rycka i sönder min hatt vid egenheter. , Det mest ,;gendomliga de mest oförutsedda tillfållen. hos Olyckan Ar hans vkakepliga af- Nu älskar hon mig icke mer, och sky för muskelrörelser. • Somligt folk lifvet Ar för mig blott ett tomt narr- vill icke börja något arlpte på fru- spel. Döden med sin oandliga, evi- dagen, men Olyckan är c -e ånnu sorg- ga hvila och dess oinatliga lugna hat ligare offer for denna Gvrirtro; han år en välkommen befrielse för mig. vill icke börja att arbette digon dag Jag går bort, men jag lemnar åt nf fruktan att nitgot ondfakall handa eder en orolig, groflernmad enka, som honom. skall göra det hett om öronen på er. Förlidet år hade han dn liten hus- Jag teetamenterar henne åt denna lig scen med sin hustru; som sedan kolooi. Hon år eder, mine herrar! beklagade sig, att han timide slitit ut Jag har icke något annat ritt gifva ert gammalt etörvelskaft, under det eder, men i det jag skånker henne han försökte ofrertyga 11;nne om en åt eder, känner jag, att min förtidiga at sina konstiga teorier. död stads° ekall betraktas som en Vittnesfö'rhöret utföll till Olyckans sorglig olycka i denna dal. Den dag nackdel, osh guldgrafvarle låto med- skall komma, dl 1 skolen se till ba- dela honom, att så snart den vårsta ka på denna sorgliga afton och ön- brådskan var öfver och de fingo li- ska, att jag åter vore i lifvet. Men tet båttre om tid, skulle de Många då skall det vara för sent — då skall honom. De litade på sitt Olyckan jag vara långt borta. Min sjal skall skulle begagnn sig af brådskan och då vara i det land, der ingen hus- ge sig af, ty do ville icke hänga nå- lig tvist förekommer, och der inga gon så tidigt pi året. Men Olyc- kalla fötter finnas. kan gaf sig icke i våg. Han stan- llegrafven mig vid foten af klip- nade qvar, emedan det var beqva- pan, der humlan och getingen skola 'nare att stanna An att gå sin vag. hålla serenader öfeer min ensamma lian hyste visserligen • ingen öfver- graf! drifven åtrå efter beröm riter fikade Då Olyckan hade sagt dessa mark- efter anan att vara den. förste som liga ord, hölls på stående fot ett råd, blef hängd i den unga kolonien. etter hvars slut Olyckan gick hem Men hellre ån att flytta sina bopålar till sin hydda och olverraelcade sin och resa från ett stalle, der d'et fans hustru. så många hyggliga kamrater, beslöt Hon har hinn icke fullständigt han att stanna och med lugn motse kommit sig etter denna öfverraek- döden, den måtte nu komuta under ning. hvilken foran som helst. En afton, då dagens arbete var slut "OLYCK A514". ffituarithanba. — 32 — — 29 — den plats, der han tog on utedmenniskas lif, vidrörde den hans himla med sin hand och hviskado: — Jag är skuggan af ditt brott! Du och jag skola aldrig skiljas! Han ser sig i spegeln och den tittar öfvor Las axel; förfärad flyr han, och när han sätter sig ned att hvila, känner han don osynliga vålnadens an- dedrägt beröra sin kind. lian lägger sig och drager täcket öfver hufvudet, förlamad af fasa, ty han vet, att skuggan är tätt invid honom. Han står på bron och skådar ner i den glänsande floden, belyst af dan- s ando ,elstrålar. Huru genomskinligt iir icke vattnet! Ofver detta glänsande yta kan ingen skugga hafva nå- gon makt! Men plötsligt synes vattnet viixla fiirg, det ser et som en ström af blod. livad han går föl- jer honom skuggan. Han vandrar öfver ängar och fält och darrar vid det minsta prasslande. Det reg- nar, mon regnet är blodfärgadt för hans ögon. Vat- ten kan han icke dricka — han måste halva gin, kon7 Jak, blott han kan glömma, Fåfängt hopp! Han skall aldrig glömma! Och skuggan af hans brott skall al- ung minna honom förrän hatt faller i rättvisans hän- der och lider sitt straff. Då, och först då, fins det hopp för honom — ty Gud är Larmhertig! Bland do många åtgärder, som af polisen vidta- gits för att upptäcka föröfvaron af mordet, var att låta bevaka huset n:r 119, dag och natt af detektiver. Det är icke många, som kunna anklaga polisen för bri stande nit; men med rätta kan man anklaga den för bristanda takt. fasansfulla utropet, råkade hon se ned på sina föt- ter, och med on rysning föll hon i sin makes armar. Denne hade sjolf knappast styrka nog att hålla henne och skulle hafva lånt henne sjunka till golfvet, om icke hfvon han råkat so ned på golfvet. Hatt tog hen- ne genast i sina armar och skyndade darrande i alla leder uppför trappan. Tyngden af den börda han bar i sina armar, nödgade honom emellertid att stödja sig mot ballustraden; men i samma ögonblick han la- do ain hand på den polerade ledstången, utbrast han : — lliir liar någon blifvit mördad! — och skakade lik ett asplöf skyndade han ned igen till porten. Han öppnade denna och rusade tillika med sin hustru ut J på det lilla torget. Do öfriga handlande personerna i detta drama voro för ett ögonblick paralyserade. Det inatrömman- do dagsljuset väckte dem omsider till besinning och de sågo sig skyggt omkring. På golfvet, i trappan och på ledstången fannos blodfläckar, som ännu icke hunnit torka och do apårade blodfläckarno ända till slutet af don korridor, hvarifrån on smal trappa led- de nod till bottenvåningen. Do ord, som yttrats af' hyresgästen, hvilken rusat ut på gatan, funno nu genklang hos dom alla. I l ar förelåg ett mord. Men hvem var mördad och hvem var mördaren? — Det kom Nig doraf — yttrade violinisten till värdinnan — alf man tar on man i huset, som väg- rar att uppge sitt namn. e Ur Londons onystfrivr. Resepostexpeditören, BOM år i an vid skakningen på taget och no sitter hemma vid skrilbordet, noder sig förargad om och säger till sin jungfru: — Klara ruska en stund på sto- len! På det hår sättet kan jag inte skrifva en rad! Finkänslig. Bonden till sin son, amin icke tagit af mössan, di grefven kont på besök: — Kan du inte ta utaf dej mös- san, då nådig grefven kommer, din förbaskade tåhund! Till grefven: — Var lugn, nådig grefve, gossen år dör, han hörde det inte! Valuta för pengarne. Rebecka i kallbassången: — Mamma, jag vill gå upp, det ar så kallt! Fru Levi: — Skams du inte, barn; Badet kostar 35 öre, och du ar inte nog blå Annu för så mycket pengar. (Sent Inkommen annons.) Tillkiinnagifyande. Af förekommen anledning tillkan- nagilves, att jagten å mina egor fort- farande år förbjuden. Laholm den 16 Sept. 1887. [7881 H. Henrikseon.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.