°invande Ludvig Filip. «origon och Henrik V:a artvinge till itnporialiet. »Gretveng af Paris manifest», förkla- rar han, oeåger i många ord hvad Louis Napoleons proklamation af den 2 december sade i några få rader.. De irlindska godsegarne hålla för nar% grande en kongress i Dublin. Deas förstu resolution inne- höll, att anklagelsen mot godsegar- ne för försummelse nf sina pligter saknar all grund. Mnn erinre sig !Arvid förete sokretereren Balfours ord: »Det fint ingen orättvisa på Ir- land». Bulgariska regeringen har fått en obehaglig diplomatisk tvist med Tyekland. Den tyske kon- suln i Rustschuk, Löper, hade nern- ligen till 'dn regering inberettat, att han af en ,idning på platsen blifvit grott törel/Invid, och begärt förhåll- ningsorder. Furst Bismarck hade då genast aflåtit en allvarsnut not, (lock ej till Sofia, utan till Porten, Kr att genom honom erhålla upprättelse. Bulgarieka regeringen skyndade sig vid första underrAttolsen om saken alt gifta all den upprättelse, som stod i dess makt. Hon lat arrestera tidningens utgifvare, stånga dess tryc- keri och etsåtta Rustechuks prefekt M•ntoff. Når Porten. skrifvelse, med de tyska fordringarna, anlände, kun- de hon derför vise, att hon sjelf- ment vidtagit alla åtgärder för att skaffa konsuln upprättelse. Det skul- le tyckas, som dessa drakoniska mått och steg skulle varit mer ån tillrack- liga att tillfredestållu tyska regerin- gens alla billiga anspråk. Det sy- nes dock ej vara fallet. Ilvilka hen- nes ytterligare fordringar Aro, upp- giftes icke, men både från Sofia och Konstantinopel vet man berätta, att hon intagit en mycket hotande ställ- ning. Sällsamma rykten äro på bå- da platserna i omlopp. Enligt ett al dem skulle regeringen i Berlin begått af Porten att få sända en eskader in i Svarta hafvet för att blockera de bulgariska hamnarna, tills dess fordringnrne blifvit uppfyldie Enligt ett annat skulle furst Bis- marck yrkat, att Porten sjelf skulle sända tre pansarskepp till Burgas och Varna. Till samma kategori af rykten hör vål en uppgift i ett te- legram från Konstantinopel, att &i- stow pascha skulle rest till Tysk- land med uppdrag att tillk&nnaglfva tör kejsaren och furst Bismarck, att Porten sprincipielts år beredd att besatta Östrumilien, men dessförin- nan gerna vill höra Berlinkabinet- tets och de andra makternas åsigter. Faucillepasset i Savojen, som beherektir vägen till Gentve, befåstee nu af fransmännen. Som man erinrar sig, sades det ny- ligen, att Frankrike skulle i Bern gjort en ferfrigan, om edsförbundet, på grund af traktaterna, vore be- näget att besätta detta jemto andra pass i södra Savojen under ett even- tuelt krig mellan Frankrike och Ita- lien. Uppgiften dementeras, och denna dementi synes nu laven haft god grund. I Maredonien råder en stark jäsning, och en stor mängd flyktingar derifrån be i dessa dagar ankommit till Bulgarien. När- maste anledningen till denna Lavan- elring i mima skall vara turkiska re- geringene vägran att tillerkänna den bulgariska befolkningen derstådes samma religiösa frihet som den gre- kiska och serbiska. Om Turkiet fort- sätter denna politik, skrifver en kor- respondent till Standard, skall den macedoni•ka frAgan nämn vår ntgörn deu svarta fläcken vid horisonten. En frlbrytareskara har från Florida gatt ()feer till Cub i afsigt att åvågnbringa en ny res- ning. Flihuetiererna ha dock blif- vit slagna i flora sammandrabbnin- gar med regeringstrupperna, och on af deras anförare, vid namn Garcia, har blifvit dödad. För säkerhets skull. Under nästa termin skall prinsen af Sparta, Greklands kronprins, studera juridik i Leipzig. Till att börja med ville konungen icke inrätta något eget hushåll för prinsen utan ämnade in- ackordera honom i något professors- hus. Men han uppetelde det vilko- ret, att inga vuxna döttrar skulle få finnas i huset. Nu är emellertid fal- let, att det icke fine någon professor i hela Leipzig som ej hur vuxna döttrar. Så nu torde konung Georg ändå till slut få skaffa eget hushåll At prinsen. Hypnotiska ',under.. Vid sista sammanträdet i Aca(Mmie de medi- cine i Paris meddelade doktor Luys en upptäckt, som i akademien väck- te stort uppseende. Han onttalude nemligen bl. a., att om man på ett hypnotiserad individ håller 1:',„ grant stryknin på nackens venstra sidn, åstadkommer detta häftiga kouvul- sioner, stylhet i hela bålen och an- eigtets uppsvällning, samt att alko- hol applicerad på earnina sått, så- lunda utan att användas invärtes, hos hypnotiserade personer kan förorsa- ka ett fullständigt rus under åtta It tio minuter. Denna uppgift torde förtjena största uppmärksamhet men icke mindre kontroll. J När Jonfan Petter drömde ont krig. (Sann bandelee upptecknad at Göte13.-P:na resande referent). Jonas Arvidoeon eger 1 , mantal gård i Skatlunds by. Hall år en välbergad man afven i dessa svåra tider, har en from och snäll hustru och beskedliga barn. Den fromma- ste af dessa Ar den 14-årige Petter. Skoltnästaren i socknen säger, att han ej har ett läraktigare barn, och prosten, som ibland. tittar in till Jo- nas Arvidssone, når han går förbi, berömmer ständigt pojken för hans flit och läslust. Nu beger* sig, att en landthnndlande i närheten hittade i våras på att från något af de större bokföringen i huf- vudstaden hetntaga et: par väldiga packlårar med ()sålda böcker, hvilka han sedan sålde å uuktion. Petter och hans systrar fingo af föråldrarne lof att gå till auktionen och 'Inköpa för några kronor. De hemkom,» med en sju fasans mängd tued Åberg(' och Lodbroke historiska skildringar, och så tog sig ungdomen till att un- der de varma sommardagarne låsa så mycket sons tiden medger. 'Petter blef nf låsningen så inför- lifvad med den för honom så under- liga eagoverld do båda fritt rentjur- randa krönikörerna i bjerta och lif- liga färger frametålde, att han slut- ligen ibland trodde sig !elva med i Åbergs gamla, vilda, klassiska tid. Ilar om natten låg han och drömde om ryssar, polacker, turkar och bar- barer. I verkligheten var Petter t i•st ej någon bjelte, tvärtom: hvilken 10 års parfvel som helst kunde ejågne honom, meu nu i drömmen. i stridens vilda yra, stod han sig modigt, Anda tills fienden var alldeles inpå. Rått som det, var, trängde de vilda, grym- rdnaarra fienderna in genom fönster och Petter vaknade. Det första han gjorde var att hoppa ur sången och utan betånkande springa åt den sidan at stugan, hvarifrån fienden oj in- trängde och handlöst kasta sig genom ett ef de stängda fönstren. Kretin!), kling, pling, kling ljöd det durinne i stugan och utanför. Fader Jonas och hans hustru vak- nade. »livad i Jesee namn Ar det !« ro- pade dc förskrämda. Intet svar. På urstånd hördes i nattens stillhet lätta fjät. Der ute sprang Petter med hvarje hårstrå i vädret, allt hvad hen förmådde bort till närmaste granngård. Hunnen dit slog hnn på fönster och dörrar. «livad Ar det, hma Ar tlet?« - ropades inifrån. aDet år krig hemma till varat«, ro- pade Petter. Så godt som genast öppnnde gran- nen förstugudörren. dIvad är det med dej .pakt', år du galen!‘, aDet Ar krig hemma till varat, ser I inte de velat tutt lifvet å mej.. Grannen begynte i tnånekenet när- :num betrakta pojken, som blödde å händer, ansigte och å benen. Det här måste stå rent galet till, det förstod han nu tydligt. lInns hu- stru, mor Maja. hade nu Alven kom- mit till och beskådade don uppskräm- de, blodige Petter med fasans blickar. sUpp med er spiljka» och .daker» och rädda lifhanken på er, det år krig bort till Jonasa», ropade hon in åt stugan. «Stoppa sedlaboken på dig Sven, lös krittera och hasta och drif dem åt skogen. Ja skall med Gude makt rädda green: na, om det Ar mej möjligt. Qvecka er töser och pajkrt.» Det blef en gruffig uppståndelse, flång och rifvande i livarjehanda klä- desplagg. Petter, hvilken Apnu fullt och fast trodde att fienden nu som bäst höll på att mörda alla der hemma, tyckte nu, att han här på platsen gjort all den nytta han kunnat med att varna folket, och tvang nu för ett väcka de ()frige grnr.narne. Hon slog ur- sinnigt på hvarje fönster och ropade och skrek: «det Ar krig hemma till värst.» Öfvcrnit kont folket i rörelse. Alla blefvo förskrämda vid åsynen at den blodige pojken, hvilken, när han nå- got hunnit hemta n ig, noggrant be- skref, huru den hemske fienden stor- mat in genom fönster och dörrar, Och nu hade den väl gjort af med både far och mor och slApnt systrar- ne i fångenskap bort till sitt läger. »Aech», sade den myndige och välvisp nAttolemannen Håke Jonsson, »ingen skall inbilla mej att hvarken ryssar eller tyskar fallit in i landet, men väl kan det vara tjtifver och Ile hrr Åberg och Lobroke intres- ”bangditere, förrymda fåstningsfingar linnea och alcreckingilvande ekildrin- eller diseeplinerna »om ej lycka det ger. Ar roligt längre A Varberg. fäst- ning. Frett) med bössor, jdketoler å gevär, karar och pojkar. och du - här vände talaren sig till sin half- klådde. af skriteteel ni•tnn f6rgAng- Märkvärdigt V on Almenstoltz: nc dräng, spring efter limmen du!. -- Nej se, god dag gamle gosse! Länsmannen bodde på t i's mils af- Hyst her du varit så länge, efter stånd. Drängen som genast kilade soul jag inte har sett dig? i våg, glad att komma från byn, tog Von Schwansenhjelm: en genväg. I hastigheten tog han — Ah, jag har gjort en liten rund- bort i uttnarker vilse på stig, kom resa kring jorden. ned i ett mossdrag eller en dygrop — Det har jag också gjort. Mark- och fastnade Int illa att han på en värdigt att vi inte 'nötte livar andra! stund hvarken kunde komma fram eller tillbaka. Ju mer hen arbetade Ordagrann uppfattning. Karl: för att komma pA fast mark, bar det »Snälla tant, jag har tappat korken mot djupet tyckts han. Döden såg till min bläckflaska, och det får inte hau alldeles giften denna hemska komma dam i blecket. Vill inte tant natt, om ej hjelp hastigt anlände. vara god att stoppa sia nasa i fisk- Hemska nödrop skallade i natten. öppningen, medan jag skaffar mig en »Se så, nu tu ile lifvet af drån- ny kork ?e gen», ropade man i byn om hvart- Tanten: »Men Karl, du får inte annat. Förskräckelsen stod målad i vara så elak mot din tant.. allas anleten. Qvinlolken ojade sig »Karl: »Ar jag elak tant? Pappa förfärligt. Nu var ju saken så be- har ju sagt, att du lägger din 1110114 tänklig (len kunde bli. i allting.. .Fienden, som ej kan vara någon Hallandspoeten strejkade i går, annan än diceplinerna», sade trovär- digt byns soldat, rnanhaftige n:r 113 ty, vare sig genom den enes eller KlingfAlt, .dyckee anfalla från två andres af vederbörande fel bade in- håll, både från Jonasa och mossen. gen i staden det nöjet få se eller läsa Vi måste dela oss. Medan jag med det alltid intressanta, literärt-esteti- hälften af folket försvarar byn fram- ska organet. ifrån, lär 1 nämndeman försvara den Gamla vanan. En herre har köpt bakifrån. Gud vare med er nåtnn- ett dussin raketer. Bodfröken, som d emun!. nyss kommit från en cigarrhandel, 1 denna kritiska belägenhet ansåg frågar (le han skall gå: nåntdentannen, hvilken eljes ej var — Får det inte lof att vara eld ? van att taga tunt befallningar af nå- gon, det var klokast att lyda. Han Annons. En resando i simbyxor marscherade verkligen med sin skock och strumpor torde anmäla sig hos af till motsntta Andan af byn för att Petter Petterqvist, trikålabrikant. modigt kampa för hem och hård, men Mycket slaknande. Under me- — under vulen hände honom den malören, att den ene efter den an- deltiden blefvo i Frankrike perso- dre af linne trupp rymde sin kos och ner, som öfverbevisades om att ha dels lopp till skogs, dels gömde sig förtalat andra, dömda till att under kring ladugårdekuuterne; och länge loppet af en qvarts timme krypa om- dröjde ej heller, innan hnn, anföra- kring på alla fyra och skålla som en hund. Om detta straff nu lör ti- ren «jelf, följde efter. Hemma hos J empiri hade, som den användes, skulle det säkerligen nämnts, såväl far som mor hastigt blifva ett ohyggligt hundskall. blifvit vakna. Fader Jonas kunde Diskret. En amerikansk tidning rakt ej begripa livud som gått åt pojken. Han loos ej i sängen och meddelade sina läsare, att redaktören fönstret var utslaget. Hastigt klådde var «försvunnen«. Orsaken till detta han sig och gick ut. Från den ett försvinnande anglas på ett mycket stycke bort belägna granngården hör- diskret sått: «Sista gången man såg redaktören, des stoj och vilet."n, och af rösterna förnam han. att Phtter var der. Ilen stod han under ett tråd tillsammans gick dit. Vid fratnkoinsten fann han med flora pereoner, som vero i färd hela huset utrytndt med undantas af Med att hala i ett haruprep.o en katt, som gick och jetnrade sig å En liten fyllnadssumma. »Kun- stugugolfvet. didat» Viggelin: Det måste vara delgot mycket märk- — Jag Ar i den största fatlagen- ligt å förde, det kunde han förstå. het. Till den 30 september måste Allt inomhus bar spår af den häfti- jag ovilkorligen ut med en större gaste brådska. Ilen gick vidare och summa, brer: det fattas 99 kr. Skulle anlände till den 'egentliga byn just du kunna hjelpn mig med detta fe- under det värsta ;tumultet, när sol- lande belopp. dat Klingfält mc;: slag och svordo- — Men hvarför just 99 kronor? mar sökte bibringti sin trupp udicep- — Jo, ser du, resten, 1 krona, har lin. för att manhaftigt kunna kämpa jag sjelf. mot diceplinerne, medan nämnde- mannen och hela: hans trupp hel- I Djurgårds Tivoli. En mager skinnad drog sig ;,ur spelet med in- akradderiarbetare befinner sig bland galunda bibehållen krigsära. åskådarox inne på inenageriet, då Saken förklarad:: sig nu si små- djuret; fordras. Vakturen sticker mel- ningom sjelf. Fat7er Jonas fann et- lan huml; epjelor ott stort stycke ter mycket letand3 djupt inne i en kott åt lejonet. — Afundsvårda lejon! utbrister halmhässja sin forskrAmde son. Han tog honom i logen och ledde he- ekräddaren. 0, den som egde en mmet hem. Från den natten förva- eldun tjenet eum du! rar Jonas i SkittPonda inom säkert Möjligt. Professorn : aBesyniter- ligt, att jag hur sådan anufva i dag. Jag måtte Itu blifvit våt ont fötterna, då jag badade i gård. Purithda. En beklagansvärd okonatnär., — 40 — — 37 — riad — dessa omständigheter bidrog() till att glira sa- ken ännu mera mystisk. Ett egendomligt sammanträffande har iigt rum ; den mördade iir okänd; den enda person polisen ar- resterat är också oklind. Mon London är en stor stad och dylika egendomliga omständigheter förekomma ofta. hårdliändta behandling, ROM kom honom till del un- der brottningen, tyckteå fullständigt hafva tämt . ho- nom; nä r lian talade igen var hans röst mycket .tig- nare. — Anklagar ni mig för mordet på den der !Dan- ner)? — frågade han och vände hufvudet i riktrIng mot 119 Great Porter Squnro. lian Ride ju synbarligen sin egen dom. — Ni vet biist sjolf, om ni gjort det — anmärk- te polisman X. — Ja — svarade han — det vet jag bäst. — livad gjorde ni dor borta? — var nästa fråga. Marinen såg länge på dom, som om han velat in- priigla deras anletsdrag i sitt minne, mun svarade kik°. Ett matt leende öfverfor hans drag, som om han :ve- lat säga: — Af mig får ni ingenting vota. Det var långt framskridit på natten, mon on fitlk- hop hade redan samlat sig, och man hade uppfångat liviekningen, att don person, som mördat mannen i ii:r 119, Great Porter &luttra, blifvit gripen. Do ogill° hafva gjort processen kort med honom, om de fått Hin vilja fram; mon det var konstaplarnes pligt att skydda sin fånge. — Vill ni följa med utan motstånd? — fråga- do do. Ilvarför icke? — sade han. — Det blir jag, — BOM vinner derpå. Do förde honom således till poliskammaren, åt- öljda af on stor folkhop. lo vt Londons mysterier. f FEMTE KAPITLET. !Atom oas nu höra huru ›Aftonmånen) i det föl- jande berättar om dess specielle korrespondents lif- ventyr. Vi hafva nu det nöjet, skrifver bladet, att för våra läsare framlägga on berättelse om do mått och steg vi tagit angående Antony Cowlrick, falskeligen an- klagad för mord på en man, namnet okiindt, i n:r 119 Great Porter Square. Vi förutskicka den anmiirkningen, att det steg vi tagit ledta lika mycket af sympati för Antony Cowl- pck och en önskan att helt och hållet rentvå honom i a llmänhetens ögon, som af vår önskan att erhålla sådana upplysningar, som kunna sprida ljus öfvor det he mlighetsfulla mordet. Som vi förutsågo Antony Cowlricks frigifvando orv() vi en speciell reporter i uppdrag att söka er- hålla ett samtal med honom när han lomnade polir kan man med skäl kalla en i Berlin på ett offentlig lokal som aglet. upp- trädande «Ankare• af mynt. Karlen, som ha: att glädja sig åt det hasta renocutS som «käpp och värjelukare.. hade denna gång slagit vad om att .vilja alla silfvcrmynt som man ville offra i hans gap. Redan bar han in- mundigat 23 mark i 3-, 2- och I- markeetycken, når ett 3-tnarksetvcke slet utleta i ordningen, vardt att ;min- nen tömde den ena ecideln bier efter den undra, kommun flott igen Förd till sanitetsvaktkontoret tog han en laddstock, som han ejelf körde ned en fot i strupen upprepade gånger, men utan resultat. Den stackars ',komma: en. ligger nu pi ett sjukhus för att kureras för sin guldtörst. Hjelp, hjelp, skrek bon så mycket hon orkade och grep med händerna en plankstump, som flöt förbi henne. — Jag ber om ursäkt, sade han, som stod på bron och såg på hur hon flöt. Jag år gift och har sju barn. - Hjelp, hjelp, skrek hon dor ute i ån. — Det Sr då säkert, att ni icke faller mig ont halsen och kallar mig ert lifta riddare m. m.? frågade han. — Nej, hjelp, lejd& — Och icke fordrar ni att jag skall gifta enig med er för mitt hjeltemod? — Nej, hjelp, Kjell), mig blott. — Nå, då skall jais val göra det, sade han och tog af sig rocken. Ser ni, tillade han innan han kastade sig
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.