från polisen i Paris och London, fram med en liknande ureAkt. Ilade upp till tinningarne. Battnen höjde hvilka i allt vasentligt innehöll° föl- han förstått, livad Pnrie fordrade af sig högt, och det kunde landa att jande: 'republikens dauphin., hade kanske hon brast i gråt. Tvenne perenner Aro på våg för Paris blundat för hans öfriga min- Och sedan han slutat sin bön, gick att föreöka ett attentat mot czaren dre vackra sidor. Dt annat lif in- hen stundom fram till henne. Och under hane hemresa från Köpenhamn. förde han nog i det tysta Elysee-pa- syskonen hade hört honom uppmana De bara bygge mclonfargade hat- lateet, men det var ett lif af eget henne att öfvergifva sina verldslige tar. slag, och den stolta borgen Idel en tankar. Tiden var ju anda el kott. Dc ha bagge kort afklippt hår och börs, der det köpeloge om snart sagdt Kristi kärlek medge! icke rum lör mörka muataecher. allting. någon annan kårlek jemte sig. Den enes teint mörk, naatan ka- Men medan han talade blef hon stanjebrun. Ihjälskrämd. En fru Ketcham i åter blek, klicken blef glasartad ånyo I anledning hatat sattes allt i rö- Sodus, N. Y,, blef hlrorn natten och hon satt som hon icke hade hört relse för att betrygga streckan Kö- 'krull(' till döde derigenom att en hane religiösa bibelspråk. penhatun—Koreor. Och i torsdags drucken karl sökte intrångs i henne. Så begynte sången. Genom den var hela denna jornvagelinie beva- hus. tycktes hon ryckas ut ur ett virrvarr kad af polio, gendarmer och den lo- af tankar. Reste sig och gick, för kala jernvagspereonalen så tätt, att Hedendom. En direkt från hinn att nuna afton återkomma. Alltid enhvar kunde ropa till sin sidorum). införd afgudabild inståldes nyligen i återkomma, ehuru hon instinktlike Do allvarligaste föreigtighetenn- kineeqvarteret i Nowyork. Bilden hatade alla dessa rnenniskor, utom 'tuber voro liften vidtagna på den med tillbehör kostade 10,000 dollar. honom. De hade ryckt honom från öfriga ettecken, som kejsartåget skulle henne. Han hade varit förlolvad med 80X ångpannor exploderade 24 passera genom Danmark. henne, varmt Alstrat henne och lufvnt oktober i The Lawrence hon Work., 1 fredags förmiddag kl. 11 ankom göra lifvet eolljust och herrligt. rycka kejsarparet till Berlin oeh mot- Itonton, Ohio. Fyra personer döda- småningom blef han religiöst sinnad. de. pi stallet, ett tjog andre skada- nigs på bangården al alla prinearne, Elan gick icke mera med henne till grefve Moltke med flere. Kejsar de. *vårt, och största delen af byg- hennes vAnninnor, men försummade naden lades i ruiner. Wilhelm mottog czaren i ryska am- henne icke AndA. Äfven hon upp- bassadhotellet. Senare gjorde cza- Far ooh son svågrar; hustru- hörde att besöka kamraternas dans- ren, åtföljd at general NN order, kon- byte. John Miles var namnet på en tillställningar, når hon fann att han tra% ieit hos kejsar ',Vilhelm. giftaesjuk enkling i Barboureville, icke tyckte om det. I stallet laete Enligt ryske kejsarens önskan blef Kentucky, och Jim var hans eon, hen för henne ur bibeln om söndags- af bansyn till tyske kronprinsens till- fullt ut lika ifrig att få en fru. Do eftermiddagarne, nar han var på be- stånd den i fredags afton beramade beslöt() derför att blifva — svågrar, sök i hennes lilla bostad. En afton galafareetAllningen i operan inställd. och detta beslut satte de i verket gick han utan ritt tiafvu kysst henne, Efter en halt timmes besök hos för ett par dr sedan. Systrarna och ej många dagar derefter korn hart kejsar Wilhelm vande czaren tillbaka West blefvu de lyckliga. Men un- till henne och förklarade, att han fun- till arnbassadhotellet och aflade se- der tidernas lopp komme) svågrarne nit kårleken till henne och till him- nare besök hos de andre prinearne. under fund med, att ett misstag blif- len oförenlig. Då han talade härom, vit begånget. SA en vacker dag tog glAnsto ögonen feberaktigt, och hans Frankrike. (Astra, utbrast: Daniel Wilson debuterade i Paris- Jim sin hustru och förde henne hem — Rudolf, du år sjuk! Dessa men- lifvet i slutet af kejsardömet. Ilen till hennes fader. Derefter begat niskor, som dragit dig med sig till gjorde sig betnirkt som en glad lef- han sig till fadern-svågerns hus, hem. sina sammankomster, döda icke blott nadebroder, som strödde ut pengar utile sin etylinoder och reste till St. vår kårlek. utan dig. Jag vill icke och (om ej alltid med lycka) stan- Louis, der de blelvo gifte. Jims f. höra dig i afton, inte fasta raid vid digt sökte stå i första ledet bland d. hustru låt sig emellertid ej för- Men jag vill följa livad du stiger. verldestadens viveure. Med ens slog bluffa, utan reste efter ett par dagar med till er sammankomst, för att se han sig på politik, derefter började till Jims fader och intog sin förrym- livad ni gör och höra livad det ur han drifva anm-, och inom kort da systers plats och rättigheter så- som rycker dig från mig. hade hans slösaktighet slagit öfver som hane hustru. lian hade fört henne dit. Der hade till ein nioteets. Det torde i detta kommit mån och qvinnor omkring afeeende vara ganska betecknande henne; med sitt tal om att snart allt att man 'skitig sett Wilsons namn i skulle komma under Guds vredes- förbindelse med något vålgörande skålar, att Guds rike stode för dör- Hon gick hvarjo afton —i på esalen", företag. ren och att alla verldeligs tankar bor- Uppmarkeamheten leddes fura 'fullt då der var «sammankomsts. Med sa- de ju förr dess bättre öfvergifvne, för- på VS ileon, då han gifte sig med Gr6- len menades ett samlingsrum, som virrade och förekrAmdo de henne. vys, dotter och enda barn. Gr&iy förhyrdes af dan allra nyaste sekten Och hennes ångest steg till sin höjd, har alltid lelvat tyst och tillbakadra- i staden. Denna sekt var icke olik når hon hörde Rudolf med exalterad get samt har aldrig haft smak för adventiemen, fast «bröderna. inte röst förkunna att han skulle offra allt sAllskapslilvet, och då han i en långt tyckte om att kallna adventister. De för Gude rikes åra. framskriden ålder biet president, hinn sysslade mycket med Kristi andre Nu mera gick Rudolf aldrig till han Ing ej uppfordrad att göra nå- tillkommelse, det tusenåriga riket, hette så, utan för att samt med de dunkla protonerna i Augusta, hon gon förändrlug i sina vanor. söka bibringa henne sina Olverspåndn Men nu ha fransinAnnen och fram- gamla testamentet. Dessa trodde dc åsigter. Och sedan hon en gång grå- för allt parisarns tyckt om att se etik sig finna i mångt och mycket syfta tande köstat sig till hans bröst, och tene öfverhufvud göra sina ealongek på dagens händelser. Och derför under tal om huru lyckliga de skulle till en samlingsplats för allt livad följde bröderna ifrigt med i tidnin- kunnat blifva, om icke hans alver- landet eger ypperst på alla områ- garne, jemlörde dunkla utsagor i pro- spAnda religionsevårmeri kommit e- den, och man var derför mycket miss- feten Hezekiel med Rysslands nihi- mellan, bcdt honom öfvergilva sina belåten med att Palais Elyetle blif- lism, och gjorde sig stora förhopp- grubblerier och bli såsom förr, hade vit eden verad, der man har tråkigt.» ningar att konflikterna mellan Frank- han aldrig gått till henne utan i såll- En naturlig förändring i detta för- rike och Tyskland skulle bryta ut i skap med någon af «syskonen.. Han hållande kunde ha skett derigenom full låga samt bekrafta deras fanta- fruktade för ett förnyade upptrade, att då fröken Gasvy gifte sig, det sier och förutellgelser om de yttersta och kanske b:ifyllde han för att sak• unga paret hade tagit initiativet till tidernas nArhet. no styrka vid ett nytt sådant. Vid Elon gick dit, denna bleka unga att öppna palatset på vid garvel. det första hade han slitit sig ur hen- Men Wilson intresserade sig en- qvinna. !lon hörde icke till «sysko- nes armar och ilat ned för trapporna dast för business. En beundrare af nen«. abada aldrig, och deltog icke som förföljd nf onda andar, Han den athcnieneiska republiken säger heller i OfverlAggningar, samtal eller hade icke ens mörkt att Augusta med- qviekt, att athenarne eågo genom sång. Hon endast satt der och såg vetslöst fallit till golfvet. tingrarne med Periklets. öfvergrepp, för det mesta till hålften liflös ut. För henne voro aftnarne på en gång Till dess att den unge mannen med emedan denne till ein urellkt pekade på Aepasia, som körde till templet do mörka ögonen och det stora yf- efterlångtade och fruktade. Då bon slutat sitt arbete för dagen, gick hon viga håret höll bibelutlåggning eller med vagnen fyld med etatyer, fram- bragta genom Phidias' tnejeel. Men med on nervös ifver framsade en ofta utan en bit mat till sammankom- evårtnisk bön. Då steg blodet henne sterna, der hon kunde få se honom Milson skulle ha svårt ett komma Offrad. En dag berAttade en d syflickorna på kappfabriken, der Auguste var fö- restånderska, att hennes. I. d. festman var mycket sjuk. Flickan bodde i samma gård som han, och hon hade hört au han icke under flera dagar vtaadre. it på den verkstad der han arbc- På aftonen gick Augusta till ho- nom. Honyrade når hon kons, men Augusta tyckte icke att skilnaden var stor på det tal hon hörde från ho- nota hår, eller det han förde på sam- tnankomsterna. Samma id6er, samma utantill upplärda bitar ur gamla te- stamentet Endast feberrodnaden var litet större, och ögonen mera glan- siga. !lans vArdinna var inne i sjukrum- met, då Augusta kom. ölon omtalade ett doktorn hyste föga hopp om att kunna kliva bröstsjukdomen. Ilen hade sagt att den sjukes tillstånd trots lakemedel förvårrades, och att det otågo ut som om kan önskade att dö. På tredje dagen af sjukdomen trade febern gifvit med sig, men då kom- mo några trosfrAnder på besök; der sjöngoe andliga sånger och Rudolf satte sig upp i sången samt bad på syskonens uppmaning. Så småning- om blcfvo orden allt mera osamman- hångande. Febern korn igen, och sedan dess hade den fortfarit. Augusta letnnade knappast den sju- kes bedd tör ett ögonblick. Ett upp- repedt besök af .3y-eka-ens afböjde hon helt enkelt derigenoin att hon inifrån tillåste dörren, nar hon hörde deras steg i trappan. Till kapptubriken skickade hon bud med flickan, som bodde i samma gård, att hon icke kunde komma dit på några dagar. Så dog han en eftermiddag, då fe- bern tycktes hafva aftagit. flod märkte dock icke att huu 'gotik:hide henne. Men det gladde henne att det orediga talet hade tystnat innan han dog. ▪ • Ända till söndagsmorgonen, då han skulle begralvne, kunde Augusta icke göra sig reda för huld sons föregick inom henne. Det var en sådan der dof, slö måna, som knappast vet orts sig ejelf. Och så begrofs han. Det skedde efter statekyrkans ceremoniel, ty han hade icke offentligen uttrådt ur den- samum. Men efteråt hörde kon på nytt samma sånger sjungas vid graf- ven nf dessa trosfränder till den atlid- ne, som skiljt henne från honom. De hade trånröfvitt henne glädjen i lifvet, ooh dc kommo och störde hen- nes sorg. • • • Men till snminuntradena på «salen. gick hon Alven sedan. Ilvarför? Var det månne ett beltof för henne att le-e 3 dessa sånger, dein han sjungit, och i livilka hon nu till slut sjclf del. tog? Eller tyckte hon sig höra den nflidne, når någon af de mest ifrige af trospartiet framhöll do förryckta idder, som utgjorde dess eatmnanhåll- ning. Så småningom gick det för re- sten bukta med samintinhållningeo. Trötthet intrådde i sinnena och den ene etter den undre at ssyskonen. — 129 — — 132 — Resultatet af hennes bemödanden var ondast, att han ånyo upprepade sin kiirleksförklaring. Han var nog slug; att framkasta on vink om, att hon redan var komprometterad. Skenet var emot henne; do samtal hou föranstaltat med honom, vittnade emot henne. Dessa oförskämda påståenden öfvertygade henne om hopplösheten af hennes uppgift, och med sorgen i bjertat uppgaf hon alla vidare försök. Hon hade nu- mera ingen annan utväg än att anhålla om sin mans beskydd. Hon hyste fullt förtroende till sin mans heders- känsla och rättvisa, och hennes tillit kom icke häller på skam. Han beklagade do lidanden hon fått ut- stå, såsom don oskyldiga orsaken till on skilemessa för lifvet mellan far och son. — Du har gjort din pligt — sade han — och jag skall göra min. Han kallade till sig Bin son, och hade mod honom ett sam- tal, som varade flora timmar. Hvad som tilldrog sig dem emellan, fick hustrun aldrig vota. När samtalet v.ar slut , len:made Frederick Holdfast sin faders hus, for att aldrig återvända. — Lydia — sade mr Holdfast — den man, som nyss lemnat mitt hus, kommer aldrig mera att be- trade det. Jag har från mitt:lif bortryckt och till- intetgjort lians tillvaro. Han fine icke längre till för mi g. Jag har icke längre något' barn; jag har endast dike Utom dig tinnes det blott mon sak jag värderar, oe det sir tnin ära. Jag måste se till, att mitt namn icke trampas i smutsen. för liver gång hlifva mera fanatisk. lian hade svingat sig upp i anseende bland syskonen, livillca i honom nn sago en blifvan.le ledare. öfverraskad af donna plötsliga förändring i lians siitt mot henne, gaf hon vika för hans nycker. Han sade henne under aftonens lopp att han var svart- sjuk på alla som dansade med henne utom han sjolf; han sade henne tusen artigheter; han var den upp- märksammaste kavaljer man kunde tänka sig. — Frederick är alldeles förändrad — sade hon till sin man, när han kom in från ett af spolrummen för att fråga om hon hade roligt — han har varit yt- terst artig och uppmärksam mot mig. Mr Holdfast uttryckte sin tillfredsställelse för sin son. — Du har börjat väl, Frederick — sade han - jag hoppas du vill fortsiitta såsom du börjat. — Jag har ämnat det — svarade Frederick. Hade mr Holdfast förstått meningen af dessa ord skulle det råd han gaf ein son, varit af alldeles mot- satt natur och fader och son skiljts redan donna afton. Balett fortskred; musik, vackra qvinnor, artiga kavaljerer, strålande belysning, blommor, on utsökt sup, on förtjusande värdinna, allt bidrog att under- hålla don glädtigaste stämning. Man talade om ba- len som on af de mest lyckade under säsongen. Un- der säsongen. Under ett uppehåll mollan danserna fann mrs Holdfast sig ensam mod Frederick i växt- rummet. Hon försökte förgäfvos fästa on af knap- parm) i sin handske. Frederick orbjöd sin hjelp; hon rtickto fram Bin hvita arm; hans fingrar darrade, när han klumpigt försökte knäppa handsken. Ur ,Lssdose inyunise. 83 försvann från sammankomsterna på .salen.. Andra rycktes in i något erinrat mera modernt andligt. Och Augusta var bland dem som genom eammonekott al penningar vid sista sammankometen på salen betalde re- sten å hyran. De återstående sysko- nen voro icke fler Art de kunde sans- mautråffa hoa hvarandra. Det var — besynnerliga moteatt- ningar i meeniekohjertat! — som om otroheten mot den evArrniska sekt, hvilken hade b-inryckt henne hennes käraste, hade smittat henne. Då hon för sista gången kastade en blick in i den låga salen, Ud med fotogiin- os, der hon lidit så mycket, der hon sett sin trolofvade under andlig onyk- terhet så småningom glida ut ur sin kårlek till henne, och då hon hots såg att livad sons skilt dem åt endast va- rit ett af dessa sjukliga, efemeriska andliga irrbloss, då först förstod hon hela, hela bitterheten af sin sorg. De som uttrådt ur sekten tycktes vara skygga för dc gm. 'randa nay- 'konen«. Men allra mest undveko de den unga, bleka qvinnan, bars koman offrat sin karlek och sitt kif för de åsigten de ejelfve inom så kort tid öfvergifvet . . . (Sru. P.) Adafberi. fflivarithanba. Afkylt medlidande. Fadern Is- mer högt för sina fyra döttrar "Miaa, Lina, Bina och Stina. — — Och el störtade den förhopp- ningsfulle, tjugoåttaårige mannen med ett genomträngande skri ner i af- grunden, lirare« man etdan fann hena sönderkrossade lik. Döttrarna: — Förfle lig! 0, så sorg- ligt! Den stackars unge mannen! Fadern låser vidare : — Vid hans graf gråta nu hans unga enko och två barn. Mina: — Jaså, hen var gift! Lina: — Hvad skulle den våghal- sen så högt upp att göra? Bina. — Det var just rått åt ho- nom Stina: — En så'n enfaldig monni- ska att inte se sig för heller! Svår att tillfredsställa. — Nu har fröken hört, 'äger den unge mannen, detta unga pars hela kar- lekshistoria, som fröken var så ifrig att få veta. Den intresserade visst fröken, eller hur? — Nej, inte alls, svarar den unga med en blick af sviket hopp. Den var inte hälften så skandalös, som jag hade vAntat. Svin ville man ha portförbjudna i S., hvilken åldriga stads vise fader öfverlade om nyttan af att utförda ett förbud mot evinalvel inom stadens Bank och stör. Meningarna i frågan voro delade. Bland dem sons ville låta allt blifva vid det gamla var åt- ven en myndig borgare, sota hetsade upp sig så att han slutligen utbrast: — Så 'ange jag år vid lif, kom- mer det ta mig tusan att finnas svin i S. Ingen fara. Pappa till friaren: — Nå, enen tror ni er kunna föda och underhålla min dotter Flora på (413111111ft blitt som hon Ar van vid i för- el d talt e in :n et ? — Jn, det tror jag — sade den unge tummen med bestämdhet. - Hon nekade att följa mig på konsor- ten för 8 dagar sedan för det hott, som hon sade, ej hade någonting att ta på sig. En kärleksförklaring. Den unge mann en till ein tillbedda: — Äter fröken gerna surkål ? — Ilvarfor frågar ni det? - Derför att jag tycker så mycket om flåskkorf. Om fröken nu tycker orts surkål, så skulle vi passa alldeles utmarkt bra till ett Akta par. ; .‘janbelstinberrattelser. 2tnötmarinaben. Malmö ben 17 notneutba. UmbrOanblarne4 noteringar bro: Crtra fint burgårbeinor N-84 ört. 74-78 „ Biet ' b.o 1:ha flat; meitrilmbr 75-82 „ ?:bra „ 62-67 „ Ko 9nartnabtn bemoraliltrab ort) bltotrinlb. Wötrborgbrn ben 18 november. embrpriftn bilrftabef ftana flg, enligt ebrtn hem{ noteringar, talunba, BinefIr OrrrgArtolmbr 88-91 Ort. Z:o mertriftnbr 80-88 2:bra slaf; jmbr 70-78 inartnaben lortiaranbt Batting," böra ben 18 nowenebtr. eoanmdlornartnaben. 92etctingarna Aro för bagen: trotafr, (100 fg. får tunnan) bar be- talte meb a 81 för 100 112, lita mtb 75 ert lOr 20 flblo. gom, 6.rabigt tran nittlerlla (heatet, bar bitalt{ meb 8: 81 pr 100 flo. Calle, brott «inb, af 1886 Ar{ NO bar ota• latta lift 7: 08 för 100 Og. (lita meb ek) Ort lör 20 (0010.) Ceartnein. Noteringen At elbeenbrab 108 b. 60 Ort 91 100 lita, ICK)-ermettet (11. u. t
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.