vördigt Herrans tempel vi sålunda fått och med tillrådligt utrymme för socknens talrika befolkning. På tal om kyrkliga förhållanden kunna Ni åfven namna att stAmmen anslog 275 kronor till inköp of en vårrneugn för insättande i Missocka kapell, der långe klagan rådt att det voro mer An tillbörligt dragigt och knIlt under vintern. Vid samma ettimma hade väckts förslag om att don personliga afgif- ten till preeterna skulle erläggas samtidigt med de kommunala afgif- ternas betalande; men detta företag, el beaktansvArdt det var, vann in- gen anklang. Det bebådas ett nytt mejeri i Weinge, men det torde bliva ett dadtödt foster, då vi halva fullkom- ligt nog af förut befiotlign. Rörelsen vid vår station stiger ståndigt och har särskilt do två ee- Dante tu:hedarna visats en betydlig Kärnget! ökning i trafiken. — Sht. ältrihts. De bulgariska emigranterna oro efter allt utseende åter i liflig verksamhet, och om vi få tro under- rettelser, som satt:tidigt ingå från Wien och Odessa, dalt en ny kupp stå lör dörren. Times' Wien-korre- epondent telegrafernr sålunda i mån- dag., att den revolutionåra rörelegin vid Serbieka grå:leen börjar antaga oroande dimensioner, och att bulga- riska flyktingar i stort antal ämna göra ett Intel! i furetedamet. Man år i Wien afvertygad, att den ser- biska ministerpreeidenten Rietic hand- mar i hemligt förstånd med kabinettet i S:t Petersburg, då alla farestAllnin- gar från den bulgariska regeringens såda af kabinettet i Belgtad letnnnts obeaktade. Från Odessa komma sam- ma undetrattelse: med tillagg, att cheferna åter firn i besittning at pen- ningar, diet:gado från en ull, icke fördold källa.. Regeringen i Sofia år emellertid på ein vakt. Gräns- posteringarna ha blifvit försterkta, 's i Sistovo, Ni- och i kopolis och Trmora 70 personer ar- resterade. Man har hos dem funnit revolutionåra proklamationer. Dc senast spridda ryktena om vissa men- dighetera vågran att vidare utbetala något underhåll åt emigrantskarorna och dessas dual föranledda upplag- ning synav sålunda endast va: it af- eedda att ingiva bulgarerna i så- kuben Presidenten Cleveland återkom i lördags till Washington från ein resa i de pådra och vestra staterna. Under hin tre veckor lån- ga frånvaro har lian rest öiver 600 svenska mil, passerat genom fjorton stater och tagits i betraktande af mellan fyra och tein millioner men- niskor. Ur politisk eynpunkt har resan varit en etor framgång. Hans tal ha icke innehållit några politiska uttalanden, som hans tnotetåndare kunna RIA mynt af, och att döma af alla tecknen Ar han den populäraste president sedan Abraham Lincolns dagar. Allmant tros, att demokra- terna enhålligt konuna att tirpstålla honom till kandidat vid preettlentva- let niga år och att linea kandidatur kommer ett gå igennm, hvem ån re- publikanerna uppställa emot honom. Ålven det österrikiska krigsdepar- tementet bevarar illa Sinn hemligheter. Från Lemberg i Gnlizien beduins, att idan- rigningurtot till de stora hetast:imm- at betenn vid Przemysl blifvit stulna. T vå soldater, tom iniestAnkne för till- greppet, ha begifvit nig alver på ryska området. Enligt ett annat rykte skall gerningemannen vara en till österrikisk soldnt farklAdd officer. Dynamitmännen och engelska polisen. Det goda arbete Londons polis utförde under jtibiletimshagtidlighe- terna lefver Artnu i triekt minne boa den londoneka befolkningen, men först i tima dager har allmanheten lått vetskap om, i huru hög grad man vakat alver henne. Man gick under jubileundiagtidligheterna rent af på en vulkan utan nit ana det. Det himlen visserligen ryktesvis om en farestAllning, som dynamit- mannen skulle ha arrangerat, men dessa rykten glömdes lika fort som de kommo ut, så snart det visat sig, att ingen fara vår förknippad med att resa med den underjordiska jern- vågen, samt att Londons offentliga byggnader alla blefvo etående på sina platser, utan i ntt visa någon lust att springa i luften. FestföreatAllningen var emellertid ej blott påtänkt, 'utan atom farbere- delser linde Oren vidtagits till dess isceneAttnntle, och Londons detektiva polis tillkommer åren af, att denna rysliga tragedi måst inst allas. 1 april kom en delegerad från de amerikanske dynamitmännen, general F. F. Millen, till England, rikligen försedd med penningar entnt med uppdrag att återupptaga kampen mot samhAllet. Han flyttade sedan till Paris och derifrån till Boulogne, byar- ifrån hen trodde sig lättast kunna dirigera sitt angrepp, Men engelska detektivpolisen var honom i hålarne, och då han ej tycktes vilja lessna franskt område för att personligen begifvn sig till valplatsen, underrat- tade man honom att man hade reda på hans planer. Detta fii.e.eneralen helt såkert öfverraskande meddelan- de förmådde honom att AtervAnda till Kari', derifrån han i dessa dagar rest tillbaka till Amerika. General Minen hade naturligtvis sina agenter i London, men ingen af desse kunde röra ett finger titan polisens vetskap. Den förnä.nste af desse agenter var en person vid namn Melville, eom föret under sin vistel- se i London bebodde en blygsam lägenhet och utgaf tig som atneri- kritisk handelsresande, Sedan gene- ral Malens handlingskraft emellertid blifvit bruten, syntes denne 31elville ha utsetts till ledare af det påtänkta brottet. Ilen reste till Paris och å- terkom med en fyld börs, som satte honom i stånd att ta in på att af Londons förnämsta hotell. IlArifrån besökte lina Irland, var ett par gån- ger Ost i underhusets lokaler, in- troducerat] nf irländske parluments- ledamoten, tur Joseph Nolnn, en an- hångare af Gladstone och 1. d. skol- lArare, nu ledare af ett förluotelse- etnblissement. Dådvills lemnade i medio af september Europa, som inritt vet med oförrAttnit årende, och blef vid ein ankomst till Amerika jemte en ung dam från Boston, som varit hans följeslagareka i London, åtalad för smugglingsförsök. Vid att litsa den korta, men intrea- entita polisrapporten får man intryck af att Londonpolisen skatt sig ut- Den her handlat i tysthet, märkt. utan att på minsta elit skrämma upp nlImAnheten, och hela tiden haft tri- (larms i sin hand, hvndan amerikan- ska dynamitpartiets ecnnate fålttåg i London helt och hållet slagit fel. Ett nytt krig mellan England och zulukaffrerne tros rara flera farestående. Guverneren i Natal, Gir lInvelock, har nernligen begifvit sig till Zultilendet för nit bringa Cetewnjos son Dinizulu och andra höfdingar, som eakt nöd hos, Då detta boers till underknstelse. antagligen ej kan ske på fredlig vAg, motses krig. Egyptens fulistAndiga neutrali- sering lår vara ett pAtAnkt farslag af Eng- land!, regering. Med anledning af demonstrationer, som elen tror förberedas mot Iranska republikens president och deputerade- kammaren, ha eårskilda försigtighets- mått vidtagits. Det giller naturligt- vis ordeneskandnlerne och den odöd- lige Boulanger. Presidenten eirdrys mag, herr Wilson, synes icke kunna und- komma den i deputerudekammaren föreslagnn undersökningen nf linne förhållande till ordenshandeln i Paris. Det har sagts, nit presidenten Grdvy att börja med uppfattat slaget eon' riktadt mot sig och hotet med algång, om undersökningen komme till enind; men enligt senaste meddelande Ar presidenten nu villig att låta sin intig stil risken och svara för sig ejelf ett godt finn kan. Stillas nattrock, Grotesk Tur studentlifret Bob. --- Den längsta karl i studentkåren hette .Sullag, jag mins ej af hvilken anledning. Han stod en dag i Kleins butik, hög och allvarlig. Jag har fått tag i en femhundra-lapp, tänkte han, och jag vill ha'n vexlud. Det var hans afsigt att köpa en nattrock (mo han kunde vädra upp en, som var lång nog). Långpipa och mor- gontofflor hade han förut, och det fattades honom endast en nattrock för nit iigtigt intensift kunna läsn på ahofrätt en«. I våra dagar Ar netnli- gen en students nattrock ett lika otänk- bart fenomen gom en lAtteinnig dito utan vexlnr och en bättre familj utan pianino. Ändtligen kom han alver en sådan der grå med röda beslag och som verkligen räckte honom en tum nedanför den köttiga delen af etuien. — Ilar mycke? — Tjugufem kronor ar verkligen det allra billigaste. Tre terminer hade förflutit efter denna tilldragelse. Stilla promene- rade på titt :tim med händerna på ryggen och havudet lutndt far att icke gipsa ned det ny kammade ox- mergspomaderade håret. finn ekulla — Det är mr Maux sade mrs Proody. • • • Då Sullo efter fem minuter stud- sade ned för trappol no, kunde man på huns farstörda drag se, att det var just kapitlet om åverkan, mom han fått Mista frågan på. Hemkommen trasa- lade han in fötterna i nneteucken, dorn låg och släpade på golfvct. Den fick en sprita i ryggsainmen, ungefar eå lång som elt vanlig kavaj. ~ullo bytte om kläder samt författade och of•Ande följande telegram : «Skändligt kuggad! Vid godt mod! Skicka hundra!« DerpA gick han ut och rumlnde opp anmålningsafgiften till examen. • • • Det var maj. Sommarrockarne voro hemtal: från «stampen« och sofforna utflyttade på Lundagird. På en of dens satt Sullo och vantade att få hörn resultatet af skrifningarnu. Han hade blifvit kuggad i januari. Plöts- ligen vAckes han ur sitt grubbel ge- nom ett slag på axeln. — Stackars Snik: Du Ar kuggad'. ing har ett mindre jubel på Kramer i afton. Du Ar välkoinnum. Tjenis på dig! Sulfa satt qvar en stund och för- sökte svälja ned en kula, som han tyckte satt i halsen. Derpå gick han ut och såg så obesvArad ut, som ont lian redan suttit de sex obligatoriska smmunntrAdena. Han trinde en lång- pipa och tog på sig nattrocken med ett ilsket ryck, som åstadkom två ordentliga bonjourskört på densamma. • • Från denne tid kunde man läm Sullav Ainohistoria i remttnn på Inans nattrock. Men i samma mån som rentinn blef längre, varit Stilla etvf- vare i juridiken, och ingen kunde ge sådana vinkar som han. Ilufvudsa- ken för honom vid hvarje ny drabb- ning var utt vigga hop nnmålnings- afgiften. «Det öfriga var ju barn formaliteter«, tyckte han. Men hur det nu var, så (urföljde honom otu- ren, ml han var den mest kuggade hofrAttiat i mannaminne. — Endast min sida, Becky; ingenting annat. Detta samtal öfvertygado mig att Richard Maux icke hört något ljud, såsom han uppgifvit. livad var hans afsigt med att inblanda mrs Preedy i denna hi- storia? Samma dag skickades jag till kryddboden och qvinnan innanför disken yttrade till mig, att jag väl icke ämnade stanna länge qvar på min plats. — Hvarför icke? — frågade jag. sade — Det finnes icke en flicka bland tusen qvinnan — som skulle vilja tjorva i ett hus, sonillom- silkes af spöken. Hela grannskapet talar derom! — Allt livad jag kan säga — svarade jag. — är att jag icke hört någonting och jag tror icke mrs Proedy gjort det boller. — lim! — genmälte qvinnan — man påstår att om man vill höra någonting om sig sjelf, måste man go sig ut i bygden. Qvinnan i kryddboden hade fullkomligt rätt. In- nan qvällen talade hela grannskapet om, att båda hu- sen, 188 och 119, voro hemsökta af spöken. Niir jag förliden afton gick ut för att skrifva mitt första bref till dig, berättade åtminstone ett hälft dussin perso- ner mig detta, och polismannen frågade mig om ti- den för spökets uppträdande och dess utseende. I dag harva många främmande personer stannat fram- för vårt hus och pekat upp till detsamma, och hem- lighetsfullt skakat på hufvudet. Mrs Preedy talade med mig härom denna afton. Ur Londons .,,dirår(. Ännu en gång blef det maj. Exn • mensperioden led mot sitt slut, och Stilla hade blott ett Ämne (Ivar i den nutittlign. Och nu satt han der i den gamle nattrocken och svarta klacks-- byxor, med det flottigt' kompendiet i handen, och knllevettades i det bår- lign solskenet. För ejelfvo Amnet var han just icke så Angslig, men så :nye- ket mera för profeesorne satt att fråga, hvilket Inta alltid hört beakrifvas så- som något fruktensvArde Klockan slog tre qvart på tio. Sulfa alångde kompendiet i viggen, genade och slet af sig nattrocken så vårdslöst, att den liksom förlåten i templet •rem- Ilade i tu 'tycker.. 51ArkyArdigt! Nu insipprade friskt mod i hans ådror. lian kAntle sig söker! Detta med nattrocken var helt "den ett nytt förebud. Lika kraftigt 'ngn han sön- derslet den Bitna sammet' i det trogna plagg som varit det stumma vittnet till hela hane pinohistoria, lika afga- rande skulle han kanske i dag slita det sista band, tom fjettrade Honom vid Alma Mater Carolina. Sulfa gick verkligen igenom i extueen. Han tick endast en fråga, hvilken han tycke@ halva nöjaktigt besvarat. Svaret har han glömt, men frågan har han antecknat till evårde- lig åminnelse. Ilon lydde i all sin storslagna enkelhet sålunda: .Med alseende på kvillra olika af- seenden, som med afeeende på do olika egenskaper, earegenheter och förhållanden, hvilkn, betröffittale och i nfteende på de olika slag af i ek if- teslagstiftningen förekommande, af- råeningejord och inrösningsjord be- nAmda jordslag, skulle man, frånscdt vissa afseenden, ornetAndigheter och förhållanden, kunna saga, att skiljak- tighet förefinnes mellan dessa?. • • • Som en galning rusade Sulfa upp- för trapporna till sin vindskupa och ekrAmde sin uppiteeereka, så ett hon toppade ert hel famn fall med porslin. — Kors i låsen namn! Jag får vril aldrig gratulera kandidaten? — Jo, hon kon tro jo, min gamla galanta. — Nå, då ger vill kandidaten sin gamla uppnesereka, den gamla natt,- rocken ? — Ä' Pernilla splitt spångande ga- len. Nej, den skall jag slita i evig. het, och sen skall jag låta göra en kavaj uf den till ruin åldete pojke. • • Far någon tid sedan träffade jag Sullo. Han vantade just på att få sitta sitt första tingsmarnmanti Ade. Vi komnas till att tala om nattrocken. — Hade jag slitet sander den fan genast, sade Stilla, så hade jag kan- ske redan varit ItAradshöfdiug ett par år. • — 97 — — 100 — — Kors, missus ropar! — skrek jag och skynda- de ned i köket. Under detta korta samtal hann jag öfvortygn mig att hans ansigte var sminkade, och jag var fullkom- ligt säker att han nyttjade peruk. Tänk dig, min vän! Vår ödmjuke, förskrämde unge hyresgäst med det oskyldiga utseendet, nyttjar peruk! Jag rodnar å hans vägnar. livad jag vill komma till är, att Richard Maux icke af en slump blifvit vår hyresgäst. Han kom hit afsigtligt. Han har icke betalt sin hyra. Det är också med afsigt. Han kan lättare undandraga sig U ppmärksamheten, om han är fattig, än om han har godt om penningar. Det fins så många fattiga stac- kare här i veråden, och do äro också jämförelsevis så obetydliga och väcka ringa uppmärksamhet. Han har utspr:dt ett rykte, att det hus, hvari han bor och nä- sektahus hemsökas af spöken. Det har också skett alligtligt. Att bringa husen i vanrykte är det- Samma Bom att skriimma bort hyresgäster. nerige- nom får han sjelf så mycket bättre tillfälle att utföra någon djefvulsk plan, utan att väcka uppmärksamhet. Jag har blott en sak till att omtala innap jag komme r till den egentliga sluteffekten. Det on yigng sak, mom står i närmaste förbindelse mod' livad Jag förut skildrat. Klockan nio i afton öppnades och s tängdes porton. Min matnior och jag befunno 'oss i köket. anmAla sig till tentamerlar tiden vår- ete al allihop.. Nattrocken var ekA- ligen bibehållen, frånsett do ound- viklign Arren efter cigarrer samt titt- hålen i armbågarna samt bakstyckets mellersta del. lian könig sig så eti- ker som möjligt, ty han kunde de- klamera hela stratlIngen utantill, utom knpitict om iverknn, och atlet hörde lina ju aldrig på«, Stilla kastade at sig nattrocken, anlade frack, öfrerrock och galoscher samt böljade ned för trnppornn. U- tanför porten stannade han villrådig. Klockan fattades Annta en (rart. Kanske kunde han hinna med en fin- ska vichyvatten? Slutligen itegrade hans båttre menniska, och under en orovAckande kyla i magen begaf han sig i vAg till bestAmtneleeorten. — Det skulle vara svit, ont man finge stanna (Ivar och get gå skArs- elden med det talarna. Naturligtvis her han inte på åverkan. I tamburen manen han af ett to- bnksmoln samt der bakom en pro- femmor. — liva' f-n vill herrn? — ing skulle ödmjukligen anhålla om att få anmäla mig till tentamen för herr professorn. — Är herrn fårdig strax? — Ja-e. A f Catulle Mendös. Det var redan fyra år sedan hon försvuonit, och man trodde henne vara död. Och lian, som blifvit ensam, linde ej upphört att tanka på henne. FörgAfves hade nndra (vinner på ho- nom slösat gina leenden och tårar, in- tet kunde slita hennes tninne ur hans hjerta. Den försvunna hade varit så skön. Som trogna *lekande hade de njutit af så berusande fröjder: Ack, de kådiga stunderna från fordom skola aldrig återvända! Sörjande, förbitt- rad, med ögon, ism voro röda af nattliga tårar, gick han genom lifvet lik en, som icke mer finner nöje i något eller af någon. Han trodde ej heller mer på andras lycka, sedan linne egen blifvit förstörd. De få vänner, som han tnottog i de rum, der hon fordom eA otta 'lent sig, men der hon ej mer fana, funno honom lutad afver en utdragen låda, inne- hållande bref, ett portrått, vissnade violer och andra grymma minnen af en försvunnen kårlek, hvilka man be- tAckte med tårar och kyssar. Och asson kunde det så tydligt, att far ho- nom gafe hAr nere intet botemedel. 0, hvilka (val hade ej hans arma, förrådda hjerta att lida! Ilen se, en deg fick man veto, att den unga qvinnan var vid lif. Hon vAntle åter, han skulle ånyo få se henne. Uppfyld af gladje meddelade en vin den otröstlige denna glada un- derrAttelee, och det såg ut tom om denne blifvit utom tig af hAnryckning. Han fann ej ord, han stammade, och hans ögon strålade, Dom om paradiset öppnat sig för honom. Men småningom fordystrades åter hans ansigte, och han tAnkte, men visste ej på livad. finn kastade en melankolisk blick på den utdragna bidan, på violerna, porträttet, brelven. Han yttrade ej ett ord, och han sva- rade ej på någon fråga. Slutligen sade han långsamt, i det han stödde huftudet i handen: — Jag tror . jag tror, att jag hellre skulle vilja begråta henne;
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.