gror. Den i bulgariska revolutionen rulad framtrAdande Stnmbuloff liar AMs i spetsen för ministaren. Ge- nom trycket af bajonetter lyckadea han få en stor nig tillgifven majoritet vald till sobranjen (riksdagen). Men knappt hnr denna samlats, förrän tve- drAgt uppstår titellon t annerna, Oppositionens ledure heter Mantoff, en besynnerlig akta bulgarisk typ. Som prefekt i Rustechuk gjorde }inri s ig närmast bemärkt genom att låta locka sig till Sofia, der fanatiekn ryes- vanner eköto på honom. Han var nu vorden martyr och trodde, att han kunde tillåta nig allt. Högt till hast med knutpiskan i hand — ty hans hat till Ryssland stråckte sig ej till detta ryska redskap — inkrAfde han skatter och vridna politiska motstån- dare en liten lektion i underdånighet. Han vågade till och med utmantiBis- ruarck genom att förolämpa tyske kon- suln och hade nerigenom blifvit nå- tt= orsak till en ty-sk flottdemonstra- tion. Han blef nu -visserligen raset, men invaldes i sobranjen. Såsoro två gånger martyr ansåg hon sig ha rått att också blilva minister, men då Stambuloff ej ville gå in derpå, blef han dennes fiende, utvecklade en e- nergisk verksamhet att undergråfva dennes anseende, och sobrnnjen, som ansågs e:1 pålitlig, intager nu en myc- ket tvifvelaktig hållning. Furstens stallning har också blifv it hårdt skakad, då de stora förespeg- lingarna om stormakternas understöd ej förverkligats. Rysslands hotande hållning har utkylt (len smula van- skap Österrike visat furst Ferdinand. Han Ar således utan understöd utifrån, med en stork opposition mot sig in- om sobranjen och till råga på allt har tretlråge uppstått mellan Stambuloff och furst E erdinand. Furetens mod upprätthålles visser- ligen af hans moder prinsessan Cle- mentinen energi; men Arven hon an- ser hans belägenhet eå tvifvelnktig, att hon på deusamina ej velat låga sina millioner. Skårpt invandringslagstiftning i Nordamerika. Som förut nämnts, har för kon- greseen i Washington framlagts ett förslag af Morrill, hvilket åsyftar att stånga invandringen för olämplige el- ler skadliga personer. Förslaget Ar ganska strängt och torde komma att undergå åtskilliga modifikationer, men å andra Bidun kan antagas nota gif- vet att ett lag i antydda rigtningcn besluten. gälslaget har hänvisats till ett ut- skott, och här har Morrill förklarat, att hufvudsaken vore att Förenta Sen- ternae konsuler i utlandet undersökte emigranterna' beskaffenhet, i stället för att detta nu sker vid dessas fram- komst till Förenta Staternas ham- nar. Motionären tintnårkte, att det aldrig varit meningen att göra lan- det till en asyl för simple förbrytare fur sinncsejuke, fattighjon och perso- ner, som Aro farliga för 'tamhållet och den lagbundna ordningen. Det upp- !retts att of invånarne i Chicago vo- ro 91 procent, i Naewyork 80 proc. och i Boston 70 proc. personer, som "oro födda i utlandet eller barn af föräldrar, födda i utlandet, och en- ligt 1880 fre folkråknig funnas i Förenta Staterna 15 millioner af så- dant ursprung. öfver Itufvud kunde antagas, att en tredjedel af landets be folkning för ögonblicket bestod af fråtnlingar. Senntor Mordl slöt med att uttala, att det nu vore högst på tiden att Förenta Staterna upphörde att betraktas soda nfloppskanal för Europas dragg, men att han i öfrigt eå något au e önskade d lagga hin- de j rp i vågen för on sun d, fri invan- dring. KrigsapinnIngen 1 Wien. 1 Wien fortfor man att hålla det ena ministerrådet efter det andra, do militära rAdplagningarne under kej- snrens ordförandeskap torde jemvål komma att fortsåttns, allt på grund af Rysslands truppsammandragningar vid galiziska gråasen. Stämningen i den österrikiska hufvudetaden synes alltjemt vara temligen nervös, alla slags vilda rykten Aro i omlopp, In talas om delegationernas enmmankal- !ande, ån om en 200 millioner. be- villning till rustningar; många tid- ningar föra ett utmanande språk mot Ryssland, särskilda de ungerska, som slå på avårdet och utmåla ett fram- tidsperspektiv, i braket Polen åter- upprättas, östersjöprovinserna och de nårgransande ryekn landsdularne in- clusive Petereburg annekteras af Tyskland, medan Osterrike håller sig skadelöst i sydvestra Ryssland. Bör- snrne påverkas af detta allarm; den ena baissen utlöser den andra, och situationen har i verkligheten ett högst förvirrade och oroligt utseende, ehuru det ettkert torde vnrn Over- ilndt att harar sluta till förestående allvarsamma händelser. An don vlrste profryttarekoffert, hå 11A, ja ja. — Ja, salen å maten A logiet eko' herrskapes inte genera sej för, för dl får va som då a, sa den beskedlige gAstgifvaren; mon inte kan ni få stan- na hår langre, inte. — Tack, Adle valgörare! En Indl- butelj portvin, fröken! (Den får skrif- vas upp på samma råkning!) Hör nu herr lcållarmåstare, kan inte vi bål bröder? Skål bror lille! Hurudant skulle det vara om du skjuteade oss till Bracksala och vi gåfve några soi- rt'., er der? — Går inte, bror Åttian; der A di andligt sinnade allihop å bara sticka strumpor å sy på maskin till förmån för hednamissionen. Ossian sänkte sitt huIvud i stum lörtviflan. — Plötsligt reste han sig åter, slog sig med handen för sin konstnårspanna och ropade: — Elvira, min maka, vi Aro råd- dnde! • • Bracksala missionsförening var sam- lad lioS borgmästarinnan, och tjugo- två agAngara strumpstickor voro i far- ten till Kongonegrernas fromtna. Vid valsbordet stod borgmästarinnan sjelf och klippte till daglinnen. Dc voro mycket korta och ovanligt vida, un- gef.år som Helsingborgs superfosfat- bolags sackar. Men det var då inte så underligt, för borgmästarinnan ha- do aldrig öfvat sig med titt klippa och sy till sig och de sina. Det leg- do hon för. livem vet för resten hur pass tjock en Kongoneger år om — Vid divanbordet stod kap- tenskan Ulfsson och klippte, hon ock- så Kaptenen hade gått med trasiga skjortor i två år, och om han någon gång ville lin en knapp i sin rock, fick han sy i den sjelf eller skicka plagget till skräddaren, men med de stackars hedningarna var det en helt annan sak; för dem klippte kapten- skan så hon fick blåsor på fingrarna, fast inte heller hon var så öfverdrif- — DA hår går inte, min stumpa! vet skicklig. sa dramatiske artisten Ljungqvist till — Goda Amalia, kom hit och se hustru sin, når do Unnat ge «De båda på det hår! sa hon når hon hade saxat på så att tummen var nästan döfvea på Lida gåstgifvaregård, och der 6,„ på aftonen inte var såldt mor flådd. An två biljetter. — 0 snälla Rosalic, hilka förtju- — Nej, min Ossian; smaken på sande unde:kjolar! — Men .... Amalia .• . det är ju landsbygden liksots i städerna blir alltmera rå och förvildad. Publiken maggördlnr! — Ack, förlåt. min söta vän, ja visst vill barn ha variet6:r, cirkusar och menagerier numera. Ack den som är det maggördlar, det syns då ge- nast! vore en apa tendA! suckade frun. Pustor Knnllstedt låste högt ur — Det ar likadant öfverallt. Will- mnn reder sig heller inte, AndA han inissionstidningen. För det fick hnn hnr både statsanslag och jernriolå, er- två koppar the:, tro skorpor och två pepparkakor pr afton. han låste om inrade hr Ljungqvist. — [Ya synd om herrskapet, sa' gåst- att tamulerna ha det klent med ros- ten och ofta inte få åta mer ån två gilvaren, men si lansmansekrifvarn ute på förrättning, å utan han tt må, tnAl om dagen. Damerna ryste nf blir då aldrig nå'n konstkärlek hår i toedkAnsla, tappade teaskor på sinn byn. Han begriper sej på både al- strumpor och gråto. — Men mamma, tvAtterskan der- tartaflor å trikåer, å når här A sång- fröknar, som inte ha nå.n herro må hemma i gården har inte haft en bit sej, bjuder han allti på refbenopjall bröd i huset pi två dar, och så slår mannen henne! sn lilla fröken Ulfs- å äggtoddy inne i förmaket. — 0, min Ossian, livad vi Aro o- son. — Tyst barnl TvAtterskan Ar vål lyckliga! snyftade den lilla frun och gömde sitt täcka, lockiga Itufvud vid ingen stackars hedning heller! 8:1 sin naturlige försvarares bröst. Jag kaptenskan. — Tyst! livad vor det? Det knackade på dörren. borde aldrig lerornat sycrict och gått — Stig in! in vid Jonassonska sällskapet! Och in steg en solbrynt, väderbi- -- Älven ja har sett båttre dagar, min Elvira, sa Ossian. Når jag var ten herre i svart långrock och med portiär på «Svarta Björnen(' i 13y.sqvall- svarta polisonger. Han såg bra ut, ra spelade jag in mera An nu pr dag, tnen ett dystert vemod hyllade Giver och konstnårene mantel år ofta tyngre hans drag. Vid handen förde han en Köp svenska Val'« och gynna I er mån svensk industri och svenskt jord- bruk. Zulukaffennissionen i Bracksala. liten figur insvept i sjalar från topp till tå. Han var missionAr Vielmann från das Zultilan.I. Han vara bröstsjuk und mit illa, micke illa von der we- gaj i bröstet då och (1:1 Ilen in Schwrden förr micke geotesen und om die schwedisclie damer. godhet vid hört haben. Nu han fara kring und mittel till en kyrka in das Zu- !uland sands. Ilen derute i citys år varit und alles drei menschen döpt. Ein von dem, den lille Johannes, der kronprinz von 'kululand, han hår med sig harva. Och så tog han bott ett par 'tjatar från kronprinsen ... — Aj ... 0 .... Ib ... i i .. ekreko damerna når de fingo se ett mörkt, bronseradt aneigte, ett glan- @ande tandgarnityr och ett par tul- lande ögon. Pastor Knalletedt toppade missions- tidningen. Herr Vielmann bjöds nit sitta ned. och som ingen tronstol fauns till hands, makades tjugofem alnar flanell bort från en emma, och i den place- rades kronprinsen, som för klimatets skull förekom i vanliga svenska karl- kinder och utan assegat. Redan vid första oppen glöm- des pastor Knalletedt för missionären, och vid hallvan hade borgmastarin- tian kommit under lund med att zu- lukaffrerna behöfdo både daglinne- na, strumporna och maggördlarna bra mycket båttro An kongoneg- rerna, Aber den herrn Via:tenn icke vilja taga något från den broder vid Kongo. Der zulukaffer bryn micke menig klcidcn, aber ett kyrka be- harva. Geld, field zu den kyrka! Pengar skramlades också betydligt på ett thi:fat, och kaptenskan Ulfson lude t. o. m. dit åtta och femti, som hon skulle be:alt morgondagens smör- tlkning med. Pastor Knallatedt hade glömt sin portmonnä hemula, men loft-ode kom- ans ihåg zulubröderna med en pre- dikoårgång så snart betr Vielmann visade att ritningen till den tilltänk- ta kyrkan fastetälts af zuluernas in- tendintsetubete. Och borgmåstarinnan tog der kron- prinz i fumn och in: «Ack, ers kunglig höghet; jag vill vnrn som en ringa mor lör er.. Och så gråt hon på hans ansigte. Kronprinsen färgar ifrån sig! an- marken pastor 1(nallstedt. — Was ist das? 0, broder, ditt hjortas ondska vara micke, micke stor! Der kronprinz vara gnnz echte, meine damen! skrek hen Vielmann. — Ilerr radion) behöll-ur kanske tänka lite på morgondagens predi- kan? Ack vi få visst inte upputga tiden längre! sa' borgmastarinnan. Herr Vielmann kanske år så inner- ligt god ech fortsätter i missionstid- ningen? — J a., jn wohl, myste herr Viel- mann. Pastorn gick och missionären tog plats i hans länstol och låste orn nö- den bland tamulerna. Gudsminnen gjorde en paus och altfiol-10e att det visserligen var svårt för tatnulernn, men de hade dock sedan flere år tillbaka en kyrka, hvaremot de arme zulukaf — Broder, tag dessa sjuttio kro- nor, som jag skulle ha till tandlecn- ren i morgon; det får gå med den gninla gommen ett år till, sn' råd- manskan Blomqviet. . i Vieltnann knlppto hop !Anderna och tittade i taket, och kronprinsen ser aWnyo pojo kajo, uff uff:. hvil- ket Vielmann Ofvers•tte med: «Gud vålsigne den gamla damen!. Till sist sjöng hans kunglig hög- het en af sitt hemlands dystra sån- gyr: Uff uff uff, Glutt glutt glatt Paja, maja haja! Uff. %nick snack Akk akk akk Uff glaff pltemaja! — Gud livad hag A söt! sa' lilla fröken Ulfson. — Åhja, men tycker du inte han sparkar bra mycket med benen? För min del tycker jag då långt tner om missionären, suckade gamla pension.- rareståndarinnan fröken Cornelis Svensson. Till sist sup&ade man, och det var rent inårkvArdigt livad hans kunglig höghet kunde använda knif och gaffel, till att bara ha varit två månader i Damerna m SI., att herr Vielman skulle stnnnn i Bracksala mit st en vecka och vara med och tala om zuluernas elände på ett pur ar hst a .. föreningar till. Men det kunde han inte; ont fyra dar skulle han vara på das institut in Leipzig. Når han, beklappad oah välsignad, skulle gå sin våg, fick han syn på borgmAstorne bästa cigarrlåda. — Ach, mein frau, der zulukaffer gerna röka; ich sjalar vinna. mit den cigarrlådan karmen! — Tag den, tag allihop! sa' borg- må.tarinnan. — Och han tog den. 1 tamburen fick han se borgmå- starns nya båfverpels. — Der assegajensår in mein bryet Vira micke, micke ömtålig för den nachtlult, sa han och tittade på det sköna plagget. Men nu låtsade borg- måstat-innan sig inte lAugre förstå. Når missionären följande morgon klet ut tir sitt ruin i hotellets korri- dor för att begilva sig till bangården, stod fröken Curnelia Svensson på lur och väntade, föll om hans hals och ag iskajc: liv_ åldrar dig. jag följer dig till kafferlanded Mitt bröst skall st, dse vara mellan dig och aseega- jens spets! — Slapp mensknn, Ossian! skrek !sans kunglig höghet, som nu var klådd i flor och damkappa och vi- sa d e en by af »ros och lilja», som nian söver. — Nein, nein, mein Camelia! Nichts so, nichts ro! Keine weltli- che liebo oss emellnn! Nu farrvAll! A uf wiedersehen, mein Cornelis! Fot- gen mir, kronprinz! Kommen sie bier, Elvira! sa herr Ossian Ljung- qvist och gick högtidlig och allvar- lig utför hotelltrappan. Sigurd. Sm.-P. ffitvarichanba. Trohetsprofet. Kavaljeren på balen till sin IS åriga dam. — ålur ofta skall jag behöfva upp- repa att jag tillber er... — Men vågar jag sätta tro till e- ra försäkringar? Får jag pröfva er? ill ni att jag — Gerna, fröken. skull duellera för er? — Nej, men ekrif mitt franska timma, som jag skall letnna fram i »morgon. Har det gjort mycket ondt, når doktorn nar dragit ut tänder på dig? — Nej, inte nar han har dragit ut dem, men det hnr gjort mig ondt att behöfva betala honom. 181 — 184 — Mon Sydneys system måtto någonstädes haft on lucka, ty i stället för att vinna förlorade han. Följande afton medförde Adolf sin kusin, som bar namnet Pelhato. Hvilket intryck denne man gjorde på do andra, kan jag icke säga, utan blott försäkra, att då jag först såg honom, fick jagen känsla af, att han icke var från den bästa sällskapskrete, och ett ögonblick sednare sade jag till mig sjelf: — Af alla menniskor, jag känner, vore han den siste, jag skulle förtro mig till. Jag lade under aftonens lopp märke till en del ernå hände!ser. Vi stodo kring rulettbordet, blott mr Pelham gjorde ingen insats. — Spelar ni icke? — frågade jag honom. — Jag måste först göra mig en smula förtrogen med spelet — svarade han. — Har ni aldrig varit i Monaco? — frågade jag. — Nej, gaf han till svar. Jag förklarade honom reglerna - för rulettspolet, men han tycktes visa föga interesse "derför. — Hvad brukar ni spela? — frågade jag. — Ecart6 ooh dessutom do i Amerika brukliga "polen. Jag har vistats der on längre tid. Jag erbjöd honom ett parti ecart6, och vi började med beskedliga insatser. Efter on stund föreslog jag honom att höja dom ; lm samtyckte, och efter ungefär on timmes förlopp d ° jag vunnit femton pund af honom, hvaroftor vi i ' reste oas och slöto oss till rulettopolarne, mon jag var Grace erhöll underrättelse om hans död, mon försum- made dock att skaffa sig att lagligt intyg derom, ty hon var fast besluten att aldrig mora gifta sig, aldrig mera anförtro sitt öde åt någon man. Stackars barn! Hon hade fullkomligt rätt, men nu, då jag vunnit hen- nes kärlek, och giftermål är don enda möjliga väg för oss att vinna fullständig lycka, så är det alldeles nödvändigt att förskaffa oss hennes förste mans döda- attest, innan vårt förbund kan erhålla den lagliga be- kräftelsen. Och låt mig ännu tillfoga on sak, men dormed också för alltid göra slut på detta thema mel- lan oss, nämligen den försäkran, att jag icke skall tro någon anklagelse eller förolämpning, som skulle un- derstå sig att antasta min älskade. livad dig boträf- far, Fred, så känner du mig tillriickligt att veta, det jag hvarken nu eller någonsin låter göra mig vack- lande, om jag funnit en qvinna värdig min kiirlok och mitt förtroende. Han hade rätt, jag kände honom för väl att kun- na antaga, det han genom något yttre inflytande skulle kunna rubbas i sin tillförsigt. Blott egon erfarenhet, blott sina egna sinnens vittnesbörd — och till och med dessa skulle han misstro så länge som möjligt — voro i stånd att lösrycka honom från den qvinna, åt livilken han gifvit sig helt och hållet mod dat fulla förtroendet hos ou ädel natur. Då Grace först flyttade in i det hus, Sydney hyrt för henne — en rymlig, i en vacker trädgård liggan- Ur Londons asysterisr. 46 V. Å ffiltobtnåban i måttbaga natt hå ..? d - incitaiett i sitybu Uclabe tumlar utbud met, butrliggante inert ed) bbeer!e. greaturen biffen° tål:Inatt åfrvenIem bo- (.5årb mcb gt8ba war far- ningnttict. trea Nr 900 fr. Jat elbenet j,i fia i up:den:ft år :natt ånnu ctunnid. "affanbe titt iniflapp ti2dte tribt ett huf! flektåflemall, lem i går gårtabe :vår bo, att gultfiftat funbe :vara. dan inetNebe i ett bledfårl titta buttra btuaral en bel gitta till ett mad• pria af titta 60 bre yr [tyd. fi- ffar, Odödligt fint Lit, enligt metbe- lattbf till rh, bårateftrifwaren i 2abelm4 %Uri, ren %riden, vara, få att Paa boll) om bana webetfåenbe Rrehnnee. Till salu. Den erkåndt Witt' SENAPEN erhålles hos Kinemeieler och 0. E. hallberg. 1143 Julgranskonfekt • erhålles"Ogen i 0. ANDERSSONS buti •
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.