låndere bitit!a förda politik år berät- tigad att draga den slutsatsen, au de ejel(ve skulle önska eller söka en .4- dan uppgörelee. • • • En uppeendevacknnde 'artikel i ry- nka tidningen Invaliden, houri ryska teappsaminandiuguingnrne fot klarades endast vara en naturlig följd al de två öfriga kejearmagternas krigeruet- ningar och ingalunda innebära någon för ogonbliket hotande krigsfara. En Petersburgekorrespondent till Berli- ner Tageblatt meddelar några intres- santa upplysningar om, hur denna artikel uppstått. Så vål ryske utrikesministern Gicre som finansministern Wiechnegredeki ha under de senaste veckorna mält eutrågna böner till czaren att få of- fentliggöra något, som kunde verka lugnande på sinnena. DA härvid huf- vudeakligen dc militära åtgärderna måste om:Annus, vidtalade mun den i pennans förande eda: tie Kuropatkin att i förening med generaletabsgene- ralen Punirewski utarbeta en artikel, men genom denna urtiktle tuilitariskt skarpa ton korsade, alldeles minist- renes afeigt. Dc gjorde en massa strykningar och diplomatiska förrnil- &inger i artikeln, som derpå gick till Invalidens tryckeri två dagar tre- We, An Antuudt var. 1 Ryssland gjorde artikeln basta intryck, men så ej i utlandet, och att den skulle åstad komma börepanik i Wien, kom alldeles ovAntridt, och Urskilde år Wischnegaadzki i hög grad (Utrerad öiver att ryska rubel- ardet sjönk i stallet lör att stiga. • • • Onsdagens nummer af Nationalti- dende meddelar några privata tele- gram från Wien, enligt hvilka de wienska bladen meddela ytterligare om de ryska krigtrustningarne. Det vid grannen stationerade kavalleriet förses sålunda med vid eadelmunde- ringen kleta packlådor i etället för ammunitionsvagnar, en åtgård som sytes utvisa, att inuti alger hastiga rörelser. Vid gramsen lår for Girigt hopas barackmaterie). Stamningen på börsen i Wien Ar emeller:id fortfarande bittre. Anled- ningen hvarför deleginionerna icke behån sammankallas, uppgifves vara, att man endast anser sig behöfva ett lån å tolf millioner gulden, som kan upptagas utan delegationernas hö- rande. Frankrike. General Boulanger låter å nyo tala En socialistisk deputerad om sig. på Corsica vid namn de Sueini har nemligen gjort sig förtroendet för att få eltertrådas al Boulanger, men denne svarar honom i ett brel bland annat att .det blir krig i en snar framtid., och (11 behölver franska armen eina generaler. Den nuva- rande situationen är så allvarsam, menar Boulunger, satt jag mycket vål kan vara både deputerad och general, som vill vara sitt komman- do vårdig, icke ett ögonblick får lemna ein post.. Ryssland. Enligt till W ientidningar ingångna privattelegram ha icke blott vid uni- vereitetet i Moskwa oroligheter egt ruin bland studenterna, utan univer- siteten i Odessa, Charkow och Ka- rann samt medicinska akademien i Petersburg ha Afven varit skådeplats för liknande upptraden. Odesseuni- vereitetet har rönt samma öde som det i Moekwa: att stångas, och de afriga Iårdomsenstalterna bevakne af kosacker. Bulgarien. 1 Sofia egde i sCintIngs ett pA sått och vis politiskt bröllop rum, i det då krigsminister Mutkuroff vigdes med en syster till ministerpresidenten Stambuluff. Prinsessan Clementine, furst Ferdinnnde mor, var bröllops- vitne och skall såsom sådan enligt bulguriekt bruk blifva fadder åt det unga parets alla barn. 033 I ö n: r j att i tib prrnume ma på ealiolui6 tityl Stibningl Grötrim. Ter totar få fatta i eivitbiobe latlb "fribanbelegryta" lom bar, on tuttar få n:ribba- not och olat iblanD, eå Dela nationen Den grinar ... todarne pub Då eken od? gno, - Te af1tiD å' tio i flöten, - Ten morftafte af Dem nu helt banar tro, Sitt anka må ara i gröten. »init lyfter binodeln tartar Defi glatt Cdt tabu' för lanDsberrn få häftigt CO Ner: 'Jag tranor, trått juletalae 3lir Dåligt, fa — nipan beDroftigt;" HJag Utfört ma mina fåtepoitar har etflutat att finta på foten". — "lenvilla8", lanDlbernt, "men blott Panna emu, gitte Joe blink auffaffs boern". "ty ritgrytan ej fatt belägga' rrieD lod; Ter mårte ni matt föra %%oken. roar fan (tall man finna en paifaube lod, Cm AttrbulD tontnter från bifpen:" Ilat fettet man tvanDrat ur bus ed) i bl, Tad ingenting Denna man trunnit; Van täter ma lytta, statt lotet ma ljus, Ven kocken man anDod ej funnit. Ci4 innan De lägga fin nåra i blöt, eont i polititen (tå ritfett, ea tvåfe tvi anDre mår tutfift otit grät 00 luva trantitt uppå fifirn. (0. 21) Puck. När August kom te. (Kalle på Skogen berntt•r-) Attanhundrafeintisju på åtterhåsten bio ja kontant') må kaffetinen på Strömebo nit ja skulle te 'nn å ble rnalldrång; A hastaelinnet lå bildelen uttult2 ) koelinnet, å Stina va Ingårsa, å der 'Who vi hinannra når vi skulle nappa ut hö to kriaturen. 1 förseningen va vi rått otta lite blya för binannra å bara gycklade ka- lite smått A követes å tosades stade hökrokarna på hinnunra. 111An ee'n ble då rektit bra, å ja köpte 'nu ett par bomullsvantar för trettisåx skelling på AttcrhöetamArken, å hon böna min Ryboholmstyströjn på Ar- men dir märrafan hade bitet sön- ner 'na. Å nere i stallen ge') rättarn å röt : »Kalle, din lathund, du ska ut it köra bjelkar nu! livar hundan å du?. Mån oppe i höet satt Stina å ja å :löpe hitionnra i armarna å grinade åt 'en, för han va, kan veto, gifter ve Stina, han 111å. — Herre Gu Andå når en A anger A raskor ! Då ‘a rA sånt lite svårt för me å få ha Stina i (re' eka ja såja barren. Mon så ut sånt fölk, nå'tnArn') å va k vecketald på alla di vis, å hade en le trut te å prata för sej. Spekto- ren han va förstås åt 'na i kallvn- katten å velin klappa — kelfvårne förstås, men då olöc ka des så finn fe hela mjalkeepannen på sin pelentröjn. Värst va da må kafftinene Emil, sim kom hem te jul frA etaen, dar hon vit å larde te håraesörding. finn bio så grämt Råa ve sin pappens kria- tur så hen varmt inte va fri Minne en endaste dn'. Mån en gång då Stina måkade3 ) råkte hon te å valts ekottkArran på hartsas söndasböxer, å sen höllt han sej mest oppe i herr- skapebyggningen. Ja sa Ändå to Stina mång edeli gång: .Dit veto helseke om j• bara får dej te sist, lett lejts lif, för så rnönna kårfolk hår A prt gåren sk springer di toseta Atter dej.» Men då tu hon me ont h a lsen å könste me å gråt å sa: »Kalle lelle, inbilla (lej inga toningaforerl Ass (ht vell lin mej, sA tar du mej sAm kat- ten tu kol frett, når hundan du vell. Ja bryr mej tjyfeingen om spektorn rånarn å herr Emil, nieu når jn får si (lej på kuskabocken då a da Anna son) en Ande ett rött etrykelu ge- nom leröppen på me.• Kafftinen hade velin hott oss qvar båts två. Ktifftinskan hon sa teest: »Puppa lille, en af dem måste bort, för jag misstanker att der å kårlek dem emellan.» Men knfftinen han barn grinade å sa: »Hur långt då å mellan bergen eit råkas trollen.» (Ju Stinn hon sto ve fönstret å hörde byort eveli ur.) Å eå bjudde han mej tio riksdaler i påökc å ett par förskoståflar. Men hur då va sA velle jn helst lin Krabban frå herragArn så fort rom sto te, fur rättarn va sA förbaskat en- vetten ve 'ms, så da va tuA nö hon kunde fri sej för 'an. finn sa te mej pjalt för resten: »Kulle lelle, du vet att ja inte It gla ve nån annan Att dej; men iblnnn å ja rent pAckader te å slunga to rAttarn en köns iller två, för bitit å så Hackor så.» eJt; ja,. sa ja då, tiden son; It öfverliet så å han, men Ass du ii tvungen te å våla') må 'an, Et gör'at i Gussens namn så nått som står te!» «Lita på mej, Kalle.» ca hon, slita på mej!. Så !nek ja då då torpet, sånt vi ha Ann i da, å knfftinen fack stå annan tel etulldrång å lagåren. På Atterhu- sten flöttade vi dit. Dår så ut sånt ett evigt grisahieTe ska horren tro. Lortit å lett i senan sA Stina hon fe ligga å gno må vann å måss i ett hult (ht' innan hon kom te gAllplan- ket. A bara sex ekappelann åker, :1 ogras å stenar så en va inte kröpp te å hålla årjekroken i backen en {mlf minut telika, förrn han skuttade opp för en stennfan. Å dan ~Ilie- ten skulle ja göra två dug.verke i veckan för, å Stina skulle Ändå plåcka två urklipper kråsen te bonnnkårin- gen! — Då går allri an A ha 'ut på då viset, sa Stina. — Nati, mente ja för min del, hår måste spönas i nAlvarna å geoas v firre. Framme i Mars måne, når ja tjent mej lite te å betala å på koen köpte ja' ett jernapett, å sen ge Stina å ja ut på Akerlapparna å begynte le• ta Alter stenarna, A då A då nå't som aldrig meselöckas hår i Smålands- höjden. DI va en hunn te å va stark å S — 185 — — 188 — misstänksamhet och eggade mig till störro vaksam- het. Pelham blot' snart förtrogen med ruletton, och efter första (vätten hos Grace förlorade han aldrig mera. Lyckan tycktes riktigt ställa sig på lians sida, och vanligen gick han hem med en ansenlig vinst i fickan. Visserligen bestod den till största delen af skuldsedlar, men med undantag af Sydney betalade vi alla punktligt våra spelskulder. Jag för min del förlorade ingenting, vann då och då on obetydlighet, ty jag spolade blott med små insatser, och mr Pol- hamn, som vann så stora summor af do andra, bota- talade mig aldrig min vinst utan att håna min försigs tight och feghet. Vid ruletton böll han nästan all- tid banken och intog sin plats bakom bordet, som vore han en croupier ex professo, oj hällor begick han någonsin ett fol vid utbetalningen eller inhöatan- det af penningarne. Hans skicklighet var förvånans- värd. Sidnoys förluster blefvo allt större, och ju me- ra han förlorade, desto mera höjde han sina insatser. Mr Polham blef snart hans hufvudsakligaste fordrings- ägare och hade i sina händer en mängd af hans för- bindelser. En dag, då jag företog on ridtur, förlorade min hast sin ena sko, och tillfälligtvis skodde detta just i närheten af don villa, der Grace bodde. På kort af- stånd derifrån fanns en hofamod, och sedan jag lem- nat min häst åt honom, gick jag för att liolsa på Grace och bedja om en liten andra frukost. Jag fann henne icke homma , och som jag ännu hade någon tid dukti, min Seine. Ja hade inte vun- na köpt nå't jernepett te henne må, utan hon geck an mA en skaltider granestång inri en gumma' båtsko på armen å blindo op p atenarna ner Ja locent däm lite Å så smult ja it en nynnnre klånnle hon inte i så då svartna för öbonu A einnttrn i kjort- !ab snnet. Men sen bio hon klenare företås, I emellanåt, når ho to i bra, ble hon blek sim en fiirlatter prestageeall i go bort i milde sej å titta ()Iver garsgårn en liten vanning. Då be- grep ja hur då va fatt, för vi va ju elfte ensken dArhemma å ja va Äldst. — Stina, du A påckader te å spa- ra dej lite nu framåt, sa je. — Jo, i helseke nu når våren i hörnen') å njuren') temunnar, sa Stipa. Al då vajer ja Barren, att infinna kvennfolk har ja sett, men allri ma- ken to min Stina, om en så vell leta i sju körIceeockner. hon A mall å troen som en fårahunn A pleti sim (len vArete nillahast, A hon eljer inte möcke just, men åm hon kunna göra As• en betjening må 'et el vore hon term te å dö för mej å ongarna Art i da', då gamla ekrållet. A hon hangdo i bi höst å :tjur, å når ettehöeten korn, velin hon stå å tröska tnå mej på feen. — Då bier allt en djådrans lögn, ett' ja; du rent förderfvnr dej, din toning., ea ja. Mån då bara grinade hon A In fruro nekerna på logålft et å to en plöjd")) å stålde et) te å bösta å slå mol ensaromen, så ja va tvungen to å ta en plöjd må, för da inte skillle låta för illa. A 'gym barren vell tro mej öller inte mAn vi gnodde å ett halte lafs så ont ottan för jeinnan å passade Andå kristuren. Si en da' fram mot jul, når vi inte hade mer ån sex kraknr Attone- veckekorn") igen, höllt hon opp inett i kyogett'2) å to sej för bröstet A sie — Kulle !elle, ja får IM gå in i stumt en vinning. — Då vannar ja klinats) månn") sa' jn. Mån ja vannade kana å satte en ny löfkerfve på pennen te fåren å geck å spankulerade en go etunn. A geck ja bort te smed), såtn hade snushandel, å köpte mej en dåsa K arlshaintissnus, men nur ja kont hem syntes ändå inte Stina te, hva«- ken pA Iucn eller i Mittinne. Då ge ja opp i etuan, å ve då ja glåtte på dörren fe ja höra ett pi- parna) rA som når en larvunge_ ska försöka leta rött på mor sin. Å Sti- na IS i sången å va blek som en snu å hveskade: — Kalle lelle, i da v inner ja inte gå på Iden mer; du får lår å epringa Atter Marta i hinnstuan. Å ja ,prang åtter Mårthn, å Am en liten vinning hade Stina glötten nytrAttader på armen der hon IA. Då va August, å han A nu en risker kår å bostållsbonne i Gtanebo, men då va han röer i synen å ektynklier som en illa stekt jorpara, då lolla lifvet. Å ve då jn så min etackure kvcn- na ligga der på gången så tålier å snåller, å tanken på att hon bA sku- ret opp å berget in, Andå hon watt illuvureti hela eommaren å hösten, så alldeles Itetnade då te i alnen mora sysselsatt med att gifva akt på mr Pelliam än på hjulets svängningar. lian kastade ibland ett guld- stycke på bordet, lät det tigga dor det stannade, och bar sina förluster med ett lugnt leende. Do andra satte vanligen tio till femtio pund — högre insats ätt den sistnämnda tilläts icke — men han gick aldrig öfvor sitt pund. — Det är, då jag dock förlorar, alldeles nog på ett gång — sade han. Efter min beräkning förlorade han under aftonens lopp ungefär femtio pund. lian var en af de förste, som bröt upp, och vidrörde holt flyktigt hennes hand, då han af »vår drottning» utbad sig tillåtelse att åter- komma. Denna tillåtelse beviljades honom på det huldrikasto. Det misstroende, han först ingifvit mig försvann mor och mer, under det jag iakttog honom, och hade det icke varit för en tillfällig anmärkning af Sydney, och hade icke skott, hvad som skedde, så skulle jag harva anklagat mig sjelf för orättvisa. — Din kusin behagar mig — sade Sydney till Adolf; har du flera sådana slägtingar? — Nej — svarade han. — Uppmuntra du honom bara on smulat — ro- pade Sydney och klappade Adolf på hufvudot. - Säg honom, att här kan han fylla sina fickor eller blifva af med sina penningar. Mon våga vinna, våga tappa — lyckan står dem djerfvom bi. Ur Londons mysterier. 47 jn kände att om hon ble allri så gainmal å skrifter å Iljer's) — såm hon veset också har filett — så skulle ja' Andå allri va kröpp te å lata bli va glit venu liavAl. Ja nto frain te'rtit å vnnnt bon ellj mer In: — Stina len.: Då vt e hon 1(4 hotet A tittade på vaggaklockan, å mir hon fe si att visaren pekte pk halt Ana, happeda hon te i sången å sa : — Kalle, Kalle, be liårehe i hi- nastuan att hon för all del gall- mjölkar kostackarna! Stn-p. Sigurd. 1)Öfverene. — 2) Bredvid. — 3) flick . — 4) Något så når. — 5) Bortförde spillning. — 6i Smekas. — 7) Svinotta. — Gråa- skörden. — 9) Sådesskörden. — /0) Slaga. Il) Korn som utsåtts t åttonde veckan före midsommar. — 12 Den stund som åtgår att genomtröska de framlagda kårf••rna på ena aldrin — 13) Korna — 14) Under tiden. — la) — ffituariebanba. Der ha vi orsaken! Lillan: — Mamma, hvarfår rinner inte !na- vet öiver, fast alla floder flyta ut i det samma? — Kåra barn, du Ar dum; vet du inte att hafvet år fullt med svamp? Ett återseende. — livad år det At 139? frågar löjtnanten och pekar på en af manskapet, eom år alldeles nedblodad i aneigtet ombunden med en stor duk. — Jag återsåg nyss min första flam- ma, h: löjtnant. Huru man lugnar lillen. Då den lille skrikhalsen vaknar, skall man titta honom upp i vaggan, stödd af en kudde om han ej kan eittn för sig njelf, På stryker man tjock eirup på fingrat ne på honom och sticker nian ett halft dussin fjadritr i handen på honom, och nu sitter han och ploc- kar IjAdrarne från den eng handen till den andra tills han 'mulnar. Så snart han vaknar, stryk på ny eirup, gif honom nya tjattrar, och i stallet för skrik och oljud skall det råda tystnad och outelglig glädje. I förlägenheten. Herrn till (len icke längre "unga damen: — Det Ar skada ni icke gift er. Ni skulle med er Alsk vårdhet gjort hvilken man som helst lycklig. Kvar- fur har ni förblifvit ogift? -- Ack, det år en sorglig historia. — Min (Astman var en mycket ta- langfull och lorvande ung nian, men, kan ni hinka er, han dog redan som barn af messtingen! A n nOngter. Till följd af helgedags in- träffande nästa måndag kom- mer tidningen att utgifvas nästa tisdag kl. 12 på dagen. Nya böcker i Herm. Rådbergs bokhandel. Jalkalendrar , Svea, Nonie), Poletjernan, Korsblomman, Frideborg m. fl. Julens historia från åldsta till nårrarande tid. Af P Paulsson. 25 öre. Febe. En julhelaning från Diakoniesatistal- ten af J. C .Itt Harlekin. 1 ll« r einrgå klorokire.k kalender. 1 kr. JtilqvIdlen. En tidning för alla, atgifvea af Publicistklubben 1S'7. 1 kr. Karrikatyrer af Canny. I887. 1: DO. Vid Juletid. Af C. D. af Wirsön. Illustre- rad af Jenny Nyström. Hånad 4 kr., i praktband 6n kr. b 112 Roande tidsfördril för Hvad barn och ungdom. 25 Öre. Ta fast atJernan. Laggripel. 25 öre. Skrifter utgana af Svenska Utsådeaförenin- gen: 1. Några praktisk vigtiga gödnings- frågor efter do nyaste forskningsresulta- ten. öfveraåttning af Hjalmar Nathorst. 1 kr. Il. Do fart gast° ogråsens vextsatt och utrotande. (Stret-mutning af Hjalmar Nathorst. 75 öre. 111. Do nyaste erfa- renheterna om Thommsallaggeo. Bear- betning etter Prof. Wagner af Hjalmar ana L oriveörrke, Romaner, JulIiteratur, Nya N"bigs Barnböcker för alla åldrar. II. fl. Annotationsalmanaok. den svenska alma- nackan, ylIggalmanackor, pulpet almanack, m . fickkalendrar mer.mtlio Prenumeration *mottages å Linnea, Tidning för barn och ungdom, ntglfven at Erik Vallin under medverkan af >Le». C. J. von Horsten, »Esters 03. tt. Pris pr år 1128 3 kr. Prima maskinhyflade TAKSTICKOR al Skillingaryds vallande tillverkning, erhållas i hela vagnsluater, då ordres itutande! till A. Åkerman, adress: Skillingaryd. Obs. Aterförsåljare erhålla rabatt. önskas köpa! 50 lispund v ålbergadt klöfverhö till dagens pris. 1156 Tidningens tryckeri anvisar. fla
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.