tie vedermödor han bele att utstå, når han på 1850-talet sökte ombilda pitt bila, nf junkrar och embetsmån toppridna turetendönie till en kon- stitutionell stat. »Adeln», ekrifver h an, »ansåg mig genast för sin far- ligaste fiende och tunn ende, nu her- tigen vore den ende demokraten hertigdörnet Koburg-Gothu.» Och på ett annat måtto heter det: »För att nngifva min stallning till landet, befalde jag att formeln smed Guds nåde• skulle strykas från början af de hertigliga förordningarna. Detta tillråknades mig af ernbetemånnen som en stor förbrytelse.. Konung Leopold, åtföljd nf sin gemål och en talrik svit, besökte i torsdags nfton den nya vii:piska teatern i IBrussel. Alla ministrarna och ett stort antal depu- terade sågos bland Askådnrne, liksom en utvald smnling nf konstnarer och ekriftstållare från nåla delar af Bel- gien. BorgmAgtaren Bois mottog konungen med ett vlAmiskt tal, och denne svarade i ett långt, med far- trefilig vllmisk accent framförde tal på samma språk. Det var ett »ev- nement». ingen belgisk furste har hittills offentligt anvAndt detta språk. Detta erkAnnando al den vlarniska rörelsen bin landets regering helga- des med stormande lefverop. ekrifver en korrespondent, såg man en sådan entusiasm för konungen. I Belgien herekade i de sista dngarne en stark agitation med anledning af de till i söndags utsatta kommunalvalen. De liberala anses såkra om segern i Antwerpen, ',fluid), Gent och L5- wen, hvaremot utgången i flera af Brits els stora föranleder år oviss i följd af klerikalernas utomordentliga anstrAngningar. Dc liberala sökte frånrycka sina motståndare BrOgge och Medicin. Utomordentligt hat- tig var valkampen i Breigsel, der mot den liberala listan står en annan med femton tadiknler, socialister och re- publikaner, De senares seger ansågs alls icke osannolik. Vnlen anses eårskildt i igtiga som angifvnt e af den rigtning, i hvilken de någn år stun- dande nya kammarvalen komma att gå. Kongostattm — !kräves det från Brasse' — ut- rustar en större expedition till ötre Kongo. Flere belgiska officerare, under befäl af kapten Van 'ler Velde, skola i slutet af denna månad nfresa till Stanley Fulls, för att bistå Tippo vid belampendet af de tirnbiskn sluf- handlarne. Så till vida biter upp- giften Irån Bi ömse' sannolik nog. Men når den tillagger, att gamma expedition skulle ha till yttersta syf- te att införlilva det långt österut vid Vietoriasjön belagna Ugandn-riket med Kongostnten, faller den tenli- gen mycket in i det åfventyrliga. General Boulangers yttranden om och mot krigsministern Lade ej inskränkt sig till dc ur Na- tion 3tergifna. finn hade hå godt som immigt och allt jetnt pi resan- de fot mottagit referenter ålven från Soir, Gil-Blus och Mutin. Till dem alla hade han sagt sig vara öfverty- gad om, att slida (Alttåget vore rig- tadt emot honom.» lians motetånda- re vore förbittrade öfver den popu- laritet han vunnit och smidde vapen emot honom kr att bringa honom på fall. Men dessa vapen skulle vånda sig mot dem sjclfva. De mom Aro betagna tro dem skola snart tröttna vid alla deras smädelser. .Dc skola trånga till djupet af sakerna och in- se, hvem jag Ar. De skola inse, att minietdren dritver undersökningen i sylt° att komma åt mig, så att utan sned skål kan slig a , att den år rig- ht(' mot mig. Men stigen det högt, att jag ej känner mig det minsta oroad deröfver!. — Och Nations korrespondent tillAgger till sin re- dogörelse för samtalet med Boulan- ger : »Jag hade redan lemnat gene- ralen, då han ropade mig tillbaka och visade mig ett tidningsreferat för budgetutskottets sammanträde da- gen förut. Som ni vet, sade han, hade man 'dynt besparingar i 1887 Ars anslag till tillverkning af Lebel- gevar. Men nu tillkånnager man, att hela anslaget skall vara nnvAndt den 31 december. Minn siffror äro så- lunda allt jemt rigtign. Nattarbete har blifvit inetaldt i St. Etienne va- penfabriker, icke emedan det var dyrt, utan emedan det ansågs un- derhaltigt. Men nu har man åter- upptagit det, utan att kostnaderna blifvit mindres. tilistan alla de bulgariska mini- strame ha blifvit valda till ledamöter of sobranjen. Stoiloff på fem, Schiv- koff, Natechevitsch och Straneky på två stenen. Resultatet af valen, sti- ger Svoboda, år ett bevis på, att Bul- garien Ar mäktigt nf ett ejelfettindigt politiskt lit, ett faktum som förtjenar tagas i betraktande af diplotnatien, hvilkcn med tnissbrukande af sin makt gör anspråk på rättigheten att bestämma alver de små staternas öden. Från olika synpunkter. (Notarien Illomqvist sitter på hotellschvrei- zeriet i kretsen af några förtrogna vinner och talar om ungitarlslifvets besvarliglieter och staderskan Anna Lisa.) — Ja, jag får Inf att gifta mig och sålja min sköna frihet och bli en li- kadan mes som alla undra åkte mån, bara för det e-litade, elåndtga, paten- tjubelidiotiskn karingstyckcts skull. Når det år kallt och hon fryser om sin långa, otäcka kräftklor når hon skall gå efter ved i källaren, då eldar hon på sin höjd hvarannan dag, och jag får ligga med nattrock, kavaj och pelspnletåt pi mig i stingen för att inte nåde Urin i mitt eget rum förvandlas till ett isstycke. Men blir det milrit i viidret, di tycker hon det år roligt att stå i kållardörren och slamra med allt gkdens folk, och då bår hon upp ved och då eldnr hon så att jag får lagga mig spritt naken på chaislonguen för att kunna hårda ut, och Andå fnurras håret på mitt arma hufvud af vårenen. Ja, en idiot år hon. 1 förrgår kom min fabror till sta- den, den der rika knölen på Trå- hamra, ni vet, och som jag hoppas få allt i hop efter, når han blott kan besluta sig för att bli salig på allvar och inte bara vid tmldybordet. lian kom upp på mitt rum och myste så godt, för der ser bulligt och uselt ut, som ni vet, och så sa' han: — Rått, min gosse, jag tycker inte om når pojkar omge sig med för mycken lyx. .lneA, här ritter du och stråfvar och arbetar för din framtid, min kåre Frans. — Ja, fabror, och nekar mig livarje njutning, hvarje förströelse, Arven den Nog skulle jag t. ex. oskyldigaste. gerna vilja gå på teatern ibland och Ge någon vacker, historisk, fogter- land.k pjes, liten det får vara. Ett fattig pojk får inte extravagern. Da kommer Anna Lisa — ack, nto hon låge i Atlantiska oceanen på nå- got rigtigt djupt Måne! — med anden halsen och ett par sjuknopps genta de Suede i handen och skriker: — Notarien, notarien, si dias,: hår glömde cirkusfröken når hon var hår i går (pall och drack salt hos nota- rien Nå, jag slog lyckligtvis inte ihjel benne, Nom jag först Amnatle, men når gubben gått utan att båga ntljö, och ing tog henne om armen och i i- ende henne och frågade otn hon ville jag skulle skaffa henne ett friplats på något bra hospital, så bara klappade det vidundret utig på axeln och en: — Notarien lille, nu ska' hon inte va' oresonlig, inte kunne ja, min stac- kare, veta att hans gamle farbror, som står på grafvens brådd och bor- de tanka på sin odödliga sjåt, också A' galen Atter cirkusfröken! .0m jag inte kan skaffa mig en yngre, vettigare rnenniska att passa mig«? ,Jo bevars, jag hade en tju- goåring en gång, och jag tyckte rig- tigt bra om henne och hon var upp- ntårkeam och seen på allt vis, nioö så en afton, jag kont lite sent hem, stod der en muraregesäll i porten och slog mig midt i ansigtet med en knu- ten nålve, så jag såg millioner vana- triseor och ett halft dussin nordstjer- nor också, och sa': «Tack ska' herrn ha för han å så snål, ve Linn, frir Lina å' inin fästmö, ser han; och der eka' han hn för guttaperkagolochernn, hatt gett henne, och der ska' han ha for silkesjalen, och der för han kul- lade henne sin «söta vått i går (pall når jag stod bakom pipan på vinden«. Och så knölade han pi mig så jag fick ropa på polis och inte kunde gå ut på 14 da'r. Nej, de unga nåder- skorna aktar man sig allt för. Och så år hon så gammal, det kra- kel, så hon kom till före folkskole- förordningen, så hon kan inte låsa skrifvet, utan gir och förbyter bref. I förrn veckan skickade jag af henne med en biljett till vår vän Lundström af följande innehåll: •Kåre vårt! Jag mår lite illa i afton. Var bnunlier- tig och kom och fördrif en dyster halftimme för mig!« och på satarna gång ett annan biljett till rådtnnnektin Pipping att jag skulle skuffa henne ile blomsterlökarna, hon sagt att hon ville ha. Ntivill, klockan åttas på qvål- len knacknr det sakta på mitt dörr och in stiger — den fyrtiotviårign, tjocke rådninnekan i kulört, urringad sidenklådning och kastar sig i min fatan med någduken lör ögonen och håller på att krossa mig med sitta cityn pund och snyftar och gråter och skriker: 40 Frans, min ålskling, för- akta ej en svag, dåraktig gift qvinnn, Som berusad af sin passion icke kun- ont neka det brottsliga möte, hvarom du tiggde! Men du ektet att du mår illa, ålskling: Se mig in i ögonen och säg: du hnr vål inte tagit in gitt för min skull, o Frans? Förtvifla inte, dvre vAn, Pipping blir 61 år vid Al i- kitelitiden och har ett stt'n stygg ho- pta om morgnarna«. Naturligtvis begrep jag genast att nå'n menaka inte, men jag sa' te ma- Anna Lisa förveda' biljetterna och dam Grönlund, att hon skulle titta att ridmanskan flint upp sill, utan Atter nå't rysligt i Dagens Nyheter. att se på utanskriften. Men inte ville Men der kom inte nå't om kungen jag med denna enkla upplysning si- förrän OM tre eller fyra dar, å då ra den gamla hederliga meniti•kan, sto der att han lite 'etsande* åkt på som bytt om kläder och, t smita sig jertivAg, så att den der 'Innen hade och slagit lieliotroppartym på sig för allt stucket mente, guskelof. min skull, utan jag satte ner henne ibland har han inga penger te ve, på chaislongen och sa' att jag vis- å når jag ber om, tittar han på mej serligen höll henne betydligt kår, men som en tosing å frågar om ja inte inte för mitt samvetes skull ville för- tror att ja får vanes' mej nog dit jag leda en magiatratalednmote fru till kommer når ja bier dö. galenskaper, utan skulle försöka som ibland går han pi dana, å då ska en hederlig man qvåfv• min lidelse, den nya skjortan tvättas å strykas i och frågade om jag inte fick följa en hast, å ål den inte färdig på eviga henne hem till hennes I'ipping. momangen så !alver ban som en Nå menniskan, som pi det hela broms i en ullvante. A så når han taget ju år både klok och snål', gal kommer hem DA har han på sej små omsider med sig oeh sa' att hon bara granna bann A rosetter å tocket, som ville omfamna mig ännu en gång i han tet från en hop stackare frök- lilvet, och medan hon boll på med nar, som kanske hatt svårt nock å det, rycker Lundström upp dörren få hop te sin grannlåt å fattia före- och skriker: ullvad Ar det för dum- drar. Å dom sätter han på raggen heter, da ekrifver? Inte vill jag ha breve sången må knaprålar, å når några blomsterlökar, inte!. han tror att ingen ser en, står han Ja, mina vänner, ni begripa inte å pratar om kårlek så att hjertat vell hur mycket förtret den karing.aten bresta för de der bannstumparna, å gör mig. Hon förgiftar mig med att st köaser han på nafsen och alånger stilla kristallblanksvårtnn i st. f. ma- mot våggen så (ort han a' I atånn genbittern på nauduksbordet. Hon te. Kan en tro en tocken herr A vetti? A så eka en gå må hans blomster- sitter och syr inne vid min lampa nar jag Ar långe ute om (vallarna, buketter kring bele stan. En gång och glömmer saxen i bAdden så jog skockade han enej to gartv•rne frö- håller på att spetsa mig når jag ka- ken ve Pilgatan må on bukett, som star mig i sången. Hon klipper sön- den stackarn gett tern riksdaler för. der charta aigillatapapper och virar »liva en' hön, live sa' hon?. skrek om stinrinljusen lör att de skola stå han som ett tosing, når ja' kom te- oturligt i stakarna. Når jag då sil- baks. »Jo», gyllne ja, ehon si' att ger att jag skull strypa henne om nc t irien va ryalit analt, å hon viste hon förstör den minsta pnpperalnpp, buketten för aln mamma å va så gla' så går hon i kakelugnsvrån och le- så. Å då sa ja ändå att då va den tar upp oförskämda krafbref, som grannaste å dyraste bukett notarien jag kramat ihop och i vredesmod nånsin gett bort, för di han ger Lot- .långt utåt golfvet, och dem siktar ta pk,stadshuset kostar •Ilri mer ån hon ut och snyggar till och lägger nie rialer.. Å ja hade vål fått oret midt på skrifbordet, så att håromda- ur munnen på mej förr ån han ble gen då jag fått gubben Ström med alldeles vilder å glo hop nåfv•rne å mig upp for att skrifva på en svor å skrek att ja skulle gå min sexel, eå var det första som :nötte våg annars skulle han mörda mej. hans blick en så'n der biljett af föl- Då fick ja för rinn betjening. Ja, han å bestånadt inte vetti, stackars jande innehåll: herr. A ibland når jn' kommer in •11. H. Om herr Notarien inte vill betala frack• och ska ellä ont niårnarna ligger han kostymen, nota bekome för tre år sedan, se- må en våt hannduk om hufvet å ta- nast den IS dennes, ser jag mig nödsakad lar i sömnen, å pratar om nånting vidtaga lagliga åtgarder. han kallar lör spåjångere å .trick. Fl ögaltningsfullt å »hundörons, å • så rysligt svag så. A. sticksel!, Ändå han luktar starkt. Skraddaremåstare.t 1 våras når frAlsningearrn;:n va hår 0, Anna Lisa, Anna Lisa, den' som hade dig der hvarken sol eller. sa' ja Je en liten snål!, grann fröken, som va sArsjant ve armen, att hon måne skiner! kunne gerna gå å försöka ~vånda (Gamla Anna Lita sitter på sin vindskam- Inin notarie, för ja trodde att om han mare, ofvanpå notariens, i kretsen af kaffe- drickande vininnor och talar om en stader- feck lite Guds or i sej ejculle han ble en nnitan meneka. A då va' okas lidanden och notarien — ,Jn si notarien d'A den värste å frälsningsfröken genast må på, å ba alla minn herrar, å ja har Ändå pas- otn notariens adress, å to stormhat- sat för tt ettieju. Jemt å' der ett lit ten på sej å en sångbok å en halt å ett stilinnne A ett vågen på rum- Arging å ',Stridsropet» under armen. gnet, så en kan ble Anna förskråckter. Å når hon kom in te notarien föll A di herrarna som går te en. di har hon på knä å sa _tt nu skulle han ell, antingen han ingen religion alls. En qvåll når di }rålåns genom bio satt dernere svor di å skrek å glo vette eller inte. A ja geck opp på hånnernn i bordet så jag höll på å mest rum 1 va så gla' så. Men hur ble vettski fluider. Så rått som då di pratade och sjöng dernere så tu' va glo en nafven i bordet så det dA veest han som omvånde henne te hoppade di så sa han: «Nej tack, sist, för rått som då vas' så stötte han go herrur, då' va allt ju, som stack må ellguffeln i taket A skrek: »An- nn Lisa, spring genast på bojaget kungen:« Atter punsch å sockerdricka!» A sen Då ble ja så rådd si ja evemlade når jag satte knut glasen hörde ja å hörde inte ett ord mer, utan lå hur di sa idas » te hvarnnnrn, A eStrids- som en dö på golftet te på snårro- ropet» bi på golfvet å atortuhatten på sen. Herre Gud, den kåre, långe, soffan, å uotarien lofte fralenings- granne kungen! A honom skulle en fröknen å skaffa io henne på ett bra ei'n der usling gå å mecka ihjel! syeri. Inte for ja tutdes tala otn 'et för « Ja. dl säjer ja. att GLI tröste mej för den notarien, för han å den vår- ste herr ja har hatt, å ja har Ändå hatt trcttisju. Sigurd. (S. P.) — 81 — — 84 — käpp. Denna gamla själ snusar, och jag är ständigt 1 ångest för att hon skall gå sönder i bitar. Ehuru jag skrifvit ett så långt bref, har jag icke sagt hälften af livad jag ville säga. I morgon skall du få ett nytt brof, och jag skall skrifva det i qväll, när mrs Preedy lagt sig. Om du tror att jag ingen- ting har att säga angående mordet, bedrager du dig storligen ; du får emellertid tygla din nyfikenhet tills 1 morgon. Min iilskling ,jag skrifver i lätt ton, men jag me- nar allvarsamt. Jag vill uppmuntra dig så godt jag kan och aflocka dig ett leende. Innan vi träffades så nfärmodadt i Leicester-Square, samma dag som An- tony Cowlrick frigids, befann jag mig i stora svårig- heter; men så fort jag fick se ditt kiira ansigto igen, "Kilde hos mig hopp och tillförsigt. Jag hoppas och gör du detsamma. Kärleksfulla holsningar från din egen Beck',.» NIONDE KAPITLET. Beckyl nya brof till vunnen på landet var af föl- föl- jande innehåll. Min egen älskling! — Klockan är nu två på nat- ten. Allting iir lugnt i huset, och jag kan akrifva ruin lilla skrubb, utan att blifva störd. Märk, att dör- ren till min skrubb leder ut till köket. mor. Ilon försökte se i mitt ansikte, men det var för mörkt. — Vänta ett ögonblick — sade hon — stå stilla der ni står. Vet du, hon var verkligen rädd för mig. Ilon gick in igen och tände ånyo på ljuset. Se- dan bad hon mig stiga in, mon att icke stänga dörron. Jag gjorde som hon tillsade mig och hon betrak- tade mig länge, som om hon ville se huruvida hon kunde mäta sig med mig i styrka. — Ilur kunde ni veta att jag behöfde en tjonst- fiicka? — frågade hon. — Do sade mig det i kryddboden — sade jag. — Hvar har ni sist varit? Jag svarade genast. — Jag har aldrig förut va- rit i Vrist, men jag tror ändå, att jag skall vara er till lags. Jag är villig och stark, och jag kan göra hvad som hällt. — År ni från London — frågade bon. — Nej, jag kommer från landet. — Hvarför lemnado ni landet? Jag slog ned ögonen. — Jag hade en tvist mod min fästman. Var jag icke tappor? — Jag kan icke taga annat än on anständig — sade mrs Preedy. Jag parerade med ett mästerbugg. — Mod lönen är det icke så noga — sade jag. It Ur Londons neytutier. ffitDaricDanba. Hvad är nödvändigt, frågar pro- fessorn, vid ett akterskapsskilnad? — Att sökanden år gift, svarar kan• (Kluten. På. en grafsten låses: .Maria An- dersson dog vid åttio are ålder etter att ha lefvat tillsam.nans med sin man, Anders Andersson, i femtio lr. Hon dog i det fasta hoppet om ett bettre lit Auktion. .Auktion fårdigsyd- . da inansklader. Undertecknad håller auktion å färdiga 'hål kostymer i ein helhet som rookar, västar, benkläder asiat öfverrookar, allt af basta bedrar- (enhet och efter nyaste snitt, tisda- gen den fet5 denna månad i Bro- tullen vid Lohalm, Onsdagen den 20 i Tjerby å gäs tgifvareg&rden samt torsdagen den 27 i Wein- ge hos Nils Larsson med början A eamtlige nuktionastAllena kl. 10 f. m. för skråddaremastare J. P. Förstbcrgs i Halmstad ringning. Tro månaders betalningsanstånd lör eAkre köpare. Laholm i Oktober 1887. ( 870) 8. P. NILSSON.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.