ned i skansen och dödat alla tre matroserna med delen hast och så- kerhet, nit ingen kunnat slippa ut. Derefter hade han med största lugn kastat liken alver bord, det ena ef- ter det andrn. Alla ile blodbesud- lad° eångklederna och gångklådernn hade han samlat ;hopa och kantat i 'jan, men innan hnn låt kaptenens hk gi den vågen, hade han tagit ringarne af hans fing rar , och uret med vidhängande kedja amt drngit a f hans fötter do fina akinnstöflarne: Alla velrdeföreentil, han kunnat Of- verkomma, hade itnn sedan pncknt ned i kaptenens koffert, hvilken finn placerat nåra relingen, klnr att ned- firas i båten. Det var tydligen hans afsigt att mcd allt det röfvade god- set lemna fartyget, och det var för att komma i besittning nf rolver, gom han företagit det rysliga blotIbtulet. Med rent öfvermenekliga krafter hnde hen lyckats satta båten i sjön, och nu skutlo don ginen ntordgernin- gen färdbete. Styren:I:mens lit skulle också tagas. Sedan var finn ennnin her re öfver fartyget. Styrmnnnen lig i kaptenens koj. Då mördnren öppnade dörren, trodde styrmannen att det var kaptenen rom kom in. Han var ännu icke fullt vaken. I det samma mutade yxnn genom luften. Den föll :ned kollosal kraft, men triffade vid fötterna i medlet för vid hufvudet, enår mördaren miss- Den gjorde ett tog sig på lAget. ohyggligt gapande når i etyrtnntmens ben, nedanför knöt. Denne rusade upp, och eå • fällo mördarens hugg idag i elng. Den angripne värjde sig med armarne, och blivAl <leran som hufvudet blefro förfärligt till- tilltygade. lian lyckades emellertid att .få Jan Omb trfIngd ut ur kojen och in i kajutan. Dörren lyckades han gånga, och nu sökte den ursin- nige att bryta den upp. Med upp- bjudande af all sin styrka sökte den hårde ansatte att håll. vilddjuret ute, men på en gång kände han att krafterna började svika honom. Då fick han ett ljus ide:: — Kommer du in, skjuter jag ned dig som ett hund — skrek hnn. Omb idel nu redd och upphörde med sina försök att eprAnga dörren, men om ett stund visade hen sig vid fönstret med en båtehake vid hvnrs enda hnn bundit en skarp tålgknif. Han splittrade rutan och nu började en förfarlig jagt efter den hårde an- satte etyrmannen. Vid jngten leds- nade han dock snart, och nu video- gott' andra, långt farligare mått och steg. finn buntade en petroleums- flaska i lampskåpet, slog ut ett fön- ster i kajettans skylight och slog ut en flod af petroleum öfver bordet och soffan. Derefter gjorde han en lunta af en upprefvad matta. Nu skulle fartyget brännas, men först ville han vara saker på att styrman- eca icke kunde slippa undan. Han skulle brAnnas lefvande, och derför blefro ingången till kajutnn, provi- antekåpet och styrtnannenn koj öl- tergjutna med petroleum samt dör- ren till kajntnn fastepiknd. Men han fick aldrig verkställts sitt uppåt. Med uppbjudande af allt sitt mod hade styrmnnncn sprungit upp genom ett nf knjutane decksföneter. lian grep en spak, som låg på dec- lett, smög sig till knjutans ingång och stod nu ansigte mot ansigte med den djefvul i menniskohnum, som ville tages hans lit. Ett slag i hufvudet med spaken kom honom att segna ned på knä, och så blef hnn bunden rid van- ten både till 'Ander och hals. lian intog namn' samma 'lunning som en korsfeer, enen icke förty hade han, då danskarne kom.no ombord, lyckats att till en ;rid del få lutraderna lian blef nu ytterligare bunden vid mesnnbommen och tillbragte natten i mennnneglet. Två tunn hallo dess- utom vakt öfver honom, medan «More- °a bogserade nJohnntiee in till Kö- penhamns yttre redd. I går c. m. öppnades Fredriks ho- epitel i Köpenhamn på vid gafvel. Tre droskor körde in på gården. I den första satt en ung, dödsblek man med svart bleke«. Det svarta hå- ret var aaintnanklibbndt af lefrndt blod, och finn var omsorgsfullt för- bunden. 1 måsta vag;n etitto tre polis- betjenter och i ena hörnet en skågg- lös karl :ned utetAende kindknoter. Hans händer voro bakbundnn. Det var mördaren. lian har brunt kru- sigt her, och en kroppsbyggnad, som röjer ovanliga krafter. lian år född på en liten ö i net-beten af Riga och denna rean var lians första. lian år blott 20 år gammal. Någon ånger öfver sitt brott visar hnn icke. Han talar blott ryska och man antager att han ej ar norrtal. »Johannes» år ett 6 år gammalt fartyg, tillhörigt rederifirman Martins- son i ilaynnsch. Det år lastade med trå från Riga och deatinerade till Grnngemouth. Däck och rum er- bjöd° den hemskaste anblick. öf- verallt blodstank och blodpölar. Inne i kajutan var allt i den grasligaste oordning och den starka petroleum- lukten ökade det nervskakade in- trycket. På viggen hängde ett ol- jetryck af kejsar Alexander med ge- mål och barn, och på bordet låg, mel- lan en hel hop småsaker, ett ur med kedja och tnednljong. I den senare sigos fotoginflbilderna nf en vacker man med binge slagg och godmodigt ansigte samt ett ungt, leende frun- timmer. Det var den mördade kap- tenen, byting namn var A. 13ehring, samt hans hustru. Mördaren år icke sjöman, -erch det antages att finn tillhör ett förbryta- reband, livnre öfriga medlemmar ar- resterats i Ryssland. En ovanligt klok hund. Föl- jande historia blir nyligen tilldrngit sig vid det i Paris garnisonerude 61:a infanteriregementet. Soldaten Audibert är uppassare åt herr X, hans bataljonschef. En afton återkom Audibert till kasernen först kl. half 9 och hans sergeant förbjöd honom med anledning hårat att föl- jande dag lemna kasernen. Audibert, som ansåg detta etrafi orättvist, blef så upprörd htireilver;att han beslöt att beröfva sig lifvet. Han tog sitt gevär, laddade det och drog sin undan till ett hörn af kaser- nen för att der jaga en kula genom hufvudet. Bataljonschefens hund, ett mycket förståndigt djur, hade följt Audibert i kasernen. Sedan Audibert fäst ett snöre vid trycket, förde tian gevårsmynningen mot unsigtet och beredde sig att trycka af. Hunden hade sedan ett par minu- ter med mycken uppmärksamhet och oro följt sin vens alla rörelser. Han tycktes förstå hvarom det var fråga och afeaktnde råtts ögonblicket för att tråda emellan. I samma ögonblick Autlibert fattade i enöret för att tryc- ka till, hoppade hunden skållande upp mat ormen pi honom och slog ge% arspienn ur dess rigtning, så att kulan i stället för att begrnfva sig i Audiberte hjernn endast lått sårade hans ena kind. Vid emållen ni skottet skyndade kamraterna till och Audibert fördes till sjukhuset, alltjemt följd nf den trogna hunden, hvilken han hade nit tacka för sitt lit. Audiburta blessyr er icke det minsta farlig. Följande kolerahistoria berättas från Rom: Philomenn Giabettn, direktris för en i Rom mycket bekant marionett- teater, angreps för några tingar se- dan af ett heftigt illamående. Man hemtrade ekyndsnnit en 'åkare, denne knstatle en blick på den sjuka, för- kleuntle tned beståendhet net det var ett fall af ytterst hAftig, kolers och att ull hjelp var feergåfves. För isf- ritt kunde tunn hvarje (Ivan gifvn den sjuka några droppar opium. Knappt hade chic:dopen aflagennt sig, innan direktrisens biträde kasande ut opiumflneknn genom fönstret och åt den sjuka kokade ett nialvnt, som hade en så kraftig verkan net alla «misetenktaa symptom upphörde och den akolerasjukaa insomnade. Vid midnnttstid sknktules det lilla huset af häftiga slag; man såg ut. Ilvem var det? Likvagnen för kole- rtulöda. Derpå intrAngde «kolera- ko- mitiene, beetåentle nf kommissarien, en Irtknre, två konstaplar och två död- grefvare, i huset. Medan de sedrutre gjorde sig i ordning att !vira .kole- raliket,t, började konstaplarne desin- ficiera alla rummen och hallo på der- med tills den uppretade direktrisens kraftiga rdifyar pil det tydligaste be- visade komitt'.a, nit «liket. var lefvande och att hela nnfttllet vor en följd dernf, att frun till middagen tagit för myc- ket till hånen nf en skön och saftig fisk-ragout. Galghumor. Några polbajenstn- mån i Paris låto förfardiga några vi- sitkortsetuier af mördaren Prnnzinis hud. Detta var något som uppen- barligen slug an i mördarekretsar. Då mördaren Esposito nyligen i Aix fördes till stupstocken, uppstod föl- jande samtal mellan honom och fen- gelsedirektören: — Har ni någon gista önskan ? Esposito med hög röst: — Ja. — Och den år? I fall man efter min död gör visitkortseittier af mig, önskar jag att de måtte förses med förgyldt snitt. En halt' million kronor har re- geringen i Nya Syd Wales i Astra- lien utlåtet vom belöning åt den, som kan finna på ett medel att utrota de oerhörda skaror af kaniner, hvilka öfversvånuna landet. Kaninerna giro en landsplåga för de södra britiska kolonierna. 1)e ha ödelagt korn delar nf Nya Zeeland. Regeringen i Sidney har utsatt pre- mier för dödade kaniner, och en hel million sådana hn dödats utan titt man ser någon minskning. Det finnes en Isel klass menniskor, som uteslutande !elva af att döda kaniner och som i Ja, det kan cdu stiga, Becky — sade mrs Proe- uy, med en suck — det är svårt att säga, hur det 'kall gå till sist, om detta fortfar längre. Jag hoppas det är mer än en hyresgeist, Jag — jag hoppas det är on familj. en — Nej, Becky — svarade hon — det jur endast on man; han har tagit vindsrum:not för tro Sultanen af mad vartinad för sin harskare. Allt omkring honom förrådde hans gran.- lösa urek:, det oerhörda alstånd, som skilde honom från hans undersåtar, (lessna obeakrifliga underdånighet, deras fanatiska tillgifvenhet, passio- nerade dvrkftn och vilda kårlek, som (ler ej eynera dem för dyrt att bevisa med sitt eget blod. Sådan han stod framför mig var han icke en monark utan en gud.» 1 narvarnwle ,tand, .1i uppotirk- stumheten mer An vanligt Ar rigtntl pfk denne herskare, torde följande skildring öfver honom af den rykt- bure italienske ekrifeettillaren monde De Amicis ej sakna intresse. De Amicis sig sultanen år 1878 och beakrifve: houotn på följande sått: Blåbärs-vin synes i 'ankare !An- »Denne sultan, hvilken en liflig seende komma att spela en betydande fantasi må hända Alskar att förestella roll. Tyska lekare förorda det myc- sig som en vild despot, Ar den skö- ket. skrekildt för personer som ledes naste och mest sympatiske unge man, af magsmärtor. För barn med rub- som en odnliska inbillningeförtnign bad matemeltning efvensom för kon- kan framtrolla för ögat. lian Ar valescenter skall det vara särdeles lit, glaxt och smidig, har stort, vackra nyttigt. Vinet har en klar arg och ögon, en hArlig örnmIsn. brunt ovalt påminner i maken om gode rödvin. ansigte, omgifvet af ett kort avart Till 100 liter vin åtgå 40 liter blå- skågg etuin har ett fint och melten- het-ss:1ft, 50 liter vatten, 10 kilogram koliskt utseende. En enölevit, vid socker (raffinerade eller gnetige) och kappa föll ned öfver hela finns ge- 75 grans pulveriserad röd vinsten tomt stalt, hans för öfrigt nakna fötter vo- 10 grant ren pulveriserad tannin, hs il- ro beklädda med gula tofflor. Jag ket upplöses i det kokande vattnet såg honom sittnntle till hAst. 11Asten och alkylen till dess det blir ljumt. var stonfixt och af tevit fårg, sadeln då det hålles i Gatten. var grön, och atigbyglitrne voro af guld. 1 sin vida, hvita, veckrikn tidigt linde stiltonen i sitt utseende (sent inkommna annonser.) något presterligt, och ett okonstlade Dödsfall. majeståt !ledade öfver hans drag. Bakom honom stod en holmen, bå- Att rnntle herskaremaktens symbol: en mitt 'dekad() maka perenn). Denna bestod uf en stor rund paraply, ungefår 10 fot hög, olvantill öfverdragen med amarant stilla afled i Vesteris och grönfårgad, under med himmels- den 15 Oktober 1837 k1.11 e. m , blått guldetickadt siden och :ned en efter en Want! af 25 år, 11 måna- förgyld kuln på spetsen af kAppen. der, djupt sörjd af mig och anhö- Sultanen tog sig, otngilven af sin riga, tillkennagifvee endast på svit, utomordentligt bra ut. lians detta sått. min var halft fundersam, halte leen- (907) J. N. Ifvarsson. de, hans röst var ~IM och en- formig etleom bruset af en beck ; i sitt sått hade !inri något obeskrifligt elegant, neetnn (pinligt och på 311111- ma gång högtidligt. finn tvingnde Genom offentlig auktion, som för- mig till sympati och vördnad. Ilen torde då harva varit 32 å 33 år gam- renats i Båtnad i handl. A. C. Anders- mal. finn kom att tala om Italien sons gård nästa tisdag den 25 dennes med början kl. 10 1. m., försäljes ett och sade — Det gläder mig att konungen större parti solida yllevaror såsom at Italien skickat ett sändebud till kulörta och hvita undertröjor af !mlf- mitt hof för att ytterligare befåsta och hel- zefir samt larnagurn, knilson- det band af gammal ve r,..k u p, .em ger af såväl svensk som kaputt samt råder mellan oss. Jag älskar huset strumpor, Afveneotn ett parti blask- Suvoyen, och med glad betindrnn 'vårta i askar. Bistod den 20 Oktober 1887. hur jag följt de stora händelser, för David Wesatröm. hvilka 'denna dynasti stått i spetsen. (909) I den geuninnlromerska tiden var Ita- lien jordens måktignite land. Men nder inAnadatorgdegen i Laholm sedan splittrndes det i sju stater. Mi- torgföres ett stortparti kort- na förfader Itu ,.titt i vAnligt förhål- arbeten från A. V. Nilssons fa- Innde till ullo dessa sju stater. Nu, brik i Malmö. (908) då dc förenat sig till ett enda stort rike, har jag på detta ötverfört all den karlek, som mina förfäder hyste för (le sju rikena. Medan han sade detta, höll han Nytt lager al nästan onfbrutet sina ögon festade på !dietens huf% ud. Ibland såg det ut notn om han ville le, men genast drogo sig då hans ögonbryn till sum- mans, som oro han ville återkalla den vanliga kejserliga etrångheten på sitt nnsigte. Den talrika svit, rom empir honom, stod så stilla, som om den varit förstenad. Allah ögon voro fentade på sultanen, man hörde knappt ett andedrag, man eåg endast de orörliga nneigtena på degen menni- skor, som tycktes hysa en obegrän- med flera andra manufakturvaror till ovanligt billiga priser, hvaribland får ~nus Korderojer, som förut kostat 3 kronor pr aln, såljes nu till 2 kr., och Dofflar till ungefår hallya priset emot förut hos Allmännyttigt. Britt 'flieresia Kungörelse. u Ktingörel se. Korderojer, Doftlar, k kid i i i ngstyger, Sh awlar, Silke- och Y 1 leduleir Aug. Tiljandel• — 85 — _ 88 _ derPå spelade någon på pianot, att jag tror det må- ste hörts utefter hela gatan. Musiken varade on lång stund och derpå blef allt tyst. Det var alltsammans. . Talade ingen af männen ssdan? — frågade lag. — Nej, om do gjorde det, var det så tyst, att jag icke kunde höra det. Min vän, att höra denna gamla (vinna, som °Lan. ligger vid dödens port, berätta denna rysliga ht- nona, utan det minsta spår af rörelse, var förfiirligt; men jag undertryckte min rörelse. Jag har någonting ännu vigtigaro att förtälja, in- ,nan jag fortsätter min berättelse. Jag tir en hemlig- net på spåren, hvilken synes mig vara förbunden med brottet. Himlen allena vet hur delgår, men jag skall följa de spår jag funnit, hvilka följderna än trå blifva. . En vecka efter det jag inträdt i mrs Preedys klenat, sade hon till mig: — Becky, vi hafva fått et: ny hyresgäst. — Gud sko lof! — utbrast jag. — Att so så mått- oara tromjna. rumi huset iir rysligt. Och livad ni för- f likhet med dessa etåndigt bo i skog och mark. Men ingenting bjelper, så fruktansvårdt föröka sig dessa ska- dedjur. (910) Hvar slutade jag sist? Jo, det var om den gam- la damen, mrs Bailey, och hennes stackars fattiga syster. Hon var den enda hyresgästen i huset, när j,:g först kom, och jag gjorde m:g till för den gamla frun, så att hon blef alldeles förtjust i mig och icke ville låta någon annan passa upp på sig. Jag hörde henne en gång stiga till mrs Preedy, niir jag — af en hän- delse, förstås — befann mig i korridoren, utanför hen- nes dörr. — Ilvarför sänder ni icke upp Becky? Jag tyc- ker om Becky — jag tycker om Becky! Men jag låtsades icke lägga märke till någonting, förrän mrs Preedy sade till mig: — Becky, mrs Bailey tycks ha fäet sig vid dig. — Roligt att höra, svarade jag. Från denna tid har jag regelbundet passat upp på mrs l3ailoy. Mrs Preedy har noga inpräglat hos mig, att om någonting skulle hända den gamla da- men, hon hyser den föreställningen, att mrs Bailey skall dö knall och fall, medan jag tir i rummet hos henne, skall jag genast springa ned efter henne. — Jag ville så gorna se till henne — sade mrs Preedy. Min tro är deromot, att hon vill vara don första som ser efter, livad som lins i don gamla da- mens madrass. En dag vågade jag tala med don gamla damen om mordet i n:r 119, och jag tick af henne veta, att två dotoktiver besökt henne för att taga reda på, ont (J, Londons mysterisr. Yi i Matad. Illerrarsmeder. Ett parti smideskol realiseras till 1 krona pr tunna af Aug. Tiljander (911) i Båtnad. testhö inbas Visiter. Frun till pigan: oSade du At damerna, Boen sökte mig, att jag inte var hemma?. .Ja, frun.. .11vmd sade de?. «så bra det var, sa'di.. En liten utflygt skulle sex herrar harom dagen företaga. Man hade stumt möte\asere vid jernvågestatio- nen. Kokande varm anlände en af sällskapets medlemmar, tjocke hr A , till mötesplatsen. En nf deltagarne i utflygten hade redan skallat biljetter, Man tog plats i en kupé och hr A. lagade att han fick det så rymligt som möjligt. Tåget skulle strax gå och konduktören nårmade sig, då den tjocke frågade: — Ii l var äro våra biljetter? — Vårn? svarade en af Jag har bara fem. Jag trodde att du sjelf köpta dig biljett. Hr A. bier allt varmare och var-
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.