nykterhetens beframjnnde vid stickna der folk- och låtnöten, hvare tid re- dan borde vara ute, fager sig ejelf. pi tal om fylleriet och dess för- bannelse kunna vi icke undetlåta omtala huru det gick hårförleden lur en hemmensabo har i socknen som haroradegen var nere i Skåne och 'handlade hastar,. Det var nemligen Nils Peter An- demon från Ydermoesa som gifrit sig i vag att göra aff&r i Engel- holme torgdag i tisdag.. Der blef emellertid ingen allår af utan sköt- tes flaskan och glaset desto grund- ligare. Kosan "tåldes sedan åt Hel- singborg och då A. »betade» vid Bisledt, ett kåndt rastetAlle för våg- farande emellan båda staderna, rå- kade han i eållekap med några sina stallbröder, som lockade honom byta bort sina båda »gulingar» mot en gam• mal brun skinkmärr som ej var vård fjerdedelen af lians egna hastar, som helt sakert betingat 300 kronor i rent kap. :nedan emellertid karlen hun- nit sofvn ruset el sig kom han un- derfund med ett han låtit lura sig och kommen till Ileleingborg gick han till polisen och talte om sin dum- het och begärde hjelp för ett återfå sinn hastar, som stod° och skyldrade å torget till salu. Når nu detta icke gick tör Fig strax, sökte Andersson tröst i flaskan ånyo och blef ordent- ligt »på kulans och under tiden sam ruset varade, blef han af med icke endast de gula hastarne och sin bru- na skinkmarr med dertill hörande vagn och seldon, haettacke rn. m. utan han hade derjetnte mistut sin portemonnå med cirka 15 kronors innehåll. Den marknaden läror han vål icke rese, men torde det linda honom till den nyttan att han en an- nan gång icke tager öl för ärendet, då han skall ut och göra kommers. Såkerligen år det icke många som beklaga honom, ty eåvål han som ellgten har icke förstått på något sitt vinna sympatier, enar de alltid legat i delo såvål med !Iver andra Pelle. som grannacne. ■■■■• ■ Ministerskiftet 1 Frankrike. Goblet har åtagit sig bilda ny mi- niskår sedan hittillsvarande inrikes- ministern Fallätres på grund af helso- "kil afsngt sig uppdraget samt eme- dan han ansåg sig ej ha tillräckligt anseende kunna öfvertagn ett så drygt ansvar. Från risk-österrikiska gränsen be- råttas fortfarande om stora ryska trupp- koncentreringar, alldeles som nyes för- Från War- ut den rysk-tyska. schau telegraferades sålunda i sön- dags till Temps: Det har sin fulle rigtighet, att garnisonerna . i War- rebus militårdistrikt förstärkas. Trup- perna skola ökas med 93:e kavalle- ridivisionen och 20:e och 22 ridande artilleribrigaderna. Till Chelm i go- vernementet Lublio vantes i dessa dagar enligt officielt tillkAnaagifvan- de Orenburgeka kosackregementet. Aktieägarne i Monte Carlos spelbank ha aldrig haft så god förtjenst som i år. Också ha under senaste «saron- gens förekommit — 76 sjelfmord. Lord Lyons, från och med år 1867 en lång tid engelskt såndebud i Pa- ris, afled i förrgår i London 70 År gammal. Under nordamerikfinskn in- bördeskrigct var L. såndebnd i Wash- ington, livarifran han 1865 flyttades till Konetantinopel. Gladstone Ilar 1(4111 att komme M- s er till Amerika på gk.tbesök. A- merikansk a pressen uttalar sin glid- je öfeer löftet. Från Nordamerika meddelas att kongressen till sin pre- sident valt Carliele, som i svarstal framhöll nådvandigheten att revidera tull-lagarne och "anka tullsatserna, får att undvika ett — farligt hopan- de af pengar i statik...enl Den rödhåriga guvernanten eller Kärlekens faror. Fröken Lovisa Alm !ende varit ung, yngre An de flesta, för hon hade va- rit så ung, så hon hade trott på kar- lune, och det göra annals inga un- ga flickor nu för tiden, Vill man förlofva sig i «hemlighet» med dem, jn, Kr all del, då Ruins do gå in 101 saken, för det år ju alltid båttro med en .hemlig;» fästman An med ingen alls; men dc utminutera då sina kyesar och famntag så knuss- ligt och föreigtigt som om do råk- mede ut krakmandel till fattiga barn på en vAlgörenhetsfest. Så, rått som det Ar, varmas de till och bli passio- nerade och frikoetige, men ni kan tro en erfaren karl, att dd står all- tid en gammal farbror eller tante eller symameell eller urtnakaregesåll, som kommit för att dra upp klockor- na, bakom dörren. Det visste den hemliga (Astman mycket vål, men nu lotsas hon bli förtviflad, begynner göra vattenkonster med ögona, får krampanfall och suckar: «Adolf, du hkr förstört mitt rykte!. . Och som en ung oskyldig flickas rykte inte år af den sorten som un- derståthAllaren och hr Beunich kan sala ihop till, eller brygger° Nur- holm betacka med några millioner porterfleskor, eller statsministrar åta middag på, utan uvilkorligen måste redovisas af den förenillunde sjelf, så Hinder det, mina vånner, ett en så- dan der hemlig förlofning, som man tänkte komma ifrån med flagra her- destunder bakom dörrarna och i tam- buren, med lite konfekt och några teaterbiljetter eller i verem fall med en sjunkskinnemuff, urartar till ett drama i fem akter, som elutspelns i sex rum och kök. Men fröken Lovisa Alm var inte alls på det der viset; hon talade in- te om sin kärlek till notnrien Luhr- man för någon annun ån Gud och månen och do små englarna, når hon Ingt sig om qvållarne med en snö- hvit mössa på det röda håret, och de lindrigt fräkniga händerna Hopknäpp- ta ofvanpå sidentAcket. — Och mag- ra, skarpa, aktningsvärda tanter med lösbena och moraliska principer gin- go ut och in i huset, men aldrig kun- de det }Anda att fröken Lovisa knep någon af dem i almen och sa' så mycket som: «Vill lilla tent göru sin Lovisa en tjenet, sk tag artnljussta- ken och öppna raskt på dörren till det lilla röda kabinettet precis kloc- kan 7,20 i afton.. Stackars fröken Lovisa, hon var — 164 — mördade make, min döde väns far, var mig obekant, men Frederick talade ofta med mig om honom och alltid med kärlek och aktning. Dessutom har jag läst bref, som mr Holdfast från London skrof till sin son i Oxford, och jag kan ur dem icke erinra mig on enda rad, ett enda ord, som kunde antyda något miss- förhållande mellan fader och son., Dessa fakta äro nog att bevisa riktigheten af mitt påstående, att er reporter förolämpat min döde "e. Er reporter kan möjligen ursäkta sig dormed att dessa uppgifter blifvit honom meddelade af mrs Lydia Holdfast. Deröfvor har icke jag att döma, min gsigt är blott att försvara vännens heder, on vän som icke mera kan tala för sig sjelf. Skulle det visa sig nödvändigt att personligen bekräfta dot i dessa rader a fgifna vittnesbörd offentligen, tvekar jag icke ett ögonblick att nämna mitt namn. Mod största hög- aktning. En vän af rättvisa.) Till detta bref var fogad följande förklaring af )Aftonmånens) redaktion: Brefskrifvarens namn, som vi på bogäran förtiga, har en så god klan, g att vi icke kunna tvifla på ren- heten i hans afsigte r eller fastheten af hans öfvorty- gelse. Utan att i saken mellan >En vän nf rättvisa>, ture ra Holdfast Holdfast och vår reporter söka göra vår åsigt llando, vi oss mod att hänvisa på on ometän- a lighet, som >En vän af rättvisa) synes hafva förbi- lett. Genom mr Holdfast testamente göres hans son allt åtskilligt grön på den tiden! Också gick det som det gick; no- tarien ekiftado faetmö på samma gång som förordnande, och då han kom i nåta domsaga började han på sam- ma sått med kronofogden. flicka, och trodde val han skulle slippa henne också med brutna eder och en °åkte guldklockkedja och Rune- bergs samlade skrifter i praktband. Men det lax inte, för bitet han satt i det mörka förmaket och kuckeli- kuade med flickebarnet och talade om ejelarnes valfrandskap, om him• ler, som spegla sig i l)ufva qvinno- ögon, om olika sått fur fruntimmer att fasta upp håret, om kårlek in i döden och sånt der, som man bru- kar slå i mycket unga flickor, kom lille bror Ville och tittade på dem, vande qvickt ut i hvardagsrummet igen och sa' till sin mamma: — blemma, fick inte Emma en ny k Ildning i gåt? — Jo visst, min page. — Ju, men nu titter fabbo Luhr- man och ter mått om lifvet te en till, penis tom tömmerskan. Och så vardt notarien fast, och blot »offentligt» förlofvad och gift. mycket gift, och vice hArndshöfding och ordinarie håradehöfding och fa- der till fem skrofulösa flickor och principal till en guvernant. Guvernanten hade fru Emma skaf- fat medan leAradehöfdingen var på ting, och når tinget var slut och hå- radehöfdingen hemkommen och bra- san i sälskakelugnen tänd och kaffet på bordet och Themis' trötte tjenare skulle till ett njuta frid och gung- stol och 'meka bullar och familje- lycka, då klef några alnar blått vie- torintyg och en röd lugg och ett hvitt ansigte fram ur hörnet vid spe- geln. Ilade den der figuren setet på ett fartyg eller en fransk vice- konsuls sommarnöje, skulle man ve- lat ge nig hin på att det varit tri- coloren ejelf, men nu presenterade fru Emma: — Min men — fröken Lovisa Alm, vår nya lårarinna . . . En rutinerad karl kan genomgå mycket hår i verlden; men kan som prcet utfArdn iiktenekapslyening för sin rival och sin Alskade, man kan som domare döna en barnamörder- ska, den man sjelf bragt på fall, till sex års straffarbete, man kan som ninrskalk å sin ungdomskårleke före- måls bröllop föreslå brudparets skål utan att blinka, man kan stjäla en tnillion i de mest oegennyttiga afeig- ter, men, ta mej taxeringskomit6e. om man kan se en Alekarinna, den man förrådt, såsom guvernant för ens egna köttsliga barn utan att darra på manclietten. Aldrig kunde jag tro att Lovisa Alm, som var en så hygglig flicka, med vett och vilja tagit engagement hos sin bedragare, men frun hade engagerat henne, elagten Luhrman Ar stor i Sverige och, hon kunde vål inte tro att det var hoa menedare:e hon skulle hamna. Det biet ett elånde. IlAradelt51- (tingen magrade så att hans vAstnr sutto på honom stora och tomma som ett löfte af L. 0. Smith. Guvernan- ten led och gråt, och vid bordet tit- tade hon på sin principal rom om hon med sina ögon velat förvandla hvarenda droppe sagosoppa, han åt, till prima ricinolja. Frun blef svart- sjuk och såg ståndigt ut som om en fullvuxen karl med nyelipade skrid- Laholm Tidning 113a södra Hallands och nordligaste Skånes faktiskt billigaste, mest spridda tidning, med ärver 5,000 läsare, utgifves under kommando året 1888 fortfarande i 5- å 6-spal- tigt format hvarjo Tisdag, Torsdag och Lördag med bibehållande af det billiga prenumerationsprise't: kronor 4,50 för helt år, 3,50 för 3 qvartal, 2,50 för halft år, 1,35 för qvartal samt för månad 50 öre. Å posten tillkommer postbefordringsafgift, för hembä- ringsafgift inom staden beräknas 50 öre. Tidningen kommer fortfarande att redigeras i frisinnad rikt- ning i alla dess olika begrepp taget, under meddelande af fär- skaste nyheter frdn staden och omnejden, ledare och uppsatser inom de områden som röra länets och dess innevånares ekonomiska och politiska lif, under ständigt sträfvando att söka värna folkets rätt mot öfverklassen och ordtyrannernas förgrepp. Byrdkratiens och embetsmannaverldens g,örando och låtande skola vi särskilt beakta och med uppmärksamhet följa, samt utlofva att utan ersättning tillhandagå mod rdd och dåd åt personer som anse sig eller blif- vit förnärmade i sin rätt genom dylika funktionärers oriktiga be- teende och vilja söka upprättelse derför. Vi lomna plats för hvarjo öppen och ärlig diskussion inom tidningens spalter; men anonyma insändares meddelanden emot- tagas icke. Kogespondenter inom hvarjo af de kringliggande sock- narno äro vidtalade och antagna samt kunna vi derigenom vara i stånd att alltid meddela do sanningsenligaste notiserna, i hvilket sträfvande vi hittills lyckats enligt alla de erkännande vi derom erhållit. Laholm i December 1887. Redaktionen. skor på sig dansat einkompase på hennes mage, och småflickornas skrof- ler eloge ut öfverallt så att de arma barnen sago ut i aneigtenn som en byakarta under pågående laga skifte. der de glåmiga ögonen, munnen och nAsan skulle förmana tomter och kålgårdar och skrofelbobborn a simp- lare afrösningsjord. Jag kan nialtanda inte uttrycka mig rigtigt, men meningen Ar att låta herr- skapet förstå, det hela familjen var olycklig lom en benketyrelee, hvare hederlignete medlem råkat bortsekan- ka grund- och reservfond till en be- kant. Ack, liverende gång fröken Lovisa såg på sin principal var det som om hon velat förebrå honom att inte hon var mumma till de fem långa, magra, ektoiulötta flickorna. Så gick det till en dag i sistlidne november månad, då Itåredshöfdingen mötte fröken Lovisa just då hon kom ut från apoteket med en (huka i han- den. . r står det till? sa — Hu . . 0 haratlehöldingen och rodnade. — Tackar bra, och snart skall det bli ännu båttre, sa' froken Lovisa och log och knep om flaskhalsen. Ilernaka aningar uppstege i härad,- leöfdingens ejal. Flickan ville ta lif- vet af sig harg för hena skull, det var klart! Visserligen undrade han om det kunde vara något gift hon fått fatt i på apotheket i dessa tider då man inte en gång får lite Rosås bröstdroppar titan lapp från doktorn, men han såg ju hennes förtvifladt be- slutsamma min och kunde ej långro tvifla. 11u, det var kusligt! Om qvållen då de eutto i salen och åm korngryns- gröt tyckte han att fröken Lovisa såg rigtigt hemsk ut, och når gröten var — 161 - det mig, livad jag nu företagor, så blir jag åter on lady och kan kanske göra dig till min kammarjungfru. — 0 Becky, Becky! — jublade barnet. — Rätt så! — jag visste nog, att du lir slug och qvick — sade Becky. — Men nu har du fått vota allt, livad du bohöfvor vota i dag. Gå nu in här, det är mitt rum; tag detta ljus och ställ dot på kommo- don; tag sedan ur öfvorsta byrålådan ett rent natt- linne och kryp i det, sedan du riktigt tvättat dig ren, lägg dig till sängs och somna. Beckys tankar, hvilka för en stund tagits i an- språk af detta utbrott, återvändo nu till det, som ute- slutande fylde hennes sinne. Då hon sista gången var ute hade en liten tidningssäljare utbjudit ett nytt num- mer af ›Aftonmånen», som han sade innehöll ännu mera om mordet. Hon hade då köpt ett nummer och skyndade nu att öppna det. Vid första blicken såg hon don med stora bokstiifver tryckta öfvorekrifton >Frederick Holdfast, och läste durunder följande till tidningens utgifvare stälda bref: )Herr redaktör! Jag har nyss läst den rysansvärda >Roman ur det verkliga lifvet), som eder reporter uppdukat för edert blads stora läsekrets på ett sätt och vie, som talar kvarkon för hans bildning eller sinak. Det usla nr- betet icke blott läses som en fantasiprodukt — det är också on sådan, åtminstone livad angår skildringen af on bland do handlande personerna — jag menar skildringen af Frederick Holdfast! — son till don åt Ur Londons onyskritr. slut och lilla Jenny låst från maten och man tog godnatt och fröken L - visa gick ut genom dörren, erfor han samma känslor, som då han företa gången dömt en menniska till döden. Den gången kom Göta hotrått emel- lan med ett absolut frikånnande, men nu . . Nar håradshadingen skulle gå och lagga sig, stannade han ett ögonblick utanför fröken Lovisas dörr . . . Jo rigtigt hon stod framför toilettspe- geln och klingade med flaskor. Store Gudi Ilåradehöftlingen lade sig och frun lade sig. Men haradehöfdingen kunde inte solva medan fröken Lovisa gick och sjellmördnde sig på sin kammare. Uppsktikad i sitt innersta låg han der och vande sig som en torndyfvel, som har kommit på ryggen. Slutli- gen blef ångesten honom OfvertnAk- tig; han smog ur bAdden klint i natt- rocken och tofflorna, och så bar det af bort mot guvernantens dörr. Lilla mamma vaknade och fann sig ensam. Ila den trolöse! 1 en nått, levit dragt, sådan den brukas under dygnets lugnaste timmar, larfvadc hon åstad och kom just lagom för att se sina barns far under utropet: • Lorisa, det pir inte ske:. slå sönder grtvernantene dörrspegel och rusa in till henne i nattrock och tofflor. •17sling.'', röt lille mamma och flög in efter honom så att nattröjans fli- kar storlo ut der bak som en ende vingar, Derinne mötte dem en hemsk eyn: På knä framför en nytand brasa låg fröken Lovisa, rysligt dekollettcrad och i bara underkjolen, framstupa på händer och fötter med håret upplöst och hela hjeesan doppad i handfatet i en svartgrå smörja. Bredvid henne på nattdukebordet lig en papperslapp med tafverakrift: .0:rikligt medel att gira det fulaste röda här en vacker brun Meg.« Sigurd. (S. P) Annower. Åby-Klippans Lageröl och Johatisfors Böhmiska öl säljes till afhemtning i större och min- dre poster, det förra till vanligt men det sednnre till något högre pris från nederlag hos 1087 0. L. Åkerberg. Kungörelse. Genom offentlig auktion, som för- ratta" i Perstorps skog Torsdagen den 13 denne., tealjes för herr patron C. G. von Kraesows rakning på rot stående större och mindre furutråd, tjenligt till byggnatles irke. Betalningen jemte öfriga vitkor till- kannagifvas vid auktionen. Samliv en blifver på skogvaktare- bostallet Munkabygget kl. 10 f. m. Holemöllan den 3 December 1887. Förrnyndarne. (1080) Ett utaf Ljunggrens 1 Kristian- stad vallande Tröskverk med tillhörande hahnrist och harpa ealjes billigt eller bortbytes får 1-2 et. starka hastar. 1064 Carl Wennström, Skum:n.8101.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.