lingarn° i den i Varna uppdagade konsplotten. Den perenn som h/tit- tats i Varna, en montenegrin, omta- lade vid första förhöret, att han vore utalnd från en *kvid( förening i Odet,* för att garn ett nttentat mot furst Ferdinands och bana ministrars lit, eom belöning hvne för föreningen kivat honom 500 napolconsd'orer och ett godt embeto i Ryssland. Attentntet skulle ego rum enmti- digt med eobranjene öppnande. Nå- gra dagar förut hade för öfrigt furst Ferdinand fått mottaga ett bref med Pirots poststAmpel. I detta under- tittade honom en .anonym vit», att ett attentat blilvit planlagth mot hans lif och snart skulle komma till utfö- rande. Dagen derpå kom ett annat anonymt brer, eom var afatAmpladt i elfva Sofia och endast innehöll or- en: »Du lefver ej Ilingre, An till so- branjens apprkando!. Lördagen den 22 oktober fick Mer- rikiska sändebudet i Sofia, herr Bu- Tian, från en österrikisk konsul i Rumänien en chifferad depesch, hvari meddelades, att ett attentat mot furst Ferdinands lif vore en beslutad sak och hvarje ögonblick kunde komma till utförunde. d Situations« på Irland. Af telegram för i tiadsga finner mau, att i onsdags åtskilliga häftiga scener egt rum inför appellationsdorn- stolen i Middleton, hvilken stadfäst den öfeer deputeraden O'Brien af- kunnade domen, enligt hvilken han af domstolen i Mitchelstown tåldes till tre månaders (Angeles för de upp- roriska tal, som han i denna stad hållit. O'Brien dömdes i firren instansen pl grund af en polisbetjents förkla- ringar, i det denne ur minnet cite- rade några uttryck i O'Brien, ta). lians advoka:, Ilarrington, lemnade dornstolesalen, då han »på grund af domarens partiskhet», som han sade, måste uppgifva sitt vårf att försvara den anklagade. O'Brien förklarade sig då skola afverkIngn domen, och han liter satt på fri fot emot borgen för att afvnk- ta resultatet. Man väntade med an- ledning deraf stormande demonstra- tioner. Flere preeter hade förklarat sig skola öfverlemnn adresser och lyckönskningar till O'Brien vid hnns ankomst till Middleton, och han skul- le hår mottagas af flere deputationer. Myndigheterna hade förbjudit att vid detta tillfAlle finge håras fanor eller andra emblemer, men befolkningen har beslutit göra motstånd mot po- lisen, brett den skulle vilja arreste- ra 011tien. Det lyckades också först efter en hattig strid att få honom ar- resterad, och han måste under mili- tåreskort föras till Ungeleet i Cork. Polens återstållande. Följande sensationella underattelse lemnas i rIndepedence Beige.: rEn af vira tyske meddelare skrit- ver, att det i vissa diplomatiska kret- sar tros, att Polens åter/månande ut- går en af artiklarne i förbundsförsla- get mellan Tysklund och Österrike. Rofven i Berlin och Wien hafvn lån- ge varit ense i denna punkt. Polen skall intaga ungefär samma stallning som Belgien. I händelse af krig med Ryssland skulle-tre österrikiska hårar bildas i Galizien . för att infalla 1 Vol- hveien och Podolien. medan den tredje skulle i förening med den tyske styr- kan besatta Litauen och ryska Polen, tesilket senare skulle förklaras obe- roende vid ojelfva utbrottet af fiendt• ligheternao. Do lrlAndsk-amerikanska dyna- niltarderna. En vis, ; Förenta staterna bosatt irlandare vid namn Grynkol, sunt be- römmer sig af att ha varit den förete, som bringat dynamitregimen i titel- ning i England. har låtit förstå, att om verkligen O'Brien blir satt i rån- gelse, och om do polisagenter, hvilka sköte på folkmassan i Mitchelatown, icke varda straffade, har man att vänta sig en hel rad af nya attentat, för hvilka hr Balfour iskall varda det för- namnets offret. "För tid och evighet." Har herrsknpot observerat, att når on ung pojkspoling, som inte kan be- tala de cigarrer, han röker, mycket mindre do strumpor, han sliter, för- Alstrar mig i en (bastu:13mi, som går och karvar med benen och snubbar som en månadsblind glatgifearehAst bara lör hon inte vant sig vid långa kjolar Annu, sA sker ett sådant uteigte- löst och malplacerndt förälskande all- tid .för tid och evighets? Om pojken ska ha sig ett par mor- laderstöflar af prima småländsk oxljud eller ett par byxor af bAeta Norrkö- pings-diagonal eller en eltiuntröja fo- drad med vacker, röd flanell, så tän- ker han: «Do stöflnrna vara i två år« eller oDe byxorna hålla i tre vintrar« eller «Den skinntröjan blir bra till min Aldste pojk, når jag har slitit hål på årmarnit;« med ett ord: han förut- såtter inte att dessa starka, förträffliga plagg skola vara evigt. Men når han lägger sig till med ett litet sjutton- årigt, flyktigt, svagt °ett !Atte-Grek flick- hjerta, då tänker han aldrig att det kan gå sönder eller att han kan tappa det eller att den kan töjas ut med tiden så att andra karlar med etyfvare portmonnäer eller !ångra mustascher eller modernare löskrager kunna kry- pa in der och skuffa ut honom. Nail då, då blir det, Guelbe - Vare, alltid sfö r tid och evighet,. Der ser man följden af att inte stu- dera varukännedom vid elementet-1A- ro verken. Gustaf Elg och Nanny Lundqvist di va' ett par såna der tosingar, ändå han var hela 21 och hon 19 år bort begripa en liten smula af denna verl- dens uschlighet. Men han hade blank- hatt och blå sjömanströja och svor på engelska och talade om enslign, lång- tanefulla vaktnätter på däck när atjer- norna tindrade och kaptenen snarka« dn; och hon hade långa flätor der bak och oskyldiga, blå ögen i ansigtet och en ljuarutig boniulleklAdning, rom satt vål till att vara gjord af en tös ute på landet, och alltid livita, hela, rena bomullatrumpor når de klefvo i bac- kurna efter blommor och .vackra ut- sigter«. Och så var hon smal om lifvet och rak i ryggen och började fyllna till der framme, fyra eller fem verktum nedanför hakan, der «platt- het« anses lika förkastlig som i ett bättre frihets- eller jubileuensqvade. Nå, det gick som det gick, och ändå der lunna ett par tre millioner stenar med god, mjuk remissa på i ko- hagarne der de spatserade, så skulle de nödvändigt sitta på en och samme, Afven om den vor rå liten och hyttes så det gjorde ondt och de fingo hålla och dra i hvarandra för att inte trilla i backen. och hade så brådt mom i en kommandoexpedition tjugufem minu- ter före krigets utbrott. Och det ((k- lub, att ett älskligare par kunde man då inte se, för han var eldig som pri- ma gasolja och trofast som en bittre smul( granitklippa, och hon var så oskyldig och blygsam, att hon rod- nade till hAst de sutto, och liviskade: «Älskling, låt oss gå litet längre in i buskarna; den röde stuten tittar på 093.n Och han skrynklade ned hennes halskrås, för jemt skulle han sitta och karva med nrmen på nacken på'nn, och DA evuro de att älska hvarnndra lika besatt .för tid och evighet.. Och det var så bestAindt, att den som bröt jn, för den fanns ingen !ditt, nog het och obeqvulm och mörk och nflägson från ello tidsenliga kom- munikationer i ejelfvn jn, ni för- står. Och när han omsider reste ut på det villande hal, gräts det så Guds innerligt stridt, att när hennes pappas rfttiare strax efteråt kom och tittade pi vägen der de pussats för Sista gången, skrek han till dagsverkarno: agaakt in med höhtIcknrna, era söl- skånkar; ser ni inte det har redan börjat regnn!« Och ute på den Andlösa oceanen, der, så långt blicken kunde nå, icke fanns annat Rote för ögat än har och himmel och styrmannens yllelif, som fann hängt till torknings på mesanen, der låg vår käre unge vän i sia koj och suckade efter sin Nanny så ror- gAngaren enrekodde kajutvakten och knjutvakten väckte slya ~nen och styrmannen purrade kaptenen och skrek: "Skutan A' lack A vattnet for- sar in i lastrummet, kapten, vi måste alle tnnn till pumparnal. Och lilla Nnnny hon gick i kolin- gen och spatserade med förtviflan i tjutet och händerna på turnyren, midt ibland fallande, gula lör och o- lustign, höstruggiga Araltalrvar och längtade och gråt och pnasado inte ninttiderna, utan smalnade nf så hon fick lägga in sin yllekladning i medeltal två tum i veckan och sticka sina ullstrumpor hela åtta maskar trAngre An förra vintern. Och hennes pappa sörjde ärver att se sin lilla flicka gA på det der viset, och svor på att ont han haft pojkrnc- kern, som kollrat bort henne, till hands så skulle han söndergnuggat honom så att intet krematorium i hela verlden derefter skulle sett sig i stånd att tjena ett tolfakilling på linns le- kamen. Och hennes mamma gick in till henne om qvällorna sedan hon lagt sig, och gråt med henne och svepte täcket om henne och ger henne kun- gens af Danmark bröstkarameller och bud Unne glörntna jungmannen; men lika vål kunde gumman bett sin för- maksmajolikn-kolonn bjuda kring the eller försökt att slå klatsch med en stupranna. Pappn och mamma måtte säga livad de ville, så bara lade Nattfly sinn stnå hinder på bröstet och tittnile upp i taklampan och log på ett englarent, men likval antikt fullt och beettlinelt sått och sa: «Gustaf och jag tillhöra livarnnn för tid och evighet!e Och tiden gick och solen gick upp och ner, och kommunaldebetsedlarna vuxo, och sommar och vinter skiftade om, och Wy-Bromander dog, och Handtverkahenken narvecklade., och tullfrågan tillspetsade sig, och smidiga premierlöjtnan:er tjocksinne till och blervo kaptener och förlorade elegans och hällning och pli, och gingo om- kring på schweizerierna krokiga och. sta rasade som elefanthoror pion må- naden före mun glädjande Då eken solen en klar Oktoberdag öfeer Kungetradgården i Stockholm. Karl XII stod och frös utan hatt, Karl den XIII stod och 'tamdes u- tan Arme och Oskar den II gick och hoverade sig öfeer sin finansminister, som skrifter i bladena och till kom- plett evidens bevisar att uppfratandet af besparade medel Ar ett oomkull- runkeligt järtecken för lysande eko- nomi. — Resande från landet silning° omkull hvarandra för nu få se en skymt af «Jörgen« och Anna Petters- on. Den bättre demillionden höll sin stora Tetteraall i nåelleten af vat- tenkiosken, och unga literniörer gingo omkring och försökte se ut som om de löst bryets gåta och tuidelagekri- schans problem. I fjäder och peta- brun, i siden och plysch, i ungdom och skönhet frantsvårvade dessa unga Stockholmsdomer ur la haute volee, braka vår Herre en gång, då alla qvinnor blifvit englar deruppe, kom- mer att särskildt anvAnda sulroni eng- lasergennter för att lära landeorte- fröknorno stå ooh gå, innan de få försöka sina vingar. En täck, intagande blondin viker om hörnet vid fontänen. En brun- hyllt, brednxInd man med helskägg och blixtrande ögon möter henne, studsar, rodnar och ropar: — Nanny! — G-u-s-t-a-f! stammar blondinen och ser ut som om hon helst ville vara någon annanstans. Den unge mannen tittar på sinn stöftar, som om han miestankte att de voro roi bytta. Den unga dansen darrar, som om 11111n släppt en takis på ryggen på henne. Man kan, med ett ord, knappast se på do båda unga menniskornn att de tillhöra hvarandra oför tid och evig- het.. Båda se ut som om do tappat något eller fått tandvark eller Atit något galet till frukost. Och så valen do in i en sidoall6 — Jn a ... g har burit mig åt som en usling. S ... A g att du afikyr och förbannar migl sa den hygglige unge mimen. tt ... shtf, ha ... atn — 0, Gu mig, fördöm mig, men se inte så der vänlig ut, du förkr o oaser mig. 0 Gud, jag blygs så jag kan sjunka ned i jorden, sa den tinga Alsklign blondinen och torkade sig i ögona. — Nej, jag Ar den brottslige. 0, jag skulle vilja störta mig i ström- men för att försona min skändlighet, jag • • • — Men Gustaf, Gustaf, hund har väl du gjort, säg? — Ja, det måste sägas. Jag har förrådt dig, jag ar — gift! In karlen och kröp ihop och sAg ut sam om hm, väntat att blixten skulle slå ned i hans skjortkrage. Men der fanns ingen blixt tillhands just då. I stal- let for ett solsken ideer Navnys vackra drag, och då i detsamma en ståtlig, medelålders herre med två små gos- sar vid eklatt kom direkt fram mot dem, hann hon blott trycka den för tid och evighet &lakades hund och. liviskn: — 104 — — 101 — äldrars hjertan. Jag kan icke nu uppropa kvad den gamla damen berättade, ty mina fingrar börja styfna, och jag har ännu något att berätta dig, som närmare angår oss sjolfva. Du torde erinra dig, att alltsedan Richard Maux korn i huset, )lade ingen ny hyresgäst flyttat in, oj häller lernnat det. Du torde vidare erinra dig, att Richard Maux kom hem klockan nio, och att porten ick e öppnats. 1 så fall skulle jag genast märkt det. Mrs Bailey hade slutat den sorgliga berättelsen om sin dotters skam och låg gråtande på sängen. Jag satt vid hennes sida och kände mig högst rörd af don gamla damens sorg. Plötsligt antog hennes ansigto ett uttryck af förskräckelse; hon blot alldeles likblek. - Becky! utbrast hon. Jag lutade mig öfvor henne med klappande hjor- ta, ty hon skrämde mig riktigt. Jag fruktade att hon- nea sista stund var inne. Det var dock något helt annat, som förskräckt henne. — Hör du? — frågade bon plötsligt. — Hvad? — utbrast jag, följande hennes blick i största s_pänning. — Dor, i nästa hus — hviskade — dor mannen mördades! Det öfvorgifna huset! Någonting rör sig derinno. Jag lade mig genast ned på sängen bredvid mrs Bailey. — Der, Beckyl Hör du det nul — Jag visste icke att han hade egen nyckel - anmärkte jag. — Jag lät honom få on i dag — sade mrs Preo- dy. — Han söker sig en plats, stackars unge man, och bad mig få låna en nyckel, enär han komme att stanna ute till sent och icke ville störa mig. — Mycket snällt af honom — sade jag. — livad slags plats söker han? Ilar han något yrke? — Han är språklärare, Becky, och dessutom mu- siker. — livad för slags musiker? — frågade jag för- aktligt. — Spolar han basfiol? — Jag vet icke, Becky: — Spelar han kornett, eller violin — fortsatte jag med on viss hänsynslöshet — eller harpa, eller piano? Och när jag yttrade orden »eller piano?, tappade jag ett fat, som jag höll på att torka och som naturligt- vis gick i bitar. — II vilken slarfvig flicka du är, Becky! — ut- brast min matmor. — Det är det tredje i ordningen du slagit sönder, sedan du kom hit. — Det gör ingenting — sade jag — jag har fått ett arf. Hon stirrade på mig och utbrast: — Ett arfl Vet jag visste icke hvad jag sagt, förrän hon upprepade mina ord. Jag v...r emellertid tvungen nu att ed fast vid dem. — Ja, ett arf. Det var derför jag gick ut i går afton. Ur Lowdoie laysierier. 98 — Gud valrigno dig Gustaf! Du Vinde der en stor eten fria mitt hjerta! (flogre): Får jag lof pruen- tern: min man, krroultandlare Johans- son, och minn Sela gossar — kapten Elg, min vArdetarle ungdornsvAn. Vid en glad middag ett par dar derefter, ombord på kapten Elgie «A- talent:ta, blefvo grosshandlarn och kaptenen, Nanny och fru Elg, född signora Veccia, också vänner — *för tid och evighet.. (Snu.- I':n). Sigurd. ffiteariebanba. Omtänksamt. Skråddaran: .Ar herrn gift eller ogift?. • Kunden: •Gift,s Skräddaren (till tillskåraren): .Di sätta vi en ficka invändigt i ysimf•• dret.» tr Mångsidigt. I Hari, Italien, fin- nes öiver en butik en skylt med följande inskrift: •Blodiglar, brödmagasin samt un- dervisning i matematik.. Mera kan man ej begära i en och samma affAr. En rödhårig utfar fOrstnildligt till en skallig: — Vår herre måtte inte luft :styc- ke' hår qvar då han skapade er. — Nej, svarar den skallige, han Furie, bara lite' rödt qvnr, och det ville jag naturligt t is inta ha. Arbeta, min gosse, a: beta, säger magistern, så kommer du nog också en gång på grön geist. — Dit kommuner jag aldrig, magi- stern, svarar den lille gråtande; pappa Ilar ju förbjudit enig att klattra. I distraktion. Ilan: •Ilvarfer Ar du så ledren, min vän?« Hon: »Gör dig nu inte till, Ernst Du vet mycket väl, att du inte rar nykter, då du kom hem i går afton.. Han: «Var jag inte nykter?. Hon: «Du medgett det ju ',jett i gåhriaanft:on :bet måtte jag ha gjort i fyllan«. Ingen väderhane. Ett fruntim- mer tillfrågades inför rätta om sin ålder. hon uppger 35 år. Domaren; — Jag har nu har, på detta rum, hört er uppgirva ramma ålder i fem års F t t ia dti titnret: — Det tror jag nog, herr domare. Jag ska' säga domaren, att jag hör inte till det slags folk, soiu säger i dog si och i morgon så. Döden förvandlar ofta hat till Så kan man lie afgjurd n o - vilja för svin, men vara ytiedigt för- tjust i kort. kärlek. ==' banbelstinberrattelscr. e`tocfloolins böta Den 1 notoonbct. epatireatentaitnasen. 2e lenafte idicerat- tellerna från utlanbet omfdtmåla en fatt ten• bene från be fletta platta, btvativito törAuttnin• gana merit ~Ont litliga. `13.1 lollrivaranbe plats bibehåller martnaben en fart bollning for 1189lös bd) bake, brunett:1ot torn röner ringa uppinattlombet Zilljötteln från proton:fetna j timett ort) tåg otilliadlig att najtebeflolla be pante belootrotii tå att notetingen ofiverttribee r jötfttlaetig mato at Mia låbeeflag. 3crrntet dr falketeln af loafer ben paejerabe :redan merit tOmtigen famn ort) -- oberatnabt toroab torn tilljette mattnoten på •jerinvåg, broiltet quantum tvi e) tunna uppginua — från Nr- Båtben ed) ThIlatebalen utgjorts al cirka 7.32,0Q0 tubittot. el-porten uppnåbar inbar famnta tub närmare 4,400,000 tg. luta nitti 61,000. Srti• leta år mintet begatlig coal uppnås met. !du- kt laögrta priefifiran tamt något öftverprif för tri tumma imam laflanbt fatt% Varumathicilutti. Zta tölp af mitanbe matt• mab i utlanbet för tutte år tenbenten pil banna. tillbe puta flau, anm ban börtvaranse mnt. om (ontte fina ferbinigar meb 2 bre. 9taffi- nabtoderniartnaben betcmot 'tittar att minna Knölig A arla tonginvanbe utIonbfto gotter få att få tvål bativaroube ratfinabkrr tem mumies tun liöise pellet å bogcne börs meb 1 öre. 1>tvete: Iftåtarproininternat h. 10 tia 11:30 4 = - bb tia 96 ört för 20 11,1110 för 100 19- ,nattmjöl: (barniaratibe amarnegarel) fr. 20, 25 till 1'l: 25 (-, 1: 72 till 1.. 64 öre för 20 frato.) för 100 ?g. mg: brutit te 6. 80 tia 7: 60 (2 tia 65) för 100 tg., rart 7: 40 tia 7: Go (63 tia 66 örr4 (ullfett för 100 tilogram. mannat: (bårtrarantie etuatnegates), te. 9i)25 en 9: so (79 till 82 ört) för 10u to. St örre, realarratosinternse: 2.robist 6: 4; till 7: 3o (ck tia 6'4J, 6:rabiat 6: 10 tia 7: 00 (32 100 la. • tia 601, allt [Sr 'ärter tr. 8: 00 tia 10: 28 01 tia 14 får tunna) för 100 te. e afre, ne. tr. 7: 00 tia 7: 40 (60 tia 63) fetfort för 100 ts. et. Z. Ciattborge bikt ben 1 nonytniber. . tsattvatanbe lpanmålemattnob år fort/ab:nåt meder (fogats, o. Då tusen ~if:tyning t Rörris ftola est tum, tunna å linea tpanmåleflog inga noteringar anorna. Bör baht tror eitetft1• galt i Conon för några bogar teban wieterli- gen något (förre, nie,, tonen blef tuban unbsr trtefet af ben Aorta talte:lent åter matt, odo noteringarna nöta nommen till knott uppgitna pris, utan tants onilattning på platten. Ta. gena officiella noteringar tro: mete: lireurtt, tvåganbe 128 flalp., bar be. talte meb 11: 62 (lita nid. 98 öre för 90 pip.) too nto. Yag, froctift, (28 11411p.) uthub<11 tia St 99 (75 öre) hk 100 te. !flamsigt. *omtagen dr ofdraribrets 101 tr. 149 ört tar 100 likt, 100 proceatigt. G. 0. Z.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.