tjensten innehafts af icke mindre An trenne olika portioner, och har der- vid isynnerhet på senare tiden pre- dikat' den !Aren att Enen icke borde anförtro platton it någon som inne- hade befattning derjenate i något sta ten, eller stadens verk och detta tior gado° varit ordförandens a och o. Men egendomligt nog bar förhållan- det blifvit jemt el att juft sådana per- eoner varit de som bekladt ~nåt befattning, oaktadt sökänder, med fullkomligt jeningoda och mycket större meriter an de tillsatta, i till. racklig mangd funnits. livad nu hr Willners atgång från platsen angår, han år ju fanjunkare vid bataljonen, lemnade han den, tillfölje trakas- serier från visst håll. Men derofter var man saker att få en «fristående» person in på platsen. Hoppet slog dock fel, De vackra orden och hand lingen etodo oj i proportion till hvarandra. Och så insatte man on regementskommissarie att förestå be- fattningen. Ett gidant tillvagagåen- de hedrar icke styrelsen som sålun- da gör denna syssla till en sorts fat- tigförgörjningsanstalt för personer som borde kunna förtjena sitt bröd på annat eau an att dytnedelet taga brödet ur munnen på verkligt duglige förtjentc och behötvande min, som icke lyc- kats stå eå vål på högre ort att de kunna komma ifråga. N'i hoppas e- mellertid med all oAkerhet att styrel- sen vid stundande möte icke beviljar hr regementakommisearien permission från sysslornansbefattningen eller ock att intendenturen nekar, vice verea, denne tjenetledighet Iran honom ålig- gande göromål vid bataljonen- Så hederligt tro vi Åtminstone att hand- lingssåttet blir 1 ömse sidor. Detta Ar endast konturerna, sjelfra flrgerna skola vi en annan gång pAlAgga. Alter Ego. gtrihes. Tyske kronprinsens tillstånd. En af Newyork Heralds korrespon- denter har haft ett långt gamlal med doktor Mackenzie, hvari denne bland annat förklarade, att kronprinsens sjukdom ej kommer sig af för myc- ket rökande gamt att han — låkaren — icke kunde något fall, då en af kraften angripen person tillfrisknat. • • • Kronprinsens tillstånd synes enligt do renaste underråttelserna helt ha- stigt ha församrats. Så telegrnfara korrespondenter från San Rena att kraftupprnjukning otvifvclak : igt före- ligger. De uppmjukade partierna sönderdela eig, atsåtta var och bilda kraftsår. Alla delar, som för en vec- ka sedan voro inflammerade eller svullna, Aro nu angripna och fylda af kraftceller. Det Ar lisserligen möjligt, att genom varafsöndringen en mängd kraftceller kunna aflågsnas, men Ifven i detta fall måste fenome- net ur patologiek synpunkt betraktas lom ogynsarnt, emedan genom en dy- lik eliminering af kraftcellor ofta an- dra svåra följder, som vanligen ej kunna afvarjae, infinna eig, och eme- dan en fulletandig eliminering af alla kraftbacillerna hittills ej år känd in- om praktiken. Det fianes många oli- ka arter, eller om man eå vill grader, af kreta; några kriftevuleter, i syn- nerhet de hårda, vaxa oftast långsamt ; da mjuka, gom hnsti gt ombildas till sar och var, utbreda sig deremot ha- stigt. Och enligt de senaste under- rAttelserna synes kronprinsens lidande. vara af detta sing. Han hota. såle- des af en tredubbel fara, kraftsjuk- domen i och för tig, riv:tining och slutligen luginflatunonn, derigenom att det kraftartade varet genom luft- strupen flyter ned i lungorna. • • • F rån Wien telegraferas den 17 d:s: I går afton erhöll profetior Schröt- ter från tycke kronprinsen i San Ro- mo tillåtelse att offentliggöra en ut- förlig berottelee om hans tillstånd. Offentliggörandet Ar dock i inga hk:- delger möjligt förr An om söndag. • • • En korrespondent från San Rcmo borattar att kronprinsen sagt Är 1870 hade en kula kunnat träffa mig lika val som hvarje annan. För mig år min nuvarande sjukdom intet annat ån den kula som förr eller se- nare kan träffa mig, om Gud så vill. Ministerkris i Frankrike. Enligt mottagna telegram har nu ministaren Rouvier ingifvit sin af- gångsansökan, gom jetuval at Grevy beviljats. Anledningen till detta steg år nermata att söka i den agreessiva hållning kammaren intagit i den Wil- eonska skandalen, Som lasaron ro- dan kånner, har kammaren med öf- vervåldigaude tnajoritetet beslutit till- låta rangligt åtala anstållande mot Wilson. Detta var dock ej nårtnasto anledningen till ministerkrisen, utan yttersta venetern hade på ett hållet partimöte beslutit till ministåren fram- vålla en interpellation angående dega förhållande till Wilsoneaken och till polisprefekten Gragnon, hvilken för- satta ur tjenetgöring. Förslag till denna interpellation framståldes af CltSmenceau i kamma- ren i lördags, och ehuru dess omedel- bara behandling bekampades af Rou- vier, som önskade frågan uppskjuten till den 24 november, så blef ej denna begäran af kammaren bifallen, utan förkastade. hane förslag med 328 rö- ster mot 242. Rouvier förklenade då, att kabinettet skulle afgå, och efter detta meddelande återtogs förslaget om interpellation, då ju ingen fans att interpellera, sedan ministaren ge- nom ein ingång undanbedt sig svaro- mål. Sedan minist&en i anledning af omröstning i lördags afgått, har den radikale doktor Clemenceau förklarat sur pligtig och villig att bilda en ny munist&. Han unr härför varit kallad till president Gråvy. England. Utanför Dover intråffade natten till i cöndage en svår sjöolycka. Då sjönk ångaren Schotten från Rotterdam efter eammanetötning med en obekant ån- gare. 50 personer, bergade af ånga- ren Ebro, hafva anlandt till Malmö. Enligt förljudande hafva 200 personer omkommit. Ofulllwitilig lagstiftning. (Ur sigurds Kalsideskop.) .Likheten inför lagen» anse de tank- lösa hvardagemennigkorna vara ge- nomförd om bara lika straff följer på — 136 — on liten stad i Minnesota, att hennes mans Bökande efter den förlorade sonen funnit ett slut. Vid »det skrattande vattnets) stränder, strax ofvanför Minnea- polis, hade man funnit den döda kroppen af on främ- ling. Han hado icke drunknat; af de sår som funnos • på hans kropp, framgick tydligt, att han blifvit dödad under ett gräl på någon ölstuga. En herre, som hän- delsevis uppehöll sig i Minneapolis, identifierade don döda kroppen, såsom varande i lifatidon mr Frederick Holdfast, med hvilken han varit bekant vid Oxfords universitet. Liket bogrofs och händelsen glömdes snart. Sålunda fick mr Frederick Holdfast ett tragiskt slut, ehuru lyckan allt ifrån hans barndom lott emot honom. Ehuru mrs Holdfast blef mycket uppskakad af dessa sorgliga underrättelser, kunde hon icke annat in känna sig lycklig vid tuoken på den lugna fram- tid som nu låg framför dem. — Min man kommer enart hem! — tänkte hon jublande. TRETTONDE KAPITLET. I hoppot om mannens snara återkomst och blic- kande framåt mod ljuf glädje på det ögonblick, då bon skulle få trycka sitt barn till Hitt bröst, var mrs Holdfast on fullkomligt lycklig qvinna. Hott hade visserligen orsak att vara orolig öfvor sin mans för- längda frånvaro, mon hon tröstade sig durmod att samma brott, evem tom An her be- gått det. Men detta ar den mest himmelsskriande oråttvisa. Samma straff trAffar naturligtvis olika perso- ner helt olika, beroende på vanor, bildningegrad, tycken och andra om- glåndiglieter. Straffet bör, för att vara rAttviat, råttas efter den felande. per- sonliga förhållanden. Om Jenny Lind hade mördat både pappa och mamma borde hon straffats med att höra en pastorsadjunkt från Westgö- taalatten mesta för altaret. Ont en fattig utsvulten ernålåndsk torpare radhat femtio inennialeolif, borde han till belöning insattas i ett al de goda, varma rummen å våra cellfAngelser och begpieas af den förtraffliga fång- kosten. Men om en bankdirektör i Stock- holm eja!, Ar det kristligt, år det rimligt att satta in honom på liAkto som en vanlig tjut? Nej, tvinga ho- nom att !elva på lumpna 6,000 kronor om året i ett kyffe på 7 rum och kök, så har den uslingen fått ett straff hvilket för honom måtte ikånnalislnikrea tungt som o m en fattig fokekear sattes på vatten och brud. Men den kommunalförvaltning, som t. n. år rådande i våra eruåstAder, kan halshuggning anses för straff endast i det fall att delingventen betalt kom- munalskatten för året. Kommer hals- huggningen dessförinnan, skall den of de flesta hårdt betungade borgare och familjefader helsal som en vAlkom- men befriare, viset icke som något gtraff. Böter drabbaju den brhtteligc vii. eentligt olika alltefter hans förmå- genhetevilkor. Det fine personer har på jorden, hvilka aro så beskaffade, att det för en karl med någorlunda årsinkomst år en ren hugsvalelse att piska upp dem för en hundrakrona eller två At gången. Men den stac- kare fattige måste neka sig detta utomordentliga nöje, denna uppfrig- kande och heleosamma kroppsrörelse, om han icke vill bli inspärrad för böterna och beröfva ein familj dess föreOrjure. Är detta likhet inför la- gen? frågar jag. Nej, böter böra beräknas efter den felandes inkomst- bevillning, hvarvid iakttages att de, som icke alls erliegga bevillning för kapital eller arbete eller fastighet, varda alldeles strafflösa i alla de fall der strafflagen förcekrifver böter, ty det år en galenskap att lngskiparne skola utkrafva penningar af dem gom enligt offentliga myndigheters omdö- me inga inkomster ego. Vid bestraffande af brott mot qvin- nolriden bör den föroltimpride damen sarskilde och boggrant tagas i be- traktande å domstolen. Um t. ex. Henrik Isben förgripit sig på någon i den bukett utblommade brånulselor, som omger honom i hane loge å kungliga teatern vid hane senaste Stockholmsbesök, så hade han oför- töfvadt bort skickas till Konrads- berg, men i fall han klappat oin lilla — h — i tnusikaliska akademi- en, hade han bort :lapas efter all- man lag, men lindrigt, mycket lin- drigt, enår lilla — h — onekligen har lAttfArdiga fasoner, ser bra ut och ånnu Ar i sina basta år, så att frestelsen år stark för en liebhaber af motsatt kön. Vid stöld af kyssar, matvaror och sprit bör domaren mera taga honsyn tull brottslingens hunger och törst An omatAndigheterna vid omfånget af sjelfvn tillgreppet, så att den anm för att lifnåra hustru och barn bry- ter sönder ett fönster och tar en flAekkorf får gå i det nårtunsto fri, medan den, sona pA kalas går och :gitter bakandan :not apeleinskålen och med }Anderna under frackskår- ten söker munipulern ned eydfruk- torna i bakfickau, får straffarbete. Vid mord och dråp, borde man i första rummet tillse hvad nytta den afdrApte gjort hår i verlden. Var det en fattig stackare med stor fa- milj att försörja, så anser jag att dråparen bör få vidja mellan hals- huggning och genornlåstling uf de fem sista årens rikedagoprotokoll, men om den mördade var ledamot i någon af do nu arbetande många regeringskomitUrna, borde mördaren komma undan med en lindrig var- ning. Mordbrand må i allmAtillet gAldas med repet, och endast då den afser kungliga stallen å Stockholms Hel- geandsholut med ameruerc Inburet'. Direkta tillgrepp at kommunala medel straffas medels passande till- rattavisning i drAtselkarnmaren, iucn indirekta, som begås medels stads- fulltnagtiges pensionerande af livar- andras enkor och barn, varda straff- lösa i den kristliga barmhertighetens namn. Vid fyllerilörseelsers afdömande fftetes mindre afseende vid ejelfva brottet än den felandes förmåga att tåla sprit. Våra domare förbi.° be- klagligt ofta att många i öfverInsttult tillstånd begångna brott orsakats visst icke deraf att den felande supit för mycket, utan deraf att han tålt för litet, hvilket vAl må anses som en olycka men omöjligen kan betrakta. song ett brott. Innan lagstiftning och lagskipning blifvit Andrade i den rigtning jag hår endast flygtigt skizzerat, påstår jag att pratet om »likhet inför lagen» I det hår landet barn tir roa hum- S. P. — - — Kadettminnen från det ganda Carlberg. 26. Ett afsked. «Som kadetterna N:o 0 och 00, X. och Y. icke inom föreekrifven tid af- lagt examen i de Amnen de blifvit ålagda, varda de hårtned från kgI. krigaskolan skilda.» Så lydde den dom, som orderna upplåstes en klar septemberdag, och hvarigenom tvenne ynglingars lef- nadibanor väsentligen löråndradeg. Ehuru en livar inom kåren naturligt- vie ulltid i förvag kunde till hvarje dylik utkuggning, uppvAcktc dock staden en sådan större eller mindre ledsnad och obehag, allt efter de o- lika individernas egenskaper; dock fans det nåppeligen en enda, ban måtte förut hafva varit hur illa om- tyckt som hålet, som icke vid ett dy- likt tillfAlle hugnades med kamrater- nas allmAnns deltagande. — Det var dock hårdt, antnarkto en Aldre korpral till några andra, der do efter ordernas upplåsande sto- do nedanför stora trappan, i synner het för X., som bara har ett enda Atnne river. — Åhja, visserligen, medguf en Ii- ten eöteliskig baron, hvilken af flera — 133 — Dorpå kysste han sin hustru, och bad henne att icke störa honom under don återstående delen af da- gen. — Endast on person får släppas in till mig - sade han — min lagkarl. På eftermiddagen anlände denne herre, och lemnado icke huset rörr än sent på aftonen. Hans ärende förklaras lätt af den kondicill i mr Holdfasts testamente, hvarigenom hans son för- klarades arflös och mr Holdfaste hela förmögenhet - uppgående till icke mindre än hundratusen pund - odelad lemnades till hans hustru. När man frågade efter mr Holdfasts son, svarade hon på faderns egen befallning, att han rost utom- lands. Det synes, som om fader och son enats om, att don sodnare skulle lemna England. Han höll sitt ord, och bogaf sig till Amerika, livarifrån han sände underrättelser till sin fader. Han förde i Förenta sta- terna ett utsväfvande lofnadssätt, och det såg ut, som om han endast sökte att plåga sin fader, och vanhe- dra hans namn. Det blef slutligen nödvändigt för fadern, att ajelf fara till Amerika, för att personligen förklara för cheferna för do firmor, mod hvilka han i många år haft affärer, sanna förhållandet mod den son, som på det betänkligaste sätt komprometterade hans kredit. När han underrättade sin hustru om denna afsigt, bad hon honom att icke rosa eller om det vore alldeles nödvändigt, taga henne mod på resan. Till detta ville han icke samtycka. Han ville oj utsätta henne för resans besvärligheter, och han påpekade för 34 Ur Londons osystrrisr. mycket ammande familjeornetAndig- heter stod 'Anletes s al hos höga ve- derbörande; det Sr visserligen hårdt, men så år han då också oanstandigt lat, och hvarföre gallor han sig jetnt urtaieit: den fårre talaren; illamedbe — Lad utbrast det må vara, men det bör Atminate.. ne inte du tala om, och livad det be- trAffar att stå illa hos befalet, så vill jag bra mycket hellre stå illa hos dem An val, om det skall ske på .am- ma satt, som du begagnar, fördömde trappdansare och tallrikelickare. — Hör nu, gångare, sade en mu- sikprimarie, som nu nalkades, vill ni som jag, så ska' vi ha en afekedefest för gamle Fåltvakten X. i svall, si- sta aftonen på musikkullen. issite, rteivaattrialidne;. Klockan 7 all— td,Jomev d efter mats•- l n; @Ag till att rukorna e snygga upp och taga rått på lyktorna sedan höet- festen ! Med dessa ord aflaganade sig pri- marien och de öfriga skingrade .ig Alven, då klockan i det samma slug tio. Det var en sållsynt vacker håvar- ton, aftonen af denna dag; himlen var hög och vårblå, luften ånnu ljum sona midt i sommaren och de svaga vind- flaktor, som sakta drogo genom den gamla Carlberge-parkens stolta tråd- kronor, måktade knappast mera ån åstadkomma ett outsågligt vemodigt sils. Den mot veder sjunkande mu- len hade förvandlat kanalen och Ulf- sundrisjön till idel flytande guld, hen- nes, långa, sneda strålar dansade latta och d arrande mellan de låta bladmassorna på .kruthumbacken. och smög° stundom in mellan pelarne i »templet», öfvergjutande den lilla byggnaden med ett eken som af fl:1.n- mande lågor. Några hundra perso- ner, eornmargåeter och bekanta till kadetterna, ströfvado muntert pra- tande och ekilintande omkring i par. ken i arvaktan på musikens början. Kadettkaren hade vid denna tid en utmArkt skicklig och vål emu:Vy:ut musikkår på 15 man, livartif eeelcor- nettisten var en ovanlig talang och kunde med obestridd framgång låta höra sig byar som balat. Snart bru- sade en marsch ut från musikkullens topp, några friska sånger sjöngoe af den några och tjugo man starka sång- kören, och nu skulle X., den utkug- gode kadetten, den glade, muntre, snart blott f. d. kamraten föredraga sin bataljhast — «FAltvakten», En storm nf vexlande känslor ru- sade på en gång genom ynglingens sjåt, då han för sista gången steg fram i kamrat- och sångarkretsen, alla gamla minnen från den tid han tillhört kadettkåren, några dystra och mörka, de flesta glada och ljusa, srn3- go nu fram i qvållen, h viskande cn efter annan: mins du det, mins du det?. Det föreföll ynglingen, som om hans hela Iif hitintills blott va- jublande lek, ett teater- rit en skånut bakom kulisserna. Och nu - på en gång — helt plötsligt — låt den obeveklige regissören, ödet, med ens ridån gå upp och stAlde honom öga mot öga med den kalla, mörka och honom okAnda teatersalongen, verlden. Huru gerna skulle hon icke nu ve- lat med förtjusning och som den stör- sta glAdje mottaga de små sorger och bekymmer, han förr ansett så bety- dande — utbytt mannaålderns fröj- der mot ungdomens sorger — huru gerna skulle han ej velat lefva om sitt unga lif! »Förgafves. För ment!. hviskade en röst i hane inre, och »framåt ,,, ut i mörkret, pekade ödets obevekliga jernhand; uframåt!. »Kamrater, nu fart al!» hade sån- garen sjungit för sista gången, djup tystnad rådde i kamratkretsen, då plötsligt den gamle vAnnen, korpra- len, bröt tystnaden: — Jn, vederbörande må ta det, hur de behaga, men jag sagor ett ulef ve», för gamle sångarbrodern och kamraten, •FAltvaktens, Icke han! Och ett dånande krigtehurra flög med kraft tet öiver den gamla par- ken. Sången var slut, åhörarne sking- rade och parken tyst och öde; blott vid Döbelne monument vemod den forne kadetten, blickande med brån- nande och tirskynal blick ut i natten. — Kamrater, nu farväl! hviskado han sista strofen af «Valtvaktan», Farsål du gamla, kåra Carlberg 1 detsamma lades en hand pl yng- lingen. skuldra och en hjertlig, varm röst yttrade: — Se så, kurage, unge vAn! Det skedda kan ej andras; nu galler ba- rd att spotta i nafvarne och taga nya tag! Det var den af hvarenda kadett högt riktade och innerligt afhållne löjtnant Fjåll, en typ för en kadett- officer, som yttrade dessa ord. — Se så. niod bara! tillade han med ett vanligt handslag och en hjertlig blick. Friskt mod! Men nu år det blot herrn går och ligger sig.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.