strand och baron Ranb få göra rond- remin i pressen, en åra. tunn visst folk synes ifrigt efterstratvn. • • • SI långt brefekrifvuren i D. N. Det tyckes, som skulle polisen ennrt vara den tålte skinas-ental: ten i re- ligionsfrågor. Kanske borde intet fö- redrag få hållns utan att en polismä- stare eller åtminstone en poliskon- stapel utfårdnt tillåtelse. I)et vore ett nr åra (Cr vår vAleignade, ofel- bara s tatskyrka. Biskop Chr. E. Fahl- mint s, den erkeklittereo, ekref dock en gång: .Det heliga kan aldrig profaneras; en lusteld kan vål purpur arga mol- n en, en vådeld ock; men bolon blott år sol.» Mannen Fahlet tants var, innan han blef Giskof i VesterAs, professor i Upsala. TAnk, om han lefvnt der nu och i ett föredrag ringt ord, sådana som de citerade; han skulle slå sanno- lika blifvit förbjuden 'rilla föredrag. Crispi på Friedricirsruhe. Berlin den 3 oktober. Det italien- eka sånflebudet, grefve Launay afre- ate i går eftermiddag till Priedriche- ruhe, dit statssekreteraren Ilistnnrck, ledsagad al legations-sekreteraren Pourtalis redan intraffat. En oförbiltterlig erkehertig. 1 Wien vrckcr det för nArynrunde Iaktta uppseeude, att erkehertig Jo- ban Sallutor blifvit afskedad från sin befattning som chef för den artin:di- vision, hvare generalbefäl Ar forlagdt i Lin? Denne erkehertig Ar utan trifvel den mest begåfvade af huset Habsburgs talrika erkeltertignr, och bar leiviet genomgått d e militära graderna. Man såg till och med i ho- Dom den blilvande genernlinspektö- ren i österrikiska nrins".n. Denne erkehertig har emellertid alltid halt sitt eget Itufvull. Far ron' år medan införde han i sitt eget pe- lare en kor ångereka vid lingon Loni tubel, hvilken sedermera blifvit en V Wieneroperettens etjernor, °at hennes tre systrar. 31att kan tänka tig, hvilken ekande! detta skulle bli inom de högfärdiga Wienekn hofkret- tame, der ett borgerligt namn ej tå- les. Kejaa:en förbjöd till och med erkehertigen att villa sig i k. slottet. Knappt var denna hietotia glömd, förr An den oförbätterlige Johan Sal- vstor gjorde eig till föreläsare nch i millarklubben i Wien olm Inlo.rtigt kritiserade hela den österrikiska har- ordningen, Kejsaren sånde honom då till Lita. Der gal garnieonelifvete maklighet honom idEn att 'hitta en broschyr, ri=tad mot Österrikiska politiken och epecielt Österrikisk-tyaka alliansen. Kejsaren skickade honom nu till Kraken,. Der flog sig erkeltertigen på att bli karrikatyrtecknare och of- fentliggjorde ett albu.n med karrika- tyrer af kejoarlainiljens medlem s åar. Det var endast genom kejearene per- sonliga bemedling, som en duell mel- lan två erkehertigar kunde förekom- mas. Kort derpå uppfann Johan Salva- tor ett repetergever, som enligt de österrikiske generalernas mening år det bästa krigerapen man för nuva- rande känner; men — onktadt denna gy tintemma dom blef erkehertigens modell förkttstad. Detta var för myc- ket för en st obändig naturgom halis. Han 'diskret kejsar Frans Josef ett prof, tuan vanvördiga ton var dess minst n fel, och deri hen angrep ile rtinna t k i.dist imatitotionet na. Svaret lat ej Name på eig; man th ang Julian Sulvator nu taga alsked, något, 'ont ej skedde tunn strid. Nu har han sålt sinn egendomar i överrike och ekull Mr framtiden bo i England. Tillfångatagne at röfvere. Stnyrnn den 3 oktober. Fyra en- gelsman togos den 26 eeptembcr till flinga af röfvare. De ha nu försatte pit fri fot mot en lösesumma af 750 pund sterling. österrike-Ungern. Enligt telegram från Wien tim ode i (len österrikiska hufvudstadens niir- het i onsdags en olycka, !Ivars notur påminner om den nyligen i Wax- holm timude. I Felirdorf i närheten af Wien sprang nealligen då ett kruttnagnsin i luften med den påföljd att toll artillerister dödades. Anta- let sårade Ar obekant. Fransk-tyska griinskonflikten. Mötet melltut tyske kommigiarien von Schirmeek och franske general- prokurntorn Sadoul,ltvilka båda skul- le undersöka elyekehrtndelsen vid Vexincourt, skildra' på följnntle dra- matiska sått af en korrespondent till Le Figaro: Jag kunde ej låta bli att beundra vår generalprokurator, hvilken i sin lilla, rundelcurna hatt och jagtrock obeväpnad förstod nit imponera (!) på kommissarien, hvars bröst var be- tukt med ordnar. Oaktadt femton med revolvrar beväpnade skogrnktn- re voro till suittlest, vågade (1) kom- missarien ej gå närmare. herr Sadoul sade då inbjudande : — Hos mol löper ni ingen fara. - Och peknntle på blodfiäckarne tillade han: -- Ser ni, der Ar mordet be- gånget. — Nej — svarntle kommissarien - det var dn olycklig Plump. -- En slump! Karlen skiA ju af tre skott! — Ilat var ung i tjensten och har ej förstått sin instruktion. a — Nej — inföll här .jagmästaren, !Om qvaratannat på tyskt område (jag ansvarar för följande ord, som djupt fäst sig i mitt minne) — han har ej origtigt förstått, tunn blott för strångt tillämpat sin instruktion! Ilen lirar uppfört sig som en @nidet på ein post. Detta yttrande gjorde oss alla för- stämda. De båda embetsmånnennAgo likbleka ut; de förstod°, att deras samtal var slut. Sndoul bugade nig, kommissarien enluteratie och jigmå- staren kommenderade: aldelning helt om — mnrechl och så gingo de ett, tu! ett, te! mera siyfnackade ån nå- gonsin. Aldrig hade vi tydligare förmått, hvilken algrund som skiljer dc båda lånderna At : här en allmän åklagare, der en malma beväpnade folk, under det våra tappra gendarmer icke nåla visade sig. Så låter det i Le Figaro! Emel- lertid har tidningen nog icke utan afsigt gifvit en så efrnnsku framställ- ning nf saken, ty alla sådana fram- ställningar tros gennet i l'nria. I)et gamla ordspråket »man tror helst livad man vill tro» kommer hår till tillsmitning. Också synas de, i I'n • ria boende tyskerne vara mycket oro- lige öfver stamningen (lerslå:Im Af La I'atrie meddelas = en upp2ilt som älven bekräftas af andra blad -- att under de senaste dagarne en enle2 d t vi-k nr leninist Paris, emedan d.• p grtaital af den i arbetaregvnrteren Ki- dnnde stamningen fruktat oroligheter. • Enligt ett privattelegram från Ber- lin till danska Nationaltidende har kejsar Wilhelm personligen blandat sig i tvisten och anbefalt utbetalande al 50,000 marks skadeersAttning till Brignons efterlefvande. Wungen lår ha vegrut mottaga all skadeersått- redaktionsbyrån. (Humoresk för Laholm nya tidning.) Herr Pettersson inträder på redak- tionebs tån, sågatole till redaktören: -. Jag har en bra notis er; Ar ni fåtdig att skrifta? — Ja bevars! Var På god och diktera — svarade redaktören. — 1 går morgee åkte fru Petters- son — det Ar min hustru — och hen- nes dotter Mari - Lovis med en brun måra., som heter Bligen, på vägen utmed An för att med besöka hennes moster. — 'teaken. moster? — Hvilkens moster? Min hustrus moster! Alltså: för att besöka hen- ne/ moster. Just som ile farit för- bi mejeriet, miste hon den ena ekon. — liven)? Mari-Lovis? — Nej, Måsen. märren. Då ytt- rade Mari-Lovis till sin mor att hon bar sig el lustigt åt. — !Ivern. fru Petter. eon? — Nej, Måsen. vet ja! Och att hon hade På underliga fasoner, att hon just hade lust att vända om. — Menar ni Måsen eller Mari- Lovis? — Mnri-Lovis, naturligtvis. — Men hon fortfor att halta, tills man kom- mit bortemot (ivern, då hon med ens lade öronen bukut, och... — Förlåt, ni menar val inte fröken Petterssons Oron? — Nej, det menar jag inte! — Nå, låt oss då gå vidare i tex- tett. Fru Pettersson lade orotten bak- ut och ... — Nej,jng menar murren! Och jura som de kommo till bron, tom letler öfver ån, tog hon ett hopp åt sidan, och fru Pettersson började skrikn. Ilnn slog hakat med begge benen ... — Talar ni om fru Pettersson eller om • — Om Bläaen, kan ni vill förstå — och slog af svängeln: I nästa ö- gonblick, innan fru Pettersson och hen- ne. dotter hunnit ur åkdonet, kastade hon sig Itufvudatupa öfver broräcket. — Ni menar naturligtvis märren? — Natutligtvis menar jag märren. Den ena Araglinnn höll, och då Ma- sen knatade eig °Iver, ryckte bon åk- donet med sig och fru Pettersson med dotter föll i vattnet. »Uren stum genast :not åt:granden, och fröken Pettersson, som lyckligtvis inte för- lornt bottinningen, högg fast i hennes svans; bon linde skenkollers. — Ni menar vid inte Mari-Lovis? — Nej, märren! Och då hon snut förbi fru Pettereson, grep hon fast i henne ... t draga delo vålttehålletta i land, men alf oklind nuledning slipyre fru Pet- tersson infirren' stons ock ... — Nicka liv-. sa' ni jo. sitt det var fröken llstr i- Lov is, som gripit mar- ren sim svansen. — Sa' ja', nå då var det vål så då. Alltnog: hon elappte svansen på mierretKoch når det var gjordt,ajönk hon till alten som en eten.. — Det var då således marren som sjönk? — Det sa ja' inte; det var Mari- Levi.. — Och fru Pettersson sam i land? — Nej det gjorde hon inte! — Flög hon upp i luften kan- hAndn ? — Elva en'? Ni tror visst ni iir mycket klyftig, eller hur? — Visst inte, berätta mig nu hi- storien, si få vi viii tala oro det an- dra sedan. — livad sade fröken Mari- Levi., når hon gick till botten? — Jag hade god lust att klå er! — Men livarför sa' hon det? — Ni år en träskalle — sade Pet- tersern och rest, sig upp. — Drilver ni längre med mig, skall ni få se på annat! Jag tänkte tala OM litet mera om märrs, och !trad huttra min sa! om .kullerbyttorna di gjorde på hem- vägen, men nu ger påg er så många som flyger och far! . • • Redaktören steg bakom ekrifbordet. höll upp stolen framför sig nch sade: — Men lavart'« slog herrskapet kullerbytta på hemvägen? • . • verantörerna och på att stryka med, fest nåd fick F å för rått den gången. .1u, det år billigt lersa så der ute, når man förstår stalla sig! Detta var ju ett stycke Nahja. bvsqvaller jag presenterat mig med vid mitt första intrAde lom medde- lare till Eder enade tidning; och in- te år ju precis något vidare trefligt för andra An de som kanna lask cell persnnern men nästa gång skall jag beröra ttliwaraarnma linnen såsom t. ex. den hAnsynelösa valröreleeagi- tation; litet grand om den allmänt vål kände, utmärkte godsegaren och filentropeen(menniskovennen)A.Möl- ler, som inte heter verb-, uttalas som .fårans - längre, med flera andra tral- w. liga meddelnuden — giittegångs. och polissaker. (Laholm. riidstufruriirt rl. 3 okt. 1887.) ortforniug od) Mai roffat< i§r3n4 Ellagnuijon Iran ,tarabib i 3itftpina8 lån 15 troner finlemmat. ' — lunne mara 0Mo:uti litnaube, öeld uppffintna, bele nninft,intea mål figure- n:0e ed) Mehr» af bens, en b8mb till 15 fr:å båta, ett mål 13fiverlerunabt lamt het fifta «- ett ueeffjutet. #,tuer. faute entellertib jama letrionette Rut in- får flatiefirtaltit otalet itriltligen. i4 at &Ii,' id g(' inom stadsfiirsanilingen er- Brefkort från Skummesliif. inras derom, att andra hälf- (Till Laholm, nya Tidning.) ten af 1886 års kommunal- Det Ar bra billigt att resa nu för tiden sedan vi fått vår präktiga jern- utskylder skall erläggas å väg och station ha vi på ligorna in- rådhuset om fredag den 7 om soknen. Härförleden var ju bland dennes kl. 10 1'. alla tie otaliga lustresor, som i *ont- Laholm den 5 Oktober rna ginge af stapeln, ett till Warberg 1887. och vi ville På gerna, men drogo oss Drätselkammaren. lite trär för kostnaden, inte reson, nom derför att det skulle vara så dyrt nit lefva i den der «deseplinstaden.. Men det var Andå tre stycken Inte- bönder, som med sitta ljenare eltnc- kntle« i vAg och de visste att brann att så billigt anm de lefvat i dein stoden kunde de icke gjort hemma. För styra daler« köpte de :dg ett lialft pund torsk och den kokte de och den surhet de och den Ilade bestätntle reckt till att måtta lika många som ,tesus skaffade föda At af 7 flikar. kuku bröd handinde de r tig och brunvin hade de med sig och nå säpo de på fisken Anda tills dc 'angick i häl» måste springa till station, ty osnone var på färde att gå. Men det var ingen lröjsrmed den «gen» Maten. Det fick åtminstone jernvAgovagnnr- nen yttre kanna på. Gångbradcrna förde åtminstone med sig eh stycke Aingkök.mat• 'en bra bit, hvilken dock konduktören fann vara of nå- Han hviskade i hennes öra: — vakna, liten! Jag har bultat högt nog för att viicka upp on död och in- gen svarar. Vakna! Som hon icke gjorde någon rörelse4.runkade han henne aakta, hvarpå hon mumla& någrri ord, men så otydligt att han icke kunde fatta deras mening. — Nå? — sade hatt och lutndo sitt öra ned till hennes läppar. — Hvad säger du? — Två askar för on penny — mumlade hon. - Köp on ask! — mamma är sjuk — ingenting att äta! En tvinna kom i detsamma framåt .gatan och ' stannade framför porten med ett ölkrus i handen. Ilon öppnade dörron, då hon i detsamma varsoblef det sof- vande barnet. — livad, det är lilla Fanny! — utbravt hon. — Hon bad mig — inföll vår reporter — att trycka på den blå knnppen och knacka fem gånger. — Ja — sade qvinnan — tredje våningen. — Den unga qvinnan, — sade vår reporter — i det han smög sex pence i qvinnans hand — den tinga qvinnan i tredje våningen — är hon hemma? . — Det är svårt att säga — svarade qvinnan, som insåg att hen måste göra skäl för penningarne — hon är så tyst af sig, Blanche, att det är svårt att säga om hon iir hemma eller icke. — Låt mig so — sade vår reporter och låtsades tänka efter — hur länge hnr Blanche bott i huset? — Omkring tre månader, tror jag. Vacker är hon icke. Ur Londons neysisrier. gott misstänkt natur, !svadan den un- dnnskaffetles och hällo några af le- Finne Sohanefon—getbiag andar. be8 åttne frau hållet ott fårttetatc fett- faranbe tillgreppet från (fart 3obanilett. %em mitnen fem tuoro infallabe babe ingenting att möbeln, men tuoro nå- got ftribiga i fina tennet:nål eng:inte tiden får fammantråffanbt nid cc!, ftiljb Ett karl, slom mötte patron Petters- mdfan från sinat aftonen ifråga. (»a- son nar han kom ut ifrån byrån, tyckte teer fig bed, eattabt ritt nrfanbe em fri - att han såg ut som ett lik i synen, gifning; fitta qmar ed) fåretommer må- så blek var han. Han hade fått gall- let anno nafta månbag. feber och tidningen hade förlorat en prcnumernnt. (sent inkommna annonser.) Å E. — )t — — blir rik, skall jag söka rätt på dig. So efter på ka- mink ransen. Det var en egendomlig skrifvolso. Bokstäfverna, som lAdade ordet »Fannys, voro skrifna med stor stil, så att gren ett barn, eom möjligen icke kunde läsa fin stil, skalle kunna stafva sig till dem; det öfriga var skrilvet med fin stil. Vår reporter förklarade saken för sig sålunda: Den lilla flickan, som låg och sof på sängen, kun- de icke läsa, men förstod do stora bokstäfver, som bildad() namnet Fanny. Maten på bordet var för hell- es Nar hon skulle iita, måste honnett ögon D r räkning. 'alla på yapperelappon, och hon skulle känna igen sitt ni_mni n. Nyfiken titt få veta hvad som' stod .på lappen, sk a ll e hon uppsöka någon af hyrnsgästerna — kanske värdinnan sjelf — sorna om kunde högt läsa lappens inne- håll för henne och so efter på kaninkransen. Hvarför skulle icke vår reporter s1elf läsa bref- vet för lilla Fanny, och hvarrör skulle icke han kun- na se efter på kaminkransen? Han gjorde det senare utan vidare betänklighe- ter. På kaminkransen fann han två oförseglade ku- vert med adroseer. Begge innehöll° penningar. på det ena stod >För Fanny». I)et innehöll en' ining. På det andra stod: Mrs Rogers värdinna. en herre, anmäld vid en tidning, kommer hit för att träffa Blanche och en vän, som han i dag mötte på Leicester Square, var god letnna honom inneslutna. — Ilvilken henne? Marren? — Mari-Lovis förstås --'och det påg nustan tir, 1.0111 0111 marren skulle 16 (833) Höks hitrads Arbetareförenings medlemmar torde si mangrant som möjligt lördagen den 8 ths kl. 12 f. er. samlas hos hr N. E. Fredriksson, lör att ledsaga aflidnc föreningemed- lemmen stads/. N. Hansson till hans sista hvilorum. ordf. (834) ,fituarielpuba. Förnärmande. På en supd frågar en herre efter en stunda konversation: -- Förlåt, Ar ni gift? — Jag — gift! Jag år innehar- vare af en äktenskapsbyrå. I spårvagnen. En valkladd ung durve steg 141cm:fagen in i en *pir- vagn. Alla platser voro upptagna, men ingen af herrarne gjorde min af att resa sig. Blott en sluskig karl med. en gassa i knået visade sig artig. Han flyttade ner gossen tein knäet och sade: eVar artig, min sosse, och lemna din plats åt damen». Lablå. Laddade grisar. (Amerikansk hi'liria4 E n manvid namn Henry Sambon i Ilenderson, Kentucky, hade nyligen anlaudt dynamit för att på sin mark springa bort tradstubbar. Etter val förfulade arbete lat han ett del af det farliga eprångAtnnet ligga qvar på marken. Dynamiten var blandad med sågspån, och det hela spred en så stark och i två svins tycke behag- lig lukt, att de betraktade massan som *gefundenes Pressen« och utan vidare slukade densamma. Det ovanliga ämnet uttilvade en melism verkan på tio båda borstdju- ren. De blefvo ofvertaodiga, dansade omkring på ett otympligt sått och retade bådar och mulåsnor genom att etjåla bort majsen ur deras krub- bor. En mulåsna tyckte inte om detta' akility, och då det ena svinet kom i hennes tuarket, slog hon bak- ut och tilldelade sin grymtande gäst ett kraftigt 'Ing med haven. Verkan håra( var likt( ovåntati som förtårlig — svinet exploderade! En fruktansvård knall hördes, och då rö- ken nch dammolnet skingrat sig, sågs af svinet ingenting annat An litet borst och trå fettflaekar på omkring 300 fots afstånd från olycksstället. På den plats, der svinet ett ögonblick
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.